Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Överst på en barnmorskas önskelista

av Lämna en kommentar

Snön ligger tungt över träden och luften är bitande kall. Vägbanan gnistrar i solljuset och påminner om en bottenfrusen sjö. Förmodligen vore skridskor det bästa färdmedlet.

En vit Volvo kommer slirandes över vägbanan. En man med stirrig blick och vitnande knogar som greppar hårt runt ratten, trycker ner gaspedalen i botten. Bredvid honom sitter en högröd kvinna som ser arg och förtvivlad ut.

“Blåste du ut adventsljuset? ” Mannen sneglar nervöst på kvinnan som gnyr något obegripligt till svar. Ett knorrande ljud hörs från någons mage. Mannen börjar rafsa i en påse som ligger inkilad i det öppna handskfacket och får till slut upp en saffransbulle som han snabbt slukar.

Termometern på instrumentpanelen visar på -24 grader och den täta granskogen ser sagolikt vacker ut i sin snöklädda skrud. Det är inte mycket dagsljus kvar och på himlen börjar tindrande stjärnor att anas.

En ilsken mobilsignal ringer högt i kvinnans jackficka. Hon svär en lång harang och svarar uppgivet. ”Vars är vi? Mamma undrar”, frågar hon den stressade mannen vid ratten.

”Jag vet inte riktigt”, svarar mannen svagt. ”Jag har inte kollat på vägskyltarna och det är glest mellan dem dessutom”.
”Vi är snart framme” hörs kvinnan säga till personen i telefonen.

Mannen himlar med ögonen och suckar högt medan han slår på radion.

” Stilla natt, heliga natt!
Allt är frid. Stjärnan blid
Skiner på barnet i stallets strå
Och de vakande fromma två.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.”

Kvinnan nynnar med men pausar emellanåt och flåsar. Hon har svettpärlor i pannan och håret ligger klistrat mot tinningarna.

En älg styr med bestämda steg upp på den snorhala skogsvägen. Vad gör man annars när man ska till andra sidan? Och vad gör man när man är mitt på den vintriga vägen, är 40+2, har krystvärkar och 15 mil kvar till förlossningen?

 

Överst på en barnmorskas önskelista:
Jag önskar att alla kvinnor fick möjlighet att föda med en barnmorska vid sin sida, inte i en snödriva i skogen.

Åsa Mörner, barnmorska

Och nu blir det reklam!

av

cherry“Om någon ska välja att arbeta inom vården så måste ni hjälpa till att berätta vad som är bra” (citat från irriterad person som anser att Vårdförbundet bara gnäller).

Så jag utgår från min egen profession – legitimerad sjuksköterska (för tillfället en bristvara inom svensk sjukvård), och delar nu med mig av det som är bra. Det är alltså reklamdags!

Som legitimerad sjuksköterska kommer du:

  • Ha arbete
  • Kunna välja världen som arbetsplats (det ges möjlighet att arbeta på olika platser)
  • Möta många människor (och får hjälpa människor)
  • Ha ett både fysiskt och psykiskt arbete (du använder dagligen både kropp och hjärna)
  • Få arbeta tillsammans med fantastiska kollegor – som man kan dela allt med! (Det går helt enkelt inte att ha bättre arbetskamrater än sjuksköterskor. För mig som ensambarn är kollegorna de systrar och bröder jag aldrig fått!).

Slut på reklamen och åter till verkligheten.

Eftersom det inte går att leva på luft, och livet pågår vid sidan av jobbet så är lön, arbetstider, möjligheter och arbetsmiljö jätteviktigt! Och handen på hjärtat, det fungerar INTE tillräckligt bra för de flesta av oss legitimerade sjuksköterskor. Just nu är det inte ens “good enough”.

Exempelvis är det många gånger svårt  att ta rast. Det är vanligt med hullerombullerscheman (dag, kväll och natt blandat i en enda röra) där ingen hänsyn tas till OM du kan sova dagtid eller inte. Semester och ledighetsmöjlighet sker om verksamheten tillåter (vilket är typ aldrig). Kompetensutveckling och karriärmöjligheter begränsas ofta till att söka en chefstjänst. Och som chef har du på många ställen mycket dåliga förutsättningar att utföra ditt chefsuppdrag.

Det är nästintill omöjligt att utföra ett bra jobb eftersom det ges dåliga förutsättning för det i dagens vårdsverige. Som legitimerad sjuksköterska är patienten i fokus – och när jag som legitimerad sjuksköterska inte kan legitimera vården är det min skyldighet att säga ifrån! Då tar jag mitt legitimationsansvar! (Det handlar alls inte om att klaga) Och du som inte är legitimerad yrkesutövare bör lyssna. För det handlar om vård i vårt land, den vård du möter om du eller din anhörig är sjuk. Det handlar om framtid och om hur VI vill ha det i Sverige.

Så jag ber om ursäkt till alla som upplever det gnälligt och uppmanar er att lyssna lite till.  Med legitimationsansvaret räcker det inte att leverera vård som är “good enough”.
Att bara berätta solskenshistorier – är att blunda för sanningar.
Att berätta sanningar – är att ta ansvar.
Att åtgärda sanningar –  är ett måste för god och säker vård

Sjuksköterskeyrket är fantastiskt – det är ramen runtomkring som brister.

Ann-Sofie Gustavsson
legitimerad stolt sjuksköterska
med styrelseuppdrag i Vårdförbundet avdelning Örebro

Säker vård med chefer och ledare i spetsen

av

Patientsäkerheten är som ni vet en prioriterad fråga och antal patienter som skadas, av misstag, i vården skall till varje pris minska.

I lördagens Dagens Nyheter kunde jag dock läsa om hur patientsäkerheten på Karolinska sjukhuset utarmats på grund av läkarnas kompetensnivå och avsaknad av rapportering av avvikelser som begåtts. Av artikeln framgick också att den personal som Dagens Nyheter intervjuat vill vara anonyma.

Frågan är om det är något unikt för Karolinska sjukhuset eller tendenserna finns på andra sjukhus i Sverige. Om det är så att tendenserna finns i vår vardag så tycker jag det är viktigt att vi som chefer och ledare för fram de problem som finns och som kan äventyra patientsäkerheten, för patienterna skull men också för personalens skull samt att se till att avvikelser rapporteras. Vem vill ha del i att misstag begås som skulle kunna ha förhindrats?

Jag menar också att vi tillsammans, kanske genom kollegiala nätverk, kan stödja varandra i att vara starka i sådana situationer och våga fråga och våga kräva. Det är därför väldigt bra att för sin egen skull vara del av ett gemensamt Vårdförbund som nu även fokuserar på chefer och ledare.

Inom Vårdförbundet, lokalavdelning Örebro är vi unika i landet då vi har en utsedd chefscoach som bara fokuserar på chefs- och ledarfrågor.

Som chefscoach tycker jag det är viktigt att påverka arbetsgivare/politiken så att ni som chefer och ledare får rätt förutsättningar vad gäller, lön, arbetstid, verktyg, avlastning samt att föra fram era behov och önskemål. Jag vill också stärka professionen chef och ledare, som jag ser det så borde vi vara den 5:e professionen i Vårdförbundets medlemskap utöver sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker.

Jag vill också vara med i processerna med att skapa – verktyg/information till chefer och ledare och ta fram en tvärprofessionell akademisk utbildning för chefer och ledare samt stötta i kris – coaching. En viktig del i detta arbete är att skapa mötesplatser och kompetensutvecklingsdagar samt att omvärldsbevaka och delge er chefer och ledare nyheter som är av vikt.

Nationellt pågår en hel del projekt som kommer att gynna patientsäkerheten och oss som arbetar i vården, som ex; nya direktiv vad gäller blodsmitta, direktiv kommer från EU i mars 2013, definitioner och indikatorer för vad överbeläggning innebär skall skapas för att få till bättre jämförelser, en standard för kvalité på äldreomsorg skall tas fram där ett 50 tal organisationer deltar och mycket, mycket mer. Det är jättespännande allt som händer och vi kan se fram emot.

Birgitta Westberg
chefscoach
Vårdförbundet avdelning Örebro