Vad passar väl bättre än att uppmärksamma alla barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor på självaste Nobeldagen. En fest, där fokus är kunskap och innovation. Utveckling och genombrott. 

Det krävs ingens större raketforskning  i att förstå att vetenskap är det som driver vården framåt. Däremot verkar det behövas raketforskning att förstå att vårdens utveckling och krav behöver mötas med resurser och kompetens vilket kräver ett ständigt systematiskt och organisatoriskt arbetsmiljöarbete.

Våra professioner är utbildade till att se hela människan, och det torde väl gälla oss själva också. ”Sopbergen ökar om inte återvinning tar vid” Jag  vet att det kan vara en konst men jag vill mena att ett systematiskt  arbetsmiljöarbete där kompetens och erfarenhet får ta plats genererar en bättre organisation. Alltför ofta är det svårt att påbörja arbetslivsinriktad rehabilitering om inga förändringar eller förbättringar sker på arbetsplatsen. När produktionstakten på arbetsplatser blir så hög att erfarenhet inte längre är ett krav utan endast en merit så ser jag i mina möten hur människor, kollegor och medarbetare, trots flera års universitetsstudier, riskerar att falla i sociala problem när deras  kompetens plötsligt inte räknas.

Det krävs heller ingen större raketforskning i att om det organisatoriska arbetsmiljöarbetet inte görs så kommer vården att fallera och slutligen stå med endast nyutexaminerad personal som inte heller kommer att stanna kvar då mentorer slutat. I alla möten med studenter så finns ett tydligt krav och det är förutom ingångslön, att det ska finnas en mentor att hänga rygg på.

Det finns Nobelpristagare som påvisat att stress på jobbet ökar psykisk ohälsa. Å andra sidan behöver man inte ”gå över ån efter vatten” då det redan finns reglerade stöd som visar att förändring kan bli en förbättring när arbetsmiljön är god. Det finns tusentals (vågar jag påstå) rapporter som visar att ett gott arbetsmiljöarbete minskar stress.

”Vårdköer som ska kortas genererar nya uppdrag. Flera utredningar som generar i flera behandlingar. Ökad bemanning i samma utrymmen som tidigare”

För framgång krävs det att man tar tillvara på medarbetarnas kompetens och nyttjar medarbetarnas olikheter. Det är också det som skapar innovation som i sin tur genererar i  framgång och utveckling.

Jag tackade nej. Att servera på en Nobelfest det var inte att tänka på i mitt liv. Jag var 23 år och obstinat och förstod inte alls vitsen av klasskillnad på de inbjudna och  än mindre fattade jag vad forskning var till för nytta. Idag önskar jag att jag var en av de inbjudna gästerna tillsammans med mina kollegor. Vi som är med och driver vården framåt med evidensbaserade kunskaper. Vi som är en del av den kompetens som behövs för att möta vårdens krav. En extra slant på grundlönen vore inte dumt. Framförallt önskar jag att kompetensen togs tillvara.

Lyssna gärna till P1 radioprogrammet ”Kropp och själ –  Sjukvården i pandemins spår”. Programmet handlar främst om behov av förändringar i vården som uppstått efter åren med pandemin, men programmet innehåller även bra inslag om hur viktigt det är med organisatoriskt arbetsmiljöarbete istället för att hantera allt på individnivå.
När en medarbetare är stressad och därför inte klarar av sitt jobb tilldelas denne individuell stresshantering eller KBT. Vilket blir ytterligare en behandling som blir en belastning på redan  lång vårdkö och som i alla fall resulterar i att det är arbetsmiljön på arbetsplatsen som skapar stress och cirkeln är sluten.

Allra minst krävs det raketforskning på att det snart stundar helgdagar som jag önskar att alla kan tillbringa på det sätt man önskar. 

Merjo Yliluoma
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro