jämställda löner

Varför är det inget snack om att snabbutbilda elektriker till ingenjörer?

14 september, 2020 by Åsa Mörner

I åratal så har vi stått på barrikaderna och basunerat ut att det inte håller längre, att vården befinner sig i en djup kris och att vi inte längre kan garantera patienterna säker vård i rätt tid. Vi har också varit nästintill övertydliga med varför det har blivit så här och gett massvis med förslag om hur krisen ska avvärjas. Men budskapet har uppenbarligen inte gått in.

Det kom som ett slag i ansiktet. Regeringen föreslår ett ”snabbspår” för att utbilda undersköterskor till sjuksköterskor. Varför kommer det aldrig ett sånt förslag när det handlar om manligt dominerade professioner? Kan man snabbutbilda elektriker till ingenjörer?

Precis som elektriker, så är undersköterskor en otroligt viktig profession. Men det är en helt annan profession än sjuksköterskor. De arbetar inom vården, absolut. Men det gör ju läkare också. Är det dags för ett snabbspår för sjuksköterskor som vill bli läkare?

Skulle inte tro det.

Varför är det så svårt att begripa att det egentligen inte är brist på sjuksköterskor? När ska våra makthavare fatta att det är brist på tillräckligt attraktiva villkor. Och när ska de få in i sina skallar att den ENDA lösningen handlar om att förbättra villkoren och värdesätta den unika kunskap och kompetens som legitimerade sjuksköterskor har?

Men våra makthavare tycks vilja göra allt för att undvika den självklara lösningen. Istället för att öppna skattkistan och investera i sjuksköterskeprofessionen, så vill man alltså, inte bara riskera patientsäkerheten. Man vill också riskera att skapa ett A- och ett B-lag inom själva sjuksköterskeprofessionen, där A-laget kan glänsa med en fullvärdig akademisk examen och därmed rätt förutsättningar för att kunna utöva sin kunskap på ett tryggt och säkert sätt. Medan B-laget endast har en förenklad, kortare och därmed mindre förankring i akademin än vad A-laget har. Vad konskevensen av det blir för patienterna vill jag knappt tänka på.

Sjuksköterskeprofessionen är starkt kvinnodominerad. Och precis som med de flesta andra kvinnodominerade akademiska professionerna i världen, så är yrket gravt undervärderat. Löneutvecklingen är skamligt låg, arbetstiderna är ohälsosamma och tempot är slitsamt. Är det konstigt att så pass många lämnar yrket eller avslutar utbildningen?

Här finns en chans att visa att Sverige verkligen satsar på jämlikhet. Men istället drar regeringen till med ett förslag, som inte bara känns som ett slag i ansiktet, utan som dessutom spär på den värdediskriminering som vi haft sedan Juraperioden. Och jag som trodde Sveriges regering strävade efter att vara feministisk. Det här förslaget visar på den totala motsatsen. Istället för att ta chansen och äntligen satsa på att förbättra villkoren för sjuksköterskor, så kläcker man ur sig ett förslag som visar på stor okunskap om både professionen, akademin, och patientsäkerheten. För att inte tala om att totalt ignorera kvinnodominerade yrkens kamp om att äntligen värderas rätt.

Gör om och gör rätt, en gång för alla!

Åsa Mörner

Legitimerad sjuksköterska, legitimerad barnmorska

#geossrättvillkornu

Stånga sig blodig

24 november, 2016 by Åsa Mörner

Vara en glad och nöjd skit, oavsett villkor. Man lever bara en gång, varför gnälla och tjura under den korta tiden man har…
Eller ska man fortsätta stånga sig blodig och kliva upp på barrikaderna gång efter gång tills knäna går av. Slita sitt hår i förtvivlan när politiker nervöst bollar över frågan till ”någon annan”; frågan om det verkligen är rimligt att hävda att ”Patientsäkerheten är god”, att ” det ”Inte finns några löneskillnader” (vi bad er inte jämföra inom samma yrke, utan mellan manligt dominerade yrken och kvinnligt dominerade med likvärdiga utbildningar…) och att ” Sverige går bra nu…“

Men hur bra är det egentligen när samma frågor tragglas år ut och år in? Varför har vi inte löst kompetensbristen? Hur kommer det sig att det tar 85 år (!!!) till jämställda löner om vi fortsätter så här och varför har Sverige lägst andel vårdplatser per invånare i hela Europa?

SKL kan inte se att det finns något samband mellan färre vårdplaster och kvalité:
– Det kan man ju spontant tänka sig att överbeläggningar och utlokaliseringar skulle medföra risk för sämre kvalitet i sjukvården, men vi ser inget belägg för det (Hans Karlsson, chef för vård och omsorg på SKL i Läkartidningen).

Eeeh? What?

”Överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter har blivit allt vanligare och kan innebära allvarliga patientsäkerhetsrisker” (Socialstyrelsen). Dessutom ÖKAR överbeläggningarna konstant i vårt land

Man behöver ju inte vara ett snille för att konstatera att om en patient inte vårdas på en enhet där rätt kompetens finns så ökar risken för vårdskador markant och om det inte är proportionerlig personaltäthet i förhållande till patientmängden så hinner man inte med sina arbetsuppgifter. Frågor på det?

Så innan vi slår oss för bröstet och tänker att vi är så förbannat bra här i vårt lilla land i Norden så kanske vi ska titta på varför vi inte kommit längre istället. Är det inte så vi kommer framåt?
Och ni som tycker att vi ska vara tillfreds och inse att ”många andra har det sämre…” Är det inte mest de som redan har det ganska bra och som är ”det starkare könet” som säger så?

Jag vet inte vad just du känner, men jag tycker inte att det här är “good enough” för vårt land. För Sverige, i tiden! Dags att leda in Sverige i framtiden, och sluta stå och stampa.

Stångar sig blodig,
Åsa Mörner

I fädernas spår mot lön hela dagen!

6 mars, 2016 by Ann-Sofie Gustavsson

Idag är det folkfest! För alla! Kvinnor och män tävlar i Vasaloppet, världens längsta längdåkningstävling och en hyllning av Gustav Vasas flykt till Norge 1521. Tävlingen genomfördes första gången 1922 då 116 skidåkare kom till start och året därpå åkte den första kvinnan Vasaloppet. Margit Nordin (gymnastiklärare och sjukgymnast) fullföljde loppet men efter mycket uppståndelse beslutade Vasaloppskomittèn att kvinnor fortsättningsvis inte skulle få delta. Det ansågs ”för jobbigt” för kvinnor.

När jag var liten fick inte kvinnor åka Vasaloppet.

Det fanns naturligtvis kvinnor som trotsade förbudet och genomförde loppet (anmälda och utklädda som män). Jag minns fortfarande en TV intervju från tävlingsspåret med en kvinna som låtsades vara man. Påklistrad mustasch och ett killnamn – och en journalist som spelade med. Jag ifrågasatte aldrig om det var ok eller inte att förbjuda kvinnor. Jag tänkte inte ens den tanken.

Vasaloppets kvinnoförbud tog nästan 60 år att häva! År 1981 fick den första kvinnan efter Margit Nordin delta i Vasaloppet. Idag är det självklart att alla som vill FÅR delta.

På tisdag är det 8 mars och internationella kvinnodagen. Och vad har det med Vasaloppet att göra kan man undra? Kanske inget – eller kanske allt! Både Vasaloppet och internationella kvinnodagen kan ger mig tankar om jämställdhet. Kvinnor tjänar idag i snitt 12,3 % mindre än män. Skillnaden minskar marginellt varje år, med det går SAKTA! För sakta! I det här tempot har dagens skolbarn blivit pensionärer innan vi närmar oss jämställda löner Sverige. Lika självklart som att kvinnor åker Vasaloppet, lika självklart ska det vara med jämställda löner. Det ska inte ta över 60 år att nå dit.

Och avslutningsvis ett Stort Grattis till alla,både kvinnor och män, som kämpar mot mål i Vasaloppet!

Ann-Sofie Gustavsson
Vice ordf Vårdförbundet avd Örebro