Hon var 5 år och arbetade med att sy knappar i kläder. Min kloka farmor Märta brukade berättade för min mamma hur svårt det var. Hur ont det gjorde. Hon hjälpte sin mamma som var sömmerska och som ensam försörjde sex barn. Maken hade avlidit i sviterna av sjukdom på arbetet. Han var kusk och tillbringade många sena kvällar och nätter, oavsett väder, ute i väntan på sin arbetsgivare. Han fick lunginflammation och dog.

Min fackliga historia startar i arbetarnas Sverige där farmor Märta, farfar Helge och morfar John växer upp. Ett Sverige där det var svårt att hävda den anställdes rätt. Där det var omöjligt att hävda barnens rätt.

Det fanns inga kollektivavtal eller någon svenska partsmodell. Det sakandes skydd för arbetaren och arbetarens familj. Det var ingen som försvarade barnen.

Hon dränkte sig straxt efter att hon fött deras andra barn. Hon var min farfars första fru. Efter det jag fått berättat gissar jag att det kan ha berott på förlossningsdepression. Fakta är att hon dog och lämnade efter sig man och två små barn. Han arbetade långt hemifrån och hade inget skyddsnät som kunde hjälpa honom. Barnen lämnades bort.

Det fanns ingen inkomstförsäkring som hjälpte familjen, ingen föräldraförsäkring eller extra semesterdagar. Det fanns inte föräldradagar som gjorde att två föräldrar kunde vara hemma efter födsel. Det fanns inget avtal som gav dig rätt att arbeta mindre när du har små barn. Det fanns ingen som fångade upp kvinnans psykiska hälsa efter en förlossning.

Han var gjutare i en miljö som var allt annat än hälsosam. Min fantastiska morfar John arbetade först i familjeföretaget och sedan som anställd. Han arbetade måndag till lördag, under intensiva och fysiskt krävande arbetsdagar. I en arbetsmiljö som påverkade både kropp och själ. Han behövde inte använde grytlappar när han lyfte varma saker, hans händer var skyddade eller kanske skadade av material från jobbet. Det krävs ingen medicinsk utbildning för att gissa att arbetet var grunden till hans livslånga hjärtproblematik.

Det var ingen som pratade om hälsosam arbetsmiljö, det var få som pratade om skyddsutrustning och säkerhet. Skyddsombuden hade ännu inte mandat att stoppa farliga arbetsuppgifter.

Det vi idag har i Sverige, att arbetstagare kan påverka på sin arbetsplats, det är UNIKT. Att det finns avtal så du kan ta kan ta hand om sjuka barn och vara föräldraledig. Det är unikt. Kollektivavtal är en fantastisk grej. Det ska vi vara rädda om. Det är unikt!

Människor har kämpat med livet som insats för säker arbetsmiljö och för att en arbetstagaren ska ha rättigheter. För att du ska kunna kombinera arbetsliv med familj. Idag har vi lagar och avtal som är till för arbetstagare och det är fantastiskt. Det är däremot inte alls någon självklarhet att det alltid kommer vara så och det är därför jag ser att facket är viktigare än någonsin.

Jag tror att vi ibland behöver påminnas om var vi varit, var vi är nu och vart vi vill nå. Min egen önskan är tillexempel att så många som möjligt ska vara trygga på arbetet och ha bra villkor i sin anställning. Jag vill påverka så att de som kommer efter mig får det ännu bättre. Jag vill vara med och skapa ett jämställt samhälle där du har samma möjlighet och lika lön oavsett kön. Jag vill att alla barn ska ha en trygg uppväxt och att de har ins en klok vuxen i närheten. Jag vill ha kvar kollektivavtalen och den svenska modellen. Jag tror på den modellen.

Min morfar John fick dras med sviterna efter sin arbete tills han dog. Min farmor Märta fick bara gå några år i skolan men blev en klok kvinna som dog 96 år gammal. Jag har aldrig träffat den yngsta av mina fastrar eftersom hon adopterades bort .

Min fackliga historia startar
i 1900 talets Sverige
i arbetarnas Sverige
och den pågår än!

Ann-Sofie Gustavsson
avdelningsordförande Vårdförbundet Örebro
anestesisjuksköterska
huvudskyddsombud