Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Tacka Florence med lön

by

Tacka med lön, men lönar det sig att utbilda sig till sjuksköterska eller specialistsjuksköterska?

Jag läste till sjuksköterska när jag var nästan 30 (färdig 32 år) och hade sedan jag var 18 år jobbat som undersköterska inom såväl region som kommun. När jag blev färdig sjuksköterska fick jag 300 kronor mer i lön än mina studiekamrater som var 21 år när de var färdiga sjuksköterskor, dvs direkt från gymnasiet. Jag menar inte att jag var mycket bättre än dom men jag hade yrkeserfarenhet, livserfarenhet och hade arbetat i många år med patienter. Visst yrket var helt nytt, men en bild av hur människor mår och hur man arbetar på en arbetsplats den hade jag med mig. Efter några år läste jag till specialistsjuksköterska(operation).

Likadant då fick jag några hundra kronor mer i lön eftersom jag hade lite högre lön innan jag läste än de andra som anställdes som specialistsjuksköterska. Men det vägde inte upp för den skillnaden utan krympte skillnaden från ca tusen kronor till tvåhundra… Visst åter igen, det var ett helt nytt yrke men det måste löna sig att utbilda sig. Och ska vi få kollegor som specialistsjuksköterskor (eller undersköterskor) som vill utbilda sig så måste det löna sig.

Men har det ändrat sig?

Förra året kom en helt nyutbildad biomedicinsk analytiker till oss på Vårdförbundet och hälsade på. Hen hade valt att fortsätta arbeta som undersköterska då hen hade bättre lön som undersköterska än att börja arbeta som BMA! Hur sjukt är det?! Dessutom ett stort bristyrke där alla borde tas ”omhand”. Hen hade förresten inte begärt en sjuk summa lön utan bara inte behöva gå ner i lön efter 3 år studier. En inte helt orimlig begäran kan man tycka.

Ett annat färskt exempel är en undersköterska som arbetat i 15! år och valt att utbilda sig till sjuksköterska. Hen blir erbjuden 300 kronor mer än sina studiekamrater då hen har så mycket erfarenhet. Då låter det som man ska tacka för den höga summan man blir erbjuden! Cheferna vill erbjuda mer men känner sig bakbundna och kan inget göra… 15 år på en akutvårdsavdelning som undersköterska är mycket värt enligt mig. Och dessutom så är det individuell lönesättning så då kanske det ska premieras lite mer om man har lång erfarenhet av yrkeslivet inom området i varje fall enligt mig.

Numera lönesätts det oftare med ett visst tillägg om man utbildar sig till specialistsjuksköterska och då gynnas det ju att man har en lite högre lön när man utbildar sig. Problemet blir då senare i ”gruppen” där en helt nyutbildad kan ligga många tusen över en som arbetat i flera år men så kanske det måste få vara.

Om jag som erfaren sjuksköterska ska vilja utbilda mig så måste jag tjäna på det. Florencetiden är förbi!

Helena Nyrén
Specialistsjuksköterska operation
Styrelseledamot avdelning Örebro
#tackamedlön

Vem vill du bli vårdad av när du är gammal och sjuk?

by

Jag vet inte hur äldrevården är utformad i andra länder. Men i Sverige har vi ett stort problem. Många av de som arbetar i den har 0,0 utbildning och därmed inga grundläggande kunskaper i varken vård eller geriatrik. Frågan är om det räcker som förklaring till varför så många av våra äldre har avlidit till följd av covid-19? Synen på vad som krävs för att klara av att vårda gamla och sjuka är i alla fall under all kritik.

Sommaren-94. Fotbolls-VM, bad i stadens fontäner och brölande allsång till GES ”När vi gräver guld i USA”. Jag hade nyss tagit studenten och hade turen att få husera i min systers centralt belagda lägenhet alldeles själv. Om jag inte hade fått ett sommarvikariat på ett vård-och omsorgsboende så hade jag nog varit vaken till 5-snåret varje dag tillsammans med mina fnittriga, underbara kompisar. Jag hade ingen som helst kunskap om vård och, helt ärligt, inget intresse av att arbeta med gamla människor heller. Men ”alla” kunde få jobb inom den kommunala vården. Även en skoltrött 19-åring som hade läst språk och musik på gymnasiet. Det räckte att säga att man ”gillar människor”. Vad nu det betyder.

Redan då, någon gång under äldre Juraperioden, så kunde alltså i princip ”vem som helst” kastas in i vården av våra äldre. Min inskolning var, precis som nu, rätt obefintlig. Jag skulle duscha Agda, mata Stig med krossad medicin utrörd i sylt, smörja in diabetessjuka Hildas såriga ben och rengöra Haralds tandprotes. Helt utan förkunskaper förväntades jag alltså förstå vikten av en god munhälsa, vara införstådd i att jag måste torka huden torr i alla veck och vrår, inse hur lätt ett ”misstag” med de basala hygienföreskrifterna kulle kunna leda till en underbensamputation och att alla mediciner faktiskt inte får krossas.

Jag borde kanske blivit avskräckt. Men här är jag nu med en sjuksköterskelegitimation och en barnmorskelegitimation. Men det var inte mitt semestervik 1994 som fick mig att bli intresserad av vård. Faktum är att jag blev nästintill livrädd. Ska det vara så här när mina far-och morföräldrar behöver vård? Ska jag behöva besöka mina föräldrar på ett boende där kunskapsnivån är så pass låg? Är det här min framtid som gammal och sjuk?

Jag önskar att svaret, så här snart 30 år senare, var nej. Att svaret hade lytt; “Idag, år 2020, så ger vi den bästa vården till de som varit med och byggt upp vårt samhälle. Idag inser vi att det krävs utbildning, specialistkompetens och ett genuint intresse och förståelse för människans åldrande för att få arbeta med den äldre befolkningen som är i behov av vård och omsorg. “

Det räcker inte att vara arbetssökande för att kunna arbeta med människor. Det räcker inte ens att vara snäll och empatisk. Om vi ska kunna ge trygg och säker vård måste vi förse de som ska vårda med en gedigen utbildning; allt från vårdbiträdet eller den 19-åriga nybakade studenten till sjuksköterskan och läkaren. Vi behöver bemanning som förstår varför det är så viktigt att ha släta lakan i sängen för en gammal skör hud, varför jag måste kunna kommunicera med både kollegor och de boende, varför vikten av god hygien är A och O för att motverka infektioner och varför det är så oumbärligt med social samvaro, musik och glädje även för en dement gammal människa.

Vår befolkning blir allt äldre. Och allt fler. Var femte invånare i Sverige är idag över 65 år. År 2028 förväntas de som är 80 år och äldre vara 255 000 fler än idag, vilket är en ökning med 50 procent. I takt med att vi blir allt äldre så drabbas vi också av fler sjukdomar och diagnoser. Vården utvecklas snabbt och kraven på de som arbetar med multisjuka äldre kommer att öka.

Vem vill du bli vårdad av när du är gammal och sjuk? En undersköterska med specialkompetens inom geriatrik tillsammans med en distriktssköterska eller specialistsjuksköterska inom geriatrik? Eller av någon som bara ”måste få ett jobb”, utan utbildning inom vård och omsorg? Någon som bara måste fylla en av alla lediga tjänster inom äldrevården…

Jag vet vad jag vill. Vet du?

Åsa Mörner, leg sjuksköterska, leg barnmorska

En regeringsutredning ska förespråka framsteg, inte bakåtsträvande!

by

Det har inte alltid varit en självklarhet att kvinnodominerade professioner ska ha en akademisk utbildning för att ”badda pannor, passa ungar och lära ut alfabetet”. Universitetsvärlden har tillhört en liten manlig maktelit som värnat om de traditionella värderingarna om vad som är akademiskt och vad som inte är det. Om det nu vore så att vi bara baddar pannor, tömmer bäcken och fluffar kuddar…..

När Emmy Rappe drog igång sjuksköterskeutbildningen på 1860-talet så tog det inte lång stund innan du var färdigutbildad och kunde kalla dig för sjuksköterska. Och specialistsjuksköterskor var det inte tal om. Men i takt med vårdens utveckling så förändrades kraven på professionen och specialisering blev ett krav inom allt fler områden. Och fler borde det bli, om vi följer utvecklingen. I alla fall om man lyssnar till forskning vetenskap och framsteg.

Men nu har det kommit en utredning som vill att vi ska gå bakåt istället för framåt.

Vi har fått armbåga oss fram för att kunna ta plats. Stridit, kämpat, svettats. Idag har vi nått dit. Våra yrken har en tydlig akademisk förankring. Studierna för att bli specialist ligger på s.k avancerad nivå och ger en magisterexamen i omvårdnad.

Vården har gått framåt. Professionen har följt med. Men nu ska vi alltså backa?!?

Är det någon som verkligen kan anse att den regeringsutredning som nyligen presenterats angående framtidens specialistsjuksköterskor har framåtanda och representerar vårdens enorma framsteg?

Utredningens ”lösning” på hur framtiden vård ska utvecklas är att vi ska backa, dvs strimla sönder den akademiska förankringen som vi kämpat oss till, istället för att gå framåt. Vi ska också skala bort 8 av 11 specialistinriktningar, trots att vården blir alltmer specialiserad och därmed också kräver allt högre specialistkunskap. Hur kan någon tycka att det är framtiden?

Vi har kämpat. Kämpat hårt för att uppnå den akademiska nivå som vi befinner oss på idag. Vi har armbågat oss fram för att försöka uppnå respekt för vår kunskap och vår profession. Men den här utredningen är som ett slag i ansiktet, en kalldusch, en knytnäve i magen.

Vi är inte beredda att gå bakåt. Vi vill framåt! Borde inte våra beslutsfattare också vilja det?

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska, leg barnmorska, universitetsadjunkt.

Och så var det ingen kvar

by

Varför är det svårt att behålla legitimerade sjuksköterskor?

“Tio sjuksköterskor hade arbetstid till tio, en tröttnade på övertid och så var de bara nio.
Nio sjuksköterskor ville natt bojkotta, en sa nej-tack treskift och plötsligt var de åtta.
Åtta sjuksköterskor kom på intervju, en valde bemannings-tjänst och hastigt var de sju.
Sju sjuksköterskor fick aldrig ta ut flex, en ledsnade på det och med ens så var de sex.
Sex sjuksköterskor ville se familj och hem, en vägrade att vänta och så var de bara fem.
Fem sjuksköterskor jobbade sig yra, en valde bättre arbetsmiljö och genast var de fyra.
Fyra sjuksköterskor om semester försökte be, en tröttnade på avslag och så var de bara tre.
Tre sjuksköterskor utan rast jobbade på, en fick blödande magsår och tvärt var de två.
Två sjuksköterskor sökte specialistutbildningen, en kom in och kvar fanns bara en.
En ensam sjuksköterska vägrar dygnetruntberedskap och drar, och därför finns på arbetsplatsen inte en enda sjuksköterska kvar”

Svaret är bra villkor!

Ann-Sofie Gustavsson
Ordförande Vf Örebro

Röntgensjuksköterskan- en livsviktig profession i vården

by

RöntgenVarför blir man egentligen röntgensjuksköterska? Därför att det är ett fantastiskt yrke som kombinerar omvårdnad av människor med högteknologiskt kunnande och arbetsuppgifter som är i konstant utveckling! Röntgensjuksköterskan bidrar med både teknisk skicklighet och varmt omhändertagande av patienter i utsatta lägen. Yrket bidrar till att rätt diagnos och behandling ges och räddar liv!

Men många i vårt samhälle vet inte ens vad yrket är och vad som faktiskt krävs för att bli legitimerad röntgensjuksköterska. Det kanske till och med är så att många som arbetar inom vården inte heller vet vilken kompetens professionen har och hur de bidrar till en god och säker vård.

Media dränks av rapporter, insändare, dokumentärer och artiklar om sjuksköterskor. Och barnmorskor. Men röntgensjuksköterskor kan upplevas som en osynlig profession, några som bara finns där och knotar på. Det vill vi ändra på!

Mycket snack om specialistutbildade sjuksköterskor, men nu är det dags att lobba för röntgen! Den tekniska utvecklingen stormar fram i ljusets hastighet och allt högre krav läggs på röntgensjuksköterskans kunnande och profession. Nu är det dags för en specialistutbildning även för röntgensjuksköterskor:

• Införande av en reglerad specialistutbildning på avancerad nivå
• Huvudområdet är radiografi med en öppen inriktning
• En skyddad specialistbeteckning
• Du som student vet vilken status utbildningen har
• Akademisk specialisttjänstgöring ska införas i verksamheten

Om vården ska utvecklas och bedrivas säkert måste alla professioner involveras. Nu är det dags för alla röntgensjuksköterskor att kliva fram i rampljuset!

 

Åsa Mörner
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

 

Är du legitimerad röntgensjuksköterska eller studerar du till yrket? Vi vill gärna att du beskriver hur din yrkesdag ser ut, varför du valt att utbilda dig till just röntgensjuksköterska och hur du ser på yrkets utveckling. Hör av dig till oss så sprider vi budskapet om den livsviktiga röntgensjuksköterskan! Hör av dig till info.orebro@vardforbundet.se

Stolt med möjligheter

by

Som legitimerad sjuksköterska har du mängder av möjligheter. signpost-378569_640

  • Du kan arbeta med sjuka eller friska människor
  • Du kan arbeta med nyfödda eller med människor som befinner sig livets slutskede
  • Du kan arbeta rak vecka eller arbeta natt
  • Du kan arbeta i Sverige eller arbeta någon annanstans i världen
  • Du kan arbeta nära patienter eller arbeta med administrativa uppgifter
  • Du kan arbeta som chef eller ledare
  • Du kan läsa en specialistutbildning eller läsa till barnmorska
  • Du kan undervisa och utbilda
  • Du kan arbeta inom sjukvård eller inom hemvård
  • Du kan arbeta på en skola eller på en operationsavdelning
  • Du kan arbeta på ett fartyg eller som egenföretagare
  • Du kan forska och utveckla framåt
  • Du kan engagera dig fackligt genom att bli förtroendevald eller som medlem
  • Du kan välja att ta för dig 🙂 🙂

Var stolt över DIN kompetens, var stolt över DINA kollegor och var stolt över DITT yrke!

”What a wonderful thought it is that some of the best days
of our lives haven´t  happened  yet”

Trevlig framtid!

Ann-Sofie

 

 

Psykiatrisjuksköterskans svåra och utmanande arbetsuppgifter- Anna Ågerfalk går en dag i Andrews skor

by

20140829_095450

Jag hade härom veckan förmånen att följa psykiatrisjuksköterskan Andrew Sharp på mottagningen för unga vuxna vid USÖ i Örebro. Psykiatrin ligger lite undanskymd med ingång från baksidan av byggnaden. Inte helt lätt att hitta. Men med lite support är jag snart vid ingång J. Väl mottagen och installerad på Andrews mottagningsrum går vi igenom tidsboken för dagen. Fyra besök förväntas. Nu är det ju så att denna patientgrupp ofta finner olika anledningar att inte dyka upp på planerade besök. Helt enkelt inte kommer ihåg, eller inte orkar samla ihop sig. Det ingår i vardagen. Att påminna, ringa in eller ibland erbjuda samtal på telefon istället. Så kom det att bli också denna dag.

Det slår mig under dagens möten med människor vilken svår och utmanande uppgift psykiatrisjuksköterskan har. Inga vita eller gröna kläder. Ett annat sätt att skapa förtroende och trygghet. Ett stort eget ansvar att bedöma dagsformen för personen mitt emot. Eller över telefon, när den förtvivlade eller frustrerade personen finns i andra luren. Ibland handlar det också här om liv eller död. Men inte för att det blöder ur ett öppet sår eller för att ett hjärta har stannat, utan helt enkelt för att patienten upplever det så.

Jag blir berörd. Berörd av dessa unga människor och hur de kämpar. Med sig själva. Med omgivningen. Med livet. Och kanske framförallt för att de har kämpat hela livet. Tagit sig igenom skolan. Försökt finna sin plats. Vill gå vidare och ta igen det som de missat förut. Då, innan någon egentligen förstod. Nu är det sjuksköterskan som förstår. Som vägleder. Som följer upp.

På lunchen är det andra samtalsämnen. Natomedlemskap, träning och fredagens afterwork är på agendan. Nyttigt med en stunds avbrott och en god gemenskap i en tuff vardag, såklart.

Ibland blir det skarp läge och det gäller att finna lösningar. En patient hör av sig och har hamnat i en akut psykos. Läkarna har fulla kalendrar, och det har tagit tid att få ny kontakt på vuxenpsyk. Patienten måste nu tas om hand akut. Vi får anledning att göra ett kort besök på akutpsyk i nya lokalen för att lämna över.

Vi hinner också dryfta en hel del kring möjligheter att rekrytera, utbildning, ökat antal patienter, fullbokade läkare, hyrläkare, samverkan med andra och sånt som kan utvecklas för att man ska kunna gå hem mer nöjd när arbetsdagen är slut.

På eftermiddagen var det dags för anhöriggrupp. Att skapa nätverk, erbjuda information och kunskap, skapa framtidstro, fika tillsammans och svara på frågor och funderingar som kommer när någon nära blivit sjuk, var en del av eftermiddagens innehåll. Ett etablerat samarbete med Anhörigcentrum skapar möjligheter till mer sådant för de anhöriga som vill. Oerhört viktig att se anhöriga. Hur de också kämpar. Och att se hur tung hjälplösheten ibland kan vara. Här kan både vården och civilsamhället vara en resurs. Vi behöver varandra.

Tack till er alla för en givande dag!

 

Anna Ågerfalk                                        bild

Oppositionsråd (Fp)

Att bota en brist!

by

I sjukvårdsvärlden åtgärdas brister. Själva åtgärden ska baseras på evidens, bör vara kostnadseffektiv och för patienternas skull ska den ske snabbt. Vid blodbrist ordineras blod, vid järnbrist ges järn och om ett läkemedel tar slut  ersätts det med ett likvärdigt preparat. Alla brister, oavsett om de är akuta eller inte, ska i vårdvärlden bedömmas och  behandlas. Samtidigt som bristen åtgärdas utreds bakomliggande orsak. Det krävs nämligen en säker diagnos för långsiktiga behandlingsplaner. Vi vill ju eliminera bristen – inte se den återkomma.

I sommarsverige råder just nu en oroväckande sjuksköterskebrist. Det går att läsa rapporter i media dagligen om hur och var det påverkar vården. Arbetsförmedlingens yrkeskompass pekar dessutom mot en accelererande brist av specialistutbildade sjuksköterskor. Sjuksköterskebrist = kompetensbrist = patientsäkerhetsrisk….

Det finns röster som förespråkar utökning av utbildningsplatser – för att bota sjuksköterskebristen. Men det känns rätt tveksamt om den åtgärden räcker? Det är en snabb akutlösning på ett långsiktigt problem – där ingen med övergripande ansvar verkar våga ta i bakomliggande orsak.

Frågan är – varför saknas det legitimerade sjuksköterskor? Vart tar de vägen?
Det börjar bli hög tid att inleda utredningsarbete och ställa diagnos. Och därefter utarbeta en långsiktig behandlingsplan för att säkerställa kompetensen inom svensk sjukvård.

Jag påstår nämligen att bristen beror på mer än bara ett minuskonto av legitimerade sjuksköterskor. Det handlar om villkor ( lön och arbetstider), om ekonomi och om att värderas med rätt lön för sin kompetens. Att få skälig lönutveckling efter en specialistutbildning, om livspusselproblematik och om möjlighet att utvecklas i sin profession.

Så jag påstår att det krävs mer än extra utbildningsplatser för att bota Sveriges sjuksköterskebrist … vad anser du?

// Ann-Sofie Gustavsson
anestesisjuksköterska med önskan att alltid bota momentant ..