Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Mitt liv som huvudskyddsombud

by

Mitt arbete har i nära 30 år bestått av att rädda liv, sekundsnabba beslut som resulterar i omedelbara resultat. Det finns inget mer tillfredställande, trodde jag.

2017 fick jag frågan om jag inte ville börja jobba fackligt på tid. Nej tänkte jag först då mitt väsen mitt intresse andades akutsjukvård, en del av min identitet.
Men jag tänkte varför inte prova något nytt. Jag vet att man förklarade för mig att till skillnad från mitt ”riktiga” jobb så kan det ta ganska lång tid innan man ser resultat om ens alls. Har jag accepterat detta? Nej, egentligen inte men jag har fått lära mig att emellanåt stanna upp och reflektera över hur långt vi har kommit och omvärdera strategin för att nå målet. Jag tror dock att jag alltid förväntar mig att nå mitt och medlemmarnas mål.

Som förtroendevald och huvudskyddsombud är jag fortfarande avlönad av regionen och deltar i samverkansgrupper på högre nivå samt är huvudskyddsombud och stöttar skyddsombuden i deras arbetsmiljöarbete. Det är ett omfattande uppdrag med en massa olika ärenden och utmaningar.

Om jag blir kontaktad av ett skyddsombud på en arbetsplats som flaggar för att arbetsmiljön har försämrats över en längre tid och medarbetarna inte orkar arbeta kvar och höga sjukskrivningstal. Då är mitt jobb att tillsammans med förtroendevald på arbetsplatsen se hur man i dialog med arbetsgivaren kan åstadkomma förbättringar i arbetsmiljön. Och är det riktigt illa får man kontakta arbetsmiljöverket med alla dess regelverk som kan agera med större kraft för att komma tillrätta med miljön på arbetsplatsen.

Får du chansen att arbeta som förtroendevald/skyddsombud på din arbetsplats, gör det. Det är mycket intressant och utmanande och man har möjlighet att göra stor skillnad i det dagliga arbetet.

Klicka här om du vill veta mer vad ett skyddsombud har för arbetsuppgifter och vilka rättigheter denne har

Vecka 43 är internationella arbetsmiljöveckan och idag den 21 oktober firar vi skyddsombudens dag.

Hans Nilsson
Leg Sjuksköterska/Huvudskyddsombud

Vi visste inte om vi skulle överleva

by

Vintern 2020 övergick i vår, och med den kom pandemin.

Jag pratade i förra veckan med en medlem i några fackliga frågor. Sen började vi prata om hur det varit att jobba i en pandemi och ovissheten i hur lätt vi kunde bli smittade.
Helt plötsligt började man frukta för sitt liv, ungefär som i en krigssituation. Allt annat än att skydda sig mot covidviruset kändes oviktigt.

Till en början visste ingen något varken om allvarlighetsgraden eller hur man skulle skydda sig på bästa sätt. Lägg därtill de stora bekymren med att få tag på rätt skyddsutrustning.

Att arbeta i frontlinjen i en pandemi är som sagt pressande och rent fysiskt med all skyddsutrustning i en ibland tryckande värme, men även psykiskt då all information rörande smittspridning och allvarlighetsgrad kändes oklar. Riktlinjer för skyddsutrustning och hantering av patientflöden kunde förändras flera gånger per dag. Osäkerheten skapade rädsla hos många kollegor.

Jag tror vi som har vårt ordinarie jobb i frontlinjen har lärt oss att ofta lösa situationer som akut uppstår, och att hantera våra känslor med att reflektera i efterförloppet. Men även för oss krävs mer tid för reflektion och ibland ett mer omfattande stöd.

Hur vi sedan kommer att mentalt återhämta oss på sikt är betydligt mer oklart. Kommer alla få den stöttning som behövs i efterförloppet?

Alla som omflyttats från sin ordinarie arbetsplats, vårdcentraler, mottagningar och vanliga vårdavdelningar där kollegor och chefer inte alls förstår vad vi varit med om kan det vara svårt att få stöd i sina tankar i efterförloppet då man kanske är den enda på enheten som arbetat i frontlinjen med att bekämpa pandemin.

Jag hoppas vi som ställt upp och bemannat covidvården blir väl omhändertagna och får möjlighet till stöttning och bearbetning i det man varit med om, och ordentlig återhämtning efter de heroiska och slitsamma insatserna som vi utfört.

Kom ihåg att arbetsgivaren är ansvarig för både den psykiska och fysiska arbetsmiljön.
Hör av dig till ditt skyddsombud om du tycker att ni inte fått tillräckligt med stöd och bearbetning i efterförloppet.

Jag vill avsluta med att hylla och tacka alla kollegor för era fantastiska insatser!!

Hans Nilsson
Leg. sjuksköterska Ambulans
Huvudskyddsombud

”Facklig organisering ger färre döda i covid-19 inom äldrevården”

by

Rubriken till artikeln läser jag i en Facebook grupp som genast väcker mitt intresse. Studien är gjord i USA, men kan säkert appliceras i svensk äldrevård. 

Studien visar att på ålderdomshem där personalen är fackligt anslutna dog det 30 procent färre jämfört med ålderdomshem där personalen inte var, trots att de ålderdomshemmen där personalen var fackligt anslutna låg i delar av delstaten New York som hade större samhällsspridning av covid-19 än på andra platser.

Vidare läser jag att en undersökning som Smittskydd Stockholm gjorde under våren, visade på större smittspridning på de äldreboenden som hade större andel bemanning- och timanställda. Detta förvånar mig inte heller. Otrygga anställningsförhållande minskar benägenheten till att våga säga ifrån och att engagera sig i arbetsplatsen.

I studien från USA fann man att det fanns bättre tillgång på skyddsutrustning på de boenden där personalen är fackligt organiserade. De fann att facken och dess representanter slet för att få tillgång till skyddsutrustning. Det känner jag igen mig från perioden innan påsk, då fick flera av oss förtroendevalda i avdelning Örebro argumentera hårt med arbetsgivare för att få ut god, tillgänglig och tillräcklig skyddsutrustning till personalen.

Här kommer länk till artikeln om du vill gå in och läsa den https://www.dagensarena.se/innehall/facklig-organisering-ger-farre-doda-covid-19-inom-aldrevarden/?fbclid=IwAR3ROE4Lk7CUjMrPGL3i_Xyw9NIfSAMb1LEGEBfGcvZWC9r4MMtjg4i2wgw

Nu när besöksförbuden hävs på våra äldreboenden från 1 oktober hoppas jag på god dialog mellan fackförbunden i vården och arbetsgivarna. Själv var jag på en Risk- och konsekvensanalys hos min arbetsgivare, Örebro kommun, inför hävningen av besöksförbud. Där var dialogen mycket god och konstruktiv. Jag hoppas ni andra också får till goda dialoger mellan fackliga representanter – medarbetare och arbetsgivarrepresentanter.

Vid tangenterna:
Nadya Lehto förtroendevald, styrelseledamot och huvudskyddsombud Vårdförbundet avdelning Örebro

Älskade hatade arbete

by

För mig har alltid bakning och matlagning varit som terapi när jag behövt rensa tankarna. Sista tiden har det bakats en hel del där hemma och tankarna snurrat snabbare än någonsin på samma gång som det emellanåt varit en känsla av sirap innanför pannbenet.

Jag älskar mitt arbete och gick de flesta dagarna dit med ett leende på mina läppar, sen kom Covid-19. En kollega sa till mig för några veckor sedan ”det fanns inte skrivet i mitt anställningsbevis att jag skulle bekämpa en pandemi och stå i frontlinjen i kampen”.
Hans ord fastnade i mitt huvud och där mal dom runt tillsammans med allt annat.
Vi arbetar i en verksamhet där ingen dag är den andra lik och där besluten många gånger sker sekundsnabbt och gör skillnad på liv och död. Nu står vi här med våra skyddskläder och vet aldrig vad som komma skall. Är patienten vi nu ska träffa smittsam?

Varje arbetspass träffar vi patienter som är konstaterat sjuka eller misstänkt sjuka i Covid-19. Vi gör det efter bästa förmåga och sliter hårt för att undkomma smitta, såväl på egen hand som att undvika att föra eventuell smitta vidare.
Många av oss älskar vårat arbete med att finnas där i människors svåraste stunder men knappast någon av oss tycker nuvarande situation är speciellt behaglig att arbeta i. Den psykiska belastningen på vårdpersonalen är idag bra mycket högre än de flesta av oss någonsin upplevt.

Tankarna över hur länge man ska orka och om det är värt att stanna i en verksamhet som under många år varit eftersatt vad gäller personalens villkor kommer näst intill varje dag nu och med händerna i degbunken tänker jag emellanåt att jag kanske borde byta bana. Jag hoppas och tror ju att det kommer bättre tider framöver.

Dock har jag sista veckorna stressats av olika artiklar och information om att man kanske kommer korta ner sjukvårdspersonalens sommarsemester, med allt från 1 vecka till att skjuta hela semestern till hösten. Det här skrämmer personalen med all rätt, man är helt slut och behöver verkligen veta att semestern kommer som ett andningshål om några veckor.
Vi riskerar våra hälsa och kanske i värsta fall våra liv varje dag på arbetet för att vårda och hjälpa våra medmänniskor och detta utan minsta risktillägg eller ökad kompensation på något sätt. Att be till högre makter känns lönlöst, men jag hoppas att de som styr samhället, fördelar pengar och resurser kanske nu får upp ögonen för vilka som är oumbärliga och just nu bär det här samhället på sina redan innan mycket tungt belastade axlar.

Carolina Classon
Ambulanssjuksköterska/Förtroendevald
Ambulanssjukvården USÖ

Att skydda vårdpersonal från att bli corona-smittade borde vara arbetsgivarens högsta prioritet!

by

Jag följer massmedias bevakning av Covid-19 pandemin, kanske med lite andra glasögon än andra. Det jag ser är bilder, filmer och rapportering från slutenvården och ambulansverksamhet, där personalen många gånger har skyddsutrustning från topp till tå. De har ränder och är svullna i ansiktet efter att ha gått med skyddsmask/munskydd i många timmar. 

Jag hör och ser mindre rapportering från den kommunala äldreomsorgen, där vårdpersonal på sin höjd står med ett kortärmat plastförkläde och ett hemmagjort sladdrigt visir. Jag hör höga chefer i dessa verksamheter som gör uttalande som får mig att häpna. T. ex. en socialchef i en kommun (som tur är inte i Örebro län) som säger att de behöver inga skyddskläder för deras kunder har ingen konstaterad smitta. Då har man verkligen inte fattat! En person som bara arbetar med Covid-19 smittade patienter på ett boende i Stockholm berättar att de spritar och återanvänder munskydden. När reportern frågar varför. Svarar hen för att munskydden är slut och då blir personalen desperata. Gör detta fast de vet att de är engångs munskydd.

Jag blir arg, ledsen och upprörd, om vartannat. Vad är det för människosyn! Är det för att det är häftigare, bättre, yngre patientklientel i slutenvården och den prehospital vården som gör att den massmediala rapporteringen och prioriteringen av skyddsutrustningen hamnar där?!

I Örebro län har den absoluta majoriteten av de avlidna i Covid-19 varit äldre personer inom den kommunala äldreomsorgen. Dessa patienter har inte ens skickats in till slutenvården vad jag vet, utan de har blivit vårdade i sina hem på boenden sin sista tid i livet. Om inte personalen får adekvat skyddsutrustning leder det till smittspridning hos de absolut sköraste personerna i samhället. Dessa personer ska sedan vårdas i hemmen av den kommunala äldreomsorgen vars personal i hög grad är hemma och sjuka. Om vi i vården blir sjuka, vem ska då vårda?! Ekvationen går inte ihop.

Det handlar inte bara om tillgången på skyddsutrustning, det handlar också om kunskapen hur den ska tas av för att man inte ska kontaminera sig själv eller andra. Det är en konst. Våra medlemmar vittnar om att det finns stora brister i utbildning i hur man tar på och fram för allt av sig skyddsutrustningen på ett säkert sett. Ofta får vårdpersonalen i den kommunala hälso- och sjukvården bara se en film eller se på bilder eller läsa en text om hur det ska gå till.  

Jag hoppas att beslutsfattare i Sverige lär sig något av denna pandemi och ser till att ha bättre förberedelser till nästa pandemi. 

Vid tangenterna
Nadya Lehto
Leg. sjuksköterska
Regionaltskyddsombud och Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

I stormens öga

by

Överskriften låter som en filmtitel, men ibland känns det som arbetsdagen är en triller, om än lite vid sidan om och ändå mitt i.

I slutet på förra året planerade vi hur vi på bästa sätt stötta medlemmar, utbilda och kompetensutveckla våra förtroendevalda bestämma hur vi skulle möta våra medlemmar, hur vi skulle växa som förbund, och sist men inte minst men ack så viktigt med vilken vårdpolitik vi skulle kunna förändra lönebild och arbetsmiljö i rätt riktning.

Inför 2020 hade vi stora planer och efter en rätt skral lönerörelse hittat en del förbättringsområden och kände oss taggade att ta oss an utmaningarna.

Och sedan kom Covid 19…..

Och resten är historia brukar man säga, men inte här utan vi är mitt i stormen.
Jag slås av att när krisen kommer så finns det personer som alltid kliver fram och tar ett otroligt ansvar.

Kollegan och förtroendevalda Hanna på IVA USÖ, jösses du finns där och tar hand om de svårast sjuka och orkar ändå på ett väldigt sunt sätt bedriva ett väldigt viktigt arbetsmiljöarbete.

Torben och Marielle mina chefer på Ambulansen USÖ har sedan dag 1 i stormen oförtrutet arbetat med att se till att helt nya riktlinjer arbetats fram och sett till att informationen blivit känd och allting i vardagen har fungerat och att medarbetarna känner sig trygga. Jag vet hur mycket tid ni lagt ner och jag skulle önska att jag på något sätt kunde se till att ni fick lite välbehövlig återhämtning. Och era medarbetare som verkligen ställer upp när det behövs.

Lina och Anette förtroendevalda på Akuten, vilken resa ni gjort och vilket fokus på att era kollegor ska ha en dräglig tillvaro på jobbet.

Jag ska inte bli för långrandig men jag måste nämna de 14 distriktssköterskor som arbetar i sorteringstältet utanför Akuten USÖ. På väldigt kort tid har ni lyckats bemanna ”tältet” dygnet runt. En arbetsmiljö helt ovan er vardag. Jag är väldigt imponerad.

Jag har skrivit om några personer jag imponerats av i min fackliga vardag men måste givetvis hylla alla som är med och bidrar i en svår tid. Vågar man önska glad påsk!!

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska och ärrad veteran med 32 års erfarenhet
Förtroendevald/Huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Hot och våld är en del av vardagen i vården idag

by

Arbetsmiljöverkets rikstäckande rapport om hur arbetstagare beskriver sin arbetsmiljö visar att personal inom vård och omsorg är särskilt utsatta för våld eller hot om våld i arbetet. Det påverkar dagligen våra medlemmars arbetsmiljö.
De flesta incidenter av hot och våld sker vid personlig omvårdnad av patienter med demens eller psykisk ohälsa, samt av patienter inom akutsjukvård, ambulans, primärvård speciellt i samband med drog påverkan.Problematiken har även ökat i andra typer av vård miljöer, hemsjukvården, LSS och boenden för funktionshindrande.

Detta ställer mycket högre krav på kunskap för att kunna kan kommunicera rätt med patienterna så att inte hot och vålds situationer uppstår. Även anhöriga som finns omkring patienterna kan agera ut in frustration och missnöje gentemot personalen.
Orsakerna till att hot och våld förekommer är troligen en komplex samspel mellan olika faktorer där personalens bristande tid för omvårdnad av patienterna är en stor riskfaktor. Förklaringen kan vara att patienter upplever att deras personliga integritet kränks, eller att de blir missförstådda och/eller orättvist behandlade.
För att förebygga och minska hot och våld inom vård och omsorg, krävs mer resurser och även utbildning i hot våld för att kunna ge god vård och omsorg till sårbara, sjuka och åldrande patienter, klienter och vårdtagare.
Ytterligare resurser till det förebyggande arbetet behövs och i det arbetet måste vårdpersonalen vara en aktiv del, som experter på den egna verksamheten.

Arbetsgivare ska visa nolltolerans mot hot och våld riktat mot vårdpersonal kravet är att vårdens arbetsgivare bedriver ett systematiskt och förebyggande arbete med beredskap och rutiner, så att personal inte utsätts för risk.
Förutsättning för att säkra en god arbetsmiljö är att det på arbetsplatsen nära medlemmarna finns en god dialog mellan arbetsgivare och de fackliga företrädarna för att jobba med det systematiska arbetsmiljö arbetet. Det är viktigt att regelbundet genomföras skyddsronder för att på så sätt uppmärksamma riskerna med hot och våld i tid.
En känd och tydlig rutin ska finnas på varje arbetsplats som används när hot och våld situationer uppstått.

Eventuella händelser ska anmälas inom sjukvårdens interna rapportsystem. Här behöver arbetsgivaren skapa rutiner så att en tillbudsanmälan verkligen görs.

Rutinerna ska göra det enkelt och tryggt för våra medlemmar att rapportera. Alla hot ska polisanmälas av arbetsgivaren.

 

Vid pennan Eva Harrysson

Leg. Distriktssköterska
Huvudskyddsombud Örebro Kommun
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Reflektioner om hot och våld i ambulanssjukvården

by

På Flisakonferensen 2-4 oktober (Föreningen ledningsansvariga i svensk ambulanssjukvård)  hölls en föreläsning om hur den prehospitala vården bör organiseras under en händelse med pågående dödligt våld, med anledning av händelsen i Stockholm den 7 april 2017.

Vilka resurser har polisen att ta hand om skadade och se till att vi kan arbeta säkert?
I vår region jobbar vi i alla lägen där det framgår att det pågår eller att det är hot om (dödligt) våld att vi agerar först när vi får klartecken från polisinsatsledaren. Fram till dess befinner vi oss vid en brytpunkt anvisad av polisen.
Detta är grunden för mig om en säker arbetsmiljö. Min grundtes som huvudskyddsombud är att alla ska komma hem oskadda från arbetet och då ska man inte tumma på säkerheten.

Föreläsarna pratade om att polisens primära uppdrag är att oskadliggöra hotet och har inte tid att agera akutsjukvårdsresurs och/eller flytta skadade till säker zon.
Jag uppfattade på föreläsarna att säkerheten kommer i andra hand för den prehospitala personalen, det på grund av att vår primära uppgift i första hand rädda liv. Vad man egentligen menade med det tyckte jag inte framgick riktigt tydligt.

Frågor som väcktes hos mig var, ska vi börja tumma på vårt säkerhetstänk? Är det smart om en ambulansbesättning blir utsatta för beskjutning eller annan form av attack och inte kan utföra sitt uppdrag överhuvudtaget.

Jag har tjänstgjort både i Bosnien och Kosovo under krigen där och vi tummade aldrig på vår personliga säkerhet så långt det var möjligt att förutse.

Jag känner mig trygg med de riktlinjer vi har idag och ser inte någon anledning att vi ska börja gambla med våra egna liv.

Hans Nilsson
Huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Vad är ett regionalt skyddsombud, RSO?

by

Jag vill berätta om mitt uppdrag som Regionalt skyddsombud i Vårdförbundet som jag har tillsammans med min kollega Karin Nordén Persson. För att jag tror att det är ett uppdrag som många inte har så stor kunskap om.
Ibland får jag tyvärr höra – Vårdförbundet är väl inget för oss som är anställd hos privat arbetsgivare? Eller – Jag gick ur Vårdförbundet när jag tog anställning hos privat arbetsgivare. Det tycker jag är jättetråkigt att den bilden finns, att Vårdförbundet inte behövs eller inte kan ge bra stöd till medlemmar hos privata arbetsgivare. Det kommer jag förklara vidare, hoppas jag, i denna blogg.

Ett regionalt skyddsombuds uppdrag påminner mycket om uppdraget som huvudskyddsombud. Det utses av den lokala fackliga arbetstagarorganisationen och har till uppdrag att samordna skyddsarbetet på flera arbetsplatser. Skillnaden är att ett huvudskyddsombud verkar inom det område där hen är anställd. Ett regionalt skyddsombud verkar hos flera arbetsgivare, där hen oftast själv inte är anställd, ofta geografiskt avgränsat. I Vårdförbundet avdelning Örebro är det geografiska området Örebro län. Rätten att utse RSO regleras i arbetsmiljölagen, 6 kap. Skyddsombud har funnit i Sverige sedan 1912 och regionala skyddsombud sedan 1949, så alltså ingen ny företeelse.

Varför har vi i Vårdförbundet regionala skyddsombud?

Svaret på fråga kan tyckas självklar: För att säkerställa att fackligt skyddsarbete kan bedrivas även på små arbetsställen utan eget huvudskyddsombud eller skyddskommitté. Anställningen ser idag annorlunda ut för Vårdförbundets professioner mot vad den har gjort tidigare. Andelen privata vårdgivare och bemanningsföretag ökar stadigt och med det blir fler av våra medlemmar anställda där. Vården flyttar allt mer hem från slutenvården, vilket leder till att mer vård bedrivs inom kommunerna. Att möta och stödja medlemmar hos små arbetsgivare kan vara en utmaning. Här kommer de regionala skyddsombuden in, för alla arbetstagare har rätt till säkra, trygga och utvecklande arbeten oavsett arbetsgivare.

RSO uppdragets fokus är på de mindre företagen, där den regionala skyddsombudsverksamheten många gånger är en viktig resurs för arbetsmiljöarbetet, för både anställda och arbetsgivare. I uppdraget ingår att besöka arbetsstället, informera om arbetsmiljöfrågor samt driva på och bevaka att arbetsgivaren uppfyller sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen, arbetsmiljöförordningen och föreskrifterna. En viktig del av RSO-uppdraget är att aktivera det lokala skyddsarbetet, bland annat genom att jobba för att lokalt skyddsombud utses bland medlemmarna på arbetsstället. Fördelen med att ha ett ”eget” skyddsombud är ju att hen finns på plats just på det aktuella arbetsstället. Att vara skyddsombud på ett mindre företag är dock inte alltid lätt. Därför ingår det i RSO-uppdraget att fungera som stöd och bollplank för de lokala skyddsombuden. Det kan handla om att vara mentor för nyvalda skyddsombud och att rent allmänt finnas till hands för att ge information, besvara frågor och komma med tips och råd. RSO kan också behöva bistå ett skyddsombud rent konkret i komplicerade situationer. Problem som uppstår i arbetsmiljöfrågor ska givetvis i första hand lösas mellan parterna på det berörda arbetsstället. Om det inte lyckas ska RSO hjälpa till med att driva ärendet vidare. Arbetsmiljöarbetet är dock ett lagarbete, där hela den fackliga organisationens samlade styrka, kunskaper och resurser ska utnyttjas.

Arbetar du hos en privat arbetsgivare eller i en kommun som saknar förtroendevald/skyddsombud? Hör gärna av dig till Vårdförbundet avdelning Örebro: info.orebro@vardförbundet.se Jag och Karin kommer gärna ut till din arbetsplats och träffar dig och dina kolleger, så kan vi diskutera hur vi kan stötta er.

 

Vid tangenterna:

Nadya Lehto

Regionalt skyddsombud

I Vårdförbundet avdelning Örebro

Skyddsombudet – en nyckelfunktion

by

Vet du vem som är skyddsombud på din arbetsplats? Om inte, ta reda på det! 

Varför?

Skyddsombudet är ju faktiskt nästan som jobbets skyddande ängel och idag firar vi alla skyddsombud på deras dag!

Varje år under v 43, dvs under Europeiska Arbetsmiljöveckan, så infaller Skyddsombudens dag. Åtminstone sedan 2012, då dagen infördes. Men egentligen finns det skäl att hylla skyddsombuden varje dag. Våra skyddsombud är unika i sin roll att övervaka arbetsmiljöarbetet på sin arbetsplats! Arbetsgivaren är den som har det yttersta ansvaret för arbetsmiljö enligt lag, men det finns också ett uttalat krav att det organiserade arbetsmiljöarbetet ska bedrivas tillsammans med arbetstagaren och deras representanter.

Arbetsmiljölagen beskriver en rad befogenheter som varje skyddsombud har rätt till, bl.a:
• adekvat utbildning
• ta del av alla handlingar som rör förhållanden i arbetsmiljön
• kunna delta när det ska ske en förändring av lokalerna eller planeras nya.

Som skyddsombud samverkar man med arbetsgivaren för att skapa en god arbetsmiljö. Upptäcker du som skyddsombud brister i arbetsmiljön så ska det rapporteras till arbetsgivaren som då har ansvaret att lösa problemen (Arbetsmiljölagen). Om arbetsgivaren inte vidtar åtgärder för att lösa problemen så kan man som skyddsombud lägga en begäran, en så kallad 6:6 a-anmälan. Det görs i samråd med ditt fackförbund och ett huvudskyddsombud. Huvudskyddsombudet arbetar med frågor som är av en mer övergripande karaktär och som berör ett större område.

Man har många rättigheter som skyddsombud. Det är en viktig roll på arbetsplatsen och vår strävan är att det ska finnas skyddsombud på alla arbetsplatser! Om du är förtroendevald så är du också skyddsombud.

Har du ett skyddsombud på din arbetsplats? Grattis, tillsammans arbetar ni för en bättre arbetsmiljö!

Är du skyddsombud? Grattis-idag är det Din dag!

 

Viktoria Lammgård, Skyddsombud

Viktoria Lammgård, Sjuksköterska

Var är du skyddsombud? På Olaus Petri Vårdcentral, nyvald sedan september 2017.

Varför är du skyddsombud? Fått rollen eftersom jag är förtroendevald. Jag vill arbeta och påverka arbetsmiljön och vet att det går.

Vad är det viktigaste i ditt uppdrag? Att verka för att mina arbetskamrater har en bra arbetsmiljö. Att det finns en bra arbetsmiljö för oss att ta hand om våra patienter på ett bra och säkert sätt.

Ska du uppmärksamma att det är Skyddsombudens dag den 25/10? Självklart!?

 

 

Ulrika Hedelind, Anestesisjuksköterska

Ulrika Hedelind, Huvudskyddsombud

 

Var är du skyddsombud? Jag är huvudskyddsombud i Region Örebro län.

Varför är du skyddsombud?Jag har alltid brunnit för min och mina kollegors arbetsmiljö. Det är nog grund orsaken till att jag blivit vald till förtroendevald i Vårdförbundet och därmed också blivit skyddsombud.
Huvudskyddsombuds rollen som jag har nu är kopplad till mitt nuvarande samverkansuppdrag inom region Örebro.

Vad är det viktigaste i ditt uppdrag?Kanske låter lite ”klyschigt” men det är faktiskt att det ska bli så bra som möjligt för så många som möjligt!
Det borde vara en självklarhet att alla ska kunna orka att jobba heltid ett helt yrkesliv! Ingen ska behöva arbeta deltid på grund av dålig arbetsmiljö!

Ska du uppmärksamma att det är Skyddsombudens dag den 25/10? Självklart!

 

Karin Nordén Persson, operationssjuksköterska

Karin Nordén Persson, regionalt skyddsombud

Karin Nordén Persson, regionalt skyddsombud

Var är du skyddsombud? Jag är Regionalt skyddsombud i Örebro län. Som Regionalt skyddsombud omfattar uppdraget alla privata arbetsgivaren. Jag samverkar också med lokala skyddsombud i kommunerna.

Varför är du skyddsombud? Jag vill arbeta för att alla som jobbar inom vården ska orka och vilja arbeta ett helt yrkesliv.Jag är mycket intresserad av arbetstider och hur de påverkar hur vi mår och vilken vård vi ska ha.

Vad är det viktigaste i ditt uppdrag? Arbeta för en hållbar arbetsmiljö. I samarbete med lokala skyddsombud driva arbetesmiljöfrågor och utveckla arbetsmiljöarbete på arbetsplatserna.

Ska du uppmärksamma att det är Skyddsombudens dag den 25/10? Självklart!

 

 

 

 

Åsa Mörner och Hans Nilsson
Huvudskyddsombud