Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Finns det tid för sjuksköterskor att undervisa studenter?

by

Studenter är våra framtida kollegor! Jag mötte studenter förra året vid universitetet och de skulle ut på sin första VFU och var så nervösa. Jag sa då att de ska ta de positiva förebilder de möter och tänka, så ska jag göra!  Men också tyvärr möta de som inte tycker att studenter är superkul… Tänk då att så ska jag INTE göra…

Jag arbetar ju i nuläget enbart en liten del i kliniskt arbete inom mitt gebit, dvs operationssjukvården. Men jag har ju under många år arbetat, först som allmän sjuksköterska och sedan som operationssjuksköterska och 1:a linje chef. 
Det jag har reflekterat över är, hur vi under den pressade arbetssituation inom de flesta verksamheter tar hand om de studenter som kommer. Hinner vi vara pedagogiska och peppande så de blir inspirerade att fortsätta inom våra professioner? Till ”min” värld, operationsverksamheterna kommer ju sjuksköterskor som kanske arbetat under flera år och vill vidare. De ska vidareutbilda sig till specialistsjuksköterskor, ett nytt yrke inom yrket…

Det förstår ju alla att har man en student på en operation, som ska få möjlighet att förbereda, tillsammans med en handledare, inför en operation, instrumentera under en operation och ”räkna” ner instrument, kompresser och nålar och göra sedvanliga kontroller tar allt lite längre tid. Detta ska dessutom göras på ett pedagogiskt sätt så studenten lär sig och tar till sig kunskapen. Alltså måste det FÅ ta lite längre tid utan att någon står och ropar att man ska skynda sig… sen finns det undantag naturligtvis, en student måste kanske inte lära sig alla specialingrepp under en kort VFU(verksamhetsförlagd utbildning).  Men som en kollega en gång sa, utbildning/ utveckling måste få ta tid!  Sen är det en avvägning, vad en student ska göra, behandling ska ju inte försenas för att en student nödvändigtvis ska göra allt anser jag. Men det är ju där en trygg handledare ska hjälpa till att se, vad, hur och på exempelvis vilka operationer en operationssjuksköterskestudent ska vara med på.

Men är våra verksamheter anpassade till att studenter kommer ut på VFU?
Finns det tillräckligt med sjuksköterskor som kan undervisa studenterna?
Finns det tid för de sjuksköterskorna att undervisa studenterna?

Har ni en lärande kultur på den enhet ni arbetar? Jag anser att hur vi tar hand om studenter speglas av hur vi tar hand om nya kollegor. Finns det inskolningsprogram, en tydlighet i vad som ingår i din inskolning. Jag har arbetat på ganska många arbetsplatser och haft olika inskolningar på dessa. Det jag tycker sticker ut på ett positivt sätt är de arbetsplatser som haft ett tydligt dokument där jag (med ett eget ansvar) får veta vad som är huvudpunkterna i min inskolning. Där kanske chefen eller mentor stämmer av hur det går, att jag får feedback.

Det jag annars märkt är att inskolningarna tar längre och längre tid. Är det för vi har mer komplicerade verksamheter eller är det för vi vill kunna allt innan vi inte räknas som nya? Hur länge kan jag räkna mig som ny? I vissa verksamheter är du kanske efter några år den som arbetat längst… Hua det känns inte bra. Nej en blandning av nya och erfarna är bäst, då kan vi ta hand om våra framtida kollegor på ett bra sätt.

Avslutningsvis vill jag också säga några av de saker jag tycker är viktigast när vi har studenter och nya kollegor i verksamheten där jag arbetar. Vänlighet, välkomnande inställning och ödmjukhet inför att de inte kan kunna allt. De är där för att lära sig och med din hjälp bli en jättebra framtida kollega.

Helena Nyrén
Leg. Sjuksköterska/ Operationssjuksköterska
Förtroendevald/Huvudskyddsombud

Tacka Florence med lön

by

Tacka med lön, men lönar det sig att utbilda sig till sjuksköterska eller specialistsjuksköterska?

Jag läste till sjuksköterska när jag var nästan 30 (färdig 32 år) och hade sedan jag var 18 år jobbat som undersköterska inom såväl region som kommun. När jag blev färdig sjuksköterska fick jag 300 kronor mer i lön än mina studiekamrater som var 21 år när de var färdiga sjuksköterskor, dvs direkt från gymnasiet. Jag menar inte att jag var mycket bättre än dom men jag hade yrkeserfarenhet, livserfarenhet och hade arbetat i många år med patienter. Visst yrket var helt nytt, men en bild av hur människor mår och hur man arbetar på en arbetsplats den hade jag med mig. Efter några år läste jag till specialistsjuksköterska(operation).

Likadant då fick jag några hundra kronor mer i lön eftersom jag hade lite högre lön innan jag läste än de andra som anställdes som specialistsjuksköterska. Men det vägde inte upp för den skillnaden utan krympte skillnaden från ca tusen kronor till tvåhundra… Visst åter igen, det var ett helt nytt yrke men det måste löna sig att utbilda sig. Och ska vi få kollegor som specialistsjuksköterskor (eller undersköterskor) som vill utbilda sig så måste det löna sig.

Men har det ändrat sig?

Förra året kom en helt nyutbildad biomedicinsk analytiker till oss på Vårdförbundet och hälsade på. Hen hade valt att fortsätta arbeta som undersköterska då hen hade bättre lön som undersköterska än att börja arbeta som BMA! Hur sjukt är det?! Dessutom ett stort bristyrke där alla borde tas ”omhand”. Hen hade förresten inte begärt en sjuk summa lön utan bara inte behöva gå ner i lön efter 3 år studier. En inte helt orimlig begäran kan man tycka.

Ett annat färskt exempel är en undersköterska som arbetat i 15! år och valt att utbilda sig till sjuksköterska. Hen blir erbjuden 300 kronor mer än sina studiekamrater då hen har så mycket erfarenhet. Då låter det som man ska tacka för den höga summan man blir erbjuden! Cheferna vill erbjuda mer men känner sig bakbundna och kan inget göra… 15 år på en akutvårdsavdelning som undersköterska är mycket värt enligt mig. Och dessutom så är det individuell lönesättning så då kanske det ska premieras lite mer om man har lång erfarenhet av yrkeslivet inom området i varje fall enligt mig.

Numera lönesätts det oftare med ett visst tillägg om man utbildar sig till specialistsjuksköterska och då gynnas det ju att man har en lite högre lön när man utbildar sig. Problemet blir då senare i ”gruppen” där en helt nyutbildad kan ligga många tusen över en som arbetat i flera år men så kanske det måste få vara.

Om jag som erfaren sjuksköterska ska vilja utbilda mig så måste jag tjäna på det. Florencetiden är förbi!

Helena Nyrén
Specialistsjuksköterska operation
Styrelseledamot avdelning Örebro
#tackamedlön

Är jag dubbelt så gammal?

by

Är jag dubbelt så gammal som dig, sa jag med gapande mun… Är inte det spännande att inom vårt yrke försvinner åldersskillnader till stor del. Jag kommer ihåg när jag började arbeta som undersköterska på det glada 80-talet, då jobbade jag med Irene, som var jättegammal( säkert 50 år) och Gun som var ännu äldre(också runt 50 troligen). Det dröjde ungefär en månad så tänkte ingen av oss på åldersskillnaden. Att jag var 18 år och de kunde varit både mamma och nästan mormor försvann när kollegialiteten kom och gjorde att vi hade en gemensamhet som länkade ihop oss på ett tilltalande sätt. Vi blev ett team!

Nu arbetar jag på avdelning 42 som sjuksköterska, efter 15 år som operationssjuksköterska,(varav 10 som 1:a linjens chef), detta som en del i Covid-19. De skickar personal till ”covidavdelningarna” och jag arbetar ca 1 dag i veckan där, förutom mitt arbete på facklig tid. Då jag inte hade arbetat som sjuksköterska på flera år så behövde jag reaktiveras med utbildning inom läkemedelsmodulen mm så jag gick bredvid en sjuksköterska några pass. Jag måste säga att vad roligt det är med vårt yrke. Vi kan jobba med så mycket olika, från smått till stort, början av livet till slutet… Det som känns extra kul är att det faktiskt inte känns som det är 15 år sedan jag arbetade på vårdavdelning utan kunskapen sitter där någonstans. Sedan att få lära känna nya kollegor är ju också extra kul! Och det var där jag upptäckte igår att de sjuksköterskor jag arbetade med i går var mer än hälften än så gamla som mig. Det är klart jag sett att de var yngre än jag men hälften!!! Hur har jag blivit så gammal? Jag brukade ju vara bland de yngre… Ha ha men inte längre! Men det är också skönt, med erfarenheten kommer tryggheten, det som gör att jag blir inte superstressad av nya saker utan kan luta mig mot erfarenheten jag har.

Men så fint de tagit emot och stöttat mig när jag frågar tusen frågor! Som sjuksköterska sa jag förr att de som inte frågar är de som jag blir orolig för. Alltid bättre att fråga och att ha dialog och diskussioner mellan kollegor är så mycket värt. Hur tänker du om detta? Vad skulle du göra? Jag tänkte så här, tänker jag fel? Men då måste det finnas tid för reflektion också i arbetet.

Jag stortrivs och känner mig så välkommen, så pass att jag faktiskt nominerade avdelning 42 när Vårdförbundet avdelning Örebro efterfrågade årets arbetsplats för sjuksköterskor på Internationella sjuksköterskedagen.  Det är högt i tak för diskussioner och åsikter samt en hjälpsamhet och inkluderande anda. Alla, från undersköterskor, sjuksköterskor och kurator mm sprider en fin anda till mig som ny. Det är mycket värt i denna tid som vi flyttar runt på kompetenser för att få verksamheter att rulla. Nya avdelningar öppnas med en blandning av olika personer och från olika avdelningar med olika specialiteter. Introduceras man ordentligt och får en bra ”inskolning” så känns det tryggare och troligen kommer jag trivas bättre.

Slutligen vill jag tacka alla mina nya arbetskamrater på avdelning 42 för de tagit emot mig så fint och inkluderande! Vi ses snart!

Helena Nyrén
Förtroendevald, avd Örebro, Vårdförbundet
Leg. Sjuksköterska, operationssjuksköterska.

Är du en övervintrad Flåårence?

by

Jag arbetar viss del av min tjänst på en operationsavdelning på ett stort sjukhus i länet och resten på Vårdförbundet. För att underlätta schemaläggningen tar jag oftast helgpass. Där är arbetstiden 7:30-14 med beredskap till 07:00 dagen därpå. Jag har hittills aldrig fått gå hem kl 14:00 utan blir kvar på beredskapen. Är detta då en oförutsedd händelse? NEJ, Inte enligt mig i alla fall.

Eller som min kollega uttryckte det, i värsta fall träffar jag nattpersonalen på anestesin när jag kommer, dag- och kvällspersonalen under arbetspassen och sedan kommer nattpersonalen tillbaka, Innan jag fått gå hem! Då känns det orättvist. Visst, det är ju frivilligt att välja var man arbetar och visst är det så, jag säger inte att jag inte kan arbeta på min beredskap, jag säger bara att jag jobbar för att jobba på min arbetstid! Som de flesta andra i detta land. Jag gillar förutom övertidsarbetet min arbetsplats och arbetskamrater!

Beredskapsbegreppet som egentligen hör ihop med handlingsberedskap för samhällets eventuella tänkta katastroflägen (brand, olyckor, krig och annan katastrof), finns i vården och hänger sig envist kvar. Jag kan förstå att det används för oförutsedda händelser som man inte kan planera som ex akuta kejsarsnitt eller andra akuta operationer, men att det, som på vissa arbetsplatser används som planerad övertid. Det köper inte jag!

Beredskapstiden är som ni kanske vet utöver arbetstiden. Min arbetstid är 40 tim/vecka och utöver det har jag beredskap. Arbetar du din vanliga arbetstid samt på din beredskap? Vad blir din veckoarbetstid då? Hur mycket övertid har du? >200 tim? Ur hälsoperspektiv är detta heller inte bra då möjligheten till vila och återhämtning försämras Är övertiden på frivillig basis eller måste du arbeta övertid då det ingår i beredskapen?.

Vårdförbundets kongress beslutade att arbeta för en reglering av beredskap samt att försöka förbättra villkor vid eventuell beredskap.  Hur kommer vi vidare? Vi måste alla på våra arbetsplatser arbeta för en god arbetsmiljö och hälsosamma arbetstider. Lyft frågan på APT, samverkan och medarbetarsamtal! Blir du kvar länge på din beredskap, ska du skriva avvikelse?! Är du på topp efter ett arbetspass på >12 tim? Troligen inte…

Förekommer mycket beredskap eller arbete på beredskap på din arbetsplats? Vi på Vårdförbundet, avdelning Örebro vill gärna höra hur NI har det och vad era tankar är för just er arbetsplats.

Helena Nyrén
Styrelseledamot avdelning Örebro
Operationssjuksköterska

Lucka nr 18: Knivtiden som tog slut

by

Det var helgen innan jul och knivtiden var slut. På avdelning ZOVGOTT stod arbetsdagen still. Tomma operationssalar och vankande personal. Vad skulle man göra nu? Ta hand om vakna patienter, ta ut flexledigt eller kanske helt enkelt börja julstöka? Knivarna stod uppradade i det sterila vita skåpet och väntade på bättre tider (med arbetsmoral och beredskapsscheman). Och på att få jobba! 01012

De som bestämmer stressar omkring, högröda i ansiktet och pratar i munnen på varandra: Det här går verkligen inte an! Dåliga knivtidsresultat, irriterade patienter på kö utanför avdelningen, ouppnådda mål som bidrar till en ekonomi i obalans. Oj, oj ,oj – vi måste göra något NU.

De avbokar julbordet och kallar till akut ledningsgruppsmöte för att gå till botten med problemet: Var hittar man knivtid såhär helgen innan jul? Någon kläcker idén att de under utbildning ska skära själva, men alla är osäkra på om det verkligen är lagligt? Att beordra in samtliga knivkompetenta från jourledighet och att upphandla mer knivtid från bemanningsföretag känns däremot som en bra plan. Och att fråga om extrapersonal facebook? Alla har ju facebook – det borde gå att få napp om knivtid där!

Men då reser sig den nyast medlemmen i gruppen upp (hen har varit tyst under större delen av dagen) och säger högt: Har ni inte förstått att knivtiden är slut eftersom vi saknar RESURSER! Avdelning ZOVGOTT arbetar i team! De som skär, Resurser och Alla runtomkring. Och nu har alla Resurserna slutat. Vi har ingen som ser till att patienterna sover under knivtiden. Ingen Resurs = ingen knivtid!

En plötslig tystnad överrumplar rummet (det skulle gå att höra om den omtalade knappnålen föll), innan alla börjar pratar högt i munnen på varandra:
– Alla runtomkring kan söva!
– Bemanningsföretag!
– Vi ringer in från semestern!
– De som skär får göra allt själva!
– Pensionärer!
– Vaktmästaren!

(Men det finns inga Resurser i bemanningsföretagen, det är ingen som har semester så det finns ingen att ringa in, och pensionärerna  jobbar bara extra där de får BRA betalt och rimliga villkor! Och det krävs faktiskt speciell kunskap för att söva! Varken de som skär eller vaktmästaren kan utföra det jobbet.)

Och så fortsätter det.

Och vad jag vet så sitter de som bestämmer där än och probleminventerar och försöker finna lösningar på resursbristen och knivtiden.
På avdelning ZOVGOTT julpyntas det och tas ut flextid. Alla runtomkring har börjat arbeta med sina förbättringsprojekt och kan ta rast tillsammans. Knivarna står blänkande sterila på rad och väntar på att få skära. Eller iallafall på att få användas till något nyttigt.

Och det är så vi lämnar avdelning ZOVGOTT – med en stressad ledningsgrupp och en för första gången julpyntat avdelning. Och självklart önskar vi alla en GOD JUL och lycka till i sökandet av nya Resurser.

Ann-Sofie julAnn-Sofie Gustavsson
Om resurser och knivtid i juletid

Ordlista:
Knivtid – den faktiska tid kirurgen skär
Resurs –  i detta fall anestesisjuksköterska ( kan också vara anestesiolog)
Alla runt omkring – övrig personal i operationsteamet. (operationssjuksköterska och undersköterskor)
De som bestämmer : Alla i ledningsgruppen ( blandade chefsnivåer)

Anna Ågerfalk (fp) går en dag i två olika skor!

by

 

IMG_9681

Efter en morgon som började med parkeringsjakt – föga överraskande för er som jobbar på USÖ – klev jag förväntansfull in i omklädningsrummet på kvinnokliniken i O-huset. För den som varje dag går till jobbet på USÖ är det säkert inte så kryptisk att veta att man ska träffa en person med en titel som ”op ssk på kk op i O-huset”. För mig krävde det lite detektivarbete för att lista ut vad jag kunde förvänta mig av dagen. Och ändå hade jag inte kommit så långt i tanken att jag visste att jag under förmiddagen skulle få uppleva två stycken kejsarsnitt där nya människoliv kom till världen. Det var fantastiskt! Eftersom jag själv faktiskt varit med om just den operationen var det extra intressant att se det hela från ett annat perspektiv. Att se de exakta rutinerna. Den precisa uppdelningen av ansvar och uppgifter. Den medvetna prioriteringsordningen av modern och barnet och omsorgen också om pappan.

 

Första snittet tillbringade jag i Marie Kellgrens skor. Andra i Ulrika H:s. Lite vid sidan av och med stor rutin kunde de ge mig en bra bild av operationssjuksköterskans respektive narkossjuksköterskans roll och ansvar. För mig blev det tydligt att de många olika vägar som finns, beroende på vilken specialisering man väljer som sjuksköterska, också verkligen påverkar arbetsuppgifterna och innehållet. Jag tror att det är viktigt att kunna förmedla till de unga som vi hoppas ska välja ett vårdyrke i framtiden. Att kunna visa på att det finns många olika vägar att gå, beroende på vad som passar just dig.

 

Bredvid mig under operationen stod en av dem som vi vill se fler av. En tredjeårselev på vård- och omsorgsprogrammet som gjorde praktik. Med en klar vision av att så småningom bli barnmorska förklarade hon att hon sökt vidare för att läsa till sjuksköterska. Fler sådana beslutsamma unga vill vi höra. Då är budskapen från Marie och hennes kollegor om att jämställdhet är viktigt, att arbetsmiljön måste vara god, och att lönen måste vara i relation till jobbet och ansvaret helt självklara!

 

Efter en halvtimmes lunchpaus med ett inköp av kycklingwok från källaren fortsatte dagen med bland annat ett ingrepp mot stressinkontinens. Den här dagen hann vi med både förmiddags och eftermiddagsfika och lite samtal runt fikabordet om livet i O-huset och annars. Ja, kanske inte alla fick eftermiddagspaus för logistiken sattes på prov när dagens första snitt plötsligt kom tillbaka och behövdes ses över en gång till. Men slutet gott allting gott tror jag ändå att det blev.

 

Som landstingspolitiker är jag jätteglad att få ta del av er vardag på det här sättet. Jag kände mig välkommen och ni bjöd på både det positiva och det ni vill se en förändring i, i det viktiga jobb ni valt att leva med. Stort tack!

 

Anna Ågerfalk (fp)

Oppositionsråd ÖLL

 

 

Vill du veta mer om ”Gå en dag i våra skor”? Kontakta oss!