Örebrobloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
    • Kommentarspolicy
  • Vårdförbundetbloggen
Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Finns det tid för sjuksköterskor att undervisa studenter?

1 september, 2021 by Helena Nyrén

Studenter är våra framtida kollegor! Jag mötte studenter förra året vid universitetet och de skulle ut på sin första VFU och var så nervösa. Jag sa då att de ska ta de positiva förebilder de möter och tänka, så ska jag göra!  Men också tyvärr möta de som inte tycker att studenter är superkul… Tänk då att så ska jag INTE göra…

Jag arbetar ju i nuläget enbart en liten del i kliniskt arbete inom mitt gebit, dvs operationssjukvården. Men jag har ju under många år arbetat, först som allmän sjuksköterska och sedan som operationssjuksköterska och 1:a linje chef. 
Det jag har reflekterat över är, hur vi under den pressade arbetssituation inom de flesta verksamheter tar hand om de studenter som kommer. Hinner vi vara pedagogiska och peppande så de blir inspirerade att fortsätta inom våra professioner? Till ”min” värld, operationsverksamheterna kommer ju sjuksköterskor som kanske arbetat under flera år och vill vidare. De ska vidareutbilda sig till specialistsjuksköterskor, ett nytt yrke inom yrket…

Det förstår ju alla att har man en student på en operation, som ska få möjlighet att förbereda, tillsammans med en handledare, inför en operation, instrumentera under en operation och ”räkna” ner instrument, kompresser och nålar och göra sedvanliga kontroller tar allt lite längre tid. Detta ska dessutom göras på ett pedagogiskt sätt så studenten lär sig och tar till sig kunskapen. Alltså måste det FÅ ta lite längre tid utan att någon står och ropar att man ska skynda sig… sen finns det undantag naturligtvis, en student måste kanske inte lära sig alla specialingrepp under en kort VFU(verksamhetsförlagd utbildning).  Men som en kollega en gång sa, utbildning/ utveckling måste få ta tid!  Sen är det en avvägning, vad en student ska göra, behandling ska ju inte försenas för att en student nödvändigtvis ska göra allt anser jag. Men det är ju där en trygg handledare ska hjälpa till att se, vad, hur och på exempelvis vilka operationer en operationssjuksköterskestudent ska vara med på.

Men är våra verksamheter anpassade till att studenter kommer ut på VFU?
Finns det tillräckligt med sjuksköterskor som kan undervisa studenterna?
Finns det tid för de sjuksköterskorna att undervisa studenterna?

Har ni en lärande kultur på den enhet ni arbetar? Jag anser att hur vi tar hand om studenter speglas av hur vi tar hand om nya kollegor. Finns det inskolningsprogram, en tydlighet i vad som ingår i din inskolning. Jag har arbetat på ganska många arbetsplatser och haft olika inskolningar på dessa. Det jag tycker sticker ut på ett positivt sätt är de arbetsplatser som haft ett tydligt dokument där jag (med ett eget ansvar) får veta vad som är huvudpunkterna i min inskolning. Där kanske chefen eller mentor stämmer av hur det går, att jag får feedback.

Det jag annars märkt är att inskolningarna tar längre och längre tid. Är det för vi har mer komplicerade verksamheter eller är det för vi vill kunna allt innan vi inte räknas som nya? Hur länge kan jag räkna mig som ny? I vissa verksamheter är du kanske efter några år den som arbetat längst… Hua det känns inte bra. Nej en blandning av nya och erfarna är bäst, då kan vi ta hand om våra framtida kollegor på ett bra sätt.

Avslutningsvis vill jag också säga några av de saker jag tycker är viktigast när vi har studenter och nya kollegor i verksamheten där jag arbetar. Vänlighet, välkomnande inställning och ödmjukhet inför att de inte kan kunna allt. De är där för att lära sig och med din hjälp bli en jättebra framtida kollega.

Helena Nyrén
Leg. Sjuksköterska/ Operationssjuksköterska
Förtroendevald/Huvudskyddsombud

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Arbetsmiljö, Patientsäkerhet, Studenter, Villkor Tagged With: Arbetsmiljö, operationssjuksköterska, student

Min specialistutbildning är bättre än din…

28 maj, 2021 by Anna Glader

Blir lite full i så skratt när jag tänker tillbaka till när jag och mina kollegor här på Vårdförbundet avd. Örebro mötte studenterna i början av terminen. Hemarbetet gjorde att vi törstade mer än någonsin efter att vara ute och möta medlemmar.
Den där kalla (MYCKET kalla) vinterdagen när vi var uppe på universitetet var en av de roligaste på länge. Självklart stod vi ute och med Covid-säkert avstånd. Just denna medlemsrekryteringsdag kan man ju såhär i efterhand fråga oss om det var för vår skull eller för studenterna. Eller äsch, det ena utesluter väl inte det andra. Medlemsrekrytering och vi fick stor socialstimulans…

Så glädjefyllt att möta dessa studenter på universitetet som är precis i början av sin väg till sjuksköterska, biomedicinsk analytiker eller röntgen sjuksköterska.

Just denna dag var det sjuksköterskestudenterna vi mötte. Kan komma ihåg känslan som att det var igår när jag tog steget in på universitetet här i Örebro. Främmande och nytt. Och bara Örebro i sig var ju enormt stort för en värmlänning från en liiiten liten kommun där alla känner alla. Vi var en stor klass och från skilda håll i Sverige. I början åkte jag hem varje helg men i slutet av min 3-åriga studietid var inte resorna lika frekventa till min kära hemkommun. En del av kursarna jag hade när jag läste till sjuksköterska är än idag några av mina närmaste vänner och vi som inte var från Örebro blev nästan som en lite familj. Jag har aldrig för en sekund ångrat mitt yrkesval. Jag har heller inte hört att mina vänner ångrat sitt val heller.

Å det är här jag blir så himla full i skratt när vi möter våra blivande kollegor, studenterna. Jag och mina två kollegor som mötte studenterna känner lite lika över vårt yrkesval. Min ena kollega har varit sjuksköterska i över 30 år inom ambulanssjukvården och min andra kollega (som för övrigt är min kursare) är operationssjuksköterska.
Så här står vi 3 sjuksköterskor med specialistutbildningar och överöser dessa studenter om vilket förträffligt och bra yrkesval de gjort! Det bästa i våra ögon! Covid-mantrat tar över även här: ”Håll ut” ropar vi i kör! Studietiden är tuff men ”You can do it!” Studenterna får nästan inte en syl i vädret när vi försöker bräcka varandra vilken specialistutbildning som är bäst. Att de är helt nya på området, vissa inte ens satt sin fot inom vården det bryr vi oss inte om. Att de inte heller just i nuläget vet skillnaden på de olika specialistutbildningarna eller inte ens tänkt tanken att det finns specialistutbildningar berör oss inte heller i ryggen.
Såklart ska alla dessa bli ambulans, operation eller barnsjuksköterska! Stoltare sjuksköterskor än oss går nog inte att träffa denna dag! Löneutveckling, arbetstider och arbetsmiljö berör oss inte just i denna stund. Vi går i självsväng och min kollega låter nästan som en dammsugarförsäljare när studenterna värvas till Vårdförbundets medlemmar. Såklart överdriver jag lite här men det är jag och mina två kollegor överens om, att en historia blir lite roligare om man kryddar till den… Vi är stolta och ser framemot att få dessa studenter till blivande kollegor! Och kanske det också är så i vårt undermedvetna att vi sätter stor tilltro och hopp till denna generation nya sjuksköterskor.
En tilltro att de ska komma och ta över stafettpinnen eller tillsammans med oss kämpa för en god löneutveckling hela yrkeslivet, bra arbetsmiljö och fina villkor. En ny generation med mer skinn på näsan, som står på sig och vet sitt värde redan innan de bestämt att det var just sjuksköterska de skulle bli! Jag ser framemot att lära av denna nya generation sjuksköterskor. Jag bidrar i utbyte med min erfarenhet, kompetens och trygghet som sjuksköterska om ni visar vägen för hur vi ska värdera oss, synliggöra oss bättre och lära oss bli duktigare på att säga ”Tack, men nej tack”.

När vårdförbundet mötte mig och mina kursare är lika färskt i minnet som när jag klev in den där första dagen som student på universitet. För mig har det aldrig varit en fråga varför man ska vara med i ett fackförbund utan mer en självklarhet. Har växt upp med en fackligt engagerad förälder och när jag tog steget ut i arbetslivet var det bara så att man gick med i facket. Punkt slut.

Reflekterade aldrig egentligen vad mitt VARFÖR var förrän jag blev förtroendevald. Med åren har det blivit allt viktigare för mig att tillhöra Vårdförbundet. Så vad är mitt VARFÖR? Jag skulle kunna ge er hur många anledningar som helst egentligen. Men min största och första anledning är att jag brinner för solidaritet och att alla ska få ha det bra. Att vi blir starkare tillsammans låter som en klyscha men här stämmer det faktiskt. Ska vi lyckas förändra behöver vi vara många för att få mer tryck i frågorna till beslutsfattare. Tryggheten i att tillhöra ett fackförbund är också mycket viktigt för mig. Att leva ”on the wild side” är inget för mig och att veta att Vårdförbundet finns där för mig i arbetslivet som stöd och har koll på det arbetsrättsliga känns väldigt bra. Att tillhöra ett fackförbund ger mig också möjlighet att kunna påverka. Att inte försöka påverka och sluta kämpa för bättre arbetsvillkor och en bra löneutveckling hela yrkeslivet vad skulle det innebära? Titta tillbaka på fackförbundens historia och se vad vi åstadkommit. Som jag tidigare sagt, lyckas det inte bli förändringar för min generation så har jag i alla fall varit med och bidragit till att nästa generation ska lyckas.

Välkomna alla nya sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, röntgen sjuksköterskor och barnmorskor det ska bli en stor ära att få jobba med just dig och är du ny på ditt jobb så ta kontakt med den förtroendevalda på din arbetsplats!

Anna Glader, Leg. Sjuksköterska och MYCKET stolt Barnsjuksköterska

Förtroendevald på facklig tid i avd. Örebro

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Arbetsmiljö, Bloggkalender, Profession, Studenter, Villkor Tagged With: Barnmorska, Biomedicinska analytiker, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska, student, tackamedlön

”Nya sjuksköterskor kan ingenting nuförtiden”

31 augusti, 2017 by Åsa Mörner

I dagarna fyller förväntansfulla studenter korridorer och föreläsningssalar runt om på landets universitet och högskolor. Spända och pirriga introduceras de till vad de kommande årens tillvaro kommer att fyllas med; nervösa tentor, kliniska examinationer och verksamhetsförlagd utbildning som genomförs med skräckblandad förtjusning.

Framtidens sjuksköterskor.

Mycket hopp står till dessa pigga, glada studenter. Vården fullkomligt skriker efter fler sjuksköterskor. Vårdplatser stängs på löpande band pga sjuksköterskebristen som tycks allt mer svårlöslig.

Tre år går fort. En nybakad sjuksköterska sveper in sig i arbetsgivarens klädkod, sätter fötterna i skor av den sort som tycks tåla milslånga vandringar, fäster namnskylten varsamt på bröstet:
Legitimerad sjuksköterska.

”Är jag färdig nu?”

Enligt legitimationen i alla fall. Men modern sjukvård är komplicerad och mångfacetterad. Vården utvecklas i ett rasande tempo och blir alltmer komplicerad. Inneliggande patienter på sjukhusen är svårt sjuka och i hemsjukvården bedrivs avancerad vård.

Under den tre år långa utbildningen ingår en stor del verksamhetsförlagd utbildning, ”praktik”. Men det finns ingen möjlighet i världen att få in alla olika verksamhetsområden som finns inom hälso- och sjukvården under utbildningstiden. Och dagens vård är verkligen specialiserad. Vården som bedrivs på njurmedicin är inte densamma som den på kardiologen. PM, riktlinjer, behandlingar och undersökningar skiljer sig åt beroende på vilken avdelning det handlar om. Att bli legitimerad sjuksköterska innebär inte att du har fått utbildning inom alla olika specialistområden.
Förr var vården annorlunda. Enklare kanske är ett dåligt ordval, men det går inte att jämföra avancerad hemsjukvård 2017 med hur vården bedrevs i hemmet under 70- och 80-talen. Detsamma gäller på en vårdavdelning inom slutenvården.

Den nyutbildade sjuksköterskan har fått sitt körkort. Men det betyder inte att hen har kört alla bilmärken på samtliga vägar som finns i vårt avlånga land.

”Nya sjuksköterskor kan ingenting nuförtiden” (vanligt förekommande uttalande från mindre förstående kollega).

Kanske dags att rannsaka hur mottagandet av våra nya kollegor ser ut istället? Hur strukturerad är introduktionen? Hur lång är den? Hur stor möjlighet finns att kunna fråga en äldre, erfaren kollega? (Och hur länge har den mest erfarna på avdelningen egentligen arbetat?)

Väldigt många vill bli sjuksköterskor. Inte så konstigt-det är ett fantastiskt yrke! Men det räcker inte att utbilda fler. Vi måste kunna behålla de som examineras och får anställning också. Hur tar du emot en nyutbildad kollega? Och hur mycket tid finns det egentligen för att introducera en nyutbildad sjuksköterska?

Åsa Mörner
Legitimerad sjuksköterska
Legitimerad barnmorska

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Arbetsmiljö, Information, Patientsäkerhet, Profession, Studenter, Villkor Tagged With: arbetsgivare, Arbetsmiljö, introduktion, kompetens, livet, nya kollegor, Patientsäkerhet, profession, sjuksköterska, sjuksköterskebrist, student, utbildning, vårdkris, Villkor

En bra röntgenbild räddar liv

8 november, 2015 by Gästbloggare

Mitt blivande yrke har allt, till och med en egen dag! Den 8e november är det nämligen just Röntgensjuksköterskans Dag. En dag jag hoppas kommer uppmärksammas lite extra på alla sjukhus och alla utbildningsorter.

Varför då kan man undra; Jo, för när jag berättar att jag läser till röntgensjuksköterska så finns det de som höjer på ögonbrynen och säger: jaha, så du ska ta bilder av brutna handleder hela dagarna? Kul. För den oinvigde så är det väl kanske just det en röntgensjuksköterska gör, många har nog inte reflekterat över att det är ett yrke, än mindre en egen utbildning på tre år. Visst kommer jag att få se brutna handleder i mitt kommande yrkesliv men rollen som röntgensjuksköterska bjuder på så mycket mer! Jag kommer att få träffa patienter i alla åldrar, som drabbats av alla tänkbara sjukdomar och åkommor. Patienter som kommer in akut och patienter som väntat i månader på sin undersökning, glada, ledsna, arga, förväntansfulla, nervösa, alla kommer de till röntgen.

För skojs skull jag googlade jag: vad gör en röntgensjuksköterska, och hamnade på Karolinska Institutets hemsida där jag hittade meningen: En bra röntgenbild kan rädda liv! Och det är verkligen sant. De undersökningar vi gör utgör många gånger grunden till diagnos och behandling för patienten, oavsett om det gäller cancer eller en bruten handled. Röntgenavdelningens roll i vårdkedjan är otroligt viktig och väl värd att uppmärksamma, om så bara för en dag.

Så den 8e november sträcker jag lite extra på ryggen och tackar mig själv för att jag valt ett viktigt och spännande yrke!

Emelie Grankvist, blivande röntgensjuksköterskaIMG_3628

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Information, Patientsäkerhet, Profession, Studenter, Villkor Tagged With: internationella röntgensjuksköterskedagen, kompetens, Patientsäkerhet, profession, röntgen, Röntgensjuksköterska, röntgensjuksköterskestudent, student, utbildning, värdering

Fattas det sjuksköterskor? Ta en biomedicinsk analytiker istället! Eller en svetsare….

2 november, 2015 by Gästbloggare

bloggEfter årsskiftet är det dags för studenterna vid biomedicinska analytikerprogrammet inriktning klinisk fysiologi termin 3 att bege sig ut på sin första verksamhetsförlagda utbildning, VFU, i totalt fyra veckor varav tre på vårdavdelning och en vecka på akutmottagning. Detta råder det sig blandade tankar om bland kurskamraterna.

Det första vi frågade oss efter informationen om VFU var: Vad gör en biomedicinsk analytiker på en vårdavdelning? Förstås så förstår vi alla vikten av att personkontakt är en viktig egenskap hos samtliga i vårdens alla steg – från undersköterska till läkare men också med en central skillnad. Som anställd på en vårdavdelning sköter man om dessa individer dygnet runt och hjälper dem med sina basala behov så som hygien och daglig omvårdnad medan man som biomedicinsk analytiker på till exempel en fysiologisk avdelning, där många hamnar, sker patientkontakten inom ett begränsat tidsutrymme där man utför de fysiologiska undersökningarna som vi akademiskt utbildas inom.

Istället ska vi, biomedicinska analytiker, agera gratis arbetskraft på en vårdavdelning och lära oss saker som kateter- och sondinsättning som vi kommer ha absolut ingen användning av i våra kommande yrkesliv. Vi ska bli biomedicinska analytiker – inte undersköterskor eller sjuksköterskor!

Det värsta med detta är kanske ändå att vi slåss om samma platser på VFUn, på samma vårdavdelningar, som sjuksköterskestudenter som ska utföra exakt samma uppgifter som vi också är menade att göra. Sjuksköterskestudenterna är också prioriterade av vårdavdelningarna eftersom de besitter rätt kompetens för de uppgifter som väntar hos just dem. Detta betyder att vi biomedicinska analytiker kommer att prioriteras sist av alla i kön där man får prioritera var vi helst vill anlägga sin VFU – Karlskoga, Örebro eller Lindesberg. Då vi är flera i programmet som pendlar så kan en student som har Karlskoga som närmsta stad istället hamna i Lindesberg med så gott som inga kollektivtrafikmöjligheter bara för att vi prioriteras sist.

Frågan är då varför vi ens ska ha exakt samma VFU som sjuksköterskestudenter när vi hittills i utbildningen knappt har ens läst en kurs gemensamt? Som sagt är det bra för alla i vårdkedjan att öva och bli bra på patientkontakt men utifrån våra kommande yrkesliv!

Ses vi biomedicinska analytiker i detta fall endast som ytterligare ett gäng studenter att bara bli av med under dessa veckor och att det inte spelar någon roll var vi utför vår VFU? Med stora pensionsavgångar inom omsorgen, ses vi då bara som ett ypperligt tillfälle för att utnyttja gratis arbetskraft? Varför kan inte vi, biomedicinska analytiker, också få hamna på en avdelning som passar vår utbildning och vårt kommande yrke?

Att vara sjuksköterska och att vara biomedicinsk analytiker är två helt skilda yrken trots att vi jobbar inom samma koncern. Att dessa två yrkesgrupper ska utföra samma arbetsuppgifter är lika paradoxalt som att en snickare ska utföra en svetsares arbete. Om det hade varit brist på snickare hade man inte ersatt dem med svetsare, eller hur?

 

Sofia S/Sofia Skröder
Biomedicinsk analytikerstudent inriktning klinisk fysiologi vid Örebro Universitet
Studentrepresentant Vårdförbundet avdelning Örebro
Styrelseledamot i Vårdförbundet Student

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Patientsäkerhet, Profession, Studenter, Utbildning, Villkor Tagged With: Biomedicinska analytiker, kompetens, Örebro Universitet, Patientsäkerhet, profession, student, vårdpersonal, verksamhetsförlagd utbildning, vfu, Villkor

Gästblogg av Sofia, biomedicinsk analytikerstudent: En av våra fantastiska studentrepresentanter!

15 april, 2015 by Gästbloggare

Hej!

Jag heter Sofia Skröder och är 19 år och kommer från skärgårdskommunen Hammarö i Värmland. Hösten 2014 packade bloggjag flyttlasset och påbörjade då studentlivet vid Örebro Universitet för att utbilda mig till biomedicinsk analytiker med inriktning klinisk fysiologi.

Då jag är en ganska egensinnig och envis person så kan jag bli irriterad på saker som jag inte tycker står helt rätt till eller som skulle kunna tyckas var en bra idé men som inte ännu görs något åt. Det var då Vårdförbundet redan första veckan kom in i mitt universitetsliv som ett ljus i det outforskade mörkret och visade att mina idéer och visioner faktiskt skulle kunna få vara med och påverka min och mina medstudenters omgivning genom att vara studentrepresentant!
Jag blev snabbt medlem i Vårdförbundet och även i min instutions program- och studeranderåd då jag såg möjligheter till utlopp för alla infall jag skulle kunna kommas på.

Då bristen på biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor, är stor idag och förutspås bli ännu större framöver är det kritiskt att fylla på arbetsplatserna, inte bara med personal, utan även med kompetent personal. Jag tror nyckeln för att höja kompetensnivåerna går hand i hand med nöje. Att förena nytta med nöje som man brukar säga. Genom tillgång till lärorika, men även intressanta och roliga, föreläsningar och andra undervisningsformer så kommer viljan att lära öka och därmed säkra kompetensutvecklingen hos nyexaminerade studenter.

Jag tror starkt på att förbättra studietiden. Ju bättre förutsättningar för studenterna desto nöjdare och klokare studenter. Ju nöjdare studenter desto bättre rykte får utbildningarna. Ju bättre rykte desto fler söker sig mot just dessa livsviktiga yrken.

Så jag har bestämt mig för att vara delaktig och verksam som studentrepresentant för att (främst) jobba för en bättre och mer givande studietid med hjälp av mina fantastiska handledare på Vårdförbundet i Örebro!

 

 

Sofia Skröder

Studentrepresentant Vårdförbundet avdelning Örebro

Student, Biomedicinska analytikerprogrammet inriktning klinisk fysiologi, Örebro Universitet

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Arbetsmiljö, Profession, Studenter, Utbildning, Villkor Tagged With: Arbetsmiljö, Biomedicinska analytiker, biomedicinska analytikerdagen, inställning, kloka ord, kompetens, livet, motivation, Örebro Universitet, profession, student, värdering, Vårdförbundet, vårdförbundet student, Varför ska jag vara med i Vårdförbundet?, Villkor

Avdelning Örebro 2021

Sök

Senaste inläggen

  • Sommar, sommar, sommar! Det är kris i vården nu!
  • Idag firar vi Internationella sjuksköterskedagen med en besk eftersmak
  • Jag arbetar inte som barnmorska – jag är barnmorska!
  • Arbetsmiljö vadå??
  • Utan mig och mina kollegor stannar vården

Arkiv

Följ oss på facebook

RSS Nyheter från avd Örebro

  • Afternoon tea för 62+
  • Barnmorskedagen - vem vill du hylla?
  • Sjuksköterskedagen - vem vill du hylla?
  • Yrkesdagen för Biomedicinska analytiker!
  • Utbildningsdag för förtroendevalda

Inloggning för redaktörer

Logga in

rss

  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary
Alltid aktiverad
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Non-necessary
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
SPARA OCH ACCEPTERA
loading Avbryt
Inlägget skickades inte – kontrollera dina e-postadresser!
E-postkontroll misslyckades, försök igen
Tyvärr, din blogg kan inte dela inlägg via e-post.