Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Att gratulera en kvinna på Internationella Kvinnodagen

av

Så var det dags för årets” firande”. Den 8 mars infaller Internationella Kvinnodagen och i sociala medier flödar det av ”Grattis” från diverse A-B-C kändisar som tycks tro att dagen handlar om att visa hur fantastiska deras mammor, döttrar eller fruar faktiskt är. Så GRATTIS till alla undervärderade, sexualiserade kvinnor och tack för att ni fortsätter att ses som underlägsna mannen i världen! Riktigt stort grattis…Ta gärna en tårtbit till också så kan du få känna dig ännu mer otillräcklig i förhållande till den snedvridna medievärldens bild av en ”perfekt kvinnokropp”.

Hur självklart är det med jämställdhet för dig som är man? Vad är du beredd att offra i lönepåslag för att din dotter ska växa upp i ett land där rimliga lönenivåer inte bara grundas på hur många skruvar du kan löda ihop eller vilket dataprogram du kan manövrera, dvs vilket kön som dominerar på arbetsplatsen? För i dagens jämställda Sverige, där flickor presterar bättre i skolan och har högre utbildning än män, så har kvinnor fem år efter examen i genomsnitt en fjärdedel lägre lön än män med lika lång utbildning och i genomsnitt tjänar svenska män 50 000 kronor mer om året än vad en svensk kvinna gör. Är det konstigt att pappor endast tar ut en femtedel av föräldraledigheten när familjens största inkomstkälla är mannens? (Källa: SCB, Medlingsinstitutet och Försäkringskassan)

Och grattis till alla svenska flickor och kvinnor mellan 16-24 år; ni är mest utsatta för sexualbrott i Sverige. För övrigt så utsätts en femtedel av alla flickor i världen för sexuella övergrepp innan de fyllt 15 år. (Källa BRÅ och Unifem). För att inte tala om alla hedersrelaterade brott där det finns ett stort mörkertal. Globalt gifts uppskattningsvis 39 000 flickor under 18 år bort varje dag och mer än 125 miljoner flickor och kvinnor har blivit könsstympade (Källa WHO och UNFPA) I Sverige är statistik kring hedersbrott nästintill omöjligt att finna eftersom hedersvåld och förtryck inte finns definierat som brott i den svenska lagboken. Men docent Astrid Schlytter, en av Sveriges främsta experter på hedersproblematik, uppskattar att 240 000 unga kan vara utsatta för detta i Sverige. Den absoluta merparten som drabbas av hedersbrott är flickor och kvinnor (men pojkar och män drabbas också).

Och grattis alla kvinnor som lider av psykisk ohälsa, ni är nästan dubbelt så många som männen när det gäller långtidssjukskrivningar av den anledningen. Dessutom avstår mer än var femte kvinna från att gå ut på kvällen pga oro för att bli överfallen eller hotad. Och ingen har väl glömt #metoo ? (Källa Socialstyrelsen och SCB).

Sverige och världen; vi har lite att jobba med.

Nej, idag ska vi inte fira. Inga ballonger, serpentiner eller gräddtårtor. Inga patetiska gratulationer. Säg inte “Grattis” på Internationella Kvinnodagen. Uppmärksamma istället dagen med att sätta ner foten och säg: ”NOG!”  Markera att du inte accepterar att kvinnor behandlas på det här viset längre. Oavsett om du är kvinna, man eller hen. Nu är det NOG!

 

/Åsa Mörner

Könsdiskriminerande vård i ett jämlikt land?

av

Sverige är ett framgångsrikt land med stor ekonomisk tillväxt, naturtillgångar med god tillgång till utbildning och vård. Ändå lyckas vi inte vara jämlika. Varför är det så svårt när alla människor är lika mycket värda i vårt land? Eller är vi inte det?

 I min värld spelar det ingen roll om du är rik eller fattig, om du bor i Haparanda eller Trelleborg eller om du är man, kvinna eller hen. Du ska få samma möjligheter till utbildning, stöd, vård och hälsa oavsett om du heter Siv ,98 år och psykiskt sjuk, boendes i Lappland eller om du namngivits Ahmed, är 8 år och växer upp i Malmö med diagnos ADD. Men så är det inte. Faktum är att när det gäller svensk sjukvård så har du störst möjlighet att få optimal vård om du är högutbildad man och bor i ett storstadsområde. 

Vi har så mycket som är positivt i vårt avlånga land. Vi består av en mängd olika kulturer, har en förhållandevis ren natur och en väl utbyggd välfärd. Vad är det som krävs för att vården ska bli jämlik? Och varför är den inte det idag?
Kommissionen för jämlik vård rapporterar om att 10 personer dör dagligen pga ojämlik vård. Är du psykiskt sjuk, lågutbildad eller missbrukare så har du inte samma möjligheter att få rätt vård som din högutbildade, friska kusin i andra delen av landet. 

Eller om du råkar lida av epitetet ”kvinna”.

För det är inte bara i cancervården man kan se tydliga skillnader i behandlingsmetoder, där man i en relativt färsk rapport visat i en granskning att män med tarmcancer som fått spridning till levern får möjlighet till rätt behandling i högre utsträckning än kvinnor. Även behandling av stroke och landets hjärtsjukvård visar på skillnader i behandling pga kön, allt enligt Jämställdhetsutredningen som lämnades till regeringen i slutet av 2015. Varför är det så?

Och om vi tittar på kvinnosjukvården …. Enligt studier mår lågutbildade kvinnor betydligt sämre under sin graviditet än högutbildade, utomnordiskt födda får oftare allvarliga bristiningar under förlossningen, och mer skonsamma operationsmetoder för exempelvis hysterektomi (borttagande av livmoder) genomförs i vissa landsting och regioner, medan andra får utstå mer invasiv operationsteknik och därmed högre risker, helt beroende av att man bor i en annan del av Sverige. Och hur långt är ett rimligt avstånd till närmaste förlossningsavdelning?

Således; för att få den vård som ditt tillstånd kräver för att uppnå allra bäst resultat i form av woman-41891_1280lindring och tillfrisknande så ska du bo inom vissa geografiska områden, helst Stockholm eller Göteborg, vara vältalig på klingande ren svenska, eftersom du såklart också är född i Sverige, samt inneha en yrkestitel som du uppnått genom en längre universitetsutbildning. 

Icke att förglömma. Du ska vara av manligt kön.

Åsa Mörner, könsdiskriminerad

I fädernas spår mot lön hela dagen!

av

Idag är det folkfest! För alla! Kvinnor och män tävlar i Vasaloppet, världens längsta längdåkningstävling och en hyllning av Gustav Vasas flykt till Norge 1521. Tävlingen genomfördes första gången 1922 då 116 skidåkare kom till start och året därpå åkte den första kvinnan Vasaloppet. Margit Nordin (gymnastiklärare och sjukgymnast) fullföljde loppet men efter mycket uppståndelse beslutade Vasaloppskomittèn att kvinnor fortsättningsvis inte skulle få delta. Det ansågs ”för jobbigt” för kvinnor.

När jag var liten fick inte kvinnor åka Vasaloppet. sno

Det fanns naturligtvis kvinnor som trotsade förbudet och genomförde loppet (anmälda och utklädda som män). Jag minns fortfarande en TV intervju från tävlingsspåret med en kvinna som låtsades vara man. Påklistrad mustasch och ett killnamn – och en journalist som spelade med. Jag ifrågasatte aldrig om det var ok eller inte att förbjuda kvinnor. Jag tänkte inte ens den tanken.

Vasaloppets kvinnoförbud tog nästan 60 år att häva! År 1981 fick den första kvinnan efter Margit Nordin delta i Vasaloppet.  Idag är det självklart att alla som vill FÅR delta.

På tisdag är det 8 mars och internationella kvinnodagen. Och vad har det med Vasaloppet att göra kan man undra? Kanske inget – eller kanske allt! Både Vasaloppet och internationella kvinnodagen kan ger mig tankar om jämställdhet. Kvinnor tjänar idag i snitt 12,3 % mindre än män. Skillnaden minskar marginellt varje år, med det går SAKTA! För sakta! I det här tempot har dagens skolbarn blivit pensionärer innan vi närmar oss jämställda löner Sverige. Lika självklart som att kvinnor åker Vasaloppet, lika självklart ska det vara med jämställda löner. Det ska inte ta över 60 år att nå dit.

Och avslutningsvis ett Stort Grattis till alla,både kvinnor och män, som kämpar mot mål i Vasaloppet!

Ann-Sofie Gustavsson
Vice ordf Vårdförbundet avd Örebro

 

Det där med jämställdhet

av

”Har inte det där med jämställdheten gått lite väl långt?” och ”Vi i Sverige är ju ett av världens mest jämställda länder…”

Ovanstående är något som jag ganska ofta får höra i samtal, eller läser på olika internetforum i debatter kring ämnet.

Och jag blir lika trött varje gång jag läser det. Det stämmer ju nämligen inte!

Har verkligen jämställdheten gått för långt när det fortfarande finns stora skillnader i lön mellan kvinnor och män för samma jobb och med samma erfarenheter? När det rent faktiska är att kvinnor tjänar i snitt 2,1 miljoner mindre än män under ett helt arbetsliv. SCB beskriver att kvinnor tjänar i snitt 17 % mindre än männen och att det sett likadant ut de senaste 20 åren.

Har verkligen jämställdheten gått för långt när kvinnor tar ut mer av föräldraledigheten än män? När kvinnor tar ut ungefär 75 % och männen cirka 25 % av dagarna.

Har verkligen jämställdheten gått för långt när kvinnor gör mer av det oavlönade hemarbetet än män? När ungefär två tredjedelar av det arbetet utförs av kvinnor.

I min bok blir då svaret på de inledande citaten ganska enkelt: nej, jämställdheten har inte gått för långt.

Och om det nu skulle vara så att Sverige är ett av världens mest jämställda land och det ändå ser ut såhär… Ska vi sitta nöjda då? Jag tycker inte det.

Istället tycker jag att vi måste jobba hårdare för att få till en verklig förändring. Och vi måste göra det tillsammans. Oavsett vad som råkar finnas mellan benen.

 

Här kan du läsa mer om det där med jämställdhet:

På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet. Från SCB.

 

Och till sist:

I lördags råkade jag slå på radions P1 runt lunchtid och fick då höra ett program om varför de är så få kvinnor på höga chefspositioner inom näringslivet. Ju högre upp i hierarkin desto färre kvinnor.

För den som är det minsta intresserad kan jag verkligen rekommendera en lyssning: Varför så få kvinnor på höga chefsposter?

 

Marcus Folkö Müntzing

Styrelseledamot i vårdförbundet Örebro och Leg. sjuksköterska på Örebro läns ungdomsmottagning

 

Se upp för dagens nya “kvinnofälla”

av

Visst är vi fantastiska vi kvinnor! Vi är alltid beredda – ligger i högsta beredskap! Genom alla tider har vi funnits på plats och varit tillgängliga.

Vi är tydligen så till vår natur och verkar ha rätt utrustning för det. Som mödrar under småbarnstiden t ex är alla våra sinnen påkopplade, även ”det sjätte” och vi är ständigt i beredskap dygnet runt. Medan pappa sover djupt, hör vi minsta knäpp från barnkammaren och är beredda att göra en viktig insats.

Under en lång tid har vi sakta frigjort oss ur ”kvinnofällan” hemma och försöker numera dela vårt ansvar för barn, hem och försörjning med vår partner. Väl ute i arbetslivet har vi äntligen hittat vår frihet, eller?

Idag kommer många signaler från våra yrkesgrupper, både inom kommun och landsting, om att arbetsgivaren vill ta till vara vår förmåga att vara beredda.

Hör och häpna, den nya lösningen på bristen av sjuksköterskor är numera att inte bara schemalägga beredskap ( den har ju funnits länge inom en del verksamhetsområden ) utan numera kan man bli erbjuden att ”ligga i beredskap” med full lön nattetid och även helger, för att täcka upp när det fattas folk.  Arbetsgivarens förslag att lösa bemanning känns minst sagt desperata.

Glöm det där med 11 timmars dygnsvila, 34 timmars veckovila! Det finns tydligen alltid undantag och kryphål numera.

Man bemannar upp med undersköterskor så tillräckligt många huvuden finns på avdelningen.

Det går så bra!?

Men, det medicinska ansvaret har sjuksköterskan i beredskap hemma om något skulle hända och mycket kan hända under inställelsetiden….

Så se upp med nya ”kvinnofällan”, vi är ju i huvudsak kvinnor som fortfarande har svårt att säga nej!

För mig låter ”kvinnofälla” nästan som ”råttfälla”. Faktum är att vi ofta arbetar med vårt hälsosamma liv som insats så associationen är kanske inte så dum. Dessutom riskerar vi i värsta fall vår legitimation.  Är det värt det?

20150303_144720 (1)

 

Barbro Sigfridsson

Förtroendevald sjuksköterska

På söndag är det 8 mars – vad väcker det för tankar hos dig?

av

ta-plats

På söndag är det 8 mars – vad väcker det för tankar hos dig?

Kvinnors förhållanden och förutsättningar har uppmärksammats med en internationell dag, den 8 mars, sedan slutet av 1970-talet. På sina håll i världen är den t.o.m. en helgdag.

Vad handlar det om?

Det handlar om något så basalt som kvinnors lika rätt till ett jämställt liv. Rätt till utbildning, rätt till lika lön för lika arbete, rätt till sin kropp, rätt till sin sexualitet, rätt till inflytande på alla nivåer inom offentlighet och näringsliv.

Det är vad det handlar om.

Är det något att tjafsa om kanske du får höra när frågan kommer på tal. Är du feminist, eller?

  • Tänk på Malala, en ung flicka som blir skjuten i huvudet för sin rätt att gå i skolan– är det något att tjafsa om?
  • Var femte ung kvinna utsätts för sexuella trakasserier på sin arbetsplats, på morgonnyheterna idag, – är det något att tjafsa om?
  • Kvinnor i akademiska yrken hamnar på ”fattigpension” – är det något att tjafsa om?

Och detta är bara några få exempel. Hur länge ska det få pågå?

 

Det handlar om möjligheten att själv få välja och forma sitt eget liv.

Ett liv, fritt från normativa värderingar och konventioner.

Ett liv på lika villkor.

Finns så många som går före och vågar utmana och uppmuntra.

Tack och lov!

 

Idag väljer jag att uppmärksamma Sigrid Kahles bok ”Jag valde mitt liv”, som du kan fynda på bokrean just nu.

Ja, just så heter den,”Jag valde mitt liv”, både uppmuntrande och utmanade, eller hur? Och så min kloka, fina mamma som sa till på skarpen på B & W att de skulle ta ner de skyltar som angav ”Flickleksaker” respektive ”Pojkleksaker”. Och det gjorde de.

Dessutom, mycket kunskap och inblick i hur bristen på jämställdhet påverkat och fortfarande påverkar våra yrken, kan du läsa om i Vårdförbundets uppmärksammade och uppskattade antologi ”Genusyrsel och normuppror”. Som medlem kan du ställa den kostnadsfritt i medlemsbutiken – gör det!

Hur väljer du?

I yrket och privatlivet?

Litet genusyrsel skadar väl inte, och inte litet normuppror, heller!

Offerkoftan har slängts i återvinningstextil, eller hur?

 

 

Marianne Hiller

Fackligt förtroendevald avd Örebro

Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

Jag; en kvinna. Jag; en människa.

av

Ska jag fira att jag är kvinna idag? Fira alla fantastiska kvinnor i världen; moder Theresa, min farmor som överlevt nazismens helvetiska tortyr, Jeanne d`Arc, Susan B Anthony, suffragetter…?

Eller ska jag sörja? Sörja de kvinnors liv som förtryckts av män genom alla tider, gråta för de kvinnor som våldtagits, torterats och bränts på bål för att de är just kvinnor?

Kanske ska jag ägna dagen åt att vara arg, uppgiven och förbannad, fräsa och spotta, bränna massor med energi på den inneboende ilskan jag känner över snedvridningen i samhället som präglat vår historia genom århundraden och som, år 2014, fortfarande gör det?

Nej. Jag ska inte fira. Inte heller ska jag känna sorg eller knyta min näve av frustration och det fasansfulla kvinnoförtryck som existerar, helt utan berättigande.

Jag ska kämpa. Fortsätta kämpa för att uppmärksamma och förändra det faktum att hälften av jordens befolkning inte anses ha samma rättigheter som den andra hälften. Jag ska kämpa för att kvinnor i världen ska kunna förkovra sig i utbildningar och böcker, bestämma om när och med vem de vill knyta hymnens band med, ge dem trygg vård och säkra graviditeter och förlossningar, jobba för att kvinnor ska värderas lika som män. Så länge jag lever.

PicMonkey Collage

“Så länge vi behöver fira kvinnodagen, betyder det att vi inte har lika rättigheter “(Viviane Reding).

 

Åsa Holm

 

I Gustav Vasas spår mot jämställda löner!

av

OLYMPUS DIGITAL CAMERAI söndags var det skidfest. Kvinnor och män tävlade i Vasaloppet, världens längsta längdåkningstävling och en hyllning av Gustav Vasas flykt till Norge 1521. Tävlingen genomfördes första gången 1922 då 116 skidåkare kom till start och året därpå åkte den första kvinnan Vasaloppet. Margit Nordin (gymnastiklärare och sjukgymnast) fullföljde loppet men efter mycket uppståndelse beslutade Vasaloppskomittèn att kvinnor fortsättningsvis inte skulle få delta. Det ansågs ”för jobbigt” för kvinnor.

När jag växte upp var det fortfarande kvinnoförbud i Vasaloppet. Det är sant!!

Det fanns kvinnor som trotsade och genomförde loppet, anmälda och utklädda som män. Jag minns fortfarande fnissande en TV intervju från tävlingsspåret med en kvinna som låtsades vara man. Mustasch, mansnamn, nummerlapp och en intervjuvande journalist som spelade med…

Vasaloppets kvinnoförbud tog nästan 60 år att häva!!! 60 år!!!
Först 1981 var det ok för den första kvinnan efter Margit Nordin att som kvinna delta i Vasaloppet.

På lördag är det 8 mars och återigen internationella kvinnodagen. Kvinnor (framförallt i kvinnodominerade yrken) tjänar i snitt 14 % mindre än män. Skillnaden minskar marginellt med det går SAKTA! För sakta! I det här tempot har dagens skolbarn blivit pensionärer innan vi närmar oss jämställda löner i Sverige. Det är oacceptabelt, orimligt och fel! Lika självklart som att kvinnor åker Vasaloppet, lika självklart ska det vara med jämställda löner.

Sluta spela med och hjälp till. Häng med 8/3 på internationella kvinnodagen.
Mot jämställda löner och lön hela dagen!!

Mot mål!

Ann-Sofie Gustavsson
Vice ordf Vårdförbundet avd Örebro