Snön singlar ner och lägger sig som ett fluffigt vitt täcke över den frusna marken. Fotspåren som avtecknar sig i snön bakom mig fylls snabbt på av snöflingor stora som femkronor. Den  kalla vinden biter i kinderna så de blir lagom rödmosiga när jag kliver in i stugvärmen och hör brasans behagliga sprakande.

Jag sjunker ner i den mjuka fåtöljen med en kopp varm glögg och andas ut. Långsamt och länge.

Det är två dagar kvar till julafton. Jag har nyss promenerat hem genom stadens julstressade bilköer, ishalka och maniskt julshoppande medborgare; en stillsam promenad från stadens sjukhus där jag arbetar som sjuksköterska på en avdelning. Mina tankar pendlar mellan allt från knäckkok och julklappsrim till infusioner och ronder. Den här julen blir annorlunda – jag ska arbeta julaftonskväll och juldagen för första gången i min relativt korta yrkeskarriär.

Det hugger till i bröstet av en svag strimma av ångest och jag sippar ivrigt på den nu halvljumma glöggen. Jag gillar verkligen mitt jobb men dessa helger, kvällar, nätter..….för att inte tala om storhelgerna…. Vi som har så många härliga traditioner i vår familj! Nu hinner jag knappt ens med sillunchen. Suck!

Känner du igen känslan? En lite surmulen, halvbitter sådan som liksom lämnar kvar en något syrlig smak i munnen. Men är det egentligen så hemskt? Handlar det inte om att det faktiskt är villkoren för HUR och NÄR vi schemaläggs och hur en rimlig ersättning för det minst sagt obekväma arbetet sätts?

Patienten på sal 12; en kvinna i medelåldern som inte har lämnat sjukhuset på flera veckor ler varmt mot dig när du delar ut kvällsmedicinerna på julaftonskvällen. Smärtlindringen står på maxdos men kvinnan grimaserar illa när hon försöker vända sig om i sängen. Hon kommer inte att åka hem någon gång under julhelgen. Troligtvis inte på Nyårsafton heller.

Lönen vi får för att arbeta med livets utmaningar i form av sjukdomar och olycksfall är inte i nivå med vare sig uppoffringen som anställd eller den insats vi bidrar med till svårt sjuka medmänniskor. Men betydelsen och meningsfullheten i att vi faktiskt bidrar med vår kunskap dygnets alla timmar, årets alla dagar är i princip ovärderlig.

Skulle det kännas lika trist att gå till arbetet på julaftonens eftermiddag om du visste att uppskattningen för det arbete du utför skulle avspeglas i dina villkor? Om dina arbetstider tillät dig återhämtning. Om den ersättningen du fick för den obekväma arbetstiden låg lite närmre den kunskap vi införskaffat oss via universitet och högskola samt den tacksamhet och värme som vi får av patienten som vi möter på julaftonskvällen? Ingen utbildar sig till sjuksköterska och tänker att arbetstiden bara är förlagd dagtid måndag till fredag. Men verkligheten kommer ikapp när du inser att ersättningsnivån är långt ifrån att kallas värdig, för att inte tala om den urusla fördelningen av arbetspass huller om buller.

 

Årets julklapp är ingen robotdammsugare. Årets julklapp är hälsosamma arbetstider och lön för mödan.

 

Åsa Mörner, som önskar alla en riktig God Jul och ett Gott Nytt År (även om vare sig de hårda eller mjuka paketen innehåller ett nytt schema med minskat heltidsmått, eller ens ett spännande lönebesked…)