Traumalarmet går, då är det knappt om tid

Traumasökaren piper – texten visar “Rött” eller ”Orange” beroende på allvarlighetsgrad på traumat. Röntgensjuksköterskan går över till akutdisken för att få rapport om vad som har hänt och besked om när patienten anländer till sjukhuset.

Från tiden att traumalarmet går till att patienten finns på röntgenbordet börjar förberedelserna för röntgenundersökningen. När patienten anländer börjar röntgensjuksköterskan gå igenom en mental checklista:

• Är det rätt person man har på bordet – kolla personnummer?
• Finns det ordination från radiologen och är denne informerad att patienten är på väg?
• Finns det en fungerande infart för kontrasttillförsel?
• Har patienten några sjukdomar som har betydelse för undersökningen?
• Längd och vikt finns det tillgänglig för att räkna ut kontrastmängden?
• Finns en färsk kreatinin för att bedöma patientens njurfunktion?
• Är patienten avklädd? Är alla smycken borttagna? Är det något som stör i bildfältet.
• Får patienten plats i gantryt och är alla slangar kopplade rätt utan förhinder för bordets rörelse in i gantryt?

Det gäller att göra allt detta fort då tid har betydelse för fortsatt behandling av patienten. Visst det är mycket att hålla reda på innan man trycker på knappar på modalitets arbetsstation och påbörjar undersökningen. Det finns knappt om tid och det är praxis att man inte ska vara så noga, med kreatinin till exempel, när det gäller traumapatienter då traumat i sig kan vara livshotande och prioriteras först. Men jobbar man i team och det finns tid bör man ta reda på det. Jag upplever själv att det måste vara väldigt oroväckande för patienten att höra och se allt surr som pågår runt patienten, därför är det viktigt att hålla patienten informerad under hela undersökningen. Det händer många gånger att man glömmer bort patienten trots att hen är vaken och förmodligen i chocktillstånd efter olyckan. Att hälsa och berätta om situationen och proceduren för undersökningen har stor betydelse för patienten för att denne ska känna sig väl omhändertagen på röntgen.

När man påbörjar undersökningen står ett helt akutteam tillsammans med radiologen bakom konsolen medan man försöker koncentrera sig på att planera undersökning på modalitetsstationen.  Situationen är allvarlig och en del står och diskuterar sinsemellan och det kan ibland upplevas som mycket störande. Det är viktigt för oss röntgensjuksköterskor att planera undersökning ordentlig så att allt klaffar när man gör körningen och därför måste det finnas utrymme för arbetsro. Det ska inte finnas utrymme för misstag med varken undersökning eller timing av kontrasten.

När körningen är klar förväntas att rekonstruktioner av bilder ska ske fort för att radiologen kan göra en snabb bedömning om eventuellt blödning eller fraktur. Detta är också en stressmoment och man får flytta på sig för att ge utrymme för preliminär granskning av bilder innan man kan fortsätta med resten av reformateringar som behöver göras. När bilderna har kommit över till Pacs (bildhanteringssystem) ska undersökningen hängas innan vi sätter stopptid i RiS (remisshanterings system).

Det adrenalinpåslag som man får under undersökningen är enormt. Ibland händer det att den ena trauman utlöser den andra då kommer en utmatningskänsla och man känner sig ganska trött efteråt.

Som röntgensjuksköterska påverkas man av situationen och traumat som patienten varit med om och många gånger undrar man hur det gick för patienten. Ibland hör man vad som hände, om patienten opererades eller om denne återkommer på uppföljande undersökning.