Socialstyrelsen

Det går inte att reklamera felhantering av läkemedel!

Läkemedel är boven till många vårdskador som drabbar riktiga människor (dig, ditt barn, din mamma). I bästa fall går misstaget att reparera så det inte uppstår några bestående skador.

Skador som innebär alltifrån lindriga besvär till lidande,kroppsskada, livslånga problem eller död.

Det är utbildning, legitimationsansvar och den mänskliga faktorn som ser till att det inte sker fler läkemedelsmissar i vården.

Jag vet ingen som vill göra fel på jobbet. Men när det handlar om hantering av läkemedel så får du inte göra fel! Läkemedelsräkning under sjuksköterskeutbildningen krävs 100% rätt för att ett godkänt. Under praktiken sker all praktisk läkemedelshantering i samråd med handledare och om du inte godkänns (i teori och praktik) så får du inte ut din sjuksköterskelegitimation.

Att hantera läkemedel i vården handlar om att bedöma, att administrera och att utvärdera effekt. Du behöver veta hur, när och varför. Hur ska jag hantera och tillreda ett läkemedel, när ska det ges och av vilken anledning? Vilken reaktion kan jag förvänta mig av patienten och hur hanterar jag en utebliven eller oönskad effekt? Jag skulle kunna fortsätta förtydliga i oändlighet men stannar där, för jag tror att ALLA läskunniga förstår vad jag menar. Läkemedelshantering handlar INTE om att fylla på en dosett eller se till att en person sväljer en tablett. Det är inte bara att ge.

Därför är jag helt emot socialstyrelsens förslag att hantering av läkemedel i slutenvård ska kunna delegeras och skötas av icke legitimerad personal.

HUR tänker ni nu Socialstyrelsen?
Är ni tokiga på riktigt?

Ann-Sofie Gustavsson
Anestesisjuksköterska
Vice ordförande avdelning Örebro

Okej, jag vet att jag låter som om jag stod vid utdelningen av Nobelpriset i litteratur men jag tänker använda ordet i alla fall.

Äntligen (!) har Socialstyrelsen tagit fram en definition för vad som menas med överbeläggning och utlokalisering av en patient. Nyheten presenterades på deras egen webb igår och omskrevs även i Vårdfokus.

Jag har själv länge ifrågasatt synsättet på kompetens när det gäller utlokaliserade patienter. Att jag som sjuksköterska oavsett vilken medicinsk specialitet jag jobbar inom alltid ska ha kompetens att ta han om alla typer av patienter oavsett om den tillhör min specialitet eller inte. Läkare däremot jobbar endast inom sin medicinska specialitet och skriver konsulter på övriga frågeställningar. Betyder det att jag egentligen är mer kompetent eller bara att jag ska lösa allt utan att ifrågasätta risken?

Jag själv har ifrågasatt risken och tycker det är bra att även Socialstyrelsen gör det och nu sätter på pränt att en överbeläggning eller utlokalisering utgör en patientsäkerhetsrisk. Socialstyrelsen skriver själva att “Underlaget visar även att en rad vårdskador kan uppkomma vid överbeläggningar och vid utlokalisering av patienter. Exempelvis vårdrelaterade infektioner, otillräcklig smärtlindring och felmedicinering, försenad behandling eller medicinering samt ökad dödlighet för vissa tillstånd.” Socialstyrelsen skriver vidare att “Allt detta skapar stress och otrygg arbetsmiljö för personalen.”

Patienter dör av det och det får fortsätta! Sjuk om du frågar mig.

Jag tror att vi har mycket att tacka arbetsmiljöverket. De fick upp ögonen hos Socialstyrelsen när de för en tid sedan började granska problematiken med överbeläggningar på landets sjukhus.

Nu är det dags att arbetsgivaren tar sitt ansvar och gör ett systematiska patientsäkerhetsarbetet för att undvika att fler patienter skadas (läs dör) på grund av den rådande platsbristen på landets sjukhus. Jag som sjuksköterska ska inte behöva äventyra min legitimation för att lösa verksamhetens strukturella problem.

Jag vet att vi ofta försöker jämföra oss med flygbranschen och här kommer ytterligare ett exempel. Ett flygplan måste ha bältade sittplatser till alla sina passagerare för att få flyga. Varför får ett sjukhus “flyga” utan bälten till passagerarna?

//Erik