Örebrobloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
    • Kommentarspolicy
  • Vårdförbundetbloggen
Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Min önskelista

1 december, 2021 by Anna Glader

December och julmånaden kom snabbare än vanligt för mig i år
undrar nyfiket vad våra medlemmar i julklapparna får?
Snart två år med pandemi vi jobbat
och Vårdförbundet för högre löner lobbat

Arbetsmiljö, arbetstider och om samvetsstress det snackas
det är nu sannerligen på tiden att vi ordentligt backas
Sjuksköterskor, Barnmorskor, Röntgen och BMA
alla vi krävs för att vården ska fungera bra

Att det är något skevt med våra villkor vet nog de flesta
och vi försöker göra våra röster hörda för det mesta
Men varför vågar ingen kliva fram och visa vad vi är värda?
tre fyra års akademiska studier borde ju ingen avfärda

Om vi skulle få en rejäl löneinjektion
skulle ju det även förbättra vår pension
Så min önskan är att lönen ökar för våra professioner
det skulle faktiskt minska våra frustrationer

Se hit alla ni som kan bestämma
det räcker absolut inte att öka med en femma
Nu är det dags att alla beslutsfattare hör vår bön
det är verkligen på tiden att TACKA MED LÖN!

God Jul
Önskar Anna Glader
Leg sjuksköterska, barnsjuksköterska
som fortfarande tror på tomten

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Bloggkalender, Information, julblogg, Villkor Tagged With: Barnmorska, Biomedicinskanalytiker, lön, pension, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska, tackamedlön

Innan graven

24 maj, 2021 by Ann-Sofie Gustavsson

Ni vet kommentaren ”men pengar gör ju ingen lyckligare” skapar en storm i mig. Går det ens att jämföra pengar och lycka? Min personliga åsikt är att pengar underlättar livet. Lönen påverkar din pension.

Pension är enligt undertecknad en av Sveriges viktigaste jämställdhetsfrågor. Pension handlar nämligen om inkomst och livslön. Det är en genusfråga, villkorsfråga, kvinnofråga och demokratifråga.

Faktum är att din inkomst under yrkeslivet, från första jobbet till din sista lönecheck, är pensionsgrundande. Med andra ord är lönen jätteviktigviktig, från vaggan till graven.

För alla som har förmånen att fira många födelsedagar blir det så småningom dags för pension. Det är såklart en förmån i sig att få bli gammal, men jag vill inte diskutera är hälsa eller ålderdom. Jag vill prata systemet för pension. Jag vill lyfta begreppet fattigpensionär. Ett ord som kom i ropet när pensionssystemet försämrades. Idag grundar sig pensionen nämligen på livsinkomst ( inte på de bästa inkomståren). Jag vill att DU läser och tänker till.

Men vilka är alla fattiga pensionärer i Sverige och vem blir en ”fattigpensionär? Är det lata människor som aldrig arbetat? Är det de som skolkat hela tiden eller de som inte kan förhandla lön? Är det något som pensionärer bara säger för att de inte har råd att resa utomlands flera gånger om året? Eller?

”Det krävs en månadsinkomst på drygt 32 100 kronor för att pensionen inte ska hamna under fattigdomsgränsen. Pensionen blir då – efter 40 års arbete – 13 630 kronor i månaden”. Fattigpensionär är med andra ord de som knappt har råd med bostad och de har ofta arbetat ett helt yrkesliv.

Det går inte att ta upp pension i en facklig blogg utan att nämna tjänstepension. Hur mycket du får i tjänstepension (den del som sätts av från arbetsgivare med kollektivavtal) kan enklast förtydligats via pensionsmyndighetens beräkning. Enlig pensionsmyndigheten sätts ca 4,5% av lönen av till tjänstepension  om du tjänar upp till 42 625 . Tjänar du mer sätter de av 30%.

Läs det igen. Säg orden högt.
Vid inkomst under 42 625 sätter arbetsgivaren av 4,5% till tjänstepension. Tjänar du mer sätter de av 30 %. Det behövs inget matematiskt snille för att se och förstå skillnaden.

Närmar du dig 46 000 i lön tjänar du idag på att löneväxla (byta ut bruttolön mot pension). Vilket blivande fattiga pensionärer helt klart inte haft möjlighet att göra. Vilket få av Vårdförbundets medlemmar har möjlighet att göra. Så fattigpensionärerna hittar du bl.a i Vårdförbundets yrkesgrupper. Akademiskt högutbildade personer som arbetat ett helt yrkesliv. Många är kvinnor som arbetat deltid för att hantera livspussel och familj.

Så jag hoppas du hänger med mig i jämställdhetstanken. Pension är en jämställdhetsfråga. Att öka livslön, din inkomst under yrkeslivet är jätteviktigt. Att pratat pension och förändra system är livsviktigt. Vi behöver hjälpas åt att sätta fokus på lön, löneutveckling och på pensionsfrågan.

Avslutningsvis vill jag prata pension och demokrati. Politiskt hanterar pensionsgruppen pensionsbeslut. Gruppen består av representanter från sex blocköverskridandepartier ( S, L, M, Mp, Kd, och C) som gemensamt ”värnar om pensionssystemet”. För att få till en förändring behöver alla representanterna stå bakom förändringen och samtliga har veto. Så hallå – pension kan idag inte ens bli en valfråga. Kanske dags att förändra det också?

Fakta – Kvinnors pension är idag i snitt 31 % lägre än männens
Fakta – Vid inkomst över 42 625 i månaden ökar din tjänstepension
Fakta – Vid inkomst som närmar sig 46 000 kan du löneväxla
Fakta – Livslönen för Vårdförbundets medlemmar behöver öka

Slutligen lite frågor att klura på när du har svårt att sova:

  • Varför hålls Vårdförbundets yrkesgruppers löner alltid under gränsen för avsättning av bra tjänstepension?
  • Varför hålls vissa ( oftast kvinnodominerade) yrkesgruppers löner alltid under gränsen för att kunna löneväxla?
  • Håller Sverige medvetet nere löner för kvinnodominerade yrken för att slippa högre pensionskostnader?
Fotograf Ulf Huett

#rimligpensionåtalla #tackamedlön #lönheladagen

Ann-Sofie Gustavsson
Legitimerad sjuksköterska specialistutbildning anestesi
Ordförande Vårdförbundet Örebro

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Information Tagged With: demokrati, genus, jämställdhet, Livslön, pension, Vårdförbundet

….och plötsligt är det dags att börja fundera kring pension….

12 maj, 2017 by Gästbloggare

Tiden har gått fort och det speglar väl hur engagerande, roligt och lärorikt ens yrkesverksamma liv varit. Samtidigt som det känns fantastiskt att få fundera över mer fri tid så känns det också vemodigt att lämna jobbet, om man nu behöver göra det, det kanske finns andra vägar efter pensioneringen. I helgen som var träffade jag kvinnor som jag för 17 år sen gick en ledarskapsutbildning tillsammans med. De flesta av oss har inte träffats sen dess. En del var i och över pensionsåldern men ingen hade slutat arbeta. De var engagerade i sina ”gamla” jobb, de hade ”öppnat eget”, de var vittnesstödjare eller engagerade som gode män, mm. Alla såg bara fördelar med att jobba vidare på olika sätt.

Så… jag har börjat ompröva mina planer. Tänkte mig gå ner på halvtid i höst men varför då? Det kanske räcker med att vara ledig en dag i veckan. Man kan ju pröva. Det finns ju fortfarande massor att göra inom Regionen.

Min yrkesidentitet som sjuksköterska bär jag med mig, trots att jag sen länge jobbar med helt andra uppgifter. När jag utbildade mig till sjuksköterska var det till något annat än vad det är idag. Yrket var väldigt respektabelt med hög status, vi var givna ledare för det team av undersköterskor, sjukvårdsbiträden och annan personal som arbetade nära oss. Villkoren, lön och arbetstider var vad jag kommer ihåg inte de bästa men jobbet var oerhört givande och roligt vilket kompenserade det hela.

Som barn drömde jag aldrig om att bli sjuksköterska, det var något ouppnåeligt, något som inte var för mig. När jag sen under gymnasietiden började arbeta extra på ett sjukhem för åldersdementa så hade jag oerhörd respekt för sjuksköterskorna. Jag tyckte de var fantastisk kunniga och trevliga och där började min dröm om att nå det ouppnåeliga. Jag pluggade på för att förverkliga drömmen och när jag kom in på sjuksköterskeskolan var jag själaglad och bestämde mig direkt för att så fort jag kunde läsa vidare till barnmorska. Tyvärr satte en mindre stimulerande praktiktid stopp för det. Jag vet att elever är mer välkomna idag än vad vi elever var under min studietid.

När jag läste till sjuksköterska så satt jag ”extravak” på intensiven, (de finns väl inte idag vad jag vet). Oerhört roligt och lärorikt. Jag blev erbjuden att få börja arbeta där efter min grundutbildning vilket jag var tveksam till eftersom jag inte var vidareutbildad men det var lockande då jag trivdes så bra. Så, ….jag tänkte att tror de på mig så testar jag och tycker jag det är för svårt så kliver jag av. Jag trivdes jättebra och fick lära mig massor.

När det var dags för vidareutbildning så lockade förstås intensivvården men jag hade också fått en inblick i anestesisjuksköterskornas värld, så…. anestesi fick det bli. Det var också som anestesisjuksköterka jag kom till Örebro och det var som att komma hem. Än en gång trivdes jag jättebra och fick lära mig massor.

Jag började engagera mig i katastrofmedicin och utbildade mig inom det, var med och arrangerade övningar och vips så efter 11 år som anestesisjuksköterska var jag beredskapssamordnare på USÖ för att sedan efter ett par år vara beredskapschef på nuvarande Regionkansliet. Jag vet att jag sa att jag tar tjänsten men bara under tiden som det rekryteras någon annan för jag ska tillbaka till anestesin. Beredskapschefsjobbet blev jättekul förstås, fick gå olika ledarskapsutbildningar, vara med och arrangera konferenser och utbildningar på såväl lokal som nationell och internationell nivå. Tiden bara försvann och plötsligt hade det gått 16 år. Arbetet förändrades, från att bygga upp en verksamhet till att förvalta densamma. Jag tog en magisterexamen och efter det kände jag att jag ville gå vidare men till vad? Det var för sent att gå tillbaka till anestesin det skulle jag inte klara kompetensmässigt längre.

Då dök det upp en förfrågan från Vårdförbundet, de behövde någon som jobbad med chefsutveckling. Nappade på det, utbildade mig till coach och var kvar där i fyra år. Trivdes jättebra och lärde mig massor men det fattades utmaningar.

Jag fick då ett erbjudande om att bygga upp ett kompetenscenter med syfte att behålla personal inom Regionen. Så här i backspegeln kan jag se att det saknades när jag ville gå vidare men inte visste till vad. Att få komma till en karriärcoach och få diskutera nästa steg. Ska jag framåt, ta ett steg tillbaka eller ett steg åt sidan. Vad vill jag? Vad är bäst för mig i min situation just nu? Nu har jag byggt upp den verksamheten tillsammans med några kloka personer och det har varit oerhört stimulerande. Nu är det gjort och verksamheten är igång och det är jättekul och…. plötsligt är det dags att börja fundera kring pension…….

Jag trodde aldrig att det var så här mina yrkesverksamma år skulle bli, att det finns så många möjligheter och att det finns så många olika uppgifter som man kan ägna sig åt när man en gång utbildat sig till sjuksköterska. Jag möter många olika yrkeskategorier i min vardag och till min glädje hör jag att många av dessa har en grundkompetens som sjuksköterska och det är så det ska vara när vi arbetar inom en hälso- och sjukvårdsorganisation.

Jag hoppas mina unga kollegor tar chansen att utveckla sig inom de områden som de intresserar sig för och att de tar chansen att jobba vidare med de frågorna. Ni vet aldrig var ni hamnar och blir det fel, ta ett steg tillbaka och testa igen.

Birgitta Westberg, gästbloggare på Internationella Sjuksköterskedagen

Birgitta Westberg

Leg Sjuksköterska

Anestesisjuksköterska

Fd Beredskapschef

Fd Chefscoach, Vårdförbundet

Nu projektledare, utvecklare och coach inom Kompetenscenter

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Information, Profession, Utbildning Tagged With: Anestesisjuksköterska, chef, internationella sjuksköterskedagen, katastrofmedicin, Ledare, livet, min yrkesdag, pension, profession, sjuksköterska, Vårdförbundet

”Lilla gumman, det går faktiskt inte att jämföra en civilingenjör med en barnmorska”

28 mars, 2017 by Åsa Mörner

Stämningen i sociala medier blir ofta hätsk och hamnar lätt på ”slag-under-bältet-nivå”. Jag brukar inte ta åt mig särskilt mycket av alla troll som härjar runt i flödet, det finns gott om ”mindre vetande” och dessa individer drar sig oftast inte för att basunera ut sina vidriga åsikter.

För några veckor sedan fastnade jag framför dumburken när Opinion Live hade tema om kvinnliga fattigpensionärer.

”Glöm inte den lilla människan som byggt upp detta rika land och som människor från andra kulturer flyr till. Dagens gamla pensionärer, främst kvinnor, många ensamstående, kämpar varje månad med att få sitt livspussel att gå ihop”

Det kliar i mina Twitterfingrar och jag slänger ur mig några statusar baserade på Vårdförbundets livslönerapport, bla om att det skiljer 31% mellan en barnmorskas livslön och en civilingenjörs trots att yrkena kräver lika lång utbildning.

Det tar inte många sekunder innan det smattrar in en mängd svar. Från män. Med en nedvärderande översittarton förklarar de för mig, ”lilla söta gumman” att det är helt orimligt att jämföra dessa yrken. Jag borde väl fatta att det är såååå mycket svårare att både utbilda sig till och arbeta som civilingenjör. Dessutom är det” patetiskt att ta på sig offerkoftan och stå och gråta och tycka synd om mig själv. Varför blev jag inte civilingenjör då? Det är ju ett fritt val?!”

”Buhu, stackars dig. Slit av dig offerkoftan och inse att det är ett fritt val vilket yrke man väljer”

Jag brukar inte bli sårad så lätt. Som politiskt engagerad kvinna så är jag van vid att stånga mig lätt blodig, utan att det brukar bildas några ärr. Men den här gången har jag svårt att skaka av mig debatten, både den på SVT och mitt privata Twitterflöde.

Så jag är alltså mindre värd? Att rädda liv är inte så viktigt och behöver inte värderas särskilt högt? Att vilja förändra och förbättra innebär att jag tycker synd om mig själv?

Efter en sömnlös natt kliver jag upp och skakar av mig.

Det fria valet. Alla barnmorskor borde helt enkelt skola om sig och bli civilingenjörer. Egenvård får en ny dimension. Dags att utveckla bilförlossningskonceptet.

Är det alltså vad som krävs? Eller behöver jag genomgå en könstransplantation också; från kvinnlig barnmorska till manlig civilingenjör.

Är det vad som krävs för att Sverige ska bli jämställt?

Förresten så är jag ingen ”liten söt gumma”!!!!

Åsa Mörner
Värdediskriminerad leg sjuksköterska och barnmorska

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Diskriminering, Genus, Politik, Profession, Villkor Tagged With: Barnmorska, fattigpensionär, genus, kompetens, livet, lön, pension, politik, profession, värdering, Villkor

Hipp hurra, för Kollektivavtalet idag!

17 mars, 2016 by Åsa Mörner

20150704_203117_5Är du en av de ca 3,6 miljoner lyckligt lottade som har ett kollektivavtal på din arbetsplats? Grattis i så fall!

 

Du kanske tror att det är en självklarhet med kollektivavtal? Eller att det bara är nån sorts gråtrist överenskommelse mellan kostymklädda gubbar på ett kontor, något som egentligen inte har någons större inverkan på ditt liv? Fel Fel Fel!
När det finns kollektivavtal på din arbetsplats så betyder det att din arbetsgivare betalar en summa pengar till en försäkring som du som anställd har. Det handlar om tusentals kronor varje månad, alltså inga småsummor. När du erbjuds en tjänst på en arbetsplats med kollektivavtal så kan du nöja dig med att förhandla om vilken lön du ska ha, det andra förhandlas centralt så att man inte ska gå miste om de fördelar som ens anställning kan innehålla.

 

Har du ens tänkt på att du faktiskt får just fördelar i din tjänst om du har kollektivavtal, nämligen kollektivavtalad tjänstepension, bestämmelser om arbetstider och övertid, sjuklön, reseersättning och årliga lönerevisioner, för att nämna några. Det motsvarar en liten nätt summa på ca 80 000kr/ år. Utan kollektivavtal får du förhandla fram allt ensam. Och hur lätt är det? Kanske för vissa, med för de flesta är det definitivt inte det.

 

Det finns bara fördelar med ett kollektivavtal. Däremot finns det en del smutskastning angående kollektivavtal. Läs gärna mer om det här.
Den svenska partsmodellen är unik. Och avundsvärd (missa inte filmen ”Like a Swede” via länken).

Fram med ballonger, tårta och fanfarer. Idag är det Kollektivavtalets dag; en dag helt klart värd att fira!

 

Fortfarande skeptisk till kollektivavtal? Hör av dig till oss eller få mer information via knegdeg.se

 

Åsa Mörner,

kollektivavtalad.

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Arbetstid, Information, Politik, Villkor Tagged With: arbetsgivare, Arbetsmiljö, Arbetstider, Barnmorska, Biomedicinska analytiker, fackförbund, föräldraledighet, förhandling, kollektivavtal, lön, pension, politik, Röntgensjuksköterska, semester, sjuksköterska, Vårdförbundet, Villkor

På tal om att skapa nya jobb….

9 september, 2014 by Barbro Sigfridsson

blogg20140120_121109Jag har snart jobbat färdigt nu, snart pensionär. Vad gör man då? Behövs jag inte längre? Nu, när jag samlat på mig som mest av kunskap och erfarenhet. Till vilken nytta då? Vad ska jag med allt detta till?

Visst, de flesta av oss har varit trötta länge och längtar efter sovmorgnar och ”göra-vad-jag-vill-dagar”. Men efter en tids vila och återhämtning finns kanske lite ork och lust kvar.

Tänk om man kunde få dela med sig av det man har. Komma tillbaka till sin arbetsplats, som en resurs eller mentor. Man skulle rentav kunna ha en sådan här roll sista åren av sin karriär.

Arbetstiderna skulle givetvis vara bättre. Inte börja kl 7 på morgonen, inga kvällar och helger! Som seniorsjuksköterska, nej resurssjuksköterska låter bättre,eller varför inte coachsjuksköterska, (låter proffsigt nutidsanpassat) hon/han skulle  kunna finnas till hands på arbetsplatsen på dagtid, någon –några dagar/vecka,  för att handleda och hjälpa nyutbildade sjuksköterskor och även övrig  personal.  Vara en som man” Googlar” med, som svarar med en röst och har händer som visar hur man gör. Kanske sitta med på ronder när knepiga fall dyker upp. Man har ju varit med och sett mycket under ett långt yrkesliv. Även unga AT-läkare sitter med ”myror i huvudet”, och har ofta en handledare som är upptagen med annat viktigt.

Kanske skulle detta kunna bli en ny yrkesroll  inom vården i framtiden?  Det är ju slöseri att göra sig av med allt gammalt som fortfarande fungerar. Jag tror många av oss skulle uppskatta ett sådant jobb. Det skulle bli ett välkommet tillskott i plånboken. Vår pension får oss ju knappast att jubla. Vi har  varit lågavlönade och har dessutom ofta arbetat deltid. Vi skulle, genom att fortsättningsvis ha närhet till fortsatt utveckling på arbetsplatsen, förhindras att bli ringrostiga i förtid. Kanske till och med våga ställa upp med ett extra pass om det krisade sig alldeles.

Spännande att leka med tanken. Skulle vården ha råd med det? Eller har vi råd med att inte ta vara på dessa resurser?

Det kostar mycket, när nyutbildade sjuksköterskor lämnar yrket för att de aldrig hinner komma in och bli trygga i sin yrkesroll.

Jag vill utmana Landstinget i Örebro att bli det  första att testa ett sådant upplägg på några kliniker! Vi måste våga tänka nytt!

Barbro Sigfridsson

Leg.sjuksköterska

Arbetar på ”övertid”. Nu som fackligt förtroendevald.

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Information, Profession, Villkor Tagged With: arbetsgivare, kompetens, Patientsäkerhet, pension, profession

Avdelning Örebro 2021

Sök

Senaste inläggen

  • Sommar, sommar, sommar! Det är kris i vården nu!
  • Idag firar vi Internationella sjuksköterskedagen med en besk eftersmak
  • Jag arbetar inte som barnmorska – jag är barnmorska!
  • Arbetsmiljö vadå??
  • Utan mig och mina kollegor stannar vården

Arkiv

Följ oss på facebook

RSS Nyheter från avd Örebro

  • Afternoon tea för 62+
  • Barnmorskedagen - vem vill du hylla?
  • Sjuksköterskedagen - vem vill du hylla?
  • Yrkesdagen för Biomedicinska analytiker!
  • Utbildningsdag för förtroendevalda

Inloggning för redaktörer

Logga in

rss

  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary
Alltid aktiverad
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Non-necessary
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
SPARA OCH ACCEPTERA
loading Avbryt
Inlägget skickades inte – kontrollera dina e-postadresser!
E-postkontroll misslyckades, försök igen
Tyvärr, din blogg kan inte dela inlägg via e-post.