Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Är det viktigare att gräva ner rör och bygga bussfiler än att rädda liv???

by 2 Comments

Under sommaren har jag jobbat kliniskt som jag brukar, ett välkommet avbrott i den fackliga vardagen.
I år till skillnad från tidigare somrar så har jag stött på en helt ny och icke desto mindre utmaning, nämligen det omfattande arbetet med att bygga om för de nya BRT bussarna. Och som inte detta vore nog så gräver man i snart sagt varenda gathörn i hela Örebro innerstad på grund av andra orsaker.

Jag förstår att allt det som görs måste åtgärdas. Men min fråga är, måste alla grävarbeten och avstängningar göras exakt samtidigt?
Nu är det så många arbeten att vi inte kan hålla reda på vilka vägar som är avstängda eller om trafik har släppts på. Det åtminstone jag och många av mina kollegor landat i är att ” det gick att åka här igår så det går nog idag också”.

Vi jagar minuter och ibland sekunder för att kunna rädda personer med livshotande tillstånd vi tränar på olika livshotande tillstånd i jakt att jaga sekunder för att kunna rädda ett människoliv , och detta sätts helt ur spel om vi inte kommer fram på grund att hela innerstan är avstängd för motorfordonstrafik.

Hur tänkte kommunen när man la denna kaosartade planering?
Ska man utsätta sig själv och andra för fara i jakt på att komma fram till den sjuke i tid för att rädda liv när man inte vet vilken väg som är öppen och kan orsaka fördröjning med lidande och död som följd?

Jag kan tycka att kommunens dialog med ambulanssjukvården har stor förbättringspotential.

För framtiden måste en bättre dialog finnas, det finns byggnationer att lära av som till exempel det nya H huset på USÖ där tack vare en tät dialog med entreprenören löste man framkomlighetsproblem på daglig basis i dialog.

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska
Huvudskyddsombud/Förtroendevald
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

Att skydda vårdpersonal från att bli corona-smittade borde vara arbetsgivarens högsta prioritet!

by

Jag följer massmedias bevakning av Covid-19 pandemin, kanske med lite andra glasögon än andra. Det jag ser är bilder, filmer och rapportering från slutenvården och ambulansverksamhet, där personalen många gånger har skyddsutrustning från topp till tå. De har ränder och är svullna i ansiktet efter att ha gått med skyddsmask/munskydd i många timmar. 

Jag hör och ser mindre rapportering från den kommunala äldreomsorgen, där vårdpersonal på sin höjd står med ett kortärmat plastförkläde och ett hemmagjort sladdrigt visir. Jag hör höga chefer i dessa verksamheter som gör uttalande som får mig att häpna. T. ex. en socialchef i en kommun (som tur är inte i Örebro län) som säger att de behöver inga skyddskläder för deras kunder har ingen konstaterad smitta. Då har man verkligen inte fattat! En person som bara arbetar med Covid-19 smittade patienter på ett boende i Stockholm berättar att de spritar och återanvänder munskydden. När reportern frågar varför. Svarar hen för att munskydden är slut och då blir personalen desperata. Gör detta fast de vet att de är engångs munskydd.

Jag blir arg, ledsen och upprörd, om vartannat. Vad är det för människosyn! Är det för att det är häftigare, bättre, yngre patientklientel i slutenvården och den prehospital vården som gör att den massmediala rapporteringen och prioriteringen av skyddsutrustningen hamnar där?!

I Örebro län har den absoluta majoriteten av de avlidna i Covid-19 varit äldre personer inom den kommunala äldreomsorgen. Dessa patienter har inte ens skickats in till slutenvården vad jag vet, utan de har blivit vårdade i sina hem på boenden sin sista tid i livet. Om inte personalen får adekvat skyddsutrustning leder det till smittspridning hos de absolut sköraste personerna i samhället. Dessa personer ska sedan vårdas i hemmen av den kommunala äldreomsorgen vars personal i hög grad är hemma och sjuka. Om vi i vården blir sjuka, vem ska då vårda?! Ekvationen går inte ihop.

Det handlar inte bara om tillgången på skyddsutrustning, det handlar också om kunskapen hur den ska tas av för att man inte ska kontaminera sig själv eller andra. Det är en konst. Våra medlemmar vittnar om att det finns stora brister i utbildning i hur man tar på och fram för allt av sig skyddsutrustningen på ett säkert sett. Ofta får vårdpersonalen i den kommunala hälso- och sjukvården bara se en film eller se på bilder eller läsa en text om hur det ska gå till.  

Jag hoppas att beslutsfattare i Sverige lär sig något av denna pandemi och ser till att ha bättre förberedelser till nästa pandemi. 

Vid tangenterna
Nadya Lehto
Leg. sjuksköterska
Regionaltskyddsombud och Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Tankar och reflektion om mitt yrke i hemsjukvården

by

Hej!
Jag arbetar som legitimerad sjuksköterska inom hemsjukvården i Örebro kommun. Jag pendlar till mitt arbete och det skänker mig varje dag en stunds reflektion över mitt arbete. Just idag fördes tankarna mot vilket ansvarsfullt arbete vi  utför. Arbetet som vårdpersonal skiljer sig stort mellan att vårda någon i hemmet eller på ett sjukhus. För vårdpersonal i hemmet gäller det att kunna anpassa sig och hitta de bästa lösningarna efter de resurser som finns men framförallt efter vad och hur den enskilda människan vill ha sin vård utformad, vara delaktig i och själv bestämma över.

Vi möter många människor som är multisjuka, gamla och som inte längre får kurativ vård. Vården ändrar riktning och går över i lindrande vård.

Hemsjukvård bedrivs i hemmet som ofta är den trygga plats där människor vill vara och leva sitt liv till livets slut. Palliativ vård i hemmet ställer höga krav på sjuksköterskor och hur de bäst kan stödja varje enskild patient. Vi jobbar i någons hem, deras privata sfär och liv. Vi bygger relationer och förtroende, tröstar, vårdar och stödjer utifrån människan behov. Ett behov som varierar från människa till människa.Vård i livet slutskede i det egna hemmet innebär och kräver teamsamverkan av flera professioner för att nå de önskade resultaten för människan vi vårdar, för det är just dennes resultat som är viktigt. Vi utför deras sista önskemål, ger guldkant till deras sista tid i livet och är behjälpliga i att stödja upp där deras ork tryter utefter att deras behov av hjälp ökar. Att se och stödja deras nära och kära. Att stanna upp och se en annan människa just här och nu kan vara avgörande. Den sista tiden får vi inte tillbaka, vi får bara en chans att lyckas med vård i livets slutskede. Att stanna upp och våga ställa frågan, hur vill du ha din sista tid, vad är viktigt för dig, vad är dina önskningar.

Jag har medverkat och sett denna fina vård utföras många gånger under årens lopp. Men  genom att våra olika yrkesprofessioner i teamet kring patienten strålar samman och genomför omvårdnad och önskemål som just den patienten hade resulterade i flexibelt samarbete, resultat på trygghet, tillit, förtroende, delaktighet och självbestämmande från patienten och från deras anhöriga.

Tacksam som medmänniska och stolt som sjuksköterska att jag fick chansen att få tillit och förtroendet. Vi får bara en chans att lyckas med vård i livets skede. Den sista tiden går inte på retur.

Erika Wellermo
Leg. Sjuksköterska/ förtroendevald
Örebro Kommun

Hemsjukvård i förändring, en stor utmaning för kommunerna

by

Det behövs nu snabba beslut att ge betald specialistutbildning för att säkerställa den vård som krävs.

Folkhälsan i Sverige utvecklas positivt och medellivslängden ökar fortsatt.

Antalet vårdplatser på särskilda boenden och i slutenvården har alltjämt minskat under de senaste decennierna, samtidigt har vårdtiderna i slutenvården blivit kortare.
Detta har inneburit att hemsjukvården utökats och blivit allt mer avancerad, en trend som ser ut att fortsätta.
Hemsjukvården står inför utmaningen att möta mer varierande och komplicerade tillstånd i hemmet samtidigt som de ekonomiska förutsättningarna är begränsade och resurserna minskar.

Patienter i hemsjukvården idag har ett mycket stort vårdbehov som i sig kräver specialistkunskap. Specialistsjuksköterskor, exempelvis distriktssköterskor, kommer att vara en av arbetsmarknadens mest efterfrågade yrkesgrupper under de kommande åren.

Vården i hemmet ska skapa trygghet, ge tillgänglighet, kompetens och samordning i en god miljö.
Den avancerade sjukvård som utförs i hemmet kräver kunskap och hög kompetens för att vara säker och trygg.

I hemsjukvårdandens organisation som den ser ut idag har sjuksköterskan inte omedelbar tillgång till stöd från kollegor och andra kompetenser, vilket innebär att sjuksköterskans kompetens, beslutskapacitet och självständighet måste vara hög.
Kompetensutveckling och utbildning är faktorer som kan göra arbetet inom äldreomsorgen mer attraktivt och underlätta rekryteringen av nya sjuksköterskor.

Att specialistsjuksköterskan får en central roll i utformningen av framtidens hemsjukvård är av vikt, då de med sin kunskap och medverkan kan bidra i utformningen av lämpliga arbetsformer som skapar trygghet och en fungerande vårdprocess för vårdtagaren och dess närstående.

Vid pennan Eva Harrysson
Leg. Distriktssköterska/Huvudskyddsombud Örebro Kommun
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Natt i Örebro kommun

by

Halloj!

Jag gick med en natt med nattgänget gänget Lena, Thomas, Roland, Karin och Kamilla. De sjuksköterskor som har hand om larmen och patienterna i hela Örebro kommun under denna natt!
Det var mycket som jag fick tala om så som TES, nyckelfritt system, vikarier, sommarvikarier etc.
Jag var med ute och fick se hur stort område som varje sjuksköterska ansvarar för men även hur patienternas åkommor varierar väldigt från enstaka sår ända till vård i livets slutskede.

En av sakerna som uppkom var bl a att det är många äldre som faller på natten och det finns en rädsla för att falla på natten och bli liggandes, vilket är oroväckande.
Sjuksköterskorna lyfter även en fråga som jag tror är en knäckfråga: Förr hade både sjuksköterskor och personal en väldigt personlig relation till de äldre eftersom de hade hand om färre patienter/äldre och hade en större personkännedom vilket inte bara gjorde att de äldre kände sig trygga (något som är otroligt viktigt bara det) utan även att personal/ sjuksköterskor snabbt kunde se om det var något annorlunda med den äldre och därför så kunde upptäcka sjukdomstecken tidigare.

Jag tror att det är något som vi behöver komma tillbaka till. Vilket fantastiskt gäng och fina samtal. Tar med mig mycket lärdom från er alla, tack!

/Martha Wicklund
Kommunalråd (V)
Örebro kommun

 

 

En lärorik dag i sjuksköterskan Jons skor

by

Den 5 december hade jag förmånen att få gå tillsammans med sjuksköterskan Jon på ett arbetspass i hemvården i Nikolai hemvård. Jag har jobbat inom hemvården och vård- och omsorgsboende, men då med omsorgsinsatserna, så sjukvårdsdelen var ny för mig.

Det var en bra dag, en vacker vinterdag och kall, men området jag och Jon täckte var geografiskt litet. Nästan alla hemvårdsgrupper har betydligt större områden. Jon cyklade och jag småsprang bredvid.

Alltid när jag går tillsammans med professionella får jag nya insikter i hur komplext jobbet egentligen är. Alla beslut man hela tiden måste fatta, om vad man ska göra var när – sådant sker inte av sig själv.
Dagar ska planeras och det är många kontakter som hela tiden måste tas, dels med hemvårdstagarna men också med andra anställda. Kontakter med sjukvården och med andra som gör praktiska saker som finns runt omkring människor.

Jag tar med mig flera saker från dagen. På lunchrasten satt jag tillsammans med några arbetsterapeuter och vi diskuterade då hur införandet av LOV, Lagen om valfrihetssystem, i hemvården, förstört mycket av den teamsamverkan som tidigare fanns mellan omsorgspersonal, sjuksköterskor och andra arbetsgrupper som arbetsterapeuter.
Just nu pågår ett arbete med att förändra hemvården och valfrihetssystemet, och i det nya systemet måste så klart teamsamverkan vara viktigt. Det är den enskilde hemvårdstagarens bästa som ska stå i fokus!

En annan är hur viktigt det är att vi politiker fortsätter att föra dialog, inte bara med anställda i hemvården utan också de som hemvården är till för. På flera ställen jag och Jon besökte fick jag inspel från människor och deras anhöriga om vad som skulle kunna göras.

Tack Jon och tack till alla er som släppte in mig i era hem. Jag togs emot med värme och jag lovar att det var nyttigt.

Avslutningsvis vill jag passa på att önska alla Vårdförbundets medlemmar, och alla anställda inom vård- och omsorgen i Örebro kommun, en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Tack för allt ert arbete.

 

John Johansson (S) Vice ordförande Programnämnd Social välfärd

Önskelista till tomten

by

Hej Tomten!

Här kommer min önskelista till julen 2017.

 

  • Bättre arbetsmiljö för oss i vården.
  • Arbetstid med tid för återhämtning mellan och under arbetspassen. Man ska kunna ta rast och gå ifrån jobbet samt få minst 11 timmars dygnsvila mellan arbetspassen, punkt.
  • Vi behöver värdesättas för det livsviktiga jobb vi gör. Det ska synas i lönen och lönespannet måste ökas.
  • Betald specialistutbildning (AST) och kompetensutveckling inom arbetstiden. Det är väl ändå samhället/arbetsgivaren som behöver kompetent personal!
  • Strukturerad introduktion, med mentorprogram.
  • Arbetstidsförkortning för de i 24/7 verksamheter. Jag har provat 40 timmars arbetsvecka, det är skillnad mot om man jobbar oregelbundet.
  • Arbetsgivaren måste lära sig att jobba enligt de lagar som vi har, t ex MBL (Medbestämmandelagen) och AML (Arbetsmiljölagen). Lyssna in och låt medarbetare bli delaktiga i beslut som rör dem.
  • Inför Personcentrerad vård.

Så önskar jag en vit jul, framför allt tänker jag på barnen. De vuxna ska inte förstöra julstämningen för att de inte klarar av alkoholen!

 

Inte för mycket begärt, va?

Tack på förhand Tomten!

Nadya Lehto
Leg sjuksköterska
Huvudskyddsombud/förtroendevald i Vårdförbundet avd Örebro

 

Fredag kväll i hemsjukvården

by

Jag kan börja med att berätta att jag är Huvudskyddsombud i Örebro kommun och merparten av min arbetstid går till mitt fackliga uppdrag i Vårdförbundet avdelning Örebro.

Men hela 10 % jobbar jag kliniskt på min arbetsplats Hemsjukvård Väster i Örebro kommun. Jag har förmånen att trivas ypperligt på båda ställena! Eftersom jag för närvarande har 40 timmars schema så jobbar jag bara raka veckor. Inte helt fel att få vara ledig samtidigt som familj och vänner, ska jag inte sticka under stol med.

I min roll som Huvudskyddsombud och lite allmänt sugen på extrapengar tyckte jag det var dags att ta ett kvällspass en fredag för att prova på hur det är. Det börjar bli några år sedan sist jag gjorde en kväll i hemsjukvården. Så fick det bli.

Jag började passet 15:30 påklädd och klar i den underbart felsittande arbetsuniformen i unisexmodell. Intressant att Örebro kommun valt unisex modell till hemvården när 90 % av medarbetarna är kvinnor?! Min kollega för kvällen är en van kvälls sjuksköterska, så där kunde jag pusta ut och känna mig trygg. Vi får rapport av dagen. Det är lite smått och gått. Någon patient som är Palliativt inskriven har snabbt försämrats, någon har urinkateter trassel, någon är tungandad, m.m. En del i rapporten är för kännedom och en del är hembesök som vi ska utföra.

I Hemsjukvården vårdar vi patienter i sitt eget hem. Det är ett väldigt holistiskt arbetssätt som innebär att vi som yrkesprofession måste ta väldigt mycket mer hänsyn till patientens egna önskningar, Personcentrerad vård, helt enkelt.

Efter rapporten börjar min och kollegans telefon att ringa hysteriskt. Det är hemtjänstpersonal och Larmgruppen som ringer om allt från trasslande katetrar till tabletter som saknas. Vi delar på oss i varsin bil, för att i Hemsjukvården åker man själv. Mitt första hembesök är till en kvinna som har sin dotter hos sig och dottern är orolig för sin mamma som är tungandad. Det gäller att snabbt skapa relation till både dottern och patienten så att de får förtroende för mig, de har ju aldrig träffat mig tidigare. Jag tar vitalparametrar; blodtryck, puls, saturation, andningsfrekvens och temp. Allt är inom normalspannet. Jag lyssnar, tittar och känner efter tecken som t.ex. hjärtsvikt. Allt verkar normalt och jag åker vidare. Både patient och orolig dotter är glada och lättade. Och väldigt tacksamma att jag kom.

Nästa hembesök går också bra. Det är en läckande urinkateter som gett hudirritation. Patienten verkar nöjd och tacksam när jag lämnar henne. När jag ska gå ut, ser jag att det har börjat mörkna. Framför porten står ett gäng med ungdomar som ser lite hotfulla ut. Jag befinner mig i ett bostadsområde i en av våra västra stadsdelar. Ångesten börjar att krypa på utan förvarning. Jag tänkte inte ens tanken att jag skulle känna mig rädd under mitt kvällspass, innan. Då kommer jag på att jag har glömt överfallslarmet, vilken bra förebild jag är. Allt går jättebra. Jag går förbi ungdomarna till min bil utan att de knappt lägger märke till mig.

Jag åker in till lokalen, äter lite, dokumenterar och får med mig larmet. Resten av kvällen flyter på bra. Jag kopplar på ett dropp i en pump som är helt ny för mig. Men patienten kunde den själv och kunde på ett väldigt pedagogiskt sätt instruera mig. Strax innan jag ska avsluta mitt pass får jag ett telefonsamtal från Larmgruppen. Pumpen larmar, suck. Jag åker dit och får igång den igen, som tur var bodde han inte så lång bort.

När jag äntligen får köra hemåt är det fullmåne och jag blir lite filosofisk. Tänker att jag har nog världens bästa yrke. Vad många spännande möten jag hann med på bara en kväll. Det som också är kul i hemsjukvården är att man måste använda alla sina sidor och erfarenheter för att få till ett bra möte och ge bra vård.

 

Vid tangenterna Nadya Lehto

Stolt sjuksköterska i hemsjukvården

Förtroendevald/Huvudskyddsombud Vårdförbundet avdelning Örebro

Vanvård är oacceptabelt!

by

Vi förfäras av vårdskandalen på Elgströmska i Örebro Kommun. Hur kan något så förskräckligt få hända? Nedkissade sängar, brister i läkemedelshantering, trycksår och gamla, sköra människor som inte fått äta på 17 timmar! Finns det någon som tycker att det är värdig vård?

Varför låter vi detta ske?

Synen på vilken kompetens som krävs för att ge omvårdnad till människor i livets slutskede är under all kritik. Varför finns det inte krav på utbildning inom äldrevård, geriatrik och generell omvårdnad? Det lägsta kravet borde vara ett genuint människointresse och en grundläggande empati. Elgströmska (eller delar av Elgströmska) verkar sakna alla dessa egenskaper.

Det finns en allmän syn på just arbete med människor som luktar riktigt illa. ”Vi är ju människor allihop så det är bara att jobba på”. Men finns det egentligen något mer komplext än människors känslor, olika livsskeden och omvårdnadsbehov? En människa kan inte behandlas som en förprogrammerad robot, alla individer är unika och har unika behov, känslor och viljor. Att arbeta med omvårdnad är komplext och kräver hög kompetens av yrkesutövaren.

Sommaren efter att jag tagit studenten arbetade jag på ett vårdboende. Vilka förkunskaper jag hade? INGA! Jag hade aldrig satt min fot i vården och min gymnasieutbildning hade inget med omvårdnad att göra överhuvudtaget. Jag ville bara ha jobb och lön. Hur många är det som arbetar med våra gamla och sjuka utan någon som helst kompetens eller vilja?

I dagsläget finns ett skriande behov av personal till vård och omsorg; ett behov som kommer att öka i takt med en alltmer vårdkrävande och åldrande befolkning. Hur löser vi det?

Först och främst måste vi inse att det inte går att arbeta med människor utan att ha rätt kompetens. Det finns ett flertal studier som visar hur vårdskador minskar drastiskt när personalen har högre utbildning. Vi behöver utbilda de som ska arbeta inom vård och omsorg och det måste finnas grundläggande krav på vem som anställs. Men om någon ska vilja utbilda sig så måste statusen för just vård och omsorg höjas. Rejält. Om vi ska få en välfungerande äldrevård krävs att yrket i sig är attraktivt så att personer söker sig till en utbildning som ger rätt kompetens för jobbet.

Vården av äldre är komplex och mångfacetterad. För att kunna bedöma, analysera och hantera den unika människan krävs hög kunskapsnivå. Rätt kompetens i vården ger inte bara ekonomiska besparingar i form av minskade vårdskador. Rätt kompetens medför en värdig vård med människans behov i centrum, minskat lidande och en förbättrad livskvalité.

Vill du att din mamma eller pappa ska flytta in på ett boende med outbildad, oengagerad personal som vanvårdar och förnedrar dem? Vill DU vårdas under dessa förutsättningar?

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska och barnmorska

Får ett fackförbund skämta?

by

sunset-featherspmFör andra året i rad klämmer vi till med ett aprilskämt på vår Facebooksida. Förra året handlade det om lön, i år busar vi till det om vårdplatser. Men egentligen så ligger det såklart allvar bakom vårt skojande. Det politiska budskapet kan inte missförstås; det räcker inte med de resurser som finns i vården!

Under 2000- talet så har antalet vårdplatser minskat stadigt, trots att inga siffror kan presenteras om att Sveriges befolkning har decimerats eller har ett minskat behov av vård. Den främsta anledningen till att det stängs vårdplatser är personalbrist. Sedan finns ett stort problem med att medicinskt färdigbehandlade patienter som väntar på en plats i kommunen, ligger kvar inom slutenvården och upptar en plats, trots att de egentligen inte behöver. Således brister det i den kommunala vården vad gäller den delen.

Sverige har lägst antal vårdplatser per invånare av alla länder i västvärlden. Det har inte alltid varit så, svensk sjukvård hade gott om vårdplatser för ett antal decennier sedan. Och visserligen har sjukvården utvecklats, en utveckling som lett till att rätt vård och behandling inte kräver lika många inläggningar som tidigare. En positiv utveckling på den punkten.

Men landets befolkning har inte minskat, eller blivit friskare och proportionerna mellan ett minskat behov av vårdplatser pga utvecklade behandlingsmetoder och den reella minskningen av faktiska platser går inte ihop. En omöjlig ekvation.

För att återgå till en av de främsta anledningarna till att vi har för få vårdplatser i vårt land; bemanningsbrist. 45 000 sjuksköterskor har lämnat sitt yrke. Förra sommaren var 5000 vårdplatser stängda på svenska sjukhus (är vi friskare på sommaren?). Anledningen beror på brist på rätt kompetens. Om man sedan frågar den rätta kompetensen; dvs sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor om varför det finns för få av dem så blir det ett enat svar; för dålig löneutveckling och en alltför stressig och undermålig arbetsmiljö.

Vi har lägst antal vårdplatser i OECD. Finns det något sjukhus i Sverige som inte har ekonomiska svårigheter och sparkrav på agendan? Vore det inte läge att borsta bort mjället från axlarna, gnugga ögonen och slipa geniknölarna för att få en lösning på den här nedåtgående spiralen? Skapa en sjukvård värdig ett i-land?

Kanske sätter du skrattet i halsen om du känner till verkligheten bakom vårdplatsbristen? Bakom våra aprilskämt finns ett allvar; ett allvar som vi bär med oss och framför i alla forum under hela året. Vi skämtar gärna den 1: a april. Men årets övriga 365 dagar så vill vi prata allvar och skapa lösningar.

 

 

Åsa Mörner, styrelseledamot

Vårdförbundet avdelning Örebro