Mitt arbete har i nära 30 år bestått av att rädda liv, sekundsnabba beslut som resulterar i omedelbara resultat. Det finns inget mer tillfredställande, trodde jag.
2017 fick jag frågan om jag inte ville börja jobba fackligt på tid. Nej tänkte jag först då mitt väsen mitt intresse andades akutsjukvård, en del av min identitet.
Men jag tänkte varför inte prova något nytt. Jag vet att man förklarade för mig att till skillnad från mitt ”riktiga” jobb så kan det ta ganska lång tid innan man ser resultat om ens alls. Har jag accepterat detta? Nej, egentligen inte men jag har fått lära mig att emellanåt stanna upp och reflektera över hur långt vi har kommit och omvärdera strategin för att nå målet. Jag tror dock att jag alltid förväntar mig att nå mitt och medlemmarnas mål.
Som förtroendevald och huvudskyddsombud är jag fortfarande avlönad av regionen och deltar i samverkansgrupper på högre nivå samt är huvudskyddsombud och stöttar skyddsombuden i deras arbetsmiljöarbete. Det är ett omfattande uppdrag med en massa olika ärenden och utmaningar.
Om jag blir kontaktad av ett skyddsombud på en arbetsplats som flaggar för att arbetsmiljön har försämrats över en längre tid och medarbetarna inte orkar arbeta kvar och höga sjukskrivningstal. Då är mitt jobb att tillsammans med förtroendevald på arbetsplatsen se hur man i dialog med arbetsgivaren kan åstadkomma förbättringar i arbetsmiljön. Och är det riktigt illa får man kontakta arbetsmiljöverket med alla dess regelverk som kan agera med större kraft för att komma tillrätta med miljön på arbetsplatsen.
Får du chansen att arbeta som förtroendevald/skyddsombud på din arbetsplats, gör det. Det är mycket intressant och utmanande och man har möjlighet att göra stor skillnad i det dagliga arbetet.
Vecka 43 är internationella arbetsmiljöveckan och idag den 21 oktober firar vi skyddsombudens dag.
Hans Nilsson
Leg Sjuksköterska/Huvudskyddsombud
