Örebrobloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
    • Kommentarspolicy
  • Vårdförbundetbloggen
Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Medan vårdpersonalen klagar dör en patient

15 mars, 2018 by Åsa Mörner

”Herregud vad ni klagar, att ni orkar gnälla så mycket!”

Har ni också hört det från någon bekants bekant som ni suttit mitt emot under en halvtrist middagstillställning i grannvillan? Att vi som arbetar inom vård och omsorg lägger för mycket energi på att sprida negativa vibbar om hur det ser ut bakom sjukhusets väggar när vi istället borde sprida budskap om hur fantastiskt det är att jobba med människor och att vi går hem från våra arbetspass med en känsla av välbefinnande. Hur ska vi annars kunna rekrytera de 30 000 sjuksköterskor som kommer att fattas år 2030? Eller de 230 000-240 000 som måste rekryteras till vården de kommande åren.

Men marknadsföring ingår inte i sjuksköterskeutbildningarna på landets högskolor och universitet. Inte i några andra vårdutbildningar heller för den delen. Vad som däremot ingår är ett legitimationsansvar om att upprätthålla patientsäker vård och att rapportera alla brister på just denna. Kortfattat och förenklat; att hålla patienten vid liv är vår skyldighet. Vi vill liksom inte att du ska behöva dö av ett kirurgiskt ingrepp p.g.a för låg sjuksköterskebemanning, något som tyvärr är högst möjligt och t.o.m vetenskapligt bevisat.

Det är inget kall att utbilda sig till barnmorska eller röntgensjuksköterska. Däremot brukar, åtminstone merparten av de som väljer att arbeta inom medicin, omvårdnad och diagnostik ha ett genuint intresse för människors välbefinnande och hälsa. Ofta kryddat med en hög dos empati dessutom. Och då är det svårt, eller faktiskt omöjligt att ignorera det faktum att vården idag innehåller stora brister, brister som medför fara för dig som patient. Faran kan innebära att du inte får vård i rätt tid eller att behandling och omvårdnad inte utförs korrekt. Eller, i extrema fall, att ditt liv utsätts för fara, pga av att vården brister i resurser i form av bemanning och kompetens. Att yrkeslegitimationen dessutom medför en skyldighet att rapportera om en patient i samband med vård, behandling eller undersökning drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom gör att vi faktiskt inte får ignorera. Eller klaga, om ni föredrar att kalla vår lagstadgade skyldighet och empati för det.

”Herregud vad ni klagar, att ni orkar gnälla så mycket!”

Den dagen vi inte klagar längre finns inga engagerade medarbetare kvar längre. Förhoppningsvis är det någon som tar vår klagan på allvar. För medan vi klagar så dör en patient.

 

Åsa Mörner, klagande legitimerad sjuksköterska och barnmorska

Filed Under: Information, Patientsäkerhet, Politik, Profession Tagged With: Barnmorska, Biomedicinska analytiker, Patientsäkerhet, politik, profession, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska, vård, vårdkris, vårdpersonal, vårdskada

Sjuksköterskebristen kan bara lösas av bättre villkor!

1 november, 2017 by Åsa Mörner

Vården som bedrivs runt om i landet blir alltmer komplicerad och specialiserad. Samtidigt blir också de som vårdas på sjukhus mer och mer vårdkrävande eftersom dagens patient som är inlagd på vårdavdelning är sjukare och behöver högspecialiserad vård. Kompetenskraven på vårdens medarbetare borde således höjas och fler specialister utbildas. Forskningen visar tydligt på vikten av hög kompetens kopplat till risken för vårdskador och mortalitet. Men SKL´s Hans Karlsson sticker ut hakan och hävdar motsatsen.

” Vi har nyrekryterat socionomer, farmaceuter, fysioterapeuter, sådana som jobbar med städning eller frågor om kost. Och dessutom är det så att vårdbiträdena har återinträtt på arenan 2017.”

Har jag missat något? Det är ju sjuksköterskor det är brist på? Om det saknas sjuksköterskor så är det sjuksköterskor som ska rekryteras!

Varför handlar allt om att kringgå det verkliga problemet, dvs att förbättra villkoren för sjuksköterskor så att fler vill stanna kvar i sina yrken. En sorts ”biverkan” blir ju då att vi minskar vårdskador och ökar patientsäkerheten. Men det viktigaste är tydligen att fylla upp vården med händer. Är det inte viktigt med en god och säker vård?

Det är pinsamt, dumt och dessutom farligt att sätta sig över vetenskapen. Vad handlar det om egentligen? Vägrar man förstå vad som behövs för att lösa vårdkrisen eller är det faktiskt så illa att man struntar i det?

Dagens sjuksköterskor har fått nog. Nyutbildade sjuksköterskor blir sönderstressade och mäktar inte med att arbeta heltid vilket gör att de lämna sin profession för ett annat yrke. Utrotningshotade specialistsjuksköterskors kunskap värderas inte och många närmar sig pension samtidigt som specialistutbildningarna har mängder med tomma platser. Erfarna sjuksköterskor har tröttnat på att inte se någon utveckling i vare sig lönekuvertet eller i arbetsmiljön och arbetstider. Sjuksköterskebristen som har lett till dagens vårdkris kan bara lösas genom att erbjuda bättre villkor till professionen. Betydligt bättre villkor.

Vårdskadorna ökar. Operationsköerna ökar. Vårdplatserna blir allt färre.

Det är dags för Sveriges befolkning att kräva den vård de har rätt till; vård som baseras på säkerhet, professionalitet och vetenskap.

 

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska och barnmorska

Filed Under: Arbetsmiljö, Genus, Information, Patientsäkerhet, Politik, Profession, Villkor Tagged With: arbetsgivare, Arbetsmiljö, Arbetstider, genus, kompetens, lön, motivation, Patientsäkerhet, profession, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska, SKL, värdering, vårdskada, vetenskap, Villkor

Slut på rean!

23 augusti, 2016 by Åsa Mörner

”Vården har varit utsatt för en slakt…”

Tre sjuksköterskor kände att måttet var rågat, bägaren hade runnit över för längesen och det var dags att göra mer än klaga hemma vid köksbordet. En manifestation för en bättre vård där både vårdpersonal, anhörig, patient, grannar, mormödrar, farmödrar och alla som vill förändra vården skulle anordnas. Gärna med spridning i de största städerna. Men nu är det hela 25 städer från norr till söder som har hakat på och vill visa sin uppgivenhet och sätta ner foten.

Vad är det egentligen man vill manifestera?

-En hållbar arbetsmiljö för alla professioner i vården
-Tid för återhämtning vid natt- och skiftarbete
-Färre patienter per sjuksköterska i akutsjukvården – det ger ökad överlevnad enligt forskning
-Enhetlig utbildning för undersköterskor, kompetenshöjning med legitimation, ny och skyddad titel, arbetsbeskrivningar
-Öppna stängda vårdplatser – inga fler ska dö p.g.a. platsbrist.
-Adekvat löneutveckling över arbetslivstid.
-Lika vård för alla

Du kanske sammankopplar demonstrationer och manifestationer med en politisk färg eller som en aktivitet anordnad av ett fackförbund. Men den här dagen har ingen partipolitisk koppling, varken röd, grön, gul, blå, lila eller rosa. Den är inte anordnad av Vårdförbundet, Kommunal eller någon annan ideell förening.

Dagen är anordnad av människor som ser att det behövs krafttag i vården för att vi ska kunna erbjuda en värdig vård för patienten, och en hälsosam arbetsmiljö för de som arbetar i den. Och det genomsyrar många personers önskemål och viljor, bortsett från om de arbetar i vården eller ej, om de är höger eller vänster eller medlemmar i ett fackförbund eller inte. Alla ska känna att de kan delta, utan kopplingar till specifika partier eller organisationer.

Har du också fått nog? Vad gör du den 4:e september?

Åsa Mörner
Leg barnmorska

Flera organisationer stöttar manifestationen bla Ung Cancer, Svenska Barnmorskeförbundet, Kommunal, Njurförbundet och Sveriges Arbetsterapeuter. Och Vårdförbundet.

20160822_101532

Filed Under: Arbetsmiljö, Arbetstid, Demokrati, Information, Patientsäkerhet, Politik, Profession, Villkor Tagged With: Akutsjukvård, arbetsgivare, Arbetsmiljö, Arbetstider, Barnmorska, Biomedicinska analytiker, fackförbund, Hälsa, lön, motivation, Ohälsa, Patientsäkerhet, politik, profession, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska, slut på rean, Studenter, Vårdförbundet, vårdpersonal, vårdskada

Är ni tokiga på riktigt?

14 juni, 2016 by Ann-Sofie Gustavsson

Det går inte att reklamera felhantering av  läkemedel!

Läkemedel är boven till många vårdskador som drabbar riktiga människor (dig, ditt barn, din mamma).  I bästa fall går misstaget att reparera så det inte uppstår några bestående skador.

Skador som innebär alltifrån lindriga besvär till lidande,kroppsskada, livslånga problem eller död.
18982

Det är utbildning, legitimationsansvar och den mänskliga faktorn som ser till att det inte sker fler läkemedelsmissar i vården.

Jag vet ingen som vill göra fel på jobbet. Men när det handlar om hantering av läkemedel så får du inte göra fel! Läkemedelsräkning under sjuksköterskeutbildningen krävs 100% rätt för att ett godkänt. Under praktiken sker all praktisk läkemedelshantering i samråd med handledare och om du inte godkänns (i teori och praktik) så får du inte ut din sjuksköterskelegitimation.

Att hantera läkemedel i vården handlar om att bedöma, att administrera och att utvärdera effekt. Du behöver veta hur, när och varför. Hur ska jag hantera och tillreda ett läkemedel, när ska det ges och av vilken anledning? Vilken reaktion kan jag förvänta mig av patienten och hur hanterar jag en utebliven eller oönskad effekt? Jag skulle kunna fortsätta förtydliga i oändlighet men stannar där, för jag tror att ALLA läskunniga förstår vad jag menar. Läkemedelshantering handlar INTE om att fylla på en dosett eller se till att en person sväljer en tablett. Det är inte bara att ge.

Därför är jag helt emot socialstyrelsens förslag att hantering av läkemedel i slutenvård ska kunna delegeras och skötas av icke legitimerad personal.

 HUR tänker ni nu Socialstyrelsen?
Är ni tokiga på riktigt?

Ann-Sofie Gustavsson
Anestesisjuksköterska
Vice ordförande avdelning Örebro

 

 

 

 

 

 

 

Filed Under: Information, Patientsäkerhet Tagged With: läkemedelshantering, legitimation, sjuksköterska, Socialstyrelsen, vårdskada

Det där med underbemanning.. Ett lite argt inlägg.

25 juni, 2014 by Pernilla Bjering Dahlén

Jag sitter här och läser igenom nyheter på Vårdförbundets och Vårdfokus webb. Och jag sitter här och blir förbannad.

Överallt, hela tiden, under flera ÅR har vi/jag/du/Vårdförbundet/allihopa rapporterat om underbamanning och stressad personal i vården. Problemet accelererar, människor dör. Barn dör.

BARN DÖR! Och arbetsgivare överallt hävdar att problemet inte är så stort. “Vi är inte underbemannade.” Eller klassikern “Det finns inga resurser.”

Vi skriker att vi behöver mer resurser till vården! – ingen lyssnar.
Den gången resurser faktiskt skjuts till på riktigt så handlar det ofta om att bygga nya hus, köpa in ny teknik eller omorganisera, så kan politikerna i efterhand skryta med att de satsat si och så många miljoners triljoner på vården. Det där med att satsa mycket cash på Vårdförbundets medlemmar i form av utbildning, karriärvägar, bättre arbetsmiljö eller mer personal existerar inte. Än.
Trots att forskning tydligt visar att det finns starka samband mellan personalens välbefinnande och dödlighet bland patienter, så får man inte riktigt tummen ur för att göra en riktig satsning på rätt sak.

I Vårdfokus den 19/6 berättas om en 4-åring som dog i Kalmar för att hon fick vänta för länge på ambulanshelikopter. Föräldrarnas bild var att personalen var stressade och att avdelningen var underbemannad. Chefen svarar att just den dagen var det inte underbemannat. Enligt vem då undrar jag? Enligt den så kallade grundbemanningen? Enligt chefens egna tyckande? Förmodligen inte enligt personal, patienter och anhöriga. När personalen skriker efter mer resurser och arbetsgivare svarar med att det vi säger inte är sant, så har vi uppenbarligen kommunikationsproblem.

Grundbemanning är enligt mig en helt förlegad term, eftersom det bryts mot den dagligen runt om i vården. Dessutom kan behovet av bemanning skifta från dag till dag.
Grundbemanning är en siffra på antalet personer som minst behövs för att ett arbetsställe ska klara av ett arbetspass. Idag tycker jag det känns som en siffra på maxantal, alternativt en siffra som skulle behöva höjas och även ta hänsyn till personalens kompetens (det spelar nämligen roll vem som gör vad i vården). Grundbemanning bör också skapas i dialog med personalen – endast de vet hur många som behövs!

Som exempel på hur det ser ut idag:

  • Någon blir sjuk – ingen rings in – vi går underbemannat – det springs snabbare – stressen ökar – ett misstg sker – någon dör.
  • Vårdtyngden är på tok för hög – vi går ändå på grundbemanning – vi är således underbemannade med samma resultat som ovan.

När människor dör av vårdskador (3000/år har vi ihjäl), personal blir sjukskriven eller avslutar dagen i gråt över den otillräcklighet man känner, får man väl för f-n tillsätta resurser. Hur svårt kan det vara? HUR. SVÅRT. KAN. DET. VARA???

HIT MED LITE RESURSER SA JAG!

Nästa vecka drar jag till Almedalen och vårdfrågorna står för majoriteten av de ca 3’400 programpunkterna. Dessvärre tycker jag mig känna igen rubrikerna, och förmodligen får jag också höra många av samma gamla svar. Men! Det ska bli spännande att lyssna och jag HOPPAS att någon endaste politiker vågar sticka ut hakan och lova att anta Vårdförbundets 2 måsten i vårdpolitiken– där finns nämligen en del av lösningen.

Det är valår i år. Tänk efter hur du röstar.

(Glad sommar!)

/upprörd Pernilla på krigsstigen

Filed Under: Arbetsmiljö, Arbetstid, jämställdhet, Patientsäkerhet, Profession, Villkor Tagged With: Arbetsmiljö, Hälsa, kompetens, Patientsäkerhet, val 2014, vård, Vårdförbundet, vårdpersonal, vårdskada, Varför ska jag vara med i Vårdförbundet?

Känslostormar, kejsarsnitt och kaos.

28 februari, 2014 by Åsa Mörner

För en vecka sen skrev jag ett blogginlägg. Det handlade om kvinnosjukvården och om hur den kaosartade  arbetssituationen ser ut för de som arbetar i den och, naturligtvis, de som besöker den som patienter och anhöriga. Allt grundade sig på en SVT´s Debatt, där man diskuterade söndertrasade underliv och att antalet förlossningsskador ökar.

 Många kloka huvuden diskuterade ditt och datt om upplevelsen, om kejsarsnitt och om vården och om valmöjligheter. Ingen diskuterade varför. Varför uppstår förlossningsskador?

 Därför valde jag att skriva om hur jag ser på ”varför”.

 Blogginlägget skapade mycket känslor, känslor som handlar om hur kvinnor vill eller inte vill föda sina barn. Det är en viktig diskussion. Men mitt inlägg handlade egentligen inte om det. Mitt inlägg handlade om arbetssituationen i vården, om att barnmorskor inte hinner arbeta patientsäkert, dvs jobba för att minska risken för förlossningsskador.

 Jag vill gärna att det diskuteras om hur kvinnor upplever sin förlossning och om hur gravida känner oro inför det oundvikliga födandet.

 Men glöm inte huvudbudskapet. En trygg arbetsmiljö skapar rätt förutsättningar för en lugn och säker förlossning. Vare sig det är en vaginal förlossning eller ett kejsarsnitt. Eller en stork.

 images (1)

Åsa Holm, leg barnmorska som önskar alla en trevlig helg!

 

 

 

Filed Under: Arbetsmiljö, Information, Patientsäkerhet, Profession, Villkor Tagged With: Arbetsmiljö, Barnmorska, Patientsäkerhet, politik, profession, vårdskada

Ett kejsarsnitt bokat! Vill du ha med eller utan bedövning?

21 februari, 2014 by Åsa Mörner

TulpanDebatt i SVT pratar om förlossningsskador. En kvinna utbrister: I vården normaliseras söndertrasade underliv!

 Är det så det ser ut i kvinnosjukvården i Sverige år 2014? Borde kvinnor få välja vaginal förlossning eller kunna boka in ett kejsarsnitt med anledning av antalet förlossningsskador? Och vem ska i så fall betala för kalaset?

”Hej och välkommen till svensk förlossningsvård! Tryck #1 för vaginal förlossning. Ha dock i åtanke att du riskerar förlossningsskador. Ev skador kan meföra obehag från trakten kring ditt underliv resten av ditt liv.  Tryck #2 för kejsarsnitt. Önskas bedövning sker en extra kostnad. Betalning sker i förväg, ange personnummer på inbetalningsblanketten. Tryck #3 för att komma till din bank”. 2013-06-11-18.28.34

 En barnmorska, en överläkare, två kvinnor med förlossningsskadade underliv och en etikprofessor sitter i SVT-studion och diskuterar varför kvinnor inte får rätt vård och bemötande och om kvinnor ska ha rätt att välja vilken typ av förlossning de vill ha.

 Varför är det ingen som pratar om varför? Varför är det så mycket förlossningsskador? Har det alltid varit det? Och är det ”normalt” bara för att det alltid har varit så(om det nu alltid har varit det…)?

 

Barnmorskeupproret 2013. Massor med uppmärksamhet i radio, TV, tidningar och på nätet. Ingen kan ha undgått den kris som genomsyrar kvinnosjukvården, och faktiskt hela sjukvården idag.  Förlösande barnmorskor larmar om att man inte kan upprätthålla en god och patientsäker vård. Vem kan göra ett bra jobb efter att ha jobbat häcken av sig, utan att hinna äta och dricka, springandes från den ena förlossningen till den andra. Dessutom är barnmorskan förbannat kissnödig, för vilken barnmorska hinner kissa på jobbet egentligen?

 

Det finns andra skäl, medicinska skäl till varför förlossningsskador sker. Vi föder barn senare i livet och då är vävnaden inte lika tänjbar; vi föder större barn och de gravida kvinnorna lider allt oftare av övervikt på grund av livsstilsfaktorer; vi använder smärtlindring  och värkstimulerande dropp som bedövar och tar bort den ”naturliga” känslan att krysta eller inte hos den födande kvinnan, något som kan leda till instrumentella förlossningar tex sugklocka.

 Men inget av detta nämns i debatten.  Man pratar om att det är ett akut läge, att det snart krävs en revolution i vården.

 

Revolutionen pågår för fullt. Låt oss hjälpas åt och hålla den levande tills vi uppnått det vi vill: En god och säker vård, utan vårdskador, arbetsskador och massuppsägningar.

 untitled-blogg

 Åsa Holm

Styrelseledamot avd Örebro och legitimerad barnmorska

Filed Under: Arbetsmiljö, Arbetstid, Information, Patientsäkerhet, Profession, Villkor Tagged With: Akutsjukvård, arbetsgivare, Arbetsmiljö, Arbetstider, Barnmorska, Barnmorskeupproret, genus, Patientsäkerhet, politik, profession, vårdskada

Skit i att rapportera!

24 oktober, 2013 by Pernilla Bjering Dahlén

fuck_reportsKaxig och politiskt inkorrekt titel. Jag vet.
Ändå är det en tanke som slagit rot i min lilla hjärna efter gårdagens temadag om patientsäkerhet.

Budskapet från Dr Richard Cook var bustydligt. Det finns tusen och åter tusen avvikelserapporter i dokumentbanker runt om i landet. Tvinga ansvariga att ta hand om dem, att ARBETA med dem innan vi fyller på med nya. Hans idé var att vi luras att tro att ansvariga faktiskt arbetar aktivt med säkerhetsfrågor när de i själva verket bara samlar på sig rapporter och kommer med ganska dåliga kortsiktiga lösningar. Vi måste tvinga ansvariga att arbeta med säkerhetsfrågor på ett annat sätt. Jag kan bara hålla med.

richard_cookVarför ska vi fortsätta skriva avvikelser och slösa tid på alla dessa rapporter, när vi oftast inte ens får en återkoppling på vilka åtgärder som kommer att vidtas?
Hur ofta har vi inte skrivit en avvikelse som sägs vara “fel”, “irelevant”, “onödig” eller “ingen riktig avvikelse”?
Hur ofta har dessa rapporter faktiskt resulterat i en vettig långsiktig åtgärd? Då pratar vi inte om att resultatet blir ett nytt PM eller riktlinje, utan en verklig förändring som gör att säkerheten höjs för lång tid framåt?

Ja hörni, att slopa avvikelserapporteringen är en kontroversiell idé – och vi är inte där än i Vårdförbundet. Det finns ju trots allt några viktiga faktorer som spelar in, som vi inte kan bortse ifrån. Vi har lagar och regler som säger att vi är skyldiga att rapportera fel, brister och risker i vården. Det finns också en tanke med att rapportera avvikelser för att hålla vår egen rygg fri om (eller när) den där risken faktiskt blir verklighet. Eller hur?

Vi lever i en värld där omgivningen gärna vill ha en syndabock. En människa av kött och blod som ska hållas ansvarig när “the shit hits the fan”, så att säga. Därför kan vi inte annat än uppmana våra medlemmar att fortsätta skriva avvikelser, för att vi ska vara säkra.

Frågan som återstår är då HUR ska vi få ansvariga att åtgärda de problem som finns? HUR ska vi minska vårdskadorna? VI DÖDAR 3000 patienter varje år. VI SKADAR 100’000 patienter varje år. Det kostar i runda slängar 6 MILJARDER varje år.
Kan hända kan vi ta de pengarna till att utveckla vården och säkerheten och undvika framtida säkerhetsproblem istället.

En grundförutsättning för patientsäkerhet är att det finns tillräckligt med personal med tillräcklig kompetens för att utföra grunduppgifterna och att de anställda ges bra förutsättningar för sitt arbete. Satsta på det istället!

Intressant tanke dock. OM vi nu skulle SKITA i att rapportera – vad skulle konsekvensen bli..?

Tack å hej! /Pernilla

 

Filed Under: Patientsäkerhet Tagged With: kloka ord, kompetens, Ohälsa, Patientsäkerhet, Vårdförbundet, vårdpersonal, vårdskada

Hur säkert arbetar du?

8 maj, 2013 by Åsa Mörner

Stickskador i vården är vanliga. Exakt hur vanliga vet man inte. Tyvärr rapporteras inte alla stick-och skärskador in och det är därför omöjligt att säga hur många som utsätts. Ett enda stick riskerar att man utsätts för blodsmitta, såsom hepatit eller HIV.

Det går inte att se vem som bär på en smitta. Som vårdpersonal måste vi utgå från att alla är potentiella smittbärare och arbeta för att minimera antalet stick och skärskador.

Jag stack mig på en nål första gången när jag var sjuksköterskestudent. Jag läste termin ett till sjuksköterska och var ute på mina första kliniska studier. Förbrukade nålar förvarades i ett kärl som inte var avsett för det ändamålet och under ett nervöst ögonblick, sådana har man ganska gott om när man är student, stack jag ner min hand för att ta en nål inför provtagningen. Jag kände hur det stack till i fingret och drog snabbt ut handen. Panik! Jag blöder! Vad ska jag göra nu??  Min handledare, som inte var i närheten just då, sa att ”Vi känner i alla fall inte till någon blodsmitta här, bland våra patienter”.

 Föga tröst.

Jag var i upplösningstillstånd och fick inte det stödet jag hade behövt. ”Ska man inte anmäla någonstans? Finns inga rutiner vid stickskador?”.  Frågorna vällde upp inom mig och jag såg ett liv som HIV/ Hepatit B/Hepatit C bärare. Och jag som inte ens var färdigutbildad! Hur skulle jag klara av mitt arbete? Jag kommer att sticka mig hela tiden!

Jag har stuckit mig på en nål en gång till efter det tillfället. Det var under ett mycket stressigt och pressat arbetspass som barnmorska Jag har våndats i månader innan provtagningar och provsvar kommit in. Och vid varje tillfälle så har det varit bristande rutiner på respektive vårdinrättning.

Läs gärna om stickskador via Arbetsmiljöverkets hemsida http://www.av.se/teman/mikrobiologiska/risker/stick_skarskador/?AspxAutoDetectCookieSupport=1

 

Hur ser det ut på din arbetsplats? Har du stuckit/skurit dig på något någon gång?

Åsa Holm

Styrelseledamot avd Örebro

 

 

Filed Under: Arbetsmiljö, Patientsäkerhet, Profession Tagged With: Patientsäkerhet, profession, Stickskador, vårdskada

När är det dags att vakna, politiker?

16 februari, 2013 by Åsa Mörner

Överallt i media ser vi hur det krisar i svensk sjukvård. Personalbrist och överbeläggningar i hela landet, och i Stockholm har barnmorskorna gått samman och skapat en protestgrupp där man kräver rätt förutsättningar för att bedriva en trygg och säker vård.

”Jag har aldrig upplevt några problem när jag födde mina barn i Stockholm”, sa en närstående till mig häromdagen. Vilken tur, tänker jag. För om patienterna visste hur pressat allt är, undrar jag om det skulle kännas lika tryggt och bra…

 

Jag tror att vi som personal gör allt för att patienten inte ska märka att pressen och stressen är enorm. I mötet med patienten utstrålar vi lugn och professionalism, vilket inger förtroende. Men nu börjar fasaden rämna. Kvinnor föder barn utan att kunna erbjudas smärtlindring och får ibland föda på handikapptoaletten. Överfulla akutmottagningar med oacceptabla väntetider, inställda operationer och förtvivlad personal som går på knäna, eller som på barnintensiven i Lund, där 34 av 45 sjuksköterskor sade upp sig i januari pga. otillräckliga arbetsvillkor.

Det krävs verkligen att vi som yrkesverksamma, uppmärksammar hur verkligheten ser ut i vården. Hur ska befolkningen annars få insikt?

SKL hävdar att vi har hög säkerhet inom svensk förlossningsvård.  Vad innebär hög säkerhet inom vården? Att inte någon mamma eller barn dött? Eller att man som legitimerad personal kan ge varje individ den vård som vi faktiskt vet ger minst risk för komplikationer? Vill du bli vårdad av personal som inte hunnit äta, dricka eller gå på toaletten på åtta timmar? Är det säker vård?

Vakna politiker! Vad är det som krävs för att ni ska inse?

Åsa Holm

Leg. sjusköterska, leg. barnmorska

Fackligt förtroendevald

Styrelseledamot avd Örebro

 

 

Filed Under: Arbetsmiljö, Information, Patientsäkerhet, Profession, Villkor Tagged With: Akutsjukvård, Arbetsmiljö, Barnmorska, Biomedicinska analytiker, Hälsa, kompetens, Ohälsa, Patientsäkerhet, politik, profession, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska, vårdskada, Villkor

Next Page »
Avdelningsstyrelsen i ÖrebroAvdelningsstyrelsen bloggar i Örebrobloggen

Sök

Senaste inläggen

  • Jag vill inte höra något sabla “Grattis” idag
  • Ska polisen ta hand om dig när du är akut sjuk?
  • Sjuksköterska- livet som en Alladin-ask…
  • Lönekarriär till livsviktiga yrken!
  • Ut med det gamla och in med det nya

Arkiv

Följ oss på facebook

RSS Nyheter från avd Örebro

  • Digital mötesplats - för chef och ledare
  • Facklig grundutbildning 2021
  • Är du nöjd med din lön?
  • Välkommen till vårt digitala café
  • Webbinarium om försäkring och pension!

Inloggning för redaktörer

Logga in

rss

  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Nödvändigt
Alltid aktiverad

Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.

Ej nödvändigt

Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.