Röntgenssjuksköterskebloggen

Röntgenssjuksköterskebloggen

Röntgenssjuksköterskebloggen

Peer Learning på radiologisk avdelning – närande eller tärande

av

Det är brist på röntgensjuksköterskor runt om i landet och fler studenter blir antagna till röntgensjuksköterskeprogrammet. Men antalet praktikplatser, dvs. verksamhetsintegrerande lärande är begränsat. Detta ställer alltför höga krav på lärosäten att hitta lösning på problemet.

Både Mahad Aden och Amir Kerm är nyutexaminerade röntgensjuksköterskor.

Mahad har en utbildning inom naturvetenskaplig/teknisk högskoleutbildning sedan tidigare. Idag jobbar han på en privat verksamhet med konventionell röntgen som han finner väldigt givande. Mahad tycker att arbeta som röntgensjuksköterska är mycket berikande och spännande. Han säger att han älskar arbetet. Han tycker att de situationer som gör att han ställs inför situationer vid olika undersökningar där han måste improvisera, vara kreativ och finna lösningar är det bästa med professionen. I framtiden vill han vara specialist inom MR och forska.

Idag arbetar Amir som nyanställd på Karolinska universitetssjukhuset Huddinge med slätröntgen. I framtiden vill Amir bli specialist inom ultraljud och bli sonograf.

Mahad och Amir skrev en uppsats om användning av en pedagogisk metod, nämligen Peer Learning eller ömsesidig lärande på radiologisk avdelning. Författarnas reflektioner kring studien handlade mest om hur de kunde optimera den praktiska inlärningsprocessen trots bristande resursen gällande klinisk utbildning. Mahad och Amir upptäckte att detta inte är något som diskuteras ofta när det kommer till praktisk inlärning till skillnad från teoretisk inlärning. Detta var en av flera frågor som gav upphov till studiens genomförande.

Uppsatsens titel är: Peer Learning på radiologisk avdelning – närande eller tärande. Uppsatsen är välskriven och studerar ett kontroversiellt ämne, därför blev den uppmärksammad som bästa uppsats och författarna presenterade den på Röntgenveckan 2018 i Örebro.

 

Här kommer en sammanfattning av uppsatsen.

Peer Learning är en pedagogisk modell som ger studenter möjligheten att lära av och med varandra för att utveckla deras kunskaper och kliniska färdigheter. Flertal studier har visat att Peer Learning bidrar till högre kompetensutveckling, bättre kunskapsinlärning och vinster för verksamheten. Vidare har andra studier påvisat att den pedagogiska metoden är tidskrävande och kan orsaka negativ konkurrens mellan studenterna.

Syftet med studien var att beskriva handledarnas uppfattning och syn om möjligheter och begränsningar med metoden Peer Learning gällande verksamhetsintegrerad lärande på radiologiska avdelningar.

Författarna valde en kvalitativ intervjustudie som metod och de intervjuade åtta verksamma handledare, verksamma inom radiologiska avdelningar.

Studiens resultat visade att samtliga handledare är i överlag positivt inställda till Peer Learning som pedagogisk metod. De var eniga om att det finns både möjligheter och begränsningar med metoden. Möjligheter som lyftes upp är trygghet, djupare kunskapsinlärning samt erbjuda fler kliniska praktikplatser till fler studenter. Begränsningarna som identifierats av handledarna är att metoden är tidskrävande, kunskapsskillnad och dålig personkemi mellan studenter. Handledarna har även identifierat olika hinder och förutsättningar för framgångsrik implementering av Peer Learning. Samtliga handledare som inte prövat metoden förut är intresserade av att testa och implementera metoden, dock med fullt stöd av verksamheten.

Läs hela den intressanta uppsatsen Peer Learning på radiologisk avdelning – närande eller tärande.

 

/Parvin Olofsson

Ska du medverka på en internationell konferens med poster eller föreläsning?

av

Vårdförbundet stödjer röntgensjuksköterskor som utvecklar röntgensjuksköterskeprofessionen eller forskar inom området radiografi. Vårdförbundet delar ut priser, stipendier och resebidrag. I år beviljade Vårdförbundet två resebidrag till röntgensjuksköterskornas världskongress 2018 i Trinidad & Tobago. Det var till Bharti Kataria och Lise-Lott Lundvall som ansökte Vårdförbundets resebidrag och fick vardera 7000 kronor för att delta i världskongressen. De arbetar på röntgenavdelningen vid Universitetssjukhuset i Linköping.

Vårdförbundet har associerat medlemskap i International Society Of Radiographers and Radiological Technologist (ISRRT). https://www.isrrt.org/.

ISRRTs vision är att stödja professionen, genom att anordna kongresser och workshops. Styrelsen i ISRRT består av representanter från olika länder och en av deras viktigaste uppgifter är att planera världskongressen. År 2018 hölls världskongressen i Trinidad & Tobago.  Världskongressen genomförs vartannat år och nästa världskongress kommer att hållas år 2020 på Irland.

Filmhälsning med Bharti och Liselotte:

Här kan du läsa mer om Bharti Kataria och Lise- Lott Lundvall

Bharti Katarias presentation

Lise-Lott Lundvalls presentation

 

Ska du medverka på en internationell konferens med poster eller föreläsning?

Då kan du söka resebidrag från Vårdförbundet.

Vi ses väl på Röntgenveckan i september?

av

Välkommen till Röntgenveckan 2017 i Linköping, 12-15 september!

Jag heter Parvin Tavakol Olofsson och jag har ansvar för röntgensjuksköterskans område på Vårdförbundets nationella kansli. En del av er känner mig redan. För er som inte träffat mig så kan jag kort berätta att jag började arbeta som röntgensjuksköterska ca. 17 år sedan och  jag har arbetat som universitetsadjunkt på Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknologi (CLINTEC), på sektionen för radiografi vid Karolinska institutet i cirka tio år, innan jag började arbeta på Vårdförbundet för några månader sedan. Det ska bli kul att få liv i bloggen igen.  Jag vill gärna veta hur ni har det på jobbet. Jag tycker att vi tillsammans kan arbeta för att utveckla vår profession.

Som ni vet är Röntgenveckan en viktig och välbesökt mötesplats, där professionerna inom röntgenverksamheten utbyter erfarenheter och tar del av nya rön, därför kommer Vårdförbundet att vara på plats med en monter. Jag kommer också att närvara på röntgenveckan och jag ser framemot att få träffa er. Jag tycker att det är kul att diskutera olika frågor kring arbetsmiljö och karriärvägar.  Kom gärna och besök vår monter.

Vårdförbundet tillsammans med Svensk förening för röntgensjuksköterskor (SFR)kommer även att bjuda på ett seminarium, vars titel är ”Vi kan inte avstå från att möta framtidens utmaningar – specialiströntgensjuksköterskan” på förmiddagen fredag den 15:e  september. Seminariet vänder sig till röntgensjuksköterskor som grupp och särskilt till dig som är verksamhetschef och förstalinjechef. Mer information hittar du på webbsidan http://rontgenveckan.se/, Program, Vetenskapliga program, Program 15/9,VF och SFR – Vi kan inte avstå från att möta framtidens utmaningar -Specialiströntgensjuksköterska.

Jag ser framemot att få träffa er.

/Parvin Olofsson

parvin.olofsson@vardforbundet.se

 

PS. I bildspelet nedan kan du se lite från förra årets röntgenvecka.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dags för ett röntgensjuksköterskeuppror?

av

ErikaJag heter Erika Pitsillides och är 28 år. Jag har jobbat som Röntgensjuksköterska i drygt 4 år. Är inriktad mot Angio och är fackligt aktiv som nybliven förtroendevald. Nu är det Röntgenveckan. Den här veckan hyllar vi Röntgensjuksköterskor (även läkare, sekreterare, undersköterskor, tekniker och andra) vår röntgenprofession, utbildar oss, minglar med kollegor och företag och pratar om framtiden och hur vi ska utnyttja våra möjligheter som bäst. Vi är stolta, det är roligt och vi lär oss väldigt mycket!

Jag skulle vilja ta med den känslan jag får här på Röntgenveckan tillbaka till våra avdelningar på sjukhusen. Den kliniska vardagen på våra arbetsplatser skulle behöva inspiration lite oftare. Vi skulle behöva lyftas lite mer i våra roller. Vi har kunskaper ingen annan har när det gäller röntgen och anatomi. Vi kan röntga, vi kan ständigt lära, vi kan vårda, vi kan leda, vi kan organisera, vi kan forska. Vi kan förbättra! Vi behövs!

Men. Hur ska vi få arbetsgivare, politiker och samhället att också förstå detta och vad vi är värda i vården/på sjukhusen?
Den 3:e september var jag och mina förtroendevalda kollegor på ALB på Vårdförbundets Avdelning Stockholms kontor och hade ett möte om hur vi ska få detta att hända. Vi vill få till något som liknar ett “Röntgensjuksköterskeuppror”. Vi vill bli rätt värderade!

Vilka är med på tåget, även efter Röntgenveckan?!

Reds kommentar: Inlägget skrevs under Röntgenveckan men vi har valt att publicera det i efterhand. 

Vi hoppas få inspiration och goda råd

av

Röntgensjuksköterskorna Gökhan Kesen och Stefan Vasquez

Röntgensjuksköterskorna Gökhan Kesen och Stefan Vasquez

Partyt fortsätter, säger Röntgensjuksköterskorna Stefan Vasquez och Gökhan Kesen som är på Röntgenveckan hela veckan.

– Det finns mycket att se och vi hinner inte se allt, säger Stefan. Idag är vi nyfikna på MR och svårigheten med barn vid en undersökning. Vi tar hand om barn dagligen. Barn ska också känna samhörighet och få bra vård. Vi hoppas få inspiration och goda råd.

 

robertstenman-for-blogRobert Stenman, röntgensjuksköterska och bloggare Xrob kom också förbi.
– På min lista står det seminarier om bildoptimering. Det är två bekanta som håller i dem. Jag jobbar ju mycket med bildoptimering själv. Eftersom jag börjat läsa master är det intressant med all vidareutbildning och forskning jag kan fånga upp här under kongressen.
Kommer du fortsätta blogga? Ja, det kommer jag nog göra det är ett andningshål. Det rekommenderar jag fler att prova på. Bra om röntgensjuksköterskor kan synas lite mer.

Här kan du läsa ett av Roberts tidigare blogginlägg: Att synliggöra en osynlig yrkeskår

Personcentrerad eller patientcentrerad vård?

av

eva-hellmanNu är det inne att arbeta med personcentrerad vård, men hur gör vi det som röntgensjuksköterskor?

Vad är då personcentrerad vård i förhållande till patientcentrerad vård. Den patientcentrerade vården beskriver vad en patient är t. ex att vi har lever, njurar längd, vikt mm medan den personcentrerade vården beskriver vem personen är. För att kunna arbeta personcentrerat behöver vi som röntgensjuksköterskor prata med patienterna och lyssna på deras berättelse. Vi måste då förstå att patientens berättelse har ett värde för att kunna möta patienten med vår kunskap. Arbetar vi patientcentrerat sätter vi inte värde på patientens berättelse utan nöjer oss med vad patienten är. Vi vågar då inte göra en anpassning av undersökningen till den specifika patientens behov utan behandlar alla lika. Att få patienten delaktig i sin undersökning blir då svårt. Delaktighet uppstår när du och patienten gemensamt kommer överens om hur undersökningen ska genomföras. Du tar hänsyn till det patienten berättar.

Det är lätt att nöja sig med det patientcentrerade sättet att tänka och att inte värdera patienten berättelse. Bland vårdpersonal förekommer ofta uttrycket ” jag behandlar andra som jag själv skulle vilja bli behandlad”. Det är ett utryck som håller dåligt om vi ska arbeta personcentrerat.

Varje patient har sina upplevelser och erfarenheter som vi behöver ta hänsyn till. Då kan vi inte utgå från oss själva. Det jag vill säga med det här är att det som röntgensjuksköterska är viktigt att prata med patienten och höra deras berättelse innan undersökningen. Då kan vi anpassa undersökningen från början och du får en deltagande patient. För egen del brukar jag tänka på vad Kierkegaard säger:

"Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa andra måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår och acceptera att jag inte alltid förstår. Om jag inte kan det hjälper det inte att jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och hög modig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag inte hjälpa någon." (Kierkegaard 1859)

Läs gärna min artikel som publicerades i december 2014. Radiographers’ perceptions of patients care needs during a Computed Tomography. Den tar upp hur röntgensjuksköterskor får patienterna delaktiga genom att samtala med dem i början av en Ct undersökning.

 

Mvh

Eva Hellman Med.mag

Instruktionssjuksköterska på Röntgenkliniken, Universitetssjukhuset i Linköping

 

I detta gästinlägg skriver röntgensjuksköterskan Eva Hellman om personcentrerad vård. Det är ett begrepp som diskuteras mycket på Vårdförbundet. Vi fick i uppdrag av kongressen 2014 att formulera vår idé och riktning kring Personcentrerad vård. Så det kommer bli ännu mer aktuellt under 2015.  Här kan du läsa mer:

Hur bidrar forskning till verksamheten?

av

Vår profession är fortfarande pionjär i forskningsvärlden. Den första röntgensjuksköterska som disputerade 1988 var Kerstin Hjelm-Karlsson. I Vårdfokus nummer 11, 2014 i avsnittet med titeln ”Kerstin vågade och vann” berättar hon om sin resa. Hon mötte mycket motstånd, förvånansvärt från sina kollegor, som inte riktigt förstod vad forskning innebar för professionen och för verksamheten. Det som förvånar mig ännu mer var att jag mötte motstånd 25 år senare, dock den här gången från ledningen på min före detta arbetsplats. Har man verkligen förstått hur viktig forskning är för verksamheten och dess utveckling?

Forskningskulturen varierar från arbetsplats till arbetsplats. Oftast beror det på hur positiv inställd cheferna är, deras utbildning och även om visionen för verksamheten talar om en satsning på forskning. En chef som inte förstår vad forskning innebär har också svårt att se vinsten med att bedriva forskning på arbetsplatsen. Själv vet jag nu vad det innebär, det är ett helt nytt levnadssätt där forskning har blivit en stor del av mitt liv.  Att forska är hårt arbete – att plugga samtidigt som man arbetar I verksamheten – men en bra kombination för min del då jag vill arbeta med klinisk forskning.

Allt är inte enbart blod, svett och tårar – med utbildning kommer även kompetensutvecklingen och lite framgång också –  och det är glädjande. Det krävs kreativitet och uthållighet för att man ska nå framgång.  Framgång, anser jag, är inte enbart för mig som person men även till stor del för verksamheten där man är ansiktet utåt och för röntgensjuksköterskekåren då jag är en av pionjärerna. Varje publicerad artikel genererar pengar till forskning och utveckling i verksamheten.  Pengar som kan används för verksamhetsutvecklingen. Så visst bidrar man till verksamheten på många olika sätt.

Dessutom växer självkänslan om forskningen kommer till nytta för patienten, som för min del, handlar om sänkta stråldoser vid datortomografiundersökning av buken vilket ger en av de högsta stråldoserna idag. Hur påbörjar man en forskarkarriär? Jag vet inte om jag har det rätta svaret, men för min del handlade det om att vara nyfiken och ifrågasättande. Jag har och har haft äran och förmånen att arbeta med framstående radiologer/forskare och sjukhusfysiker och är jätte glad för den inspiration, förtroende och stöd jag får och har fått. Det betyder väldigt mycket när någon tror på en.

Att bedriva forskning i verksamheten och skapa intresse för det krävs ett positivt forskningsklimat. Det krävs även ett starkt ledarskap och stöd från kollegor som har förståelse för forskning och vad det innebär att forska.  All ära till mina kollegor som håller igång verksamheten när jag inte finns där och mina chefer som stöttar mig fullt ut. Byte av arbetsplats har tillfört ett positiv klimat för min forskning och jag känner att jag har hamnat rätt. Det bör finnas andra karriärvägar än chefskapet på en röntgenavdelning som bidrar till kompetens och verksamhets utveckling.

Melanie Joy’s ordspråk summerar denna blogg ganska fint.

"Educating yourself does not mean that you were stupid in the first place; it means that you ar intelligent enough to know that there is plenty left to learn"