Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Hemsjukvård i förändring, en stor utmaning för kommunerna

av

Det behövs nu snabba beslut att ge betald specialistutbildning för att säkerställa den vård som krävs.

Folkhälsan i Sverige utvecklas positivt och medellivslängden ökar fortsatt.

Antalet vårdplatser på särskilda boenden och i slutenvården har alltjämt minskat under de senaste decennierna, samtidigt har vårdtiderna i slutenvården blivit kortare.
Detta har inneburit att hemsjukvården utökats och blivit allt mer avancerad, en trend som ser ut att fortsätta.
Hemsjukvården står inför utmaningen att möta mer varierande och komplicerade tillstånd i hemmet samtidigt som de ekonomiska förutsättningarna är begränsade och resurserna minskar.

Patienter i hemsjukvården idag har ett mycket stort vårdbehov som i sig kräver specialistkunskap. Specialistsjuksköterskor, exempelvis distriktssköterskor, kommer att vara en av arbetsmarknadens mest efterfrågade yrkesgrupper under de kommande åren.

Vården i hemmet ska skapa trygghet, ge tillgänglighet, kompetens och samordning i en god miljö.
Den avancerade sjukvård som utförs i hemmet kräver kunskap och hög kompetens för att vara säker och trygg.

I hemsjukvårdandens organisation som den ser ut idag har sjuksköterskan inte omedelbar tillgång till stöd från kollegor och andra kompetenser, vilket innebär att sjuksköterskans kompetens, beslutskapacitet och självständighet måste vara hög.
Kompetensutveckling och utbildning är faktorer som kan göra arbetet inom äldreomsorgen mer attraktivt och underlätta rekryteringen av nya sjuksköterskor.

Att specialistsjuksköterskan får en central roll i utformningen av framtidens hemsjukvård är av vikt, då de med sin kunskap och medverkan kan bidra i utformningen av lämpliga arbetsformer som skapar trygghet och en fungerande vårdprocess för vårdtagaren och dess närstående.

Vid pennan Eva Harrysson
Leg. Distriktssköterska/Huvudskyddsombud Örebro Kommun
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Natt i Örebro kommun

av

Halloj!

Jag gick med en natt med nattgänget gänget Lena, Thomas, Roland, Karin och Kamilla. De sjuksköterskor som har hand om larmen och patienterna i hela Örebro kommun under denna natt!
Det var mycket som jag fick tala om så som TES, nyckelfritt system, vikarier, sommarvikarier etc.
Jag var med ute och fick se hur stort område som varje sjuksköterska ansvarar för men även hur patienternas åkommor varierar väldigt från enstaka sår ända till vård i livets slutskede.

En av sakerna som uppkom var bl a att det är många äldre som faller på natten och det finns en rädsla för att falla på natten och bli liggandes, vilket är oroväckande.
Sjuksköterskorna lyfter även en fråga som jag tror är en knäckfråga: Förr hade både sjuksköterskor och personal en väldigt personlig relation till de äldre eftersom de hade hand om färre patienter/äldre och hade en större personkännedom vilket inte bara gjorde att de äldre kände sig trygga (något som är otroligt viktigt bara det) utan även att personal/ sjuksköterskor snabbt kunde se om det var något annorlunda med den äldre och därför så kunde upptäcka sjukdomstecken tidigare.

Jag tror att det är något som vi behöver komma tillbaka till. Vilket fantastiskt gäng och fina samtal. Tar med mig mycket lärdom från er alla, tack!

/Martha Wicklund
Kommunalråd (V)
Örebro kommun

 

 

En lärorik dag i sjuksköterskan Jons skor

av

Den 5 december hade jag förmånen att få gå tillsammans med sjuksköterskan Jon på ett arbetspass i hemvården i Nikolai hemvård. Jag har jobbat inom hemvården och vård- och omsorgsboende, men då med omsorgsinsatserna, så sjukvårdsdelen var ny för mig.

Det var en bra dag, en vacker vinterdag och kall, men området jag och Jon täckte var geografiskt litet. Nästan alla hemvårdsgrupper har betydligt större områden. Jon cyklade och jag småsprang bredvid.

Alltid när jag går tillsammans med professionella får jag nya insikter i hur komplext jobbet egentligen är. Alla beslut man hela tiden måste fatta, om vad man ska göra var när – sådant sker inte av sig själv.
Dagar ska planeras och det är många kontakter som hela tiden måste tas, dels med hemvårdstagarna men också med andra anställda. Kontakter med sjukvården och med andra som gör praktiska saker som finns runt omkring människor.

Jag tar med mig flera saker från dagen. På lunchrasten satt jag tillsammans med några arbetsterapeuter och vi diskuterade då hur införandet av LOV, Lagen om valfrihetssystem, i hemvården, förstört mycket av den teamsamverkan som tidigare fanns mellan omsorgspersonal, sjuksköterskor och andra arbetsgrupper som arbetsterapeuter.
Just nu pågår ett arbete med att förändra hemvården och valfrihetssystemet, och i det nya systemet måste så klart teamsamverkan vara viktigt. Det är den enskilde hemvårdstagarens bästa som ska stå i fokus!

En annan är hur viktigt det är att vi politiker fortsätter att föra dialog, inte bara med anställda i hemvården utan också de som hemvården är till för. På flera ställen jag och Jon besökte fick jag inspel från människor och deras anhöriga om vad som skulle kunna göras.

Tack Jon och tack till alla er som släppte in mig i era hem. Jag togs emot med värme och jag lovar att det var nyttigt.

Avslutningsvis vill jag passa på att önska alla Vårdförbundets medlemmar, och alla anställda inom vård- och omsorgen i Örebro kommun, en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Tack för allt ert arbete.

 

John Johansson (S) Vice ordförande Programnämnd Social välfärd

Önskelista till tomten

av

Hej Tomten!

Här kommer min önskelista till julen 2017.

 

  • Bättre arbetsmiljö för oss i vården.
  • Arbetstid med tid för återhämtning mellan och under arbetspassen. Man ska kunna ta rast och gå ifrån jobbet samt få minst 11 timmars dygnsvila mellan arbetspassen, punkt.
  • Vi behöver värdesättas för det livsviktiga jobb vi gör. Det ska synas i lönen och lönespannet måste ökas.
  • Betald specialistutbildning (AST) och kompetensutveckling inom arbetstiden. Det är väl ändå samhället/arbetsgivaren som behöver kompetent personal!
  • Strukturerad introduktion, med mentorprogram.
  • Arbetstidsförkortning för de i 24/7 verksamheter. Jag har provat 40 timmars arbetsvecka, det är skillnad mot om man jobbar oregelbundet.
  • Arbetsgivaren måste lära sig att jobba enligt de lagar som vi har, t ex MBL (Medbestämmandelagen) och AML (Arbetsmiljölagen). Lyssna in och låt medarbetare bli delaktiga i beslut som rör dem.
  • Inför Personcentrerad vård.

Så önskar jag en vit jul, framför allt tänker jag på barnen. De vuxna ska inte förstöra julstämningen för att de inte klarar av alkoholen!

 

Inte för mycket begärt, va?

Tack på förhand Tomten!

Nadya Lehto
Leg sjuksköterska
Huvudskyddsombud/förtroendevald i Vårdförbundet avd Örebro

 

Fredag kväll i hemsjukvården

av

Jag kan börja med att berätta att jag är Huvudskyddsombud i Örebro kommun och merparten av min arbetstid går till mitt fackliga uppdrag i Vårdförbundet avdelning Örebro.

Men hela 10 % jobbar jag kliniskt på min arbetsplats Hemsjukvård Väster i Örebro kommun. Jag har förmånen att trivas ypperligt på båda ställena! Eftersom jag för närvarande har 40 timmars schema så jobbar jag bara raka veckor. Inte helt fel att få vara ledig samtidigt som familj och vänner, ska jag inte sticka under stol med.

I min roll som Huvudskyddsombud och lite allmänt sugen på extrapengar tyckte jag det var dags att ta ett kvällspass en fredag för att prova på hur det är. Det börjar bli några år sedan sist jag gjorde en kväll i hemsjukvården. Så fick det bli.

Jag började passet 15:30 påklädd och klar i den underbart felsittande arbetsuniformen i unisexmodell. Intressant att Örebro kommun valt unisex modell till hemvården när 90 % av medarbetarna är kvinnor?! Min kollega för kvällen är en van kvälls sjuksköterska, så där kunde jag pusta ut och känna mig trygg. Vi får rapport av dagen. Det är lite smått och gått. Någon patient som är Palliativt inskriven har snabbt försämrats, någon har urinkateter trassel, någon är tungandad, m.m. En del i rapporten är för kännedom och en del är hembesök som vi ska utföra.

I Hemsjukvården vårdar vi patienter i sitt eget hem. Det är ett väldigt holistiskt arbetssätt som innebär att vi som yrkesprofession måste ta väldigt mycket mer hänsyn till patientens egna önskningar, Personcentrerad vård, helt enkelt.

Efter rapporten börjar min och kollegans telefon att ringa hysteriskt. Det är hemtjänstpersonal och Larmgruppen som ringer om allt från trasslande katetrar till tabletter som saknas. Vi delar på oss i varsin bil, för att i Hemsjukvården åker man själv. Mitt första hembesök är till en kvinna som har sin dotter hos sig och dottern är orolig för sin mamma som är tungandad. Det gäller att snabbt skapa relation till både dottern och patienten så att de får förtroende för mig, de har ju aldrig träffat mig tidigare. Jag tar vitalparametrar; blodtryck, puls, saturation, andningsfrekvens och temp. Allt är inom normalspannet. Jag lyssnar, tittar och känner efter tecken som t.ex. hjärtsvikt. Allt verkar normalt och jag åker vidare. Både patient och orolig dotter är glada och lättade. Och väldigt tacksamma att jag kom.

Nästa hembesök går också bra. Det är en läckande urinkateter som gett hudirritation. Patienten verkar nöjd och tacksam när jag lämnar henne. När jag ska gå ut, ser jag att det har börjat mörkna. Framför porten står ett gäng med ungdomar som ser lite hotfulla ut. Jag befinner mig i ett bostadsområde i en av våra västra stadsdelar. Ångesten börjar att krypa på utan förvarning. Jag tänkte inte ens tanken att jag skulle känna mig rädd under mitt kvällspass, innan. Då kommer jag på att jag har glömt överfallslarmet, vilken bra förebild jag är. Allt går jättebra. Jag går förbi ungdomarna till min bil utan att de knappt lägger märke till mig.

Jag åker in till lokalen, äter lite, dokumenterar och får med mig larmet. Resten av kvällen flyter på bra. Jag kopplar på ett dropp i en pump som är helt ny för mig. Men patienten kunde den själv och kunde på ett väldigt pedagogiskt sätt instruera mig. Strax innan jag ska avsluta mitt pass får jag ett telefonsamtal från Larmgruppen. Pumpen larmar, suck. Jag åker dit och får igång den igen, som tur var bodde han inte så lång bort.

När jag äntligen får köra hemåt är det fullmåne och jag blir lite filosofisk. Tänker att jag har nog världens bästa yrke. Vad många spännande möten jag hann med på bara en kväll. Det som också är kul i hemsjukvården är att man måste använda alla sina sidor och erfarenheter för att få till ett bra möte och ge bra vård.

 

Vid tangenterna Nadya Lehto

Stolt sjuksköterska i hemsjukvården

Förtroendevald/Huvudskyddsombud Vårdförbundet avdelning Örebro

Vanvård är oacceptabelt!

av

Vi förfäras av vårdskandalen på Elgströmska i Örebro Kommun. Hur kan något så förskräckligt få hända? Nedkissade sängar, brister i läkemedelshantering, trycksår och gamla, sköra människor som inte fått äta på 17 timmar! Finns det någon som tycker att det är värdig vård?

Varför låter vi detta ske?

Synen på vilken kompetens som krävs för att ge omvårdnad till människor i livets slutskede är under all kritik. Varför finns det inte krav på utbildning inom äldrevård, geriatrik och generell omvårdnad? Det lägsta kravet borde vara ett genuint människointresse och en grundläggande empati. Elgströmska (eller delar av Elgströmska) verkar sakna alla dessa egenskaper.

Det finns en allmän syn på just arbete med människor som luktar riktigt illa. ”Vi är ju människor allihop så det är bara att jobba på”. Men finns det egentligen något mer komplext än människors känslor, olika livsskeden och omvårdnadsbehov? En människa kan inte behandlas som en förprogrammerad robot, alla individer är unika och har unika behov, känslor och viljor. Att arbeta med omvårdnad är komplext och kräver hög kompetens av yrkesutövaren.

Sommaren efter att jag tagit studenten arbetade jag på ett vårdboende. Vilka förkunskaper jag hade? INGA! Jag hade aldrig satt min fot i vården och min gymnasieutbildning hade inget med omvårdnad att göra överhuvudtaget. Jag ville bara ha jobb och lön. Hur många är det som arbetar med våra gamla och sjuka utan någon som helst kompetens eller vilja?

I dagsläget finns ett skriande behov av personal till vård och omsorg; ett behov som kommer att öka i takt med en alltmer vårdkrävande och åldrande befolkning. Hur löser vi det?

Först och främst måste vi inse att det inte går att arbeta med människor utan att ha rätt kompetens. Det finns ett flertal studier som visar hur vårdskador minskar drastiskt när personalen har högre utbildning. Vi behöver utbilda de som ska arbeta inom vård och omsorg och det måste finnas grundläggande krav på vem som anställs. Men om någon ska vilja utbilda sig så måste statusen för just vård och omsorg höjas. Rejält. Om vi ska få en välfungerande äldrevård krävs att yrket i sig är attraktivt så att personer söker sig till en utbildning som ger rätt kompetens för jobbet.

Vården av äldre är komplex och mångfacetterad. För att kunna bedöma, analysera och hantera den unika människan krävs hög kunskapsnivå. Rätt kompetens i vården ger inte bara ekonomiska besparingar i form av minskade vårdskador. Rätt kompetens medför en värdig vård med människans behov i centrum, minskat lidande och en förbättrad livskvalité.

Vill du att din mamma eller pappa ska flytta in på ett boende med outbildad, oengagerad personal som vanvårdar och förnedrar dem? Vill DU vårdas under dessa förutsättningar?

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska och barnmorska

Får ett fackförbund skämta?

av

sunset-featherspmFör andra året i rad klämmer vi till med ett aprilskämt på vår Facebooksida. Förra året handlade det om lön, i år busar vi till det om vårdplatser. Men egentligen så ligger det såklart allvar bakom vårt skojande. Det politiska budskapet kan inte missförstås; det räcker inte med de resurser som finns i vården!

Under 2000- talet så har antalet vårdplatser minskat stadigt, trots att inga siffror kan presenteras om att Sveriges befolkning har decimerats eller har ett minskat behov av vård. Den främsta anledningen till att det stängs vårdplatser är personalbrist. Sedan finns ett stort problem med att medicinskt färdigbehandlade patienter som väntar på en plats i kommunen, ligger kvar inom slutenvården och upptar en plats, trots att de egentligen inte behöver. Således brister det i den kommunala vården vad gäller den delen.

Sverige har lägst antal vårdplatser per invånare av alla länder i västvärlden. Det har inte alltid varit så, svensk sjukvård hade gott om vårdplatser för ett antal decennier sedan. Och visserligen har sjukvården utvecklats, en utveckling som lett till att rätt vård och behandling inte kräver lika många inläggningar som tidigare. En positiv utveckling på den punkten.

Men landets befolkning har inte minskat, eller blivit friskare och proportionerna mellan ett minskat behov av vårdplatser pga utvecklade behandlingsmetoder och den reella minskningen av faktiska platser går inte ihop. En omöjlig ekvation.

För att återgå till en av de främsta anledningarna till att vi har för få vårdplatser i vårt land; bemanningsbrist. 45 000 sjuksköterskor har lämnat sitt yrke. Förra sommaren var 5000 vårdplatser stängda på svenska sjukhus (är vi friskare på sommaren?). Anledningen beror på brist på rätt kompetens. Om man sedan frågar den rätta kompetensen; dvs sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor om varför det finns för få av dem så blir det ett enat svar; för dålig löneutveckling och en alltför stressig och undermålig arbetsmiljö.

Vi har lägst antal vårdplatser i OECD. Finns det något sjukhus i Sverige som inte har ekonomiska svårigheter och sparkrav på agendan? Vore det inte läge att borsta bort mjället från axlarna, gnugga ögonen och slipa geniknölarna för att få en lösning på den här nedåtgående spiralen? Skapa en sjukvård värdig ett i-land?

Kanske sätter du skrattet i halsen om du känner till verkligheten bakom vårdplatsbristen? Bakom våra aprilskämt finns ett allvar; ett allvar som vi bär med oss och framför i alla forum under hela året. Vi skämtar gärna den 1: a april. Men årets övriga 365 dagar så vill vi prata allvar och skapa lösningar.

 

 

Åsa Mörner, styrelseledamot

Vårdförbundet avdelning Örebro

Vem är det som gör budget egentligen?

av

Pure-mathematics-formulæ-blackboard

Vem är det egentligen som räknar ut budgeten för vård och omsorg i Sverige? Är det verkligen så svårt att räkna ut hur mycket resurser som går åt för att upprätthålla en individbaserad mödra-och förlossningsvård, en välutrustad ambulans och akutvård och en värdig omvårdnad för landets gamla och sköra?

Det känns som om det skulle vara ett simpelt jobb. Det har ju faktiskt fungerat ganska bra. I alla fall nån gång i tiden. Men nu läser man bara om den havererande förlossningsvården, sparbeting i den kommunala hemsjukvården och vårdkriserna, de haglar tätt.

 

Det finns tydliga uträkningar med befolkningsstatistik som ger en bra hint om hur vården behöver vara riggad när det kommer till antal. Sen får man ju också ta hänsyn till att vården blir betydligt mer högspecialiserad, och den lär ju inte bli mindre avancerad med tiden. Om vi inte bromsar den medicinska utvecklingen det vill säga…för att vi inte har tillräckligt med resurser. Att det inte finns tillräckligt med utbildad personal till vård och omsorg är ju heller ingen nyhet, man får ju helt enkelt ta in i beräkningarna att vi behöver rekrytera ca 225 000 personer till vården innan år 2023. OCH behålla de man lyckas rekrytera genom att förse dem med tillräckligt bra villkor.

 

Men alla dessa människor som sitter och räknar, borde inte de kunna räkna bättre?  För uppenbarligen så går det inte ihop. Eller är det våra styrande politiker som inte förser dem med rätt budget att utgå ifrån?
Vore det inte smartare att räkna ut hur mycket det är som faktiskt BEHÖVS för att bedriva god vård, om det nu är god vård vi vill erbjuda?

Tänk den dagen vi får information om att det finns gott om resurser till vård, skola och omsorg- tillräckligt för att vi ska kunna fortsätta vara stolta över att vi faktiskt har rätt villkor för att erbjuda våra medborgare världens bästa vård; tillräckliga resurser för att ge en säker och trygg vård.

 

När får vi uppgradera istället för att nedmontera?

 

Åsa Mörner

Legitimerad sjuksköterska och barnmorska

Lucka nr 7: Jul i flyktingkrisen!

av

war-953246_960_720Flyktingsituation vi har idag har lett till ett ökat antal vårdsökande framförallt i Primärvården och på våra akutmottagningar. Många som har flytt för sina liv bär på oerhörda trauman som inte försvinner bara för att den direkta livsfaran upphört. Många har också drabbats av sjukdomar under långa resor med svåra umbäranden. Kvinnor och barn är extra utsatta.

Vi som arbetar i vården och ska möta dessa människor måste kunna göra det på nya sätt. Vi måste ges förutsättningar att möta människor i kris på ett sätt som inte gör deras situation ännu mer besvärlig. När nästan 90 procent av de som flyr till Sverige har någon form av psykisk ohälsa, är det inte heller rimligt att hänvisa till öppenvården, psykiatrin eller BUP. Alla våra professioner arbetar utifrån ett etiskt förhållningssätt där människors lika värde och rätt till hälsa och vård står i centrum. Alla människor har denna rätt, oavsett var man kommer ifrån eller vart man är på väg.
Ordförande och förbundsordförande i Vårdförbundet, Sveriges läkarförbund, Kommunal, Fysioterapeuterna, Vision och Svensk sjuksköterskeförening har lämnat in förslag på 4 åtgärder till politiken:
• Möt behövande där de är! Låt vårdteam komma ut till flyktingmottagningar för att göra en första bedömning av både fysisk och psykisk hälsa, i stället för att hänvisa till vårdcentralen.
• Barns och ungas situation måste följas upp! Låt elevhälsan få ett utökat uppdrag, så att vi inte missar de som kanske har fördröjda reaktioner på traumatiska upplevelser.
• Använd fler kvinnor som tolkar! En bra kommunikation mellan flyktingar, professionella tolkar och vårdpersonal lägger hela grunden till en bra vård. Men det är också viktigt att vården kan erbjuda tolkar som är kvinnor. Det kan underlätta samtal med flickor och kvinnor som i sina hemländer eller under vägen hit upplevt sexuella övergrepp och våld.
• Använd vår kunskap om katastrofhantering! Svensk vårdpersonal är eftertraktad vid internationella katastrofer, eftersom vi är duktiga på organisation och prioritering. Eftersom Sverige befinner sig i ett extraordinärt läge behöver vi nu också använda kompetensen på hemmaplan.
Jag tror att dessa åtgärder både gynnar oss i vården och dom som har flytt. Man kunde exempelvis använda sig av Primärvårdsbussen i länet och åka ut till flyktingmottagningarna. Våra skolsköterskor i länet har många elever per skolsköterska och redan innan flyktingsituationen en ansträngd arbetsmiljö. För att kunna möta upp ett ökat uppdrag inom elevhälsan måste det till mer resurser till skolsköterskorna.

Örebro kommun tar emot många ensamkommande barn framför allt från Malmö. Den 30 november hade vi omsorg om 460 ensamkommande barn, varav 113 i ankomst, 262 asylsökande och 85 kommunplacerade.

Nu så skulle det ju vara jultema i den här bloggen så därför önskar jag alla en Riktigt God Jul!! Hoppas ni som jobbar har det drägligt på jobbet och ni hinner fira jul ändå. Och ni som är lediga kan koppla av och njuta av ledigheten.

IMG_28601julNadya Lehto
Leg. Sjuksköterska
Fackligt förtroendevald/huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Fantastisk service och trygghet men samtidigt stor potential för förbättringar!

av

IMG_0915Jag hade förmånen att få följa med sjuksköterskorna på Älvtomta hemsjukvård för en dag och se hur deras vardag såg ut. Den fantastiska vård och det hårda arbete som dessa sjuksköterskor gör gick att se på de gamla som de tog hand om. Som den gamla kvinnan vi kom hem till som var helt blind och som fick hjälp att torka ur ögonhålan och rengöra sin protes. Eller den gamla mannen som fick hjälp att rengöra sina sår som inte riktigt ville läka på grund av att han hade svårt att få i sig näring. Jag slogs av en väldig ensamhet men samtidigt så var det ett sådant privilegie att få se den omsorg som sjuksköterskorna gav dessa människor.

Det var ett par saker som jag la märket till lite extra. Dels så kan man se att de privata aktörerna har lett till en ganska rejäl ökning i dessa sjuksköterskors arbetsbelastning eftersom de privata aktörer som finns ofta har personal utan utbildning och när man till och med har personal med undersköterskeutbildning som ändå saknar grundläggande kunskap som till exempel hur man byter en kateter. Det betyder att man inom kommunens verksamhet får lägga mycket tid på att ha genomgång/utbildning i denna grundläggande vård, tid som man får ta från alla andra uppgifter, tid som inte räknas med i kostnaden för LOV.

Dessutom så ifrågasätter jag patientsäkerheten, när patienter som kommer hem från sjukhuset och behöver omedelbar vård möts upp av personal från privata företag som inte kan utföra den vård som de har åtagit sig att göra. Vad innebär det för patientsäkerheten och vem är det som får stå till svars när människor blir sjuka på grund av allt det här?

Sedan har jag också fått lära mig att utbildade sjuksköterskor används till att tanka och tvätta bilar, något som kan ta hela dagar i anspråk, hela dagar som de kunde använda till att vårda patienter istället.

Oavsett så vill jag ändå säga att jag är så stolt över att bo i en kommun som har den fantastiska service och jag känner mig trygg i vetskapen om att den dagen som jag behöver sjukvård i hemmet så finns den allra bästa i Örebro.

Tack till er alla på Älvtomta hemsjukvård, det var en väldigt lärorik dag för mig!

Martha Wicklund, Vänsterpartiet

Ledamot kommunfullmäktige och programnämnd social välfärd i Örebro

IMG_0908