Proffession

Ingen ska skadas i vården. Det är så självklart att det känns löjligt att behöva påpeka det. Ingen ska skadas! Just nu skrivs det mycket om patientsäkerhet. Det tjatas om rätten till säker vård så mycket att många väljer att inte läsa om det. Du söker vård för att bli frisk- inte för att bli skadad eller sjukare. Sjukvården är skyldig att fixa det, det vet väl alla!

Patientsäkerhet handlar om att skydda mot vårdskador, och tyvärr skadas människor i vården. Det händer dessutom ganska ofta, trots att kunskap och kompetenskraven ständigt ökar. Hur motverkar vi att patienter skadas i vården, och vems är ansvaret?

Jag anser att det handlar ansvar och resurser. Arbetsgivaren måste ta ansvar, och politiker behöver inse att säkerhet kostar. Det kostar i tid och pengar. Det handlar om rätt kompetens på rätt plats, om villkor, ledarskap och bemanning. Det handlar om att tänka nytt och emellanåt införa nya evidensbaserade arbetssätt. Inse att säkerhetstänket gäller alla dygnets 24 timmar, året runt. Det går inte att arbeta patientsäkert bara när verksamheten tillåter och när det finns tid. Det handlar om att vi som professioner förstår det egna legitimationsansvaret, och tar det ansvaret fullt ut.

Patientsäkerhet och arbetsmiljö är för mig två sidor av samma mynt. Är personalens arbetsmiljö rimlig finns det bra förutsättningar att arbeta patientsäkert. Då går det att arbeta systematiskt, förebyggande, evidensbaserat, professionellt och ta ansvar fullt ut. Då finns det möjlighet till kompetensutveckling. Bra arbetsmiljö ger möjlighet att utveckla vården med patienten och säkerhet i fokus. Om vi vänder på myntet så bidrar ett patientsäkert arbetssätt till en bra arbetsmiljö.

Det finns mängder av sätt att arbeta mot ”att ingen blir skadad i vården”. Var och en behöver enskilt -och tillsammans ta ansvar och arbeta mot en vård där ingen blir sjuk eller skadad! För vi vill inte att någon skadas eller skadar någon i vårdvärlden. Det är en självklarhet!

Ann-Sofie Gustavsson
Styrelseledamot avdelning Örebro

I sjukvårdsvärlden åtgärdas brister. Själva åtgärden ska baseras på evidens, bör vara kostnadseffektiv och för patienternas skull ska den ske snabbt. Vid blodbrist ordineras blod, vid järnbrist ges järn och om ett läkemedel tar slut ersätts det med ett likvärdigt preparat. Alla brister, oavsett om de är akuta eller inte, ska i vårdvärlden bedömmas och behandlas. Samtidigt som bristen åtgärdas utreds bakomliggande orsak. Det krävs nämligen en säker diagnos för långsiktiga behandlingsplaner. Vi vill ju eliminera bristen – inte se den återkomma.

I sommarsverige råder just nu en oroväckande sjuksköterskebrist. Det går att läsa rapporter i media dagligen om hur och var det påverkar vården. Arbetsförmedlingens yrkeskompass pekar dessutom mot en accelererande brist av specialistutbildade sjuksköterskor. Sjuksköterskebrist = kompetensbrist = patientsäkerhetsrisk….

Det finns röster som förespråkar utökning av utbildningsplatser – för att bota sjuksköterskebristen. Men det känns rätt tveksamt om den åtgärden räcker? Det är en snabb akutlösning på ett långsiktigt problem – där ingen med övergripande ansvar verkar våga ta i bakomliggande orsak.

Frågan är – varför saknas det legitimerade sjuksköterskor? Vart tar de vägen?
Det börjar bli hög tid att inleda utredningsarbete och ställa diagnos. Och därefter utarbeta en långsiktig behandlingsplan för att säkerställa kompetensen inom svensk sjukvård.

Jag påstår nämligen att bristen beror på mer än bara ett minuskonto av legitimerade sjuksköterskor. Det handlar om villkor ( lön och arbetstider), om ekonomi och om att värderas med rätt lön för sin kompetens. Att få skälig lönutveckling efter en specialistutbildning, om livspusselproblematik och om möjlighet att utvecklas i sin profession.

Så jag påstår att det krävs mer än extra utbildningsplatser för att bota Sveriges sjuksköterskebrist … vad anser du?

// Ann-Sofie Gustavsson
anestesisjuksköterska med önskan att alltid bota momentant ..

Ingen ska skadas!!

Att bota en brist!