Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Grattis till en evighetslång diskriminering! Låt oss äta tårta!

by

Fluffiga små budskap inlindade i blomgirlanger, rosa moln och bilder på glada kvinnor som skrattar och håller om varandra; Grattis på Internationella Kvinnodagen!

Grattis till evighetslång diskriminering som genomsyrar hela världen! Låt oss äta tårta!

Sverige ligger långt fram när det gäller jämlikhet. Om vi jämför med andra länder där flickor gifts bort i barndomen, tillgången till abort är inskränkt eller helt förbjuden, utbildningsmöjligheterna är knappa eller icke-existerande och lagen är endast skriven för och av män. Då har Sverige kommit väldigt långt.

Men om vi slutar att jämföra oss med skräckinjagande exempel och istället rannsakar oss själva utifrån vilka möjligheter som faktiskt finns här och hur vi istället borde ha det. Hur bra är vi då? Och ska vi nöja oss med den nivån vi har? Borde vi inte stäva efter att faktiskt bli jämställda- på riktigt?

Kvinnors löner är betydligt lägre än mäns löner. I den senaste rapporten från Jämställdhetsmyndigheten jämförs exempelvis en barnmorska med en civilingenjör, den ena professionen starkt kvinnodominerad, den andra manligt dominerad. För att nå en jämlik värdering av yrkena krävs en 30 % högre livslön för den kvinnodominerade professionen.

Kvinnor arbetar också betydligt mer deltid än män. Anledningen handlar ofta om en alltför pressad arbetsmiljö. Ungefär så som det ser ut i bland annt vård och omsorg där många kvinnor arbetar. Men det handlar också om att kvinnor fortfarande är den som tar störst ansvar i hemmet och därmed inte kan få ihop det berömda livspusslet. Och om någon ska gå ner i arbetstid så blir det ju den som oftast tjänar minst i familjen. Och vem är det tror ni?

Hur många manligt dominerade professioner har deltidsanställda män som inte orkar arbeta heltid pga usel arbetsmiljö och som inte kan få ihop livspusslet?

Kvinnor är också mer sjukskrivna, något som påverkar lön och pension, och lider mer av psykisk ohälsa. Inom sjukvården ökar den etiska stressen alltmer pga en konstant otillräcklighetskänsla. Och dessutom är arbetstiderna sjukdomsframkallande, något vi vet baserat på forskning. Oregelbunden arbetstid leder till en ökad risk för bla diabetes typ 2, högt blodtryck och förhöjt kolesterol samt till en ökad sjukfrånvaro.

Och trots att betydligt fler kvinnor än män är högutbildade så har vi fortfarande ett lönegap där svenska män hamnat på den sida som har högst löner.

Fler kvinnor än män är utsatta för misshandel och statistiken gällande mäns våld mot kvinnor går inte åt rätt håll enligt BRÅ. Samtidigt så är risken att dömas för våldtäkt minimal.

Något är allvarligt fel. Och det räcker faktiskt inte att slå sig för bröstet och hävda att Sverige är en av världens mest jämställda länder. För vi är inte jämställda.

Och samtidigt undrar många varför jag kallar mig feminist?

Jag vill inte se små gulliga meddelanden som gratulerar mig på kvinnodagen och jag vill inte ha tårta eller bakelser. Jag vill att kvinnor ska ha samma möjligheter och rättigheter som män! Det kan ingen marsipan, grädde eller fyllning i världen ersätta.

Åsa Mörner, leg sjuksköterska och leg barnmorska

Varför ska vi ha en Internationell Mansdag? Räcker inte de övriga 364 dagarna?

by

Patriarkatet. Manlig dominans. Kvinnoförtryck.

Mannens dominans över det kvinnliga könet har pågått en evighet.
Det är ju inte särskilt svårt att förstå varför Internationella Kvinnodagen behövs. Men varför en ”Mansdag” egentligen? De har ju typ 364 dagar om året i alla fall.

Men i min ögon så är den Internationella Mansdagen minst lika viktig som Internationella Kvinnodagen.

Den här dagen är till för att sätta fokus på mäns hälsa. Män söker inte vård eller hjälp i samma uträckning som kvinnor, särskilt vid psykisk ohälsa. Det är också fler män som skadas eller dör i olyckor. Män har även större risk för att hamna i missbruk och 70% av alla självmord i Sverige begås av män.

Det manliga könet är inte starkare än det kvinnliga. Inget kön är starkare än det andra.

Internationella Mansdagen är också en dag för att lyfta manliga förebilder. Och ni är många! I alltfler forum syns manliga influencers som faktiskt driver sina konton på Instagram, Twitter och Facebook för att visa problematiken med det förlegade mansidealet och uppmärksammar skevhet och brister i sociala normer och synliggör ojämlikheter i samhället.

För det är ett faktum att mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem som måste förändras. Det är ett problem att normen hyllar maskulina makthierarkier med en socialt konstruerad maskulinitet. Hur ska en ”man” vara? Vad är en ”man” och vad är ”manligt”?

Hur du ska vara för att anses manlig grundläggs redan under uppväxten. Vi förknippar vissa färger, känslolägen såsom ilska och att vara tuff och osårbar med manlighet. Att gråta och visa känslor tillhör det ”andra könet”. Maskulinitetsnormen är också en bidragande orsak till att män inte söker vård och stöd i samma utsträckning som kvinnor och en aggressiv, ”maskulin” körstil bidrar till fler trafikolyckor.

Hur vore det om vi istället kunde låta alla få växa upp till att bli den människa som de egentligen vill vara. Oavsett vem eller vad du identifierar dig som.

Vi behöver fler manliga förebilder. Fler som kan stå upp mot de skeva ideal som finns och fler som kan motarbeta ojämlikheten i samhället. Idag, på Internationella Mansdagen och alla andra dagar om året, så lyfter vi en ny typ av manlig förebild. Nu enas vi i kampen om jämställdhet! Visst hänger du med?

Åsa Mörner

Hejja Sverige. Hejja jämställdheten.

by

Idag spelar svenska damlandslaget i fotboll OS-final.

Men var är flaggorna och hejjaropen, storbildskärmarna på uteserveringarna, sverigetröjorna och de megastora rubrikerna. Hallå – det är OS–final!

När det var dags för OS 2012 i London såg min familj svenska damlandslaget på Arlanda. Barnen var nyfikna och undrade vilka de var. Damlandslaget flög reguljärt till London. Ryktet på Arlanda var att herrlandslaget flög i eget plan. Sant eller falskt? Jag vet faktiskt inte men jag såg dem i alla fall inte i avgångshallen. Familjen hade en lång diskussion om idrott och orättvisa i vår familj, om att det är olika förutsättningar i olika sporter och pga av kön.

Bild pixabay

Idag är det OS–final. Svenska damlandslaget i fotboll spelar final och det är stort. Fotboll för damer har faktiskt bara varit en Olympisk gren sedan 1996. Det är 100 år mindre än herrfotbollen som fanns med redan vid OS starten 1896.

Oavsett hur det går, oavsett om du gillar idrott eller inte gillar idrott kan vi kan enas om att det är en fantastisk prestation. Det är också självklart att det sänds på TV. Det är självklart att många tittar och hejjar.

Men vad har OS och damfotboll i en facklig blogg att göra? Fackligt arbete har många likheter med damfotbollens kamp. Uthållighet, tidsaspekt, jämlikhet och villkor ( pengar ). Och att det krävs att några går före om det ska ske en förändring.

Kvinnor har kämpat för rätten att spela fotboll, att idrotta och för lika villkor sedan damfotbollen etablerade sig i Sverige.  De kämpar för att kunna leva på sin idrott, att utveckla sporten och att kommande generation tjejer ska se detta som självklart.

Handen på hjärtat kämpar de fortfarande, för villkor och att få lika förutsättningar som de män som spelar fotboll på samma nivå. Men det har skett och det sker förändring. En liten förändring i taget, ett steg i taget. Idag är många av de svenska damlandslagsspelarna proffs och försörjer sig på att spela fotboll även om det finns mycket att önska gällande lön.

(En snabb googling visar att den bäst betalda manliga fotbollsspelaren i världen tjänar ca 53 miljoner dollar/ år, den bäst betalda kvinnliga spelaren tjänar 500 000 dollar/år).

I tidsperspektiv:

  • 1896 Första OS. Fotboll för män finns det som en gren.
  • 1900. Den första kvinnan deltar i ett OS
  • 1996 Damfotboll är för första gången med i OS
  • 2012 Alla länder tillåter kvinnliga deltagare
  • 2016 Drygt 45% all samtliga OS deltagare är kvinnor
  • 2021 Sveriges damlandslag spelar OS final.

Det finns en bit kvar till att kvinnor i Sverige kan leva på att spela fotboll, men vi har ändå kommit ett litet, litet steg påväg. Damlandslagets OS prestation kommer hjälpa till.

Idag spelar DAMLANDSLAGET OS–final! Hejja!

Ann-Sofie Gustavsson
avdelningsordförande
Svensk damfotbollssupporter

När blåmärken inte syns

by

” Men förstod du inte att hon misshandlats”?

Ett glasklart minne från min inskolningsperiod som ny anestesisjuksköterska. Jag hade tillsammans med erfaren kollega lämnade en patient på uppvakningsavdelningen. Min kollega, som var patientansvarig nämnde det som i förbifarten till mig. Tydlig och trolig skada av misshandel.

Jag var 26 år och kände mig som ett frågetecken. Jag hade inte haft minsta misstanke och hade dessutom ingen aning om vad vi skulle göra nu. För mig blev det en första ögonöppnare. Jag letade riktlinjer (minns att jag vid det tillfället inte var helt nöjd med svaret).

Alla skador och blåmärken kommer inte från olyckor. Vissa blåmärken syns inte alls. Misstankar om våld nämns inte alltid vid en ”rapport”. Jag insåg att jag som legitimerad sjuksköterska har ett jättestort ansvar (som varken skolan eller livet hade förberett mig för).

Som anestesisjuksköterska har varningsflaggor hissats med jämna mellanrum. Jag mött patienter där anhöriga vägrat lämna det preoperativa rummet. Jag har sett hur barn har en märklig relation till vårdnadshavare. Jag har mött blivande föräldrar då jag redan innan kejsarsnittet känner oro för familjens (kvinnan och barnets) framtid.

Jag har upptäckt tydliga blåmärken runt hals vid sövning. Jag har sövt vid undersökning för misstänkta övergrepp. Jag har träffat patienter med konstiga frakturer och märkliga historier om hur skadan inträffat. Jag har mött de som öppet varit rädda för någon i sin närhet. Jag har tillåtit vänner och anhöriga att tolka (= enligt mig själv ett dåligt beslut). Jag har träffat hotfulla anhöriga och känt ensamheten i att behöva hantera dem under utsatta tider på dygnet.

Kunskapsluckor om våld i relationer och att vi inte pratade om det på min arbetsplatsen har såklart påverkat hur jag hanterat flaggorna. Jag har ärligt talat också haft en naiv inställning att det inte är så vanligt som det faktiskt är.

Jag hoppas fler arbetsplatser har tydliga rutiner idag, men tycker ändå att det är superviktigt att ta upp det här. Jag vill att du tänker till. Att du vågar fråga. Att vi förändrar tillsammans – för i ett möte med vården ska man känna sig trygg och sedd.

När du träffar en patient (eller en kollega) där något ”inte stämmer” vad gör du då? Vågar du fråga? Om personen är modig att berättar, tror du på berättelsen utan att skuldbelägga? Om personen nekar och du ändå misstänker – vågar du fråga igen?

Det kan faktiskt rädda liv.

Faktum är att enligt Världshälsoorganisationen (WHO) utgör våld i nära relationer ett allvarligt hot mot den utsattas hälsa och säkerhet. Förutom direkta fysiska skador kan det ge upphov till både psykisk och fysisk ohälsa. Våldet har även dödliga konsekvenser. I nära nio av tio fall av dödligt våld i nära relationer i Sverige är offret en kvinna.

Under pandemin har våldet eskalerat. Nedstängda arbetsplatser, hemundervisning och ökad arbetslöshet har gjort att våldet synts allt tydligare. I media och via sociala medier möts jag  dagligen av artiklar om våld och brottsoffer.

Jag läser både i media och via mina sociala medier om skyddat boende och om hur svårt och isolerat det är att leva gömt från en förövare. Emellanåt smyger det sig in frågor om vården från de som lever på flykt ( = ”skyddat”). Hur gör jag när jag söker vård, Hur skyddar jag mig, min identitet, min boendeplats och mitt barn. Hur hämtar jag upp läkemedel utan att det syns i systemet. Varför kan jag inte ta del av högkostnadsskyddet?

Hur har ni det på din arbetsplats? Ställer ni rutinmässigt frågan om våld? Finns det rutiner för misstanke om våld. Får ni utbildning i ämnet? Har ni riktlinjer för att skydda de som lever med skyddad identitet? Har ni inte rutiner om detta så är det dags att skaffa det.

Vi har ett stort ansvar i vården.
Du kan göra skillnad och rädda liv med mod, tid och klokt bemötande.
Våga fråga och våga fråga igen!

Länk till tips om hur du kan ställa om våld.
Länk till information om olika typer i våld i nära relationer.
Länk till En annan pandemi – tidigare Vårdförbundsblogg om ämnet

Ann-Sofie Gustavsson
avdelningsordförande Örebro
anestesisjuksköterska

Män tjänar 100 kronor, då tjänar kvinnor 90….

by

Kan man bli mer deprimerad än av att se den rubriken?! Ibland tänker jag att Sverige är väl ändå jämställt, och sen tänker jag en gång till och då inser att jag att vi inte är riktigt framme än. Jag hörde på radion att många unga killar tycker att tjejer har det ”för lätt”,  att många är ganska ointresserade av frågan. Absolut, det är inte alla unga män. Men det visar på att vi inte är framme än. Är vi fast i inarbetade roller?

Kvinnor har ofta bättre betyg och längre utbildning, trots detta är det oftare män som sitter i beslutsfattande roller? Då talas det om att skolan inte fungerar för killar och behöver förändras. Formades inte skolan för pojkar ursprungligen och flickor fick sen anpassa sig in i den?

Sen är det ju ett eget problem att det är en ”kultur” bland killar att inte plugga och göra en akademisk karriär som tjejer, eller är det som en tidning skrev att killar diskrimineras i betygsättningen och tappar sugen. Att det inte syns i betygen att de kan prestera men tjejer som lämna in uppgifter i tid och är mer uppmärksamma får bättre betyg och får därmed bättre självkänsla?

Hur pratar man jämställdhet i skolans värld? Hur pratar vi jämställdhet på våra arbetsplatser? Lever hierarkier kvar!? Jag har hört en del medarbetare komma till mig som chef, säga att de inte ”törs” prata med några läkare då de känner sig underlägsna. Jag trodde i min enfald att detta var borta med vinden! Men det är det inte. Det är ju sjukt! Vi arbetar som ett team för patienten. Hur pratar vi med varandra? Med respekt åt alla håll hoppas jag. VI måste alla ta ansvaret i den frågan. Våga fråga, höja rösten och säga vad man tycker. Det är också jämställdhet!

 Inser alla den lön vi har påverkar pensionen? Så Om du vill gå ner i procent för att rådda runt familjen? Vad kommer det kosta dig?  Kan du ersättas på annat sätt? Kan du göra det under en begränsad tid? Kan din partner betala in till ett sparande för att justera skillnaderna? Kan båda föräldrarna gå ner lite i tid för att minska de ekonomiska skillnaderna?

I genomsnitt har kvinnor 69% av mäns pension enl NA!!!! Är det inte sjukt? Detta är också ett problem i ett annat perspektiv, stannar kvinnor kvar i relationer som inte är hälsosamma pga ekonomi? Detta då ju äldre kvinnorna är, desto större är skillnaderna på pensionerna.

Kvinnor väljer oftare än män att arbeta inom den offentliga sektorn och där är man inte direkt löneledande, (och ja, jag förstår det, då det är skattefinasierat)… Pratade med en ung medborgare och där hen arbetade krävdes ingen längre utbildning, det var meriterande om man hade gymnasieutbildning men inget krav. Efter 5 år där hade man 31 000/ mån. Hur länge har en sjuksköterska arbetat innan hen har 31 000/ mån? jag vet en kollega som arbetat 5 år och lönen är 29 000… plus en massa studielån! Jag är inte missunnsam men anser att det måste löna sig med utbildning och att arbeta med människor, FÖR människor.

Under denna pandemi har det lyst igenom att det är viktigare än någonsin med kompetens och erfarenhet. Och ja, det söker fler än någonsin till sjuksköterskeprogram mm men sen ska de ju stanna kvar! Vi måste fortsätta arbeta för villkor- lön och arbetsmiljö!  

Det är därför jag blev 1a linje chef, jag brinner för att medarbetare ska ha en bra arbetsmiljö, trivs personalen, då trivs våra kunder- patienterna!  Och det är därför jag arbetar fackligt nu! Jag vill att alla ska ha det bra på jobbet!      

Helena Nyrén
Förtroendevald och före detta chef

Innan graven

by

Ni vet kommentaren ”men pengar gör ju ingen lyckligare” skapar en storm i mig. Går det ens att jämföra pengar och lycka? Min personliga åsikt är att pengar underlättar livet. Lönen påverkar din pension.

Pension är enligt undertecknad en av Sveriges viktigaste jämställdhetsfrågor. Pension handlar nämligen om inkomst och livslön. Det är en genusfråga, villkorsfråga, kvinnofråga och demokratifråga.

Faktum är att din inkomst under yrkeslivet, från första jobbet till din sista lönecheck, är pensionsgrundande. Med andra ord är lönen jätteviktigviktig, från vaggan till graven.

För alla som har förmånen att fira många födelsedagar blir det så småningom dags för pension. Det är såklart en förmån i sig att få bli gammal, men jag vill inte diskutera är hälsa eller ålderdom. Jag vill prata systemet för pension. Jag vill lyfta begreppet fattigpensionär. Ett ord som kom i ropet när pensionssystemet försämrades. Idag grundar sig pensionen nämligen på livsinkomst ( inte på de bästa inkomståren). Jag vill att DU läser och tänker till.

Men vilka är alla fattiga pensionärer i Sverige och vem blir en ”fattigpensionär? Är det lata människor som aldrig arbetat? Är det de som skolkat hela tiden eller de som inte kan förhandla lön? Är det något som pensionärer bara säger för att de inte har råd att resa utomlands flera gånger om året? Eller?

”Det krävs en månadsinkomst på drygt 32 100 kronor för att pensionen inte ska hamna under fattigdomsgränsen. Pensionen blir då – efter 40 års arbete – 13 630 kronor i månaden”. Fattigpensionär är med andra ord de som knappt har råd med bostad och de har ofta arbetat ett helt yrkesliv.

Det går inte att ta upp pension i en facklig blogg utan att nämna tjänstepension. Hur mycket du får i tjänstepension (den del som sätts av från arbetsgivare med kollektivavtal) kan enklast förtydligats via pensionsmyndighetens beräkning. Enlig pensionsmyndigheten sätts ca 4,5% av lönen av till tjänstepension  om du tjänar upp till 42 625 . Tjänar du mer sätter de av 30%.

Läs det igen. Säg orden högt.
Vid inkomst under 42 625 sätter arbetsgivaren av 4,5% till tjänstepension. Tjänar du mer sätter de av 30 %. Det behövs inget matematiskt snille för att se och förstå skillnaden.

Närmar du dig 46 000 i lön tjänar du idag på att löneväxla (byta ut bruttolön mot pension). Vilket blivande fattiga pensionärer helt klart inte haft möjlighet att göra. Vilket få av Vårdförbundets medlemmar har möjlighet att göra. Så fattigpensionärerna hittar du bl.a i Vårdförbundets yrkesgrupper. Akademiskt högutbildade personer som arbetat ett helt yrkesliv. Många är kvinnor som arbetat deltid för att hantera livspussel och familj.

Så jag hoppas du hänger med mig i jämställdhetstanken. Pension är en jämställdhetsfråga. Att öka livslön, din inkomst under yrkeslivet är jätteviktigt. Att pratat pension och förändra system är livsviktigt. Vi behöver hjälpas åt att sätta fokus på lön, löneutveckling och på pensionsfrågan.

Avslutningsvis vill jag prata pension och demokrati. Politiskt hanterar pensionsgruppen pensionsbeslut. Gruppen består av representanter från sex blocköverskridandepartier ( S, L, M, Mp, Kd, och C) som gemensamt ”värnar om pensionssystemet”. För att få till en förändring behöver alla representanterna stå bakom förändringen och samtliga har veto. Så hallå – pension kan idag inte ens bli en valfråga. Kanske dags att förändra det också?

Fakta – Kvinnors pension är idag i snitt 31 % lägre än männens
Fakta – Vid inkomst över 42 625 i månaden ökar din tjänstepension
Fakta – Vid inkomst som närmar sig 46 000 kan du löneväxla
Fakta – Livslönen för Vårdförbundets medlemmar behöver öka

Slutligen lite frågor att klura på när du har svårt att sova:

  • Varför hålls Vårdförbundets yrkesgruppers löner alltid under gränsen för avsättning av bra tjänstepension?
  • Varför hålls vissa ( oftast kvinnodominerade) yrkesgruppers löner alltid under gränsen för att kunna löneväxla?
  • Håller Sverige medvetet nere löner för kvinnodominerade yrken för att slippa högre pensionskostnader?
Fotograf Ulf Huett

#rimligpensionåtalla #tackamedlön #lönheladagen

Ann-Sofie Gustavsson
Legitimerad sjuksköterska specialistutbildning anestesi
Ordförande Vårdförbundet Örebro

Barnmorska – världens häftigaste jobb

by

Att vara barnmorska är världens häftigaste jobb. Det innebär att möta alla sorters människor, från alla grupper i samhället genom alla olika skeden i livet. Som barnmorska får jag möta kvinnor, män, unga och gamla genom mitt arbete med förlossning samt med kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa. Jag sätter livsvillkoren för kvinnan och hennes barn i fokus, men arbetar tillsammans med hela familjen där jämlikhet och solidaritet genomsyrar mitt arbete.

Jag understödjer hälsan i hela samhället då jag arbetar både förebyggande och behandlande genom patientens hela livscykel från livets början till ålderdomen.

Som barnmorska arbetar jag patientcentrerat och främjar delaktighet och samspel i det korta mötet, och även i det längre perspektivet då jag får följa en kvinna t.ex. genom hela hennes graviditet. I mötet med patienten är det viktigt med god information, god kommunikation genom samtal där en trygg och lugn miljö skapas. Där i mötet med patienten förmedlar jag all min kunskap om den evidensbaserade vård och beprövade erfarenheten som jag lärt mig. Jag som barnmorska tröstar, peppar, håller, stärker och behandlar patienten med respekt och omtanke.

När jag berättar att jag arbetar som barnmorska så får omgivningen något vackert i blicken och de allra flesta ser detta yrke som något positivt. Vi kan alltid dela något minne förknippat till ”barnmorskeriet”, eller så samtalar vi om livet som människor i alla dess former.

Jag skulle önska att fler gjorde samma yrkesval som jag, då vi behöver fler barnmorskor i Sverige. Vi behöver bli fler barnmorskor för att alltid förbättra arbetsmiljön och för att se till att det ges hållbara villkor som skall kunna gälla för ett helt arbetsliv. Vi måste värna om kvinnors hälsa vilket är otroligt viktigt för hela samhället, ja faktiskt för hur vår nation skall utvecklas i framtiden. Vi skall tillsammans fortsätta verka för jämlikhet och kvinnors livsvillkor , inte bara lokalt utan även globalt.

Beda Blomqvist legitimerad Barnmorska sedan 2005

Lucka nummer 9. Ärligt talat!

by

Varför är det ingen som vill prata om det verkliga problemet?

Lön är viktigt eftersom pengar underlättar livet och är grunden till din pension.
Idag går det  inte att göra lönekarriär (det vill säga ha en normal löneutveckling hela yrkeslivet) om du arbetar med patienter. I alla fall inte om du tillhör Vårdförbundets yrkesgrupper.

Lön är en jämställdhetsfråga och jag påstår att det pågår en strukturell lönediskriminering av kvinnor i Sverige ( = läs Vårdförbundets yrkesgrupper). Politiker och arbetsgivaren (nu pratar jag inte om förstalinjens chefer) har inte tagit ansvar i lönefrågan för oss.

Helt ärlig – är det inte dags att ändra på det?

Avtalet som upprör och debatteras ( HÖK 19) är bra – om det följs!

Ann-Sofie Gustavsson
Avdelningsordförande Vårdförbundet Örebro
Leg. sjuksköterska specialistutbildning anestesi
Mamma mitt i livspusslet och julstressen

P:S
Jag vill möta rätt och bäst kompetens när jag eller mina anhöriga är sjuka.
Jag vill att alla som söker vård möter rätt kompetens.
Jag gissar att du också vill det?

 

Ska vi säga grattis eller beklaga sorgen?

by

Så var det dags för årets” firande”. Den 8 mars infaller Internationella Kvinnodagen och i sociala medier flödar det av ”Grattis” från diverse A-B-C kändisar som tycks tro att dagen handlar om att visa hur fantastiska deras mammor, döttrar eller fruar faktiskt är. Så GRATTIS till alla undervärderade, sexualiserade kvinnor och tack för att ni fortsätter att ses som underlägsna mannen i världen! Riktigt stort grattis…Ta gärna en tårtbit till också så kan du få känna dig ännu mer otillräcklig i förhållande till den snedvridna medievärldens bild av en ”perfekt kvinnokropp”. 

Hur självklart är det med jämställdhet för dig som är man? Vad är du beredd att offra i lönepåslag för att din dotter ska växa upp i ett land där rimliga lönenivåer inte bara grundas på hur många skruvar du kan löda ihop eller vilket dataprogram du kan manövrera, dvs vilket kön som dominerar på arbetsplatsen? För i dagens jämställda Sverige, där flickor presterar bättre i skolan och har högre utbildning än män, så har kvinnor fem år efter examen i genomsnitt en fjärdedel lägre lön än män med lika lång utbildning och i genomsnitt tjänar svenska män 50 000 kronor mer om året än vad en svensk kvinna gör. Är det konstigt att pappor endast tar ut en femtedel av föräldraledigheten när familjens största inkomstkälla är mannens? (Källa: SCB, Medlingsinstitutet och Försäkringskassan)

Och grattis till alla svenska flickor och kvinnor mellan 16-24 år; ni är mest utsatta för sexualbrott i Sverige. För övrigt så utsätts en femtedel av alla flickor i världen för sexuella övergrepp innan de fyllt 15 år. (Källa BRÅ och Unifem). För att inte tala om alla hedersrelaterade brott där det finns ett stort mörkertal. Globalt gifts uppskattningsvis över 30 000 flickor under 18 år bort varje dag och mer än 125 miljoner flickor och kvinnor har blivit könsstympade (Källa WHO och UNFPA) I Sverige är statistik kring hedersbrott nästintill omöjligt att finna eftersom hedersvåld och förtryck inte finns definierat som brott i den svenska lagboken. Men docent Astrid Schlytter, en av Sveriges främsta experter på hedersproblematik, uppskattar att 240 000 unga kan vara utsatta för detta i Sverige. Den absoluta merparten som drabbas av hedersbrott är flickor och kvinnor (men pojkar och män drabbas också).

Och grattis alla kvinnor som lider av psykisk ohälsa, ni är nästan dubbelt så många som männen när det gäller långtidssjukskrivningar av den anledningen. Dessutom avstår mer än var femte kvinna från att gå ut på kvällen pga oro för att bli överfallen eller hotad. Och ingen har väl glömt #metoo ? (Källa Socialstyrelsen och SCB).

Nej, idag ska vi inte fira. Inga ballonger, serpentiner eller gräddtårtor. Inga patetiska gratulationer. Säg inte “Grattis” på Internationella Kvinnodagen. Uppmärksamma istället dagen med att sätta ner foten och säg: ”NOG!”  Markera att du inte accepterar att kvinnor behandlas på det här viset längre. Oavsett om du är kvinna, man eller hen. Nu är det NOG!

Sverige och världen; vi har lite att jobba med.

/Åsa Mörner

En regeringsutredning ska förespråka framsteg, inte bakåtsträvande!

by

Det har inte alltid varit en självklarhet att kvinnodominerade professioner ska ha en akademisk utbildning för att ”badda pannor, passa ungar och lära ut alfabetet”. Universitetsvärlden har tillhört en liten manlig maktelit som värnat om de traditionella värderingarna om vad som är akademiskt och vad som inte är det. Om det nu vore så att vi bara baddar pannor, tömmer bäcken och fluffar kuddar…..

När Emmy Rappe drog igång sjuksköterskeutbildningen på 1860-talet så tog det inte lång stund innan du var färdigutbildad och kunde kalla dig för sjuksköterska. Och specialistsjuksköterskor var det inte tal om. Men i takt med vårdens utveckling så förändrades kraven på professionen och specialisering blev ett krav inom allt fler områden. Och fler borde det bli, om vi följer utvecklingen. I alla fall om man lyssnar till forskning vetenskap och framsteg.

Men nu har det kommit en utredning som vill att vi ska gå bakåt istället för framåt.

Vi har fått armbåga oss fram för att kunna ta plats. Stridit, kämpat, svettats. Idag har vi nått dit. Våra yrken har en tydlig akademisk förankring. Studierna för att bli specialist ligger på s.k avancerad nivå och ger en magisterexamen i omvårdnad.

Vården har gått framåt. Professionen har följt med. Men nu ska vi alltså backa?!?

Är det någon som verkligen kan anse att den regeringsutredning som nyligen presenterats angående framtidens specialistsjuksköterskor har framåtanda och representerar vårdens enorma framsteg?

Utredningens ”lösning” på hur framtiden vård ska utvecklas är att vi ska backa, dvs strimla sönder den akademiska förankringen som vi kämpat oss till, istället för att gå framåt. Vi ska också skala bort 8 av 11 specialistinriktningar, trots att vården blir alltmer specialiserad och därmed också kräver allt högre specialistkunskap. Hur kan någon tycka att det är framtiden?

Vi har kämpat. Kämpat hårt för att uppnå den akademiska nivå som vi befinner oss på idag. Vi har armbågat oss fram för att försöka uppnå respekt för vår kunskap och vår profession. Men den här utredningen är som ett slag i ansiktet, en kalldusch, en knytnäve i magen.

Vi är inte beredda att gå bakåt. Vi vill framåt! Borde inte våra beslutsfattare också vilja det?

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska, leg barnmorska, universitetsadjunkt.