Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Sommarsemester och bemanning, en omöjlig ekvation

by

Det händer mycket just nu. Vårt nya löneavtal har precis blivit klart.

Sommaren närmar sig med raska steg, och semesterplaneringen skulle vara klar vecka 12. Så alla borde veta hur man ska arbeta under semestern.

Är så fallet i alla verksamheter?
Svaret i vissa verksamheter är nej.
Vi träffade förtroendevalda från intensivvårdsavdelningen på USÖ.
Man kan sammanfattningsvis säga att det finns många orosmoln hängande över hur sommaren ska lösas.
Bemanning finns i nuläget för att hålla fyra avancerade intensivvårdsplatser öppna på USÖ, och anledningen är en skriande brist på intensivvårdssjuksköterskor. Att ca 20 % av sjuksköterskorna sagt upp sig det sista året gör inte saken lättare. Kravet från sjukhusledningen är att hålla minst 6 vårdplatser öppna under sommaren på IVA.

Då ställer sig medarbetarna frågan Hur ska det gå till?

Man har under de sista åren vänt ut och in på sig själva för att lösa covidkrisen i vården med många svårt sjuka. Detta har lett till att fler inte orkat arbeta kvar utan varit tvungna att säga upp sig för att inte bli sjuka av den hårda arbetsbelastningen med många övertidspass. Och man upplevde sig varken sedda eller hörda när man larmade om att villkoren måste förbättras. Och vi ser att de sista åren har bemanningsutmaningarna bara blivit större och större.
Oavsett vad arbetsgivaren säger så är lön en av de viktigaste frågorna för våra medlemmar och det handlar framförallt om de som har medellång och lång erfarenhet tjänar obetydligt mer än en nyutbildad. Därtill måste man arbeta med arbetsmiljön för att orka med ett så pass tufft jobb.

Vårdförbundet har krävt besked hur semesterbemaningen ska lösas, men vi har inte fått några svar. Det är dags att ta frågan vidare till de högst beslutande. Fortsättning i frågan följer.

Hans Nilsson
Orolig medborgare och leg sjuksköterska

Ett år som inget annat

by

Detta är mitt sista bidrag till julbloggen. Jag tänkte summera mitt år som förtroendevald och huvudskyddsombud i Region Örebro län.

Året startade med en väldigt ambitiös plan om hur vi skulle besöka arbetsplatser delta i medlemsmöten, få upp arbetsmiljön på agendan och sedan hade jag hoppats på att arbetsgivaren (i mitt fall Regionen) skulle värdesätta oss lönemässigt för vårt viktiga och svåra arbete.

Hur gick då kan man fråga sig?

I början av året kom information till oss att ett farligt virus började härja i Asien, med svåra symtom och hög dödlighet.
Sedan började snöbollen rulla i lavinfart mot Europa och Sverige. Man kan sammanfattningsvis säga att ingenting blev som vi tänkt oss.

I denna blogg väljer jag att lyfta fram de områden där vi som organisation har gjort skillnad.
1. Jag vill påstå att vi har blivit mycket tillgängligare för förtroendevalda och medlemmar tack vare att vi skapat digitala mötesplatser. I våras när vi hade utmaningar med att få skyddsutrustningen att räcka till när hela Regionen blev omställd till covidvård. Vi mötte förtroendevalda 2 ggr i veckan, vi höll medlemsmöten digitalt. I höst utökade vi med digitala medlemskaféer flera gånger i veckan.
2. Den andra punkten jag ser vi har haft framgång i är att arbetsmiljöarbetet har verkligen hamnat i centrum. Alla våra skyddsombud har slitit hårt och även tagit hjälp av oss huvudskyddsombud. Vi har mött arbetsgivaren på ett annat sätt och det har lett till bra lösningar för många medarbetare. Detta kanske kan låta lite konstigt då vi vet att många har slitit hund hela året med alldeles för kort återhämtning. Men jag vet att det kunde varit ännu värre om vi inte hade lagt ner det jobb vi gjort.

Men denna avstämning vill jag bara önska en riktigt god jul och gott nytt år från mig och mina kollegor på avdelningsexpeditionen.

Hans Nilsson
Huvudskyddsombud och arbetsmiljönörd