Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Hur svårt kan det vara?

av

Hur ska krisen i vården lösas? Ja, våra politiker debatterar vitt och brett om ämnet men är det någon som har en lösning egentligen? En universallösning tycks vara ”att utbilda fler”. Jag bara undrar: vem är det som ska utbilda dessa mängder av studenter?

Våra politiker tycks ovetande om hur utbildningarna till exempelvis sjuksköterska och barnmorska ser ut. Vem är det egentligen som ska undervisa och vad krävs rent akademiskt? Det verkar som de tror att vem som helst kan undervisa på våra universitet och högskolor, eller att adjunkter, lektorer och professorer växer på träd.

Ledsen att göra er besvikna. Vi växer inte på träd. Faktum är att det är enorm brist på ovanstående kategorier. Och egentligen är det ju inte särskilt konstigt eftersom det faktiskt krävs att man ska vara just sjuksköterska respektive barnmorska med högre akademisk utbildning för att kunna arbeta på sjuksköterske- och barnmorskeprogrammen.

Och det är ju brist på dessa professioner, inte sant?

En stor del av utbildningen bedrivs dessutom inom verksamheterna på våra sjukhus och i våra kommuner och där måste det finnas handledare och kliniska adjunkter.

Ekvationen går alltså inte ihop.

Men det finns en modell som funkar. Och den stavas attraktiva villkor.

Steg 1 för att lösa krisen i vården handlar inte om att köpa in ny avancerad röntgenapparatur, bygga ut avdelningar eller öppna fler utbildningsplatser. Utan steg 1 kommer det ändå inte att fungera, för vem ska sköta tekniken på röntgen och vem ska arbeta på den utbyggda avdelningen eller undervisa på sjuksköterskeprogrammen?
Nej, det kommer inte att gå snabbt heller. Och ju längre tid det tar innan ni förstår detta, desto längre tid kommer det ta innan våra medborgare får trygg och säker vård.

Åsa Mörner
Leg. sjuksköteska, leg. barnmorska och medicine master

Villkor, villkor, villkor

av

I åratal har bristen på attraktiva villkor för sjuksköterskor totalignorerats, något som lett till en massiv brist på rätt kompetens i vården och därmed också allt färre vårdplatser. Hänger ni med? Det ena ledde till det andra som sedan gav det tredje. Inte så svårt att begripa, eller hur. Men någonstans finns ett enormt kunskapsglapp hos våra beslutsfattare som handlar om att inte kunna se samband överhuvudtaget. Det borde väl inte vara så svårt?

I Borås saknar var femte sjuksköterskestudent tillgång till VFU, eller ”praktikplats”. Eftersom sjuksköterskeyrket både är akademiskt och praktiskt så krävs verksamhetsförlagd utbildning, precis som på exempelvis läkar- eller sjukgymnastutbildningen. Ganska självklart. Vad som däremot inte verkar självklart är att dessa sjuksköterskestudenter måste ha en handledare, någon som faktiskt undervisar och lär ut under den verksamhetsförlagda utbildning.

Nu kommer vi till det kluriga. Eftersom villkoren för sjuksköterskor inte attraherat tillräckligt de senaste 100 åren eller nåt, så har färre lockats av att arbeta inom yrket i fråga och därmed har en sjuksköterskebrist uppstått. Och vem är det som ska handleda sjuksköterskestudenter? Legitimerade sjuksköterskor såklart!

Kanske börjar våra beslutsfattare inse att det krävs fler sjuksköterskor inom vård och omsorg. Jo det har de nog (förhoppningsvis) gjort ganska länge. Men finns det egentligen NÅGON som begriper VARFÖR det inte finns tillräckligt med sjuksköterskor? Med tanke på vilka beslut som fattats så svarar jag med ett rungande NEJ på den frågan.

Det är inte bara orimligt, utan dessutom korkat att lägga krutet på att öka intagningarna på sjuksköterskeprogrammen så länge det inte finns tillräckligt många legitimerade som kan handleda och utbilda. Villkorsfrågan måste komma först! För om den gör det så kanske vi kan locka tillbaka några av de som lämnat professionen pga just för dåliga villkor. DÅ, och först DÅ kan vi också utbilda fler.

Men det krävs inte bara antal. Det krävs kompetens och erfarenhet för att kunna handleda en blivande kollega. Är det rimligt att handledaren i princip är helt nyutbildad och fortfarande osäker i sin yrkesroll? Om vi vill bevara hög kvalité i vården, minska antalet vårdskador och fortsätta utveckla vården så måste vi ha hög standard inom utbildningens samtliga delar, i allra högsta grad den verksamhetsförlagda delen.

Det finns ingen snabblösning som går ut på att försöka ”massproducera” nya sjuksköterskor. Men om vi överhuvudtaget vill gå i rätt riktning så måste vi börja från rätt håll. Och det hållet stavas VILLKOR.

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska och barnmorska

 

Specialist javisst

av

50+ år, mer karriär bakom än framför sig.

Att göra karriär som sjuksköterska är inte alltid lätt. Ofta är drivkraften från början inte arbetsvillkor och lön, utan intresse för att möta och hjälpa människor.
Det visar sig att jobbet är betydligt mer komplext än vad man kan föreställa sig. När jag började på sjuksköterskeprogrammet var ett av antagningskraven att vara utbildad undersköterska.

Därför visste alla som började vad det innebar att utbilda sig till sjuksköterska.

Nästan hälften av utbildningen bestod av VFU. Man kände sig ändå som en nyböjare trots att man hade sin undersköterskeerfarenhet och en gedigen praktik under utbildningen, och de första åren krävde 100 % engagemang och läsa på inför nya arbetsuppgifter.

Idag är skillnaden att de flesta som börjar sjuksköterskeprogrammet har ingen tidigare vårderfarenhet och mötet med verkligheten under VFU inte överenstämmer med bilden som målas upp på universiteten.

Här har vi i vården en jätteviktig uppgift att fylla. Vi måste dels vara goda förebilder för våra studenter när det gäller själva hantverket i att jobba som sjuksköterska, men också förklara de utmaningar man kommer att ställas inför som nyutexaminerad. Jag upplever att många nya i yrket ger upp långt innan man gjort sina hundår. Det är först efter dessa som sjuksköterskeyrket blir roligt.

Om vi vänder på diskussionen, vad händer med oss som arbetat i många år och känner att det vore kul med att utmana sig själv med byta i riktning i karriären.

Bra säger arbetsgivaren, det finns en drivkraft att kompetensutveckla sig.
Fördelen med oss är att småbarnstiden är förbi. Det finns tonvis med erfarenhet. Det finns ofta kvar en nyfikenhet att lära sig något nytt.

Det är en Win Win situation för båda parter, eller hur.

Det är bara ett litet problem…… Jag som sjuksköterska med den äldre utbildningen måste komplettera med ungefär 1 års studier innan jag ens är behörig att ens söka något program till specialistsjuksköterska.
Det innebär att jag hunnit tappa sugen redan innan jag ens blivit behörig att söka. Ett helt år att komplettera upp till att bli behörig att söka specialistprogram och/eller kunna forska på fritid. Det är nästan en omöjlig ekvation att både jobba heltid och plugga samtidigt.

Lägg därtill att lönepåslaget efter utbildningen inte kommer att märkas gör att, drivkraft och motivation tappas ytterligare.

Har jag en äldre utbildning måste jag kunna tillgodogöra mig de kunskaper min utbildning inte gett mig inom ramen för specialistutbildningen. Vi är i dagsläget ganska många som inte är behöriga att söka pga att tidigare utbildning inte räknas. Har vi råd att dissa alla med “fel” behörighet i sitt CV. Jag är ju ändå legitimerad och jobbar som Sjuksköterska.

Det finns en hel del att göra när det gäller utbildnning.

Utbildning måste löna sig.

God jul

Hans Nilsson
Stolt sjuksköterska

Enad front leder till framgång

av

Flera decennier av undervärdering och bristande insikt från politik och ledning har skapat en enorm frustration hos universitetsutbildade kvinnor inom vård, skola och omsorg. Bägaren rinner över, ner på bordet och över hela golvet.

Det har absolut hänt positiva saker som långsamt leder till en utjämning av en värdediskriminering som pågått under alltför lång tid. Med betoning på långsam.

För att synliggöra lönegapet mellan män och kvinnor i Sverige startades Lön hela dagen för drygt fem år sedan. Varje år i samband med Internationella Kvinnodagen presenteras vilket klockslag svenska kvinnor borde sparka av sig jobbskorna, springa mot flexklockan och lämna arbetet. Åtminstone om vi baserar arbetstiden på hur lönenivåerna ser ut i vårt land. Sedan rörelsen startade har klockslaget flyttats fram från klockan 15:51 till klockan 16:00. Med den förändringstakten på 1,8 minuter per år når vi jämställda löner om 33 år.

År 2050. Då har de flesta av dagens yrkesverksamma kvinnor gått i pension. Och en tunn budget väntar dem när de lämnar sina yrken och glider ner i gungstolen.

Klockslagen är såklart bara symboliska. Men siffrorna är inte det. Det är lätt att tappa hoppet och slå näven så pass hårt i bordet så man får åka och handla nytt på närmaste möbelvaruhus.

Den positiva utvecklingen som syns i procentuellt relativt stora lönepåslag de senaste åren, betalda specialistutbildningar och vissa arbetsgivares nytänk kring arbetstider och villkor hamnar lätt i skymundan pga den evinnerliga väntan på att få komma ikapp hur manligt dominerade tekniska yrken värderas.

Medan frustrationen blir till ilska bleknar omdömesförmågan och i vild desperation griper många efter halmstrån. När politiker och ledning tycks immuna mot alla larm om underbemanning, vårdplatsbrist och försummade patienter växer frustrationen ytterligare. Frågan är hur konstruktiv ilskan blir.

En sak är säker. Vi kommer mycket längre om vi enas och omvandlar vår ilska till konstruktiva idéer. Och ju fler vi är desto större chans har vi att kunna förändra. Vår samlade kunskap består av nära 115 000 medlemmar där vi har en styrka i den bredd som våra fyra professioner representerar. Låt inte frustrationen göra dig blind. Öppna ögonen och ta chansen och var med och påverka. Tillsammans har vi en unik möjlighet att förändra.

Åsa Mörner
Legitimerad sjuksköterska och legitimerad barnmorska
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

Kom och köp oattraktiva villkor!

av

För att lyckas utbilda och rekrytera XXXXXX antal till vård och omsorg brukar många politiker och arbetsgivare yttra en önskan om att vi i vården ska bli lite med ”positiva”, kanske göra lite bättre ”reklam” för vården. Kan ju tyckas som ett omöjligt uppdrag om vi presenterar verkligheten som den ju faktiskt är, dvs underbemannad med överfulla avdelningar, utmattad personal och en undervärderad profession. Det är inte ett dugg svårt att sälja in yrket och professionen i sig. Men det är en helt annan femma att lura nån stackars sate att villkoren för yrket är toppen. Och det räcker ju inte att utbilda sig till sjuksköterska eller barnmorska, man måste ju faktiskt bli anställd någonstans.

Nyligen besökte jag en vårdavdelning på ett av länets sjukhus. Det är en tungt belastad enhet med stor brist på bemanning och ett ohanterligt antal patienter. Ingen direkt ljusning ses för tillfället och under ytan kokar det av oro, irritation och uppgivenhet. Inne i ett av hörnen i personalens fikarum sitter några sjusköterskestudenter och hämtar andan efter dagens intryck. Vad tänker de när de hör om hur hopplöst allt verkar?

”Vi hör det här överallt, vilket ställe vi än är på”, förklarar en av studenterna. Det är alltså inte den här avdelningen som är ”extra bitter”; verkligen ser ut så var än studenterna har sin kliniska placering. Hur påverkar det dem, vetskapen om vad som väntar dem?

De studenter jag har mött har en positiv anda och ser fram emot sin nya karriär. Men forskning visar att många upplever svår stress under studieperioden. Under det första yrkesåret är det så många som var tredje sjuksköterska som uppvisar tydliga tecken på utbrändhet. Risken för sjukskrivning är stor, visar forskningen. En av anledningarna uppges vara kraven i yrket, ohälsosamma scheman och låg lön samt att det saknas tillräcklig introduktion och handledning.

Ett år efter examen vill ungefär 10 % av de nya sjuksköterskorna lämna yrket helt. Efter fem år är det så många som 20 % som överväger att kasta in handduken. Och hur många är det egentligen som inte orkar arbeta heltid, trots att de är unga och friska?

Det finns välfungerande enheter som kan användas som goda exempel om hur man faktiskt borde arbeta för att kunna åstadkomma en förändring åt rätt håll. Men merparten av vårdens verksamheter ser inte alls ut som ett skinande, inbjudande alster från en hipp reklambyrå: ”Kom och jobba hos oss, allt är perfekt här!”

Anledningarna till att det är svårt att rekrytera och bibehålla personal inom vård och omsorg handlar inte om att yrket i sig brister eller är oattraktivt. Det handlar om otillräckligt attraktiva villkor. Och villkoren står våra arbetsgivare för. När ska arbetsgivaren börja göra ”reklam” för tillräckligt attraktiva villkor?

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska
Leg barnmorska

Röntgensjuksköterskan- en livsviktig profession i vården

av

RöntgenVarför blir man egentligen röntgensjuksköterska? Därför att det är ett fantastiskt yrke som kombinerar omvårdnad av människor med högteknologiskt kunnande och arbetsuppgifter som är i konstant utveckling! Röntgensjuksköterskan bidrar med både teknisk skicklighet och varmt omhändertagande av patienter i utsatta lägen. Yrket bidrar till att rätt diagnos och behandling ges och räddar liv!

Men många i vårt samhälle vet inte ens vad yrket är och vad som faktiskt krävs för att bli legitimerad röntgensjuksköterska. Det kanske till och med är så att många som arbetar inom vården inte heller vet vilken kompetens professionen har och hur de bidrar till en god och säker vård.

Media dränks av rapporter, insändare, dokumentärer och artiklar om sjuksköterskor. Och barnmorskor. Men röntgensjuksköterskor kan upplevas som en osynlig profession, några som bara finns där och knotar på. Det vill vi ändra på!

Mycket snack om specialistutbildade sjuksköterskor, men nu är det dags att lobba för röntgen! Den tekniska utvecklingen stormar fram i ljusets hastighet och allt högre krav läggs på röntgensjuksköterskans kunnande och profession. Nu är det dags för en specialistutbildning även för röntgensjuksköterskor:

• Införande av en reglerad specialistutbildning på avancerad nivå
• Huvudområdet är radiografi med en öppen inriktning
• En skyddad specialistbeteckning
• Du som student vet vilken status utbildningen har
• Akademisk specialisttjänstgöring ska införas i verksamheten

Om vården ska utvecklas och bedrivas säkert måste alla professioner involveras. Nu är det dags för alla röntgensjuksköterskor att kliva fram i rampljuset!

 

Åsa Mörner
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

 

Är du legitimerad röntgensjuksköterska eller studerar du till yrket? Vi vill gärna att du beskriver hur din yrkesdag ser ut, varför du valt att utbilda dig till just röntgensjuksköterska och hur du ser på yrkets utveckling. Hör av dig till oss så sprider vi budskapet om den livsviktiga röntgensjuksköterskan! Hör av dig till info.orebro@vardforbundet.se

Dags för Årsmöte

av

Alltså bara ordet årsmöte får ryggen att krusa sig. Jag får ett lätt illamående och tänker tyst för mig själv ”måste jag gå?”.

Eller?

Jo, för några år sedan var nog ovanstående en verklig reaktion hos mig. Men på senare år har jag engagerat mig i olika föreningar och kommit underfund med att det där med årsmöte inte är så tokigt när det kommer till kritan. Det är vid årsmöten som mycket bestäms och om en då vill vara med och tycka till är årsmötet ett väldigt bra forum att göra just det. Tycka till alltså.

I Vårdförbundet är årsmötet den lokala avdelningens högst beslutande organ och det är besluten på årsmötet som verksamheten måste förhålla sig till under det kommande året. I år har vi dessutom flera spännande val att genomföra. Valberedningen behöver fyllas på med fler kloka personer. Även styrelsen behöver fyllas på då vi har vakanser att fylla. Därtill har vår ordförande Sahra Strandberg valt att gå vidare i sina gärningar och skaffat annat arbete vilket innebär att vi kommer att behöva välja en ny ordförande. Om vår sittande vice ordförande skulle bli vald till ny ordförande kommer det även innebära att också den platsen behöver fyllas.

Men allt är inte uppstyrt med föredragningslista, ordförandeklubba och paragrafer hit eller dit.

Det brukar dessutom vara ganska roliga tillställningar. Förra året avslutade vi årsmötet med middag på Örebro slott och en guidad teatertur i historiens anda runt slottets vinklar och vrår. Från fängelsehålorna till sovsalarna. I år kommer underhållningen bestå av Eva Ahremalm som bjuder på föreställning ”Med sikte på fred”. Jag är övertygad om att årets årsmötesavslutning blir minst lika bra som förra årets.

”Med humor som vapen, kunskap som sprängstoff och musik som öppnar hjärtan, tar vi upp jakten på krigandet, spanar på den svenska dubbelmoralen och visar att människan – trots alla dumheter vi gjort under den senaste bråkdelen av vår histora – till sin natur är empatisk, samarbetsvillig… och fredlig.”

Så, det där med årsmöte kanske är så tokigt ändå.

Välkommen!

Läs mer om årsmötet och anmäl dig här

Här kan du nominera till valberedningen

Här kan du nominera till ordförande och vice ordförande

 

Marcus Folkö Müntzing

Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

Bluffbristen på sjuksköterskor

av

16249-illustration-of-a-nurse-pvMånga söker till sjuksköterskeprogrammen runt om i landet. Det är en mycket populär utbildning som ofta ligger i topp på den olika universiteten och högskolorna. Så varför är det brist på sjuksköterskor?
Är det verkligen brist eller är det en bluff?

Sjuksköterskeprogrammet i Blekinge, som erbjuder 170 platser hade i år 1176 stycken sökanden, det är den populäraste utbildningen på Mälardalens högskola, i Halmstad, Umeå och Kalmar ligger den i topp tillsammans med nästan alla andra högskolor som har utbildningen på sin agenda.  Även i Örebro är det ett av de mest sökta programmen.

Återigen undrar jag; hur kan det vara brist på sjuksköterskor?

En av anledningarna är att många hoppar av utbildningarna när de kastas ut i verkligheten under sina kliniska studier. Det är då man får uppleva den stressfyllda  arbetsmiljö som är vårdens vardag och det är då man upptäcker bristen på tillräckligt goda villkor. Dessutom är det många som lämnar yrket kort tid efter de examinerats i och med att de får insikt i den ohälsosamma vårdmiljön som numera är kutym på landet vårdinrättningar. Även erfarna sjuksköterskor flyr vården och då finns det inte någon som kan handleda och vägleda de nya. Allt beroende på en alltför pressad arbetsmiljö, orimliga arbetstider och brist på karriärvägar och rimlig löneutveckling

.
Problemet med den skriande frånvaron på rätt kompetens i vården är inte nyupptäckt. Varningar om att villkoren är orimliga har haglat tätt i flera år. Men åtgärderna lyser med sin frånvaro. Eller är så lama så det blir som en droppe i havet, en fjärt i universum…

Vården är allt mer högspecialiserad vilket kräver att fler sjuksköterskor specialistutbildar sig. Men av de grundutbildade sjuksköterskorna som arbetar kvar inom vården så är det inte många som är beredda att offra mer blod, svett och tårar för att utbilda sig ytterligare när arbetsmiljön är under all kritik och lönen knappt ökar, trots högre utbildning.

Allt är som en ond spiral som bara letar sig längre och längre in i samhället.

Lösning?

# Satsa på bättre villkor. Nej det är inte tillräckligt med några hundralappar eller en kvart mindre arbetstid i veckan.

# Se till att det lönar sig med utbildning. Att läsa mellan 3-5 år på universitetet måste väl ändå räknas som att vara högutbildad, se till att det märks vid löneförhandlingar och lönerevisioner.

# Inför en statligt reglerad utbildningsmodell.  Även om vissa arbetsgivare faktiskt insett att man måste förändra sin utbildningsstrategi så är problemet inte isolerat till vissa regioner eller kommuner, utan är en statlig angelägenhet som berör hela landet. Hur ska vi annars skapa en jämlik vård?

# Förbättra arbetstiderna så man håller ett helt arbetsliv. Att ens fundera på att arbeta till 69 år är ett hån mot de som knappt orkar arbeta till nuvarande pensionsålder.

# Skapa påverkansforum för de yrkesprofessionella som vill vara med och utveckla, deras kunskap är unik!

 

Det finns en förenklad ekvation; Om det inte finns tillräckligt många som vill arbeta kvar eller som söker en utlyst tjänst så är inte villkoren för yrket och arbetet tillräckliga. Ska det vara så svårt?

 

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska

Leg barnmorska

 

 

Slut på rean!

av

”Vården har varit utsatt för en slakt…”

Tre sjuksköterskor kände att måttet var rågat, bägaren hade runnit över för längesen och det var dags att göra mer än klaga hemma vid köksbordet. En manifestation för en bättre vård där både vårdpersonal, anhörig, patient, grannar, mormödrar, farmödrar och alla som vill förändra vården skulle anordnas. Gärna med spridning i de största städerna. Men nu är det hela 25 städer från norr till söder som har hakat på och vill visa sin uppgivenhet och sätta ner foten.

Vad är det egentligen man vill manifestera?

-En hållbar arbetsmiljö för alla professioner i vården
-Tid för återhämtning vid natt- och skiftarbete
-Färre patienter per sjuksköterska i akutsjukvården – det ger ökad överlevnad enligt forskning
-Enhetlig utbildning för undersköterskor, kompetenshöjning med legitimation, ny och skyddad titel, arbetsbeskrivningar
-Öppna stängda vårdplatser – inga fler ska dö p.g.a. platsbrist.
-Adekvat löneutveckling över arbetslivstid.
-Lika vård för alla

Du kanske sammankopplar demonstrationer och manifestationer med en politisk färg eller som en aktivitet anordnad av ett fackförbund. Men den här dagen har ingen partipolitisk koppling, varken röd, grön, gul, blå, lila eller rosa. Den är inte anordnad av Vårdförbundet, Kommunal eller någon annan ideell förening.

Dagen är anordnad av människor som ser att det behövs krafttag i vården för att vi ska kunna erbjuda en värdig vård för patienten, och en hälsosam arbetsmiljö för de som arbetar i den. Och det genomsyrar många personers önskemål och viljor, bortsett från om de arbetar i vården eller ej, om de är höger eller vänster eller medlemmar i ett fackförbund eller inte. Alla ska känna att de kan delta, utan kopplingar till specifika partier eller organisationer.

Har du också fått nog? Vad gör du den 4:e september?

Åsa Mörner
Leg barnmorska

Flera organisationer stöttar manifestationen bla Ung Cancer, Svenska Barnmorskeförbundet, Kommunal, Njurförbundet och Sveriges Arbetsterapeuter. Och Vårdförbundet.

20160822_101532

Recept för att locka 180 000 till vårdyrken

av

Igår kom Vårdförbundets studentorganisation med en resultatrapport av den enkätundersökning som de gjort bland studenter som går sista terminen på sin utbildning. Undersökningen syftar till att få aktuell kunskap om hur studenterna upplever kvaliteten på den verksamhetsförlagda delen av utbildningen (VFUn).

De har också sammanställt en VFU-ranking för att lyfta de lärosäten som ger särskilt bra VFU, men också för att sporra de lärosäten som behöver förbättra sig.

Örebro Universitet hamnar på plats 18 av 25. Det vill säga på den undre halvan och borde alltså ses som ett lärosäte som behöver spotta upp sig. Men är det bara Universitet som behöver tänka till? Nej, även vår regions alla arbetsgivare behöver fundera över hur de kan bidra till att förbättra VFUn. Var 4:e student överväger nämligen att byta yrke efter någon av sina VFU-placeringar. Var fjärde! En av fyra.

Orsaken till att var fjärde student funderar på att byta yrke är, enligt undersökningen, dålig arbetsmiljö och hög stress på arbetsplatserna. Detta i kombination med att 34 % av undersökningens svarande beskriver att tiden för reflektion tillsammans med sin handledare väsentligt kan förbättras gör att studenterna funderar på om våra yrken verkligen är värda att satsa på. Och arbetsmiljön och stressen och tiden för reflektion tillsammans med sin handledare är inte Universitetets fel. Där har arbetsgivarna en stor del att fundera över.

Enligt SKL (Sveriges kommuner och landsting) behöver cirka 180 000 personer rekryteras till vård- och omsorgssektorn fram till 2019.

Om vi säger att var fjärde student gör verklighet av sina överväganden att byta yrke redan under den verksamhetsförlagda utbildningen behöver det alltså i runda slängar utbildas cirka fyra gånger fler för att motverka svinnet.

Det är 720 000.

Nu säger du säkert att ”sådär kan du inte räkna, det blir ju missvisande, de överväger ju bara att sluta, de kanske inte ens gör det till slut”. Och ja, det är ett bra argument. Men det är ändå en siffra som får det att hissnar. 720 000.

I Sverige utbildas det cirka 4 200 sjuksköterskor, 400 biomedicinska analytiker och ungefär lika många röntgensjuksköterskor varje år. Det är 50 000 på tio år. Därtill kommer såklart också andra yrken så som läkare och undersköterskor bland andra. Men vi kommer alltså inte ens nära SKLs egna uppskattningar om 180 000 fram till 2019.

Vårdförbundets förslag är istället att arbetsgivarna förbättrar villkoren (nattarbetstid, tid för återhämtning och lön) för sina anställda. På så vis kommer fler att stanna inom, samt återvända till, hälso- och sjukvården och då kommer arbetsmiljön förbättras och det kommer i sin tur göra att studenternas upplevelser av dålig arbetsmiljö, ökad stress på arbetsplatserna och den minskade tiden för reflektion tillsammans med sin handledare att förbättras.

En win-win situation för alla inblandade.

Vill du läsa hela Vårdförbundet students rapport så finns det mer att läsa här

 

Marcus Folkö Müntzing

Förtroendevald styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro