Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Beredskapens vara eller icke vara, det är frågan?

by

Att prata om beredskap är lika laddat som att prata politik och religion. Beredskapens vara eller icke vara får den mest sansade person att skrika på en APT.

Att ha beredskap innebär att du står till arbetsgivarens förfogande, utanför arbetsplatsen beredd att åka och arbeta. Beredskap faller utanför den ordinarie arbetstiden då den inte räknas som arbetstid enligt lag. I våra kollektivavtal  står att “jour och beredskap bör förekomma endast i den omfattning, som är absolut nödvändig”.  Det är därför märkligt att beredskap i vården inte alls handlar om ”krig och katastrofläge”.  Att ha beredskap handlar istället om vem som stannar kvar efter ordinarie arbetstid. Som en turordningslista för övertidsarbete. Och när verksamheter förändras diskuteras ofta ett eventuellt beredskapsinförande som en bemanningsstrategi.

Det finns arbetsplatser där beredskap används som det är tänkt, dvs. till oförutsedda händelser. Det är bra! Så finns det arbetsplatser som enligt mig är helt olämpliga för beredskap. Där används beredskap till ”regelbundet oförutsedda händelser”. Billigare och enklare än att anställa …

Under större delen av mitt arbetsliv har jag levt med beredskap. Jag har upplevt fördelar och nackdelar. Sett charmen och nyttan. Upplevt sociala inskränkningar och arbetstidsproblematik. Varit sjukligt trött efter extremt långa arbetspass, arbetat mycket övertid. Känt nyhetens behag av att ha beredskap, och känt nyhetens behag förändrats till en belastnings och tvångskänsla. Insett att “ha beredskap” är extremt underbetalt och nästintill jämförbart med ideelt arbete.

Så – beredskapens vara eller icke vara, det är frågan… _-45.JPG1
Hur ska beredskap användas i vården?

Vad tycker du?

Ann-Sofie Gustavsson
Vice ordf Vårdförbundet avd Örebro
med vana att arbeta med beredskap

 

 

 

 

“Kurs typ elevråd för vuxna”

by

HÄNT I VECKAN

Veckans siffra

15.51 satte fokus på genusdebatten som genomsyrat medierna den senaste tiden. Kvinnodominerade yrken är lönediskriminerade – det är sant! Går snart inte att förneka ens för den mest envisa. Men genus startar så mycket tidigare än i lönekuvertet, och jag måste bara tipsa om “you didn´t thank me for punching you in the face” – Så mitt i prick!!!

Veckans fråga

Samverkan – hur svårt kan det va? På arbetsplatserna och i livspusslet tas beslut snabbare än problem uppstår. Fort blir ofta fel och mitt tips är: backa och gör rätt, eller ta rätt väg från början. Passar också på att citera min kloka kollega Åsa ” I medvind är samvekan något alla har chans att lära sig och i motvind testar vi vad vi lärt oss”.  Så sant!

Veckans bästa

Förklaringen till varför tjejerna har vikarie i skolan är att läraren är ledig för en ” kurs typ elevråd för vuxna“. Antar att det är en samverkansutbildning …:)

Veckans insikt

Kollektivavtalet är om någon missat den främsta anledningen att vara med i ett fackförbund. För mig är det otroligt att så många kloka personer inte fattar det. Den Svenska modellen är unik, och jag vill för allt i världen inte bli av med den. Lyssna på Claes Stråth från medlingsinstitutet om vad som kan hända om fackförbunden fortsätter tappa medlemmar. Hemska tanke!

Veckans kollega…

…är min chef Lisbeth. En fantastisk person och en jättebra chef. Jag hoppas hon förstår hur mycket jag uppskattar henne och hennes sätt att leda. Var i veckan och nosade i den operationsmiljö som tillhör min kliniska vardag. Jag upptäckte en mängd nya apparater och rutiner, och fick tillbringa dagen med mina kollegor. Det gör mig glad! Jag gillar er skarpt och känner mig ALLTID välkommen.

Veckans avslutning

Efter en “Oj vilken vacker dag” som lilltjejen sa imorse på väg till skolan,  tar jag helg och sportlovsledigt.

Så trevlig helg och på återseende!

// Ann-Sofie Gustavsson – Styrelseledamot i Vårdförbundet avdelning Örebro, anestesisjuksköterska med fantasiska kollegor, ordförande i TCO rådet i Örebro -snart sportlovsledig.