Ny teknik och forskning förändrar ständigt yrket

Vi har fått en lavinartat yrkes- och professionsutveckling i och med den tekniska utvecklingen har fortskridit i rask takt. Det har lett till mer avancerade undersökningsmetoder och behandlingsmöjligheter. Undersökningsteknik har gått från en mer, vad jag skulle kalla för,  ”passiv – följ positionering i metodboken” till en mer” interaktiv undersökningsteknik. Det krävs mer kunskap och kompetens idag, inte enbart i positionering och strålriktning, men även i undersökningsteknik och alla parametrar som bidrar till bra bildkvalité och även stråldos. Dessutom krävs kunskap om patofysiologi för att bedöma hur bildserierna ska vinklas för att få fram den information som krävs för att besvara frågeställningen.

Dagens modaliteter kräver mer aktiv kunskap om parametrar då undersökningar kan göras med lägre kilovolt (kV) för att kunna minska mängd kontrast för att skona patienten med nedsatt njurfunktion. Avancerade undersökningar, såsom hjärtats kranskärl, ställer högre krav på kunskap om undersökningsteknik. Val av retrospektiv eller prospektive EKG-triggning baseras på patientens fysiokigiska parametrar. Dessutom en högre kompetens inom anatomi och patofysiologi för att förstå bilderna och därmed kunna bedöma vilka bilder behövs för att avbilda det man vill se. Det är en stor utmaning att rekonstruera bilder efter anatomiska landmärken eftersom de patienter som undersöks oftast är sjuka och har avvikande anatomi.

Inom datortomografitekniken finns många undersökningar som kräver snabbt agerande. Då är det viktigt att titta på bildmaterialet och bedöma om det finns något som avviker för att varsko Radiologen att akut bildgranskning är nödvändigt.  Kan man se någon färsk blödning i hjärnan? Eller lungembolier?  Finns det fri gas i buken?

Vid  undersökningar med magnetkamera är bildtagning anpassad till patologin, där man vinklar bildriktningen efter lesioners utbredning och position. Ett exempel är undersökning av nedrebuk med frågeställning avgränsning och utbredning av tumören i rektum inför operativ åtgärd.  En sådan undersökning kräver att man har kompetens för att bedöma patofysiologi och då är det av vikten att man besitter kompetens att bedöma tumören och dess riktning för att få fram bilder som kan besvara om tumören är avgränsbar eller om den infiltrerar andra organ i bäckenbotten.

Det händer att trots undersökningen var ordinerat av radiologen som en standard ordination, hittar man något avvikande under undersökningen. Kunskaper om patofysiologi är då värdefulla.

Syns någon tumör i hjärnan eller hörselgången?

Finns det något avvikande som kan kräva kontrasttillförsel för att bedöma patologin? 

Det finns endast de få rader i remiss anamnesen att gå efter för att göra en bedömning om hur undersökningen ska utföras. Denna information är många gånger bristfälligt både från anatomin som ska visualiseras och patientens förmåga att medverka vid undersökningen. Oftast är tiden knappt för att röntgensjuksköterskan ska hinna utföra undersökningen därför ställs höga krav både i kunskap och också kompetens under den korta mötet på röntgenavdelningen.

Får vi kunskap i vår utbildning för att kunna hantera de här situationerna?