Stämningen i sociala medier blir ofta hätsk och hamnar lätt på ”slag-under-bältet-nivå”. Jag brukar inte ta åt mig särskilt mycket av alla troll som härjar runt i flödet, det finns gott om ”mindre vetande” och dessa individer drar sig oftast inte för att basunera ut sina vidriga åsikter.

För några veckor sedan fastnade jag framför dumburken när Opinion Live hade tema om kvinnliga fattigpensionärer.

”Glöm inte den lilla människan som byggt upp detta rika land och som människor från andra kulturer flyr till. Dagens gamla pensionärer, främst kvinnor, många ensamstående, kämpar varje månad med att få sitt livspussel att gå ihop”

Det kliar i mina Twitterfingrar och jag slänger ur mig några statusar baserade på Vårdförbundets livslönerapport, bla om att det skiljer 31% mellan en barnmorskas livslön och en civilingenjörs trots att yrkena kräver lika lång utbildning.

Det tar inte många sekunder innan det smattrar in en mängd svar. Från män. Med en nedvärderande översittarton förklarar de för mig, ”lilla söta gumman” att det är helt orimligt att jämföra dessa yrken. Jag borde väl fatta att det är såååå mycket svårare att både utbilda sig till och arbeta som civilingenjör. Dessutom är det” patetiskt att ta på sig offerkoftan och stå och gråta och tycka synd om mig själv. Varför blev jag inte civilingenjör då? Det är ju ett fritt val?!”

”Buhu, stackars dig. Slit av dig offerkoftan och inse att det är ett fritt val vilket yrke man väljer”

Jag brukar inte bli sårad så lätt. Som politiskt engagerad kvinna så är jag van vid att stånga mig lätt blodig, utan att det brukar bildas några ärr. Men den här gången har jag svårt att skaka av mig debatten, både den på SVT och mitt privata Twitterflöde.

Så jag är alltså mindre värd? Att rädda liv är inte så viktigt och behöver inte värderas särskilt högt? Att vilja förändra och förbättra innebär att jag tycker synd om mig själv?

Efter en sömnlös natt kliver jag upp och skakar av mig.

Det fria valet. Alla barnmorskor borde helt enkelt skola om sig och bli civilingenjörer. Egenvård får en ny dimension. Dags att utveckla bilförlossningskonceptet.

Är det alltså vad som krävs? Eller behöver jag genomgå en könstransplantation också; från kvinnlig barnmorska till manlig civilingenjör.

Är det vad som krävs för att Sverige ska bli jämställt?

Förresten så är jag ingen ”liten söt gumma”!!!!

Åsa Mörner
Värdediskriminerad leg sjuksköterska och barnmorska