Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Grattis till en evighetslång diskriminering! Låt oss äta tårta!

by

Fluffiga små budskap inlindade i blomgirlanger, rosa moln och bilder på glada kvinnor som skrattar och håller om varandra; Grattis på Internationella Kvinnodagen!

Grattis till evighetslång diskriminering som genomsyrar hela världen! Låt oss äta tårta!

Sverige ligger långt fram när det gäller jämlikhet. Om vi jämför med andra länder där flickor gifts bort i barndomen, tillgången till abort är inskränkt eller helt förbjuden, utbildningsmöjligheterna är knappa eller icke-existerande och lagen är endast skriven för och av män. Då har Sverige kommit väldigt långt.

Men om vi slutar att jämföra oss med skräckinjagande exempel och istället rannsakar oss själva utifrån vilka möjligheter som faktiskt finns här och hur vi istället borde ha det. Hur bra är vi då? Och ska vi nöja oss med den nivån vi har? Borde vi inte stäva efter att faktiskt bli jämställda- på riktigt?

Kvinnors löner är betydligt lägre än mäns löner. I den senaste rapporten från Jämställdhetsmyndigheten jämförs exempelvis en barnmorska med en civilingenjör, den ena professionen starkt kvinnodominerad, den andra manligt dominerad. För att nå en jämlik värdering av yrkena krävs en 30 % högre livslön för den kvinnodominerade professionen.

Kvinnor arbetar också betydligt mer deltid än män. Anledningen handlar ofta om en alltför pressad arbetsmiljö. Ungefär så som det ser ut i bland annt vård och omsorg där många kvinnor arbetar. Men det handlar också om att kvinnor fortfarande är den som tar störst ansvar i hemmet och därmed inte kan få ihop det berömda livspusslet. Och om någon ska gå ner i arbetstid så blir det ju den som oftast tjänar minst i familjen. Och vem är det tror ni?

Hur många manligt dominerade professioner har deltidsanställda män som inte orkar arbeta heltid pga usel arbetsmiljö och som inte kan få ihop livspusslet?

Kvinnor är också mer sjukskrivna, något som påverkar lön och pension, och lider mer av psykisk ohälsa. Inom sjukvården ökar den etiska stressen alltmer pga en konstant otillräcklighetskänsla. Och dessutom är arbetstiderna sjukdomsframkallande, något vi vet baserat på forskning. Oregelbunden arbetstid leder till en ökad risk för bla diabetes typ 2, högt blodtryck och förhöjt kolesterol samt till en ökad sjukfrånvaro.

Och trots att betydligt fler kvinnor än män är högutbildade så har vi fortfarande ett lönegap där svenska män hamnat på den sida som har högst löner.

Fler kvinnor än män är utsatta för misshandel och statistiken gällande mäns våld mot kvinnor går inte åt rätt håll enligt BRÅ. Samtidigt så är risken att dömas för våldtäkt minimal.

Något är allvarligt fel. Och det räcker faktiskt inte att slå sig för bröstet och hävda att Sverige är en av världens mest jämställda länder. För vi är inte jämställda.

Och samtidigt undrar många varför jag kallar mig feminist?

Jag vill inte se små gulliga meddelanden som gratulerar mig på kvinnodagen och jag vill inte ha tårta eller bakelser. Jag vill att kvinnor ska ha samma möjligheter och rättigheter som män! Det kan ingen marsipan, grädde eller fyllning i världen ersätta.

Åsa Mörner, leg sjuksköterska och leg barnmorska

Varför ska vi ha en Internationell Mansdag? Räcker inte de övriga 364 dagarna?

by

Patriarkatet. Manlig dominans. Kvinnoförtryck.

Mannens dominans över det kvinnliga könet har pågått en evighet.
Det är ju inte särskilt svårt att förstå varför Internationella Kvinnodagen behövs. Men varför en ”Mansdag” egentligen? De har ju typ 364 dagar om året i alla fall.

Men i min ögon så är den Internationella Mansdagen minst lika viktig som Internationella Kvinnodagen.

Den här dagen är till för att sätta fokus på mäns hälsa. Män söker inte vård eller hjälp i samma uträckning som kvinnor, särskilt vid psykisk ohälsa. Det är också fler män som skadas eller dör i olyckor. Män har även större risk för att hamna i missbruk och 70% av alla självmord i Sverige begås av män.

Det manliga könet är inte starkare än det kvinnliga. Inget kön är starkare än det andra.

Internationella Mansdagen är också en dag för att lyfta manliga förebilder. Och ni är många! I alltfler forum syns manliga influencers som faktiskt driver sina konton på Instagram, Twitter och Facebook för att visa problematiken med det förlegade mansidealet och uppmärksammar skevhet och brister i sociala normer och synliggör ojämlikheter i samhället.

För det är ett faktum att mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem som måste förändras. Det är ett problem att normen hyllar maskulina makthierarkier med en socialt konstruerad maskulinitet. Hur ska en ”man” vara? Vad är en ”man” och vad är ”manligt”?

Hur du ska vara för att anses manlig grundläggs redan under uppväxten. Vi förknippar vissa färger, känslolägen såsom ilska och att vara tuff och osårbar med manlighet. Att gråta och visa känslor tillhör det ”andra könet”. Maskulinitetsnormen är också en bidragande orsak till att män inte söker vård och stöd i samma utsträckning som kvinnor och en aggressiv, ”maskulin” körstil bidrar till fler trafikolyckor.

Hur vore det om vi istället kunde låta alla få växa upp till att bli den människa som de egentligen vill vara. Oavsett vem eller vad du identifierar dig som.

Vi behöver fler manliga förebilder. Fler som kan stå upp mot de skeva ideal som finns och fler som kan motarbeta ojämlikheten i samhället. Idag, på Internationella Mansdagen och alla andra dagar om året, så lyfter vi en ny typ av manlig förebild. Nu enas vi i kampen om jämställdhet! Visst hänger du med?

Åsa Mörner

När blåmärken inte syns

by

” Men förstod du inte att hon misshandlats”?

Ett glasklart minne från min inskolningsperiod som ny anestesisjuksköterska. Jag hade tillsammans med erfaren kollega lämnade en patient på uppvakningsavdelningen. Min kollega, som var patientansvarig nämnde det som i förbifarten till mig. Tydlig och trolig skada av misshandel.

Jag var 26 år och kände mig som ett frågetecken. Jag hade inte haft minsta misstanke och hade dessutom ingen aning om vad vi skulle göra nu. För mig blev det en första ögonöppnare. Jag letade riktlinjer (minns att jag vid det tillfället inte var helt nöjd med svaret).

Alla skador och blåmärken kommer inte från olyckor. Vissa blåmärken syns inte alls. Misstankar om våld nämns inte alltid vid en ”rapport”. Jag insåg att jag som legitimerad sjuksköterska har ett jättestort ansvar (som varken skolan eller livet hade förberett mig för).

Som anestesisjuksköterska har varningsflaggor hissats med jämna mellanrum. Jag mött patienter där anhöriga vägrat lämna det preoperativa rummet. Jag har sett hur barn har en märklig relation till vårdnadshavare. Jag har mött blivande föräldrar då jag redan innan kejsarsnittet känner oro för familjens (kvinnan och barnets) framtid.

Jag har upptäckt tydliga blåmärken runt hals vid sövning. Jag har sövt vid undersökning för misstänkta övergrepp. Jag har träffat patienter med konstiga frakturer och märkliga historier om hur skadan inträffat. Jag har mött de som öppet varit rädda för någon i sin närhet. Jag har tillåtit vänner och anhöriga att tolka (= enligt mig själv ett dåligt beslut). Jag har träffat hotfulla anhöriga och känt ensamheten i att behöva hantera dem under utsatta tider på dygnet.

Kunskapsluckor om våld i relationer och att vi inte pratade om det på min arbetsplatsen har såklart påverkat hur jag hanterat flaggorna. Jag har ärligt talat också haft en naiv inställning att det inte är så vanligt som det faktiskt är.

Jag hoppas fler arbetsplatser har tydliga rutiner idag, men tycker ändå att det är superviktigt att ta upp det här. Jag vill att du tänker till. Att du vågar fråga. Att vi förändrar tillsammans – för i ett möte med vården ska man känna sig trygg och sedd.

När du träffar en patient (eller en kollega) där något ”inte stämmer” vad gör du då? Vågar du fråga? Om personen är modig att berättar, tror du på berättelsen utan att skuldbelägga? Om personen nekar och du ändå misstänker – vågar du fråga igen?

Det kan faktiskt rädda liv.

Faktum är att enligt Världshälsoorganisationen (WHO) utgör våld i nära relationer ett allvarligt hot mot den utsattas hälsa och säkerhet. Förutom direkta fysiska skador kan det ge upphov till både psykisk och fysisk ohälsa. Våldet har även dödliga konsekvenser. I nära nio av tio fall av dödligt våld i nära relationer i Sverige är offret en kvinna.

Under pandemin har våldet eskalerat. Nedstängda arbetsplatser, hemundervisning och ökad arbetslöshet har gjort att våldet synts allt tydligare. I media och via sociala medier möts jag  dagligen av artiklar om våld och brottsoffer.

Jag läser både i media och via mina sociala medier om skyddat boende och om hur svårt och isolerat det är att leva gömt från en förövare. Emellanåt smyger det sig in frågor om vården från de som lever på flykt ( = ”skyddat”). Hur gör jag när jag söker vård, Hur skyddar jag mig, min identitet, min boendeplats och mitt barn. Hur hämtar jag upp läkemedel utan att det syns i systemet. Varför kan jag inte ta del av högkostnadsskyddet?

Hur har ni det på din arbetsplats? Ställer ni rutinmässigt frågan om våld? Finns det rutiner för misstanke om våld. Får ni utbildning i ämnet? Har ni riktlinjer för att skydda de som lever med skyddad identitet? Har ni inte rutiner om detta så är det dags att skaffa det.

Vi har ett stort ansvar i vården.
Du kan göra skillnad och rädda liv med mod, tid och klokt bemötande.
Våga fråga och våga fråga igen!

Länk till tips om hur du kan ställa om våld.
Länk till information om olika typer i våld i nära relationer.
Länk till En annan pandemi – tidigare Vårdförbundsblogg om ämnet

Ann-Sofie Gustavsson
avdelningsordförande Örebro
anestesisjuksköterska

Jag vill inte höra något sabla ”Grattis” idag

by

Woman is the N*gger of the World.

1972 släppte John Lennon låten med en titel som förmodligen än idag provocerar. Jag tänker inte analysera ordvalet i titeln. Men vad är innebörden egentligen?

”Kvinnan- Slavarnas slav”?

Förtrycket av kvinnan, oavsett inkomst, ursprung eller hudfärg har funnits där sedan urminnes tider. Genom historien så har kvinnor utnyttjats, förtryckts och berövats makt och rättigheter till förmån för mannen. Patriarkatet. Fortfarande, år 2021.

”Lilla gumman, du är ju bara barnmorska, du kan ju inte förvänta dig att tjäna särskilt bra. Varför läste du ens till det?” 4,5 år på universitet och dubbla legitimationer- bortkastade? Om jag hade fått en tia varje gång jag hört det så hade jag tjänat mig en rejäl hacka. Borde jag bli ingenjör, jobba med siffror eller data? Är det då jag kan få ”det jag förtjänar” i mitt land Sverige, en bra bit in i 2000-talet?

Kvinnor ska visa så mycket hud som möjligt, puffa upp brösten, ha trosor som formar höfter och mage och ett par skyhöga klackar för att få, till synes, slankare och längre ben. Fylla ut här, tunna ut där, sträva efter att vara så fuckable som möjligt. En rynka?! Gud, förbjude, ta bort den genast!

I en annan del av världen tvingas kvinnan skyla sig för att inte väcka mannens lustar. Inga synliga axlar eller ben, ingen får se hennes hår eller ana en kvinnlig skepnad. Helst ska hon hållas innanför husets fyra väggar. Utbildningsväsendet äger mannen, kvinnan behöver bara stå vid spisen och föda barn.

I ett land på andra sidan klotet så är det kvinnorna som har högst utbildning i samhället. Men de tjänar många miljoner mindre än det motsatta könet. Kvinnan har inte lika många ledande positioner i samhället, om vi inte ser till att lagstifta om kvotering. Varför skulle det behövas, vi borde väl automatiskt anställa den mest kvalificerade ändå? Men kvinnan förväntas föda barn och vara föräldraledig; så vem vill anställa henne? Och nåde den kvinna som ”överlåter” hälften eller ännu mer av föräldraledigheten till en manlig partner. Vill hon inte ens ha barn? Då är det något fel, hon kommer ångra sig. Utan barn är kvinnans liv inte fullkomligt.

Samtidigt någon annanstans försöker en ung kvinna desperat att avsluta en oönskad graviditet. På en bakgata hos en kvacksalvare eller hemma med ett vasst föremål, något som riskerar hennes framtida fertilitet eller till och med hennes liv. Några preventivmedel går inte att få tag på, de är för dyra, otillgängliga eller rent av förbjudna.  Men en kvinnas ska hålla på sig, blöda vid första samlaget på bröllopsnatten, inte känna lust eller njuta av sin kropp. Vara ett barnalstrande verktyg och tillfredsställa en man.  

I en annan del av världen torteras den lilla flickan och stympas när hon är ett litet barn. Hennes kön är hennes synd. Nu är det förstört. Om hon överlever överhuvudtaget.

Korsar planeten igen och ser en lukrativ miljardindustri där flickorna blir allt yngre och övergreppen grövre. Trafficking, prostitution och porr med renrakade, omopererade kön, silikonstinna bröst och fejkade rumpor och läppar.

 Horan eller Madonnan. Vem ska jag vara? Vem vill du att jag ska vara?

Var jag än bor, hur jag än klär mig, hur jag än gör. Jag är aldrig tillräcklig. För jag är kvinna.

En del lägger ut klämkäcka, fluffiga, blommor och önskar alla kvinnor grattis på Kvinnodagen. Men jag vill inte ha några sabla blommor, ballonger, grattishälsningar, rabatterbjudanden ”för att jag är kvinna” eller tårtor på Kvinnodagen. Jag vill ha vad vi skulle fått för tusentals år sedan; RESPEKT och JÄMLIKHET!

Woman is the n*gger of the world

Yes she is, think about it

Woman is the n*gger of the world

Think about it, do something about it

Åsa Mörner

Barnmorska – världens häftigaste jobb

by

Att vara barnmorska är världens häftigaste jobb. Det innebär att möta alla sorters människor, från alla grupper i samhället genom alla olika skeden i livet. Som barnmorska får jag möta kvinnor, män, unga och gamla genom mitt arbete med förlossning samt med kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa. Jag sätter livsvillkoren för kvinnan och hennes barn i fokus, men arbetar tillsammans med hela familjen där jämlikhet och solidaritet genomsyrar mitt arbete.

Jag understödjer hälsan i hela samhället då jag arbetar både förebyggande och behandlande genom patientens hela livscykel från livets början till ålderdomen.

Som barnmorska arbetar jag patientcentrerat och främjar delaktighet och samspel i det korta mötet, och även i det längre perspektivet då jag får följa en kvinna t.ex. genom hela hennes graviditet. I mötet med patienten är det viktigt med god information, god kommunikation genom samtal där en trygg och lugn miljö skapas. Där i mötet med patienten förmedlar jag all min kunskap om den evidensbaserade vård och beprövade erfarenheten som jag lärt mig. Jag som barnmorska tröstar, peppar, håller, stärker och behandlar patienten med respekt och omtanke.

När jag berättar att jag arbetar som barnmorska så får omgivningen något vackert i blicken och de allra flesta ser detta yrke som något positivt. Vi kan alltid dela något minne förknippat till ”barnmorskeriet”, eller så samtalar vi om livet som människor i alla dess former.

Jag skulle önska att fler gjorde samma yrkesval som jag, då vi behöver fler barnmorskor i Sverige. Vi behöver bli fler barnmorskor för att alltid förbättra arbetsmiljön och för att se till att det ges hållbara villkor som skall kunna gälla för ett helt arbetsliv. Vi måste värna om kvinnors hälsa vilket är otroligt viktigt för hela samhället, ja faktiskt för hur vår nation skall utvecklas i framtiden. Vi skall tillsammans fortsätta verka för jämlikhet och kvinnors livsvillkor , inte bara lokalt utan även globalt.

Beda Blomqvist legitimerad Barnmorska sedan 2005

Att gratulera en kvinna på Internationella Kvinnodagen

by

Så var det dags för årets” firande”. Den 8 mars infaller Internationella Kvinnodagen och i sociala medier flödar det av ”Grattis” från diverse A-B-C kändisar som tycks tro att dagen handlar om att visa hur fantastiska deras mammor, döttrar eller fruar faktiskt är. Så GRATTIS till alla undervärderade, sexualiserade kvinnor och tack för att ni fortsätter att ses som underlägsna mannen i världen! Riktigt stort grattis…Ta gärna en tårtbit till också så kan du få känna dig ännu mer otillräcklig i förhållande till den snedvridna medievärldens bild av en ”perfekt kvinnokropp”.

Hur självklart är det med jämställdhet för dig som är man? Vad är du beredd att offra i lönepåslag för att din dotter ska växa upp i ett land där rimliga lönenivåer inte bara grundas på hur många skruvar du kan löda ihop eller vilket dataprogram du kan manövrera, dvs vilket kön som dominerar på arbetsplatsen? För i dagens jämställda Sverige, där flickor presterar bättre i skolan och har högre utbildning än män, så har kvinnor fem år efter examen i genomsnitt en fjärdedel lägre lön än män med lika lång utbildning och i genomsnitt tjänar svenska män 50 000 kronor mer om året än vad en svensk kvinna gör. Är det konstigt att pappor endast tar ut en femtedel av föräldraledigheten när familjens största inkomstkälla är mannens? (Källa: SCB, Medlingsinstitutet och Försäkringskassan)

Och grattis till alla svenska flickor och kvinnor mellan 16-24 år; ni är mest utsatta för sexualbrott i Sverige. För övrigt så utsätts en femtedel av alla flickor i världen för sexuella övergrepp innan de fyllt 15 år. (Källa BRÅ och Unifem). För att inte tala om alla hedersrelaterade brott där det finns ett stort mörkertal. Globalt gifts uppskattningsvis 39 000 flickor under 18 år bort varje dag och mer än 125 miljoner flickor och kvinnor har blivit könsstympade (Källa WHO och UNFPA) I Sverige är statistik kring hedersbrott nästintill omöjligt att finna eftersom hedersvåld och förtryck inte finns definierat som brott i den svenska lagboken. Men docent Astrid Schlytter, en av Sveriges främsta experter på hedersproblematik, uppskattar att 240 000 unga kan vara utsatta för detta i Sverige. Den absoluta merparten som drabbas av hedersbrott är flickor och kvinnor (men pojkar och män drabbas också).

Och grattis alla kvinnor som lider av psykisk ohälsa, ni är nästan dubbelt så många som männen när det gäller långtidssjukskrivningar av den anledningen. Dessutom avstår mer än var femte kvinna från att gå ut på kvällen pga oro för att bli överfallen eller hotad. Och ingen har väl glömt #metoo ? (Källa Socialstyrelsen och SCB).

Sverige och världen; vi har lite att jobba med.

Nej, idag ska vi inte fira. Inga ballonger, serpentiner eller gräddtårtor. Inga patetiska gratulationer. Säg inte ”Grattis” på Internationella Kvinnodagen. Uppmärksamma istället dagen med att sätta ner foten och säg: ”NOG!”  Markera att du inte accepterar att kvinnor behandlas på det här viset längre. Oavsett om du är kvinna, man eller hen. Nu är det NOG!

 

/Åsa Mörner

#MeToo

by

Jag tror ingen har undgått #metoo. Den lilla, lilla hashtaggen om sexuella trakasserier som har blivit så stor. Den berör, upprör och är här för att stanna. Så idag på Anna- dagen (när vi öppnar lucka 9) blir det lite tankar om #metoo.

Senaste månaden har sociala medier svärmat över av modiga kvinnor som vågar berätta under #metoo. Dag efter dag kommer nya berättelser, tankar och händelser. Sexuella trakasserier och övergrepp förekommer i alla sammanhang och i alla branscher. Även inom vården och i den fackliga världen. Och vet du – de är inte ok någonstans! Det är verkligen hög tid att säga STOPP! För det som hänt och det som accepterats och tystats ner är aldrig ok.

Med #metoo anar jag äntligen en förändring och ser ett gemensamt krav på respekt. Och jag är stolt över alla som vågar dela med sig av sina berättelser, både kvinnor jag känner och kvinnor jag aldrig träffat.

Jag hoppas att #metoo är med och förändrar synen på kvinnan (och kvinnans kropp!). För den är hennes att bestämma över, hennes och ingen annans.

Jag tror att #metoo kommer påverka genusstrukturer, makt och hierarkier. Hur vi ser på alla människors lika värde. Frågor jag brinner för och som jag tycker är viktiga.

Jag ser att #metoo visar att många tillsammans vågar!

Det är tillsammans vi kan påverka! Det är tillsammans vi är starka! Det är tillsammans vi kan förändra!

Ann-Sofie Gustavsson
avdelningsordförande Vårdförbundet Örebro

Stånga sig blodig

by

woman-41891_1280Vara en glad och nöjd skit, oavsett villkor. Man lever bara en gång, varför gnälla och tjura under den korta tiden man har…
Eller ska man fortsätta stånga sig blodig och kliva upp på barrikaderna gång efter gång tills knäna går av. Slita sitt hår i förtvivlan när politiker nervöst bollar över frågan till ”någon annan”; frågan om det verkligen är rimligt att hävda att ”Patientsäkerheten är god”, att ” det ”Inte finns några löneskillnader” (vi bad er inte jämföra inom samma yrke, utan mellan manligt dominerade yrken och kvinnligt dominerade med likvärdiga utbildningar…) och att ” Sverige går bra nu…”

Men hur bra är det egentligen när samma frågor tragglas år ut och år in? Varför har vi inte löst kompetensbristen? Hur kommer det sig att det tar 85 år (!!!) till jämställda löner om vi fortsätter så här och varför har Sverige lägst andel vårdplatser per invånare i hela Europa?

SKL kan inte se att det finns något samband mellan färre vårdplaster och kvalité:
– Det kan man ju spontant tänka sig att överbeläggningar och utlokaliseringar skulle medföra risk för sämre kvalitet i sjukvården, men vi ser inget belägg för det (Hans Karlsson, chef för vård och omsorg på SKL i Läkartidningen).

Eeeh? What?

”Överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter har blivit allt vanligare och kan innebära allvarliga patientsäkerhetsrisker” (Socialstyrelsen). Dessutom ÖKAR överbeläggningarna konstant i vårt land

Man behöver ju inte vara ett snille för att konstatera att om en patient inte vårdas på en enhet där rätt kompetens finns så ökar risken för vårdskador markant och om det inte är proportionerlig personaltäthet i förhållande till patientmängden så hinner man inte med sina arbetsuppgifter. Frågor på det?

Så innan vi slår oss för bröstet och tänker att vi är så förbannat bra här i vårt lilla land i Norden så kanske vi ska titta på varför vi inte kommit längre istället. Är det inte så vi kommer framåt?
Och ni som tycker att vi ska vara tillfreds och inse att ”många andra har det sämre…” Är det inte mest de som redan har det ganska bra och som är ”det starkare könet” som säger  så?

Jag vet inte vad just du känner, men jag tycker inte att det här är ”good enough” för vårt land. För Sverige, i tiden! Dags att leda in Sverige i framtiden, och sluta stå och stampa.

Stångar sig blodig,
Åsa Mörner

Statussyndromet

by

För ett par veckor sedan arrangerade undertecknad en inspirationsdag för chefer och ledare med rubriken ”det hälsofrämjande ledarskapet”.

Sjukvårdsminister Gabriel Wikström deltog och tog då upp Michael Marmonts mycket intressanta forskning kring hur livsstil och social position påverkar vår hälsa och livslängd. Marmont har undersökt sambandet mellan bland annat utbildning, inkomst, föräldrabakgrund och yrke och har sett hur subtila skillnader i social position kan leda till viktiga skillnader i hälsa och livsläng beroende på vilka möjligheter man har att ta kontroll över sitt liv. Bild blogg 1

Whitehallstudierna som genomfördes redan på 1970 talet visade hur sjukdomsfrekvensen ökade ju längre ner man kom på den sociala stegen. Då tittade man på brittiska statstjänstemän. I boken statussyndromet beskriver Marmont hur det ser ut med hälsa och livslängd kopplat till status inom olika befolkningar. Betydelsen av pengar, relativ position och makt utforskas samt relationer i den privata sfären och graden av tillit och social sammanhållning som visar sig vara centrala element för en god hälsa. Det beskrivs också att det inte är vad man har som är av betydelse utan vad man har i jämförelse med andra.

Gener, livsstil och tillgång till sjukvård räcker alltså inte, det är viktigare hur vi lever våra liv och hur vi har det på arbetet. De slutsatser vi kan dra är att våra arbetsgivare måste arbeta vidare med hälsofrämjande åtgärder vad gäller arbete och att vi från vårdförbundet måste vara med och bevaka och driva det arbetet framåt. Det är också upp till var och en att ta ansvar för en hälsofrämjande sin livsstil och att idka relationer som är stödjande i det privata.

Birgitta Westberg
Styrelseledamot och chefscoach Vårdförbundet avdelning Örebro.