Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Politikernas placebo kan inte bota

av

Sjukvården har seglat upp till en förstaplats när det gäller vilka frågor väljarna anser vara viktigast inför valet. Vallöftena duggar tätt. Den ena efter den andra kommer med nya utspel om hur vården ska bli jämlik, att arbetsmiljön ska förbättras och att vårdköerna ska försvinna.

Precis som inför valet 2014 med andra ord.

Vårdkrisen har hängt med länge nu. Som en envis, molande tandvärk har den gnagt sig fast, ända in i benmärgen. Läge för en rotfyllning sedan lång tid tillbaka. Men de vallöften som gavs 2014 har ännu inte uppfyllts. Eller åtminstone inte lett till att fler vårdplatser kunnat öppnas. För krisen är numera avgrundsdjup och det kommer att ta lång tid att ta vården upp till en välfungerande nivå igen.

Vårdplatser och vårdköer. Flitigt använda ord av våra politiker. Kanske dags att byta ut dem mot brist på rätt villkor istället. För den verkliga orsaken till att avdelningar fått stänga och att köerna växt sig milslånga har ju faktiskt en orsak. Som stavas VILLKOR.

Det krävs ett statligt övergripande krafttag för att fylla igen hålet. Inga små kommunala eller regionala skvättar som dunstar bort en månad efter valet.

Nu vill vi inte ha fler meningslösa satsningar som inte leder någonvart. Inga fler tandlösa löften eller onödiga skrytbyggen. Vi vill ha löften som löser krisen. Vi vill ha medicin som botar, inga verkningslösa sockerpiller!

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska och leg barnmorska

Det borde inte vara så svårt

av

Förberedelserna på landets högskolor och universitet är i full gång. Studiehandledningar finputsas, lokalerna storstädas och kursmaterialet synas. Snart kommer de. Framtidens vård.

Studenterna. Lösningen på absolut HELA krisen i vården.

Åtminstone om vi ska tro på våra politiker. Universallösningen lyder: “Utbilda fler så kommer vi inte ha några vårdköer, vårdrelaterade patientskador eller ohälsosamma arbetstider!”
Hörde en siffra om att samtliga elever som går i gymnasiet skulle behöva välja en vård och omsorgsutbildning för att vi ens skulle vara i närheten av att klara av bemanningen i framtiden (P1 Morgon 180820). Som om det skulle hända?

Det krävs mycket för att klara av att utbilda sig på universitet och högskola, för att inte tala om hur mycket som krävs för att klara av yrket när du är färdigutbildad. Och det viktigaste borde väl vara att vi examinerar kompetenta professioner. Kvalitet före kvantitet. Det är dessutom dyrt, både för stat, universitet och studenten själv att lägga tid, energi och pengar på att påbörja men ej slutföra studier, eller ännu värre; påbörja sin yrkeskarriär utan att vara lämpad för yrket.

Krisen i vården kommer att finnas med oss i många år framöver, kanske tom decennier. Och ju längre tid det tar innan våra beslutsfattare kommer med realistiska förslag om hur vi kan påbörja arbetet för att uppnå trygg och säker vård där medarbetarna trivs och utvecklas, desto mer svårlöst blir det.

Självklart behöver vi utbilda. Men vi får aldrig tulla på kvalitén! God vård kräver kompetens, det är tom vetenskapligt bevisat. Och vårdkrisen består av så mycket mer än brist på personal. Innerst inne borde väl de flesta veta att det faktiskt handlar om brist på attraktiva villkor.

Steg nummer ett för att åtgärda krisen är alltså att förbättra villkor och lön. Svårare än så är det faktiskt inte.

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska och barnmorska

 

Lyxen med att jobba rak vecka

av

Vården kan aldrig stänga. De flesta verksamheter måste hållas igång dygnet runt, alla dagar i veckan, året om. Det borde inte vara så svårt att räkna ut att det är påfrestande för både kropp, själ och privatliv att behöva arbeta dagar, kvällar och nätter då resten av Sverige firar helg, är på kalas, njuter av vårsolen eller sover. Det finns mycket forskning som visar på de ökade riskerna med treskift och nattarbete. Men det är inte bara den obekväma arbetstiden som sliter. Även de som arbetar ”kontorstid”; mottagningar, vårdcentraler och andra enheter har behov av förändrade arbetstider. Men många kan tycka att det är lyx att bara jobba vardagar och dagtid.

Det kanske inte handlar om samma fysiska påverkan i form av ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar eller bröstcancer för de som arbetar dagtid i vården. Men att arbeta med vårdsökande människor som är i behov av stöd, smärtlindring, behandling eller konkret information kräver ett stort engagemang; ett engagemang som bygger på kunskap, professionalism och empati. På en mottagning bygger arbetsdagen på en strid ström av patienter; från tidig morgon till arbetsdagens slut. Ingen kommer och löser av dig. När den ena patienten lämnar rummet, kommer nästa in.

God vård kräver engagemang. Men det är tufft att vara engagerad och att ”stänga av” empatin när man lämnar arbetsplatsen och går hem. Det finns sällan tid för nedvarvning på arbetet, under arbetstid. Ingen tid för reflektion.

Det ger mycket att arbeta i vården. Men det är också krävande, både fysiskt och psykiskt.
Vården behöver förändrade arbetstider ur två aspekter: först och främst pga hur den fysiska hälsan som påfrestas i och med dygnet-runt och huller-om-bullerarbetstider. Men kanske är det också dags att se det ur ett annat perspektiv- hur påverkar mötet med patienter din psykiska hälsa? Hur långa arbetspass kan man ha på en mottagning för att kunna bibehålla samma engagemang när sista patienten ropas upp på fredag eftermiddag kl 16.30?

Missförstå mig inte. Självklart är det sundare att arbeta rak vecka än dag-kväll-natt i en enda salig röra. Men dessutom  är det inte samma sak att arbeta med patienter som att sitta vid en dator och skriva dokument hela dagarna.  Det ställs höga krav på de som arbetar med vårdsökande medborgare och varje individ måste bemötas unikt. Professionell vård kan inte bedrivas på löpande band.Hur länge kan du behålla samma fokus och intresse- finns det en gräns när inlevelsen och koncentrationen börjar dala? Och i så fall, när är den?

Vad är egentligen ett rimligt heltidsmått i vården?

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska och barnmorska

Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

Flex är till för frisörbesök, övertid är till för vård!

av

In 15 minuter tidigare än arbetspassets start. Ut 30 minuter efter arbetspassets avslut. Saldot på flexklockan tickar snabbt och snart finns ett gediget timsaldo inarbetat, arbete som inte finns med på nästa löneutbetalning. Problemet är också att du inte får bestämma över ditt saldo själv; när, hur och om du får ta ut dina timmar. Visste du att det inte ens är pensionsgrundande arbete du utför? Eller att du faktiskt bidrar till att dölja en verklig brist på kollegor?

”Jag kommer en halvtimme senare, det är Lucia på dagis” ”Jag går 1 timme tidigare idag, ska till frisören” Meningen med flexklockan är att vi ska hamna på plus minus 0 inom några dagar och att den ska användas till att flexa hem tidigare för att gå till tandläkaren ena dagen och jobba in tiden nästkommande dag. Tycker du att det är så? Trodde inte det heller. För hos ett stort antal individer finns ett berg av timmar på flexen. Och oftast beror det på att vården kräver att du stannar efter arbetspassets avslut.

Men då är det inte flex. Då är det övertid.

Övertiden äger du. Den är dessutom pensionsgrundande om du plockar ut den i pengar. Och icke att förglömma- Den fungerar som en larmklocka när det handlar om bemanningstäthet och personalbrist!

Om vårdarbetet kräver att du måste stanna kvar så är det övertid. Om du inte tillåts övertid, då borde du alltså kunna gå hem? Varför gör du inte det då? I det långa loppet är det inte alls ”snällt” mot patienterna (ett argument som oftast ges ”Jag bryr mig om patienterna”). En arbetsplats som inte har någon övertid har väl inget behov av mer personal, eller? Din överfulla flexklocka signalerar inte att det behövs mer personal, bara att du använder den flitigt. Och hur ”snäll” är du mot patienterna när du kör näsan och hela pannan i den berömda väggen och spär på bemanningsbristen ytterligare?

Det är dags att vi lär oss vad skillnaden mellan flex och övertid egentligen är. Flex är till för frisörbesök, övertid är till för vård!

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska och barnmorska

(Tillåter inte din chef övertid fast det krävs att du stannar kvar efter arbetstid? Kontakta Vårdförbundet för stöd och råd!)

Medan vårdpersonalen klagar dör en patient

av

”Herregud vad ni klagar, att ni orkar gnälla så mycket!”

Har ni också hört det från någon bekants bekant som ni suttit mitt emot under en halvtrist middagstillställning i grannvillan? Att vi som arbetar inom vård och omsorg lägger för mycket energi på att sprida negativa vibbar om hur det ser ut bakom sjukhusets väggar när vi istället borde sprida budskap om hur fantastiskt det är att jobba med människor och att vi går hem från våra arbetspass med en känsla av välbefinnande. Hur ska vi annars kunna rekrytera de 30 000 sjuksköterskor som kommer att fattas år 2030? Eller de 230 000-240 000 som måste rekryteras till vården de kommande åren.

Men marknadsföring ingår inte i sjuksköterskeutbildningarna på landets högskolor och universitet. Inte i några andra vårdutbildningar heller för den delen. Vad som däremot ingår är ett legitimationsansvar om att upprätthålla patientsäker vård och att rapportera alla brister på just denna. Kortfattat och förenklat; att hålla patienten vid liv är vår skyldighet. Vi vill liksom inte att du ska behöva dö av ett kirurgiskt ingrepp p.g.a för låg sjuksköterskebemanning, något som tyvärr är högst möjligt och t.o.m vetenskapligt bevisat.

Det är inget kall att utbilda sig till barnmorska eller röntgensjuksköterska. Däremot brukar, åtminstone merparten av de som väljer att arbeta inom medicin, omvårdnad och diagnostik ha ett genuint intresse för människors välbefinnande och hälsa. Ofta kryddat med en hög dos empati dessutom. Och då är det svårt, eller faktiskt omöjligt att ignorera det faktum att vården idag innehåller stora brister, brister som medför fara för dig som patient. Faran kan innebära att du inte får vård i rätt tid eller att behandling och omvårdnad inte utförs korrekt. Eller, i extrema fall, att ditt liv utsätts för fara, pga av att vården brister i resurser i form av bemanning och kompetens. Att yrkeslegitimationen dessutom medför en skyldighet att rapportera om en patient i samband med vård, behandling eller undersökning drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom gör att vi faktiskt inte får ignorera. Eller klaga, om ni föredrar att kalla vår lagstadgade skyldighet och empati för det.

”Herregud vad ni klagar, att ni orkar gnälla så mycket!”

Den dagen vi inte klagar längre finns inga engagerade medarbetare kvar längre. Förhoppningsvis är det någon som tar vår klagan på allvar. För medan vi klagar så dör en patient.

 

Åsa Mörner, klagande legitimerad sjuksköterska och barnmorska

Ring in den tid då vi från vårdkrisen befrias!

av

( fritt från Alfred Tennysons ”Nyårsklockan)

Ring, klocka, ring i bistra Nyårsnatten
mot sjuksköterskeexpeditionen och dess arbetande skara;
vi jobbar dygnets alla timmar och till er tjänst vara
och det nya året erbjuda full bemanning som sagts i politikerdebatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
Vi lovar alla åldrar vårda till dess livet tar slut.
om goda villkor och bra lön delas ut,
så behöver inte arbetsgivaren famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten
och erbjud tröst; Stöd till den sjuke
Ring smärtan ut från den cancersjuke
och fördela mediciner som har effekt på direkten

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden
På labbet de rätt bakterie hitta
så korrekt behandling nu kan förhindra mer smitta
och vi därmed patienten räddar från döden

Ring in den tid, då vi från vårdkrisen befrias
ur Svea rikes onda tand
Ring platsbrist och bemanningskaos bort från vårt land;
Ring den jämlika vården in, nu är tid att löften infrias!

Vad må 2018 bjuda på?

GOTT NYTT ÅR!!!

Åsa Mörner

Recept för kräsna smaklökar

av

Vi överöses med recept på saftiga saffransbullar, hemmagjord glögg, knäckig knäck och kryddiga köttbullar. Runt jul ska vi tydligen boka ståplats vid spisen och agera Mannerström och Morberg vare sig vi vill eller inte. Huvudsaken är att det är hemmagjort. Så jag tänkte bjuda på ytterligare ett recept. Ett recept på en god och säker vård.

Förbered dig genom att sprita händerna noggrant. Basala hygienprinciper är grunden i receptet. OBS. Smaka inte på spriten! Fotriktiga skor är A och O om du ska orka knåda surdegen länge utan sår och skav. Valfritt: hörselskydd eller öronproppar av god kvalité som skydd mot gliringar från mindre vetande som anser att ”du kunde valt ett annat yrke”. Redo? Då kör vi!

 

  1. Skriv upprepade avvikelser om hur situationen påverkar både arbetsmiljö och patientsäkerhet. Här finns inga måttangivelser. Du kan ösa på rejält.
  2. Gå in till din chef och förklara situationen och beskriv hur läget ser ut på avdelningen/mottagningen. Räcker sannolikt med ett kryddmått då din chef troligtvis redan är införstådd och har larmat uppåt i leden vid upprepade tillfällen.
  3. Kontakta lokalpolitiker på din ort och erbjud dem att gå en dag i dina skor så de får en inblick hur verkligheten ser ut. Upprepa proceduren tills smeten är jämn (finns inga mått, krävs stora mängder).
  4. Skriv insändare till tidningar åt höger och vänster. Glöm inte detaljerna- det är de som ger extra smak!
  5. Bli intervjuad i TV, på radio och i alla blaskor som finns i landet och kavla ut sanningen om att situationen är fullkomligt ohållbar.
  6. >Förbered fyllningen genom att gråta ut hos dina vänner och din familj innan du svalnar nog för att gå vidare i receptet.
  7. Efter jäsningen är det dags att stoppa in fyllningen i politiker på riksnivå. Detta är ett komplicerat moment då hela fyllningen måste in och tyvärr har den en tendens att gå in i den ena änden och ut genom den andra. Ge inte upp, tillsätt mer smör om det behövs. Det ska bli pösigt!
  8. Och så dags för frosting. Vispa blod, svett och tårar med skållhett engagemang. Rör kraftigt och bred sedan ut över hela sjukhuskorridoren, glöm ej labb och sjuksköterskeexpedition.
  9. Om kakan imploderade, degen aldrig jäste och fyllningen skar sig– börja om från början och ge aldrig upp. En överjäst surdeg är aldrig gott.Vad vore julen utan hembakat?

Smaklig spis och lycka till! (vem vill tugga på en spis förresten?)

 

Åsa ”Wretman” Mörner

Leg sjuksköterska och leg barnmorska

 

Sluta lyssna på sagor kära politiker!

av

Som ett barn på julafton väntandes på tomten satt jag uppkrupen i soffan med en kopp te och väntade. Och väntade. Och väntade.
Men trots min spända förväntan och min längtan efter att överösas med prassliga paket med blå, röda, gröna eller regnbågsfärgade snören så visade det sig att det faktiskt inte var julafton alls. Bara en alldeles vanlig partiledardebatt utan några som helst förslag på lösningar till krisen i vården.

Efter åratal av nedmonteringar, stängda vårdplatser, igenbommade BB-avdelningar och evinnerliga operationsköer förväntade jag mig att åtminstone någon av våra partiledare skulle våga beträda vad som tycks vara minerad mark och ta tjuren vid hornen och utbrista: ”Våra sjuksköterskor och barnmorskor behöver bättre villkor, utan dem kan vi aldrig lösa vårdkrisen!”

Det är ingen nyhet att det ser mörkt ut i sjukhuskorridorerna. Det gapar tomt i operationssalar pga personalbrist och antalet anmälda skador som uppkommit pga felaktig vård bara ökar. Men trots det så tycks ingen politiker vilja inse att det är allvarligt. Det har varit allvarligt länge.

Om svensk välfärd ska hålla hög nivå krävs politisk vilja och engagemang. Om svensk välfärd ska fungera krävs kompetent bemanning. Eftersom många (merparten) inom vård och omsorg tillhör det kvinnliga könet så är det också en fråga om jämställdhet. I nuläget är universitetsutbildade kvinnor till stor del utsatta för en konsekvent värdediskriminering.

Känner hur blodtrycket stiger och pulsen ökar. Byter kanal.

Tänk om våra förtroendevalda politiker också kunde byta kanal och vakna upp ur Törnrosasömnen någon gång. Sagor är mysiga men sällan verklighetsförankrade. Dags att byta från saga till dokumentär kära politiker.

Åsa Mörner
Legitimerad sjuksköterska och barnmorska
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

En av lösningarna på vårdens utmaningar stavas personcentrerad vård

av

Hälso- och sjukvården har stora utmaningar. Utmaningarna handlar, bland annat om svårigheterna i att korta vårdköer, hålla vårdplatser öppna, bemanna en allt mer avancerad hemsjukvård och erbjuda en jämlik vård. När det flesta av dessa utmaningar kokas ner hittas problematiken vid att det råder brist på vårdpersonal. För att råda bot på det finns en rad förslag från Vårdförbundet. En av de viktigaste stavas personcentrerad vård.

Det är svårt att rekrytera personal så att vårdplatser kan hålla öppna, det är svårt att hitta personal som kan bemanna hemsjukvården men det är också svårt att behålla den personal som redan finns inne i verksamheterna.

Vårdförbundet är ett yrkes- och professionsförbund som engagerar sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor samt chefer, ledare, studenter, lärare och forskare inom dessa professioner. Sammantaget har Vårdförbundet ungefär 114 000 medlemmar i hela Sverige och cirka 4600 här i vårt närområde.

Vårdförbundet är sjukvårdens största fackförbund och arbetsgivare lyssnar ofta på våra argument och idéer. Vårdförbundet har många förslag på lösningar på vårdens utmaningar där AST, modernare arbetstider, bättre yrkesintroduktion med handledning, digitalisering och större karriärmöjligheter är några.

Vid första anblicken ser det ut som om att alla dessa förslag förutsätter stora ekonomiska satsningar. Och alla vet att de ekonomiska förutsättningarna för vårdens arbetsgivare inte är bottenlösa.

Men tittar vi lite närmare på förslagen blir det tydligt att det är billigare att ha fast personal jämfört med att ha personal som arbetar övertid. Det blir alltså en vinst i att ha fler personal jämfört med färre.

Så det finns en vinst i att satsa för att behålla och rekrytera våra yrkesgrupper.

Vi vet också, genom forskningen RN4CAST, att patientsäkerheten sjunker när det blir färre sjuksköterskor. En sämre patientsäkerhet leder till fler vårddygn och färre vårdplatser vilket leder till ökade kostander och mindre intäkter.

Så även ur den synvinkeln är det en vinst att satsa för att behålla och rekrytera våra yrkesgrupper.

Men det finns ett förslag som trumfar ut de andra. Den om den personcentrerade vården.

Personcentrerad vård innebär att fokus flyttas från organisation till person, från sjukdom till hälsa, från hierarkier till teamarbete, från insatsuppdelad- till sammanhållen vård, från ekonomisk styrning till styrning för jämlik hälsa.

Personcentrerad vård handlar alltså om att gå från att se patienten och dess sjukdom till att se personen bakom patienten och ta till vara på den personens resurser och förmågor. Att involvera personen i sin egen vård jämfört med att endast ge vård till patienten.

Vården behöver ställa om. Från stuprörsliknande sjukvård där varje specialitet tar hand om sitt egna och där patienterna skickas mellan olika vårdinstanser till en vård som byter perspektiv och fokuserar på personen.

Det finns redan idag goda exempel. Tittar vi mot Region Örebro län nämndes personcentrerad vård så sent som den 11 september av en sjuksköterska på Geriatriska kliniken som intervjuades av Nerikes Allehanda gällande vilka frågor som politikerna bör lyssna till inför valet nästa år.

Personcentrerad vård fungerar och det ger dessutom klirr i kassan för de arbetsgivare som vågar satsa på det förslaget.

Här kommer några resultat:

Positiv effekt för personer med demenssjukdom – efter införandet av personcentrerad omsorg beskrevs en bättre atmosfär på boendet och mindre stress hos personalen (Edvardsson D et al, 2014)

Bättre resultat vid akut kranskärlssjukdom – Personcentrerat synsätt ger nästan 2,7 gånger större chans till förbättring hos patienter som drabbats av akut kranskärlssjukdom (Fors et al. 2015)

Kortare vårdtider, minskade kostander och högre kvalitet vid kronisk hjärtsvikt – Med ett personcentrerat förhållningssätt kortades tiden på sjukhus med 30 %, vilket innebar signifikant minskade kostander för slutenvården (Ekman et al 2012 och Hansson et al 2015)

Högre livskvalitet vid palliativ vård – Signifikant högre livskvalitet med personcentrerad vård jämfört med kontrollgruppen (Brännström och Boman 2014)

Högre kvalitet och lägre kostander vid kronisk inflammatorisk artrit – En kostnadsjämförande studie som visar att personcentrerad vård gjorde att resurserna i vården användes mer effektivt (Larsson et al 2014)

Lägre kostnader och högre livskvalitet för personer med höftledsfrakturer – Antalet vårddagar reducerades med 50 %. Antalet trycksår minskade signifikant och vårdkostnaderna minskade med 40 % (Olsson et al 2009)

Bättre livskvalitet för personer med psykisk ohälsa i öppenvården – Ökat välbefinnande och förbättrad känsla av sammanhang vid personcentrerad vård jämfört med traditionell vård (Arvidsson T, Marklund B, Taft C 2013).

Vårdförbundets idé om Personcentrad vård har anammat av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som tagit beslut om att driva frågan. Också regeringen beskriver vikten av ett personcentrerat förhållningssätt även om de använder ordet patientcentrerad istället. Regeringen beskriver dock i ett betänkande att de väljer att använda ordet patientcentrerad men att det är samma sak som personcentrerad.

Och oavsett vilket ord som används så är innebörden att vården behöver ställa om och involvera sina patienter på ett mer tydligt sätt.

Flytta fokus från patient till person. Det ger goda resultat – för patienterna, personerna, de anställda OCH för arbetsgivarnas ekonomi.

 

Marcus Folkö Müntzing
Förtroendevald/Huvudskyddsombud
Vice ordförande Vårdförbundet avdelning Örebro

Investera eller nedmontera?

av

Sommaren står i full blom. Precis som svensk sjukvårdskris. Hur tjatigt det än låter så blir det bara värre och värre för varje år. Gravida transporteras till våra grannländer för att föda, samtliga sjukhus är fulla till bredden och personalen sliter, svettas och stångas med bristande resurser och slimmade marginaler.

Värdig vård 2017?

Men nu har vi tjoat och skrikit om krisen i flera år. Vad händer? Är det någon som ser några drastiska åtgärder någonstans?

Kanske dags att sänka kraven på hur och vad vården ska förse befolkningen med. Gå ett steg (eller flera) tillbaka och plocka bort förebyggande hälsovård såsom mödrahälsovård preventivmedelsrådgivning, kostråd, vaccinationer och kontroll av nyfödda. Bara ge ”basvård”, ungefär som under krig vid ett fältsjukhus.

Sluta forska och uppdatera riktlinjer, det medför bara mer avancerad vård vilket kräver mer av bemanningen och mer resurser generellt.

Men det vill vi väl inte?

Svensk sjukvård finansieras av skatter. Vi betalar dock ca 14 % av den totala kostnaden ur vår egen ficka. Globalt sett så drabbas fattiga när de blir sjuka, ju högre andel som ska finansieras av egna medel desto värre blir det. I Indien betalar man ca 65 % av sin sjukvård själv. Sverige är således inte sämst-men inte heller bäst. Det är faktiskt Kuba, där befolkningen endast betalar 4,4 %(!).

”Om vi tittar på Sverige ökade (sjukvårds)budgeten bara 4 procent mellan 1995 – 2014. Jag säger “bara” för kostnaderna har gått upp mer än så”

Citatet är av Koustuv Dalal, hälsoekonom och forskare i folkhälsovetenskap vid Centrum för Livsvetenskap på Örebro universitet. Han efterlyser en hälsoekonomisk revolution världen över. Sverige är verkligen inget undantag. Fast det beror såklart på vilken typ av vård vi vill kunna erbjuda befolkningen.

Ett av de främsta skälen till att svensk sjukvård inte kan tillgodose efterfrågan är att det fattas tillräckliga resurser för att erbjuda attraktiva villkor till bla barnmorskor och sjuksköterskor. Hög kvalité i vården kräver investeringar. Dessa investeringar ger avkastning i form av en friskare befolkning, något som genererar en bättre ekonomi för landet generellt. Så varför gör ingen nåt?

Jag kan garantera att många av våra duktiga sjuksköterskor och barnmorskor funderar på vad de ska göra när hösten kommer. För det är få som har orken och viljan kvar när det inte finns tid för vare sig god arbetsmiljö, löneutveckling eller värdig vård.

Vem är villig att investera i svensk sjukvård och därmed svensk ekonomi?

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska och barnmorska