Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Lucka nummer 23. ….endast Syster är vaken…

av Lämna en kommentar

“Nattsyster”
( Fritt efter Viktor Rydbergs Tomten) 

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas och föds
nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken

Står där i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
Sköter som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen
Känner på pulsar, torkar en tår
Bedömer och lyssnar, binder ett sår
Proffsigt med trötthet i kroppen
i själen, benen och knoppen

Tittar på klockan återigen
allting alena ska hinnas
Pengarna räcker bara till en
så syster ska överallt finnas
Jobbar och sliter, sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
Arbeta, fixa och pyssla
Sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarast-drömmarna strandas
Patientsäkerhet ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
Nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön den är nu bister

Rusar till postop och får då se
fler som ska vårdas härinne
Rusar till lab, har blod att ge
och allting ska hinnas var timme
Patienterna ringer, behöver ju nått
Vaknar med smärta, ledsna så smått
Syster dem alla känner
Smärtan i opsåren bränner

Syster smyger till sist att se
alla som inte vill störa
Tysta de väntat för att se
syster o be hen att höra
frågor om sjukdom, om liv o död
Kan jag klara mig utan stöd?
Allting ska hinnas på natten
vårda och ge lite vatten

Så har det varit, år efter år
syster i tystheten sliter
Proffsigt och uthålligt kämpar hen på
aldrig från omvårdnad smiter
Timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas – och mår
Gåtan som icke låter
Syster kommer ju åter

För att jobba och slita på
och alla sjuka besöka
resurserna krymper sakta trots då
patientantalen de bara öka
Nattsyster kämpar, ensam allt bär
lönen hålls ned, alena hen är
att sjukhusnatten bevaka
kommer trots allt slit tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
Nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas, ser ut
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken

Dan före dan tillägnas bloggen alla kollegor som driver vården nattetid!
De som arbetar dygnet runt, dag, kväll ,natt, helg och röda dagar.
Utan er stannar vården!

God Jul!

Ann-Sofie Gustavsson
legitimerad sjuksköterska anestesi
avdelningsordförande Örebro

Lucka nummer 21. Det var helgen innan jul

av Lämna en kommentar

Det var helgen innan jul och precis som alla andra år kom influensan och vinterkräksjukan likt ett brev på posten. Och precis som alla andra år blev ALLA förvånade. Och allra mest förvånade blev de som bestämmer. Hur kunde det här hända i år igen?  

På avdelning ABÅ (Avdelning för Blandade Åkommor) hade alla utom en av de få sjuksköterskor som fanns kvar fått influensa. De som bestämmer kliade sig i pannorna och sa: Vad gör vi nu? Sen tog de tag i problemet och kallade till ett akut ledningsgruppsmöte för att diskuterad den akuta sjuksköterskebristen.

De som bestämmer bollade kreativa och flexibla lösningar:

– Om det funnits fler sjuksköterskor i tjänst så hade sjuksköterskorna naturligtvis fått byta arbetspass . Om de protesterar mot fler helgpass finns möjligheten att beordra! Men nu gick inte det. För det fanns inga extra sjuksköterskor i tjänst.

– Om någon sjuksköterska haft semester hade man kunnat dra in semestern. En bra och billig lösning eftersom det inte kostar de som bestämmer något. Men eftersom ingen sjuksköterska får semester beviljad på helgen så gick inte det heller. Det fanns ingen sjuksköterska att ringa in från semestern.

– Om det funnits många sjuksköterskor på någon annan avdelning så hade man kunnat låna av varandra. Sjuksköterskor har bred kompetens och kan jobba på alla arbetsplatser. Men det fanns inga extra sjuksköterskor på någon annan avdelning  .

Beredskap! De som bestämmer tar ett snabbt beslut om att införa beredskap! Men det går inte att införa beredskap när det bara finns en sjuksköterska i tjänst, så den idén fungerade inte heller

Kompetensväxla! De som bestämmer beslutar sig för att sig för att kompetensväxla. Naturligtvis bara som en nödlösning över helgen. Men eftersom sjuksköterskor har legitimation, så kan faktiskt inte vem som helst ersätta en sjuksköterska. Så det gick inte det heller.

Men var hittar man sjuksköterskor med så kort varsel?

Bemanningsföretag! Man kan hyra sjuksköterskor! Men när de som bestämmer ringer till bemanningsföretagen visare det sig att de inte har några sjuksköterskor att hyra ut.

Facebook! Alla lediga sjuksköterskor har väl facebook?! (Men inte heller en annons på facebook skulle lösa helgens akuta sjuksköterskebrist). Och att starta en utredning om att rekrytera från andra länder skulle också ta för lång tid.

Det var i den vevan en av de som bestämmer kom på den briljanta idén med vikarier. Vikarier kan arbeta för timlön! Det är en bra idé! Men de som bestämmer upptäcker att det inte finns några vikarier att ringa till – man har aldrig fått använda vikarier avdelning ABÅ. Där arbetar man med minimibemanning och beviljar aldrig ledighetsansökningar, så det finns inget behov av vikarier.

Vid en närmare granskning av bemanningslistorna visar det sig att 10 sjuksköterskor slutat de senaste året. De som bestämmer tar ett snabbt beslut om att ringa de 10  och se varför de slutat, och höra om någon av dem vill vara vikarie i helgen. Sagt och gjort, de som bestämmer ringer sjuksköterskorna:

“Tio sjuksköterskor fick aldrig sluta klockan tio, en blev trött på beordrad övertid och så var de bara nio.

Nio sjuksköterskor ville natt bojkotta, en sa nej till treskift och plötsligt var de åtta.

Åtta sjuksköterskor gick på intervju, en fick annat jobb och hastigt blev de sju.

Sju sjuksköterskor fick aldrig använda sin flex, en tröttnade på det och med ens så var de sex.

Sex sjuksköterskor började längta hem, en flyttade tillbaka och plötsligt var de fem.

Fem sjuksköterskor jobbade sig yra, en ville ha ett liv och genast var de fyra.

Fyra sjuksköterskor om semester försökte be, en ledsnade på avslag och så var de endast tre.

Tre sjuksköterskor utan rast jobbade på, en fick blödande magsår och tvärt så blev de två.

Två sjuksköterskor sökte specialistutbildningen, en kom in och kvar fanns bara en.

En ensam sjuksköterska till Norge drar och därför finns ingen mer sjuksköterska att ringa kvar.”

Och vad jag vet så sitter de som bestämmer fortfarande och letar sjuksköterskevikarier. Och de är mycket, mycket frustrerade. Om någon sjuksköterska svarar när de ringer kommer de som bestämmer helt garanterat behöva betala mer än vad det tänkt sig, för annars kommer ingen någonsin vilja arbeta extra på avdelning ABÅ.

Trevlig helg

Önskar
Ann-Sofie Gustavsson
Anestesisjuksköterska

 

 

 

 

Lucka nummer 20. Veckan innan jul

av Lämna en kommentar

Det lackar mot jul men vädret är så grått och milt att den rätta julkänslan har svårt att infinna sig. Märker av den mest i form av den tydliga ”stresskänslan” och hetsen som råder på stans gator när jag promenerar till och från diverse möten. Hade tänkt att denna vecka skulle vara lite lugnare på jobbet än vanligt, att jag skulle hinna rensa i mailboxen och komma i kapp med det som blivit liggande.

Veckan startar alltid med måndagsmöte där vi går igenom vad som står på agendan de kommande dagarna, fördelar arbetsuppgifter och diskuterar det som är aktuellt just nu. Eftersom det är många starka viljor runt bordet så är det inte helt ovanligt att det blir en del heta diskussioner, vilket är bra! Om alla tycker lika och ingen vågar ”sticka ut” sker ingen utveckling!

Måndagen fortsätter med en promenad till USÖ och samverkansmöte och därefter en promenad i regnet till Eklundavägen för att möta våra folkvalda regionpolitiker. Att sitta i samverkan och möta politiker är en viktig del i det fackliga arbetet. Även om förändring tar tid så är det så oerhört viktigt att fackförbund fortfarande finns i Sverige! Om det inte fanns så är jag helt säker på att vi hade haft sämre villkor och att politikerna skulle satsa än mindre på våra yrkesgrupper. Det är en styrka i att vara många medlemmar i ett fackförbund! Måndagens sista promenad var till bussen.

Tisdagen tillbringade jag hela dagen på kontoret. Regionen ska göra en ny lönekartläggning och det var en del underlag till den som skulle läsas och analyseras inför att vi tillsammans ska jobba vidare med den. Kontakt med medlemmar via telefon och diskussioner med ombudsman. Vårdförbundet har en styrka i att ha en lokal ombudsman som vi enkelt kan bolla diverse frågor och funderingar med. Det har vi för att vi är många medlemmar i Vårdförbundet. Dagens enda promenad var ToR busshållplatsen.

Onsdagen startar med lönestrategiskt möte och inledande diskussion om Regionens lönekartläggning. Efter lunch blev det en promenad till en arbetsplats för att möta och stötta en medlem. Även detta är en oerhört viktig del av mitt fackliga arbete. Att kunna stötta och coacha medlemmar och förtroendevalda i diverse situationer. Möjligheten att arbeta fackligt så att vi bl.a. kan stötta medlemmar har vi för att vi är många medlemmar i Örebro som i sig genererar den ”fackliga arbetstiden”.

Torsdagen inleds med skypemöte tillsammans med alla Vårdförbundets lokalavdelningar i Sverige. På agendan står löneavtal, HÖK19. Nu startar snart en ny löneprocess. Vi är många som är besvikna på hur våra arbetsgivare har valt att tolka avtalet i år. Men vi ger inte upp! Vi måste tillsammans rikta vår frustration åt rätt håll. Fortsätta påverka politiker och arbetsgivare. Dagen fortsätter med en tur till USÖ för att träffa medlemmar och prata om löneavtalet. På bussen hem börjar jag fundera på vad jag ska blogga om, kom fram till att ni som orkat läsa skulle få följa med på min arbetsvecka dagarna innan jul. Tror ingen av er har missat att jag tycker att det är viktigt att facket finns, att jag brinner för att påverka och försöka få till bättre villkor för alla medlemmar i Vårdförbundet. Det är tillsammans vi blir starka!

Fredag! Snart lite julledig – nästan så att jag skäms för att skriva det. Jag vet att det är många av er som önskat ledigt men inte får det.

Hoppas ändå att ni alla får en fin julhelg, både hemma och på arbetet.
Med detta önskar jag er alla en riktigt God Jul & Gott Nytt År

//Ulrika Hedelind

Lucka nummer 18. Om svårigheten med att säga ett enkelt tack

av Lämna en kommentar

Det är alltid lika utmanande att skriva julhälsning till medlemmar, att göra rätt ordval som förhoppningsvis är lite klokt och inte misstolkas. Det känns extra utmanande när året kantats av lönekaos, ständig omorganisation på arbetsplatser och arbetsmiljöproblematik. När avtalsrörelsen tagit massa energi, och resulterat i ett avtal där  begreppet särskilt yrkesskicklig har fått fullt fokus, men få har sett tillräckligt resultat i lönekuvertet. 

Jag har under året sett hur kortsiktiga och inte helt genomarbetade lösningar förändrar vården. Man kompetensväxlar och erfarna kollegor försvinner. Det är de som nu fått nog av att ses som en utbytbar pusselbit och att sakna löneutveckling. Mitt i det kaoset ser jag också att medlemmar lämnar Vårdförbundet och är superarga för att avtalet inte gett det resultat de förväntat sig. Om någon undrar så är jag i min roll inte alls nöjd med årets löneutfall eller hur begreppet särskilt yrkesskicklig hanterats.

När det närmar sig jul vill jag som ordförande egentligen bara säga god jul, gott nytt år och tack för allt engagemang. Säga att du är bra!! Du gör ett fantastiskt arbete och utan dig stannar vården. 

Jag vill peppa alla att stanna kvar i Vårdförbundet, för det är tillsammans vi kan fortsätta påverka. Det är när vi är många vi har möjlighet att förändra, att komma in förhandlingsrummen, att möta politiker, att arbeta med lön, arbetsmiljö, arbetstider.

Jag vill berätta att vi gör saker. Vi arbetar med de frågor som är viktiga för dig som är medlem. Vi möter arbetsgivare, vi pratar med politiker, vi coachar förtroendevalda, vi finns i samverkan, vi ger inte upp. Vi arbetar för dig och för oss!  Utan ditt fackförbund så skulle alla förändringar troligtvis ske utan diskussion och utan möjlighet att påverka. Scheman och arbetstider skulle inte anpassas efter avtal och du hade med all säkerhet inte haft något nytt läneavtal att vara arg över.

Men helt ärligt är det svårt att säga god jul och tack i ett kaos som kantas av samtal om särskilt yrkesskickliga, med en fortsatt långsam löneutveckling, försämrad arbetsmiljö och en vård som nedmonteras. Det känns lite futtigt men jag tänker göra det ändå.

Från mig till er:

God Jul och Gott Nytt år!
Tack för allt engagemang!

Ann-Sofie Gustavsson
Avdelningsordförande Örebro

 

 

Varför ska man arbeta som chef?

av

När jag blev avdelningschef i regionen hade jag tankar att jag vill arbeta med att göra min enhet till den bästa, mest attraktiva arbetsplats, och bra för såväl medarbetare som patienter.

Inte för jag är unik, den tanken tror jag de flesta som kliver på ett chefskap har! Men så kommer vardagen och det där med verksamhetsutveckling… nej idag fungerar det inte, någon är sjuk… men imorgon ser det ut som det ska fungera, OM inte hen fortfarande är sjuk, då kan det bli nästa vecka.

En verksamhet utan verksamhetsutveckling och kvalitetsarbeten stannar av. Världen utanför snurrar så fort, så fort och då måste vi hänga med. Blev vi chefer för att ”släcka bränder”, oändlig rekrytering, hoppa in i verksamheten då det fattas personal mm mm eller arbeta för att utveckla vården för våra patienter, påverka(bestämma), och förbättra arbetsmiljön för våra medarbetare?
När inte chefer hinner med att jobba med det som jag tror många sökte sig till ledarskapet för, så anställs det vårdutvecklare.
Och det är ju bra att det fortsätts att utveckla vården men jag tror att vi behöver titta på om chefer gör rätt saker. Jag är orolig ibland att 1:a linje cheferna försvinner och slutar så fort, de arbetar inte kvar längre än sina 4 år som de har sitt förordnande om vi(regionen och personalen) har tur. Ibland kliver de av före det, då de anser att arbetsmiljön och villkoren är omöjliga att leva upp till, och en inte så mycket bättre lön, sen får chefer inte heller skriva upp övertid eller flexa.

Jag önskar att arbetsgivaren vore mer rädd om 1.a linjens chefer. De har en viktig roll, en stabil och trygg chef ger en stabil och trygg grupp och arbetsplats. Det är nu två år sedan jag klev av mitt chefsuppdrag efter nästan 10 år(6+4) och jag saknar mina medarbetare nästan varje dag! Ni vet vilka ni är <3

Och ni som funderar på ledarskap och chefsuppdrag, bli inte avskräckta!  Det är jätteroligt och utmanande. Man lär sig mycket, både om sig själv, andra och att arbeta i en politiskt styrd organisation. Vi måste jobba för bra villkor för alla, inte bara våra medarbetare utan cheferna behöver ha mandat att kunna bestämma och styra verksamheten.
Vara lönesättande chef utan att HR ”petar”, ha utrymme att medverka, påverka och samverka! Chefer lyfter ofta arbetsmiljöproblem som rör medarbetarna men glömmer sin egen arbetsmiljö och villkor. V

Vårdförbundet arbetar ständigt med villkorsfrågor för såväl ”vanliga” medlemmar som chefsmedlemmar. Man ska inte behöva byta fackförbund bara för man blir chef. Vårdförbundet kan vården och har ingångar i alla samverkans forum. Det tycker jag är viktigt!

 

Helena Nyrén

Fd 1a linje chef

Numera förtroendevald/ chefstöd, Vårdförbundet avd Örebro,

VFU på en röntgenklinik i Moçambique

av

Vårdförbundet avdelning Örebro har intervjuat Jessica som idag arbetar som
röntgensjuksköterska på Örebro Universitetssjukhus. Jessica och en klasskamrat åkte under sin utbildning till röntgensjuksköterska till Moçambique, ett utbyte som sker mellan Örebro universitet och Instituto Superior de Ciencias de Sade. De besökte det statliga sjukhuset Central Hospital i huvudstaden Maputo under två veckor i termin 6.

 

På röntgenavdelningen i Maputo fanns en påkostad avdelning som var digital det vill säga att röntgenbilderna framkallades direkt i en dator. Den avdelningen stod tom och användes ej. Orsaken till detta var att systemet inte var inkopplat till några datorer och därför inte kunde användas.

Den röntgenavdelning som användes fanns endast analoga system, analoga system innebär att röntgenbilderna framkallas i mörkerrum och slutligen till plåtar som hängs upp på ett ljusskåp. Röntgenkliniken på Örebro universitetssjukhus har endast digitala system och man gick ifrån analoga system någon gång i slutet av 90-talet.

Röntgenavdelningen i Maputo hade trädörrar och alla väggar var inte försedda med bly som på svenska sjukhus. På morgonen när personalen kom fanns endast ett fåtal blyförkläden som de kunde använda, så först till kvarn gällde. Fick personalen tag på ett blyförkläde användes det hela dagen, blyförkläden är tunga och jobbiga att bära under en längre tid. Personalen berättade för Jessica att de hade flera med fertilitetsproblem på grund av att de utsatts för en del strålning i arbetet.

Röntgenläkaren på avdelningen filmade med sin mobil när DT-bilderna rullad på skärmen. Detta för att kunna granska i efterhand.

En viktig del på en röntgenavdelning är att känna sig säker ur strålskyddssynpunkt. Jessica berättar att hon och hennes klasskamrat kände en rädsla över att de inte visste hur mycket strålning de fick på

sig. Att de backade och drog upp blyförkläden över sköldkörteln. Personalen skrattade åt deras rädsla för röntgenstrålarna. (Flera kasserade blyförkläden från Örebros röntgenavdelningar har skickats till sjukhuset i Maputo).

Jessica berättade även att apparaterna inte underhölls eller servades vilket gjorde att inte alla funktioner fungerade. ”Bländarlampan var trasig så då fick personalen använda fingret istället”. En bländarlampa är något som finns på en röntgenapparat som visar var röntgenstrålarna kommer att träffa. Se bild.

På röntgenavdelningen jobbade det radiografer (det är endast i Sverige vi har titeln röntgensjuksköterska) som hade olika level. En level två radiograf utförde skelett och lungröntgenundersökningar. En level tre radiograf utförde datortomografiundersökningar. På flera datortomografiundersökningar av barn stod föräldrarna kvar i rummet utan blyförkläde. Datortomografi är den apparat som ger mest strålning på en röntgenavdelning.

Inga hygienrutiner användes och handsprit fanns knappt inte att tillgå.

Trots dessa ovannämnda brister så vill Jessica tillägga att hon är så imponerade av de som jobbade. ”De är så skickliga trots deras förutsättningar. Radiograferna som arbetar på Central Hospital var positiva, glada och stolta över sitt arbete. De var nöjda med det de hade”.

Jessica avslutar med att säga att den känslan hon fick med sig hem var att uppskatta mer den sjukvård vi har i Sverige. Vi konstaterar att det är otroligt bra att vi bland annat har reglerad arbetstid, rätt till rast och en facklig organisation som samarbetar med arbetsgivaren för att se till att vi får det så bra som möjligt i vårt arbete. Att vi kan känna oss säkra och må bra när vi arbetar.

Ska du göra din praktik, skriva din uppsats eller ditt examensarbete utomlands? Då kan du söka Vårdförbundets resebidrag för studentmedlemmar. Du kan ansöka upp till två ansökningsomgångar per år. Nästa gång du senast ska ansöka om resebidrag är 15 februari 2020. Resebidraget är på 3000 kronor per person och kan beviljas en gång under din utbildning.

Innan du fyller i ansökan ska du skaffa ett intyg (pdf) från din institution i Sverige. Be kontaktpersonen på institutionen att skriva under, skanna sedan dokumentet så att du kan bifoga det till din ansökan. Du söker sedan bidraget via vårt webbaserade formulär: Ansökan om resebidrag. Ett skriftligt besked skickas ut cirka tre veckor efter sista ansökningsdatum.

 

Jessica Strandberg
Leg. Röntgensjuksköterska

Varför förtroendevald?

av

Jag heter Johanna Dahlèn och arbetar som anestesisjuksköterska på ANIVA kliniken på USÖ. Jag är också förtroendevald och skyddsombud.

Jag har fått några frågor om varför jag tycker det är kul att vara förtroendevald.

Har du några fackliga hjärtefrågor?

Vården idag har förändrats sedan jag var nyexaminerad sjuksköterska 2006. När jag blev medlem var det för att vara en del av kollektivet och en vision om att tillsammans är vi starka. Som specialistutbildad anestesisjuksköterska idag ställs det höga krav på att arbeta effektivt, patientsäkert och evidensbaserat. Att effektivisera och utöka patientflöden kan innebära patientsäkerhetsrisker och en försämrad arbetsmiljö och det är mina hjärtefrågor idag. En tredje och ytterst viktig och aktuell fråga är lönen. Om arbetsgivaren inte tydligt visar upp en plan för lönerevisionen 2020 så riskerar de att förlora yrkesskickliga medlemmar i patientnära arbete. Att satsa på nyutexaminerade räcker inte.

Hur gör du för att synliggöra uppdraget som förtroendevald?

Jag välkomnar både medlemmar och ickemedlemmar till samtal så fort tillfälle ges. Det är genom samtal viktiga frågor kan synliggöras och jag som förtroendevald kan prioritera bland ämnen som medlemmarna vill lyfta.

Arbetar ni tillsammans med arbetsgivaren på er klinik i vissa frågor?

Det finns samarbete mellan arbetsgivaren och förtroendevalda. Förtroendevalda på kliniken blir inbjudna av första linjens chefer till samtal. Där får vi som förtroendevalda tycka till och ha synpunkter på framtida beslut. Det jag saknar är transparens i organisationen. Det är viktigt för medarbetarna att få information tidigt i en beslutsprocess. Vi medlemmar tillhör yrkesgrupper som är otroligt lösningsorienterade. Den kraften borde arbetsgivaren ta till vara på men då måste vi få vara delaktiga från början.

Ett utmärkt exempel på fackligt inspel som gett resultat

Det kom till vår kännedom att Anestesisjuksköterskan ansågs inte som en prioritewrad yrkesgrupp trots stor brist.
Medlemmarna på kliniken kände sig otroligt frustrerade och besvikna över beskedet.
Klart blev att åtgärder var tvungna att vidtas.
Information till alla USÖ’s Anestesisjuksköterskor skickades ut. Frivilliga fick anmäla sitt intresse om att vara delaktiga i skrivandet. En skrivelse blir bara bättre om fler personer är engagerade.

Fem sjuksköterskor anmälde sitt intresse. Tillsammans, efter mycket efterforskning samt revidering blev det ett sakligt och relativt kort brev som skickades till berörda personer i ledande positioner.
Brevet innehöll en förfrågan om varför, samt önskemål om motivering till varför anestesisjuksköterskorna inte var med på listan över grupp som skulle prioriteras i nästkommande löneöversyn.
Man kan i efterskott konstatera att det fackliga engagemanget gav avsedd effekt och vi är nu inräknad som prioriterade.

Styrkan är att vi inte var rädda för att ställa frågor, efterfråga information och fakta. Ett tips är att leta efter information i samverkansprotokoll, tidigare skrivelser om liknande ämnen samt visioner och värdegrunder.

Det är otroligt viktigt att belysa att jag inte axlade detta ensam! 

 

Johanna Dahlén
Leg. Sjuksköterska/Specialistsjuksköterska i anestesi
Förtroendevald och Skyddsombud

 

Brist på personal och löneutveckling

av

Nu är hösten i antågande och efter en tung sommar är jag nyfiken på vad årets lönerevision ska ge.
Som ni alla vet har vårt löneavtal sagts upp och omförhandlats, och mynnat ut i ett nytt (HÖK 19). Där man bland annat kommit överens med arbetsgivaren om att ALLA ska ha en god löneutveckling/lönepåslag i lönerevisionen men särskilt yrkesskickliga ska ha mer. Vem som är särskilt yrkesskicklig på just din arbetsplats måste bestämmas lokalt och inte centralt.

Varför har man valt att göra denna satsning? Jo vi har sett att löneutvecklingen för våra professioner avtar vid 35 års ålder och stannar av efter 45. Enda sättet att få en anständig löneutveckling är att söka sig bort från den patientnära vården och exempelvis bli chef eller byta bransch helt.
På Vårdförbundets kongress bestämdes att något måste göras för personer som arbetat länge patientnära och bidrar till stadga och stabilitet samt utveckling av verksamheten på våra arbetsplatser. En rimlig löneutveckling under ett yrkesliv i patientnära vård borde vara en fördubbling av lönen. Håller ni med?
Sedan måste även specialistkompetens uppvärderas. Idag är det svårt rekrytera, men i framtiden blir det ännu svårare om inget görs åt villkoren.

Vi vet att staten aviserat pengar för bland annat förbättrade villkor för i vården. Man kan alltså inte åstadkomma några förändringar och förbättringar med de procent som fördelas i de årliga lokala löneförhandlingarna.

Arbetsgiven påpekar att lönen inte är avgörande för att vara en attraktiv arbetsgivare, och det är enligt mig delvis sant. Det måste till bättre villkor även avseende arbetstider och arbetsmiljö och tillsammans med lön är dessa tre faktorer helt avgörande för att man ska kunna vara en attraktiv arbetsgivare och kunna locka personer till vården i framtiden.
Detta vet både vi och arbetsgivaren och nu är det hög tid att börja möta våra krav.

Tips inför lönesamtalet: Kom väl förberedd.
Fokusera på dig själv vad du bidrar med och  vad du är värd utan att jämföra dig med andra (Ange en krontalssumma).
Notera vad chefen anser att du kan förbättra tänk på att arbeta på det till nästa medarbetar och lönesamtal.
Anser du dig fellönesatt, ta upp det med din chef. Chefen har möjlighet att kunna göra justeringar utanför den lokala löneförhandlingen.

 

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska med 31 års erfarenhet och fellönesatt.

En arbetsplats där alla trivs

av

Alla har väl hört talas om bemanningsbekymmer, vårdplatsbrist och att personal väljer att sluta arbeta i vården. I pressen talas det om hur svårt det är att rekrytera men framförallt behålla erfaren personal.

Därför blev jag överraskad när jag vid ett medlemsmöte på Odensbackens vårdcentral möttes av en grupp medarbetare som under presentationsrundan berättade hur bra man trivdes på arbetsplatsen och en av anledningarna är att alla ställer upp och hjälper varandra, en annan är att alla känner delaktighet.
Mitt egentliga uppdrag var att prata om avtal och arbetsmiljö, men det blev ett ömsesidigt utbyte där även jag fick med mig Verksamhetschefen Anna Karins syn på ledarskap.
Grundfilosofin är ett närvarande ledarskap, ge medarbetarna möjlighet att utvecklas i sin profession. För att skapa trivsel, harmoni, leverera bra resultat och god vård krävs hårt arbete och ibland kunna ”koka soppa på en spik” om ni förstår vad jag menar, alltså med små resurser se möjligheter.

I kompetensväxlingens tider konstaterar jag att nästan alla är specialistsjuksköterskor.

Om kompetensen utarmas på en vårdcentral är risken stor att man får problem att uppnå målen för verksamheten. Det är därför viktigt att vi värnar om våra kompetenta barnmorskor, bvc sjuksköterskor och distriktssköterskor, så erfarenheten och kompetensen inte utarmas.

Och det kanske viktigaste att medarbetarna får vara med och tycka och påverka vid allt förändringsarbete och organisatoriska (besparingar) förändringar. Min erfarenhet är att de bästa förändringsförslagen har kommit från medarbetarna, och inte som idag ovanifrån.

Med en god portion bra ledarskap som lyfter medarbetarna och låter dem vara med och påverka/utveckla då får man lojala medarbetare och en arbetsplats som andas yrkesstolthet.

Avslutningsvis speglar inte lönen den kompetens, engagemang och uppfyllnad av uppställda mål. Här finns jättestort förbättringsutrymme. (HÖK19)

Jag vill med detta tacka kollegorna på Vårdcentralen i Odensbacken för bra och för båda parter givande diskussioner. 

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska/Huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Här är min historia

av

Jag älskar mitt arbete och längtar dit när jag är ledig.

Hur många, med handen på hjärtat, älskar varje dag man tillbringar på sitt arbete. Jag har sedan jag var barn tänkt att jag ska jobba inom sjukvården på ett eller annat sätt, målet när jag började läsa till sjuksköterska var att bli barnmorska.
Började min karriär inom hemsjukvården första 2 åren som sjuksköterska och gick sedan vidare till njurmedicinsk vårdavdelning där jag arbetade i 4 år.

En höstdag i oktober 2012 fick jag så möjligheten att gå med en dag på ambulansavdelningen i Örebro och det var kärlek vid första ögonkastet. Att få på mig de gröna ambulanskläderna var en känsla av att komma hem och så har känslan varit sedan den dagen. Att få göra skillnad i människors vardag och få finnas där när dom upplever att vi är dom enda som kan hjälpa är en fantastisk känsla!

Jag lär mig nya saker varje dag och har stor respekt för yrket framför allt i avseende att jag aldrig kommer vara fullärd och det är en del av tjusningen. När man arbetar inom vården är ingen dag som någon annan och framför allt inte på ambulansen, alla möten är unika och ingen körning den andra lik.

Inom många andra yrken är röda dagar och olika högtider en självklarhet att fira med sin familj, som sjuksköterska är dom dagarna precis som alla andra. Jag firar lika ofta högtider tillsammans med min “arbetsfamilj” som med min familj och det är såklart en uppoffring men lika självklart för min familj som för mig idag.

 Arbetet som specialistutbildad ambulanssjuksköterska är för mig att leva drömmen och jag kan idag inte se mig själv arbeta med något annat. Jag har bara en önskan nu och det är att vi som yrkeskår ska få en rättvis lönesättning och en hållbar lönestegring sett över yrkeslivet. Jag vill känna mig trygg i att min pension där borta i horisonten blir dräglig, det är ingen orimlig önskan och jag hoppas så för mig och mina kollegor att detta kan bli verklighet.

Summa summarum vill jag säga till er alla som funderar på att läsa till sjuksköterska eller vidare till specialistsjuksköterska, kör bara kör målet är fantastiskt och jag lovar ett arbete som aldrig blir långtråkigt.

Carolina Classon
Specialistutbildad Ambulanssjuksköterska på ambulansen Örebro och Förtroendevald Vårdförbundet.