Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Schysst vård kostar

by Leave a Comment

2021 går mot sitt slut, ytterligare ett år som präglats av pandemi. Men även vårdköer, platsbrist och usel arbetsmiljö har varit en stor del av vården och omsorgen. Även 2021. Nu har ett nytt år startat. Vi står fortfarande i en brinnande pandemi och säkerligen så kommer vi att drabbas av fler pandemier i framtiden. Vi börjar det nya året med ett smärre kaos i vården- ett kaos som det faktiskt finns lösningar på. Visst vore det väl schysst att få till en välfungerande vård, en gång för alla?

Vården blir alltmer högspecialiserad och komplex och sätter stor press på professionens kunnande. Trots det ser vi att det blir allt färre specialistutbildade och erfarna sjuksköterskor i vården. Mot slutet av året så har Akutmottagningen på USÖ varit i fokus i media, där det varit problem med bristande förutsättningar för att bedriva säker vård under lång tid. Detta har också lett till en ansträngd arbetsmiljö. Bristen på erfarna och specialistutbildade sjuksköterskor finns i alla verksamheter. Det leder inte bara till bristande säkerhet för den vårdsökande, utan också till långa vårdköer och svårigheter att få kontakt med vården.

Även inom diagnostiken finns stora brister som leder till osäker vård och försenade behandlingar. Biomedicinska analytiker finns inom många olika områden i vården, och har under pandemin varit livsviktiga och arbetat under hård press. Det har lett till en mycket ansträngd arbetsmiljö; hela 84 % av biomedicinska analytikerna uppger att de upplever fysiska eller psykiska besvär på grund av den höga arbetsbelastningen under pågående pandemi. Det saknas goda förutsättningar för ett hållbart yrkesliv och vi ser också att biomedicinska analytiker ersätts av andra professioner, trots att det är ett legitimationsyrke med tre års universitetsutbildning i ryggen.

Inom diagnostiken finns också röntgensjuksköterskor. Tekniken inom området radiografi utvecklas i ett rasande tempo men trots det saknas en reglerad specialistutbildning för röntgensjuksköterskor. Dessutom är det brist på yrket i 18 av 21 regioner. Samtidigt som kravet på kunskap är stigande så ersätts även röntgensjuksköterskor av andra professioner, något som riskerar patientens säkerhet. När vården utvecklas måste också kunskapen hos de som arbetar inom området höjas. Inte sänkas.

Barnmorskors villkor har varit synliga i media under andra hälften av året, mycket tack vare den dysfunktionella förlossningsvården i Stockholmsområdet. Men faktum är att vi har stora problem i hela landet, även inom Örebro län. Det är brist på barnmorskor inom flera verksamheter och många erfarna lämnar slutenvården eller yrket helt och hållet. Barnmorskors unika kunskap, som grundar sig i 4,5 års universitetsstudier och två yrkeslegitimationer, ersätts av professioner som saknar rätt kompetens. Vi ser också att arbetsmiljö och möjlighet att få ut hela sin sommarsemester försämras alltmer.

Gemensamt för dessa fyra samhällsbärande professioner är att de saknar rätt förutsättningar, både för att bedriva sin professionskunskap på ett säkert sätt men även gällande villkor, god arbetsmiljö och möjlighet att premieras i lönenivå i takt med större erfarenhet och högre kompetens. Dessa bristande förutsättningar har lett till en ohållbar situation i vården.

Men det finns faktiskt lösningar och nu är det dags att verkligen agera!

  1. Professionskunskapen ska inte ersättas av annan kompetens– om vi ska kunna erbjuda en trygg och säker vård krävs det att rätt kompetens finns på rätt plats
  2. Samhällbärande kvinnodominerade professioner ska värderas rätt och generera god löneutveckling. Om inte arbetsgivaren kan locka med attraktiva villkor söker sig professionen någon annanstans, vilket leder till vårdköer och vårdplatsbrist .
  3. Inrätta reglerade specialistutbildningar för röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker. Allt mer avancerad vård och teknik kräver högre kompetens.
  4. Höj kompetensnivån inom vårdens olika områden genom att satsa på specialistsjuksköterskor. Inrätta fler utbildningstjänster och erbjud ett rejält lönepåslag efter genomgången utbildning.
  5. Erbjud gravida och födande fler vårdmodeller i form av Caseload midwifery (en barnmorska/barnmorsketeam följer paret genom graviditet, förlossning och eftervård). Öppna också mindre, barnmorskeledda förlossningsenheter på ett liknande sätt som Norge har. Utfallet av dessa vårdmodeller är mycket god för den gravida och födande och leder dessutom till andra sätt att arbeta på som barnmorska.
  6. Bemanna verksamheterna så att vi kan utöva personcentrerad vård. På riktigt.

Jag ser fram emot samtal med våra beslutsfattare och att åtgärder vidtas. För visst vågar ni satsa? Något annat sätt att ta oss ur krisen i vården finns nämligen inte. Schysst vård kostar. Det borde ju inte vara så svårt att förstå?

Åsa Mörner, leg sjuksköterska och leg barnmorska

Endast syster är vaken

by Leave a Comment

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas och föds
nattens mörkaste timmar

Syster vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
sjuksyster ensam är vaken

Står här i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
Vårdar som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen

Känner på pulsen, torkar en tår
bedömer och lyssnar, läker ett sår
Proffsigt men trött uti kroppen
i själen, benen och knoppen

Tittar på klockan återigen
allting alena ska hinnas
Lönen räckte bara till en
så syster ska överallt finnas

Jobbar och sliter, sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
Arbeta, fixa och pyssla
sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarast-drömmarna strandas

Patientsäkerhet  är ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
Nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön är nu så bister

Rusar mot röntgen för att se
fler som ska vårdas härinne
Rusar till lab, hämta blod att ge
och allting ska kollas var timme

Patienterna ringer, behöver ju nått
vaknar med smärta, ledsna så smått
Omvårdnad allting känner
smärtan i opsåret bränner

Syster smyger till sist att se
alla som inte vill störa
Tysta de väntat för att be
syster att titta att höra

Hälsa, smärta sjukdom och död
oro ångest och andlig nöd
Allting ska hinnas på natten
vårda, läka, ge vatten

Så har det varit, år efter år
syster i tystheten sliter
Proffsigt och uthålligt kämpar hen på
aldrig från omvårdnad smiter

Timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas och mår
Gåtan som icke låter
för syster kommer ju åter

Jobba vårda och kämpa på
och alla sjuka besöka
Resurserna krymper sakta trots då
patientantalen de bara öka

Nattsyster strävar ensam allt bär
lönen hålls nere, alena hen är
Att sjukhusnatten bevaka
kommer trots slitet tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas lever och mår
i nattens mörkaste timmar

Syster vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
sjuksyster ensam är vaken

Dan före dan tillägnas dikten alla kollegor som driver vården nattetid!
Ni som arbetar dygnet runt, dag, kväll ,natt, helg och röda dagar.

Utan er stannar vården!

God Jul!

Ann-Sofie

Jul utan frid, men med hopp i hjärtat

by Leave a Comment

Snön singlar ner över gator och torg. Julhelgen närmar sig med stormsteg och folk far runt i halkan som yra höns med famnarna fulla av paket, granar och matkassar. En barnkör står utanför stadens största varuhus och sjunger fridfullt om stjärnorna som blinkar och rävar som raskar runt på isbeklädda vattendrag. Är det detta som kallas julefrid?

En trasig pappstjärna skymtar bakom en halvt nerdragen persienn i det brungrå hyreshuset. ”Vi har åtminstone en julprydnad framme och även om den är trasig så är det dubbelt så många julsaker mot vad vi hade förra året”. Flickan skyndar sig ut i hallen och trycker ner fötterna i vinterkängorna. Det är sista dagen innan jullovet börjar. ”Hej då Mamma”. Inget svar. Den lilla flickan rusar nerför trappen med skosnörena hängandes löst runt de små fötterna. Det doftar glögg och pepparkakor i trapphuset. Det gör det inte hemma hos den lilla flickan. Där stinker det av inpyrd rök, alkohol och smuts. ”Å vad jag önskar att jag inte behövde gå på jullov”, tänker den lilla flickan.

Vid det lilla röda torpet en bit utanför den upplysta staden knatar en gammal farbror över gårdsplanen. Hans ben är krumma, ryggen böjd. och famnen är full av vedklabbar. I den gamla farbrorns fotspår stryker en katt som redan börjat spinna högt, väl medveten om att en stunds kel framför brasan väntar inom kort. Väl inne i det lilla röda torpet får den gamle snart igång en brasa. Farbrorn sjunker ner i en till åren kommen skinnfåtölj och katten tar ett mjukt skutt upp i hans knä. En lång julhelg ligger framför den gamle farbrodern. I total ofrivillig ensamhet.

Kim, som han kallar sig eftersom hans namn är alldeles för svårt att uttala för många svenskar, vänder och vrider sig i den smala, hårda sängen. Väntan är olidlig. Kommer jag skickas tillbaka till mitt hemland? Kim drar en djup suck och känner en intensiv, molande smärta i magen av oro och ångest. Mödosamt masar Kim sig ur sängen och slår på Tv:n på väg in i badrummet. ”…över stridernas blod och larm, över all suckan ur människobarm…” sjunger den rödklädda kören. Kim drar handen över den snaggade skallen. Det känns skönt med håret. I spegelbilden skymtar en magerlagd yngling med stora och mörka, lite sorgsna ögon. Att bli utvisad innebär döden för Kim. Eller att återgå till att leva i en lögn. Instängd i en kvinnokropp. Men Kim känner sig inte som en kvinna. Kim är fångad i en kvinnokropp. Väntan är olidlig. ”…kom, kom signade jul, sänk dina vita vingar…”

På akutmottagningen är det full ruljans. Ambulansen åker skytteltrafik mellan överförfriskade medborgare, medelålders kvinnor med bröstsmärtor och oroliga åldringar som halkat på någon av stadens ishala gator. Ett sammansvetsat team med vitklädda professioner koordinerar avancerad teknik med lugnande omvårdnad och empati.

En liten nedkyld flicka med oknutna skor ligger nedbäddad på en brits. Intagningsorsak: Ohållbar hemsituation. Utelåst av moder med grava alkoholproblem som förvärras under helger, i synnerhet jul och nyår. Lätt nedkyld. Skrubbsår på benen och armarna efter att ha snubblat på skosnören. Ledsen.

I rummet bredvid den lilla flickan ligger en gammal farbror som halkat på sin ogrusade gårdsplan. Han har ett djupt sår i pannan som ska sys och han behöver röntga sin vänstra arm och sitt högra ben. Den gamla farbrorn upprepar en enda mening i täta intervaller: ”Vem tar hand om min älskade katt?”

Blåljusen blinkar hysteriskt och sirenerna är öronbedövande. Flinka fingrar jobbar med att stabilisera den magra människan som skurit sig i handlederna. Väl inne på akutrummet finns en tydlig struktur och ett samarbete som grundar sig i engagemang, kompetens och erfarenhet. Han har förlorat mycket blod. Eller är det en kvinna förresten, funderar flera?  Kommer hen att överleva?

Ett tunt, frostigt snötäcke har klätt in sjukhusområdet i en vacker vinterskrud. En sjuksköterska går med snabba, men försiktiga steg för att inte halka, över parkeringen och sätter sig i en bil. Radion drar igång när motorn startar: ”…låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu. Men det blir ljusare igen…” Sjuksköterskan höjer volymen och nynnar med. Det är mycket tankar i huvudet. Hemma väntar familjen på att den helgarbetande sjuksköterskan ska komma hem så att granen kan kläs och rimstugan påbörjas. Glöggen är varm och förväntningarna höga. 

Julefrid. I sjuksköterskans huvud blandas social misär med ensamhet och desperation. Hoppas det går väl för alla som passerat intaget under dagens pass. Bilresan hem blir en ventil och en tår trillar sakta ner för sjuksköterskans ena kind. Snart dags att vrida av jobbkänslorna. Om det går.

Ett vanligt arbetspass runt jul helt enkelt. Jul utan frid, men med hopp i hjärtat.

Ett stort varmt tack till er alla som håller igång vård och omsorg i hela vårdkedjan under jul och nyår. Er insats är ovärderlig!

Åsa Mörner, leg sjuksköterska, leg barnmorska

Magiska röda dagar

by Leave a Comment

Har du arbetat på julafton? Midsommarafton? Påskdagen? Har du arbetat någon röd dag?  Om du har det så vet du hur det känns. Att lämna den varma sängen alldeles för tidigt – i alla fall om det är ett morgonarbetspass. Ta sig mot jobbet när världen sover, allt känns tystare än vanligt och lite öde. Ofta en ganska fridfull resa eftersom trafiken saknas och människor sover. Du är trött eller dödstrött beroende på om du gått upp tidigt eller om du dessutom jobbat kvällen innan.

Du vet också hur det är att lämna familjen som får fira dagen utan dig. Du vet hur det känns att tacka nej till fest hos vänner eftersom du jobbar.

Den magiska sköna långledigheten andra pratar känns mytisk. Du har inte heller upplevt  ”att julafton är på en bra dag”. En bra dag = en veckodag då man med få semesterdagar kan vara ledig i flera veckor. Eller hur det är att arbeta en kortvecka. För dig är det teori.

Du som aldrig arbetat röda dagar vet inte alls vad jag pratar om. Du kanske  tom tycker att det är överdrivet –  hur jobbigt kan det vara att arbeta en julafton ibland? Herregud vad skönt det vore att slippa Kalle Anka, tjatiga barn och att behöva laga massa jobb med julmat.

Undertecknad har arbetat röda dagar. Röda kvällar, nätter och även haft beredskap. Många midsommar och nyårshelger men lite färre jular. Det känns både bra och hemskt att jobba då. Det kan vara fantastiskt att arbeta när vården inte bara handlar om att arbeta bort köer eller hanterar  vårdgarantier. Att vara på plats då de som verkligen behöver söker vård. Det kan faktiskt vara mysigt att vara färre kollegor, äta mat tillsammans och fira på jobbet ( om man hinner). Men bara ibland och handen på hjärtat hade jag alltid hellre varit ledig.  Det är riktigt tråkigt att alltid arbeta minst ett pass under en storhelg ( som många gör) och aldrig få den magiska långledighet. Den där kortveckan som dyker upp för de som inte arbetar helg. Jag har nämligen  haft möjligheten att arbeta både rak vecka med ledigt alla röda dagar så jag vet hur det känns.

Jag tycker att alla som arbetar röda dagar borde ha extremt mycket mer betalt än vad de har. Och det borde ingå långledighet vid andra tillfällen, så det får den extra fyradagarsledighet som andra har vid påsk. Det är återhämtning och vila som alla kan behöva. Jag vet att man har annan veckoarbetstid för att justera men det blir inte INTE samma sak.

Nu är det snart jul och nyår. Nya röda dagar och extraledigt – för vissa. Om någon klagar på att de inte kan fira jul hemma i år för att de jobbar. Lyssna -men avstå från kommentarer som att det inte är så farligt. Speciellt om du aldrig själv arbetat en enda röd dag i ditt liv.

Jag önskar alla som läser detta en god jul med i allafall lite ledighet, firande och återhämtning

Ann-Sofie Gustavsson
leg sjuksköterska

Till en superhjälte

by

Idag tillägnas bloggen alla superhjältekvinnor som lever gömda. Ni är så j__la modiga och fantastiska. Jag önskar att alla kollegor och hela vårdvärlden tar plats och står upp för er.

Tänk att du behöver lämna allt. Hem, vänner, identitet, pengar och fly. Fly för ditt liv. Att du inte kan sova hemma för att det är för farligt. Du fruktar för ditt och/eller barnens hälsa och liv. Det är många kvinnor som lever gömda i Sverige idag december 2021. Det är ännu fler fler som utsätts för våld hemma. Varje dag, året om.

Personligen känner jag stor ödmjukhet inför alla modiga kvinnor som senaste åren öppnat upp och berättat om våld i en nära relation. Om mäns väld mot kvinnor. Om övergrepp och om att leva gömd pga en våldsam partner. Ofta handlar det om barnens pappa.

Det minsta du som läser detta kan göra är att tro på dem. Sluta hitta på ursäkt för förövaren och undra om det verkligen kan vara sant. Han som är så bra. För sanningen är att du hittar förövare i alla former och från alla samhällsklasser.

Kvinnorna beskriver ofta hur svårt det är att våga söka hjälp. Om rädsla, medberoende och maktlöshet. Att inte bli ´trodd eller att inte få hjälp. Om att barnen behöver fortsätta träffa förövaren.. De beskriver att våld är mer än slag. Den finns nämligen oändligt många sorters våld, allt från fysiskt, psykiskt, socialt, sexuellt, verbalt och hot till våld med vapen. Vilket är vanligare än du tror. Lyssna på kvinnornas berättelser så kommer du inse att kreativiteten när det gäller att skada – den är bred och stor.

Det kan se fint ut utåt men vara kaos hemma. Det är sanningar som ibland är så vidriga att jag knappt vill läsa. Min önskan är att vi i vården och Vårdförbundet hjälper till med den förändringen som måste ske. Vi behöver tro på de som utsätts för våld. Alltid tro på kvinnan. Aldrig skuldbelägga kvinnan.

Vad har det med vården att göra tänker du ? Och vad f-n har det i örebrobloggen att göra? Eller tänker du – yes äntligen tar vi upp det viktigaste av alla ämnen just nu. Jämställdhet. Trygghet. Allas lika värde. Mäns våld mot kvinnor.

För det första är 90 % av medlemmarna i Vårdförbundet kvinnor så troligtvis finns det många som utsatts. Dessutom arbetar vi i vården och träffar kvinnor och barn som är utsatta, drabbade och t om lever gömda.

Jag önskar att det sker en förändring i kunskap om hur vi möter dessa kvinnor och barn. Jag följer en del eldsjälar, sidor och föreningar på sociala medier och inser att vi i vården kan bli bättre. Tänka till i bemötande. Lyssna, fråga och tro på den som berättar. Se till att prata ostört. Ge möjlighet att komma tillbaka eller ge kontaktvägar. Förstå att det kan ta tid att lämna och tid att våga berätta.

Om någon söker vård som lever gömd kan jag garantera att kvinnan inte lever gömd för att det är roligt. Eller för att hon vill. TRO PÅ HENNE. Bemöt med respekt. Och för guds skull säg aldrig ” varför lämnade du inte tidigare” eller ”måste du leva gömd”? Se till att INTE röja identitet och ha rutin för det. Jätteviktigt!

Min önskan:
Jag önskar att alla skapar rutiner på arbetsplatsen och går utbildning om våld i en relation och mäns våld mot kvinnor. Jag önskar att ingen mer kvinna eller barn som skadats eller dör pga #mänsvåldmotkvinnor. Jag önskar att min dotter och hennes vänner växer upp i en värld där det inte behövs skyddade boende – för kvinnor och barn. Jag önskar att du som läser bloggen inser att det är vi som behöver stoppa detta – tillsammans.

Och till alla er superhjältar önskar jag en fin och trygg jul.

Ann-Sofie
Mamma. Leg sjuksköterska. Medmänniska.

Tips att följa. Tips att läsa.
Instagram : @gomda.kvinnor @ninarungs @unizonjourer
Eklund Pia ”Vi bryter Tystnaden”
Gartéus Madeleine ” Jag var hon : tio berättelser från kvinnor som överlevde

Min önskelista

by

December och julmånaden kom snabbare än vanligt för mig i år
undrar nyfiket vad våra medlemmar i julklapparna får?
Snart två år med pandemi vi jobbat
och Vårdförbundet för högre löner lobbat

Arbetsmiljö, arbetstider och om samvetsstress det snackas
det är nu sannerligen på tiden att vi ordentligt backas
Sjuksköterskor, Barnmorskor, Röntgen och BMA
alla vi krävs för att vården ska fungera bra

Att det är något skevt med våra villkor vet nog de flesta
och vi försöker göra våra röster hörda för det mesta
Men varför vågar ingen kliva fram och visa vad vi är värda?
tre fyra års akademiska studier borde ju ingen avfärda

Om vi skulle få en rejäl löneinjektion
skulle ju det även förbättra vår pension
Så min önskan är att lönen ökar för våra professioner
det skulle faktiskt minska våra frustrationer

Se hit alla ni som kan bestämma
det räcker absolut inte att öka med en femma
Nu är det dags att alla beslutsfattare hör vår bön
det är verkligen på tiden att TACKA MED LÖN!

God Jul
Önskar Anna Glader
Leg sjuksköterska, barnsjuksköterska
som fortfarande tror på tomten

Vi fick inte tag på någon byggnadsingenjör, men vi har anställt fyra svetsare istället

by

Själv är jag nyfiken på om bron kommer att hålla för tung trafik, alltså den bro som ska konstrueras utan byggnadsingenjör, men som har fyra rekorderliga svetsare på arbetsplatsen. Men det kanske inte är så viktigt?

I alla fall inte när en liknande situation utspelar sig i vården. Det går ju att chansa också och se hur länge det håller.

För när det kommer till säkerheten i vården så tycks det vara underordnat. Det verkar inte vara viktigt att den vård du får på vårdcentralen eller på BB utförs av någon som faktiskt har utbildning och därmed kompetens för att göra rätt bedömningar och behandlingar. Arbetsgivare runt om i landet verkar tro att utbildningen till distriktssköterska inte har någon större betydelse för vårdcentralens säkerhet. Eller att en barnmorskelegitimation inte spelar någon roll, det går lika bra med en sjuksköterska eller undersköterska, trots att dessa professioner inte har någon som helst utbildning inom vare sig sexuell och reproduktiv hälsa eller perinatal vård och amning.

I vissa delar av landet så är den gynekologiska cellprovtagningen helt utlagd på undersköterskor. Har de ens gynekologiska undersökningar med i sin utbildning? Men det räcker tydligen med en snabbkurs någon eftermiddag för att få den kompetensen som annars innefattas i den dubbellegitimerade barnmorskeprofessionens område. Och den stund för det korta samtalet innan, under och efter provtagningen då många frågar om blödningsrubbningar, torra slemhinnor eller framfall, faller helt bort. För det krävs en barnmorska för att kunna besvara sådana frågor. Ingen annan.

Missförstå mig inte. Undersköterskor är ju helt fantastiska och vården skulle inte fungera utan dem. Men det är ju ingen som kommer på tanken att sätta in en barnmorska som kirurg. Inte ens med en snabbutbildning…

Precis samma skrämmande taktik sker på labb och på röntgenkliniker. Legitimerade biomedicinska analytiker byts ut mot exempelvis undersköterskor och samma sak sker med röntgensjuksköterskor.

Är budskapet från våra arbetsgivare att vi inte behövs? Kan vi lägga ner utbildningarna på landets universitet och högskolor egentligen? Oavsett hur de (inte) tänker så är det ju verkligen inte positivt ur rekryteringssyfte. ”Utbilda dig en himla massa år, men det går egentligen lika bra med någon utan din utbildning”.

Jag ser också ett problem med att det faktiskt finns personer som har utbildning inom ett visst område men som, utan betänkligheter, ger sig in hals över huvud i något som de faktiskt inte har kompetens för. Varken teoretisk eller praktisk. Hur tänker du som gör det?

Personligen så är jag rädd om både människan jag ska vårda och den legitimation jag har.

Jag vet i alla fall vem jag vill bli behandlad av, vem som ska få ge mig råd när jag behöver, vem som ska genomföra undersökningen på mammografin och vem som, åtminstone borde få undersöka mina prover på labb. Men vet du det?

Du kanske åtminstone vet vilken bro du helst skulle rulla ut din bil på när du ska korsa ett vattendrag eller en djup ravin; Den som är byggd med hjälp av byggnadsingenjörens arbete med bland annat system- och hållfasthetsberäkningar? Eller den utan?

Åsa Mörner, leg sjukskötersla och leg barnmorska

Är det någon skillnad på en samhällsfarlig strejk och en samhällsfarlig brist?

by

Sedan början av sommaren så har våra danska sjuksköterske- och röntgensjuksköterskekollegor strejkat för att få bättre villkor. Precis som här hemma i Svedala så är den starkt kvinnodominerade professionen gravt undervärderad och har en alltför pressad arbetsmiljö. Men dansk media har haft mer fokus på fotbolls-EM och OS än att en av landets samhällsbärande yrken desperat ropat efter förbättrade villkor, trots att stödet från befolkningen är stort. Och nu tar den danska regeringen fram ett lagförslag som omedelbart stoppar strejken. WTF?!

Motiveringen till den danska regeringens mindre moderna påhitt är att konsekvenserna av strejken blivit så pass allvarliga för hälso- och sjukvården att det ”krävs ett ingripande.” Antar att de menar att det alltså är samhällsfarligt att inte ha tillräckligt många av dessa yrkesgrupper i tjänst?

Och det är ju svårt att argumentera mot det. Självklart drabbas samhället av att det inte finns tillräckligt många sjuksköterskor och röntgensjuksköterskor som kan undersöka och behandla patienter. Men något som faktiskt går att argumentera emot är varför så pass viktiga yrken; yrken som uppenbarligen är så oumbärliga så att regeringen måste gå in och stoppa en strejk, inte värderas högre? De är ju så oumbärliga så att det krävs ett särskilt (medeltida) lagförslag för att få dem att återgå i tjänst till och med?

Legitimerade yrken i vården får inte strejka på samma sätt som exempelvis busschaufförer eller snickare får göra. Det är samhällsfarligt. Men vad innebär egentligen en samhällsfarlig avsaknad av exempelvis sjuksköterskor inom vården?

När de danska sjuksköterskorna strejkat under sommaren så har planerade operationer ställts in, något som enligt den danska regeringen kommer att ta flera år att komma ikapp. Är det inte samhällsfarligt att ha sådan brist på sjuksköterskor i verksamheterna så att vårdköerna växer, behandlingar ställs in eller flyttas fram och akutmottagningar och vårdavdelningar är överfulla? Ungefär som vi har det rent allmänt alltså, även utan strejker?

Nej, vi får inte strejka så att det blir ”samhällsfarligt”. Men våra villkor fortsätta vara usla, något som i sin tur lett till en vårdkris som tycks bli allt djupare och djupare. Det är inte bara här i Sverige eller i vårt grannland Danmark som situationen ser ut så. Kvinnodominerade vårdprofessioner är gravt undervärderade i stort sett överallt.

Sjuksköterskelönerna i Danmark ligger 15-20 procent lägre än andra yrken med motsvarande utbildningsnivå och enligt arbetsmarknadsforskare så riskerar nu Danmark, precis som i Sverige, att förlora ännu fler sjuksköterskor. Men det är tydligen inte samhällsfarligt?

Tänk om den danska regeringen istället skulle hävdat att det var samhällsfarligt av arbetsgivarparten att inte erbjuda bättre villkor? Kunde de inte fixat fram ett sånt lagförslag istället?

Är det någon skillnad på en samhällsfarlig strejk och en samhällsfarlig brist?

Åsa Mörner, legitimerad sjuksköterska, leg barnmorska

Historisk anekdot: Vi har faktiskt en sån här liknande gammal ful händelse från vår egen svenska historia också. 1951 kräver dåvarande fackförbundet för sjuksköterskor, Svensk sjuksköterskeförening (numera vårt professionsförbund) stora löneökningar, eftersom yrket, även då, var gravt undervärderat, vilket också hade lett till massuppsägningar i protest. Riksdagen kallades då in akut in under sommaren för att besluta om en ”tjänstepliktslag för sjuksköterskor”. Lagen antogs dock aldrig. Men det var först 1966 som sjuksköterskor fick konflikträtt, dvs rätt att strejka. Så länge det inte blir samhällsfarligt…vad nu det är…

Våga fråga!

by

När jag var nyexaminerad kastades jag in ganska snabbt på en hektisk akutvårdsavdelning. Inskolningsperioden var allt annat än lång och det dröjde heller inte länge tills jag blev en av dem som sågs som ”erfaren och rutinerad”. Men det var jag sannerligen inte.

Men jag hade ett knep, ett knep som gjorde mig (relativt) trygg, lugn och säker. Det var att VÅGA FRÅGA!

Jag har många gånger mötts av nyexaminerade av diverse professioner, både i min kliniska yrkesroll, som patient och som universitetslärare, som liksom sprätt runt på avdelningar och mottagningar som om de vore någon sorts gudagåva till verksamheten och de vårdsökande. Som betett sig som självsäkra tuppar i en hönsgård och som om de tog sitt yrkesansvar med en klackspark. Sådana personer ger mig både huvudvärk, magknip och kalla kårar. De som aldrig ”behöver” fråga om något.

De som tror att de är fullfjädrade experter innan de knappt ens fått sin legitimation från Socialstyrelsen.

Men att bli expert tar många, långa år. Och det vore helt omänskligt att tro att du är lika kompetent som dina mer erfarna kollegor redan efter första arbetsveckan. För det är du inte. Och även om arbetsgivare i sina desperata försök att fylla de ekande tomma hålen i schemaraderna, tycks ha orimliga förväntningar om att en nyexaminerad barnmorska, biomedicinsk analytiker, röntgensjuksköterska eller sjuksköterska skulle vara självgående och trygg redan från start, så är det INGEN av dina kollegor som har sådana fantasifulla förväntningar på dig. Faktum är, att vi förväntar oss att du SKA vara osäker. Så om du inte ställer tillräckligt många frågor eller ber någon rutinerad kollega dubbelkolla ofta nog, så är det troligtvis bara en tidsfråga tills du begår ett ödesdigert misstag.

Visst, alla kan göra misstag, särskilt i den här galna arbetsmiljön, med allt för få kollegor och alldeles för hög stressnivå. Men risken är ju betydligt högre då du är ny och utan erfarenhet.

Tyvärr tycks som sagt inte våra arbetsgivare alltid förstå att det krävs långa inskolningsperioder och utrymme för frågor och möjlighet att dubbelkolla spädningar, omläggningar och drän när man är ny. Vården idag är helt enkelt inte dimensionerad för det. Och om du upplever att din inskolning var på tok för kort, att ingen hinner svara på dina frågor eller att det inte finns tid för att arbeta säkert så är det ditt ansvar att påtala det- via samtal med din chef och genom att skriva avvikelser.

Och som rutinerad kollega så är det också ditt ansvar att rapportera om du ser att en kollega, ny eller erfaren sådan, inte arbetar säkert.

Men det är också ditt ansvar som rutinerad att vara pedagogisk och vara tillgänglig för frågor. Kan du inte vara det pga arbetsmiljön? Avvikelse! För det är så vi kan påverka och förändra. Det är så vi kan påvisa att något är ohållbart, som ju vården faktiskt är i nuläget.

Tre år i grundutbildning är alldeles för kort tid för att förberedas för den verklighet som väntar i dagens hälso-och sjukvård. Och verksamheterna är under inga omständigheter anpassade till att ta emot nyexaminerade, som skulle behöva långa inskolningsperioder och traineeprogram.

Var med och påverka. Rapportera, larma, gör din röst hörd så vi kan förändra och förbättra. Och du- glöm inte att VÅGA FRÅGA! Det är så du blir ett proffs!

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska, Leg barnmorska

Universitetslärare

Använder du semestern som rehab?

by

Om någon hade sagt att jag var tvungen att jobba en dag till så hade jag lagt mig ner på golvet och skrikit, som en trotsig fyraåring i en leksaksaffär.  Känslan när man checkar ut, lägger in autosvar på mailen och parkerar jobbskorna är obeskrivlig och allra bäst känns den precis innan sista arbetspasset, när hela semestern bara ligger och väntar på att kickas igång.

Semester ska handla om att må bra, vila och bara vara; kanske upptäcka nya platser eller bara plöja böcker i hängmattan. Men hur lång tid tar det för dig att återhämta dig från årets arbetsinsatser så att du kan börja njuta av semestern på riktigt? Använder du kanske semestern till en sorts rehab för att slicka dina sår och läka din kropp och själ efter en alltför tung arbetsbelastning och bävar redan under första semesterveckan inför första arbetsdagen efter semestern?

Då är det faktiskt inte semester. Då är du utmattad och behöver sjukskrivning och rehabilitering. Och kanske ett nytt jobb?

De flesta av oss är nog rätt trötta när semestern börjar. Men det är skillnad på att vara trött och längta efter semestern och att vara utmattad, orkeslös och mestadels sovande under hela semesterperioden. Men tyvärr så är det nog alltfler av oss som känner precis så. Som ser semestern som en period att försöka läka från den orimliga arbetsmiljö som så många i vården har.

Det är inte dig det är fel på. Det är inte du som är svag eller dålig. Det är vården, och världen, som är galen. Efter den långa tiden av den fortfarande pågående pandemin, är anspänningen betydligt högre för många. Både ur ett professionellt perspektiv, oavsett om du arbetat med covidvård eller inte. Men även ur ett personligt perspektiv. Många har känt stor oro över både sin egen hälsa eller anhörigas under coronapandemin.

Det är tärande att vara orolig, och att dessutom vara tungt belastad i sitt arbete under lång tid. Det kostar på.

Det är INTE du som är svag om du faktiskt inser att du nog skulle behöva vara sjukskriven istället för att ha semester. Det är mänskligt och det är även en styrka att kunna dra i nödbromsen. Kanske är det just inför, under eller efter semestern som du inser att du faktiskt är utmattad?

Din semester är värdefull och ska inte vara någon form av läkningsprocess eller självrehabilitering. Den ska vara till för att njutas. Hoppas du kan det!? Om inte- sjukskriv dig!

Åsa Mörner

..som har hemester i hängmattan nu