Röntgenssjuksköterskebloggen

Röntgenssjuksköterskebloggen

Röntgenssjuksköterskebloggen

Grattis alla kollegor inför röntgensjuksköterskans dag!

av

Annica Magnusson väckte en fråga i nyhetsbrevet om hur vi ska argumentera om vad som gör skillnad att anställa en legitimerad röntgensjuksköterska och inte en sjuksköterska på röntgen. Det som SFR och VF kom överens om är att det som gör skillnad är radiografi. Här kommer jag föra hur jag resonerat, där jag även har stöd i vår europeiska organisation ESR (European Society for Radiology).

Min kollega Lina Djupman och jag var på en workshop i Portugal i mitten på oktober som handlade om PiDRL (Paediatric Diagnostic Reference Levels) på Europeisk nivå. ESR (European Society for Radiology) i samverkan med Euro Safe Imaging (en del av ESR) och andra professionella organisationer haft i uppdrag att upprätta DRN och skapa riktlinjer för radiologisk verksamhet även för barn. Det var 2013 när jag var på ECR i Wien som många presentationer handlade om DRN. De som vill läsa mer om detta klicka på länken Eurosafe Imaging PIDRL  Endast 50 % av Europeiska länder har DRN för barn varav en femdedel av dessa är baserad på egna forskningsstudier. Det som är skrämmande är att en hel del röntgenverksamheter använder sig av vuxen protokoll för att undersöka barn, ”one size fits all” konceptet.

Det kommer att bli obligatoriskt för alla länder att tillhandahålla diagnostiska referensnivåer (DRN) för barn på lokal och nationella nivåer med speciellt vikt på högdosundersökningar som Datortomografi (DT) och Intervention Radiologi (IR). DRN ska inte användas som gränser för dosnivåer vi använder i praktiken, utan används för att optimera protokollen.  Det poängterades även hur viktigt det är att fastställa vilka undersökningar är ofta förekommande och vilka som ger högre stråldos för att kunna avgöra om referensnivåer behövs. Att det har funnits DRN för vuxna i många år har underlättats av att använda sig av ”standard” fantomstorlek som referens. Detta är inte möjligt, med tanke på den stora variationen i kroppsstorlek och form hos barn.

Vi som röntgensjuksköterskor ska vara aktiva i arbetet att ta fram referensnivåer på lokal nivå. Vi ska också vara aktiva i att säkerställa god kvalité på undersökningar vi utför och vara med i att skapa en god säkerhets kultur på avdelningen när det gäller optimering och stråldoser på undersökningar.

Graciano Paulo som representerade EFRS (European Federation of Radiographer Societies) framförde deras nyckelpåstående om röntgensjuksköterskan’s roll i den dagliga verksamheten;

  • Röntgensjuksköterskor spelar en nyckelroll i det dagliga arbetet på en röntgenavdelning, i egenskap av ”interface” mellan patient och teknik.
  • Röntgensjuksköterskor är leden mellan remitterande läkare, patienter, radiologer och därför är en viktig aktör i berättigande och optimerings arbete.
  • Röntgensjuksköterskor är den slutliga kontakten för patienten, och har ansvaret för att säkerställa den korrekta undersökningstekniken för den enskilde patient, samtidigt säkerställa maximal optimering och effektiv användning av utrustning.

Här finns det ett gott argument till varför man ska anställa en röntgensjuksköterska på en röntgenavdelning och inte en sjuksköterska.

Det finns mycket smått och gott att läsa om radiography och utveckling av vår roll på EFRS publikationer för dig som är intresserad.

Lina och jag tackar vår ledning för att vi fick vara med på workshopen och jag tackar särskilt CMiV’s forskarskola och dess ”doktorand backpack” som användes till att finansiera min resa.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Känslan av ett röntgenutopia

av

“The Aftermath” efter Röntgenveckan 2015. Vilken fullspäckad vecka det har varit! För arrangörerna har det tagit ett helt år att få ihop ett innehållsrik tvärvetenskaplig program och så är allt slut efter en vecka. Tack Malmö och organisationskommittén för en oförglömlig vecka. Nu drar vi hem för att smälta, diskutera och eventuellt även införa en del av nyheter i våra verksamheter.

Känslan av en ”Röntgenutopia”. Så mycket nya intryck, information som vi har processat under veckan! En hyllning till alla föreläsare och deltagare som har delat med sig av sin forskning, rutiner eller helt enkelt sätt att arbeta har varit otrolig givande.

Allt från populära föreläsningar om mänskliga möten, forskning, röntgen flyttar in på akuten, trauma hantering till en känsloladdad berättelse om Utöya och Ebolaepidemin i Afrika och dess konsekvenser. Känslorna har pendlat mellan exaltation och sorg. Men det finns en tröst i allt som man har upplevt och det är hur man kan förbättra omhändertagande av patienter av det man har lärt sig av dessa tillfällen.

Röntgensjuksköterskans roll i vårdkedjan har stärkts utav alla dessa berättelser – särskilt vikten att vi är spindel i nätet när det kommer till katastrofsituationer där vi bidrar stort med att diagnos ställas för att dessa patienter kan behandlas. Utöya berättelse bekräftar också vikten att radiologin är inte enbart där för att ta hand om överlevande men också att få ett avslut för de som inte klarade sig genom att hjälpa patologen att skyndsamt utföra obduktionen.

På banketten hyllades även Röntgenveckan’s ”Godfather” Torbjörn Andersson som gick bort för någon vecka sedan. Utan honom hade vi inte haft en sådan tillställning som denna. Han var den som startade röntgenveckan i Örebro 1998. Hans bidrag till röntgenvärlden kan inte glömmas. ”Gone but never forgotten”.

Nästa år är det Stockholm som tar an utmaningen. Till dess mina vänner; använd kunskapen för att förbättra vården. Det som vi är så bra på – att ta hand om patienterna på ett värdigt sätt.

Konstverk som kommer spela en stor roll under Röntgenveckan 2016.

 

Dödsrunan för röntgensjuksköterskan?

av

Så här säger Arbetsförmedlingens prognos om Röntgensjuksköterskor inom framtiden. “Behovet av röntgensjuksköterskor kommer att öka något de kommande tio åren, framför allt till följd av en växande befolkning. Många röntgensjuksköterskor kommer att gå i pension, vilket ger ett stort behov av ersättningsrekryteringar.

Tillgången på röntgensjuksköterskor kommer inte att bli tillräcklig.”

Jag funderade länge på att göra en dödsruna, med tanke på dystra siffrorna om brist på röntgensjuksköterskor. Den skulle kunna se ut så här:

Röntgensjuksköterskan

“Så bråd är vår arbetsdag

Modalitetslistan växer

Och vi får slita varje dag

Kärlek o omtanke heter vår vilja

Optimal bildtagning vår värld

Röntgens starka strålar

Avbildar patientens röntgen genomfärd

Nu när vi slutar på äldre dar

Finns det få som axlar vårt ansvar

Hur blir det med rekrytering

Om inte fler utbildas för balansering?

Ska röntgenavdelningar stå tomma?

Är det framtiden att dörren bommas? 

Annons-Vardforbundet-DN-Cupen2014

Vi vill ha erkännande för vårt unika kompetens och erfarna röntgensjuksköterskor växer inte på träd. Arbetsgivarna måste ta var på kompetensen och värdera den på rätt sätt för att behålla personalen.

Det kan också behövas någon form av uppdragsutbildningar för att tillgodose behovet de närmaste åren. Mest av allt krävs en strategisk höjning av status på yrket för att fler skulle vilja utbilda sig till röntgensjuksköterskor. Behovet är stort idag och kommer att bli större i och med att vården formas så att det ska gå snabbare att diagnostisera, behandla patienter i framtiden och minska vårdtiden för grupper av patienter. Just nu pågår mycket arbete med standardiserade vårdförlopp och det kommer nya direktiv hela tiden som ger signaler att vi kommer att behövas i allt större utsträckning.

Vad tror du?

Sjung med i “Röntgens sommarstrålar”

av

Foto: Mike Giles Licens: Creative Commons ZeroTitel: Röntgens sommarstrålar.

Melodi : Sommaren är kort av Tomas Ledin

Inte ett hopp så långt schemat kan nå
Inte en vikarie de flesta dar
Med en glad min och sommarklädsel
Går jag till jobbet och tänker på dej
Röntgenstrålar bilder blir

– Refräng –
Sommaren är kort, dagar mest rusar bort
Men nu är du här så tar jag och röntgar dig i dag
Hösten kommer snart o köer växer med vindens fart
så lyssna på mig det blir röntgen bara idag

– vers 2 –
Kontrasten är varmt och hålla andan still
Jag går bakom konsolen och trycker på en knapp
Snart är det dags för att köra ikapp
få kort akutlistan med tid för en kaffekopp
Röntgenstrålar bilder blir

– refräng –
Sommaren är kort, dagar mest rusar bort
Men nu är du här så tar jag och röntgar dig i dag
Hösten kommer snart o köer växer med vindens fart
så lyssna på mig det blir röntgen bara idag

 

Först ut i Vårdförbundets bloggserie med nya sommarvisor kommer den klämmiga Röntgens sommarstrålar. Välkänd melodi av Tomas Ledin.

Kan du förklara vad du gör?

av

I min forskarutbildning ingick ett moment som heter populärvetenskap. Det innebär förmågan att framföra/beskriva budskapet ”in laymans terms” som de säger på engelska alltså på ett enkelt och begriplig sätt så att allmänheten kan förstå det jag vill framföra.

Jag tycker mycket av det skulle man kunna implementera i mötet med patienten. Hur kan vi enkelt beskriva vår roll i bildframställningen och även förklara hur modaliteten fungerar?  Det förekommer ofta att patienter är nyfikna och vill veta mer om hur vi jobbar och vad det är vi verkligen gör. Jag kan tycka att det låter väldigt tokigt ibland när vi säger till patienten att jag inte kan svara eller jag bedömer inte bilderna osv. oftast i sammanhang när patient vill veta resultat på undersökningen.

För att låta mer positiv och berätta lite om hur modaliteten fungerar och vilka arbetsmoment vi utför kan vara mer intressant än att gömma sig bakom fasaden ovan.
Häromdagen var en patient väldigt pratsam. Inget fel med det! Men jag hade näst intill ingen röst kvar efter en förkylning och lät som en kråka, men hen brydde sig inte om det.
Hen var nyfiken om hur en datortomograf fungerar och ställde en massa frågor.

Det är en utmaning som varenda en av oss bör anta, för att sprida kunskap och budskap om vårt yrkesutövande.

Personcentrerat är också att anpassa det korta mötet till patientens behov

av

Implementering av personcentrerad vård på röntgen.

Personcentrerad vård kräver mer tid vid varje undersökning, tid som många av oss upplever inte finns i verksamheten idag. Produktions”tänk” råder på varje arbetsplats istället för kvalitet på undersökningar som utförs. Ska man arbeta personcentrerat innebär det stort ansvar för oss röntgensjuksköterskor att se till att rätt undersökning blir gjort till rätt stråldos enligt ALARA principen. Det innebär också att anpassa det korta mötet till patientens behov.

Den lavinartade tekniska utvecklingen har gjort att de flesta undersökningar kan utföras allt snabbare – t.ex. kranskärlsundersökning av hjärtat kan idag göras under ett hjärtslag. Det innebär INTE att alla undersökningar ska utföras snabbare för att tekniken är snabb. Man har glömt bort att patientmötet tar lika lång tid idag som det gjorde för 5 år sedan. Har vi fastnat i ekorrhjulet? Eftersom det enda mått handlar fortfarande om kvantitet och inte kvalitet.

Patientomhändertagande har inte ändrats, vi måste fortfarande informera och instruera patienten för varje undersökning. Med personcentrerad vård kommer mötet att ta ännu längre tid om personen ska vara delaktig, och vi ska aktivt lyssna och fatta beslut tillsammans med patienten, för att sedan kunna anpassa undersökningsmetod till patientens behov.

Med dagens tillgång till internet också gör att patienten skaffar sig mer kunskap och är idag inte en passive mottagare. Löpande bands-principen som råder på röntgenavdelning kan göra det faktiskt lite svårare för oss att införa personcentrerad vård eftersom det krävs mer tid för ett sådant möte. Svaret kanske ligger i att vi måste bli fler för att klara av de behoven. Men finns det tillräckligt med röntgensjuksköterskor att anställa?

Hur länge ska vi orka arbeta 120%?

Näst intill alla röntgenverksamheter runt om i landet har mål att öka tillgängligheten för patienterna och det innebär inte enbart antal undersökningar i rimlig tid men även valmöjligheter för patienten när hen vill komma. Har någon funderat på hur det ska gå till? Hur länge ska vi orka arbeta 120 %? Och det gör vi faktiskt genom att köra extrapass eller jobbar dubbelpass när det fattas personal.

Idag råder det stor brist på röntgensjuksköterskor främst för att det är väldigt få som utexamineras varje år. Enligt hörsägen startas utbildningar varje år med 30 studenter i klassen men vid utbildningens slut är det kanske 11-12 som kommer ut. Vad är orsaken till det är svårt att förklara. Kanske de som arbetar på de lärosätena har svar till frågan. Det fattas personer med kompetens inom MRI t.ex. Arbetsgivaren vill hellre anställa mer erfarna röntgensjuksköterskor vilket gör att marknaden är stort för de som är beredda att flytta på sig.

Här i Region Östergötland har man satsat på ingångslöner de senaste åren genom att höja i snitt med ca 1000kr/år. Men enbart satsning på ingångslön löser inte rekryteringsproblem. Jag anser att slutlönen har stor betydelse för hur vår utbildning och kompetens värderas. Jag tror faktiskt att en positiv löneutveckling under yrkeslivet skulle stimulera fler att satsa på röntgenutbildning.

Vad innebär en positiv löneutveckling för dig?

För mig innebär det en slutlön som är minst dubbelt så stor som ingångslön det året man slutar.

Det hade doktorn lovat, hävdade den gamla damen

av

Vad betyder personcentrerad vård för en röntgensjuksköterska?

Personcentrerad vård definieras som ett etiskt förhållningssätt i jämförelse med Patientcentrerad vård, vilket är en modell kan man säga. Vilken betydelse har begreppet och sätt att arbeta från en röntgensjuksköterskans arbetssätt? Hur skulle vi kunna implementera detta koncept på röntgenavdelningen?

Som Eva Hellman förklarade i sitt blogginlägg: “Personcentrerad eller patientcentrerad vård“,  handlar det om VAD? och VEM? Personcentrerad vård handlar också om tillit för varandra och att patienten är en ansvarig och delaktig individ och inte en passive mottagare.

Hur ser ett möte med personcentrerad vård ut på röntgen?

woman-441415_640Jag berättar om ett möte med en äldre dam som fått kallelse till en datortomografi undersökningen. När hon väl är på plats efter förflyttning från rullstol till röntgenbordet berättade damen att hon hade sökt vårdcentralen för att hon hade ont i höften/benet. Doktorn hade lovat att skriva en remiss så hon kunde utföra även denna röntgen vid samma tillfälle som datortomografi undersökning. Det låter som personcentrerad vård eller hur?

Nåväl tänkte vi, naturligtvis måste vi kunna hjälpa till att det blir gjort när hon är här. Vi tittade i RiS men hittade ingen remiss vilket vi framförde till personen i fråga. Hon var bestämd och sa att doktorn hade lovat och var besviken att hen (doktorn) inte höll vad denne lovat. Ibland kan man dra förutfattade beslut om personen. Kan damen vara lite dement och inte kommer ihåg när hon sökte doktorn tänkte vi eller var det som hon sa? I så fall var det jättesynd om henne att doktorn inte gjorde vad hen lovade.

Eftersom damen fortsatte att prata om det och hade svårt att släppa tanken kollade vi extra noga även på akutlistan. Mycket riktigt fanns det en akutremiss som inte var inläst ännu.

Det var personcentrerad vård det handlar om naturligtvis – att man ska ha tillit för varandra och att vi aktivt lyssnade på damen och tog den tiden att söka efter remissen. Slutet gott, allting gott. Det jag kan säga är att det var en lycklig dam som lämnade oss på DT labbet för att fortsätta till skelett för den andra undersökningen.

Säkert finns det fler som kan berätta om historier som illustrerar vad personcentrerad vård innebär för oss – skriv gärna och berätta om era upplevelser.

Bloggtorkan – Var är ni röntgensjuksköterskor?

av

Anna Olsson berättade om bloggtorkan på Facebook igår och visst stämmer det. Var är ni mina kollegor runt om i landet? Har ni inga roliga historier att berätta om möten på röntgen?

Jag har varit tyst ett tag eftersom jag har haft annat för mig. Jag har varit på kurs i London förra veckan vilket var väldigt givande. Det är nyttigt att få ett annat perspektiv på vårt yrkesutövande och hur det ser ut i andra delar av Europa. Surprise! Surprise! Träffade en kurskamrat från Norge som går sin mastersutbildning i Radiografi där. Något kanske vi här i norden ska satsa på och Vårdförbundet driver ju också frågan om specialiserad utbildning för oss röntgensjuksköterskor.

Det var intressant att höra hur de jobbar i England och vilka resurser som finns. Det ser väldigt annorlunda ut än vad vi är vana vid här i Sverige. De resurser vi har finns inte i England. De flesta avdelningar är föråldrade och röntgenutrustning är gammalt. En del ställen har endast ett DT och MR utrustning. Det som var intressant att höra var att England har det bästa sjukvården trots att de inte har det senaste utrustning. Att de har lyckats att hålla ner antalet DT undersökningar jämfört med trenden i resten av världen är också förvånansvärt. Jag tror det har mycket med berättigande att göra, att de är duktiga på att prioritera undersökningar på rätt sätt, men även en del kan beror på tillgång till utrustning. När jag berättade att vi har 6 DT och 4 MRI modaliteter i Linköping var många av kurskamrater avundsjuka.

Jag fick också tillfälle att träffa en kurskamrat från radiografutbildning i Bristol där jag gick min utbildning 1977-1981. Vi har inte träffats på 35 år men det var som vi tog upp kontakten där vi lämnade varandra. Hon arbetar som avdelningschef på en röntgenavdelning i Basingstoke, nära London.  Det blev väldigt mycket intressant utbyte av erfarenheter och hur vi arbetar etc. När hon fick veta att vi arbetar på en pappersfri avdelning blev hon lite nyfiken om hur man skulle gå till väga för att bli pappersfri. De var också digitala sedan ett antal år tillbaka men de skrev ut remiss på papper som följde patienten från reception till undersökningsrummet. Sedan efter undersökningen var klar startade/stoppade de det i RiS systemet. Hon bad om råd om hur hon skulle göra för att slippa skriva ut dessa pappersremisser. Det var kul att man kunde bidra med något gott råd.

 

Det var lite om vad Bharti gjort. Vad har du gjort?  Vad är du intresserad av? Finns det något ämne vi har missat i bloggen?

Skicka gärna text  till anna.olsson@vardforbundet.se och berätta om din dag eller din vecka.

Eller kommentera här nedanför.

Ny teknik och forskning förändrar ständigt yrket

av

Vi har fått en lavinartat yrkes- och professionsutveckling i och med den tekniska utvecklingen har fortskridit i rask takt. Det har lett till mer avancerade undersökningsmetoder och behandlingsmöjligheter. Undersökningsteknik har gått från en mer, vad jag skulle kalla för,  ”passiv – följ positionering i metodboken” till en mer” interaktiv undersökningsteknik. Det krävs mer kunskap och kompetens idag, inte enbart i positionering och strålriktning, men även i undersökningsteknik och alla parametrar som bidrar till bra bildkvalité och även stråldos. Dessutom krävs kunskap om patofysiologi för att bedöma hur bildserierna ska vinklas för att få fram den information som krävs för att besvara frågeställningen.

Dagens modaliteter kräver mer aktiv kunskap om parametrar då undersökningar kan göras med lägre kilovolt (kV) för att kunna minska mängd kontrast för att skona patienten med nedsatt njurfunktion. Avancerade undersökningar, såsom hjärtats kranskärl, ställer högre krav på kunskap om undersökningsteknik. Val av retrospektiv eller prospektive EKG-triggning baseras på patientens fysiokigiska parametrar. Dessutom en högre kompetens inom anatomi och patofysiologi för att förstå bilderna och därmed kunna bedöma vilka bilder behövs för att avbilda det man vill se. Det är en stor utmaning att rekonstruera bilder efter anatomiska landmärken eftersom de patienter som undersöks oftast är sjuka och har avvikande anatomi.

Inom datortomografitekniken finns många undersökningar som kräver snabbt agerande. Då är det viktigt att titta på bildmaterialet och bedöma om det finns något som avviker för att varsko Radiologen att akut bildgranskning är nödvändigt.  Kan man se någon färsk blödning i hjärnan? Eller lungembolier?  Finns det fri gas i buken?

Vid  undersökningar med magnetkamera är bildtagning anpassad till patologin, där man vinklar bildriktningen efter lesioners utbredning och position. Ett exempel är undersökning av nedrebuk med frågeställning avgränsning och utbredning av tumören i rektum inför operativ åtgärd.  En sådan undersökning kräver att man har kompetens för att bedöma patofysiologi och då är det av vikten att man besitter kompetens att bedöma tumören och dess riktning för att få fram bilder som kan besvara om tumören är avgränsbar eller om den infiltrerar andra organ i bäckenbotten.

Det händer att trots undersökningen var ordinerat av radiologen som en standard ordination, hittar man något avvikande under undersökningen. Kunskaper om patofysiologi är då värdefulla.

Syns någon tumör i hjärnan eller hörselgången?

Finns det något avvikande som kan kräva kontrasttillförsel för att bedöma patologin? 

Det finns endast de få rader i remiss anamnesen att gå efter för att göra en bedömning om hur undersökningen ska utföras. Denna information är många gånger bristfälligt både från anatomin som ska visualiseras och patientens förmåga att medverka vid undersökningen. Oftast är tiden knappt för att röntgensjuksköterskan ska hinna utföra undersökningen därför ställs höga krav både i kunskap och också kompetens under den korta mötet på röntgenavdelningen.

Får vi kunskap i vår utbildning för att kunna hantera de här situationerna?

Hur får man en bra bild även i akut situation?

av

I akuta situationer krävs att en röntgensjuksköterska arbetar snabbt och smidigt med skicklighet och noggrannhet för att undersökningen blir bra. I traumatiska situationer är det viktigt med smärtlindring så att patienten kan ligga still under undersökningen. Dock är det ibland svårt att undvika smärtupplevelse hos patienten även med smärtlindring för att bildmaterialet blir bra. Det var inte länge sedan kom en ung nyopererad tjej för en lungröntgen. En enkel undersökning med frågeställning pneumothorax efter CVK inläggning tycker man då.

Barnsjuksköterskan som följde med vill absolut inte att vi tar upp patienten från sängen för att ta bilder. Varför frågade vi då?  Jo flickan har lågt blodtryck – men det är väl inte indikation för att röntga i sängen då det medför att man måste lyfta flickan för att få in en bildplatta under hennes bröst. Det är hårt och obekväm att ligga på, dessutom är det svårt att bedöma en pneumothorax på en liggande undersökning.
”Ja men det fungerade på en annan handikappad patient vi hade här om dagen” sa barnsköterskan.

”Vi vill att bilder blir bra från en diagnostisk synpunkt för att besvara frågeställningen och då är det viktigt att patienten står eller sitter upp ” sa vi ju.

Efter mycket diskussion gav sig sjuksköterskan och vi fick upp patienten. Visst var flickan ledsen, men vi fick bra bilder. Hade flickan fått någon smärtlindring? Det vet vi inte, men den förståelse för vårt arbete saknas i andra yrkeskategorier som saknar kunskap om vikten att få en bra bild som besvarar frågeställningen krävs att patienten medverkar, och för att kunna göra det krävs smärtlindring.