Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Konkurrens eller inte

by

Det borde inte vara obekant för någon vid det här laget, att det är brist på Vårdförbundets professioner i vården. Det är brist på Biomedicinska analytiker, Barnmorskor, Röntgensjuksköterskor och Sjuksköterskor. Våra professioner har 3-4,5 års universitetsutbildning och anses vara likvärdiga med ingenjörsutbildningarna angående krav som utbildning och färdigheter, ansvar, ansträngning och arbetsförhållanden.

Att vara ett bristyrke brukar generera den bristande professionen bättre lön och villkor men av någon anledning är detta inte fallet med våra professioner. Vi är stora livsviktiga kvinnodominerade yrken som har nu, om inte tidigare visad att utan dem kommer inte Sverige att ha en sjukvård värt namnet.

Trots detta stiger inte lönen för professionerna och i längden blir det extremt dyrt att inte värdesätta vår kompetens. Konsekvenserna blir att kompetensen läcker ut från organisationen och arbetsmiljön blir i högsta grad lidande. Samtidigt fortsätter Regionerna förklara att anledningen till att lönenivåerna för våra yrken inte stiger till den nivå som ingenjörerna har, orsakas av att det inte finns någon konkurrens. Därför tänkte jag nämna några de har att konkurrera med. 1. Arbete hos privata arbetsgivare, 2. att välja att INTE arbeta i Regionerna utan med något annat arbete på arbetsmarknaden, 3. att som Barnmorska med dubbellegitimation ta ett arbete i kommunen och stiga i lön med 5000 kr i månaden. Och flera finns. Om vi fortsätter att jämföra lönen mer specifikt mellan barnmorska och ingenjör då är skillnaden i lön över 5.000 i månaden enligt Lönelotsarnas rapport om Strukturella löneskillnader rätt lön. Rätt+lön.pdf (squarespace.com)

När jag tittar på vårt löneläge i avseende till pension då är det tydligt den stora majoriteten av våra professioner hålls lönemässigt under den gräns på 7,5 basbelopp, där arbetsgivaren börja betala högre pension till sina anställda. Den gränsen i dagsläget är 42625 kr.

Då är min fråga: Är det rimligt att stora kompetenta kvinnodominerade yrken inte får det lönemässiga utrymme de är värda?

Är det rimligt att hålla nere löneutvecklingen för flera av de viktigaste professionerna i vården i den mån att de väljer att lämna arbetet?

Är det rimligt att ytterst få kommer upp i den högre ersättningsgränsen till pension?

Och som slut på denna blogg då önskar jag att Tomten/Regioner, kommer med en behövlig julklapp/skälig lön efter kompetens! Och slutar missgynna våra stora kvinnodominerade yrken.

Rósa Ólafsdóttir, leg. Sjuksköterska, leg. Barnmorska.

Svensk vård har varit vilse länge nu, trots att det finns både karta och kompass.

by

Vi tycks kunna skrika oss hesa, blåa och halvdöda om att det inte går att byta ut rätt kompetens till lägre utbildad personal utan att riskera människors liv. Det har pågått länge nu, den här nedvärderande synen på att min kompetens kan kastas bort hur enkelt som helst, utan konsekvenser. Frågan är om vi ska ha en annan strategi för att kunna få effekt? En strategi som går ut på att få personer som tar tjänster som de egentligen inte har kompetens för, att sätta ner foten och säga tack, men nej tack; ”Jag vägrar ta en tjänst där det egentligen krävs specialistkunskap, både för min egen del eftersom jag riskerar att begå grava fel, men också för att mina medmänniskor som behöver vård förtjänar att vårdas av RÄTT kompetens”.

Handen på hjärtat- skulle du säga nej till ett arbete som egentligen kräver högre kompetens än vad du är utbildad till?

Barnmorskor ersätts av sjuksköterskor och undersköterskor på BB, gynekologiska cellprovsmottagningar och vid amningsrådgivning, trots att sjuksköterskor och undersköterskor inte har utbildning och specialistkompetens inom sexuell och reproduktiv hälsa.

Jag kan inte ens minnas när primärvården slutade att kräva att det var distriktssköterskor som sökte lediga tjänster på vårdcentralerna. Nu räcker det med ”sjuksköterska”; eller som den numera standardiserade jobbannonsen; ”Distriktssköterska/sjuksköterska sökes till….”. 

Eller på labb där det ”duger fint” med en undersköterska istället för en biomedicinsk analytiker. Ungefär som att en legitimerad biomedicinsk analytiker bara läser tre år på universitetet för att fördriva tid?

Och på mammografin kan du numera mötas av samma yrkeskategori, undersköterskor istället för en legitimerad röntgensjuksköterska som är utbildad för att arbeta säkert, tryggt och med en gedigen kunskapsbas som kvitto på att du får en rätt utförd underökning.

På Karolinska har de numera börjat anställa grundutbildade sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningarna, eftersom det är sådan ”brist” på intensivvårdssjuksköterskor. Det är väl bara att trycka på några knappar och blanda lite läkemedel ändå, va?

Det är så sjukt så jag blir galen. Det går tydligen att göra vad som helst för att försöka kringgå den verkliga orsaken till att det är svårt att anställa och bibehålla rätt professioner. Att erbjuda oss tillräckligt attraktiva villkor är tydligen svårare än att ta bilen till Månen.

Våra beslutsfattare tycks inte heller förstå vad dessa korkade beslut medför. Men vi vet.

Konsekvensen är att människor inte får rätt vård och att deras liv står på spel. Det innebär också att de som faktiskt har rätt kompetens för att arbeta på röntgen, IVA, BB eller labb får arbeta desto mer för att hålla den mindre vetande kollegan under armarna, fylla i där kompetensen brister och därigenom faktiskt tvingas arbeta ÄNNU mer. Ytterligare en anledning till att alltfler säger upp sig, vem orkar, förutom sitt eget arbete, täcka upp för kollegor som inte har rätt behörighet för att arbeta på enheten?

För att inte tala om förnedringen. Min utbildning och kunskap har degraderats och spolats ner i toaletten.  Resultatet blir såklart att ännu fler specialister, uppgivet lämnar sina arbetsplatser för att söka sig till en arbetsgivare som faktiskt värderar rätt kompetens (var är ni förresten?).

Så; ny strategi för att få bort den här befängda imbecilla ”lösningen” som numera sprider sig som ett oönskat, potentiellt dödligt virus. Vem är du som axlar en roll som du inte har kompetens för? Kan du stå för den vård, undersökning och råd du ger till människan du har framför dig? Och hur tänker du kring kollegan som får städa upp efter dig, kollegan som har rätt kompetens, till skillnad från dig?

Hur kan vi nå er och få er att förstå att ni inte ska ta dessa tjänster? Snälla, fundera ett varv till innan du tar dig an ett arbete som du saknar utbildning för. Att det ger dig spännande utmaningar är inte tillräckligt argument för att dränera vården och riskera att begå tjänstefel och skada människor.

Och till dig som söker vården eller är anhörig-våga fråga personen som undersöker, vårdar och ger dig råd om vilken kompetens hen har för sitt arbete? Du har faktiskt rätt att få trygg och säker vård!

Avslutningsvis till er beslutsfattare som inte tycks begripa vad konsekvensen blir av att ersätta rätt kompetens med fel: Vem vill du bli vårdad av- någon som kan jobbet och är utbildad för det, eller någon annan?

Det är nog nu, dags att sluta famla runt utan att veta åt vilket håll vi ska. Gör om och gör rätt, ge oss rätt villkor och sluta hitta på genvägar som bara leder in på villovägar. Svensk vård har varit vilse länge nu, trots att det finns både karta och kompass.

Åsa Mörner

Legitimerad sjuksköterska

Legitimerad barnmorska

Se upp i backen annars får vi hål i nacken

by

När jag var barn så minns jag så tydligt all fantastik snö.

Vintrarna var långa och härliga och pulkaåkning var det vi sysselsatta oss med hela gänget på gatan. För att påkalla att jag var på väg ner för så skrek vi se upp i backen fyra hål i nacken!!

Var det mer snö förr kanske bara är ett minne som jag har och med tiden så har det verkliga i den känslan kanske suddats ut. Det kanske bara är ett önsketänkande att det var bättre med snö förr i tiden.

Minnet är så starkt att snön låg både längre och djupare, Tanken slår mig att vår roll som sjuksköterskor också har förändrats med tiden var det enklare förr hade vi mindre innehåll i vårt uppdrag eller är även det bara en känsla eller verklighet.

Ser sjuksköterskans roll annorlunda ut idag än vad den gjorde förr.

När jag var ny i mitt yrke så upplevde jag att vår roll var mer tydlig och mer tid fanns till patient nära vård. Idag så är vi längre från patient och vad lägger vi vår tid på istället. I kommunen så sköter vi bilvård och i regionen så rengör vi sängar. Vad ska vi prioritera patient bil eller säng?

Svaret är enkelt självklart patienten.

Att använd kompetensen rätt är ett uttryck som finns hos ledningen pågår även en del projekt i detta ämne.

Frågan är nu så pass akut i vården idag och vi behöver mer händer hands on nära patienterna. Trots det så växer administration och alla kring uppgifter omkring oss.

Hur kan vi förändra tillsammans för att lyfta vår kompetens som vi har i vår utbildning i på rätt sätt. Jag tror att alla fackligt förtroende valda tillsammans med medlemmarna och arbetsgivare representanter behöver driva denna viktiga fråga tillsammans.

Att renodla vår roll och använda vår expertis inom våra expertområden ger en säkrare och bättre vård.

Att använda kompetensen rätt ökar förutsättningarna för att säkra fortsatt hög kvalitet i svensk hälso- och sjukvård.

Det finns många möjligheter genom att se över vem som gör vad och fördela arbetsuppgifter och roller på ett nytt sätt mellan olika yrkesgrupper.

Att använda medarbetarnas kompetens rätt är en väldigt viktig väg.

Vi är starka tillsammans förändra och kan förbättra vården för dem vi är tillför och då även förbättra vårdmiljön och det ger även en godare arbetsmiljö för oss alla.

Önskar nu er all en riktig God Jul & ett Gott Nytt år

Ser med tillförsikt på goda förändraringar under 2021.

Hoppas nu att snön faller så ni kan ta er ut i pulka backen vill bara tipsa om att det är en härlig känsla att svischa ned för backen både för gammal som ung.

Vid pennan
Med vänlig hälsning Eva Harrysson
Leg. Distriktssköterska
Huvudskyddsombud Örebro Kommun
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Sjuksköterskan och barnmorskans år, vem kunde väl ana!

by

I maj 2019 godkände medlemsstaterna, Världshälsoorganisationen (WHO) förslag att 2020 utses till året för sjuksköterskan och barnmorskan på grund av de viktiga insatser sjuksköterskor och barnmorskor gör för människors hälsa världen över. År 2020 är också den 200: e årsdagen av Florence Nightingale födelse.

Föga anade väl någon hur mycket dessa yrkesgrupper och andra yrken i vården skulle lyftas och betyda världen över. Men tyvärr inte på grund av WHO utan på grund av Covid-19. Ett stort uppvaknande blev det också hur illa förberett Sverige var inför pandemier av detta slag samt hur det egentligen står till med äldreomsorgen på vissa håll.

Jag vill dock inte gå så långt att säga att vården och äldrevården är dålig. Den är bara i skriande behov av resurser och prioritering av våra beslutsfattare. Det krävs modiga arbetsgivare och politiker för att göra något åt det som nu kommit till ytan. Att det är för få sjuksköterskor i den kommunala äldreomsorgen, bemanningen år för slimmad både i hemvården och inne på särskilda boenden och personalomsättningen är för hög på grund av omänskliga scheman samt pressad arbetsmiljö.

Lönemässigt ser det tyvärr inte ut som 2020 ska bli sjuksköterskan och barnmorskans år, även om våra arbetsgivare kanske inte håller med om det. Det har varit trevligt med alla applåder, även om de börjar att tystna. Men jag hör hellre klirr i lönekassan än klapp från applåder. Så jag går runt med pin med budskapet ”Tacka med lön” hoppas du också är med och stöttar i kampanjen.

Juliga hälsningar från en stolt sjuksköterska!

Vid tangenterna Nadya Lehto
Förtroendevald, regionalt- och huvudskyddsombud i Vårdförbundet avdelning Örebro

Riskerar vi ett A- och ett B-lag?

by

Framtidens behov av personal i vården har varit skyhögt sedan en lång tid tillbaka. Runt om i Sverige står arbetsgivare på kö för att snabbt kunna norpa åt sig de nyexaminerade eftertraktade legitimationsyrkena för att kunna fylla i de avgrundsdjupa hålor av kompetensbrist som finns sedan länge på landets vårdinrättningar. Kraven på de nyfärdiga är höga. Man ska kunna hantera avancerad teknisk utrustning, stor arbetsbelastning, svårt sjuka patienter och underbemannade verksamheter, trots slimmade inskolningsrutiner. Men hur väl kan dagens studenter leva upp till den kompetens som krävs av en legitimerad profession?

Sedan månader tillbaka så har våra lärosäten ställt om till distansundervisning. Det är såklart en självklarhet att vi inte ska riskera vare sig individens hälsa eller samhällets resurser. Undantagen handlar såklart om vissa kliniska examinationer samt den verksamhetsförlagda utbildningen på vårdavdelningar, mottagningar och hemsjukvård. .Men hur väl lever den här omställningen av kunskapsinhämtning upp till de krav som finns på ett legitimerat yrke? Hur påverkas patientsäkerheten av att salstentor helt plötsligt förvandlats till hemtentor som studenterna alltså gör hemma vid sin dator, kanske med all kurslitteratur uppslagen och Googles sökfält lättillgängligt?

Under utbildningarnas gång sållas studiesvaga studenter bort, liksom de som kanske inser att just det här yrket inte lämpar sig för dem. Vissa kurser i tex sjuksköterskeprogrammet fungerar ofta som en sorts ”sållning”, exempelvis anatomi och fysiologi samt läkemedelsberäkning. Hur gör man en examination, som i vanliga fall ska skrivas i en tentasal, till en hemtentamen när det handlar om matte och att förklara kroppens funktioner på ett pedagogiskt sätt som motsvarar den svårighetsgrad som tentorna gör i normala fall?

 I den bästa av världar så förekommer såklart inget fuskande. Självklart borde studenterna inse att man måste ha rätt kunskapsnivå för att inte skada människor i sin kommande profession. Men verkligheten är inte så rosenskimrande. Tyvärr syns det i antalet plagiat som lämnas in av studenter. Det syns också tydligt om man jämför hur många som brukar bli underkända i vissa tentor i normala fall jämfört med nu under pågående distansstudier. Helt plötsligt så har nästan alla klarat att få 100% rätt på läkemedelsräkningen när det i vanliga fall är en mycket stor andel som får ett U och tvingas skriva om examinationen.

Kommer det här att innebära att kompetensnivån hos de studenter som genomför sin utbildning under pågående pandemi inte kommer att ha samma kunskapsnivå och kompetens som man får i normala fall och att ett A- och ett B-lag bildas? Vad blir i sådana fall konsekvensen för patienterna?

Samtidigt som många regioner har nedräkning till den dag i början av sommaren då X antal nya yrkeslegitimationer dimper ner i brevlådorna hos ett gäng glada studenter, så kan man fundera över om de nya sjuksköterskorna, biomedicinska analytikerna, läkarna, barnmorskorna och röntgensjuksköterskorna har fått rätt förutsättningar för att uppnå tillräckligt hög kunskapsnivå. Kan vi verkligen garantera att distansstudier ger samma kompetens? Om inte, så måste utbildningarna pausas. Det handlar faktiskt om människors liv och hälsa.

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska och barnmorska

Från Expert till Novis

by

Sitter nu på Vårdförbundets expedition.

6-år sedan jag var ”ny på jobbet” men skillnaden då mot nu är att jag gick till ett jobb jag kunde hyfsat och var trygg i min yrkesroll.  Att lämna en arbetsplats där du är expert, den som kollegor frågar, trygg och erfaren till en helt ny plats där du helt plötsligt bli novis och är istället den som frågar är spännande och svårt. Läser på om arbetsmiljö, arbetstid, GDPR, lagar och förordningar. Grottar ner mig och är ivrig. Vill ju kunna ALLT nu direkt!

Förvirring över att hitta i lokalerna, nya rutiner och regler att förhålla sig till, förkortningar och ord som är helt nya.
TGF kan jag ju i alla fall – ”Thank God it´s Friday!” Aha, så var det visst inte… Tillgänglig förtroendevald! Okej, nu börjar jag kanske fatta…

Återkommer när förvirringen lagt sig!

Anna Glader
Leg. Sjuksköterska, Barnsjuksköterska
Förtroendevald på facklig tid och ”Ny på jobbet!”

 

Håll tummarna att du får rätt vård

by

De flesta vet ju att det är brist på olika professioner i vården, bla specialistsjuksköterskor. En populär ”lösning” som arbetsgivare verkar tycka är strålande, är att ersätta rätt komptens med fel. Som tex Skaraborgssjukhusets operationsavdelning i Lidköping gör. För istället för att anställa en legitimerad specialist på just operationer, dvs en operationssjuksköterska, så tar arbetsgivaren in undersköterskor som får en snabbutbildning på tre dagar. Undras hur de lyckas få in fyra års universitetsutbildning på de få dagarna?

I Region Örebro ser i princip alltid jobbannonserna till vårdcentraler och kommunal vård ut så här:

”Distriktssköterska/sjuksköterska, XXX vårdcentral
Region Örebro län
Sjuksköterska, grundutbildad
Arbetslivserfarenhet
Ingen arbetslivserfarenhet krävs”
(Ur jobbannons)

Det betyder alltså att en alldeles nybakad grundutbildad sjuksköterska kan börja arbeta med ” patientarbete i öppenvård, rådgivning, mottagningsarbete, läkemedelshantering samt förskrivning av vissa läkemedel och hjälpmedel” (Ur jobbannons).

I normala fall så är det en specialist som krävs för att arbeta med den typen av arbetsuppgifter, nämligen en distriktssköterska som utbildar sig i över fyra år på universitet eller högskola.

Det är inget ovanligt fenomen att jobbannonser söker efter grundutbildade sjuksköterskor till arbetsplatser där det egentligen krävs specialistkompetens. Om det ens är ett legitimerat yrke överhuvudtaget som får ”hoppa in” när det inte finns en specialist. Det sorgliga är ju att vår befolkning oftast är omedveten om de risker som de faktiskt utsätts för när de vårdas, behandlas och får medicinska råd av personer som egentligen inte har rätt kompetens. Är det konstigt att över 100 000 drabbas av vårdskador i Sverige årligen. Det motsvarar 8 % av alla vårdtillfällen.

Ska vi nöja oss med det när vi ska opereras, våra barn ska undersökas och gamla farmors komplicerade bensår ska läggas om?

Om vår befolkning dessutom visste om att det egentligen inte skulle behöva vara några svårigheter att rekrytera den som har rätt utbildning för att ge dig vård utan att skada dig. Det handlar faktiskt bara om att erbjuda attraktiva villkor. Och vad blir egentligen kostnaden för alla vårdskador? För att inte tala om lidandet…

Men istället för att se till så att du slipper riskera att utsättas för felaktig behandling och onödigt lidande genom att se till så att professioner med rätt kompetens vårdar dig då du eller dina nära är skadade eller sjuka, så får du, jag och din familj och vänner, nöja oss med att hålla tummarna att vi inte är någon av de 100 000 som skadas av vården varje år.

Hur länge ska vi egentligen nöja oss med det?

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska, leg barnmorska
#geossrättvillkornu

Belönad för särskild yrkesskicklighet

by

Pukor och cymbaler, trumpeter, glädjesång!

Min chef bedömer att jag är en av de särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor som jobbar på min arbetsplats.
Jag uppfyller kriterier som lång erfarenhet, framåtanda, jag har goda kunskaper i mitt yrke och delar med mig av dem till andra samtidigt som jag är självständig, problemlösande och utvecklande.

Jag är glad och stolt över det.

Enligt det avtal som slöts mellan vårdförbund och arbetsgivare hör jag till dem som är värd 10 000 kronor mer i månaden utöver min vanliga löneutveckling inom loppet av tre år.

Jag gick till min chef som kallat mig för att meddela min nya lön inte helt utan förväntan.
Eftersom avtalet blev klart sent förstod jag att jag kanske inte skulle få 3300 kronor mer den här gången. Det fick jag inte heller.

Nu är jag arg och besviken.

För snart 20 års erfarenhet, självständigt arbete, drivkraft och förmåga att både utbilda och utveckla får jag summa summarum 335 kronor mer än den som inte har det.

Satt bredvid en undersköterska tidigare i veckan. Hon hade varit sjuk så vi tittade tillsammans på hennes lönebesked för att se att allt var korrigerat på rätt sätt. Samtidigt kunde jag ganska snabbt konstatera att en normal månad, efter skatt, får vi ut lika mycket i lön.
Det var upp till bevis för arbetsgivaren. Ge oss lön som motsvarar vår akademiska utbildning.

Ge oss lön som motsvarar det vi förväntas göra.

Ge oss lön som vi kan leva på och som genererar en rimlig pension.

Ge oss lön för våra unga kollegor att sträva mot.

Jag har dryga 20 år kvar att ge.

Enligt statistiken har min löneutveckling redan nått och passerat toppen.

Ge mig ett riktigt bra skäl till att jag ska stanna kvar.

Eller ge mig åtminstone 9 665 enkla skäl i visad uppskattning.

Det känns som att bli spottad i ansiktet. Ett hån.

Pernilla Nilsson
Strokesjuksköterska
Karlskoga Lasarett

 

Var finns alla medarbetare?

by

Jag har deltagit i ett seminarium om en av framtidens viktigaste frågor för vården, den nära vården.

Hittar man svaren hur vi ska lyckas att attrahera personer att börja jobba i vården och samtidigt behålla dem som har den hett eftertraktade erfarenheten?

SKL:s samordnare för nära vård Emma Spak föreläste om dagens vård, hur framtiden kommer att se ut och hur vården måste anpassa sig efter en allt större grupp äldre.
Det var en mycket inspirerande föreläsning som blandade goda exempel på lyckade arbetssätt och visioner.

Kort sagt ledordet för framtidens nära vård och hela vården förresten är att patientens behov i centrum.

Hur når man dit?
1. Ledare som vågar leda sin verksamhet, få alla att dra åt samma håll med fokus på patientens behov
2. Det kanske viktigaste är att medarbetarna tillåts vara med och bidra med erfarenhet och idéer

Chefskap och medarbetarskap som jobbar mot gemensamma mål och trivs i sin vardag och har en god arbetsmiljö, med patienten i fokus.
det låter enkelt, men att ställa om från slutenvård till att all mer vård måste ske nära patienten både för att de behövande vill det men också för att slutenvård är dyrare.

Nog om själva föredraget.

Min stora fundering är varför vi bara var en handfull representanter för alla medarbetare? Övervägande andel åhörare var chefer på olika nivåer.

Denna inspirerande men också den efterföljande paneldebatten är minst lika viktig för mina kollegor att höra på som för cheferna. En gissning är att man hade fullt upp med att nå produktionsmålen så tiden fanns ej att komma.

Hur ska man få medarbetarna att trivas, jobba mot samma mål och känna inspiration, när det enda man pratar om är att inga pengar finns varken till löner eller förbättringar av arbetsmiljön.

Förhoppningsvis fanns en och annan chef som blev inspirerad av diskussionerna och försöker få med sig medarbetarna mot gemensamma mål och förstå att det är viktigt med god arbetsmiljö, och vågar prova sina och medarbetarnas idéer och förbättringsåtgärder.
Jag tror dagen filmades och ligger på intranätet. Kräv att få se den och få lite positiv energi och idéer till förändringar.

Hans Nilsson
leg. Sjuksköterska/Förtroendevald och huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Specialiserad utan specialister

by

Vårdens utveckling går i en rasande takt. Den blir alltmer högspecialiserad, inte bara inom slutenvården, utan i alla verksamheter. Ett besök på röntgen, labb eller en vårdavdelning kan se ut och verka som en scen ur en science fictionfilm. I takt med utvecklingen krävs också mer kunskap av de som arbetar i vården. Kompetensen är inte tillräcklig efter 3 års grundutbildning, även om utbildningen ger en bred bas att stå på. Och trots att vården blivit så pass komplicerad, med krav på högspecialiserad kompetens för att bedriva den, så gapar tomma platser på specialistutbildningarna på landets lärosäten. Men kan man verkligen bedriva högspecialiserad vård utan specialister?

17 blivande distriktssköterskor slog sig ner för att lyssna på dagens föreläsning under distriktsköterskeprogrammets första vecka. En intensiv första vecka på den knappt 1,5 åriga specialistutbildningen lider mot sitt slut. Behovet av distriktssköterskor är stort och kommer att öka i takt med en åldrande befolkning. Dessutom är trycket på primärvården stort. Människor söker sig i allt högre grad till vårdcentralerna för att få stöd och råd. Distriktssköterskeprogrammet har 30 platser. Varför är inte programmet fullt?

Distriktssköterska har tidigare setts som en attraktiv specialistutbildning. Det finns två stora anledningar till varför det inte längre går att fylla utbildningsplatserna:

1. Det ger för lite i lönekuvertet. Varför utbilda sig om man inte får någon större löneutveckling, vare sig efter att ha skaffat sig utbildningen eller efter att ha arbetat länge och utvecklats inom professionen?
2. Arbetsgivare och beslutsfattare inser inte vikten av den specialistkunskap som en distriktssköterska har. I takt med att allt färre examinerats så har också arbetsgivare fått allt svårare att rekrytera. Deras lösning har då varit att anställa grundutbildade sjuksköterskor som saknar kompetens för att arbeta på exempelvis en vårdcentral. Varför skulle någon vilja utbilda sig då? En nedåtgående spiral.

För ett antal år sedan var det inte många studenter som satt i lektionssalarna när introduktionen till anestesisjuksköteskeprogrammet drog igång. Utav 20 platser kanske det endast var 8 studenter som var redo för att utbilda sig till anestesisjuksköterskor. Idag ser det annorlunda ut. Platserna är fyllda till bredden, trots att det fortfarande är för lite i lönekuvertet. Hur har man lyckats vända trenden på den specialistutbildningen?

Svaret heter betald utbildning inom anställningen, eller akademisk specialisttänstgöring, utan krav på ”bindningstid” till någon specifik arbetsplats efter examen, samt samma möjligheter att delta i lönerevisioner som övriga anställda. För ett par år sedan tecknades ett avtal mellan regionen och Vårdförbundets lokalavdelning om att förändra möjligheten att specialistutbilda sig. Uppenbarligen så är det ett lyckat koncept.

När det gäller vissa utbildningar.

Varför är det inte fler som söker exempelvis distriktssköterskeprogrammet då? De kan ju också få betald utbildning?
Den tragiska förklaringen handlar om att arbetsgivare och beslutsfattare inte inser vikten av den kompetens en distriktssköterska har och låter därför inte tillräckligt många få ta del av utbildningstjänsterna.

Inom anestesin söker man efter anestesisjuksköterskor. Något annat är otänkbart. Varför är det inte det när det handlar om en tjänst för en distriktssköterska?
Om du ska opereras och genomgå en bypassoperation så skulle du väl inte nöja dig med en allmänläkare som operatör? Varför nöjer vi oss inom andra områden i vården?

En annan fråga man kan ställa sig är varför vi som profession söker tjänster som vi egentligen inte har tillräckligt med kompetens för att klara av. 

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska , leg barnmorska

 

(Många regioner och kommuner har inte tecknat avtal gällande utbilningstjänster. Är du politiker och vill veta mer om hur det funkar med ett sådant avtal så tveka inte att höra av dig, så kan du få mer information)