Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Sjunker i Vårdkaosets Hav

by

Det kalla vattnet stiger snabbt, upp över mina fötter, ben och mage. Jag håller upp hakan för att inte få in vatten i munnen och näsan och känner hur håret blir blött i nacken.

Jag befinner mig mitt ute på ett mörkt och stormigt hav av underbemanning, vårdplatsbrist och bristande finansiering.

Hur länge förväntas jag orka trampa vatten?

Den evighetslånga krisen i vården sätter djupa spår. Magkatarr av oregelbundna matvanor och stress med att hinna kasta i sig matlådan eller bananen. Återkommande spänningshuvudvärk av konstiga ställningar, tunga lyft och kroniskt ömma axlar. Migrän som utlöses av ett schema med arbetstider som ligger huller om buller, dag, kväll och natt.

Ångest av att inte kunna ge den vård som jag är utbildad och har kompetens för att ge.

Ska man verkligen behöva bli sjuk av sitt arbete? Hur länge ska det få fortgå, denna djupa kris, som egentligen faktiskt går att lösa? Varför lyssnar ingen på oss som arbetar i vården?

Jag känner hur vattnet letar sig in under mina pyjamasliknande arbetskläder. Plötsligt glider mina arbetsskor av mina trötta fötter och sjunker ner mot den dyiga bottnen. De dyra, fotriktiga sandalerna som jag betalat med mina egna surt förvärvade pengar.

Ljuden av larmsignaler, pipande och väsande apparater och rondens samlade röster hörs allt dovare. Mina öron är vattenfyllda och alla ljud tycks ha lindats in i tjock bomull.

Det var längesen jag sov en hel natt. Och det var ännu längre sedan som jag lämnade min arbetsplats och kände att jag gjort ett bra jobb. Otillräcklighetskänslan drar mig allt längre ned i det kalla vattnet, likt tyngder om min kropp.

Sjukhuskorridorens skarpa lysrörsbelysning har övergått i ett mörkt hav och en dovt bubblande tystnad.

Jag har länge kippat efter andan vid ytan, trampat vatten och viftat med armarna. Desperat försökt få hjälp. Hjälp för att kunna ta en ordentlig rast, hjälp för att hinna vila ordentligt mellan arbetspassen, hjälp för att hinna gå på toaletten. Jag har skrikit efter hjälp för att kunna ge en trygg och säker vård, utan risk för att skada och göra illa någon.

Men nu är min röst hes och jag får ingen kraft i min stämna. Och mina ben orkar inte trampa runt i det tunga vattnet längre. Mina lungor har tömts på syre och fyllts med vätska. Jag kan inte andas längre. Jag har nått botten av ett kallt hav fullt av höga vågor och starka strömmar.

Jag har drunknat i det avgrundsdjupa oändliga Vårdkaosets hav. Hur ska jag komma upp till ytan igen?

Vårdplatsbrist eller sjuksköterskebrist?

by

Det har tröttat ut mig till leda att höra hur SKR, Regioner och även politiker pratar om den stora brist på SJUKSKÖTERSKOR som finns i Sverige.

Det pratas om vårdplatsbrist i hela Sverige. Vad då vårdplatsbrist. Vad är det?

Det tänker jag förklara.
Vårdplatsbrist är i första hand en brist på förutsättningar för Sjuksköterskor. Den skapas av att arbetsgivaren inte lyckas behålla och rekrytera tillräckligt många med den kompetens som dessa professioner innehar. Det finns många lediga vårdplatser, om man relaterar till sängplatser, på de allra flesta sjukhus så också i Region Örebro län. Varför arbetsgivaren inte kan ha dessa platser öppna och lägger där en behövande patient är för att Sjuksköterskor inte finns att tillgå på arbetsplatsen.

Sjuksköterskebristen orsakas av alldeles för hård arbetsbelastning, över en längre tid som innebär konstant samvetsstress för att du vet att du kan ge så mycket bättre vård, som patienterna har rätt till, om du bara får Förutsättningar. Men det får du inte utom du behöver konstant springa och lösa det mest akuta, nu!

Det spelar ingen roll hur många skyddsbarriärer vi har i form av en bedömning på akutmottagningen eller någon annanstans om det inte finns Sjuksköterska med rätt kompetens som tar hand om patienten 24/7 efter att bedömningen görs. Att det inte år 2022 är helt uppenbart att det är Sjuksköterskorna som vårdar patienterna är för mig en gåta.
Det är Sjuksköterskorna som ser de första symtomen på att något inte står rätt till och kontaktar läkare vid behov. Om varje Sjuksköterska ska ha ansvar för fler patienter då är det stor risk att den inte upptäcker de tidiga symptomen. Att vara Sjuksköterska är ett hantverk som kräver tid. Om vi inte har tiden tå tappar vi möjligheten att se helheten. I det avseendet spelar det ingen roll hur många workshops eller omställningar vi har. Det är Sjuksköterska och tid som behövs!

För de flesta yrkesgrupper i samhället höjs lönen när det är stor brist på just den yrkesgruppen men inte för Sjuksköterskor. Tvärtemot diskuterar SKR att gå ihop för att du som sjuksköterska inte får arbeta i din hemregion i ett halvt till helt år om du går över till bemanningsbolag. Detta borde kallas för kartell men nej SKR er en organisation, i hela Sverige, trots att det är Regionstyre.

Den enkla sanningen är att om arbetsgivarna skulle erbjuda den lön som är självklar med hänvisning till Sjuksköterskornas kompetens, då skulle inte många gå över till bemanningsföretag. De flesta skulle gladeligen arbeta för utveckling av den egna verksamheten om den fick möjligheten. Som det är nu är flykt till bemanning det enda sättet vi kan använda för att bibehålla vår egen hälsa, ha någon bestämmanderätt över vår arbetstid och fritid och inte arbeta ihjäl oss.

Till arbetsgivaren: Visa nu att ni vill vända sjukvårdskaoset till en bra arbetsplats med motiverade medlemmar. Ge Sjuksköterskor, Barnmorskor, Biomedicinska analytiker och Röntgensjuksköterskor den lön de har rätt till utifrån den stora kunskap och kompetens de bidrar med i vården.

Rósa Ólafsdóttir

Leg. Sjuksköterska och leg. Barnmorska

Styrelseledamot och huvudskyddsombud

Vårdförbundet Örebro

Rósa Ólafsdóttir

Leg. Sjuksköterska och leg. Barnmorska

Styrelseledamot och huvudskyddsombud

Vårdförbundet Örebro

Är sjukvården ett sjunkande skepp?

by

Skriver denna blogg som en vädjan och ett rop från oss i sjukvården. Vi hoppas att det når er på beslutande nivå i Sverige och att ni tar detta på allvar. Tack att ni tar er tid att läsa och begrunda nedanstående.

Tyvärr känns vården som ett sjunkande skepp.
Alltfler säger upp sig, skolar om sig till annat yrke eller bara byter till någon annan form av arbete. Allt för att komma bort från vården. Samtidigt tycks det bli allt färre som väljer att studera vidare till t.ex. sjuksköterska samt röntgensjuksköterska. Frågan som ni i ledande position för vårt land måste ställa er och lösa är: Varför är det så här? Svaret behöver komma från de som arbetar ”på golvet”, dvs. de som är mitt i vårdarbetet, t.ex. röntgensjuksköterskor. Inte högt uppsatta chefer eller direktörer som inte vet hur det är att arbeta med patientnära arbete.

Trots mängder av valkampanjer och löften bakåt om att satsa på vården blir det bara sämre och sämre. Nu är det akut och nu behövs det verkligen en förändring. Viktiga punkter att lösa är hur arbetsmiljön, arbetsbelastningen och arbetstiderna är, samt hur lönesättningen och löneutvecklingen ser ut för sjuksköterskor/röntgensjuksköterskor.

Så länge som situationen ser ut som den gör kan arbetsmiljön och arbetsbelastningen inte lösas. Det är svårt att anställa utbildade personer som inte finns eller som inte vill söka tjänst inom vården. Att arbeta i ett så högt tempo som vi gör och samtidigt kontrollerat utföra alla arbetsuppgifter som kräver medicinskt ansvar för människors liv, det är inte hållbart. Det är inte ovanligt att tio schemarader som står tomma på olika vårdenheter. Utöver den vanliga heltidstjänstgöringen ska även dessa arbetspass täckas upp. Personalen orkar inte längre och allt detta innebär att det dagligen
är för få medarbetare i tjänst i förhållande till arbetet som ska utföras. Fler blir sjukskrivna samtidigt många söker sig bort från vården. Det blir en ond spiral som går nedåt. Intresset för att studera till t.ex. röntgensjuksköterska behöver stiga i vårt samhälle.

Vad tror ni helt ärligt att Sveriges medborgare ser som lockande när det kommer till att söka en utbildning eller ett arbete? Är det intressant att söka sig till ett yrke med en ohållbar arbetsbelastning och en underbetalad lön där löneutvecklingen är under all kritik? Det är tyvärr så den bistra
sanningen är med vården för t.ex. röntgensjuksköterskor idag. Läkarna är absolut en väldigt viktig och betydelsefull del av vården och de utför ett fantastiskt arbete. De har dock vad vi menar en bra lön och löneutveckling, vilket de absolut ska ha med sin bakomliggande utbildning och sitt
medicinska ansvar. Undersköterskorna är också lika betydelsefulla och absolut även de värda sin lön. Det som blir skevt är när gapet i lön mellan sjuksköterskor och läkare är så pass stort som det idag är. Därtill att det finns fall där undersköterskor tjänar samma eller mer än sjuksköterskor. Det är inte ok. En undersköterska ser nog ingen motivation att studera vidare till t.ex. röntgensjuksköterska när lönen är ungefär samma men det medicinska ansvaret blir så mycket större.

Vi sjuksköterskor behöver fler kollegor, behöver en drägligare arbetsmiljö och behöver en avsevärt bättre lön. Detta brev skrevs till er i ledande position i vårat land i hopp om att ni ska göra det ni så länge lovat: ATT SATSA PÅ VÅRDEN. Inte som tidigare utan på ett sätt som gynnar oss som dagligen sliter för att ta hand om alla sjukhuskrävande patienter. Vården är en så viktig del av vårt samhälle, det behöver märkas även i lönekuvertet. Om Regionen åter ska väcka intresse som arbetsplats, och även bibehålla befintlig vårdpersonal, behövs en stor och kontinuerlig satsning på vården. Tack för att ni tog er tid att läsa detta. Ser fram mot respons från er politiker som läst detta samt att ni satsar på vården på riktigt den här gången.

Med Vänliga Hälsningar
Personal på Röntgenkliniken vid Örebro Universitetssjukhus, Lindesbergs lasarett samt Karlskoga lasarett; Region Örebro Län

Vi orkar inte med fler tomma löften eller missriktade satsningar

by

Det är såklart bra att det görs satsningar och att budgeten höjs för vård och omsorg. Men har vi inte hört den sagan tidigare? I åratal så har vi fått höra om ”budget hit och budget dit” som kommer att ”lösa kaoset i vården”.

Ja. Vi behöver fler vårdplatser.

Ja. Vi behöver en bättre arbetsmiljö

Ja. Vi behöver fler sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor i vården.

Men att det ska vara så svårt att förstå hur vi får det är faktiskt obegripligt. Hur många gånger ska vi behöva förklara det?

Ge oss rätt villkor så har vi kommit mer än halvvägs!

En populär lösning för att lösa vårdkrisen, som ju härjat fritt som en oändlig pandemi i decennier, är att ”utbilda fler”. Men då har man ju inte lyssnat alls! Hur ska vi göra för att ni ska förstå?

Otillräckligt attraktiva villkor i form av lön, löneutveckling och utvecklings-och karriärmöjligheter leder till:

Att vårdpersonal säger upp sig och antingen byter arbetsgivare eller yrke vilket leder till:

Att det blir för få i personalstyrkan kvar i tjänst samt att vården dräneras på erfarenhet och kunskap vilket leder till:

Att det finns färre anställda på plats som ska täcka verksamhetens behov, behov som ökar allt mer i takt med vårdens snabba utveckling, vilket leder till:

Att de som finns kvar i vården går ner i arbetstid för att orka med sitt arbete fysiskt och psykisk vilket leder till:

Att det blir ännu färre i tjänst eftersom så pass många arbetar deltid, vilket leder till:

Att ännu fler säger upp sig vilket leder till:

Att det inte går att hålla tillräckligt många vårdplatser öppna eftersom det inte finns tillräckligt mycket kvalificerad bemanning i tjänst, vilket leder till:

Att det inte går att ta emot alla studenter som behöver komma ut i verksamhetsförlagd utbildning eftersom det inte finns tillräckligt många erfarna handledare i tjänst eftersom de har slutat arbeta i vården, vilket leder till:

Att utbildningen för exempelvis sjuksköterskor inte kan bedrivas på ett bra sätt eftersom studenter behöver möjlighet till en erfaren handledare (med handledarutbildning och en gedigen yrkeserfarenhet och god kännedom om den specifika enheten som studenten ska vara på) samt möjlighet till reflektion och pedagogiskt utbyte tillsammans med sin handledare (som inte hinner med det pga alltför pressad arbetsmiljö), vilket leder till:

Att studenterna inte blir tillräckligt rustade för att möta de orimliga utmaningarna som väntar dem i vården när de examineras, vilket leder till:

Att många lämnar yrket efter endast en kort tid i vården då de inser att det inte är hållbart att arbeta under sådana villkor ända till pension, vilket leder till…

Att vi hamnar tillbaka på ruta 1, dvs:

Otillräckligt attraktiva villkor i form av lön, löneutveckling och utvecklings-och karriärmöjligheter leder till:

VÅRDKRIS!

Det börjar bli tröttsamt att höra samma visa igen. Det går inte att lösa krisen i vården utan att öronmärka rejäla satsningar på att förbättra villkoren för de som under en evighetslång tid undervärderats och samtidigt burit bördan av en gravt underfinansierad vård på sina axlar. Och vilka är det egentligen som skulle utbilda fler? Mig veterligen så är det sjuksköterskor som utbildar sjuksköterskor, sjuksköterskor som dessutom ska ha en högre akademisk nivå i form magister eller masterexamen eller ännu högre utbildning i form av lektorer och professorer. Var ska de extra resurserna för att kunna utbilda fler komma från?

Vi orkar inte med fler tomma löften eller missriktade satsningar. Snälla, lyssna på vad vi säger! Det är allvar nu!

Åsa Mörner, leg sjuksköterska och leg barnmorska

Schysst vård kostar

by

2021 går mot sitt slut, ytterligare ett år som präglats av pandemi. Men även vårdköer, platsbrist och usel arbetsmiljö har varit en stor del av vården och omsorgen. Även 2021. Nu har ett nytt år startat. Vi står fortfarande i en brinnande pandemi och säkerligen så kommer vi att drabbas av fler pandemier i framtiden. Vi börjar det nya året med ett smärre kaos i vården- ett kaos som det faktiskt finns lösningar på. Visst vore det väl schysst att få till en välfungerande vård, en gång för alla?

Vården blir alltmer högspecialiserad och komplex och sätter stor press på professionens kunnande. Trots det ser vi att det blir allt färre specialistutbildade och erfarna sjuksköterskor i vården. Mot slutet av året så har Akutmottagningen på USÖ varit i fokus i media, där det varit problem med bristande förutsättningar för att bedriva säker vård under lång tid. Detta har också lett till en ansträngd arbetsmiljö. Bristen på erfarna och specialistutbildade sjuksköterskor finns i alla verksamheter. Det leder inte bara till bristande säkerhet för den vårdsökande, utan också till långa vårdköer och svårigheter att få kontakt med vården.

Även inom diagnostiken finns stora brister som leder till osäker vård och försenade behandlingar. Biomedicinska analytiker finns inom många olika områden i vården, och har under pandemin varit livsviktiga och arbetat under hård press. Det har lett till en mycket ansträngd arbetsmiljö; hela 84 % av biomedicinska analytikerna uppger att de upplever fysiska eller psykiska besvär på grund av den höga arbetsbelastningen under pågående pandemi. Det saknas goda förutsättningar för ett hållbart yrkesliv och vi ser också att biomedicinska analytiker ersätts av andra professioner, trots att det är ett legitimationsyrke med tre års universitetsutbildning i ryggen.

Inom diagnostiken finns också röntgensjuksköterskor. Tekniken inom området radiografi utvecklas i ett rasande tempo men trots det saknas en reglerad specialistutbildning för röntgensjuksköterskor. Dessutom är det brist på yrket i 18 av 21 regioner. Samtidigt som kravet på kunskap är stigande så ersätts även röntgensjuksköterskor av andra professioner, något som riskerar patientens säkerhet. När vården utvecklas måste också kunskapen hos de som arbetar inom området höjas. Inte sänkas.

Barnmorskors villkor har varit synliga i media under andra hälften av året, mycket tack vare den dysfunktionella förlossningsvården i Stockholmsområdet. Men faktum är att vi har stora problem i hela landet, även inom Örebro län. Det är brist på barnmorskor inom flera verksamheter och många erfarna lämnar slutenvården eller yrket helt och hållet. Barnmorskors unika kunskap, som grundar sig i 4,5 års universitetsstudier och två yrkeslegitimationer, ersätts av professioner som saknar rätt kompetens. Vi ser också att arbetsmiljö och möjlighet att få ut hela sin sommarsemester försämras alltmer.

Gemensamt för dessa fyra samhällsbärande professioner är att de saknar rätt förutsättningar, både för att bedriva sin professionskunskap på ett säkert sätt men även gällande villkor, god arbetsmiljö och möjlighet att premieras i lönenivå i takt med större erfarenhet och högre kompetens. Dessa bristande förutsättningar har lett till en ohållbar situation i vården.

Men det finns faktiskt lösningar och nu är det dags att verkligen agera!

  1. Professionskunskapen ska inte ersättas av annan kompetens– om vi ska kunna erbjuda en trygg och säker vård krävs det att rätt kompetens finns på rätt plats
  2. Samhällbärande kvinnodominerade professioner ska värderas rätt och generera god löneutveckling. Om inte arbetsgivaren kan locka med attraktiva villkor söker sig professionen någon annanstans, vilket leder till vårdköer och vårdplatsbrist .
  3. Inrätta reglerade specialistutbildningar för röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker. Allt mer avancerad vård och teknik kräver högre kompetens.
  4. Höj kompetensnivån inom vårdens olika områden genom att satsa på specialistsjuksköterskor. Inrätta fler utbildningstjänster och erbjud ett rejält lönepåslag efter genomgången utbildning.
  5. Erbjud gravida och födande fler vårdmodeller i form av Caseload midwifery (en barnmorska/barnmorsketeam följer paret genom graviditet, förlossning och eftervård). Öppna också mindre, barnmorskeledda förlossningsenheter på ett liknande sätt som Norge har. Utfallet av dessa vårdmodeller är mycket god för den gravida och födande och leder dessutom till andra sätt att arbeta på som barnmorska.
  6. Bemanna verksamheterna så att vi kan utöva personcentrerad vård. På riktigt.

Jag ser fram emot samtal med våra beslutsfattare och att åtgärder vidtas. För visst vågar ni satsa? Något annat sätt att ta oss ur krisen i vården finns nämligen inte. Schysst vård kostar. Det borde ju inte vara så svårt att förstå?

Åsa Mörner, leg sjuksköterska och leg barnmorska

Endast syster är vaken

by

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas och föds
nattens mörkaste timmar

Syster vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
sjuksyster ensam är vaken

Står här i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
Vårdar som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen

Känner på pulsen, torkar en tår
bedömer och lyssnar, läker ett sår
Proffsigt men trött uti kroppen
i själen, benen och knoppen

Tittar på klockan återigen
allting alena ska hinnas
Lönen räckte bara till en
så syster ska överallt finnas

Jobbar och sliter, sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
Arbeta, fixa och pyssla
sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarast-drömmarna strandas

Patientsäkerhet  är ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
Nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön är nu så bister

Rusar mot röntgen för att se
fler som ska vårdas härinne
Rusar till lab, hämta blod att ge
och allting ska kollas var timme

Patienterna ringer, behöver ju nått
vaknar med smärta, ledsna så smått
Omvårdnad allting känner
smärtan i opsåret bränner

Syster smyger till sist att se
alla som inte vill störa
Tysta de väntat för att be
syster att titta att höra

Hälsa, smärta sjukdom och död
oro ångest och andlig nöd
Allting ska hinnas på natten
vårda, läka, ge vatten

Så har det varit, år efter år
syster i tystheten sliter
Proffsigt och uthålligt kämpar hen på
aldrig från omvårdnad smiter

Timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas och mår
Gåtan som icke låter
för syster kommer ju åter

Jobba vårda och kämpa på
och alla sjuka besöka
Resurserna krymper sakta trots då
patientantalen de bara öka

Nattsyster strävar ensam allt bär
lönen hålls nere, alena hen är
Att sjukhusnatten bevaka
kommer trots slitet tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas lever och mår
i nattens mörkaste timmar

Syster vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
sjuksyster ensam är vaken

Dan före dan tillägnas dikten alla kollegor som driver vården nattetid!
Ni som arbetar dygnet runt, dag, kväll ,natt, helg och röda dagar.

Utan er stannar vården!

God Jul!

Ann-Sofie

Jul utan frid, men med hopp i hjärtat

by

Snön singlar ner över gator och torg. Julhelgen närmar sig med stormsteg och folk far runt i halkan som yra höns med famnarna fulla av paket, granar och matkassar. En barnkör står utanför stadens största varuhus och sjunger fridfullt om stjärnorna som blinkar och rävar som raskar runt på isbeklädda vattendrag. Är det detta som kallas julefrid?

En trasig pappstjärna skymtar bakom en halvt nerdragen persienn i det brungrå hyreshuset. ”Vi har åtminstone en julprydnad framme och även om den är trasig så är det dubbelt så många julsaker mot vad vi hade förra året”. Flickan skyndar sig ut i hallen och trycker ner fötterna i vinterkängorna. Det är sista dagen innan jullovet börjar. ”Hej då Mamma”. Inget svar. Den lilla flickan rusar nerför trappen med skosnörena hängandes löst runt de små fötterna. Det doftar glögg och pepparkakor i trapphuset. Det gör det inte hemma hos den lilla flickan. Där stinker det av inpyrd rök, alkohol och smuts. ”Å vad jag önskar att jag inte behövde gå på jullov”, tänker den lilla flickan.

Vid det lilla röda torpet en bit utanför den upplysta staden knatar en gammal farbror över gårdsplanen. Hans ben är krumma, ryggen böjd. och famnen är full av vedklabbar. I den gamla farbrorns fotspår stryker en katt som redan börjat spinna högt, väl medveten om att en stunds kel framför brasan väntar inom kort. Väl inne i det lilla röda torpet får den gamle snart igång en brasa. Farbrorn sjunker ner i en till åren kommen skinnfåtölj och katten tar ett mjukt skutt upp i hans knä. En lång julhelg ligger framför den gamle farbrodern. I total ofrivillig ensamhet.

Kim, som han kallar sig eftersom hans namn är alldeles för svårt att uttala för många svenskar, vänder och vrider sig i den smala, hårda sängen. Väntan är olidlig. Kommer jag skickas tillbaka till mitt hemland? Kim drar en djup suck och känner en intensiv, molande smärta i magen av oro och ångest. Mödosamt masar Kim sig ur sängen och slår på Tv:n på väg in i badrummet. ”…över stridernas blod och larm, över all suckan ur människobarm…” sjunger den rödklädda kören. Kim drar handen över den snaggade skallen. Det känns skönt med håret. I spegelbilden skymtar en magerlagd yngling med stora och mörka, lite sorgsna ögon. Att bli utvisad innebär döden för Kim. Eller att återgå till att leva i en lögn. Instängd i en kvinnokropp. Men Kim känner sig inte som en kvinna. Kim är fångad i en kvinnokropp. Väntan är olidlig. ”…kom, kom signade jul, sänk dina vita vingar…”

På akutmottagningen är det full ruljans. Ambulansen åker skytteltrafik mellan överförfriskade medborgare, medelålders kvinnor med bröstsmärtor och oroliga åldringar som halkat på någon av stadens ishala gator. Ett sammansvetsat team med vitklädda professioner koordinerar avancerad teknik med lugnande omvårdnad och empati.

En liten nedkyld flicka med oknutna skor ligger nedbäddad på en brits. Intagningsorsak: Ohållbar hemsituation. Utelåst av moder med grava alkoholproblem som förvärras under helger, i synnerhet jul och nyår. Lätt nedkyld. Skrubbsår på benen och armarna efter att ha snubblat på skosnören. Ledsen.

I rummet bredvid den lilla flickan ligger en gammal farbror som halkat på sin ogrusade gårdsplan. Han har ett djupt sår i pannan som ska sys och han behöver röntga sin vänstra arm och sitt högra ben. Den gamla farbrorn upprepar en enda mening i täta intervaller: ”Vem tar hand om min älskade katt?”

Blåljusen blinkar hysteriskt och sirenerna är öronbedövande. Flinka fingrar jobbar med att stabilisera den magra människan som skurit sig i handlederna. Väl inne på akutrummet finns en tydlig struktur och ett samarbete som grundar sig i engagemang, kompetens och erfarenhet. Han har förlorat mycket blod. Eller är det en kvinna förresten, funderar flera?  Kommer hen att överleva?

Ett tunt, frostigt snötäcke har klätt in sjukhusområdet i en vacker vinterskrud. En sjuksköterska går med snabba, men försiktiga steg för att inte halka, över parkeringen och sätter sig i en bil. Radion drar igång när motorn startar: ”…låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu. Men det blir ljusare igen…” Sjuksköterskan höjer volymen och nynnar med. Det är mycket tankar i huvudet. Hemma väntar familjen på att den helgarbetande sjuksköterskan ska komma hem så att granen kan kläs och rimstugan påbörjas. Glöggen är varm och förväntningarna höga. 

Julefrid. I sjuksköterskans huvud blandas social misär med ensamhet och desperation. Hoppas det går väl för alla som passerat intaget under dagens pass. Bilresan hem blir en ventil och en tår trillar sakta ner för sjuksköterskans ena kind. Snart dags att vrida av jobbkänslorna. Om det går.

Ett vanligt arbetspass runt jul helt enkelt. Jul utan frid, men med hopp i hjärtat.

Ett stort varmt tack till er alla som håller igång vård och omsorg i hela vårdkedjan under jul och nyår. Er insats är ovärderlig!

Åsa Mörner, leg sjuksköterska, leg barnmorska

Min önskelista

by

December och julmånaden kom snabbare än vanligt för mig i år
undrar nyfiket vad våra medlemmar i julklapparna får?
Snart två år med pandemi vi jobbat
och Vårdförbundet för högre löner lobbat

Arbetsmiljö, arbetstider och om samvetsstress det snackas
det är nu sannerligen på tiden att vi ordentligt backas
Sjuksköterskor, Barnmorskor, Röntgen och BMA
alla vi krävs för att vården ska fungera bra

Att det är något skevt med våra villkor vet nog de flesta
och vi försöker göra våra röster hörda för det mesta
Men varför vågar ingen kliva fram och visa vad vi är värda?
tre fyra års akademiska studier borde ju ingen avfärda

Om vi skulle få en rejäl löneinjektion
skulle ju det även förbättra vår pension
Så min önskan är att lönen ökar för våra professioner
det skulle faktiskt minska våra frustrationer

Se hit alla ni som kan bestämma
det räcker absolut inte att öka med en femma
Nu är det dags att alla beslutsfattare hör vår bön
det är verkligen på tiden att TACKA MED LÖN!

God Jul
Önskar Anna Glader
Leg sjuksköterska, barnsjuksköterska
som fortfarande tror på tomten

Allt ljus på röntgensjuksköterskor!

by

Varför blir man egentligen röntgensjuksköterska?

Därför att det är ett fantastiskt yrke som kombinerar omvårdnad med högteknologiskt kunnande och arbetsuppgifter som är i konstant utveckling! Röntgensjuksköterskor bidrar med både teknisk skicklighet och varmt omhändertagande av patienter i utsatta lägen. Yrket bidrar till att rätt diagnos och behandling ges och räddar liv!

Men många i vårt samhälle vet inte ens vad yrket är och vad som faktiskt krävs för att bli legitimerad röntgensjuksköterska. Det kanske till och med är så att många som arbetar inom vården inte heller vet vilken kompetens professionen har och hur de faktiskt bidrar och är avgörande för en god och säker vård.

Media dränks av rapporter, insändare, dokumentärer och artiklar om sjuksköterskor och barnmorskor. Men röntgensjuksköterskor kan upplevas som en osynlig profession, några som bara finns där och knotar på. Det behöver vi ändra på!

Mycket snack om specialistutbildade sjuksköterskor, men nu är det dags att lobba för specialistutbildade röntgensjuksköterskor! Den tekniska utvecklingen stormar fram i ljusets hastighet och allt högre krav läggs på röntgensjuksköterskans kunnande och specifika professionskunskap. Nu är det dags för en specialistutbildning även för röntgensjuksköterskor:

• En reglerad specialistutbildning på avancerad nivå
• Huvudområdet är radiografi med en öppen inriktning
• Ska leda till en skyddad specialistbeteckning
• Som student ska du veta vilken status utbildningen har
• Akademisk specialisttjänstgöring ska införas i verksamheterna

Om vården ska utvecklas och bedrivas säkert måste alla professioner involveras. Nu är det dags för alla röntgensjuksköterskor att kliva fram i rampljuset!

Åsa Mörner
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

Är du legitimerad röntgensjuksköterska eller studerar du till yrket? Vi vill gärna att du beskriver hur din yrkesdag ser ut, varför du valt att utbilda dig till just röntgensjuksköterska och hur du ser på yrkets utveckling. Hör av dig till oss så sprider vi budskapet om den livsviktiga röntgensjuksköterskan! Hör av dig till oss: vardforbundet.orebro@regionorebrolan.se

Vi fick inte tag på någon byggnadsingenjör, men vi har anställt fyra svetsare istället

by

Själv är jag nyfiken på om bron kommer att hålla för tung trafik, alltså den bro som ska konstrueras utan byggnadsingenjör, men som har fyra rekorderliga svetsare på arbetsplatsen. Men det kanske inte är så viktigt?

I alla fall inte när en liknande situation utspelar sig i vården. Det går ju att chansa också och se hur länge det håller.

För när det kommer till säkerheten i vården så tycks det vara underordnat. Det verkar inte vara viktigt att den vård du får på vårdcentralen eller på BB utförs av någon som faktiskt har utbildning och därmed kompetens för att göra rätt bedömningar och behandlingar. Arbetsgivare runt om i landet verkar tro att utbildningen till distriktssköterska inte har någon större betydelse för vårdcentralens säkerhet. Eller att en barnmorskelegitimation inte spelar någon roll, det går lika bra med en sjuksköterska eller undersköterska, trots att dessa professioner inte har någon som helst utbildning inom vare sig sexuell och reproduktiv hälsa eller perinatal vård och amning.

I vissa delar av landet så är den gynekologiska cellprovtagningen helt utlagd på undersköterskor. Har de ens gynekologiska undersökningar med i sin utbildning? Men det räcker tydligen med en snabbkurs någon eftermiddag för att få den kompetensen som annars innefattas i den dubbellegitimerade barnmorskeprofessionens område. Och den stund för det korta samtalet innan, under och efter provtagningen då många frågar om blödningsrubbningar, torra slemhinnor eller framfall, faller helt bort. För det krävs en barnmorska för att kunna besvara sådana frågor. Ingen annan.

Missförstå mig inte. Undersköterskor är ju helt fantastiska och vården skulle inte fungera utan dem. Men det är ju ingen som kommer på tanken att sätta in en barnmorska som kirurg. Inte ens med en snabbutbildning…

Precis samma skrämmande taktik sker på labb och på röntgenkliniker. Legitimerade biomedicinska analytiker byts ut mot exempelvis undersköterskor och samma sak sker med röntgensjuksköterskor.

Är budskapet från våra arbetsgivare att vi inte behövs? Kan vi lägga ner utbildningarna på landets universitet och högskolor egentligen? Oavsett hur de (inte) tänker så är det ju verkligen inte positivt ur rekryteringssyfte. ”Utbilda dig en himla massa år, men det går egentligen lika bra med någon utan din utbildning”.

Jag ser också ett problem med att det faktiskt finns personer som har utbildning inom ett visst område men som, utan betänkligheter, ger sig in hals över huvud i något som de faktiskt inte har kompetens för. Varken teoretisk eller praktisk. Hur tänker du som gör det?

Personligen så är jag rädd om både människan jag ska vårda och den legitimation jag har.

Jag vet i alla fall vem jag vill bli behandlad av, vem som ska få ge mig råd när jag behöver, vem som ska genomföra undersökningen på mammografin och vem som, åtminstone borde få undersöka mina prover på labb. Men vet du det?

Du kanske åtminstone vet vilken bro du helst skulle rulla ut din bil på när du ska korsa ett vattendrag eller en djup ravin; Den som är byggd med hjälp av byggnadsingenjörens arbete med bland annat system- och hållfasthetsberäkningar? Eller den utan?

Åsa Mörner, leg sjukskötersla och leg barnmorska