Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Adventshälsning från iskvaken

by

Att ta ett kallt bad har blivit trendigt och för mig har det blivit som en hälsodrog.

Det börjar redan när man åker hemifrån, jag vet att det kommer att vara kallt men jag har BESTÄMT mig! Jag SKA doppa mig! Jag VET att det är kommer kännas otroligt bra efteråt!

Det absolut kallaste momentet är att ta av sig kläderna och gå fram till vaken. Ta de få kliven ner på stegen, känna fötterna som bryter vattenytan och tillslut omsluts hela kroppen av det kalla vattnet. Fokuserar på att andas lugnt och känna in hela kroppen. Känner mig stark som har kontroll, och nu efter att ha gjort detta ett antal gånger, även njutning – det är en mäktig upplevelse, jag är liksom bara ”här och nu” med både kropp
och själ :-).

När det börjar pirra och sticka lite i kroppen tar jag stegen upp på bryggan igen, ställer mig på ullfilten och greppar handduken – men nu fryser jag inte. Det händer att jag kliver ner en gång till innan jag torkar mig  och tar på varma kläder. Känslan som infinner sig efter doppet är typ ”euforiskt tillfreds” och den sitter i flera timmar – så härligt.

” Vad är det egentligen som händer i kroppen när den kyls ned?

”När kroppen utsätts för kyla utlöser det en stressreaktion. Det sympatiska nervsystemet aktiveras, och hormonet noradrenalin får en ökad frisättning. Så med regelbunden exponering för kyla tränar du kropp och själ att hantera stress på ett bättre och enklare sätt. Huttunen förklarar också hur blodtrycket ökar i det kalla vattnet. Men med regelbunden exponering minskar blodtrycket både i kylan och i stressiga situationer i livet”.

När jag letade och läste fakta om kallbad så insåg jag att jag kanske behöver få till detta mer än en gång per vecka. Så nu har jag även börjat med att ta en snabb ”kall dusch” på morgonen. Även detta kräver beslutsamhet och kontroll samt är upp piggande men kanske inte fullt ut samma effekt som isvaken än så länge.

OBS! Den forskning som har gjorts om vinterbad har i huvudsak gjorts på redan friska personer. Så om du har högt blodtryck eller annan hjärt-kärlsjukdom så rådgör med din läkare innan du testar!

Vad har nu detta i Vårdförbundets blogg att göra? Som ordförande i Vårdförbundet tänker jag att dessa effekter gynnar mig i mitt uppdrag.

När vi BESTÄMT oss för att driva en fråga så vet vi att det kan mötas med protester och motstånd. Men vi SKA driva frågan för vi VET att det kan lyckas och då infinner sig den ”euforiska tillfreds känslan”! Ju fler vi är som tillsammans driver Vårdförbundets politik desto starkare blir vi.

God jul önskar jag er alla
Ulrika Hedelind
Ordförande Vårdförbundet avdelning Örebro

Till en superhjälte

by

Idag tillägnas bloggen alla superhjältekvinnor som lever gömda. Ni är så j__la modiga och fantastiska. Jag önskar att alla kollegor och hela vårdvärlden tar plats och står upp för er.

Tänk att du behöver lämna allt. Hem, vänner, identitet, pengar och fly. Fly för ditt liv. Att du inte kan sova hemma för att det är för farligt. Du fruktar för ditt och/eller barnens hälsa och liv. Det är många kvinnor som lever gömda i Sverige idag december 2021. Det är ännu fler fler som utsätts för våld hemma. Varje dag, året om.

Personligen känner jag stor ödmjukhet inför alla modiga kvinnor som senaste åren öppnat upp och berättat om våld i en nära relation. Om mäns väld mot kvinnor. Om övergrepp och om att leva gömd pga en våldsam partner. Ofta handlar det om barnens pappa.

Det minsta du som läser detta kan göra är att tro på dem. Sluta hitta på ursäkt för förövaren och undra om det verkligen kan vara sant. Han som är så bra. För sanningen är att du hittar förövare i alla former och från alla samhällsklasser.

Kvinnorna beskriver ofta hur svårt det är att våga söka hjälp. Om rädsla, medberoende och maktlöshet. Att inte bli ´trodd eller att inte få hjälp. Om att barnen behöver fortsätta träffa förövaren.. De beskriver att våld är mer än slag. Den finns nämligen oändligt många sorters våld, allt från fysiskt, psykiskt, socialt, sexuellt, verbalt och hot till våld med vapen. Vilket är vanligare än du tror. Lyssna på kvinnornas berättelser så kommer du inse att kreativiteten när det gäller att skada – den är bred och stor.

Det kan se fint ut utåt men vara kaos hemma. Det är sanningar som ibland är så vidriga att jag knappt vill läsa. Min önskan är att vi i vården och Vårdförbundet hjälper till med den förändringen som måste ske. Vi behöver tro på de som utsätts för våld. Alltid tro på kvinnan. Aldrig skuldbelägga kvinnan.

Vad har det med vården att göra tänker du ? Och vad f-n har det i örebrobloggen att göra? Eller tänker du – yes äntligen tar vi upp det viktigaste av alla ämnen just nu. Jämställdhet. Trygghet. Allas lika värde. Mäns våld mot kvinnor.

För det första är 90 % av medlemmarna i Vårdförbundet kvinnor så troligtvis finns det många som utsatts. Dessutom arbetar vi i vården och träffar kvinnor och barn som är utsatta, drabbade och t om lever gömda.

Jag önskar att det sker en förändring i kunskap om hur vi möter dessa kvinnor och barn. Jag följer en del eldsjälar, sidor och föreningar på sociala medier och inser att vi i vården kan bli bättre. Tänka till i bemötande. Lyssna, fråga och tro på den som berättar. Se till att prata ostört. Ge möjlighet att komma tillbaka eller ge kontaktvägar. Förstå att det kan ta tid att lämna och tid att våga berätta.

Om någon söker vård som lever gömd kan jag garantera att kvinnan inte lever gömd för att det är roligt. Eller för att hon vill. TRO PÅ HENNE. Bemöt med respekt. Och för guds skull säg aldrig ” varför lämnade du inte tidigare” eller ”måste du leva gömd”? Se till att INTE röja identitet och ha rutin för det. Jätteviktigt!

Min önskan:
Jag önskar att alla skapar rutiner på arbetsplatsen och går utbildning om våld i en relation och mäns våld mot kvinnor. Jag önskar att ingen mer kvinna eller barn som skadats eller dör pga #mänsvåldmotkvinnor. Jag önskar att min dotter och hennes vänner växer upp i en värld där det inte behövs skyddade boende – för kvinnor och barn. Jag önskar att du som läser bloggen inser att det är vi som behöver stoppa detta – tillsammans.

Och till alla er superhjältar önskar jag en fin och trygg jul.

Ann-Sofie
Mamma. Leg sjuksköterska. Medmänniska.

Tips att följa. Tips att läsa.
Instagram : @gomda.kvinnor @ninarungs @unizonjourer
Eklund Pia ”Vi bryter Tystnaden”
Gartéus Madeleine ” Jag var hon : tio berättelser från kvinnor som överlevde

Hip Hip Hurra

by

Kan vi stanna upp, ta en minut och hylla alla fantastiska skyddsombud idag? Det är nämligen skyddsombudens dag och de förtjänar ett hej, ett grattis och du är fantastisk.

Foto Åsa Mörner

De största superhjältarna i pandemin hittar du i vården. Alla som dygnet runt befann sig i närkontakt med viruset och i frontlinjen av pandemikriget. Vissa av superhjältarna var skyddsombud och de kämpade dubbelt, både med pandemin och för kollegornas säkerhet.

De stred  för rätten till säker skyddsutrustning och kravet på tryggt arbetssätt. För arbetsmiljö och arbetstider. För de som var i riskgrupp, gravida och de som själva inte orkade ifrågasätta säkerheten. En strid som varken var enkel eller självklar eftersom det fanns så många frågetecken och okunskap om det farligt märkliga viruset.

Skyddsombud runt om i landet gjorde ett jättejobb under pandemin och jag personligen är otroligt tacksam att vi har skyddsombud i Sverige. Att alla arbetsplatser med mer än fem anställda ska utse ett skyddsombud. Någon som representerar arbetstagarna  i arbetsmiljöfrågor. Det har sällan varit så tydligt HUR viktiga de är som under pandemin.

I Sverige har vi haft en form av skyddsombud i över 100 år. I början handlade det om rätten att föra arbetarnas talan, och om fysisk säkerhet på arbetsplatsen. Men över tid har uppdraget förändrats och nu handlar arbetsmiljö om både fysisk, psykisk, social och digital miljö. Det handlar om att säkra och förebygga. Om stress, hälsa och arbetstider. Om att inte bli sjuk av sitt arbete. Även om chefen är ytterst ansvarig för arbetsmiljön har skyddsombudet en viktig roll att föra medarbetarnas talan och att bevaka och delta i förebyggande arbetsmiljöarbete.

Behövs skyddsombud på 2000-talet? Är det omodernt? De kanske har spelat ut sin roll?

Jag gissar att de flesta i Sverige ser det som självklart att arbetsplatser är säkra ställen. Men i Sverige dör ca 50 personer i arbetsplatsolyckor per år. Det är sant! Och då har jag inte nämnt olyckor utan dödlig utgång eller sjukdom. Med det som facit och med den pressade arbetsmiljö vi ser i vården och framförallt för Vårdförbundets professioner är jag helt säker på att skyddsombudsrollen är viktigare än någonsin.

Skyddsombud behövs nu och kommer behövas i framtiden.

Idag är det skyddsombudens dag och idag firar vi dem lite extra.
Hip Hip Hurra. Grattis och stort tack till er alla!

Ann-Sofie Gustavsson
anestesisjuksköterska och skyddsombud

När blåmärken inte syns

by

” Men förstod du inte att hon misshandlats”?

Ett glasklart minne från min inskolningsperiod som ny anestesisjuksköterska. Jag hade tillsammans med erfaren kollega lämnade en patient på uppvakningsavdelningen. Min kollega, som var patientansvarig nämnde det som i förbifarten till mig. Tydlig och trolig skada av misshandel.

Jag var 26 år och kände mig som ett frågetecken. Jag hade inte haft minsta misstanke och hade dessutom ingen aning om vad vi skulle göra nu. För mig blev det en första ögonöppnare. Jag letade riktlinjer (minns att jag vid det tillfället inte var helt nöjd med svaret).

Alla skador och blåmärken kommer inte från olyckor. Vissa blåmärken syns inte alls. Misstankar om våld nämns inte alltid vid en ”rapport”. Jag insåg att jag som legitimerad sjuksköterska har ett jättestort ansvar (som varken skolan eller livet hade förberett mig för).

Som anestesisjuksköterska har varningsflaggor hissats med jämna mellanrum. Jag mött patienter där anhöriga vägrat lämna det preoperativa rummet. Jag har sett hur barn har en märklig relation till vårdnadshavare. Jag har mött blivande föräldrar då jag redan innan kejsarsnittet känner oro för familjens (kvinnan och barnets) framtid.

Jag har upptäckt tydliga blåmärken runt hals vid sövning. Jag har sövt vid undersökning för misstänkta övergrepp. Jag har träffat patienter med konstiga frakturer och märkliga historier om hur skadan inträffat. Jag har mött de som öppet varit rädda för någon i sin närhet. Jag har tillåtit vänner och anhöriga att tolka (= enligt mig själv ett dåligt beslut). Jag har träffat hotfulla anhöriga och känt ensamheten i att behöva hantera dem under utsatta tider på dygnet.

Kunskapsluckor om våld i relationer och att vi inte pratade om det på min arbetsplatsen har såklart påverkat hur jag hanterat flaggorna. Jag har ärligt talat också haft en naiv inställning att det inte är så vanligt som det faktiskt är.

Jag hoppas fler arbetsplatser har tydliga rutiner idag, men tycker ändå att det är superviktigt att ta upp det här. Jag vill att du tänker till. Att du vågar fråga. Att vi förändrar tillsammans – för i ett möte med vården ska man känna sig trygg och sedd.

När du träffar en patient (eller en kollega) där något ”inte stämmer” vad gör du då? Vågar du fråga? Om personen är modig att berättar, tror du på berättelsen utan att skuldbelägga? Om personen nekar och du ändå misstänker – vågar du fråga igen?

Det kan faktiskt rädda liv.

Faktum är att enligt Världshälsoorganisationen (WHO) utgör våld i nära relationer ett allvarligt hot mot den utsattas hälsa och säkerhet. Förutom direkta fysiska skador kan det ge upphov till både psykisk och fysisk ohälsa. Våldet har även dödliga konsekvenser. I nära nio av tio fall av dödligt våld i nära relationer i Sverige är offret en kvinna.

Under pandemin har våldet eskalerat. Nedstängda arbetsplatser, hemundervisning och ökad arbetslöshet har gjort att våldet synts allt tydligare. I media och via sociala medier möts jag  dagligen av artiklar om våld och brottsoffer.

Jag läser både i media och via mina sociala medier om skyddat boende och om hur svårt och isolerat det är att leva gömt från en förövare. Emellanåt smyger det sig in frågor om vården från de som lever på flykt ( = ”skyddat”). Hur gör jag när jag söker vård, Hur skyddar jag mig, min identitet, min boendeplats och mitt barn. Hur hämtar jag upp läkemedel utan att det syns i systemet. Varför kan jag inte ta del av högkostnadsskyddet?

Hur har ni det på din arbetsplats? Ställer ni rutinmässigt frågan om våld? Finns det rutiner för misstanke om våld. Får ni utbildning i ämnet? Har ni riktlinjer för att skydda de som lever med skyddad identitet? Har ni inte rutiner om detta så är det dags att skaffa det.

Vi har ett stort ansvar i vården.
Du kan göra skillnad och rädda liv med mod, tid och klokt bemötande.
Våga fråga och våga fråga igen!

Länk till tips om hur du kan ställa om våld.
Länk till information om olika typer i våld i nära relationer.
Länk till En annan pandemi – tidigare Vårdförbundsblogg om ämnet

Ann-Sofie Gustavsson
avdelningsordförande Örebro
anestesisjuksköterska

Innan graven

by

Ni vet kommentaren ”men pengar gör ju ingen lyckligare” skapar en storm i mig. Går det ens att jämföra pengar och lycka? Min personliga åsikt är att pengar underlättar livet. Lönen påverkar din pension.

Pension är enligt undertecknad en av Sveriges viktigaste jämställdhetsfrågor. Pension handlar nämligen om inkomst och livslön. Det är en genusfråga, villkorsfråga, kvinnofråga och demokratifråga.

Faktum är att din inkomst under yrkeslivet, från första jobbet till din sista lönecheck, är pensionsgrundande. Med andra ord är lönen jätteviktigviktig, från vaggan till graven.

För alla som har förmånen att fira många födelsedagar blir det så småningom dags för pension. Det är såklart en förmån i sig att få bli gammal, men jag vill inte diskutera är hälsa eller ålderdom. Jag vill prata systemet för pension. Jag vill lyfta begreppet fattigpensionär. Ett ord som kom i ropet när pensionssystemet försämrades. Idag grundar sig pensionen nämligen på livsinkomst ( inte på de bästa inkomståren). Jag vill att DU läser och tänker till.

Men vilka är alla fattiga pensionärer i Sverige och vem blir en ”fattigpensionär? Är det lata människor som aldrig arbetat? Är det de som skolkat hela tiden eller de som inte kan förhandla lön? Är det något som pensionärer bara säger för att de inte har råd att resa utomlands flera gånger om året? Eller?

”Det krävs en månadsinkomst på drygt 32 100 kronor för att pensionen inte ska hamna under fattigdomsgränsen. Pensionen blir då – efter 40 års arbete – 13 630 kronor i månaden”. Fattigpensionär är med andra ord de som knappt har råd med bostad och de har ofta arbetat ett helt yrkesliv.

Det går inte att ta upp pension i en facklig blogg utan att nämna tjänstepension. Hur mycket du får i tjänstepension (den del som sätts av från arbetsgivare med kollektivavtal) kan enklast förtydligats via pensionsmyndighetens beräkning. Enlig pensionsmyndigheten sätts ca 4,5% av lönen av till tjänstepension  om du tjänar upp till 42 625 . Tjänar du mer sätter de av 30%.

Läs det igen. Säg orden högt.
Vid inkomst under 42 625 sätter arbetsgivaren av 4,5% till tjänstepension. Tjänar du mer sätter de av 30 %. Det behövs inget matematiskt snille för att se och förstå skillnaden.

Närmar du dig 46 000 i lön tjänar du idag på att löneväxla (byta ut bruttolön mot pension). Vilket blivande fattiga pensionärer helt klart inte haft möjlighet att göra. Vilket få av Vårdförbundets medlemmar har möjlighet att göra. Så fattigpensionärerna hittar du bl.a i Vårdförbundets yrkesgrupper. Akademiskt högutbildade personer som arbetat ett helt yrkesliv. Många är kvinnor som arbetat deltid för att hantera livspussel och familj.

Så jag hoppas du hänger med mig i jämställdhetstanken. Pension är en jämställdhetsfråga. Att öka livslön, din inkomst under yrkeslivet är jätteviktigt. Att pratat pension och förändra system är livsviktigt. Vi behöver hjälpas åt att sätta fokus på lön, löneutveckling och på pensionsfrågan.

Avslutningsvis vill jag prata pension och demokrati. Politiskt hanterar pensionsgruppen pensionsbeslut. Gruppen består av representanter från sex blocköverskridandepartier ( S, L, M, Mp, Kd, och C) som gemensamt ”värnar om pensionssystemet”. För att få till en förändring behöver alla representanterna stå bakom förändringen och samtliga har veto. Så hallå – pension kan idag inte ens bli en valfråga. Kanske dags att förändra det också?

Fakta – Kvinnors pension är idag i snitt 31 % lägre än männens
Fakta – Vid inkomst över 42 625 i månaden ökar din tjänstepension
Fakta – Vid inkomst som närmar sig 46 000 kan du löneväxla
Fakta – Livslönen för Vårdförbundets medlemmar behöver öka

Slutligen lite frågor att klura på när du har svårt att sova:

  • Varför hålls Vårdförbundets yrkesgruppers löner alltid under gränsen för avsättning av bra tjänstepension?
  • Varför hålls vissa ( oftast kvinnodominerade) yrkesgruppers löner alltid under gränsen för att kunna löneväxla?
  • Håller Sverige medvetet nere löner för kvinnodominerade yrken för att slippa högre pensionskostnader?
Fotograf Ulf Huett

#rimligpensionåtalla #tackamedlön #lönheladagen

Ann-Sofie Gustavsson
Legitimerad sjuksköterska specialistutbildning anestesi
Ordförande Vårdförbundet Örebro

Månadens förtroendevald Mars

by

Vårdförbundet avdelning Örebro gratulerar Sofie Eriksson, förtroendevald på avdelning 38 på USÖ till utnämningen.

2 kollegor på avdelningen nominerade henne och här är en del av nomineringen: Står alltid upp för gruppen och kämpar för allas bästa och rätt att bli hörda. Detta gör hon på ett snyggt och professionellt sätt!

Har du några fackliga hjärtefrågor?

Att vara med i facket kändes som en självklarhet i och med känslan av att vara en del av att driva yrket framåt med andra. Tillsammans är vi ju starka och kan nå förbättring gällande både arbetsmiljö och arbetsvillkor. Självklart är också lönefrågan och löneutveckling en av mina hjärtefrågor eftersom att jag och så många andra sjuksköterskor med mig önskar att kunna stanna kvar i yrket utan att lön ska vara det som avgör att vi lämnar. Dessutom behöver vi alla erfarna kollegor vi kan få.

Hur gör du för att synliggöra uppdraget som förtroendevald?

Jag ser till att mina kollegor nås av uppdaterad information både på medlemsmöten och via länkar till Vårdförbundets sociala medier och hemsida. Jag bjuder in till samtal och ser till att fånga upp nya kollegor och informera om mitt uppdrag och vad Vårdförbundet står för.

Arbetar ni tillsammans med arbetsgivaren på er klinik i vissa frågor?

Jag sitter med och representerar avdelningen i samverkan vilket är en bra chans att få reda på kommande förändringar och nyheter och sedan kunna diskutera dessa med medlemmarna i förväg. Jag upplever att min chef är intresserad och vill att vi fackliga representanter ska vara engagerade, vilket känns tryggt.

Ett exempel på fackligt inspel som gett resultat?

Jag blev förtroendevald för ett år sedan och fick ett ganska tufft uppdrag eftersom att det fackliga engagemanget på avdelningen var nästan 0. Jag tog chansen jag fick att bli förtroendevald eftersom att jag kände att jag saknade kunskap och förståelse för vilka skyldigheter och rättigheter jag som sjuksköterska och medarbetare har och ville lära mig mer. I och med detta har vi alla medlemmar på avdelningen fått växa tillsammans, jag har fått engagera mig och dela med mig av ny kunskap till mina kollegor och detta tror jag är den största förändringen, att medlemmarna här på avdelningen har fått upp ögonen och börjat prata om sådant som man tidigare inte tänkt på eller pratat om.

Inför förra sommaren hade vi tyvärr dålig bemanning som på många andra arbetsplatser och då framkom det att flera sjuksköterskor hade blivit inbeordrade att arbeta pass flera veckor i förväg vilket inte kändes ok då det ska vara en absolut sista utväg. Då gick vi ihop, hörde av oss till Vårdförbundet och fick stöd och sedan gick vi och pratade med chefen som då drog tillbaka inbeordringarna.

Jag tycker att det är roligt att vara förtroendevald då jag lär mig så mycket samtidigt som det känns tryggt att vara en del av Vårdförbundet. Tusen tack för nomineringarna! 

Sofie Eriksson
Leg. sjuksköterska/ Förtroendevald
Avd 38 USÖ

Även cheferna måste må bra på jobbet

by

Bra, nära  och tryggt ledarskap är allt viktigare i den föränderlig värld som vården lever i!

Som chefsstöd i Avdelning Örebro träffar och pratar jag med många chefer och ledare i såväl region som kommun, och överallt hör jag samma sak… Chefer känner sig otillräckliga i uppdraget. Samma sak redovisar utredningen som regionen publicerade om chefers förutsättningar i Region Örebro län. Är det rimligt att som 1-a linje chef ha upp till över 70 anställda med personalansvar, arbetsmiljöansvar, ekonomi mm mm?  Hinner man med ett närvarande ledarskap då?
Troligen inte.

Om jag ser tillbaka på mitt 10 åriga chefskap i regionen så förändrades kraven de sista åren mycket. Mer produktionstänk och mer komplext i alla led med ex förändringar, rekrytering i stor grad samt att dessutom arbeta med verksamhetsutveckling och motivera personal att vara kvar i verksamheten fast god löneutveckling fattades.  I vården leder(oftast) kvinnor, kvinnor och i större arbetsgrupper än i många manligt dominerade yrken enligt forskning.

Vårdförbundet anser att som chef/ledare bör du inte ha större grupp än runt 20 st och regionen håller med, de rekommenderar i rapporten ett riktvärde på högst 30 st medarbetare för att förbättra chefers arbetsmiljö men även vara positivt för regionens medarbetare som skulle få ett nära ledarskap på köpet. Förresten, nu ska jag väl inte säga att regionen håller med, rapporten säger detta och regionen måste ta beslut i frågan om de ska prioritera chefers och medarbetarens arbetsmiljö och sätta ett maxantal medarbetare under varje chef.

Jag hörde bara förra veckan om en 1:a linje chef som skulle avsluta sitt förordnande och under hens 6 månaders uppsägningstid så slutar 3 medarbetare. Inte kanske på grund av att hen slutar och de vill absolut ha kvar hen utan det blir lite otryggt och osäkert ett tag. Vem kommer? Hm ska hen sluta, ja det kanske man borde göra! Ja just, man kan byta jobb.. Det blir konsekvenser. Jag anser att, är det ett stabilt ledarskap på enheten så blir det en stabil personalgrupp oftast. Några kommer alltid sluta och börja men det oftast blir en kärna kvar som finns att stötta upp nya kollegor vid introduktioner, studenter mm.

Regionen måste vara rädd om sina chefer och ledare.
Hur är förutsättningarna?
Har de en bra arbetsmiljö?
Nej, inte alltid skulle jag säga! De får inte skriva upp övertid. De har inte SÅ mycket högre lön till det stora ansvar de har med ekonomi, arbetsmiljö samt personal. Och löneutvecklingen som chef är inte bättre än för medarbetarna skulle jag säga. Är du dessutom specialistsjuksköterska och chef för specialister då är det allt som oftast att du som chef få mindre i lönepåslag än medarbetarna! I 2019 års lönerevision så var påslaget för många chefer definitivt under vad det var för andra medlemmar. 2020 anser jag att chefer måste prioriteras för att stanna kvar som chefer! En stor omsättning av chefer och ledare skapar oro i arbetsmiljön. Vårdförbundet får faktiskt många samtal från medlemmar om just oro för sina chefer. De är rädda om sina chefer! Sånt värmer!

#stöttadinchef

Ps: Ljuset kommer nu både på morgon och em. Såå skönt!

Helena Nyrén
Förtroendevald, chefsstöd
Vårdförbundet Avdelning Örebro

Lucka nummer 23. ….endast Syster är vaken…

by

”Nattsyster”
( Fritt efter Viktor Rydbergs Tomten) 

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas och föds
nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken

Står där i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
Sköter som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen
Känner på pulsar, torkar en tår
Bedömer och lyssnar, binder ett sår
Proffsigt med trötthet i kroppen
i själen, benen och knoppen

Tittar på klockan återigen
allting alena ska hinnas
Pengarna räcker bara till en
så syster ska överallt finnas
Jobbar och sliter, sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
Arbeta, fixa och pyssla
Sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarast-drömmarna strandas
Patientsäkerhet ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
Nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön den är nu bister

Rusar till postop och får då se
fler som ska vårdas härinne
Rusar till lab, har blod att ge
och allting ska hinnas var timme
Patienterna ringer, behöver ju nått
Vaknar med smärta, ledsna så smått
Syster dem alla känner
Smärtan i opsåren bränner

Syster smyger till sist att se
alla som inte vill störa
Tysta de väntat för att se
syster o be hen att höra
frågor om sjukdom, om liv o död
Kan jag klara mig utan stöd?
Allting ska hinnas på natten
vårda och ge lite vatten

Så har det varit, år efter år
syster i tystheten sliter
Proffsigt och uthålligt kämpar hen på
aldrig från omvårdnad smiter
Timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas – och mår
Gåtan som icke låter
Syster kommer ju åter

För att jobba och slita på
och alla sjuka besöka
resurserna krymper sakta trots då
patientantalen de bara öka
Nattsyster kämpar, ensam allt bär
lönen hålls ned, alena hen är
att sjukhusnatten bevaka
kommer trots allt slit tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
Nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas, ser ut
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken

Dan före dan tillägnas bloggen alla kollegor som driver vården nattetid!
De som arbetar dygnet runt, dag, kväll ,natt, helg och röda dagar.
Utan er stannar vården!

God Jul!

Ann-Sofie Gustavsson
legitimerad sjuksköterska anestesi
avdelningsordförande Örebro

Lucka nummer 21. Det var helgen innan jul

by

Det var helgen innan jul och precis som alla andra år kom influensan och vinterkräksjukan likt ett brev på posten. Och precis som alla andra år blev ALLA förvånade. Och allra mest förvånade blev de som bestämmer. Hur kunde det här hända i år igen?  

På avdelning ABÅ (Avdelning för Blandade Åkommor) hade alla utom en av de få sjuksköterskor som fanns kvar fått influensa. De som bestämmer kliade sig i pannorna och sa: Vad gör vi nu? Sen tog de tag i problemet och kallade till ett akut ledningsgruppsmöte för att diskuterad den akuta sjuksköterskebristen.

De som bestämmer bollade kreativa och flexibla lösningar:

– Om det funnits fler sjuksköterskor i tjänst så hade sjuksköterskorna naturligtvis fått byta arbetspass . Om de protesterar mot fler helgpass finns möjligheten att beordra! Men nu gick inte det. För det fanns inga extra sjuksköterskor i tjänst.

– Om någon sjuksköterska haft semester hade man kunnat dra in semestern. En bra och billig lösning eftersom det inte kostar de som bestämmer något. Men eftersom ingen sjuksköterska får semester beviljad på helgen så gick inte det heller. Det fanns ingen sjuksköterska att ringa in från semestern.

– Om det funnits många sjuksköterskor på någon annan avdelning så hade man kunnat låna av varandra. Sjuksköterskor har bred kompetens och kan jobba på alla arbetsplatser. Men det fanns inga extra sjuksköterskor på någon annan avdelning  .

Beredskap! De som bestämmer tar ett snabbt beslut om att införa beredskap! Men det går inte att införa beredskap när det bara finns en sjuksköterska i tjänst, så den idén fungerade inte heller

Kompetensväxla! De som bestämmer beslutar sig för att sig för att kompetensväxla. Naturligtvis bara som en nödlösning över helgen. Men eftersom sjuksköterskor har legitimation, så kan faktiskt inte vem som helst ersätta en sjuksköterska. Så det gick inte det heller.

Men var hittar man sjuksköterskor med så kort varsel?

Bemanningsföretag! Man kan hyra sjuksköterskor! Men när de som bestämmer ringer till bemanningsföretagen visare det sig att de inte har några sjuksköterskor att hyra ut.

Facebook! Alla lediga sjuksköterskor har väl facebook?! (Men inte heller en annons på facebook skulle lösa helgens akuta sjuksköterskebrist). Och att starta en utredning om att rekrytera från andra länder skulle också ta för lång tid.

Det var i den vevan en av de som bestämmer kom på den briljanta idén med vikarier. Vikarier kan arbeta för timlön! Det är en bra idé! Men de som bestämmer upptäcker att det inte finns några vikarier att ringa till – man har aldrig fått använda vikarier avdelning ABÅ. Där arbetar man med minimibemanning och beviljar aldrig ledighetsansökningar, så det finns inget behov av vikarier.

Vid en närmare granskning av bemanningslistorna visar det sig att 10 sjuksköterskor slutat de senaste året. De som bestämmer tar ett snabbt beslut om att ringa de 10  och se varför de slutat, och höra om någon av dem vill vara vikarie i helgen. Sagt och gjort, de som bestämmer ringer sjuksköterskorna:

”Tio sjuksköterskor fick aldrig sluta klockan tio, en blev trött på beordrad övertid och så var de bara nio.

Nio sjuksköterskor ville natt bojkotta, en sa nej till treskift och plötsligt var de åtta.

Åtta sjuksköterskor gick på intervju, en fick annat jobb och hastigt blev de sju.

Sju sjuksköterskor fick aldrig använda sin flex, en tröttnade på det och med ens så var de sex.

Sex sjuksköterskor började längta hem, en flyttade tillbaka och plötsligt var de fem.

Fem sjuksköterskor jobbade sig yra, en ville ha ett liv och genast var de fyra.

Fyra sjuksköterskor om semester försökte be, en ledsnade på avslag och så var de endast tre.

Tre sjuksköterskor utan rast jobbade på, en fick blödande magsår och tvärt så blev de två.

Två sjuksköterskor sökte specialistutbildningen, en kom in och kvar fanns bara en.

En ensam sjuksköterska till Norge drar och därför finns ingen mer sjuksköterska att ringa kvar.”

Och vad jag vet så sitter de som bestämmer fortfarande och letar sjuksköterskevikarier. Och de är mycket, mycket frustrerade. Om någon sjuksköterska svarar när de ringer kommer de som bestämmer helt garanterat behöva betala mer än vad det tänkt sig, för annars kommer ingen någonsin vilja arbeta extra på avdelning ABÅ.

Trevlig helg

Önskar
Ann-Sofie Gustavsson
Anestesisjuksköterska

 

 

 

 

Lucka nummer 20. Veckan innan jul

by

Det lackar mot jul men vädret är så grått och milt att den rätta julkänslan har svårt att infinna sig. Märker av den mest i form av den tydliga ”stresskänslan” och hetsen som råder på stans gator när jag promenerar till och från diverse möten. Hade tänkt att denna vecka skulle vara lite lugnare på jobbet än vanligt, att jag skulle hinna rensa i mailboxen och komma i kapp med det som blivit liggande.

Veckan startar alltid med måndagsmöte där vi går igenom vad som står på agendan de kommande dagarna, fördelar arbetsuppgifter och diskuterar det som är aktuellt just nu. Eftersom det är många starka viljor runt bordet så är det inte helt ovanligt att det blir en del heta diskussioner, vilket är bra! Om alla tycker lika och ingen vågar ”sticka ut” sker ingen utveckling!

Måndagen fortsätter med en promenad till USÖ och samverkansmöte och därefter en promenad i regnet till Eklundavägen för att möta våra folkvalda regionpolitiker. Att sitta i samverkan och möta politiker är en viktig del i det fackliga arbetet. Även om förändring tar tid så är det så oerhört viktigt att fackförbund fortfarande finns i Sverige! Om det inte fanns så är jag helt säker på att vi hade haft sämre villkor och att politikerna skulle satsa än mindre på våra yrkesgrupper. Det är en styrka i att vara många medlemmar i ett fackförbund! Måndagens sista promenad var till bussen.

Tisdagen tillbringade jag hela dagen på kontoret. Regionen ska göra en ny lönekartläggning och det var en del underlag till den som skulle läsas och analyseras inför att vi tillsammans ska jobba vidare med den. Kontakt med medlemmar via telefon och diskussioner med ombudsman. Vårdförbundet har en styrka i att ha en lokal ombudsman som vi enkelt kan bolla diverse frågor och funderingar med. Det har vi för att vi är många medlemmar i Vårdförbundet. Dagens enda promenad var ToR busshållplatsen.

Onsdagen startar med lönestrategiskt möte och inledande diskussion om Regionens lönekartläggning. Efter lunch blev det en promenad till en arbetsplats för att möta och stötta en medlem. Även detta är en oerhört viktig del av mitt fackliga arbete. Att kunna stötta och coacha medlemmar och förtroendevalda i diverse situationer. Möjligheten att arbeta fackligt så att vi bl.a. kan stötta medlemmar har vi för att vi är många medlemmar i Örebro som i sig genererar den ”fackliga arbetstiden”.

Torsdagen inleds med skypemöte tillsammans med alla Vårdförbundets lokalavdelningar i Sverige. På agendan står löneavtal, HÖK19. Nu startar snart en ny löneprocess. Vi är många som är besvikna på hur våra arbetsgivare har valt att tolka avtalet i år. Men vi ger inte upp! Vi måste tillsammans rikta vår frustration åt rätt håll. Fortsätta påverka politiker och arbetsgivare. Dagen fortsätter med en tur till USÖ för att träffa medlemmar och prata om löneavtalet. På bussen hem börjar jag fundera på vad jag ska blogga om, kom fram till att ni som orkat läsa skulle få följa med på min arbetsvecka dagarna innan jul. Tror ingen av er har missat att jag tycker att det är viktigt att facket finns, att jag brinner för att påverka och försöka få till bättre villkor för alla medlemmar i Vårdförbundet. Det är tillsammans vi blir starka!

Fredag! Snart lite julledig – nästan så att jag skäms för att skriva det. Jag vet att det är många av er som önskat ledigt men inte får det.

Hoppas ändå att ni alla får en fin julhelg, både hemma och på arbetet.
Med detta önskar jag er alla en riktigt God Jul & Gott Nytt År

//Ulrika Hedelind