Örebrobloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
    • Kommentarspolicy
  • Vårdförbundetbloggen
Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Fattas det sjuksköterskor? Ta en biomedicinsk analytiker istället! Eller en svetsare….

2 november, 2015 by Gästbloggare

bloggEfter årsskiftet är det dags för studenterna vid biomedicinska analytikerprogrammet inriktning klinisk fysiologi termin 3 att bege sig ut på sin första verksamhetsförlagda utbildning, VFU, i totalt fyra veckor varav tre på vårdavdelning och en vecka på akutmottagning. Detta råder det sig blandade tankar om bland kurskamraterna.

Det första vi frågade oss efter informationen om VFU var: Vad gör en biomedicinsk analytiker på en vårdavdelning? Förstås så förstår vi alla vikten av att personkontakt är en viktig egenskap hos samtliga i vårdens alla steg – från undersköterska till läkare men också med en central skillnad. Som anställd på en vårdavdelning sköter man om dessa individer dygnet runt och hjälper dem med sina basala behov så som hygien och daglig omvårdnad medan man som biomedicinsk analytiker på till exempel en fysiologisk avdelning, där många hamnar, sker patientkontakten inom ett begränsat tidsutrymme där man utför de fysiologiska undersökningarna som vi akademiskt utbildas inom.

Istället ska vi, biomedicinska analytiker, agera gratis arbetskraft på en vårdavdelning och lära oss saker som kateter- och sondinsättning som vi kommer ha absolut ingen användning av i våra kommande yrkesliv. Vi ska bli biomedicinska analytiker – inte undersköterskor eller sjuksköterskor!

Det värsta med detta är kanske ändå att vi slåss om samma platser på VFUn, på samma vårdavdelningar, som sjuksköterskestudenter som ska utföra exakt samma uppgifter som vi också är menade att göra. Sjuksköterskestudenterna är också prioriterade av vårdavdelningarna eftersom de besitter rätt kompetens för de uppgifter som väntar hos just dem. Detta betyder att vi biomedicinska analytiker kommer att prioriteras sist av alla i kön där man får prioritera var vi helst vill anlägga sin VFU – Karlskoga, Örebro eller Lindesberg. Då vi är flera i programmet som pendlar så kan en student som har Karlskoga som närmsta stad istället hamna i Lindesberg med så gott som inga kollektivtrafikmöjligheter bara för att vi prioriteras sist.

Frågan är då varför vi ens ska ha exakt samma VFU som sjuksköterskestudenter när vi hittills i utbildningen knappt har ens läst en kurs gemensamt? Som sagt är det bra för alla i vårdkedjan att öva och bli bra på patientkontakt men utifrån våra kommande yrkesliv!

Ses vi biomedicinska analytiker i detta fall endast som ytterligare ett gäng studenter att bara bli av med under dessa veckor och att det inte spelar någon roll var vi utför vår VFU? Med stora pensionsavgångar inom omsorgen, ses vi då bara som ett ypperligt tillfälle för att utnyttja gratis arbetskraft? Varför kan inte vi, biomedicinska analytiker, också få hamna på en avdelning som passar vår utbildning och vårt kommande yrke?

Att vara sjuksköterska och att vara biomedicinsk analytiker är två helt skilda yrken trots att vi jobbar inom samma koncern. Att dessa två yrkesgrupper ska utföra samma arbetsuppgifter är lika paradoxalt som att en snickare ska utföra en svetsares arbete. Om det hade varit brist på snickare hade man inte ersatt dem med svetsare, eller hur?

 

Sofia S/Sofia Skröder
Biomedicinsk analytikerstudent inriktning klinisk fysiologi vid Örebro Universitet
Studentrepresentant Vårdförbundet avdelning Örebro
Styrelseledamot i Vårdförbundet Student

Filed Under: Patientsäkerhet, Profession, Studenter, Utbildning, Villkor Tagged With: Biomedicinska analytiker, kompetens, Örebro Universitet, Patientsäkerhet, profession, student, vårdpersonal, verksamhetsförlagd utbildning, vfu, Villkor

Rapport från en blivande röntgensjuksköterska med oändliga möjligheter

16 september, 2015 by Gästbloggare

Vårdförbundet har från och med i år gett en student från varje studieort möjligheten att åka på Röntgenveckan, som i år gick av stapeln i Malmö. Temat för årets vecka var personcentrerad vård och hela 2200 var anmälda att delta.

På tisdagmorgonen möttes alla studentrepresentanter och tog oss tillsammans ut till Malmö arena där kongressen inleddes med ett föredrag av Per Johansson från Glada Hudik. Han berättade om sin kamp med att starta upp teatern och allt motstånd han mött under vägen och om hur vi människor präglas av de fördomar vi bär med oss. Per tryckte på det viktiga i att faktiskt GÖRA, vi kan sitta i olika arbetsgrupper och skriva fina ord på papper men så länge inget faktiskt görs så är det ganska meningslöst. Han berättade om hur föräldrarna till de utvecklingsstörda bemötts under barnens uppväxt, hur de mötts av fördomar bottnande i okunskap. Jag törs garantera att inte ett öga var torrt under hans föredrag. Detta följdes av föreläsningar om vård och svåra besked ur en kirurgs perspektiv och därefter en berättelse av Annika som drabbats av bröstcancer och hennes upplevelser ur ett patientperspektiv.

På kvällen åt vi studentrepresentanter middag tillsammans och diskuterade vår utbildning, likheter som olikheter mellan de olika studieorterna, för- och nackdelar och upplevelser från verksamhetsförlagd utbildning. Under mina två år på universitetet har jag flera gånger fått höra rykten om hur det går till på utbildningarna i tillexempel Stockholm och Göteborg och att de skulle vara bättre. Som jag förstår det så är det mest ordningen kurserna kommer i och att de heter olika som skiljer, de innehåller i stort sett samma sak. Det är viktigt att komma ihåg att i slutändan blir vi samma sak med i stort sett samma kunskaper. Det är lätt att bli hemmablind och inte se det som är bra med sin egen utbildning.

Tisdagen var en spännande dag med högt tempo och först cirka kl 23,30 kom vi tillbaka till hotellet för att ladda om batterierna inför en minst lika hektisk onsdag.

Onsdagen inleddes med en session som kallades Quo vadis radiography- vad är på gång inom radiografi? Här pratade flera olika föreläsare om just vad som kommer att hända inom radiografi, bland annat Paulo Graciano från Portugal som tog upp hur viktigt det är att ständigt utvecklas och försöka förutspå vad som kommer att hända i framtiden då våra patienters behov av röntgen kommer att se annorlunda ut. Han tog även upp det faktum att de som utexamineras idag måste kunna mycket mer än de som examinerades för kanske 10, 15 år sedan.

Nästa förläsare pratade om hur radiografer framställs i norsk media. Det var intressant att få se svart på vitt att radiografer, den norska motsvarigheten till röntgensjuksköterska, i olika artiklar om sjukvård eller sjukdomsfall endast figurerade i små korta stycken alternativt i bildtext.

Rosa bandet i vårt mångfaldiga samhälle, var ett föredrag som hölls av företaget Unilabs som bland annat är verksamma i Skåne och Göteborg. De upptäckte att det fanns stora skillnader i deltagandet i mammografi mellan olika bostadsområden och gjorde därefter en stor undersökning i vad detta kunde bero på. De kunde konstatera att faktorer som utbildningsnivå, inkomst och vart du är född kan spela in. Därefter började man skicka ut information på flera olika språk och höll informationsmöten i samarbete med olika kvinnogrupper. De kom även fram till att det inte bara är av vikt att informera ATT mammografi är viktigt utan även VARFÖR det är viktigt. Spännande och fascinerande att se att när man lyckats identifiera problemet många gånger kan lösa det med ganska enkla medel.

Efter alla föreläsningar bjöds det under kvällen på mingel på Malmborgen i centrala Malmö. När buffén dukats bort var det två modiga tjejer som gav sig upp på dansgolvet och lyckades fylla det på mindre än två minuter, sen var dansen igång natten lång!

På torsdagsmorgonen möttes vi åter upp för att lyssna på dagens forskning av röntgensjuksköterskor – framtidens vård. Bland talarna fanns Kent Fridell från Stockholm som tog upp frågeställningen: finns det en plats för röntgensjuksköterskan i forskning och utveckling? Han avlöstes sedan av Eva Funk från Örebro som presenterade sin forskning om patientdelaktighet och bildkvalitet vid MR. Två tekniker för andningsuppehåll.

Efter detta fick vi studenter träffa Bodil Andersson, vice ordförande i Svensk förening för röntgensjuksköterskor. Hon berättade om föreningen, olika masterutbildningar, om stipendier som finns att söka, möjligheten att presentera sin C-uppsats på European Congress of Radiology som hålls i Wien. Vi diskuterade även för-och nackdelar med att jobba på ett större sjukhus kontra ett mindre och fick en del allmänna råd att tänka på när man skriver kontrakt för sitt första jobb. Ett kort men lärorikt möte, Bodil är en riktig inspirationskälla!

På eftermiddagen berättade Jonas Ålebring från Kristianstad och Moa Linnér från Helsingborg, båda ST-läkare, om lika rätt i vården. Detta var en väldigt tänkvärd föreläsning och även om det inte finns svar på allt så är det, som jag nämnde tidigare, viktigt att ändå vara medveten och prata om de problem som finns. Vården i Sverige är tyvärr inte lika för alla idag. Vad beror det på? Beror det på vart i Sverige du bor? Vilket språk du talar? Får den som gapar högst bättre vård? Jonas och Moa menar att ingen kan göra allt men alla kan göra något, tillsammans kan vi göra skillnad men det gäller att våga möta det som är jobbigt och våga ifrågasätta. Det viktigaste vi kan göra är att erkänna våra misstag och lära oss av dem. Att bli bättre på att lyfta varandras styrkor och inte fokusera på svagheter kan låta som en kliché men det är trots allt de enkla sakerna som tar oss framåt.

På torsdagskvällen var det bankett på arenan och vi bjöds på trerättersmiddag och livemusik. Senare på kvällen flyttades borden undan och gjorde plats för ett dansgolv och återigen var dansen igång natten lång.

Så kom slutligen fredagen, röntgenveckans sista dag. Vårdförbundet och Svensk Förening för Röntgensjuksköterskor bjöd in till sessionen: hur tar jag kontrollen över den ökade specialiseringen på röntgen och min egen utveckling som röntgensjuksköterska? Hans Karlsson från Sveriges kommuner och landsting pratade om hur det ser ut för Röntgensjuksköterskan år 2025. Vad har hänt med vår profession till dess? Vad kommer det att ställas för krav på oss då? Ändras patientens behov över tid? Vidare pratade Ing-Marie Reuterberg och Sven Ekholm från Göteborg om vilka utmaningar och vilken kompetens som kommer att behövas i den framtida radiologiska verksamheten.

Det jag tar med mig från den här veckan är insikten om att jag förmodligen aldrig kommer att bli färdiglärd. Möjligheterna för vidareutveckling efter avslutad utbildning är oändliga och bara man är på hugget och visar intresse är det mesta möjligt. Temat för veckan var personcentrerad vård men jag tycker också att en återkommande tråd är att vi kan göra mycket med det lilla men vi måste GÖRA och inte bara sätta vackra ord på papper i olika arbetsgrupper. Jag önskar att alla kunde få chansen att åka på röntgenveckan, jag är fylld med inspiration och glad över insikten att jobbet som jag redan såg fram emot plötsligt verkar ännu mer spännande och hoppfullt.

 

Jag går nu termin 5 och är snart färdig med min utbildning. Det jag kan ångra såhär i efterhand är att jag inte engagerade mig som studentrepresentant tidigare. Inte bara för att jag fått åka på röntgenveckan utan för att allt blir roligare med engagemang. Man kan faktiskt påverka och göra något åt det man är missnöjd med. Att sitta och vänta på att någon annan ska göra det är inte så effektivt även om det också kan funka ibland, om man har tur. Jag hoppas att jag kan inspirera någon att engagera sig och göra mig sällskap som studentrepresentant, särskilt då jag misstänker att mitt sista år som student kommer att gå fruktansvärt fort.

Jag vill passa på att rikta ett stort tack till Vårdförbundet som gav mig chansen att få delta på Röntgenveckan, ett jättetack till Vårdförbundets representant Anna Karin Ulander som har tagit hand om oss under veckan och sist men inte minst ett tack till alla fantastiska studentrepresentanter! Och till dig som orkat läsa hela min text: bli studentrepresentant, våga ifrågasätta, tillsammans kan vi förändra!

 

Röntgenssjuksköterskestudenterna Emelie Grankvist, Örebro, och Vanessa Frank Stockholm, roar sig i Vårdförbundets monter under Röntgenveckan

Röntgenssjuksköterskestudenterna Emelie Grankvist, Örebro, och Vanessa Frank Stockholm, roar sig i Vårdförbundets monter under Röntgenveckan

Emelie Grankvist

Röntgensjuksköterskestudent och studentrepresentant för Vårdförbundet avd Örebro, Örebro Universitet.

Filed Under: jämställdhet, Profession, Studenter, Utbildning Tagged With: kompetens, motivation, Örebro Universitet, Patientsäkerhet, profession, Röntgensjuksköterska, röntgensjuksköterskestudent, Röntgenveckan, Studenter, Studentrepresentant, utbildning, värdering, Vårdförbundet

Gästblogg av Sofia, biomedicinsk analytikerstudent: En av våra fantastiska studentrepresentanter!

15 april, 2015 by Gästbloggare

Hej!

Jag heter Sofia Skröder och är 19 år och kommer från skärgårdskommunen Hammarö i Värmland. Hösten 2014 packade bloggjag flyttlasset och påbörjade då studentlivet vid Örebro Universitet för att utbilda mig till biomedicinsk analytiker med inriktning klinisk fysiologi.

Då jag är en ganska egensinnig och envis person så kan jag bli irriterad på saker som jag inte tycker står helt rätt till eller som skulle kunna tyckas var en bra idé men som inte ännu görs något åt. Det var då Vårdförbundet redan första veckan kom in i mitt universitetsliv som ett ljus i det outforskade mörkret och visade att mina idéer och visioner faktiskt skulle kunna få vara med och påverka min och mina medstudenters omgivning genom att vara studentrepresentant!
Jag blev snabbt medlem i Vårdförbundet och även i min instutions program- och studeranderåd då jag såg möjligheter till utlopp för alla infall jag skulle kunna kommas på.

Då bristen på biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor, är stor idag och förutspås bli ännu större framöver är det kritiskt att fylla på arbetsplatserna, inte bara med personal, utan även med kompetent personal. Jag tror nyckeln för att höja kompetensnivåerna går hand i hand med nöje. Att förena nytta med nöje som man brukar säga. Genom tillgång till lärorika, men även intressanta och roliga, föreläsningar och andra undervisningsformer så kommer viljan att lära öka och därmed säkra kompetensutvecklingen hos nyexaminerade studenter.

Jag tror starkt på att förbättra studietiden. Ju bättre förutsättningar för studenterna desto nöjdare och klokare studenter. Ju nöjdare studenter desto bättre rykte får utbildningarna. Ju bättre rykte desto fler söker sig mot just dessa livsviktiga yrken.

Så jag har bestämt mig för att vara delaktig och verksam som studentrepresentant för att (främst) jobba för en bättre och mer givande studietid med hjälp av mina fantastiska handledare på Vårdförbundet i Örebro!

 

 

Sofia Skröder

Studentrepresentant Vårdförbundet avdelning Örebro

Student, Biomedicinska analytikerprogrammet inriktning klinisk fysiologi, Örebro Universitet

Filed Under: Arbetsmiljö, Profession, Studenter, Utbildning, Villkor Tagged With: Arbetsmiljö, Biomedicinska analytiker, biomedicinska analytikerdagen, inställning, kloka ord, kompetens, livet, motivation, Örebro Universitet, profession, student, värdering, Vårdförbundet, vårdförbundet student, Varför ska jag vara med i Vårdförbundet?, Villkor

Läkare vs Sjuksköterskor! När ska vi bli ett team?

13 januari, 2012 by Erik Johansson Hjorth

De senaste dagarna har vi flitigt kunnat läsa om läkaren som fick 30000kr för att jobba under julen medan sjuksköterskorna beordrades in för knappa 440kr. Debatten var flitig i både tidningar och TV. Några urval är Aftonbladet, Expressen, Svt, TV4, Vårdfokus men listan kan göras lång. Kommentarerna om hur fel detta är haglar. Varför värdera vi så olika för arbete på samma tider?

Gamla hierarkier är en stor grund för detta. Dessa måste brytas nu! Kanske inte bara för att vi ska värderas rätt utan också för att framtidens patientsäkerhet inte ska äventyras.

Som de flest känner till stoltserade Örebro Universitet för nu ganska exakt ett år sedan med att de startade läkarutbildning. Det skulle bli ett stort lyft för hela universitet. Landstinget jublade. Äntligen var målet uppnått. Politiker och USÖs sjukhusledning talat gott om detta fenomen och uttryckte tydligt att läkarutbildningen kommer ge ett lyft och öka kvaliteten på samtliga vårdutbildningar vid universitet.

Med detta i bakhuvudet nås jag idag av nyheten i Tvärsnytt att Örebro Universitet nu aktivt väljer att späda på dessa gamla hierarkier. Universitetsstyrelsen har precis klubbat igenom förslaget från rektor Jens Scholin, själv läkare, att dela Hälsoakademin i två. Universitet väljer att dela på vård och medicin. De vill satsa på att göra läkarprogrammet så bra som möjligt…

Så mycket för orden om att utbildningarna i Örebro har ett nytänk och möjligheter att utbilda studenterna i att tydligt och tidigt förstå sin roll i vårdens multiprofessionella team. Jag ställer mig helt bakom kritiken som Jacob Höglund, Örebro Studentkårs ordförande levererar. Det här befäster gamla hierarkier och bevarar gamla strukturer som dagens moderna vård borde ha lämnat för länge sedan.

Tack Örebro Universitet för att ni tydligt visar att ert moderna tänk är lika ålderdomligt att det borde stannat där det hör hemma ungefär i tid med att Florence Nightingale klev ur barnsängen.

//Erik

Filed Under: Information, Studenter, Utbildning Tagged With: forskning, kompetens, Läkare, lön, Örebro Studentkår, Örebro Universitet, politik, profession, sjuksköterska, Studenter, usö, utbildning, vård, värdering, vårdfokus, Vårdförbundet, vårdpersonal, vetenskap

Avdelningsstyrelsen i ÖrebroAvdelningsstyrelsen bloggar i Örebrobloggen

Sök

Senaste inläggen

  • Vad är vårdskuld och vem är egentligen skyldig?
  • Den hektiska Nyårsnatten
  • Coronaskidor i pandemifjällen
  • Hjältar i juletid
  • Till nattens hjältar

Arkiv

Följ oss på facebook

RSS Nyheter från avd Örebro

  • Är du nöjd med din lön?
  • Välkommen till vårt digitala café
  • Webbinarium om försäkring och pension!
  • Var med och stötta Musikhjälpen!
  • "Jävla skitsystem!" - en kväll om digital arbetsmiljö

Inloggning för redaktörer

Logga in

rss

  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Nödvändigt
Alltid aktiverad

Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.

Ej nödvändigt

Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.