Annica Magnusson väckte en fråga i nyhetsbrevet om hur vi ska argumentera om vad som gör skillnad att anställa en legitimerad röntgensjuksköterska och inte en sjuksköterska på röntgen. Det som SFR och VF kom överens om är att det som gör skillnad är radiografi. Här kommer jag föra hur jag resonerat, där jag även har stöd i vår europeiska organisation ESR (European Society for Radiology).
Min kollega Lina Djupman och jag var på en workshop i Portugal i mitten på oktober som handlade om PiDRL (Paediatric Diagnostic Reference Levels) på Europeisk nivå. ESR (European Society for Radiology) i samverkan med Euro Safe Imaging (en del av ESR) och andra professionella organisationer haft i uppdrag att upprätta DRN och skapa riktlinjer för radiologisk verksamhet även för barn. Det var 2013 när jag var på ECR i Wien som många presentationer handlade om DRN. De som vill läsa mer om detta klicka på länken Eurosafe Imaging PIDRL Endast 50 % av Europeiska länder har DRN för barn varav en femdedel av dessa är baserad på egna forskningsstudier. Det som är skrämmande är att en hel del röntgenverksamheter använder sig av vuxen protokoll för att undersöka barn, ”one size fits all” konceptet.
Det kommer att bli obligatoriskt för alla länder att tillhandahålla diagnostiska referensnivåer (DRN) för barn på lokal och nationella nivåer med speciellt vikt på högdosundersökningar som Datortomografi (DT) och Intervention Radiologi (IR). DRN ska inte användas som gränser för dosnivåer vi använder i praktiken, utan används för att optimera protokollen. Det poängterades även hur viktigt det är att fastställa vilka undersökningar är ofta förekommande och vilka som ger högre stråldos för att kunna avgöra om referensnivåer behövs. Att det har funnits DRN för vuxna i många år har underlättats av att använda sig av ”standard” fantomstorlek som referens. Detta är inte möjligt, med tanke på den stora variationen i kroppsstorlek och form hos barn.
Vi som röntgensjuksköterskor ska vara aktiva i arbetet att ta fram referensnivåer på lokal nivå. Vi ska också vara aktiva i att säkerställa god kvalité på undersökningar vi utför och vara med i att skapa en god säkerhets kultur på avdelningen när det gäller optimering och stråldoser på undersökningar.
Graciano Paulo som representerade EFRS (European Federation of Radiographer Societies) framförde deras nyckelpåstående om röntgensjuksköterskan’s roll i den dagliga verksamheten;
- Röntgensjuksköterskor spelar en nyckelroll i det dagliga arbetet på en röntgenavdelning, i egenskap av ”interface” mellan patient och teknik.
- Röntgensjuksköterskor är leden mellan remitterande läkare, patienter, radiologer och därför är en viktig aktör i berättigande och optimerings arbete.
- Röntgensjuksköterskor är den slutliga kontakten för patienten, och har ansvaret för att säkerställa den korrekta undersökningstekniken för den enskilde patient, samtidigt säkerställa maximal optimering och effektiv användning av utrustning.
Här finns det ett gott argument till varför man ska anställa en röntgensjuksköterska på en röntgenavdelning och inte en sjuksköterska.
Det finns mycket smått och gott att läsa om radiography och utveckling av vår roll på EFRS publikationer för dig som är intresserad.
Lina och jag tackar vår ledning för att vi fick vara med på workshopen och jag tackar särskilt CMiV’s forskarskola och dess ”doktorand backpack” som användes till att finansiera min resa.