Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

När blåmärken inte syns

by

” Men förstod du inte att hon misshandlats”?

Ett glasklart minne från min inskolningsperiod som ny anestesisjuksköterska. Jag hade tillsammans med erfaren kollega lämnade en patient på uppvakningsavdelningen. Min kollega, som var patientansvarig nämnde det som i förbifarten till mig. Tydlig och trolig skada av misshandel.

Jag var 26 år och kände mig som ett frågetecken. Jag hade inte haft minsta misstanke och hade dessutom ingen aning om vad vi skulle göra nu. För mig blev det en första ögonöppnare. Jag letade riktlinjer (minns att jag vid det tillfället inte var helt nöjd med svaret).

Alla skador och blåmärken kommer inte från olyckor. Vissa blåmärken syns inte alls. Misstankar om våld nämns inte alltid vid en ”rapport”. Jag insåg att jag som legitimerad sjuksköterska har ett jättestort ansvar (som varken skolan eller livet hade förberett mig för).

Som anestesisjuksköterska har varningsflaggor hissats med jämna mellanrum. Jag mött patienter där anhöriga vägrat lämna det preoperativa rummet. Jag har sett hur barn har en märklig relation till vårdnadshavare. Jag har mött blivande föräldrar då jag redan innan kejsarsnittet känner oro för familjens (kvinnan och barnets) framtid.

Jag har upptäckt tydliga blåmärken runt hals vid sövning. Jag har sövt vid undersökning för misstänkta övergrepp. Jag har träffat patienter med konstiga frakturer och märkliga historier om hur skadan inträffat. Jag har mött de som öppet varit rädda för någon i sin närhet. Jag har tillåtit vänner och anhöriga att tolka (= enligt mig själv ett dåligt beslut). Jag har träffat hotfulla anhöriga och känt ensamheten i att behöva hantera dem under utsatta tider på dygnet.

Kunskapsluckor om våld i relationer och att vi inte pratade om det på min arbetsplatsen har såklart påverkat hur jag hanterat flaggorna. Jag har ärligt talat också haft en naiv inställning att det inte är så vanligt som det faktiskt är.

Jag hoppas fler arbetsplatser har tydliga rutiner idag, men tycker ändå att det är superviktigt att ta upp det här. Jag vill att du tänker till. Att du vågar fråga. Att vi förändrar tillsammans – för i ett möte med vården ska man känna sig trygg och sedd.

När du träffar en patient (eller en kollega) där något ”inte stämmer” vad gör du då? Vågar du fråga? Om personen är modig att berättar, tror du på berättelsen utan att skuldbelägga? Om personen nekar och du ändå misstänker – vågar du fråga igen?

Det kan faktiskt rädda liv.

Faktum är att enligt Världshälsoorganisationen (WHO) utgör våld i nära relationer ett allvarligt hot mot den utsattas hälsa och säkerhet. Förutom direkta fysiska skador kan det ge upphov till både psykisk och fysisk ohälsa. Våldet har även dödliga konsekvenser. I nära nio av tio fall av dödligt våld i nära relationer i Sverige är offret en kvinna.

Under pandemin har våldet eskalerat. Nedstängda arbetsplatser, hemundervisning och ökad arbetslöshet har gjort att våldet synts allt tydligare. I media och via sociala medier möts jag  dagligen av artiklar om våld och brottsoffer.

Jag läser både i media och via mina sociala medier om skyddat boende och om hur svårt och isolerat det är att leva gömt från en förövare. Emellanåt smyger det sig in frågor om vården från de som lever på flykt ( = ”skyddat”). Hur gör jag när jag söker vård, Hur skyddar jag mig, min identitet, min boendeplats och mitt barn. Hur hämtar jag upp läkemedel utan att det syns i systemet. Varför kan jag inte ta del av högkostnadsskyddet?

Hur har ni det på din arbetsplats? Ställer ni rutinmässigt frågan om våld? Finns det rutiner för misstanke om våld. Får ni utbildning i ämnet? Har ni riktlinjer för att skydda de som lever med skyddad identitet? Har ni inte rutiner om detta så är det dags att skaffa det.

Vi har ett stort ansvar i vården.
Du kan göra skillnad och rädda liv med mod, tid och klokt bemötande.
Våga fråga och våga fråga igen!

Länk till tips om hur du kan ställa om våld.
Länk till information om olika typer i våld i nära relationer.
Länk till En annan pandemi – tidigare Vårdförbundsblogg om ämnet

Ann-Sofie Gustavsson
avdelningsordförande Örebro
anestesisjuksköterska

Innan graven

by

Ni vet kommentaren ”men pengar gör ju ingen lyckligare” skapar en storm i mig. Går det ens att jämföra pengar och lycka? Min personliga åsikt är att pengar underlättar livet. Lönen påverkar din pension.

Pension är enligt undertecknad en av Sveriges viktigaste jämställdhetsfrågor. Pension handlar nämligen om inkomst och livslön. Det är en genusfråga, villkorsfråga, kvinnofråga och demokratifråga.

Faktum är att din inkomst under yrkeslivet, från första jobbet till din sista lönecheck, är pensionsgrundande. Med andra ord är lönen jätteviktigviktig, från vaggan till graven.

För alla som har förmånen att fira många födelsedagar blir det så småningom dags för pension. Det är såklart en förmån i sig att få bli gammal, men jag vill inte diskutera är hälsa eller ålderdom. Jag vill prata systemet för pension. Jag vill lyfta begreppet fattigpensionär. Ett ord som kom i ropet när pensionssystemet försämrades. Idag grundar sig pensionen nämligen på livsinkomst ( inte på de bästa inkomståren). Jag vill att DU läser och tänker till.

Men vilka är alla fattiga pensionärer i Sverige och vem blir en ”fattigpensionär? Är det lata människor som aldrig arbetat? Är det de som skolkat hela tiden eller de som inte kan förhandla lön? Är det något som pensionärer bara säger för att de inte har råd att resa utomlands flera gånger om året? Eller?

”Det krävs en månadsinkomst på drygt 32 100 kronor för att pensionen inte ska hamna under fattigdomsgränsen. Pensionen blir då – efter 40 års arbete – 13 630 kronor i månaden”. Fattigpensionär är med andra ord de som knappt har råd med bostad och de har ofta arbetat ett helt yrkesliv.

Det går inte att ta upp pension i en facklig blogg utan att nämna tjänstepension. Hur mycket du får i tjänstepension (den del som sätts av från arbetsgivare med kollektivavtal) kan enklast förtydligats via pensionsmyndighetens beräkning. Enlig pensionsmyndigheten sätts ca 4,5% av lönen av till tjänstepension  om du tjänar upp till 42 625 . Tjänar du mer sätter de av 30%.

Läs det igen. Säg orden högt.
Vid inkomst under 42 625 sätter arbetsgivaren av 4,5% till tjänstepension. Tjänar du mer sätter de av 30 %. Det behövs inget matematiskt snille för att se och förstå skillnaden.

Närmar du dig 46 000 i lön tjänar du idag på att löneväxla (byta ut bruttolön mot pension). Vilket blivande fattiga pensionärer helt klart inte haft möjlighet att göra. Vilket få av Vårdförbundets medlemmar har möjlighet att göra. Så fattigpensionärerna hittar du bl.a i Vårdförbundets yrkesgrupper. Akademiskt högutbildade personer som arbetat ett helt yrkesliv. Många är kvinnor som arbetat deltid för att hantera livspussel och familj.

Så jag hoppas du hänger med mig i jämställdhetstanken. Pension är en jämställdhetsfråga. Att öka livslön, din inkomst under yrkeslivet är jätteviktigt. Att pratat pension och förändra system är livsviktigt. Vi behöver hjälpas åt att sätta fokus på lön, löneutveckling och på pensionsfrågan.

Avslutningsvis vill jag prata pension och demokrati. Politiskt hanterar pensionsgruppen pensionsbeslut. Gruppen består av representanter från sex blocköverskridandepartier ( S, L, M, Mp, Kd, och C) som gemensamt ”värnar om pensionssystemet”. För att få till en förändring behöver alla representanterna stå bakom förändringen och samtliga har veto. Så hallå – pension kan idag inte ens bli en valfråga. Kanske dags att förändra det också?

Fakta – Kvinnors pension är idag i snitt 31 % lägre än männens
Fakta – Vid inkomst över 42 625 i månaden ökar din tjänstepension
Fakta – Vid inkomst som närmar sig 46 000 kan du löneväxla
Fakta – Livslönen för Vårdförbundets medlemmar behöver öka

Slutligen lite frågor att klura på när du har svårt att sova:

  • Varför hålls Vårdförbundets yrkesgruppers löner alltid under gränsen för avsättning av bra tjänstepension?
  • Varför hålls vissa ( oftast kvinnodominerade) yrkesgruppers löner alltid under gränsen för att kunna löneväxla?
  • Håller Sverige medvetet nere löner för kvinnodominerade yrken för att slippa högre pensionskostnader?
Fotograf Ulf Huett

#rimligpensionåtalla #tackamedlön #lönheladagen

Ann-Sofie Gustavsson
Legitimerad sjuksköterska specialistutbildning anestesi
Ordförande Vårdförbundet Örebro

Månadens förtroendevald Mars

by

Vårdförbundet avdelning Örebro gratulerar Sofie Eriksson, förtroendevald på avdelning 38 på USÖ till utnämningen.

2 kollegor på avdelningen nominerade henne och här är en del av nomineringen: Står alltid upp för gruppen och kämpar för allas bästa och rätt att bli hörda. Detta gör hon på ett snyggt och professionellt sätt!

Har du några fackliga hjärtefrågor?

Att vara med i facket kändes som en självklarhet i och med känslan av att vara en del av att driva yrket framåt med andra. Tillsammans är vi ju starka och kan nå förbättring gällande både arbetsmiljö och arbetsvillkor. Självklart är också lönefrågan och löneutveckling en av mina hjärtefrågor eftersom att jag och så många andra sjuksköterskor med mig önskar att kunna stanna kvar i yrket utan att lön ska vara det som avgör att vi lämnar. Dessutom behöver vi alla erfarna kollegor vi kan få.

Hur gör du för att synliggöra uppdraget som förtroendevald?

Jag ser till att mina kollegor nås av uppdaterad information både på medlemsmöten och via länkar till Vårdförbundets sociala medier och hemsida. Jag bjuder in till samtal och ser till att fånga upp nya kollegor och informera om mitt uppdrag och vad Vårdförbundet står för.

Arbetar ni tillsammans med arbetsgivaren på er klinik i vissa frågor?

Jag sitter med och representerar avdelningen i samverkan vilket är en bra chans att få reda på kommande förändringar och nyheter och sedan kunna diskutera dessa med medlemmarna i förväg. Jag upplever att min chef är intresserad och vill att vi fackliga representanter ska vara engagerade, vilket känns tryggt.

Ett exempel på fackligt inspel som gett resultat?

Jag blev förtroendevald för ett år sedan och fick ett ganska tufft uppdrag eftersom att det fackliga engagemanget på avdelningen var nästan 0. Jag tog chansen jag fick att bli förtroendevald eftersom att jag kände att jag saknade kunskap och förståelse för vilka skyldigheter och rättigheter jag som sjuksköterska och medarbetare har och ville lära mig mer. I och med detta har vi alla medlemmar på avdelningen fått växa tillsammans, jag har fått engagera mig och dela med mig av ny kunskap till mina kollegor och detta tror jag är den största förändringen, att medlemmarna här på avdelningen har fått upp ögonen och börjat prata om sådant som man tidigare inte tänkt på eller pratat om.

Inför förra sommaren hade vi tyvärr dålig bemanning som på många andra arbetsplatser och då framkom det att flera sjuksköterskor hade blivit inbeordrade att arbeta pass flera veckor i förväg vilket inte kändes ok då det ska vara en absolut sista utväg. Då gick vi ihop, hörde av oss till Vårdförbundet och fick stöd och sedan gick vi och pratade med chefen som då drog tillbaka inbeordringarna.

Jag tycker att det är roligt att vara förtroendevald då jag lär mig så mycket samtidigt som det känns tryggt att vara en del av Vårdförbundet. Tusen tack för nomineringarna! 

Sofie Eriksson
Leg. sjuksköterska/ Förtroendevald
Avd 38 USÖ

Även cheferna måste må bra på jobbet

by

Bra, nära  och tryggt ledarskap är allt viktigare i den föränderlig värld som vården lever i!

Som chefsstöd i Avdelning Örebro träffar och pratar jag med många chefer och ledare i såväl region som kommun, och överallt hör jag samma sak… Chefer känner sig otillräckliga i uppdraget. Samma sak redovisar utredningen som regionen publicerade om chefers förutsättningar i Region Örebro län. Är det rimligt att som 1-a linje chef ha upp till över 70 anställda med personalansvar, arbetsmiljöansvar, ekonomi mm mm?  Hinner man med ett närvarande ledarskap då?
Troligen inte.

Om jag ser tillbaka på mitt 10 åriga chefskap i regionen så förändrades kraven de sista åren mycket. Mer produktionstänk och mer komplext i alla led med ex förändringar, rekrytering i stor grad samt att dessutom arbeta med verksamhetsutveckling och motivera personal att vara kvar i verksamheten fast god löneutveckling fattades.  I vården leder(oftast) kvinnor, kvinnor och i större arbetsgrupper än i många manligt dominerade yrken enligt forskning.

Vårdförbundet anser att som chef/ledare bör du inte ha större grupp än runt 20 st och regionen håller med, de rekommenderar i rapporten ett riktvärde på högst 30 st medarbetare för att förbättra chefers arbetsmiljö men även vara positivt för regionens medarbetare som skulle få ett nära ledarskap på köpet. Förresten, nu ska jag väl inte säga att regionen håller med, rapporten säger detta och regionen måste ta beslut i frågan om de ska prioritera chefers och medarbetarens arbetsmiljö och sätta ett maxantal medarbetare under varje chef.

Jag hörde bara förra veckan om en 1:a linje chef som skulle avsluta sitt förordnande och under hens 6 månaders uppsägningstid så slutar 3 medarbetare. Inte kanske på grund av att hen slutar och de vill absolut ha kvar hen utan det blir lite otryggt och osäkert ett tag. Vem kommer? Hm ska hen sluta, ja det kanske man borde göra! Ja just, man kan byta jobb.. Det blir konsekvenser. Jag anser att, är det ett stabilt ledarskap på enheten så blir det en stabil personalgrupp oftast. Några kommer alltid sluta och börja men det oftast blir en kärna kvar som finns att stötta upp nya kollegor vid introduktioner, studenter mm.

Regionen måste vara rädd om sina chefer och ledare.
Hur är förutsättningarna?
Har de en bra arbetsmiljö?
Nej, inte alltid skulle jag säga! De får inte skriva upp övertid. De har inte SÅ mycket högre lön till det stora ansvar de har med ekonomi, arbetsmiljö samt personal. Och löneutvecklingen som chef är inte bättre än för medarbetarna skulle jag säga. Är du dessutom specialistsjuksköterska och chef för specialister då är det allt som oftast att du som chef få mindre i lönepåslag än medarbetarna! I 2019 års lönerevision så var påslaget för många chefer definitivt under vad det var för andra medlemmar. 2020 anser jag att chefer måste prioriteras för att stanna kvar som chefer! En stor omsättning av chefer och ledare skapar oro i arbetsmiljön. Vårdförbundet får faktiskt många samtal från medlemmar om just oro för sina chefer. De är rädda om sina chefer! Sånt värmer!

#stöttadinchef

Ps: Ljuset kommer nu både på morgon och em. Såå skönt!

Helena Nyrén
Förtroendevald, chefsstöd
Vårdförbundet Avdelning Örebro

Lucka nummer 23. ….endast Syster är vaken…

by

”Nattsyster”
( Fritt efter Viktor Rydbergs Tomten) 

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas och föds
nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken

Står där i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
Sköter som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen
Känner på pulsar, torkar en tår
Bedömer och lyssnar, binder ett sår
Proffsigt med trötthet i kroppen
i själen, benen och knoppen

Tittar på klockan återigen
allting alena ska hinnas
Pengarna räcker bara till en
så syster ska överallt finnas
Jobbar och sliter, sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
Arbeta, fixa och pyssla
Sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarast-drömmarna strandas
Patientsäkerhet ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
Nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön den är nu bister

Rusar till postop och får då se
fler som ska vårdas härinne
Rusar till lab, har blod att ge
och allting ska hinnas var timme
Patienterna ringer, behöver ju nått
Vaknar med smärta, ledsna så smått
Syster dem alla känner
Smärtan i opsåren bränner

Syster smyger till sist att se
alla som inte vill störa
Tysta de väntat för att se
syster o be hen att höra
frågor om sjukdom, om liv o död
Kan jag klara mig utan stöd?
Allting ska hinnas på natten
vårda och ge lite vatten

Så har det varit, år efter år
syster i tystheten sliter
Proffsigt och uthålligt kämpar hen på
aldrig från omvårdnad smiter
Timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas – och mår
Gåtan som icke låter
Syster kommer ju åter

För att jobba och slita på
och alla sjuka besöka
resurserna krymper sakta trots då
patientantalen de bara öka
Nattsyster kämpar, ensam allt bär
lönen hålls ned, alena hen är
att sjukhusnatten bevaka
kommer trots allt slit tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
Nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas, ser ut
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken

Dan före dan tillägnas bloggen alla kollegor som driver vården nattetid!
De som arbetar dygnet runt, dag, kväll ,natt, helg och röda dagar.
Utan er stannar vården!

God Jul!

Ann-Sofie Gustavsson
legitimerad sjuksköterska anestesi
avdelningsordförande Örebro

Lucka nummer 21. Det var helgen innan jul

by

Det var helgen innan jul och precis som alla andra år kom influensan och vinterkräksjukan likt ett brev på posten. Och precis som alla andra år blev ALLA förvånade. Och allra mest förvånade blev de som bestämmer. Hur kunde det här hända i år igen?  

På avdelning ABÅ (Avdelning för Blandade Åkommor) hade alla utom en av de få sjuksköterskor som fanns kvar fått influensa. De som bestämmer kliade sig i pannorna och sa: Vad gör vi nu? Sen tog de tag i problemet och kallade till ett akut ledningsgruppsmöte för att diskuterad den akuta sjuksköterskebristen.

De som bestämmer bollade kreativa och flexibla lösningar:

– Om det funnits fler sjuksköterskor i tjänst så hade sjuksköterskorna naturligtvis fått byta arbetspass . Om de protesterar mot fler helgpass finns möjligheten att beordra! Men nu gick inte det. För det fanns inga extra sjuksköterskor i tjänst.

– Om någon sjuksköterska haft semester hade man kunnat dra in semestern. En bra och billig lösning eftersom det inte kostar de som bestämmer något. Men eftersom ingen sjuksköterska får semester beviljad på helgen så gick inte det heller. Det fanns ingen sjuksköterska att ringa in från semestern.

– Om det funnits många sjuksköterskor på någon annan avdelning så hade man kunnat låna av varandra. Sjuksköterskor har bred kompetens och kan jobba på alla arbetsplatser. Men det fanns inga extra sjuksköterskor på någon annan avdelning  .

Beredskap! De som bestämmer tar ett snabbt beslut om att införa beredskap! Men det går inte att införa beredskap när det bara finns en sjuksköterska i tjänst, så den idén fungerade inte heller

Kompetensväxla! De som bestämmer beslutar sig för att sig för att kompetensväxla. Naturligtvis bara som en nödlösning över helgen. Men eftersom sjuksköterskor har legitimation, så kan faktiskt inte vem som helst ersätta en sjuksköterska. Så det gick inte det heller.

Men var hittar man sjuksköterskor med så kort varsel?

Bemanningsföretag! Man kan hyra sjuksköterskor! Men när de som bestämmer ringer till bemanningsföretagen visare det sig att de inte har några sjuksköterskor att hyra ut.

Facebook! Alla lediga sjuksköterskor har väl facebook?! (Men inte heller en annons på facebook skulle lösa helgens akuta sjuksköterskebrist). Och att starta en utredning om att rekrytera från andra länder skulle också ta för lång tid.

Det var i den vevan en av de som bestämmer kom på den briljanta idén med vikarier. Vikarier kan arbeta för timlön! Det är en bra idé! Men de som bestämmer upptäcker att det inte finns några vikarier att ringa till – man har aldrig fått använda vikarier avdelning ABÅ. Där arbetar man med minimibemanning och beviljar aldrig ledighetsansökningar, så det finns inget behov av vikarier.

Vid en närmare granskning av bemanningslistorna visar det sig att 10 sjuksköterskor slutat de senaste året. De som bestämmer tar ett snabbt beslut om att ringa de 10  och se varför de slutat, och höra om någon av dem vill vara vikarie i helgen. Sagt och gjort, de som bestämmer ringer sjuksköterskorna:

”Tio sjuksköterskor fick aldrig sluta klockan tio, en blev trött på beordrad övertid och så var de bara nio.

Nio sjuksköterskor ville natt bojkotta, en sa nej till treskift och plötsligt var de åtta.

Åtta sjuksköterskor gick på intervju, en fick annat jobb och hastigt blev de sju.

Sju sjuksköterskor fick aldrig använda sin flex, en tröttnade på det och med ens så var de sex.

Sex sjuksköterskor började längta hem, en flyttade tillbaka och plötsligt var de fem.

Fem sjuksköterskor jobbade sig yra, en ville ha ett liv och genast var de fyra.

Fyra sjuksköterskor om semester försökte be, en ledsnade på avslag och så var de endast tre.

Tre sjuksköterskor utan rast jobbade på, en fick blödande magsår och tvärt så blev de två.

Två sjuksköterskor sökte specialistutbildningen, en kom in och kvar fanns bara en.

En ensam sjuksköterska till Norge drar och därför finns ingen mer sjuksköterska att ringa kvar.”

Och vad jag vet så sitter de som bestämmer fortfarande och letar sjuksköterskevikarier. Och de är mycket, mycket frustrerade. Om någon sjuksköterska svarar när de ringer kommer de som bestämmer helt garanterat behöva betala mer än vad det tänkt sig, för annars kommer ingen någonsin vilja arbeta extra på avdelning ABÅ.

Trevlig helg

Önskar
Ann-Sofie Gustavsson
Anestesisjuksköterska

 

 

 

 

Lucka nummer 20. Veckan innan jul

by

Det lackar mot jul men vädret är så grått och milt att den rätta julkänslan har svårt att infinna sig. Märker av den mest i form av den tydliga ”stresskänslan” och hetsen som råder på stans gator när jag promenerar till och från diverse möten. Hade tänkt att denna vecka skulle vara lite lugnare på jobbet än vanligt, att jag skulle hinna rensa i mailboxen och komma i kapp med det som blivit liggande.

Veckan startar alltid med måndagsmöte där vi går igenom vad som står på agendan de kommande dagarna, fördelar arbetsuppgifter och diskuterar det som är aktuellt just nu. Eftersom det är många starka viljor runt bordet så är det inte helt ovanligt att det blir en del heta diskussioner, vilket är bra! Om alla tycker lika och ingen vågar ”sticka ut” sker ingen utveckling!

Måndagen fortsätter med en promenad till USÖ och samverkansmöte och därefter en promenad i regnet till Eklundavägen för att möta våra folkvalda regionpolitiker. Att sitta i samverkan och möta politiker är en viktig del i det fackliga arbetet. Även om förändring tar tid så är det så oerhört viktigt att fackförbund fortfarande finns i Sverige! Om det inte fanns så är jag helt säker på att vi hade haft sämre villkor och att politikerna skulle satsa än mindre på våra yrkesgrupper. Det är en styrka i att vara många medlemmar i ett fackförbund! Måndagens sista promenad var till bussen.

Tisdagen tillbringade jag hela dagen på kontoret. Regionen ska göra en ny lönekartläggning och det var en del underlag till den som skulle läsas och analyseras inför att vi tillsammans ska jobba vidare med den. Kontakt med medlemmar via telefon och diskussioner med ombudsman. Vårdförbundet har en styrka i att ha en lokal ombudsman som vi enkelt kan bolla diverse frågor och funderingar med. Det har vi för att vi är många medlemmar i Vårdförbundet. Dagens enda promenad var ToR busshållplatsen.

Onsdagen startar med lönestrategiskt möte och inledande diskussion om Regionens lönekartläggning. Efter lunch blev det en promenad till en arbetsplats för att möta och stötta en medlem. Även detta är en oerhört viktig del av mitt fackliga arbete. Att kunna stötta och coacha medlemmar och förtroendevalda i diverse situationer. Möjligheten att arbeta fackligt så att vi bl.a. kan stötta medlemmar har vi för att vi är många medlemmar i Örebro som i sig genererar den ”fackliga arbetstiden”.

Torsdagen inleds med skypemöte tillsammans med alla Vårdförbundets lokalavdelningar i Sverige. På agendan står löneavtal, HÖK19. Nu startar snart en ny löneprocess. Vi är många som är besvikna på hur våra arbetsgivare har valt att tolka avtalet i år. Men vi ger inte upp! Vi måste tillsammans rikta vår frustration åt rätt håll. Fortsätta påverka politiker och arbetsgivare. Dagen fortsätter med en tur till USÖ för att träffa medlemmar och prata om löneavtalet. På bussen hem börjar jag fundera på vad jag ska blogga om, kom fram till att ni som orkat läsa skulle få följa med på min arbetsvecka dagarna innan jul. Tror ingen av er har missat att jag tycker att det är viktigt att facket finns, att jag brinner för att påverka och försöka få till bättre villkor för alla medlemmar i Vårdförbundet. Det är tillsammans vi blir starka!

Fredag! Snart lite julledig – nästan så att jag skäms för att skriva det. Jag vet att det är många av er som önskat ledigt men inte får det.

Hoppas ändå att ni alla får en fin julhelg, både hemma och på arbetet.
Med detta önskar jag er alla en riktigt God Jul & Gott Nytt År

//Ulrika Hedelind

Lucka nummer 18. Om svårigheten med att säga ett enkelt tack

by

Det är alltid lika utmanande att skriva julhälsning till medlemmar, att göra rätt ordval som förhoppningsvis är lite klokt och inte misstolkas. Det känns extra utmanande när året kantats av lönekaos, ständig omorganisation på arbetsplatser och arbetsmiljöproblematik. När avtalsrörelsen tagit massa energi, och resulterat i ett avtal där  begreppet särskilt yrkesskicklig har fått fullt fokus, men få har sett tillräckligt resultat i lönekuvertet. 

Jag har under året sett hur kortsiktiga och inte helt genomarbetade lösningar förändrar vården. Man kompetensväxlar och erfarna kollegor försvinner. Det är de som nu fått nog av att ses som en utbytbar pusselbit och att sakna löneutveckling. Mitt i det kaoset ser jag också att medlemmar lämnar Vårdförbundet och är superarga för att avtalet inte gett det resultat de förväntat sig. Om någon undrar så är jag i min roll inte alls nöjd med årets löneutfall eller hur begreppet särskilt yrkesskicklig hanterats.

När det närmar sig jul vill jag som ordförande egentligen bara säga god jul, gott nytt år och tack för allt engagemang. Säga att du är bra!! Du gör ett fantastiskt arbete och utan dig stannar vården. 

Jag vill peppa alla att stanna kvar i Vårdförbundet, för det är tillsammans vi kan fortsätta påverka. Det är när vi är många vi har möjlighet att förändra, att komma in förhandlingsrummen, att möta politiker, att arbeta med lön, arbetsmiljö, arbetstider.

Jag vill berätta att vi gör saker. Vi arbetar med de frågor som är viktiga för dig som är medlem. Vi möter arbetsgivare, vi pratar med politiker, vi coachar förtroendevalda, vi finns i samverkan, vi ger inte upp. Vi arbetar för dig och för oss!  Utan ditt fackförbund så skulle alla förändringar troligtvis ske utan diskussion och utan möjlighet att påverka. Scheman och arbetstider skulle inte anpassas efter avtal och du hade med all säkerhet inte haft något nytt läneavtal att vara arg över.

Men helt ärligt är det svårt att säga god jul och tack i ett kaos som kantas av samtal om särskilt yrkesskickliga, med en fortsatt långsam löneutveckling, försämrad arbetsmiljö och en vård som nedmonteras. Det känns lite futtigt men jag tänker göra det ändå.

Från mig till er:

God Jul och Gott Nytt år!
Tack för allt engagemang!

Ann-Sofie Gustavsson
Avdelningsordförande Örebro

 

 

Varför ska man arbeta som chef?

by

När jag blev avdelningschef i regionen hade jag tankar att jag vill arbeta med att göra min enhet till den bästa, mest attraktiva arbetsplats, och bra för såväl medarbetare som patienter.

Inte för jag är unik, den tanken tror jag de flesta som kliver på ett chefskap har! Men så kommer vardagen och det där med verksamhetsutveckling… nej idag fungerar det inte, någon är sjuk… men imorgon ser det ut som det ska fungera, OM inte hen fortfarande är sjuk, då kan det bli nästa vecka.

En verksamhet utan verksamhetsutveckling och kvalitetsarbeten stannar av. Världen utanför snurrar så fort, så fort och då måste vi hänga med. Blev vi chefer för att ”släcka bränder”, oändlig rekrytering, hoppa in i verksamheten då det fattas personal mm mm eller arbeta för att utveckla vården för våra patienter, påverka(bestämma), och förbättra arbetsmiljön för våra medarbetare?
När inte chefer hinner med att jobba med det som jag tror många sökte sig till ledarskapet för, så anställs det vårdutvecklare.
Och det är ju bra att det fortsätts att utveckla vården men jag tror att vi behöver titta på om chefer gör rätt saker. Jag är orolig ibland att 1:a linje cheferna försvinner och slutar så fort, de arbetar inte kvar längre än sina 4 år som de har sitt förordnande om vi(regionen och personalen) har tur. Ibland kliver de av före det, då de anser att arbetsmiljön och villkoren är omöjliga att leva upp till, och en inte så mycket bättre lön, sen får chefer inte heller skriva upp övertid eller flexa.

Jag önskar att arbetsgivaren vore mer rädd om 1.a linjens chefer. De har en viktig roll, en stabil och trygg chef ger en stabil och trygg grupp och arbetsplats. Det är nu två år sedan jag klev av mitt chefsuppdrag efter nästan 10 år(6+4) och jag saknar mina medarbetare nästan varje dag! Ni vet vilka ni är <3

Och ni som funderar på ledarskap och chefsuppdrag, bli inte avskräckta!  Det är jätteroligt och utmanande. Man lär sig mycket, både om sig själv, andra och att arbeta i en politiskt styrd organisation. Vi måste jobba för bra villkor för alla, inte bara våra medarbetare utan cheferna behöver ha mandat att kunna bestämma och styra verksamheten.
Vara lönesättande chef utan att HR ”petar”, ha utrymme att medverka, påverka och samverka! Chefer lyfter ofta arbetsmiljöproblem som rör medarbetarna men glömmer sin egen arbetsmiljö och villkor. V

Vårdförbundet arbetar ständigt med villkorsfrågor för såväl ”vanliga” medlemmar som chefsmedlemmar. Man ska inte behöva byta fackförbund bara för man blir chef. Vårdförbundet kan vården och har ingångar i alla samverkans forum. Det tycker jag är viktigt!

 

Helena Nyrén

Fd 1a linje chef

Numera förtroendevald/ chefstöd, Vårdförbundet avd Örebro,

VFU på en röntgenklinik i Moçambique

by

Vårdförbundet avdelning Örebro har intervjuat Jessica som idag arbetar som
röntgensjuksköterska på Örebro Universitetssjukhus. Jessica och en klasskamrat åkte under sin utbildning till röntgensjuksköterska till Moçambique, ett utbyte som sker mellan Örebro universitet och Instituto Superior de Ciencias de Sade. De besökte det statliga sjukhuset Central Hospital i huvudstaden Maputo under två veckor i termin 6.

 

På röntgenavdelningen i Maputo fanns en påkostad avdelning som var digital det vill säga att röntgenbilderna framkallades direkt i en dator. Den avdelningen stod tom och användes ej. Orsaken till detta var att systemet inte var inkopplat till några datorer och därför inte kunde användas.

Den röntgenavdelning som användes fanns endast analoga system, analoga system innebär att röntgenbilderna framkallas i mörkerrum och slutligen till plåtar som hängs upp på ett ljusskåp. Röntgenkliniken på Örebro universitetssjukhus har endast digitala system och man gick ifrån analoga system någon gång i slutet av 90-talet.

Röntgenavdelningen i Maputo hade trädörrar och alla väggar var inte försedda med bly som på svenska sjukhus. På morgonen när personalen kom fanns endast ett fåtal blyförkläden som de kunde använda, så först till kvarn gällde. Fick personalen tag på ett blyförkläde användes det hela dagen, blyförkläden är tunga och jobbiga att bära under en längre tid. Personalen berättade för Jessica att de hade flera med fertilitetsproblem på grund av att de utsatts för en del strålning i arbetet.

Röntgenläkaren på avdelningen filmade med sin mobil när DT-bilderna rullad på skärmen. Detta för att kunna granska i efterhand.

En viktig del på en röntgenavdelning är att känna sig säker ur strålskyddssynpunkt. Jessica berättar att hon och hennes klasskamrat kände en rädsla över att de inte visste hur mycket strålning de fick på

sig. Att de backade och drog upp blyförkläden över sköldkörteln. Personalen skrattade åt deras rädsla för röntgenstrålarna. (Flera kasserade blyförkläden från Örebros röntgenavdelningar har skickats till sjukhuset i Maputo).

Jessica berättade även att apparaterna inte underhölls eller servades vilket gjorde att inte alla funktioner fungerade. ”Bländarlampan var trasig så då fick personalen använda fingret istället”. En bländarlampa är något som finns på en röntgenapparat som visar var röntgenstrålarna kommer att träffa. Se bild.

På röntgenavdelningen jobbade det radiografer (det är endast i Sverige vi har titeln röntgensjuksköterska) som hade olika level. En level två radiograf utförde skelett och lungröntgenundersökningar. En level tre radiograf utförde datortomografiundersökningar. På flera datortomografiundersökningar av barn stod föräldrarna kvar i rummet utan blyförkläde. Datortomografi är den apparat som ger mest strålning på en röntgenavdelning.

Inga hygienrutiner användes och handsprit fanns knappt inte att tillgå.

Trots dessa ovannämnda brister så vill Jessica tillägga att hon är så imponerade av de som jobbade. ”De är så skickliga trots deras förutsättningar. Radiograferna som arbetar på Central Hospital var positiva, glada och stolta över sitt arbete. De var nöjda med det de hade”.

Jessica avslutar med att säga att den känslan hon fick med sig hem var att uppskatta mer den sjukvård vi har i Sverige. Vi konstaterar att det är otroligt bra att vi bland annat har reglerad arbetstid, rätt till rast och en facklig organisation som samarbetar med arbetsgivaren för att se till att vi får det så bra som möjligt i vårt arbete. Att vi kan känna oss säkra och må bra när vi arbetar.

Ska du göra din praktik, skriva din uppsats eller ditt examensarbete utomlands? Då kan du söka Vårdförbundets resebidrag för studentmedlemmar. Du kan ansöka upp till två ansökningsomgångar per år. Nästa gång du senast ska ansöka om resebidrag är 15 februari 2020. Resebidraget är på 3000 kronor per person och kan beviljas en gång under din utbildning.

Innan du fyller i ansökan ska du skaffa ett intyg (pdf) från din institution i Sverige. Be kontaktpersonen på institutionen att skriva under, skanna sedan dokumentet så att du kan bifoga det till din ansökan. Du söker sedan bidraget via vårt webbaserade formulär: Ansökan om resebidrag. Ett skriftligt besked skickas ut cirka tre veckor efter sista ansökningsdatum.

 

Jessica Strandberg
Leg. Röntgensjuksköterska