Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

En regeringsutredning ska förespråka framsteg, inte bakåtsträvande!

av Lämna en kommentar

Det har inte alltid varit en självklarhet att kvinnodominerade professioner ska ha en akademisk utbildning för att ”badda pannor, passa ungar och lära ut alfabetet”. Universitetsvärlden har tillhört en liten manlig maktelit som värnat om de traditionella värderingarna om vad som är akademiskt och vad som inte är det. Om det nu vore så att vi bara baddar pannor, tömmer bäcken och fluffar kuddar…..

När Emmy Rappe drog igång sjuksköterskeutbildningen på 1860-talet så tog det inte lång stund innan du var färdigutbildad och kunde kalla dig för sjuksköterska. Och specialistsjuksköterskor var det inte tal om. Men i takt med vårdens utveckling så förändrades kraven på professionen och specialisering blev ett krav inom allt fler områden. Och fler borde det bli, om vi följer utvecklingen. I alla fall om man lyssnar till forskning vetenskap och framsteg.

Men nu har det kommit en utredning som vill att vi ska gå bakåt istället för framåt.

Vi har fått armbåga oss fram för att kunna ta plats. Stridit, kämpat, svettats. Idag har vi nått dit. Våra yrken har en tydlig akademisk förankring. Studierna för att bli specialist ligger på s.k avancerad nivå och ger en magisterexamen i omvårdnad.

Vården har gått framåt. Professionen har följt med. Men nu ska vi alltså backa?!?

Är det någon som verkligen kan anse att den regeringsutredning som nyligen presenterats angående framtidens specialistsjuksköterskor har framåtanda och representerar vårdens enorma framsteg?

Utredningens ”lösning” på hur framtiden vård ska utvecklas är att vi ska backa, dvs strimla sönder den akademiska förankringen som vi kämpat oss till, istället för att gå framåt. Vi ska också skala bort 8 av 11 specialistinriktningar, trots att vården blir alltmer specialiserad och därmed också kräver allt högre specialistkunskap. Hur kan någon tycka att det är framtiden?

Vi har kämpat. Kämpat hårt för att uppnå den akademiska nivå som vi befinner oss på idag. Vi har armbågat oss fram för att försöka uppnå respekt för vår kunskap och vår profession. Men den här utredningen är som ett slag i ansiktet, en kalldusch, en knytnäve i magen.

Vi är inte beredda att gå bakåt. Vi vill framåt! Borde inte våra beslutsfattare också vilja det?

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska, leg barnmorska, universitetsadjunkt.

Att födas som flicka innebär att födas i motvind

av Lämna en kommentar

Att födas som flicka innebär att födas i motvind, att uppförsbacken är brantare och längre och att det grönare gräset aldrig är på din sida av spelplanen.

Flickor tvingas in i äktenskap med okända män, antingen av ekonomiska eller kulturella skäl. 17 miljoner flickor gifts bort innan de fyllt 18 år, varje år. Och det händer inte bara i fattiga länder. Det händer även här hemma i trygga Sverige. Visste du att tusentals barn bortrövats från vårt lands gränser för att giftas bort? Och mörkertalet är stort, exakt hur många flickor det handlar om är det ingen som vet. Den nationella stödlinjen för hedersförtryck öppnade för fyra år sedan och antalet samtal ökar stadigt. Den senaste veckan rapporterade media att nio barn saknas efter sommarlovet, bara i Göteborgsområdet.

44 000 tonårsflickor föder barn. Varje dag. Och så många som 5000 flickor är under 15 år när de genomgår en förlossning. Dagligen! Komplikationer av graviditeter och förlossningar är den vanligaste dödsorsaken i världen bland tonårsflickor. Och varje år genomgår 300 miljoner flickor en osäker abort, ofta med ödesdigra konsekvenser såsom stora blödningar, söndertrasade underliv, svåra infektioner eller död.

Här hemma i Svea Rike arbetar det tredje största partiet för att begränsa och försvåra tillgången till trygga, säkra aborter.

Betydligt färre flickor än pojkar tillåts gå i skolan. 100 miljoner flickor kan inte läsa och två tredjedelar av världens analfabeter är kvinnor.

200 miljoner kvinnor är könsstympade och majoriteten stympas innan de fyllt 15 år. Det är förbjudet i Sverige, men trots det beräknas nära 40 000 kvinnor vara könsstympade i vårt land. Och det pågår idag, i Sverige. Endast 90 fall har anmälts. Men bara två fall har resulterat i fällande domar.

Att födas som flicka innebär att födas i motvind, eller i hård storm.
Att växa upp som flicka innebär en konstant uppförsbacke, ibland i Mount Everest storlek.
Att leva som flicka innebär att din kropp inte är din och att alla andra utom just du, äger rätten att bestämma över den.

Vad är det som gör att världen accepterar att flickor behandlas som lägre stående varelser?

Åsa Mörner

Leg barnmorska

Här kan du läsa om projektet Girl Child Education Fund som är en fond som arbetar för att afrikanska föräldralösa flickor ska få en skolutbildning. De flesta av dessa flickor är föräldralösa på grund av HIV/AIDS, och fonden stöder flickor vars förälder/föräldrar arbetat som sjuksköterskor. Projeket drivs av International Council of Nurses och Florence Nightingale Foundation.

 

Tänk om pengarna kunde gå direkt till dom som jobbar i vården!

av

Vi i avdelning Örebro har som mål att träffa så många medlemmar och potentiella medlemmar som möjligt, så vi försöker att bjuda in oss på arbetsplatser där våra professioner finns.

Många är positiva till att vi kommer och många tycker att medlemskap i Vårdförbundet är viktigt, att vi gör skillnad. Siffrorna visar detsamma, vi har hög anslutningsgrad i länet runt 81-82 % i anslutningsgrad. Vilket vi så klart är jätteglada för. Men vi träffar också personer som är missnöjda med Vårdförbundet och de flesta nämner anledningen lön, att Vårdförbundet har att misslyckats med att få upp lönen för våra professioner.
De är missnöjda för att lönen är för låg i förhållande till andra yrken med likvärdighet vad gäller kompetens och ansvar. De är också missnöjda över att löneutvecklingen är dålig, ibland obefintlig och i värsta fall helt upp och ner.

När vi möter beslutsfattare med våra medlemmars frustration över lönen, i samverkan med arbetsgivare eller i möten med politiker får vi ofta till svar. – Men ni har aldrig varit så här många. Personalkostnaderna har aldrig varit så här höga. Vi brukar också få till svar. – Ekonomin är inte i balans. Vi måste effektivisera och spara för att komma i budget/minska underskottet/vara i ekonomisk balans (kärt barn har många namn).

Vårdförbundets tidning ”Vårdfokus” redovisade nyligen en ökning av administrativ personal inom Sveriges landsting med 36 procent mellan 2010 och 2017, medan vårdpersonalen, som till exempel sjuksköterskor, ökat med två procent. Dessa siffror kan säkert appliceras på andra vårdgivare så som kommuner. Den reella ökningen som arbetsgivaren pratar om handlar alltså inte om de som faktiskt utför vården, utan andra administrativa tjänster. Minst sagt upprörande!! Det är knappast HR och konsulter som möter patienter, räddar liv och främjar hälsa.

När vi i samma möten tar upp den alarmerande arbetsmiljön som finns på våra medlemmars arbetsplatser, som många gånger beror på lön, dåliga villkor. Kan vi få till svar. – Vi tillsätter en utredning. Vilket brukar innebära att en eller flera konsulter hyrs in, alternativt ges uppdraget till personal inom organisationen. De skriver ihop en lunta papper som kan användas eller inte. Finns inga garantier där.

Tänk om dom pengarna kunde gå direkt till dom som jobbar i vården! Vore inte det bättre utnyttjande av våra gemensamma skattepengar?

 

Ha en riktigt skön sommar och tänk på att #viärvården

 

Vid tangenterna

Nadya Lehto

Leg. Sjuksköterska

Regionalt- och Huvudskyddsombud

Vårdförbundet avdelning Örebro

Legitimerad klok gumma som drar ut ungar

av

Barnmorska. Smaka på ordet en stund. Helt klart har det med barn att göra, eller hur? Men verkligheten ser annorlunda ut för en legitimerad barnmorska år 2018. Yrket är mångfacetterat och innefattar inte bara barn och barnafödande, utan allt och lite till som ryms inom sexuell och reproduktiv hälsa. Men benämningen ”barnmorska” kanske inte får dig att associera till spiraler, klamydia, cellprover och cancer, utan till just graviditet och förlossning. Kanske läge att byta titel på yrket?

En stor del av den legitimerade barnmorskans arbetsområde innefattar förlossning. Men det är, som sagt, bara en del av yrket. Kanske är det just yrkestiteln som får personer att söka sig till yrket, trots att de egentligen inte vill arbeta med allt som yrket innebär? Jag syftar såklart till de som vill hävda samvetsfrihet, eller vårdvägran som är en mer korrekt benämning på eländet.

Om jag presenterar mig som ”barnmorska” får jag nästan alltid en reaktion från den jag kommunicerar med som handlar uteslutande om förlossningar och nyfödda bebisar. ”Ååå jag vill också jobba på förlossningen” utbrister ofta en del. ”Jaså, du drar ut ungar” kläcker någon annan ur sig.

När mindre vetande individer funderar över sin framtida yrkeskarriär och står i valet och kvalet så verkar det finnas en grupp individer, om än en liten grupp så är det en högljudd och synlig grupp, som tror att yrket barnmorska handlar om något helt annat än vad det faktiskt är. Jag förstår verkligen lockelsen i att få arbeta och vara delaktig i ett nyfött barns första tid i livet, visst gör jag det. Men om lockelsen ligger i att arbeta med barn och hantera barn så är det förmodligen barnsjuksköterska som är den specialisering som ligger närmast till hands. Om det nu ska vara inom sjukvården överhuvudtaget.

Ett av skälen till en ny yrketitel är alltså att tydliggöra vad professionen egentligen är utbildad till och ansvarar för. Men det finns ett skäl till.

Barnmorska låter gammalmodigt. I mina öron förknippas det med just barnafödande och till en kvinna som hjälper andra kvinnor att föda barn. Men vi har ju redan konstaterat att yrket inte bara handlar om födande. Det går inte ens att påstå att barnmorskan arbetar med kvinnors hälsa, för vem har bestämt vad personen vi möter i preventivmedelsrådgivningen, cellprovsmottagningen eller förlossningssituationen identifierar sig som. Och vi kan väl dessutom vara helt överens om att det inte är ett yrke som kräver att man ska vara kvinna. Ändå signalerar titeln just det. Den engelska titeln ”midwife” (“mellan fruar”) är inte bättre. Inte heller den franska; “sage-femme” (vis kvinna) som inte är så långt från den gamla svenska benämningen “jordemor” eller “klok gumma”.

Jag är stolt över att vara legitimerad barnmorska. Men jag önskar att min yrkestitel inte förknippades med en gammalmodig förlegad syn. Kanske är det också en ny titel som krävs för att yrket ska värderas rätt? Jag har inget förslag på ny titel dock. Men kanske något med ”ingenjör”? Ordet härstammar från latinets “ingenium” som betyder “klokhet”. Då vore inte steget från ”klok gumma” så långt. Men bara klok, helt utan gumma.

Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska som önskar alla legitimerade och blivande barnmorskor grattis på Internationella Barnmorskedagen! För än så länge så heter det faktiskt barnmorska. Eller Legitimerad Klok Gumma.

Att gratulera en kvinna på Internationella Kvinnodagen

av

Så var det dags för årets” firande”. Den 8 mars infaller Internationella Kvinnodagen och i sociala medier flödar det av ”Grattis” från diverse A-B-C kändisar som tycks tro att dagen handlar om att visa hur fantastiska deras mammor, döttrar eller fruar faktiskt är. Så GRATTIS till alla undervärderade, sexualiserade kvinnor och tack för att ni fortsätter att ses som underlägsna mannen i världen! Riktigt stort grattis…Ta gärna en tårtbit till också så kan du få känna dig ännu mer otillräcklig i förhållande till den snedvridna medievärldens bild av en ”perfekt kvinnokropp”.

Hur självklart är det med jämställdhet för dig som är man? Vad är du beredd att offra i lönepåslag för att din dotter ska växa upp i ett land där rimliga lönenivåer inte bara grundas på hur många skruvar du kan löda ihop eller vilket dataprogram du kan manövrera, dvs vilket kön som dominerar på arbetsplatsen? För i dagens jämställda Sverige, där flickor presterar bättre i skolan och har högre utbildning än män, så har kvinnor fem år efter examen i genomsnitt en fjärdedel lägre lön än män med lika lång utbildning och i genomsnitt tjänar svenska män 50 000 kronor mer om året än vad en svensk kvinna gör. Är det konstigt att pappor endast tar ut en femtedel av föräldraledigheten när familjens största inkomstkälla är mannens? (Källa: SCB, Medlingsinstitutet och Försäkringskassan)

Och grattis till alla svenska flickor och kvinnor mellan 16-24 år; ni är mest utsatta för sexualbrott i Sverige. För övrigt så utsätts en femtedel av alla flickor i världen för sexuella övergrepp innan de fyllt 15 år. (Källa BRÅ och Unifem). För att inte tala om alla hedersrelaterade brott där det finns ett stort mörkertal. Globalt gifts uppskattningsvis 39 000 flickor under 18 år bort varje dag och mer än 125 miljoner flickor och kvinnor har blivit könsstympade (Källa WHO och UNFPA) I Sverige är statistik kring hedersbrott nästintill omöjligt att finna eftersom hedersvåld och förtryck inte finns definierat som brott i den svenska lagboken. Men docent Astrid Schlytter, en av Sveriges främsta experter på hedersproblematik, uppskattar att 240 000 unga kan vara utsatta för detta i Sverige. Den absoluta merparten som drabbas av hedersbrott är flickor och kvinnor (men pojkar och män drabbas också).

Och grattis alla kvinnor som lider av psykisk ohälsa, ni är nästan dubbelt så många som männen när det gäller långtidssjukskrivningar av den anledningen. Dessutom avstår mer än var femte kvinna från att gå ut på kvällen pga oro för att bli överfallen eller hotad. Och ingen har väl glömt #metoo ? (Källa Socialstyrelsen och SCB).

Sverige och världen; vi har lite att jobba med.

Nej, idag ska vi inte fira. Inga ballonger, serpentiner eller gräddtårtor. Inga patetiska gratulationer. Säg inte “Grattis” på Internationella Kvinnodagen. Uppmärksamma istället dagen med att sätta ner foten och säg: ”NOG!”  Markera att du inte accepterar att kvinnor behandlas på det här viset längre. Oavsett om du är kvinna, man eller hen. Nu är det NOG!

 

/Åsa Mörner

Som kvinna klarar du allt! Börja med att städa toaletterna!

av

Att samhället inte är jämlikt, det är ingen het nyhet. De starkaste Alfahannarna har alltid klättrat högst upp i träden och haft makten att välja de bästa bananerna före alla andra. De som hamnat längre ner på trädgrenarna har fått i uppdrag att rensa upp alla bananskal som hamnat på marken. Eller halka på dem.

Vi har i alla fall upplevt en viss förbättring. Åtminstone här i Sverige. Vi har lagar som säger att samhället ska vara jämlikt, demokratiskt och ickediskriminerande. Frågan är hur väl samhället lever upp till det?

Vården är slimmad. Men vi klarar det ändå, eller hur? För trots larmrapporter i flera år om hur vi går på knäna för att det inte finns tillräckligt med sjuksköterskor, barnmorskor, läkare… osv, så knatar vi på. Varför det?

Därför att vi ”hjälper” varandra.

Missförstå mig inte. Jag är inte helt hjärtlös eller osolidarisk och anser inte att vi ska slita ut våra kollegor från andra yrkesgrupper. Men är det inte konstigt att det bara gäller vissa branscher? Och då menar jag inte mansdominerade branscher med teknisk inriktning. Det tycks självklart att den universitetsutbildade specialistsjuksköterskan ska ”hjälpa till” med att göra rent sängar och tömma soptunnor. ”Vi måste ju hjälpa varandra och arbeta i team” (handlar teamarbete om att vara allt-i -allo?) Ser du många civilingenjörer som rycker in och svabbar golvet när det inte finns tillräckligt med städerskor på företaget? Om hen ändå har rast så kan man ju grabba tag i toalettborsten och gå över toaletterna på jobbet? Skulle inte tro det….

Det handlar om att konsekvent utnyttja kvinnlig kompetens. Vården har byggts upp utifrån att vi ”hjälper” varandra med arbetsuppgifter som faktiskt inte kräver vare sig högskoleutbildning eller yrkeslegitimation. Sedan indoktrineras vi i att vi måste ”hjälpa” varandra, eftersom det vore så synd om våra kollegor om vi faktiskt ägande oss åt det vi är utbildade för. Varför är inte det en självklarhet i manliga branscher?

Jag glömmer aldrig när en barnmorskekollega tillrättavisade mig för att jag inte gått in och tömt sopkorgen efter läkarmottagningen: ”Men lilla gumman, det är väl inte så svårt att tömma en soptunna?” Är det extra komplicerat för läkaren själv att ta med skräpet ut från rummet? Krävs det ”bara” 4,5 års universitetsstudier och två yrkeslegitimationer för att klara av det?

Vården är gravt underfinansierad. Den har dessutom baserats på en förlegad kvinnosyn om att vi minsann ska ”hjälpa” varandra för annars går det inte ihop. Hur vore det om våra sjukvårdspolitiker faktiskt tänkte om och planerade utifrån kompetens och rätt person på rätt plats?

Vi må ha det betydligt bättre än många andra länder. Men jag är trött på att jämföra med sämre exempel. Jag vill att vi ska sträva framåt och uppåt; en uppgraderad version där vi får arbeta med det vi är utbildade för!

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska, Leg barnmorska

Sjuksköterskebristen kan bara lösas av bättre villkor!

av

Vården som bedrivs runt om i landet blir alltmer komplicerad och specialiserad. Samtidigt blir också de som vårdas på sjukhus mer och mer vårdkrävande eftersom dagens patient som är inlagd på vårdavdelning är sjukare och behöver högspecialiserad vård. Kompetenskraven på vårdens medarbetare borde således höjas och fler specialister utbildas. Forskningen visar tydligt på vikten av hög kompetens kopplat till risken för vårdskador och mortalitet. Men SKL´s Hans Karlsson sticker ut hakan och hävdar motsatsen.

” Vi har nyrekryterat socionomer, farmaceuter, fysioterapeuter, sådana som jobbar med städning eller frågor om kost. Och dessutom är det så att vårdbiträdena har återinträtt på arenan 2017.”

Har jag missat något? Det är ju sjuksköterskor det är brist på? Om det saknas sjuksköterskor så är det sjuksköterskor som ska rekryteras!

Varför handlar allt om att kringgå det verkliga problemet, dvs att förbättra villkoren för sjuksköterskor så att fler vill stanna kvar i sina yrken. En sorts ”biverkan” blir ju då att vi minskar vårdskador och ökar patientsäkerheten. Men det viktigaste är tydligen att fylla upp vården med händer. Är det inte viktigt med en god och säker vård?

Det är pinsamt, dumt och dessutom farligt att sätta sig över vetenskapen. Vad handlar det om egentligen? Vägrar man förstå vad som behövs för att lösa vårdkrisen eller är det faktiskt så illa att man struntar i det?

Dagens sjuksköterskor har fått nog. Nyutbildade sjuksköterskor blir sönderstressade och mäktar inte med att arbeta heltid vilket gör att de lämna sin profession för ett annat yrke. Utrotningshotade specialistsjuksköterskors kunskap värderas inte och många närmar sig pension samtidigt som specialistutbildningarna har mängder med tomma platser. Erfarna sjuksköterskor har tröttnat på att inte se någon utveckling i vare sig lönekuvertet eller i arbetsmiljön och arbetstider. Sjuksköterskebristen som har lett till dagens vårdkris kan bara lösas genom att erbjuda bättre villkor till professionen. Betydligt bättre villkor.

Vårdskadorna ökar. Operationsköerna ökar. Vårdplatserna blir allt färre.

Det är dags för Sveriges befolkning att kräva den vård de har rätt till; vård som baseras på säkerhet, professionalitet och vetenskap.

 

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska och barnmorska

Vårdens kvinnoförnedrande villkor

av

Ingen har väl kunnat undgå. #MeToo poppar upp till höger och vänster ackompanjerade av bedrövliga berättelser från flickor och kvinnor runt om i världen. Dessa flickor och kvinnor har utsatts för glåpord, förolämpningar, trakasserier, övergrepp och våldtäkt på grund utav att deras biologiska kön.

Det går såklart inte att jämföra med våldtäkt eller sexuella övergrepp- men genom decennier så har universitetsutbildade kvinnor utsatts för förnedrande villkor i arbetslivet. Bara för att de är kvinnor?

Vården har alltid varit full av hierarkier. Fortfarande förknippas titeln överläkare med manligt kön och den ickeexisterande titeln ”sköterska” med lågutbildade kvinnor. Bara det att bunta ihop flera yrkestitlar till en som egentligen inte finns…. Synen på hur traditionellt kvinnodominerade yrken värderas känns som en gammal svettig socka som legat kvar i träningsdojjorna alldeles för länge. Väldigt äcklig med andra ord. För det är ju inte brist på pengar när det handlar om den traditionellt mansdominerade yrkesgruppen….(som inte ens är mansdominerad längre. Men gamla fördomar är svåra att tvätta bort).

Nej jag menar inte att vi ska jämföra den värdediskriminering som sjuksköterskor, barnmorskor, lärare och röntgensjuksköterskor utsätts för med den individuella upplevelsen av att konstant bli objektifierad och nedvärderad som kvinna, eller utsatt för förnedrande handlingar i ord eller handling. Men utifrån ett samhällsperspektiv så hänger det ihop. Allt handlar om en förlegad, vidrig kvinnosyn.

Jag har blivit utsatt för kränkande behandling, både under min uppväxt och i vuxen ålder; av klasskompisar som tafsat och ropat hora och av totala främlingar i det offentliga rummet. Och varje gång jag jämför en civilingenjörs löneutveckling med min egen så blir jag förnedrad och kränkt av samhället.

”Om sjuksköterskorna ska bli fler måste gamla hierarkier rivas, det är faktiskt provocerande att en läkare fortfarande får kosta flera gånger mer än en sköterska. Det var länge sedan yrket var ett kvinnligt kall. Landstingspolitiker och sjukhusledningar kan inte konservera en sådan rutten kvinnosyn. ” Tack Eva Franchell för att du talar klarspråk. Det är inget annat än en rutten kvinnosyn.

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska och barnmorska

 

PS. Eva, sluta gärna använda ordet “sköterska” Vad är en sköterska egentligen?

Varför Pride?!

av

För att man ska vara stolt!

Stolt att man bor i ett land där man får vara sig själv. Man får älska vem man vill, gifta sig med vem man vill (som är vuxen), klä sig hur man vill m.m.

Stolt över att man bor i ett modernt samhälle där det inte är kriminellt eller med livet som insats om man avviker från den heterosexuella normen. Man behöver ju tyvärr inte åka långt för att det både ska vara kriminellt och med risk för att bli mördad för detta.

Jag tycker att Pride passar särskilt ihop med oss som arbetar inom vården; till exempel läkare, undersköterskor och sjuksköterskor, om man läser International Council of Nurses (ICN) etiska kod står det bl.a.

Sjuksköterskans fyra grundläggande ansvarsområden är

att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och

lindra lidande. Behovet av omvårdnad är universellt.

I vårdens natur ligger respekt för mänskliga rättigheter,

inklusive kulturella rättigheter, rätten till liv och egna val,

till värdighet och att bli bemött med respekt. Omvårdnad

ska ges respektfullt, oberoende av ålder, hudfärg, tro,

kulturell eller etnisk bakgrund, funktionsnedsättning eller

sjukdom, kön, sexuell läggning, nationalitet, politiska

åsikter eller social ställning.

 Jag och flera från Vårdförbundet avdelning Örebro kommer att vara med på Pride i Örebro den 26/8. Alla medlemmar som också vill visa att de är stolta över de rättigheter och den frihet som vi har i detta land (jämfört med många andra länder) är välkomna att delta tillsammans med oss!!

//Nadya Lehto fackligt förtroendevald/huvudskyddsombud Vårdförbundet avdelning Örebro

Felaktiga investeringar räddar inte vården

av

Vården blir alltmer avancerad. Behandlingsmetoder, analyser och teknisk utrustning utvecklas i en galopperande hastighet. Samtidigt minskar antalet specialister i vården och köerna till bla vårdcentraler och operationer blir längre och längre. Det krävs nämligen specialistutbildning för att kunna arbeta inom dessa områden. Men det finns inga sökanden till just de tjänsterna. Och det kommer inte bli fler specialister bara för att det anställs mer personal med lägre kompetens. Villkoren gällande lön, löneutveckling, utvecklingspotential och påverkansmöjligheter är precis lika dåliga ändå. Och det leder inte till fler specialister.

Det finns dessutom vetenskapliga bevis för hur låg sjuksköterskebemanning hotar patientsäkerheten och en stor europeisk studie visar att fler sjuksköterskor med högre utbildningsnivå minskar dödligheten bland patienterna. Mortaliteten efter en operation är högre om det är få sjuksköterskor på vårdavdelningen. Satsningar på fler specialistutbildade är således en investering, inte bara ekonomiskt, utan i liv.

Trots tydliga vetenskapliga belägg finns en bristande insikt från politiskt håll. Satsningar på lägre kompetenser istället för specialistutbildade sjuksköterskor basuneras ut som lysande investeringar för att ”avlasta” den allt krympande sjuksköterskekåren och regeringens investering i förlossningsvården avsätts till lägre kompetenser istället för barnmorskor.

Vi måste prata om det där med ”avlastning”. Redan där är våra beslutsfattare ute och cyklar. Problemet ligger inte i att det behövs ”avlastning”. Problemet ligger i att man under lång tid utnyttjat akademisk kompetens till arbetsuppgifter som inte kräver vare sig högskola eller medicinskt kunnande. Barnmorskor och sjuksköterskor är traditionellt sett kvinnodominerade yrken som behandlats som slasktrattar och allt-i allor. Det är inte avlastning som behövs. Det är en omorganisation där specialistkunskap tillvaratas med renodlade arbetsbeskrivningar om vad som ingår i professionen.

Visst kan en barnmorska fixa grattisbrickan på förlossningsavdelningen. Men det är ett jäkla slöseri av kompetens.Bara för att man kan betyder det inte att man bör. Logiskt sett klarar väl en läkare också av att fixa några mackor och koka te. Men är det verkligen det universitetsutbildningen är till för? Varför är det så när det gäller andra professioner då, tex sjuksköterskor och barnmorskor. Behöver det ens vara en undersköterska?

Självklart finns det massor av uppgifter som inte kräver sjuksköterskekompetens, även om vården har förändrats markant under årens lopp. Teamarbete är grunden till god vård där alla är lika viktiga; från städare till överläkare. Men det finns inga genvägar till minskade vårdskador och säker vård. Det kräver hög kompetens. Det finns till och med vetenskapliga bevis för det. Men istället för att inse att många yrken är värdediskriminerade och faktiskt förbättra villkoren DRASTISKT och därmed utjämna ojämlikheten mellan könen i vårt land så försöker politiken att hitta genvägar. Men genvägarna är ett villospår som vilseleder och gräver en allt djupare vårdkris.

Tragiskt. Djupt tragiskt.

Åsa Mörner
Leg barnmorska, leg sjuksköterska
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

PS: Kära politiker- nästa gång ni ska ”satsa” på vården så kan ni väl bjuda in Vårdförbundet till samtal. Innan ni fattar beslut.