Röntgenssjuksköterskebloggen

Röntgenssjuksköterskebloggen

Röntgenssjuksköterskebloggen

Ska du medverka på en internationell konferens med poster eller föreläsning?

av

Vårdförbundet stödjer röntgensjuksköterskor som utvecklar röntgensjuksköterskeprofessionen eller forskar inom området radiografi. Vårdförbundet delar ut priser, stipendier och resebidrag. I år beviljade Vårdförbundet två resebidrag till röntgensjuksköterskornas världskongress 2018 i Trinidad & Tobago. Det var till Bharti Kataria och Lise-Lott Lundvall som ansökte Vårdförbundets resebidrag och fick vardera 7000 kronor för att delta i världskongressen. De arbetar på röntgenavdelningen vid Universitetssjukhuset i Linköping.

Vårdförbundet har associerat medlemskap i International Society Of Radiographers and Radiological Technologist (ISRRT). https://www.isrrt.org/.

ISRRTs vision är att stödja professionen, genom att anordna kongresser och workshops. Styrelsen i ISRRT består av representanter från olika länder och en av deras viktigaste uppgifter är att planera världskongressen. År 2018 hölls världskongressen i Trinidad & Tobago.  Världskongressen genomförs vartannat år och nästa världskongress kommer att hållas år 2020 på Irland.

Filmhälsning med Bharti och Liselotte:

Här kan du läsa mer om Bharti Kataria och Lise- Lott Lundvall

Bharti Katarias presentation

Lise-Lott Lundvalls presentation

 

Ska du medverka på en internationell konferens med poster eller föreläsning?

Då kan du söka resebidrag från Vårdförbundet.

Happy World Radiography Day

av

Dorien Pronk-Larive

Dorien Pronk-Larive

Do you need information about medical imaging or Radiotherapy? Ask the Radiographer? Who? The radiographer!
Very often patients and even our colleagues in the hospital do not know who we are. White uniform…must be a doctor or a nurse. World Radiography Day is an excellent day to present yourselves every year again, to clarify all aspects of your profession and also to motivate upcoming students to choose for this interesting and many sided work.
Of course radiographers work in a healthcare team, but most of the times they are the last link in the chain in the contact with patients, while producing the image or planning and delivering radiotherapy.
At the European level one of the first actions of The European Federation of Radiographer Societies (EFRS) after its establishment in 2008 was to agree on a definition of a radiographer and on the use of a single title to indicate the profession in European documents. Of course all national titles stay in place.
The EFRS definition is as follows:
Radiographers are medical imaging and radiotherapy experts who:

  • are professionally accountable to the patients’ physical and psychosocial wellbeing, prior to, during and following examinations or therapy
  • take an active role in justification and optimisation of medical imaging and radio therapeutic procedures
  • are key-persons in radiation safety of patients and third persons in accordance with the “As Low As Reasonably Achievable (ALARA)” principle and relevant legislation

This is followed by an explanation of the professional fields medical imaging, radiotherapy and nuclear medicine and a list of national titles.
For the full text and lots of other information and documents have a look at www.efrs.eu

I wish you a successful 8th of November!!

Dorien Pronk-Larive
CEO EFRS

The European Federation of Radiographer Societies (EFRS) represents over 100.000 Radiographers and over 8.000 students through 37 national societies/professional bodies, 1 trade union and 54 institutions involved in radiography education all over the geographical region of Europe.

Därför behövs specialistutbildning för röntgensjuksköterskor

av

Vårdförbundet driver frågan om en reglerad specialistutbildning för röntgensjuksköterskor som också ska leda till löneutveckling.

Diagnostisk radiologi spelar en viktig och central roll i modern sjukvård, då säker diagnos är en grundläggande del i patientens behandling. Röntgensjuksköterskans verksamhetsområden omfattar undersökningar och behandlingar av människan i alla åldrar. Snabb teknologisk utveckling angående avancerad utrustning och komplexa undersökningar ställer höga krav på röntgensjuksköterskan.

Patienter förutsätter att vården bedrivs utifrån evidens och en personcentrerad vård. Det krävs också specialistkompetens avseende bildkvalitet, stråldos, strålsäkerhet för både patient och personal. Den avancerade och högteknologiska utvecklingen avseende digitalisering innebär ett ökat ansvar för röntgensjuksköterskan och det ställer även höga krav på specialistkunskaper.

Om verksamheten ska bedrivas effektivt och patientsäkert måste också verksamheten utvecklas kompetensmässigt. En av röntgenverksamheternas utmaningar nu och i framtiden är att ha kompetenta medarbetare med specialistkompetens. Med andra ord står vi idag inför stora utmaningar när det gäller kompetensförsörjningen på Sveriges röntgenavdelningar. Specialistutbildning leder till en ökad kompetensförsörjning. Genom att säkra försörjningen av specialiströntgensjuksköterskor inom den diagnostiskt radiologiska verksamheten ökar möjligheterna att möta behoven hos växande och åldrande befolkningen. Specialiströntgensjuksköterskeutbildning leder till fördjupade kunskaper inom huvudområdet radiografi och skapar förutsättningar för implementering av evidensbaserad vård. Detta stärker ytterligare röntgensjuksköterskans möjligheter att följa kunskapsutvecklingen nationellt och internationellt och finnas med i forskningsfronten.

Med specialistutbildade röntgensjuksköterskor skapas de bästa förutsättningar för forskning och expanderat samarbete mellan den akademiska och den kliniska verksamheten.  En reglerad specialistutbildning för legitimerade röntgensjuksköterskor bidrar till att säkra kompetensförsörjningen i vården generellt och i röntgenverksamheten specifikt.

Vårdförbundet driver frågan om en reglerad specialistutbildning för röntgensjuksköterskor som också ska leda till löneutveckling och mer kvalificerade arbetsuppgifter. Med en reglering visar samhället på betydelsen av specialistkompetens för röntgensjuksköterskor och tar ett långsiktigt ansvar för försörjningen av specialister. Med reglerade examensmål garanteras samhällets insyn och kvalitetskontroll.

 

Grattis alla kollegor inför röntgensjuksköterskans dag!

av

Annica Magnusson väckte en fråga i nyhetsbrevet om hur vi ska argumentera om vad som gör skillnad att anställa en legitimerad röntgensjuksköterska och inte en sjuksköterska på röntgen. Det som SFR och VF kom överens om är att det som gör skillnad är radiografi. Här kommer jag föra hur jag resonerat, där jag även har stöd i vår europeiska organisation ESR (European Society for Radiology).

Min kollega Lina Djupman och jag var på en workshop i Portugal i mitten på oktober som handlade om PiDRL (Paediatric Diagnostic Reference Levels) på Europeisk nivå. ESR (European Society for Radiology) i samverkan med Euro Safe Imaging (en del av ESR) och andra professionella organisationer haft i uppdrag att upprätta DRN och skapa riktlinjer för radiologisk verksamhet även för barn. Det var 2013 när jag var på ECR i Wien som många presentationer handlade om DRN. De som vill läsa mer om detta klicka på länken Eurosafe Imaging PIDRL  Endast 50 % av Europeiska länder har DRN för barn varav en femdedel av dessa är baserad på egna forskningsstudier. Det som är skrämmande är att en hel del röntgenverksamheter använder sig av vuxen protokoll för att undersöka barn, ”one size fits all” konceptet.

Det kommer att bli obligatoriskt för alla länder att tillhandahålla diagnostiska referensnivåer (DRN) för barn på lokal och nationella nivåer med speciellt vikt på högdosundersökningar som Datortomografi (DT) och Intervention Radiologi (IR). DRN ska inte användas som gränser för dosnivåer vi använder i praktiken, utan används för att optimera protokollen.  Det poängterades även hur viktigt det är att fastställa vilka undersökningar är ofta förekommande och vilka som ger högre stråldos för att kunna avgöra om referensnivåer behövs. Att det har funnits DRN för vuxna i många år har underlättats av att använda sig av ”standard” fantomstorlek som referens. Detta är inte möjligt, med tanke på den stora variationen i kroppsstorlek och form hos barn.

Vi som röntgensjuksköterskor ska vara aktiva i arbetet att ta fram referensnivåer på lokal nivå. Vi ska också vara aktiva i att säkerställa god kvalité på undersökningar vi utför och vara med i att skapa en god säkerhets kultur på avdelningen när det gäller optimering och stråldoser på undersökningar.

Graciano Paulo som representerade EFRS (European Federation of Radiographer Societies) framförde deras nyckelpåstående om röntgensjuksköterskan’s roll i den dagliga verksamheten;

  • Röntgensjuksköterskor spelar en nyckelroll i det dagliga arbetet på en röntgenavdelning, i egenskap av ”interface” mellan patient och teknik.
  • Röntgensjuksköterskor är leden mellan remitterande läkare, patienter, radiologer och därför är en viktig aktör i berättigande och optimerings arbete.
  • Röntgensjuksköterskor är den slutliga kontakten för patienten, och har ansvaret för att säkerställa den korrekta undersökningstekniken för den enskilde patient, samtidigt säkerställa maximal optimering och effektiv användning av utrustning.

Här finns det ett gott argument till varför man ska anställa en röntgensjuksköterska på en röntgenavdelning och inte en sjuksköterska.

Det finns mycket smått och gott att läsa om radiography och utveckling av vår roll på EFRS publikationer för dig som är intresserad.

Lina och jag tackar vår ledning för att vi fick vara med på workshopen och jag tackar särskilt CMiV’s forskarskola och dess ”doktorand backpack” som användes till att finansiera min resa.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ny teknik och forskning förändrar ständigt yrket

av

Vi har fått en lavinartat yrkes- och professionsutveckling i och med den tekniska utvecklingen har fortskridit i rask takt. Det har lett till mer avancerade undersökningsmetoder och behandlingsmöjligheter. Undersökningsteknik har gått från en mer, vad jag skulle kalla för,  ”passiv – följ positionering i metodboken” till en mer” interaktiv undersökningsteknik. Det krävs mer kunskap och kompetens idag, inte enbart i positionering och strålriktning, men även i undersökningsteknik och alla parametrar som bidrar till bra bildkvalité och även stråldos. Dessutom krävs kunskap om patofysiologi för att bedöma hur bildserierna ska vinklas för att få fram den information som krävs för att besvara frågeställningen.

Dagens modaliteter kräver mer aktiv kunskap om parametrar då undersökningar kan göras med lägre kilovolt (kV) för att kunna minska mängd kontrast för att skona patienten med nedsatt njurfunktion. Avancerade undersökningar, såsom hjärtats kranskärl, ställer högre krav på kunskap om undersökningsteknik. Val av retrospektiv eller prospektive EKG-triggning baseras på patientens fysiokigiska parametrar. Dessutom en högre kompetens inom anatomi och patofysiologi för att förstå bilderna och därmed kunna bedöma vilka bilder behövs för att avbilda det man vill se. Det är en stor utmaning att rekonstruera bilder efter anatomiska landmärken eftersom de patienter som undersöks oftast är sjuka och har avvikande anatomi.

Inom datortomografitekniken finns många undersökningar som kräver snabbt agerande. Då är det viktigt att titta på bildmaterialet och bedöma om det finns något som avviker för att varsko Radiologen att akut bildgranskning är nödvändigt.  Kan man se någon färsk blödning i hjärnan? Eller lungembolier?  Finns det fri gas i buken?

Vid  undersökningar med magnetkamera är bildtagning anpassad till patologin, där man vinklar bildriktningen efter lesioners utbredning och position. Ett exempel är undersökning av nedrebuk med frågeställning avgränsning och utbredning av tumören i rektum inför operativ åtgärd.  En sådan undersökning kräver att man har kompetens för att bedöma patofysiologi och då är det av vikten att man besitter kompetens att bedöma tumören och dess riktning för att få fram bilder som kan besvara om tumören är avgränsbar eller om den infiltrerar andra organ i bäckenbotten.

Det händer att trots undersökningen var ordinerat av radiologen som en standard ordination, hittar man något avvikande under undersökningen. Kunskaper om patofysiologi är då värdefulla.

Syns någon tumör i hjärnan eller hörselgången?

Finns det något avvikande som kan kräva kontrasttillförsel för att bedöma patologin? 

Det finns endast de få rader i remiss anamnesen att gå efter för att göra en bedömning om hur undersökningen ska utföras. Denna information är många gånger bristfälligt både från anatomin som ska visualiseras och patientens förmåga att medverka vid undersökningen. Oftast är tiden knappt för att röntgensjuksköterskan ska hinna utföra undersökningen därför ställs höga krav både i kunskap och också kompetens under den korta mötet på röntgenavdelningen.

Får vi kunskap i vår utbildning för att kunna hantera de här situationerna?