Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Den obotlige optimisten

av Lämna en kommentar

Nytt år med nya möjligheter

Hur svårt kan det vara? Att ge rimlig ersättning och skapa normal arbetsmiljö i vården?

Det är otroligt stimulerande att få arbeta i vården. I alla år har medarbetarna fått vara med och bidra med idéer som gett verksamheten en otrolig skjuts framåt i utvecklingen. Det har gjort många känt sig delaktiga och man har känt yrkesstolthet.

Idag ser arbetsmarknaden annorlunda ut. Våra yrken är bristyrken och man kan välja och vraka bland jobb, speciellt om man har specialistkompetens.
Arbetstakten har höjts och trenden är att man ska efterlikna industrin med hög produktionstakt, som blivit på bekostnad av arbetsmiljön då man konstant arbetat med för lite personal. Liten eller ingen tid för att tänka utveckling eller förändring.
Det har överlåtits till andra personer, strateger, samordnare etc. Allt för att bedsidearbetet inte ska störas, men det var just det som gjorde att det var så roligt att arbeta.

Det kanske inte är så konstigt att arbeta som hyrsjuksköterska kan tilltala. Där ser lönebilden bättre ut, och möjligheten att påverka arbetstiden är stor, dock på bekostnaden av kontinuitet och vi känsla i arbetsgruppen.

Det borde inte vara en utopi att erbjuda mer individuella arbetstidslösningar och ha en plan för att förbättra lönevillkoren för våra medlemmar.

Mitt förändrings och förbättringsförslag:

 

  • Värdesätt våra medlemsgrupper
  • Ha flexiblare arbetstidslösningar
  • Se och hör alla medarbetare. (lyft bort arbetsuppgifter från 1:a linjens chef så tid finns)
  • Låt medarbetarna vara med i förändringsprocesser. (De bästa förändringsförslagen kommer från ”golvet” är min erfarenhet)
  • Det måste finnas tid för reflektion (vi jobbar med människor inte maskiner)

Hälsningar från den obotlige optimisten.

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska
Yrkesstolt men orolig

Nu är det jul igen….

av

Tomten ska organisera hela sin julverkstad och Regionen ska organisera sin verksamhet.

På avdelningarna ska personalen delas in i rätt ”nyckeltal” utifrån vårdtyngdsmätningar och ekonomi.

Man kan välja att se på detta som ett hot eller som en möjlighet.

Jag som tror gott om alla i grunden väljer att se det som en möjlighet!
Vården måste utvecklas och vara så effektiv som möjligt – så det gäller att använda kompetensen som finns i vården rätt.

Vårdförbundets medlemmar ska göra det vi är utbildade till att göra! Vi är arbetsledare som har omvårdnad som vår specialitet. Vi ska INTE fixa i kök, städa, bädda, kopiera/scanna… listan kan göras lång. Detta kan vi naturligtvis hjälpa till med om vi har tid över – men då tror jag någon räknat fel på ”nyckeltalen” för det är inte ekonomiskt försvarbart att använda våra resurser och vår kompetens på det viset. Vi ska vara arbetsledare i teamet som är närmst patienten. Vi ska leda och fördela det patientnära arbetet. Vi ska vara med och utveckla en god och säker vård för våra patienter – för vi kan vården!

Min förhoppning är att arbetsgivaren sneglar på de goda exempel som finns – där man lyckats skapa en bra ”kompetensmix” och dit man får sökande till sina lediga tjänster. Där har man börjat med blanka ark – vad ska en sjuksköterska göra och ansvara för? Vad ska en undersköterska göra, vad kan annan personal göra för att avlasta omvårdnadspersonalen? Ska man dessutom tänka in personcentrerad vård så lägger man till, vad kan patienten och anhöriga bidra med?

Det är teamet runt patienten som ska bli så effektivt och starkt som möjligt. Rätt kompetens på rätt plats. Utifrån detta kan man sedan se hur mycket vård man kan bedriva med de resurser man har. Det måste bli en balans mellan krav och resurser om man ska uppnå en ”god och säker vård”!

Vilka är det då som ska komma fram till resultatet? För mig är det självklart att det är på arbetsplatsträffen som man startar processen! Det är ju de som jobbar i verksamheten som kan den bäst!

Men jag har inte sagt att det kommer att vara enkelt – vi kan inte gå kvar i gamla fotspår. Vi måste inse att vi behöver tänka nytt och släppa på gamla vanor. ”Prestige kan fälla mycket tyvärr” som Helena Nyrén skrev i en av sina bloggar.

Vårdförbundets medlemmar ska vara stolta över den kunskap och erfarenhet vi besitter efter flera års universitetsstudier, den ska användas klokt och respektfullt när nyckeltalen ska räknas fram!

Med detta önskar jag er alla en riktigt God jul & ett spännande och prestigelöst Nytt år 2019.

Ulrika Hedelind
Leg. Sjuksköterska/Huvudskyddsombud
Vice ordförande avdelning Örebro

Jag önskar mig ingen guppy

av

När jag var ca tre äpplen hög så brukade jag, i god tid innan jul (läs slutet av sommaren) lämna min önskelista till mina föräldrar. Ett gediget arbete låg bakom listan, som oftast var flera sidor lång (ungefär i stil med Döda havsrullarna)
Vissa saker som stod på listan var givna år ut och år in. En häst, en hund, en katt…djurarterna tenderade att minska i storlek ju längre ner på listan man kom. Till slut landade det kanske på vandrande pinnar eller en guppy.

Ungefär så känns det när vi lämnar fram våra önskemål om villkorsförändringar till arbetsgivaren. Men en liten löneökning kan vi väl ändå få? – Absolut, men den blir inte många kronor, bara så ni vet. Det har vi inte råd med!

Vi kanske borde vända på steken: Hur har ni råd med att INTE uppfylla våra helt proportionerliga önskningar om förbättrade villkor?

Det står ingen regnbågsfärgad enhörning eller panflöjtsspelande hobbit överst på önskelistan. Inte ens en ynka svavelosande drake eller en grön trollstav från Ollivanders på Diagon Alley. Våra önskemål är betydligt mer modesta än så.

Vi vill inte bli sjuka av våra arbetstider

Vi vill ha kollegor med rätt kompetens och olika erfarenhetsnivåer.

Vi vill ha inflytande över vårt arbete

Vi vill ha löneutveckling. Inte futtiga 100-lappar som skiljer den som arbetat längst på avdelningen från den som är nyanställd.

År efter år författas önskelistor till arbetsgivare och politiker. Och varje år får jag samma känsla som jag fick när jag i 8-9 års åldern önskade mig ett arabiskt fullblod (som förmodligen skulle kunnat använt vår radhusträdgård som hage…): Det blir inget arabiskt fullblod. Men du kan få en guppy.

Vi vill inte ha en stackars akvariefisk längre. Men vi är heller inte intresserade av fluffiga fantasidrömmar eller verklighetsfrånvända illusioner.

Vi vill ha lön för mödan. Svårare än så är det inte. ‘

Men det är inte Tomten som ska langa upp den här presenten. Inte mina föräldrar heller förresten (förlåt för mina enformiga önskelistor som barn…)
Vår önskelista går till de som styr inom hälso- och sjukvården. Och till de som tillsätter medel till dessa, dvs våra politiker.

Och vi kan kalla det för önskelista, eftersom det är jul. Men egentligen handlar det faktiskt om en kravlista. Och den blir allt längre. En helt rimlig önskelista

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska och leg barnmorska

 

 

Chef och förtroendevald = samarbete

av

Som 1:a linjens chef insåg jag att ha förtroendevalda på min enhet var en styrka. Både för mig som chef men också för enheten. Samarbetet mellan oss var oerhört viktigt. Många gånger så går ledarskapet ut på att tillfredsställa organisations behov, dvs produktion, utan att se till patienten samt medarbetarens krav i så stor utsträckning. Som Eva Fernvall, f.d. ordförande i Vårdförbundet sa; ”när det är viktigare att hålla budget än att skapa förutsättningar för bra möten med patienterna, skapar det ett glapp mellan ledarskapet och medarbetarna som finns närmast patienten”.

Vårdförbundets förtroendevalda kan tillsammans med chef arbeta för en god arbetsmiljö och därmed skapa en attraktiv arbetsplats. Som chef tycker man (läs jag) ofta att sina egna idéer är bäst, just för man ofta gått och tänkt på olika frågor lite längre än medarbetarna innan de presenteras för dom. Chefen har ofta processat idéer och tankar under en längre tid och därmed kanske är dom lite mer genomtänkta. Då är det viktigt att man har någon som kan stå för oliktänkande och reflektioner. Det skapas dynamik i olika! Man ska inte tycka lika alltid, det blir bara konstigt. Där spelar de förtroendevalda en stor roll, de har valts genom förtroende från arbetsgruppen.

Jag blev en gång tillsagd av en medarbetare att jag gillade att diskutera för mycket, vilket jag i och för sig gör… men jag tycker att det är genom diskussionen man kommer någonstans, det kommer reflektioner och nya inspel som berikar original tanken. Om alla tyckte lika eller inte vågade/ ville tycka annat än chefen, skulle det inte hända något.

Kommunikationen och öppenheten spelar en viktig del i samarbetet mellan chefen och den förtroendevalda. Att ha en positiv ton i samverkan kan vara avgörande, det är inte viktigt vems idé det var, utan att idén kom! Prestige kan fälla mycket tyvärr.

Så till slut, DU förtroendevalda – presentera dig för din chef och säg jag vill vara med i förändringsarbete tillsammans. Och Du chef – jobba tillsammans med din förtroendevalda, arbetet kan underlättas!

/Helena Nyrén
Förtroendevald, fd 1.a linje chef
Vårdförbundet, Avd Örebro

En grå novemberdag splittrades min profession

av

En gråmulen novemberdag krävs det inte mycket för att man ska känna sig nedslagen. Mörkret och grådasket ligger liksom ett lock över huvudet och smyger sig in i minsta lilla por.

Det var också en gråmulen novemberdag som denna, då barnmorskeprofessionen söndrades och delades itu.

Svenska Barnmorskeförbundet röstade ja till att bli en yrkesförening inom SRAT.

Varför splittrade, kanske du tänker.  Som barnmorska brinner jag för min profession, för yrkets utveckling och för möjligheten att ha villkor som låter mig utöva den vård som bäst gagnar patienten.  Och, icke att förglömma; att få lön för mödan. Den möda som faktiskt tar 4, 5 år på universitet, ger två legitimationer och en unik kunskap om reproduktiv och sexuell hälsa. Den möda som bidrar till att svensk kvinnohälsa, ur ett globalt perspektiv faktiskt är på toppnivå. Vi har enats i kampen för att uppnå dessa mål. Ibland har det tyckts vara ouppnåeliga mål då vi fått kämpa med näbbar och klor för att få igenom minsta lilla förbättring för vårt skrå.

Vi har enats i vår kamp genom Vårdförbundet.

Men nu kommer det alltså att finnas två fackförbund som jobbar för att barnmorskeprofessionen ska få bättre villkor. För att kvinnor barn och familjer ska få det bättre. Båda med goda intentioner.

Två konkurrerande förbund som slåss för bättre villkor, men som samtidigt ska slåss om samma medlemmar.

Kontraproduktivt.

En grå novemberdag splittrades professionen. En ljus vårdag kanske vi enas igen. Fram till dess kommer jag och många andra av mina barnmorskekollegor runt om i landet att fortsätta enas under Vårdförbundets flagga. Vi finns här för dig. Vi finns här för landets alla kvinnor, barn och familjer.

Vårdförbundet- För en Barnmorska Under Livet. Hela Livet!

#enbarnmorskaunderlivet

 

Åsa Mörner och Rósa Ólafsdóttir, förtroendevalda barnmorskor och styrelseledamöter i Vårdförbundet avd Örebro

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

Styrelseledamot avd Örebro

 

Signaler om försämrad arbetsmiljö

av

I oktober varje år (vecka 43) arrangeras Europeiska arbetsmiljöveckan för att synliggöra ett hälsosamt arbetsliv. Det är en mycket bra tidpunkt för att lyfta upp och synliggöra arbetsmiljön på våra arbetsplatser runt om i länet.

Arbetsgivaren ska ordna en riskfri arbetsmiljö men vad händer när det inte upplevs vara på det sättet?

Låt säga att du och dina kollegor upplever att er arbetsmiljö försämrats den senaste tiden. Ni har själva observerat ett antal faktorer och möjliga förklaringar. Vad blir nästa steg?

  1. Lyft frågorna med din närmaste chef och be denne att tillsammans med er arbeta fram förslag på lösningar så att ni får en bättre arbetsmiljö.
  2. Lyft frågorna på arbetsplatsträffar (APT) och få med hela personalgruppen i arbetet. Kanske är ni fler personalkategorier på samma arbetsplats som påverkas olika av arbetsmiljön?
  3. Lyft frågan till samverkan genom den som är förtroendevald och skyddsombud. I samverkan kan ni sedan fatta beslut om förändringar.
  4. Genomför förändringarna och gör kontinuerliga uppföljningar så att ni ser att förändringarna får effekt och om inte: ta upp frågorna igen och gå tillbaka till steg 1.

Men tänk om chefen inte lyssnar? Tänk om chefen inte tycker att de frågor som ni anser vara viktiga har så stor betydelse?

Då börjar det bli dags att läsa på om vilka regler som gäller på arbetsmiljöområdet.

Arbetsmiljön regleras främst genom skrifter från Arbetsmiljöverket (AMV) och då är det kanske i första hand två föreskrifter som är av större vikt:

  1. AFS 2001:1 – Systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM)
  2. AFS 2015:4 – Organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA)

Den första, om systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM), har funnits med ett par år och har under tidens gång reviderats både 2003 och 2008. I den går det bland annat att läsa om vikten av att undersöka, genomföra och följa upp verksamheten för att förebygga olyckor och ohälsa.

Den andra, om organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA), är nyare och lyfter upp vikten av att främja en god arbetsmiljö och förebygga risk för ohälsa på grund av organisatoriska och sociala förhållanden i arbetsmiljön. Det kan till exempel röra frågor om arbetsbelastning, arbetstid och kränkande särbehandling. Sexuella trakasserier, som bland annat beskrivits under #metoo, går att applicera in i denna föreskrift.

I OSA beskrivs det bland annat att arbetsgivaren ska ta signaler om försämrad arbetsmiljö på allvar och därmed är vi tillbaka på punkten 1 här ovanför.

Lyfter du, dina kollegor eller ni tillsammans frågor om er arbetsmiljö är det signaler som er arbetsgivare aktivt måste arbeta med.

Tillsammans med er.

För om vi arbetar med frågorna tillsammans kommer vi betydligt längre än om var och en försöker ro åt sitt eget håll.

Marcus Folkö Müntzing
Huvudskyddsombud
Region Örebro län

Vad är ett regionalt skyddsombud, RSO?

av

Jag vill berätta om mitt uppdrag som Regionalt skyddsombud i Vårdförbundet som jag har tillsammans med min kollega Karin Nordén Persson. För att jag tror att det är ett uppdrag som många inte har så stor kunskap om.
Ibland får jag tyvärr höra – Vårdförbundet är väl inget för oss som är anställd hos privat arbetsgivare? Eller – Jag gick ur Vårdförbundet när jag tog anställning hos privat arbetsgivare. Det tycker jag är jättetråkigt att den bilden finns, att Vårdförbundet inte behövs eller inte kan ge bra stöd till medlemmar hos privata arbetsgivare. Det kommer jag förklara vidare, hoppas jag, i denna blogg.

Ett regionalt skyddsombuds uppdrag påminner mycket om uppdraget som huvudskyddsombud. Det utses av den lokala fackliga arbetstagarorganisationen och har till uppdrag att samordna skyddsarbetet på flera arbetsplatser. Skillnaden är att ett huvudskyddsombud verkar inom det område där hen är anställd. Ett regionalt skyddsombud verkar hos flera arbetsgivare, där hen oftast själv inte är anställd, ofta geografiskt avgränsat. I Vårdförbundet avdelning Örebro är det geografiska området Örebro län. Rätten att utse RSO regleras i arbetsmiljölagen, 6 kap. Skyddsombud har funnit i Sverige sedan 1912 och regionala skyddsombud sedan 1949, så alltså ingen ny företeelse.

Varför har vi i Vårdförbundet regionala skyddsombud?

Svaret på fråga kan tyckas självklar: För att säkerställa att fackligt skyddsarbete kan bedrivas även på små arbetsställen utan eget huvudskyddsombud eller skyddskommitté. Anställningen ser idag annorlunda ut för Vårdförbundets professioner mot vad den har gjort tidigare. Andelen privata vårdgivare och bemanningsföretag ökar stadigt och med det blir fler av våra medlemmar anställda där. Vården flyttar allt mer hem från slutenvården, vilket leder till att mer vård bedrivs inom kommunerna. Att möta och stödja medlemmar hos små arbetsgivare kan vara en utmaning. Här kommer de regionala skyddsombuden in, för alla arbetstagare har rätt till säkra, trygga och utvecklande arbeten oavsett arbetsgivare.

RSO uppdragets fokus är på de mindre företagen, där den regionala skyddsombudsverksamheten många gånger är en viktig resurs för arbetsmiljöarbetet, för både anställda och arbetsgivare. I uppdraget ingår att besöka arbetsstället, informera om arbetsmiljöfrågor samt driva på och bevaka att arbetsgivaren uppfyller sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen, arbetsmiljöförordningen och föreskrifterna. En viktig del av RSO-uppdraget är att aktivera det lokala skyddsarbetet, bland annat genom att jobba för att lokalt skyddsombud utses bland medlemmarna på arbetsstället. Fördelen med att ha ett ”eget” skyddsombud är ju att hen finns på plats just på det aktuella arbetsstället. Att vara skyddsombud på ett mindre företag är dock inte alltid lätt. Därför ingår det i RSO-uppdraget att fungera som stöd och bollplank för de lokala skyddsombuden. Det kan handla om att vara mentor för nyvalda skyddsombud och att rent allmänt finnas till hands för att ge information, besvara frågor och komma med tips och råd. RSO kan också behöva bistå ett skyddsombud rent konkret i komplicerade situationer. Problem som uppstår i arbetsmiljöfrågor ska givetvis i första hand lösas mellan parterna på det berörda arbetsstället. Om det inte lyckas ska RSO hjälpa till med att driva ärendet vidare. Arbetsmiljöarbetet är dock ett lagarbete, där hela den fackliga organisationens samlade styrka, kunskaper och resurser ska utnyttjas.

Arbetar du hos en privat arbetsgivare eller i en kommun som saknar förtroendevald/skyddsombud? Hör gärna av dig till Vårdförbundet avdelning Örebro: info.orebro@vardförbundet.se Jag och Karin kommer gärna ut till din arbetsplats och träffar dig och dina kolleger, så kan vi diskutera hur vi kan stötta er.

 

Vid tangenterna:

Nadya Lehto

Regionalt skyddsombud

I Vårdförbundet avdelning Örebro

Beredskapen ersätts av arbetstid

av

Resursbrist och brister i patientsäkerheten har lett till att ambulanssjukvården har blivit tvungna att växla in beredskap till arbetstid.

Att beredskapen försvinner har föregåtts av ett arbete där både Vårdförbundet och arbetsgivaren under flera år jobbat med frågan om att ha arbetstid istället för beredskap.
En av anledningarna är att antalet ambulanser kvällstid inte räcker till, och inställelsetiden är för lång vid beredskap.
Det har lett till resursbrist som i värsta fall kunnat leda till patientskada pg a att inga ambulanser finns att tillgå.

Vid samtal med arbetsgivaren anser de att beredskap är ett sätt att utnyttja sin personal, och att man inte är en attraktiv arbetsgivare.
Som sjuksköterska på ambulansen i Örebro arbetar vi varannan helg, rotation mellan dag och natt och i perioder är arbetet väldigt intensivt och möjligheten att ta rast uteblir. Fram till idag har vi därtill haft beredskap på schemat vilket inneburit ytterligare arbete utanför ordinarie veckoarbetstid.

Både fack och arbetsgivare är nöjda med förstärkning av resurserna och förbättring av villkoren.

Vi hoppas att fler verksamheter med beredskap i Regionen ser över sin verksamhet där beredskap tillämpas och förbättrar villkoren även där.

 

Hans Nilsson
Huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

 

 

Med eller utan rosa fjädrar, glitter och regnbågsfärger

av

Rosa plymer, vajande flaggor och mer eller mindre provocerande jippon. Varför ska vi som fack- och yrkesförbund engagera oss i Pride? Det borde väl inte vara vårt uppdrag, vad har det med lön, villkor och arbetsmiljö att göra?

Faktiskt hur mycket som helst.

Vi arbetar med att du som anställd ska må bra på din arbetsplats. De allra flesta arbetsgivare har en värdegrund som beskriver att ingen ska kränkas eller särbehandlas. Men trots det så är det många som inte vågar vara öppna på sina arbetsplaster med vem de egentligen är och vilken sexuell läggning de har. Enligt en EU-rapport så är det tom så många som 80 %! Orsaken är att man är rädd för att utsättas för kränkande beteenden och särbehandling.

Vem som helst kan förstå att det är ohållbart att leva ett dubbelliv; att behöva upprätthålla en fasad och vara en annan människa än den du egentligen är bara för att du är på din arbetsplats. Till slut finns ingen ork kvar och kanske tvingas man att säga upp sig eller sjukskrivas pga att all energi går åt för att leva ett låtsasliv.

Ett stort ansvar ligger såklart på arbetsplatsens ledning. Hur ser attityden ut, hur snackas det i fikrummet och hur mycket får man sticka ut utan att anses vara obekväm? Men vi har alla ett eget ansvar för hur vi behandlar våra arbetskamrater.

Självklart avspeglas kollegiets attityder också på hur vi bemöter våra patienter. Om vi inte kan acceptera vår egen kollega för den hen är, så är risken överhängande att patienten inte heller bemöts på ett humant sätt.

Allvarligt. Det handlar inte om rosa fjädrar eller glittriga platåskor. Det är 2018 nu. En människa är en människa. Kärlek är kärlek. Tillsammans hyllar vi mångfald, olikheter och rättigheter. Det ska vara en självklarhet att du får vara dig själv oavsett din identitet och oavsett vem du älskar. Inte bara på din fritid utan även på jobbet.

Och därför är det en självklarhet att Vårdförbundet är delaktiga och engagerade i Pride.  Med eller utan fjädrar, glitter och regnbågsfärger.

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska och barnmorska
Styrelseledamot avd Örebro
Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

Det borde inte vara så svårt

av

Förberedelserna på landets högskolor och universitet är i full gång. Studiehandledningar finputsas, lokalerna storstädas och kursmaterialet synas. Snart kommer de. Framtidens vård.

Studenterna. Lösningen på absolut HELA krisen i vården.

Åtminstone om vi ska tro på våra politiker. Universallösningen lyder: “Utbilda fler så kommer vi inte ha några vårdköer, vårdrelaterade patientskador eller ohälsosamma arbetstider!”
Hörde en siffra om att samtliga elever som går i gymnasiet skulle behöva välja en vård och omsorgsutbildning för att vi ens skulle vara i närheten av att klara av bemanningen i framtiden (P1 Morgon 180820). Som om det skulle hända?

Det krävs mycket för att klara av att utbilda sig på universitet och högskola, för att inte tala om hur mycket som krävs för att klara av yrket när du är färdigutbildad. Och det viktigaste borde väl vara att vi examinerar kompetenta professioner. Kvalitet före kvantitet. Det är dessutom dyrt, både för stat, universitet och studenten själv att lägga tid, energi och pengar på att påbörja men ej slutföra studier, eller ännu värre; påbörja sin yrkeskarriär utan att vara lämpad för yrket.

Krisen i vården kommer att finnas med oss i många år framöver, kanske tom decennier. Och ju längre tid det tar innan våra beslutsfattare kommer med realistiska förslag om hur vi kan påbörja arbetet för att uppnå trygg och säker vård där medarbetarna trivs och utvecklas, desto mer svårlöst blir det.

Självklart behöver vi utbilda. Men vi får aldrig tulla på kvalitén! God vård kräver kompetens, det är tom vetenskapligt bevisat. Och vårdkrisen består av så mycket mer än brist på personal. Innerst inne borde väl de flesta veta att det faktiskt handlar om brist på attraktiva villkor.

Steg nummer ett för att åtgärda krisen är alltså att förbättra villkor och lön. Svårare än så är det faktiskt inte.

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska och barnmorska