Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Tankar och reflektion om mitt yrke i hemsjukvården

av

Hej!
Jag arbetar som legitimerad sjuksköterska inom hemsjukvården i Örebro kommun. Jag pendlar till mitt arbete och det skänker mig varje dag en stunds reflektion över mitt arbete. Just idag fördes tankarna mot vilket ansvarsfullt arbete vi  utför. Arbetet som vårdpersonal skiljer sig stort mellan att vårda någon i hemmet eller på ett sjukhus. För vårdpersonal i hemmet gäller det att kunna anpassa sig och hitta de bästa lösningarna efter de resurser som finns men framförallt efter vad och hur den enskilda människan vill ha sin vård utformad, vara delaktig i och själv bestämma över.

Vi möter många människor som är multisjuka, gamla och som inte längre får kurativ vård. Vården ändrar riktning och går över i lindrande vård.

Hemsjukvård bedrivs i hemmet som ofta är den trygga plats där människor vill vara och leva sitt liv till livets slut. Palliativ vård i hemmet ställer höga krav på sjuksköterskor och hur de bäst kan stödja varje enskild patient. Vi jobbar i någons hem, deras privata sfär och liv. Vi bygger relationer och förtroende, tröstar, vårdar och stödjer utifrån människan behov. Ett behov som varierar från människa till människa.Vård i livet slutskede i det egna hemmet innebär och kräver teamsamverkan av flera professioner för att nå de önskade resultaten för människan vi vårdar, för det är just dennes resultat som är viktigt. Vi utför deras sista önskemål, ger guldkant till deras sista tid i livet och är behjälpliga i att stödja upp där deras ork tryter utefter att deras behov av hjälp ökar. Att se och stödja deras nära och kära. Att stanna upp och se en annan människa just här och nu kan vara avgörande. Den sista tiden får vi inte tillbaka, vi får bara en chans att lyckas med vård i livets slutskede. Att stanna upp och våga ställa frågan, hur vill du ha din sista tid, vad är viktigt för dig, vad är dina önskningar.

Jag har medverkat och sett denna fina vård utföras många gånger under årens lopp. Men  genom att våra olika yrkesprofessioner i teamet kring patienten strålar samman och genomför omvårdnad och önskemål som just den patienten hade resulterade i flexibelt samarbete, resultat på trygghet, tillit, förtroende, delaktighet och självbestämmande från patienten och från deras anhöriga.

Tacksam som medmänniska och stolt som sjuksköterska att jag fick chansen att få tillit och förtroendet. Vi får bara en chans att lyckas med vård i livets skede. Den sista tiden går inte på retur.

Erika Wellermo
Leg. Sjuksköterska/ förtroendevald
Örebro Kommun

Ni borde skämmas!

av

Cancer.

Få sjukdomar orsakar så mycket ångest som bara ordet ”cancer” gör. De allra flesta har någon personlig koppling till cancer. En nära vän eller familjemedlem har drabbats och kanske tynat bort i plågorna av en cancersjukdom. Eller så har du själv fått ett besked om att dina cellers arvsmassa skadats någonstans i din kropp och fått diagnosen ”cancer” uppläst för dig.

En anhörig som kämpar. Du som kämpar. Eller en rädsla över att knölen, smärtan eller hostan inte bara är en oförarglig knöl, smärta eller hosta. En envis, intensiv oro som gnagt sig fast i din kropp och lagt sig som en tung, blöt filt över ditt ansikte, som gör det svårt att andas, att skrika, att röra sig.

Ångest.

Att få en cancerdiagnos skapar en vanvettig ångest, både hos den som insjuknat i den djävulska sjukdomen, men också för de personer som finns i den sjukes närhet. Partner, förälder, barn, barnbarn, syskon, vänner. Förenade av en känsla av ångest.

Sjukvården har kommit långt. Drygt 6 5 % av alla som drabbas av cancer blir friska, även om det varierar stort mellan olika cancerdiagnoser. Hoppet står till den enorma kunskap som vården besitter. Kan jag bli botad? Kommer min mamma att bli frisk? Kan ni rädda mitt barn?

Vi litar på att vården slår på stora trumman och basunerar ut att jag är sjuk i cancer, så att ett effektivt kugghjul av undersökningar och analyser kan leda till rätt mediciner och operationer. Så att jag, min närmaste vän eller min pappa kan bli frisk.

Du kan bli botad från din cancer, får du veta av sjukvården. Hurra! Ångesten lättar och jag kan andas igen.
Men efter en tids väntan på att få behandling, ändras helt plötsligt beskedet som lättade din ångest.

Du kan inte bli botad.
Längre.

Det här är verkligheten för cancersjuka i Sverige idag.
För istället för att lyssna på att situationen i vården och för de som är anställda i den är orimliga, något som ger allvarliga konskevenser när våra nära och kära är i behov av vård, så har våra beslutsfattare låtit det gå så här långt.
Cancersjuka får inte behandling i tid pga brist på sjuksköterskor. En brist som uppstått för att man vägrat ge sjuksköterskor schyssta villkor.

Våra beslutsfattare har konskevent struntat i att lyssna när sjuksköterskor i åratal ropat att de inte orkade längre, att de måste få betalt för sitt arbete och värderas rätt. Så nu tvingas cancersjuka som skulle kunnat erbjudas en botande behandling, istället få en palliativ vård och invänta sin död.

Jag undrar om våra beslutsfattare känner sig nöjda?

Jag tycker att ni borde skämmas!

#Geossrättvillkornu

Åsa Mörner

Legitimerad sjuksköterska och legitimerad barnmorska

Lucka nummer 23. ….endast Syster är vaken…

av

“Nattsyster”
( Fritt efter Viktor Rydbergs Tomten) 

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas och föds
nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken

Står där i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
Sköter som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen
Känner på pulsar, torkar en tår
Bedömer och lyssnar, binder ett sår
Proffsigt med trötthet i kroppen
i själen, benen och knoppen

Tittar på klockan återigen
allting alena ska hinnas
Pengarna räcker bara till en
så syster ska överallt finnas
Jobbar och sliter, sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
Arbeta, fixa och pyssla
Sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarast-drömmarna strandas
Patientsäkerhet ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
Nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön den är nu bister

Rusar till postop och får då se
fler som ska vårdas härinne
Rusar till lab, har blod att ge
och allting ska hinnas var timme
Patienterna ringer, behöver ju nått
Vaknar med smärta, ledsna så smått
Syster dem alla känner
Smärtan i opsåren bränner

Syster smyger till sist att se
alla som inte vill störa
Tysta de väntat för att se
syster o be hen att höra
frågor om sjukdom, om liv o död
Kan jag klara mig utan stöd?
Allting ska hinnas på natten
vårda och ge lite vatten

Så har det varit, år efter år
syster i tystheten sliter
Proffsigt och uthålligt kämpar hen på
aldrig från omvårdnad smiter
Timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas – och mår
Gåtan som icke låter
Syster kommer ju åter

För att jobba och slita på
och alla sjuka besöka
resurserna krymper sakta trots då
patientantalen de bara öka
Nattsyster kämpar, ensam allt bär
lönen hålls ned, alena hen är
att sjukhusnatten bevaka
kommer trots allt slit tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
Nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas, ser ut
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken

Dan före dan tillägnas bloggen alla kollegor som driver vården nattetid!
De som arbetar dygnet runt, dag, kväll ,natt, helg och röda dagar.
Utan er stannar vården!

God Jul!

Ann-Sofie Gustavsson
legitimerad sjuksköterska anestesi
avdelningsordförande Örebro

Lucka nummer 21. Det var helgen innan jul

av

Det var helgen innan jul och precis som alla andra år kom influensan och vinterkräksjukan likt ett brev på posten. Och precis som alla andra år blev ALLA förvånade. Och allra mest förvånade blev de som bestämmer. Hur kunde det här hända i år igen?  

På avdelning ABÅ (Avdelning för Blandade Åkommor) hade alla utom en av de få sjuksköterskor som fanns kvar fått influensa. De som bestämmer kliade sig i pannorna och sa: Vad gör vi nu? Sen tog de tag i problemet och kallade till ett akut ledningsgruppsmöte för att diskuterad den akuta sjuksköterskebristen.

De som bestämmer bollade kreativa och flexibla lösningar:

– Om det funnits fler sjuksköterskor i tjänst så hade sjuksköterskorna naturligtvis fått byta arbetspass . Om de protesterar mot fler helgpass finns möjligheten att beordra! Men nu gick inte det. För det fanns inga extra sjuksköterskor i tjänst.

– Om någon sjuksköterska haft semester hade man kunnat dra in semestern. En bra och billig lösning eftersom det inte kostar de som bestämmer något. Men eftersom ingen sjuksköterska får semester beviljad på helgen så gick inte det heller. Det fanns ingen sjuksköterska att ringa in från semestern.

– Om det funnits många sjuksköterskor på någon annan avdelning så hade man kunnat låna av varandra. Sjuksköterskor har bred kompetens och kan jobba på alla arbetsplatser. Men det fanns inga extra sjuksköterskor på någon annan avdelning  .

Beredskap! De som bestämmer tar ett snabbt beslut om att införa beredskap! Men det går inte att införa beredskap när det bara finns en sjuksköterska i tjänst, så den idén fungerade inte heller

Kompetensväxla! De som bestämmer beslutar sig för att sig för att kompetensväxla. Naturligtvis bara som en nödlösning över helgen. Men eftersom sjuksköterskor har legitimation, så kan faktiskt inte vem som helst ersätta en sjuksköterska. Så det gick inte det heller.

Men var hittar man sjuksköterskor med så kort varsel?

Bemanningsföretag! Man kan hyra sjuksköterskor! Men när de som bestämmer ringer till bemanningsföretagen visare det sig att de inte har några sjuksköterskor att hyra ut.

Facebook! Alla lediga sjuksköterskor har väl facebook?! (Men inte heller en annons på facebook skulle lösa helgens akuta sjuksköterskebrist). Och att starta en utredning om att rekrytera från andra länder skulle också ta för lång tid.

Det var i den vevan en av de som bestämmer kom på den briljanta idén med vikarier. Vikarier kan arbeta för timlön! Det är en bra idé! Men de som bestämmer upptäcker att det inte finns några vikarier att ringa till – man har aldrig fått använda vikarier avdelning ABÅ. Där arbetar man med minimibemanning och beviljar aldrig ledighetsansökningar, så det finns inget behov av vikarier.

Vid en närmare granskning av bemanningslistorna visar det sig att 10 sjuksköterskor slutat de senaste året. De som bestämmer tar ett snabbt beslut om att ringa de 10  och se varför de slutat, och höra om någon av dem vill vara vikarie i helgen. Sagt och gjort, de som bestämmer ringer sjuksköterskorna:

“Tio sjuksköterskor fick aldrig sluta klockan tio, en blev trött på beordrad övertid och så var de bara nio.

Nio sjuksköterskor ville natt bojkotta, en sa nej till treskift och plötsligt var de åtta.

Åtta sjuksköterskor gick på intervju, en fick annat jobb och hastigt blev de sju.

Sju sjuksköterskor fick aldrig använda sin flex, en tröttnade på det och med ens så var de sex.

Sex sjuksköterskor började längta hem, en flyttade tillbaka och plötsligt var de fem.

Fem sjuksköterskor jobbade sig yra, en ville ha ett liv och genast var de fyra.

Fyra sjuksköterskor om semester försökte be, en ledsnade på avslag och så var de endast tre.

Tre sjuksköterskor utan rast jobbade på, en fick blödande magsår och tvärt så blev de två.

Två sjuksköterskor sökte specialistutbildningen, en kom in och kvar fanns bara en.

En ensam sjuksköterska till Norge drar och därför finns ingen mer sjuksköterska att ringa kvar.”

Och vad jag vet så sitter de som bestämmer fortfarande och letar sjuksköterskevikarier. Och de är mycket, mycket frustrerade. Om någon sjuksköterska svarar när de ringer kommer de som bestämmer helt garanterat behöva betala mer än vad det tänkt sig, för annars kommer ingen någonsin vilja arbeta extra på avdelning ABÅ.

Trevlig helg

Önskar
Ann-Sofie Gustavsson
Anestesisjuksköterska

 

 

 

 

Lucka nummer 16. En annan jul med “familjen”

av

I år firar jag jul med de som kan ses som min ”andra familj”, alltså mina härliga kollegor.

När man arbetar i en verksamhet som är aktiv dygnet runt blir arbete under storhelger och andra helgdagar en del av vardagen. Min familj är van att det är så här och även om jag självklart allra helst firar med mina barn precis som de flesta andra så är en jul i gröna kläder inte heller att förringa.
Valet av yrke innebär att jag måste förhålla mig till det faktum att jag inte kan vara med familjen alla högtider, då jag även behövs på annat håll. Att arbeta jul kan i ärlighetens namn vara ganska mysigt, de flesta hem man kommer till är fyllda med ljus och värme och människor är på bra humör trots att de behöver hjälp av ambulansen.
Det finns även många som är otroligt ensamma runt just storhelger och dessa människor brinner jag extra för. Jag älskar att få hjälpa människor, många gånger kan vi komma med en lösning på ett bekymmer och andra gånger räcker det att hålla en hand, stryka bort en tår på kinden eller bara finnas till och lyssna.

För oss på akutkliniken i Örebro har 2019 bjudit på en hel del turbulens med allt ifrån nya chefer i olika led till en löneprocess som vi alla hade höga förhoppningar på. Tyvärr blev utfallet i löneprocessen inte vad vi hoppats på men man kan alltid önska sig saker, så till 2020 önskar jag att de som fattar beslut tar sig en rejäl funderare på hur vi ska lyckas vända den dåliga löneutvecklingen. Nu blickar vi framåt mot ett spännande 2020 och jag hoppas att framtiden blir ljus för oss alla samt att god löneutveckling genom hela yrkeslivet snart är en verklighet inom våra yrken.

God Jul och Gott nytt År!

Carolina Classon
Leg. Sjuksköterska/ Ambulanssjuksköterska
Förtroendevald

Lucka nummer 13. I den mörka, underbemannade korridoren hon skrider

av

Hon skrider snabbt genom natten i en vit skrud
och lyssnar efter minsta lilla ljud

En smärtpåverkad suck eller ett andfått flås;
Med rätt behandling en snabb effekt uppnås

I en tyst korridor hon nu stå
spejar runt in i minsta vrå

För att den sjuka ska känna sig trygg
en sjuksköterska är inte alls arbetsskygg!

Någon lussebullsfika hinns ej med
bristen på vårdplatser gör arbetsbelastningen sned

Nu finns ingen sängplats ledig
men tack vare att hon är så redig

Styrs politikernas misstag upp
men det skulle kanske behövas en kupp?

För att få den rätta lönen
mer jämlikt mellan könen

I väntan på bättre tider
hjälper hon de som lider

Utan det ljus som hon på avdelningen sprida
det skulle bli många som avlida

I sin vita skrud hon jobbar flitigt
Du ska veta att det är slitigt!

I den mörka, underbemannade korridoren hon skrider
plikttroget vid patientens sida hon förbliver

 

 

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska

Leg barnmorska

Lucka nummer 9. Ärligt talat!

av

Varför är det ingen som vill prata om det verkliga problemet?

Lön är viktigt eftersom pengar underlättar livet och är grunden till din pension.
Idag går det  inte att göra lönekarriär (det vill säga ha en normal löneutveckling hela yrkeslivet) om du arbetar med patienter. I alla fall inte om du tillhör Vårdförbundets yrkesgrupper.

Lön är en jämställdhetsfråga och jag påstår att det pågår en strukturell lönediskriminering av kvinnor i Sverige ( = läs Vårdförbundets yrkesgrupper). Politiker och arbetsgivaren (nu pratar jag inte om förstalinjens chefer) har inte tagit ansvar i lönefrågan för oss.

Helt ärlig – är det inte dags att ändra på det?

Avtalet som upprör och debatteras ( HÖK 19) är bra – om det följs!

Ann-Sofie Gustavsson
Avdelningsordförande Vårdförbundet Örebro
Leg. sjuksköterska specialistutbildning anestesi
Mamma mitt i livspusslet och julstressen

P:S
Jag vill möta rätt och bäst kompetens när jag eller mina anhöriga är sjuka.
Jag vill att alla som söker vård möter rätt kompetens.
Jag gissar att du också vill det?

 

Lucka nummer 4. Sorry det blev inga julklappar i år

av

Kvinna med 40 års erfarenhet, specialistutbildning, egen mottagning, stöd och bollplank till nya kollegor. Arbetar enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.

Kvinna med 35 års erfarenhet, labansvarig (swedac), arbetar med metodutveckling, stöttepelare till alla kollegor, nya som gamla. Som de flesta andra arbetar även hon enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.

Kvinna med 36 års erfarenhet, barnmorska i 16 år, bred erfarenhet, kompetenscv innehåller bl a handledning, amning och sexologi. Är aktiv i länsövergripande utbildning och riktlinjer för de som arbetar med amning. Även delaktig i familjecentralens verksamhet. Arbetar även hon enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, men även med och utvecklar riktlinjer.

Kännetecknande för dessa 3 ovanstående mycket kompetenta erfarna personer så har ingen av dessa ansetts som SYS. (särskilt yrkesskicklig)

Mycket märkligt kan jag tycka, med tanke på att det var just dessa personer jag tänkte på när jag skrev en motion till vår kongress som handlade om att vi måste arbeta för en ökad lönespridning i våra yrkesgrupper.

Varför då?

Alla borde ha en acceptabel löneutveckling över tid, och inte som idag ha nästan ingen efter 45 års ålder. På kongressen beslutades att vi måste låta de med lång erfarenhet och är ryggraden på arbetsplatsen få en ordentlig löneinjektion ( 10 000 kr) under kommande lönerevisioner.

Och vad hände? Ja inte blev det någon löneinjektion i alla fall. Vi har haft kontakt med väldigt många medlemmar i denna fråga och jag konstaterar löneinjektionen uteblev helt på de flesta arbetsplatserna.

Om arbetsgivaren inte börjar arbeta med lönebildning för våra yrkesgrupper på allvar så tror jag risken att både nya och erfarna söker sig bort från de arbetsplatser där man inte värderar sina medarbetare, och i förlängningen leder till dålig arbetsmiljö på grund av kompetensbristen.

Det är ett fantastiskt yrke men vi vill inte bli fattigpensionärer.
Vi vill kunna skämma bort våra barn och barnbarn med julklappar som pensionärer, låt oss kunna göra det.

Med detta inlägg önskar jag en god jul.

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska inbiten men stukad optimist

Men det är ingen fara för patientsäkerheten!

av

Inställda behandlingar, försenade undersökningar, långa operationsköer och alldeles för få anställda med rätt kompetens. Under hösten tycks merparten av rikets kommuner och landsting dessutom gå på sparlåga och säger sig ha tomt i skattkistan. På Karolinska varslas nu 600 läkare och undersköterskor, efter att samma sjukhus varslat 550 administrativa tjänster senast i maj. Men patientsäkerheten, den drabbas aldrig. Åtminstone inte om du frågar någon av de som varit med och fattat besluten om att dra åt svångremmen i vård och omsorg runt om i vårt avlånga land.

I augusti gick Region Örebro ut med att det ska sparas 100 miljoner. Precis som i övriga delar av landet med stora sparbeting så är det ”inget som kommer att drabba vården”. Man kan ju undra vad alla dessa miljoner har använts till egentligen om pengarna ändå inte används till vård? Det är i alla fall ingen fara för patientsäkerheten.

En annan fundering som känns logisk i det här sammanhanget är hur man tänker sig att lösa den brist på rätt kompetens i vården, den som faktiskt orsakar att människor redan idag inte får provsvar i tid, utlovad behandling utifrån medicinska behov eller möjlighet att komma i kontakt med rätt instans i vården för att få stöd och råd? (Men det är ingen fara för patientsäkerheten!)

Enligt prognoser behövs följande för att täcka befolkningens behov av vård år 2035:

  • 40 % fler på specialistsjuksköterskeutbildningar (samtliga inriktningar) per år under 2021–2035 jämfört med antalet nybörjare 2018.
  • 48 % fler på röntgensjuksköterskeutbildningen per år under 2021–2035 jämfört med antalet nybörjare 2018.
  • 29 % fler på biomedicinska analytikerutbildningen per år under 2021–2035 jämfört med antalet nybörjare 2018.
  • 20 % fler på barnmorskeutbildningen per år under 2021–2035 jämfört med antalet nybörjare 2018.
    (Ur Vårdfokus)

Jag kanske är korkad men är det inte lite fel väg att SPARA in när det redan idag pga en enorm brist på flera av vårdens oumbärliga professioner orsakat att människor lider av att inte få rätt vård i rätt tid? Självklart påverkas inte patientsäkerheten, det får vi ju inte glömma!

Jag bara undrar: Vad är det egentligen som krävs för att patientsäkerheten ska påverkas? Det verkar ju inte handla om att det ska finnas utbildad vårdpersonal på sjukhus, i hemsjukvården, på mottagningsenheter eller på kommunala boenden. Eftersom det byggs diverse nya sjukhusbyggnader runt om i Sverige så kommer inte patientsäkerheten att påverkas om det inte finns exempelvis några sjuksköterskor i de nya, tjusiga sjukhuskropparna.

Så, vad är det som krävs för att en beslutsfattare ska våga yppa att rådande läge i svensk sjukvård orsakar att säkerheten för vårdsökande är i farozonen? Jag ser med spänning fram emot svaret! Men i nuläget kan vi således luta oss tillbaka, sippa på en kopp te och zappa mellan kanalerna. För det är INGEN fara för patientsäkerheten!

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska, leg barnmorska

Belönad för särskild yrkesskicklighet

av

Pukor och cymbaler, trumpeter, glädjesång!

Min chef bedömer att jag är en av de särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor som jobbar på min arbetsplats.
Jag uppfyller kriterier som lång erfarenhet, framåtanda, jag har goda kunskaper i mitt yrke och delar med mig av dem till andra samtidigt som jag är självständig, problemlösande och utvecklande.

Jag är glad och stolt över det.

Enligt det avtal som slöts mellan vårdförbund och arbetsgivare hör jag till dem som är värd 10 000 kronor mer i månaden utöver min vanliga löneutveckling inom loppet av tre år.

Jag gick till min chef som kallat mig för att meddela min nya lön inte helt utan förväntan.
Eftersom avtalet blev klart sent förstod jag att jag kanske inte skulle få 3300 kronor mer den här gången. Det fick jag inte heller.

Nu är jag arg och besviken.

För snart 20 års erfarenhet, självständigt arbete, drivkraft och förmåga att både utbilda och utveckla får jag summa summarum 335 kronor mer än den som inte har det.

Satt bredvid en undersköterska tidigare i veckan. Hon hade varit sjuk så vi tittade tillsammans på hennes lönebesked för att se att allt var korrigerat på rätt sätt. Samtidigt kunde jag ganska snabbt konstatera att en normal månad, efter skatt, får vi ut lika mycket i lön.
Det var upp till bevis för arbetsgivaren. Ge oss lön som motsvarar vår akademiska utbildning.

Ge oss lön som motsvarar det vi förväntas göra.

Ge oss lön som vi kan leva på och som genererar en rimlig pension.

Ge oss lön för våra unga kollegor att sträva mot.

Jag har dryga 20 år kvar att ge.

Enligt statistiken har min löneutveckling redan nått och passerat toppen.

Ge mig ett riktigt bra skäl till att jag ska stanna kvar.

Eller ge mig åtminstone 9 665 enkla skäl i visad uppskattning.

Det känns som att bli spottad i ansiktet. Ett hån.

Pernilla Nilsson
Strokesjuksköterska
Karlskoga Lasarett