Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Från Expert till Novis

av Lämna en kommentar

Sitter nu på Vårdförbundets expedition.

6-år sedan jag var ”ny på jobbet” men skillnaden då mot nu är att jag gick till ett jobb jag kunde hyfsat och var trygg i min yrkesroll.  Att lämna en arbetsplats där du är expert, den som kollegor frågar, trygg och erfaren till en helt ny plats där du helt plötsligt bli novis och är istället den som frågar är spännande och svårt. Läser på om arbetsmiljö, arbetstid, GDPR, lagar och förordningar. Grottar ner mig och är ivrig. Vill ju kunna ALLT nu direkt!

Förvirring över att hitta i lokalerna, nya rutiner och regler att förhålla sig till, förkortningar och ord som är helt nya.
TGF kan jag ju i alla fall – ”Thank God it´s Friday!” Aha, så var det visst inte… Tillgänglig förtroendevald! Okej, nu börjar jag kanske fatta…

Återkommer när förvirringen lagt sig!

Anna Glader
Leg. Sjuksköterska, Barnsjuksköterska
Förtroendevald på facklig tid och ”Ny på jobbet!”

 

Håll tummarna att du får rätt vård

av

De flesta vet ju att det är brist på olika professioner i vården, bla specialistsjuksköterskor. En populär “lösning” som arbetsgivare verkar tycka är strålande, är att ersätta rätt komptens med fel. Som tex Skaraborgssjukhusets operationsavdelning i Lidköping gör. För istället för att anställa en legitimerad specialist på just operationer, dvs en operationssjuksköterska, så tar arbetsgivaren in undersköterskor som får en snabbutbildning på tre dagar. Undras hur de lyckas få in fyra års universitetsutbildning på de få dagarna?

I Region Örebro ser i princip alltid jobbannonserna till vårdcentraler och kommunal vård ut så här:

”Distriktssköterska/sjuksköterska, XXX vårdcentral
Region Örebro län
Sjuksköterska, grundutbildad
Arbetslivserfarenhet
Ingen arbetslivserfarenhet krävs”
(Ur jobbannons)

Det betyder alltså att en alldeles nybakad grundutbildad sjuksköterska kan börja arbeta med ” patientarbete i öppenvård, rådgivning, mottagningsarbete, läkemedelshantering samt förskrivning av vissa läkemedel och hjälpmedel” (Ur jobbannons).

I normala fall så är det en specialist som krävs för att arbeta med den typen av arbetsuppgifter, nämligen en distriktssköterska som utbildar sig i över fyra år på universitet eller högskola.

Det är inget ovanligt fenomen att jobbannonser söker efter grundutbildade sjuksköterskor till arbetsplatser där det egentligen krävs specialistkompetens. Om det ens är ett legitimerat yrke överhuvudtaget som får “hoppa in” när det inte finns en specialist. Det sorgliga är ju att vår befolkning oftast är omedveten om de risker som de faktiskt utsätts för när de vårdas, behandlas och får medicinska råd av personer som egentligen inte har rätt kompetens. Är det konstigt att över 100 000 drabbas av vårdskador i Sverige årligen. Det motsvarar 8 % av alla vårdtillfällen.

Ska vi nöja oss med det när vi ska opereras, våra barn ska undersökas och gamla farmors komplicerade bensår ska läggas om?

Om vår befolkning dessutom visste om att det egentligen inte skulle behöva vara några svårigheter att rekrytera den som har rätt utbildning för att ge dig vård utan att skada dig. Det handlar faktiskt bara om att erbjuda attraktiva villkor. Och vad blir egentligen kostnaden för alla vårdskador? För att inte tala om lidandet…

Men istället för att se till så att du slipper riskera att utsättas för felaktig behandling och onödigt lidande genom att se till så att professioner med rätt kompetens vårdar dig då du eller dina nära är skadade eller sjuka, så får du, jag och din familj och vänner, nöja oss med att hålla tummarna att vi inte är någon av de 100 000 som skadas av vården varje år.

Hur länge ska vi egentligen nöja oss med det?

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska, leg barnmorska
#geossrättvillkornu

Belönad för särskild yrkesskicklighet

av

Pukor och cymbaler, trumpeter, glädjesång!

Min chef bedömer att jag är en av de särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor som jobbar på min arbetsplats.
Jag uppfyller kriterier som lång erfarenhet, framåtanda, jag har goda kunskaper i mitt yrke och delar med mig av dem till andra samtidigt som jag är självständig, problemlösande och utvecklande.

Jag är glad och stolt över det.

Enligt det avtal som slöts mellan vårdförbund och arbetsgivare hör jag till dem som är värd 10 000 kronor mer i månaden utöver min vanliga löneutveckling inom loppet av tre år.

Jag gick till min chef som kallat mig för att meddela min nya lön inte helt utan förväntan.
Eftersom avtalet blev klart sent förstod jag att jag kanske inte skulle få 3300 kronor mer den här gången. Det fick jag inte heller.

Nu är jag arg och besviken.

För snart 20 års erfarenhet, självständigt arbete, drivkraft och förmåga att både utbilda och utveckla får jag summa summarum 335 kronor mer än den som inte har det.

Satt bredvid en undersköterska tidigare i veckan. Hon hade varit sjuk så vi tittade tillsammans på hennes lönebesked för att se att allt var korrigerat på rätt sätt. Samtidigt kunde jag ganska snabbt konstatera att en normal månad, efter skatt, får vi ut lika mycket i lön.
Det var upp till bevis för arbetsgivaren. Ge oss lön som motsvarar vår akademiska utbildning.

Ge oss lön som motsvarar det vi förväntas göra.

Ge oss lön som vi kan leva på och som genererar en rimlig pension.

Ge oss lön för våra unga kollegor att sträva mot.

Jag har dryga 20 år kvar att ge.

Enligt statistiken har min löneutveckling redan nått och passerat toppen.

Ge mig ett riktigt bra skäl till att jag ska stanna kvar.

Eller ge mig åtminstone 9 665 enkla skäl i visad uppskattning.

Det känns som att bli spottad i ansiktet. Ett hån.

Pernilla Nilsson
Strokesjuksköterska
Karlskoga Lasarett

 

Var finns alla medarbetare?

av

Jag har deltagit i ett seminarium om en av framtidens viktigaste frågor för vården, den nära vården.

Hittar man svaren hur vi ska lyckas att attrahera personer att börja jobba i vården och samtidigt behålla dem som har den hett eftertraktade erfarenheten?

SKL:s samordnare för nära vård Emma Spak föreläste om dagens vård, hur framtiden kommer att se ut och hur vården måste anpassa sig efter en allt större grupp äldre.
Det var en mycket inspirerande föreläsning som blandade goda exempel på lyckade arbetssätt och visioner.

Kort sagt ledordet för framtidens nära vård och hela vården förresten är att patientens behov i centrum.

Hur når man dit?
1. Ledare som vågar leda sin verksamhet, få alla att dra åt samma håll med fokus på patientens behov
2. Det kanske viktigaste är att medarbetarna tillåts vara med och bidra med erfarenhet och idéer

Chefskap och medarbetarskap som jobbar mot gemensamma mål och trivs i sin vardag och har en god arbetsmiljö, med patienten i fokus.
det låter enkelt, men att ställa om från slutenvård till att all mer vård måste ske nära patienten både för att de behövande vill det men också för att slutenvård är dyrare.

Nog om själva föredraget.

Min stora fundering är varför vi bara var en handfull representanter för alla medarbetare? Övervägande andel åhörare var chefer på olika nivåer.

Denna inspirerande men också den efterföljande paneldebatten är minst lika viktig för mina kollegor att höra på som för cheferna. En gissning är att man hade fullt upp med att nå produktionsmålen så tiden fanns ej att komma.

Hur ska man få medarbetarna att trivas, jobba mot samma mål och känna inspiration, när det enda man pratar om är att inga pengar finns varken till löner eller förbättringar av arbetsmiljön.

Förhoppningsvis fanns en och annan chef som blev inspirerad av diskussionerna och försöker få med sig medarbetarna mot gemensamma mål och förstå att det är viktigt med god arbetsmiljö, och vågar prova sina och medarbetarnas idéer och förbättringsåtgärder.
Jag tror dagen filmades och ligger på intranätet. Kräv att få se den och få lite positiv energi och idéer till förändringar.

Hans Nilsson
leg. Sjuksköterska/Förtroendevald och huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Specialiserad utan specialister

av

Vårdens utveckling går i en rasande takt. Den blir alltmer högspecialiserad, inte bara inom slutenvården, utan i alla verksamheter. Ett besök på röntgen, labb eller en vårdavdelning kan se ut och verka som en scen ur en science fictionfilm. I takt med utvecklingen krävs också mer kunskap av de som arbetar i vården. Kompetensen är inte tillräcklig efter 3 års grundutbildning, även om utbildningen ger en bred bas att stå på. Och trots att vården blivit så pass komplicerad, med krav på högspecialiserad kompetens för att bedriva den, så gapar tomma platser på specialistutbildningarna på landets lärosäten. Men kan man verkligen bedriva högspecialiserad vård utan specialister?

17 blivande distriktssköterskor slog sig ner för att lyssna på dagens föreläsning under distriktsköterskeprogrammets första vecka. En intensiv första vecka på den knappt 1,5 åriga specialistutbildningen lider mot sitt slut. Behovet av distriktssköterskor är stort och kommer att öka i takt med en åldrande befolkning. Dessutom är trycket på primärvården stort. Människor söker sig i allt högre grad till vårdcentralerna för att få stöd och råd. Distriktssköterskeprogrammet har 30 platser. Varför är inte programmet fullt?

Distriktssköterska har tidigare setts som en attraktiv specialistutbildning. Det finns två stora anledningar till varför det inte längre går att fylla utbildningsplatserna:

1. Det ger för lite i lönekuvertet. Varför utbilda sig om man inte får någon större löneutveckling, vare sig efter att ha skaffat sig utbildningen eller efter att ha arbetat länge och utvecklats inom professionen?
2. Arbetsgivare och beslutsfattare inser inte vikten av den specialistkunskap som en distriktssköterska har. I takt med att allt färre examinerats så har också arbetsgivare fått allt svårare att rekrytera. Deras lösning har då varit att anställa grundutbildade sjuksköterskor som saknar kompetens för att arbeta på exempelvis en vårdcentral. Varför skulle någon vilja utbilda sig då? En nedåtgående spiral.

För ett antal år sedan var det inte många studenter som satt i lektionssalarna när introduktionen till anestesisjuksköteskeprogrammet drog igång. Utav 20 platser kanske det endast var 8 studenter som var redo för att utbilda sig till anestesisjuksköterskor. Idag ser det annorlunda ut. Platserna är fyllda till bredden, trots att det fortfarande är för lite i lönekuvertet. Hur har man lyckats vända trenden på den specialistutbildningen?

Svaret heter betald utbildning inom anställningen, eller akademisk specialisttänstgöring, utan krav på ”bindningstid” till någon specifik arbetsplats efter examen, samt samma möjligheter att delta i lönerevisioner som övriga anställda. För ett par år sedan tecknades ett avtal mellan regionen och Vårdförbundets lokalavdelning om att förändra möjligheten att specialistutbilda sig. Uppenbarligen så är det ett lyckat koncept.

När det gäller vissa utbildningar.

Varför är det inte fler som söker exempelvis distriktssköterskeprogrammet då? De kan ju också få betald utbildning?
Den tragiska förklaringen handlar om att arbetsgivare och beslutsfattare inte inser vikten av den kompetens en distriktssköterska har och låter därför inte tillräckligt många få ta del av utbildningstjänsterna.

Inom anestesin söker man efter anestesisjuksköterskor. Något annat är otänkbart. Varför är det inte det när det handlar om en tjänst för en distriktssköterska?
Om du ska opereras och genomgå en bypassoperation så skulle du väl inte nöja dig med en allmänläkare som operatör? Varför nöjer vi oss inom andra områden i vården?

En annan fråga man kan ställa sig är varför vi som profession söker tjänster som vi egentligen inte har tillräckligt med kompetens för att klara av. 

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska , leg barnmorska

 

(Många regioner och kommuner har inte tecknat avtal gällande utbilningstjänster. Är du politiker och vill veta mer om hur det funkar med ett sådant avtal så tveka inte att höra av dig, så kan du få mer information)

Brist på personal och löneutveckling

av

Nu är hösten i antågande och efter en tung sommar är jag nyfiken på vad årets lönerevision ska ge.
Som ni alla vet har vårt löneavtal sagts upp och omförhandlats, och mynnat ut i ett nytt (HÖK 19). Där man bland annat kommit överens med arbetsgivaren om att ALLA ska ha en god löneutveckling/lönepåslag i lönerevisionen men särskilt yrkesskickliga ska ha mer. Vem som är särskilt yrkesskicklig på just din arbetsplats måste bestämmas lokalt och inte centralt.

Varför har man valt att göra denna satsning? Jo vi har sett att löneutvecklingen för våra professioner avtar vid 35 års ålder och stannar av efter 45. Enda sättet att få en anständig löneutveckling är att söka sig bort från den patientnära vården och exempelvis bli chef eller byta bransch helt.
På Vårdförbundets kongress bestämdes att något måste göras för personer som arbetat länge patientnära och bidrar till stadga och stabilitet samt utveckling av verksamheten på våra arbetsplatser. En rimlig löneutveckling under ett yrkesliv i patientnära vård borde vara en fördubbling av lönen. Håller ni med?
Sedan måste även specialistkompetens uppvärderas. Idag är det svårt rekrytera, men i framtiden blir det ännu svårare om inget görs åt villkoren.

Vi vet att staten aviserat pengar för bland annat förbättrade villkor för i vården. Man kan alltså inte åstadkomma några förändringar och förbättringar med de procent som fördelas i de årliga lokala löneförhandlingarna.

Arbetsgiven påpekar att lönen inte är avgörande för att vara en attraktiv arbetsgivare, och det är enligt mig delvis sant. Det måste till bättre villkor även avseende arbetstider och arbetsmiljö och tillsammans med lön är dessa tre faktorer helt avgörande för att man ska kunna vara en attraktiv arbetsgivare och kunna locka personer till vården i framtiden.
Detta vet både vi och arbetsgivaren och nu är det hög tid att börja möta våra krav.

Tips inför lönesamtalet: Kom väl förberedd.
Fokusera på dig själv vad du bidrar med och  vad du är värd utan att jämföra dig med andra (Ange en krontalssumma).
Notera vad chefen anser att du kan förbättra tänk på att arbeta på det till nästa medarbetar och lönesamtal.
Anser du dig fellönesatt, ta upp det med din chef. Chefen har möjlighet att kunna göra justeringar utanför den lokala löneförhandlingen.

 

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska med 31 års erfarenhet och fellönesatt.

Rätt person på rätt plats

av

Har du hör det förut? Vi måste effektivisera och arbeta klokt för att utnyttja resurserna maximalt. Vården pågår dygnets alla timmar. Det är viktigt att rätt person finns på rätt plats!

VEM som är rätt person, eller vilken kunskap som behövs för att kvala in som rätt person i vården är lite mer suddigt och luddigt. Men för att hålla budget och behålla verksamheter, så har rätt person på rätt platsen varit en avgörande faktor.

Så blev det ännu mer brist (på framförallt sjuksköterskor), och på pengar. Istället för att fortsätta se till att rätt person är på rätt plats, och att fokusera på villkorsfrågorna ( som verkligen behöver ses över), så ser de som bestämmer sig om efter andra alternativ.

Lösningen på bristen verkar nu vara att se över VEM SOM FÅR GÖRA VAD, och att kompetensväxla.  Vem som är rätt person är inte längre viktigt. Vad som är rätt kompetens nämns sällan eller aldrig.

Rätt person har blivit någon person.

Vi pratar inte om den bästa vården längre, utan om hur vi kan fördela uppgifter. Bocka av vem som gör vad.

Det finns redan studier som visar på vikten av kompetens. Om skillnaden i överlevnad på sjukskötersketäta enheter. Med det i åtanke känns det ännu mer bisarrt att det i Sverige talas om sjuksköterskelösa enheter. 

Jag förväntar mig möta den bästa kompetensen när jag är patient.

Vad förväntar du dig?

Ann-Sofie Gustavsson
leg sjuksköterska med specialistutbildning i anestesi

 

En arbetsplats där alla trivs

av

Alla har väl hört talas om bemanningsbekymmer, vårdplatsbrist och att personal väljer att sluta arbeta i vården. I pressen talas det om hur svårt det är att rekrytera men framförallt behålla erfaren personal.

Därför blev jag överraskad när jag vid ett medlemsmöte på Odensbackens vårdcentral möttes av en grupp medarbetare som under presentationsrundan berättade hur bra man trivdes på arbetsplatsen och en av anledningarna är att alla ställer upp och hjälper varandra, en annan är att alla känner delaktighet.
Mitt egentliga uppdrag var att prata om avtal och arbetsmiljö, men det blev ett ömsesidigt utbyte där även jag fick med mig Verksamhetschefen Anna Karins syn på ledarskap.
Grundfilosofin är ett närvarande ledarskap, ge medarbetarna möjlighet att utvecklas i sin profession. För att skapa trivsel, harmoni, leverera bra resultat och god vård krävs hårt arbete och ibland kunna ”koka soppa på en spik” om ni förstår vad jag menar, alltså med små resurser se möjligheter.

I kompetensväxlingens tider konstaterar jag att nästan alla är specialistsjuksköterskor.

Om kompetensen utarmas på en vårdcentral är risken stor att man får problem att uppnå målen för verksamheten. Det är därför viktigt att vi värnar om våra kompetenta barnmorskor, bvc sjuksköterskor och distriktssköterskor, så erfarenheten och kompetensen inte utarmas.

Och det kanske viktigaste att medarbetarna får vara med och tycka och påverka vid allt förändringsarbete och organisatoriska (besparingar) förändringar. Min erfarenhet är att de bästa förändringsförslagen har kommit från medarbetarna, och inte som idag ovanifrån.

Med en god portion bra ledarskap som lyfter medarbetarna och låter dem vara med och påverka/utveckla då får man lojala medarbetare och en arbetsplats som andas yrkesstolthet.

Avslutningsvis speglar inte lönen den kompetens, engagemang och uppfyllnad av uppställda mål. Här finns jättestort förbättringsutrymme. (HÖK19)

Jag vill med detta tacka kollegorna på Vårdcentralen i Odensbacken för bra och för båda parter givande diskussioner. 

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska/Huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Här är min historia

av

Jag älskar mitt arbete och längtar dit när jag är ledig.

Hur många, med handen på hjärtat, älskar varje dag man tillbringar på sitt arbete. Jag har sedan jag var barn tänkt att jag ska jobba inom sjukvården på ett eller annat sätt, målet när jag började läsa till sjuksköterska var att bli barnmorska.
Började min karriär inom hemsjukvården första 2 åren som sjuksköterska och gick sedan vidare till njurmedicinsk vårdavdelning där jag arbetade i 4 år.

En höstdag i oktober 2012 fick jag så möjligheten att gå med en dag på ambulansavdelningen i Örebro och det var kärlek vid första ögonkastet. Att få på mig de gröna ambulanskläderna var en känsla av att komma hem och så har känslan varit sedan den dagen. Att få göra skillnad i människors vardag och få finnas där när dom upplever att vi är dom enda som kan hjälpa är en fantastisk känsla!

Jag lär mig nya saker varje dag och har stor respekt för yrket framför allt i avseende att jag aldrig kommer vara fullärd och det är en del av tjusningen. När man arbetar inom vården är ingen dag som någon annan och framför allt inte på ambulansen, alla möten är unika och ingen körning den andra lik.

Inom många andra yrken är röda dagar och olika högtider en självklarhet att fira med sin familj, som sjuksköterska är dom dagarna precis som alla andra. Jag firar lika ofta högtider tillsammans med min “arbetsfamilj” som med min familj och det är såklart en uppoffring men lika självklart för min familj som för mig idag.

 Arbetet som specialistutbildad ambulanssjuksköterska är för mig att leva drömmen och jag kan idag inte se mig själv arbeta med något annat. Jag har bara en önskan nu och det är att vi som yrkeskår ska få en rättvis lönesättning och en hållbar lönestegring sett över yrkeslivet. Jag vill känna mig trygg i att min pension där borta i horisonten blir dräglig, det är ingen orimlig önskan och jag hoppas så för mig och mina kollegor att detta kan bli verklighet.

Summa summarum vill jag säga till er alla som funderar på att läsa till sjuksköterska eller vidare till specialistsjuksköterska, kör bara kör målet är fantastiskt och jag lovar ett arbete som aldrig blir långtråkigt.

Carolina Classon
Specialistutbildad Ambulanssjuksköterska på ambulansen Örebro och Förtroendevald Vårdförbundet.

 

 

Vem ska ta hand om våra gamla och sjuka?

av

Om knappt 10 år beräknas vi vara 11 miljoner i Sverige. Den största procentuella ökningen står människor i åldrarna 80 år eller äldre för. Åldersgruppen 80+ förväntas vara 50 % fler än vad de är idag (källa: SCB). Anledningen är att det var stora barnkullar på 1940-talet, men även att livslängden ökar. Det är såklart något positivt att vi har en ökad livslängd. Men det medför också utmaningar. För när vi lever längre så krävs också att det finns resurser för att bemanna vård och omsorg. Och vi behöver allt mer vård och omsorg, ju äldre vi blir. Vem är det som ska arbeta med alla våra gamla och sjuka om 10 år, när vi inte kan fylla behovet av kvalificerad arbetskraft till vård och omsorg ens idag?

Kvalificerad arbetskraft. Smaka på ordet kvalificerad. Vad innebär det att vara ”kvalificerad” när man ska arbeta med gamla och sjuka? Alldeles nyligen fick jag personligen erfara vad bristen på just kvalificerad vårdpersonal innebär.

Min 95-åriga farmor, som hankat sig fram på egen hand i snart ett sekel, blev invaderad av influensavirus. I feberyran slår min farmor i golvet och blir liggandes där i X antal timmar. Som tur är så är hon inte helt ensam i världen, något som dessvärre inte är helt ovanligt, och hon transporteras till sjukhus för några dygns vätskeersättning och allmän omvårdnad. På darriga ben skickas hon hem, denna gång med ett larm till hemtjänsten om handleden.

Det dröjer inte länge innan hon tuppar av igen. Den här gången har hon dock ett larm att trycka på och efter en stund dyker hemtjänstpersonalen upp. Farmor klagar över nackvärk och kan inte komma upp från golvet eller röra på benen ordentligt. I pannan har några ilskna sår slagits upp. Blodet sipprar ner i hennes ansikte.

Kvalificerad vårdpersonal tillkallar i det här skedet på en ambulans, eller åtminstone på en sjuksköterska som kan göra en medicinsk bedömning av min gamla farmor. Dessvärre ter sig detta inte vara någon kvalificerad personal. För trots intensiva nacksmärtor och oförmåga att röra underkroppen ordentligt, så baxar personalen upp min farmor i sängen, slänger på några plåster i pannan (att det sitter ett antal hårtestar under plåstret har tydligen ingen betydelse) och åker därifrån.

När min pappa åker hem till min farmor konstaterar han omedelbart att han behöver ringa en ambulans (han har för övrigt aldrig arbetat inom vården, eller ens med människor).

Min farmor hade en fraktur på C2; en halsryggskada. Enligt ortopeden var det bara tur att hon inte blev förlamad. “Varsam hantering, tidig diagnos och tidig etablering av stabilitet i halsryggen med syfte att skydda och bevara ryggmärgsfunktioner är nyckelfaktorer för ett framgångsrikt och långsiktigt resultat”  (Internetmedicin). Den kvalificerade personalen på sjukhuset vårdade min farmor enligt konstens alla regler. Hade hon själv fått bestämma så hade hon flyttat in på ortopedavdelningen. De var helt enkelt underbara (citat av min farmor).

Vi behöver inte förflytta oss 10 år framåt i tiden för att konstatera att det är en stor ”utmaning” (läs ”kris”) när det gäller att bemanna vård och omsorg. Och det handlar inte bara om att bemanna. Vem är det som ska arbeta i vård och omsorg? Är det vem som helst? Hur mycket utbildning tror du krävs för att kunna ge adekvat vård till en människa?

Läser en av de jobbannonser till vården som ligger ute på nätet i skrivande stund:

Huvudsakliga arbetsuppgifter
– ge personlig omvårdnad och service till de boende utifrån individuella behov
– hälso-och sjukvårdsinsatser efter delegering

Vilka krav tror ni det är på utbildningsnivå?

Kompetenskrav:
– gymnasiekompetens
– erfarenhet av verksamhetsdokumentation
– datorvana

Människan är en unik, komplex individ. De människor som dessutom är i behov av vård och omsorg, antingen pga åldrande kropp eller sinne, eller de som är sjuka (eller både och) behöver persononcentrerade vård-och omsorgsinsatser. Borde vi inte kräva någon form av utbildning kopplat till människokroppen, till åldrande och till omvårdnad innan vi låter någon “ge personlig omvårdnad utifrån individuella behov”?

Vad händer när de som ska ta hand om vår gamla farmor, mamma eller bror inte har vare sig intresse eller kompetens att ta hand om människor?

Det krävs ett enormt arbete och omfattande åtgärder på samhällsnivå, för att ens försöka få bukt med krisen i vården, en kris som kommer att bli allt värre. Men det är inte bara en bemanningsfråga. Det är också en fråga om rätt kompetens.

Vem ska ta hand om våra gamla och sjuka? Vem ska ta hand om dig och mig?

Jag och min Farmor

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska och leg barnmorska