När jag berättar för personer jag träffar vad jag har för yrke så möts jag nästan alltid av ett stort frågetecken, att ha en yrkestitel som biomedicinsk analytiker har sina för- och nackdelar. Exempel på nackdelar är dels att är den lång och krånglig att säga, men framför allt att det inte är många som vet att vi finns eller vad vi gör, för vi är tyvärr en ganska liten och anonym yrkesgrupp. Samtidigt kan man säga att det är en fördel för då får jag en chans att berätta om vilket spännande och intressant yrke jag har!

Jag jobbar som biomedicinsk analytiker på det bakteriologiska laboratoriet vid Universitetssjukhuset i Örebro och har sedan 9 år tillbaka haft den stora förmånen att huvudsakligen få ägna mig åt forskning. Det har gjort att jag har fått en kontinuerlig utveckling av både yrkesrelaterad och personlig kompetens, vilket bland annat resulterat i att jag kan lägga till titeln medicine doktor till mitt namn! Att hålla på med forskning innebär även att upplägget av en arbetsdag kan variera väldigt mycket, så här kan en arbetsvecka se ut för mig:

Måndagen börjar med att jag är basgruppshandledare för en grupp läkarstudenter som ska försöka lösa fallet med Linnea, 20 år, som har feber och halsont. Blir en bra diskussion och jag kan bidra med mina kunskaper om labbanalyser och provsvar. Tillbaka till labbet och stämma av med min D-uppsatsstudent hur det gått med analyserna i helgen. Lunch och därefter en djupdykning i frysen för att leta fram de bakterieisolat jag ska jobba med under veckan. Avslutar dagen med att kolla igenom förrådet om det är något som behöver beställas.

Tisdag morgon, dags att kliva in i rollen som förtroendevald för Vårdförbundet och delta i områdessamverkan för Område Kärl, Thorax och Diagnostik. Inga särskilda ärenden på agendan utan mest en uppdatering av läget inom området. Snabbt tillbaka till labbet för veckomöte där viktigaste punkten är sommarplaneringen, resultatet blev minimal personalbemanning för att överhuvudtaget få ihop semestrarna – får hoppas på att folk inte blir sjuka i sommar! Efter lunch, stryka om isolaten från frysen och sedan ägna resten av dagen åt att läsa och kommentera studentens utkast till uppsats.

Onsdag förmiddag, dags att göra antibiotikakänslighetstest på isolaten från frysen. Skönt att få sitta vid labb-bänken några timmar och göra lite praktiskt arbete, inte behöva tänka utan bara jobba… Lunchen intas på Campus USÖ samtidigt med inläsning på fallet till eftermiddagens basgrupp. Livliga diskussioner i gruppen om det nya fallet gör att det blir en lång eftermiddag.

Torsdag och inga möten inplanerade! Avläsning av antibiotikakänslighetstesten på förmiddagen, mäta millimeterzoner och föra in i Excel-blad – enformigt men spännande att se resultaten. På eftermiddagen göra ett par analyser för att försöka provocera fram resistens mot ett par nya, ännu ej tillgängliga antibiotika. Lyckas bli klar tidigt och kan flexa ut.

Fredag och nytt möte väntar, denna gång med ett forskningsprojekt som rör multiresistenta bakterier i naturen. Några intressanta resultat har hittats som vi bestämmer ska verifieras av ett företag i Tyskland. Snabb lunch på universitetet och sen tillbaka till labb för att läsa av analyserna från igår. Hittar ingen resistens utan ändrar lite i analysmetoden och gör ett nytt försök.

Lördag och sovmorgon. Blir en tur till labbet på förmiddagen för att läsa av det nya försöket från igår, men fortfarande ingen resistens. Bestämmer mig för att börja om på måndag och tar helg istället.

Så här kan en vecka se ut, en stor variation av möten, inläsning och labbarbete, och med resultat som både är bra och dåliga. Sedan, när man står där med ett färdigt resultat och en artikel publicerad i någon mer eller mindre känd tidskrift, så glömmer man snabbt alla motgångar och bara njuter av framgången. Det är också detta som gör att jag tycker att jag har ett mycket spännande och intressant jobb och som gör mig stolt och glad när jag får berätta för andra vad jag jobbar med!

Jag är en biomedicinsk analytiker och jag gör en viktig insats i vården!

Vem är jag?

Jag heter Bengt Hellmark och jobbar som biomedicinsk analytiker inom Laboratoriemedicinska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro. Jag disputerade 2011 och har sedan dess fortsatt med forskning som framför allt är inriktad mot ledprotesinfektioner och hur man kan minska risken för att drabbas av en sådan infektion.