Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Situationen på IVA visar på trycket i villkorsfrågan

av

I dagarna har det varit stora nyheter i lokal media om att Intensivvårdsavdelningen, IVA, på USÖ tvingas dra ner på platser på grund av den specialistsjuksköterskebrist som råder.
Tidigare har specialistsjuksköterskorna tagit flertalet extrapass för att täcka upp luckorna, men deras ork räcker inte till och därför har de nu sagt att de inte tar fler extrapass på frivillig basis utan bara på beordrad övertid.

Bristen på specialistsjuksköterskor gör nu att Region Örebro län tvingas, ”tillfälligt”, dra ner på antalet IVA-platser på USÖ från 8 till 6. Arbetsgivarens definition av tillfälligt är i det här fallet 30 veckor.

Resultatet av neddragningen har gjort att specialistsjuksköterskorna och läkarna på IVA nu sagt ifrån.

Läkarföreningen beskriver att patientsäkerheten är ”hotad i princip hela tiden”. Överläkarna på IVA gör analysen att villkoren för att studera vidare till specialistsjuksköterska är för dåliga och att det därför inte finns tillräckliga incitament för att fler grundutbildade sjuksköterskor ska studera vidare än för att minimalt täcka pensionsavgångar. Likt specialistsjuksköterskorna anser läkarna att löneskillnaderna helt enkelt är för dåliga mellan en grundutbildad och en specialistutbildad sjuksköterska. Vårdförbundets förtroendevalda på IVA hoppas att arbetsgivaren nu förstår allvaret.

SKL hävdar samtidigt att det inte finns något tryck i frågan om lönerna för Vårdförbundets medlemsgrupper.

Undertecknad vill därför vända sig direkt till Andreas Svahn (S) och Karin Sundin (S) som båda sitter med i SKL. Svahn som ersättare i SKL:s styrelse och Sundin som representant i SKL:s sjukvårdsberedning.

När SKL hävdar att det inte finns tryck i frågan om bättre villkor för Vårdförbundets medlemmar är det allt annat än korrekt. Vår egen regionala situation visar det med all oönskvärd tydlighet.

Det finns ett enormt tryck i att villkoren för Vårdförbundets medlemmar måste förbättras. Det är bara en struts, med sin enträgenhet att stoppa huvudet i sanden, som kan hävda någonting annat.

Problemet är heller inte bara en isolerad ö på IVA, samma brist på Vårdförbundets medlemsgrupper går att finna på mer eller mindre valfri vårdcentral, operationsavdelning och vårdavdelning, men också på röntgen, i våra laboratorier och på förlossningsavdelningar.

I hela Region Örebro län.

Det är dags för bättre villkor.

Nu har ni chansen! Berätta för era kollegor i SKL att trycket för bättre villkor finns och att SKL behöver gå Vårdförbundet till mötes i avtalsförhandlingarna om nytt centralt kollektivavtal.

Marcus Folkö Müntzing
Legitimerad sjuksköterska
Vårdförbundet avdelning Örebro

Biomedicinskanalytiker- vad gör dom?

av

Ett smalt yrke men med många möjligheter: Så kan man beskriva professionen Biomedicinsk Analytiker. Du kan hitta oss på alla olika sjukhuslaboratorier, blodcentraler, i primärvården och inom industrin. Detta är bara några av de vägar man kan gå om man inte hellre vill forska såklart. Vi är en inte så stor grupp och då vill vi såklart slå ett slag för vår yrkesgrupp på vår alldeles egna dag! Här kommer tre presentationer om hur olika en biomedicinsk analytikers yrke kan vara.

BMA? Vad är det för yrke? Det är frågan jag ofta får när jag berättar vad jag jobbar med. Det är egentligen  inte den lättaste frågan att svara på . Men bara för att visa hur olika det kan se ut för en Biomedicinsk analytiker ska ni få möta mig och två av mina kollegor.

Mitt namn är Marianne Eklund och jag jobbar som laboratorieansvarig på en vårdcentral i Örebro. Min arbetsdag börjar med att kontrollera så att alla mina analysapparater mår bra. Det gör jag genom att köra kontroller.

Vi skickar mycket prover till sjukhuset eftersom vi har transport dit tre ggr/dag.

Men de vanligaste analyser som bla  urinprov , infektionsprover och halsprover gör vi här.  Det är bra för både läkare och patient , för då kan patienten få svar under besöket och läkaren sätta in snabb behandling om så behövs.

Jag är både läkare, barnmorskor och sköterskor behjälplig med diverse frågor gällande analyser och provtagning.

Att ha ett så tätt samarbete med olika professioner  är både lärorikt och stimulerande.

Men ändå är det i mötet med patienten den största behållningen med mitt yrke finns. Att svara på frågor och att utöva ett  medicinskt ”detektivarbete” ger energi. Efter tjugo år på samma arbetsplats känner jag såklart igen många patienter men hela tiden är det en strid ström av nya möten.

I mitt yrke måste man vara stresstålig och kunna ha många bollar i luften samtidigt. Visst finns det dagar då jag känner mig helt uppsnurrad, men i mötet med patienten kommer lugnet ofta tillbaka.
Att vara först med att upptäcka ett för högt socker på ett litet barn, eller ett lågt blodvärde på en äldre kvinna gör att man inser sin viktiga roll i det medicinska kugghjulet.

Med vänliga hälsningar
Marianne Eklund
Leg. Biomedicinsk Analytiker

“Jag har alltid vetat att jag velat jobba med medicin på något sätt men inte riktigt hur. Jag sökte till biomedicinsk analytiker i Örebro utan att riktigt ha full koll på vad det innebar. Jag börjar närma mig 11-år i yrket och har aldrig ångrat mitt val, jag är på helt rätt plats!

Att få vara en del i ledet för att förstå vad som gör en person sjuk och samtidigt kunna bidra till och följa upp en behandling är något väldigt kraftfullt.
Idag jobbar jag på Klinisk Mikrobiologi där jag som BMA ansvarar för bakterie- och viruspåvisning i serumprov såsom HIV, Hepatit och Syfilis. Vi har ett tätt samarbete med transfusionsmedicin då alla blod-,plasma- och trombocytgivningar screenas för eventuell blodsmitta innan enheten ges till patient. Förutom dessa prover så screenas även prover där man vill utreda eventuell blodsmitta i samband med t ex graviditet eller inför en behandling. Alla nyupptäckta positiva HIV-, hepatit- eller syfilisprover måste konfirmeras vilket framförallt görs med halvautomatiserade men även ibland manuella metoder. I slutänden så är det jag som BMA som väver ihop det serologiska mönstret och ser om det ger en rimlig uppfattning om infektionsstatus vilket jag i vissa fall godkänner själv och i vissa fall förmedlar till medicinskt ansvarig läkare som validerar provsvaret som går till kunden.

Jag har även förmånen att jobba med klinisk immunologi såsom utredningar av celiaki- och allergifrågeställningar eller bindvävs- och vaskulitsjukdom. Denna variation av arbetsuppgifter gör att livet på lab aldrig blir tråkigt och att vi utmanas för var dag.

Att jobba som BMA är fascinerande då det ställer stora krav på teoretisk kunskap liksom manuellt handhavande och en drivkraft att sätta patienten i fokus och leverera provresultat med hög kvalitet.”

Med vänliga hälsningar
Anna Maria Delis
Leg. Biomedicinsk Analytiker

Jag blev Biomedicinsk analytiker av en slump och har nu jobbat inom yrket i snart 30 år. Jag har fortfarande inte ångrat mitt yrkesval. Vi är en kanske en något osynlig yrkesgrupp men vi utför ett viktigt arbete i ledet att ställa diagnoser och följa behandlingar av patienter.

Min arbetsplats är Klinisk Kemi; USÖ. Jag arbetar främst med hematologi dvs läran om blodet och dess sjukdomar. Den stora massan hematologiprover analyseras på ett hematologiinstrument. Därifrån sållas patologiska prover ut som går vidare till manuell granskning i mikroskop. På senare år utförs granskningen delvis med digital diagnostik. Att klassa och differentiera celler är jätteintressant. Att det är jag och mina kollegor som faktiskt är de första som veta att en person drabbats av en anemi eller leukemi är hissnande. Att vi kan hjälpa till så att patienten får rätt diagnos och får hjälp att må bättre är stimulerande. Vårt arbete medför ett stort ansvar och det är viktigt att man har den rätta kompetensen.

Alla regionens Primärvårdslab ingår i samma kvalitetsäkringssystem, vilket innebär att vi alla arbetar utifrån samma dokument och riktlinjer.

Med andra ord  så ska vi alla kunna byta arbetsplats med varandra utan att våra rutiner att arbeta efter ändras.

Med vänliga hälsningar
Kristina Nilsson
Leg. Biomedicinsk Analytiker

We´re Only in It for the Money!

av

Är det bara lönen som betyder något för oss? År ut och år in hörs tjatet från sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor; ”Vi vill ha mer i lönekuvertet!”. Med dollartecken i ögonen, andra sportbilen på garageuppfarten och femte lyxsemestern inbokad för i år, slår vi återigen näven i bordet för att kunna fylla vår penningpåse till bredden. We´re Only in It for the Money!

Visst är det så! Självklart sökte jag in på sjuksköterskeprogrammet och barnmorskeprogrammet för att kunna segla upp i topp bland landets inkomstmiljonärer. Och mycket vill ha mer- i årets avtalsförhandlingar vill vi ha ÄNNU mer pengar till våra yrkesgrupper. Vilka girigbukar vi är va?

Känner du dig träffad? Nej, jag trodde inte det heller…. För det finns väl INGEN som har sökt sig till dessa yrken för att bli rik. Men det är stor skillnad på att tjäna storkovan och att få lön för den insats man faktiskt bidrar med. Det är just därför vi befinner oss i avtalsrörelse. Och det är därför vi ”tjatar” om lön. År ut och år in.

Jag var nyligen och besökte en nära anhörig som befinner sig på en vårdavdelning på ett av landets större sjukhus. Jag konstaterade snabbt att genomsnittsåldern bland sjuksköterskorna var mycket låg. Det är absolut inget fel på unga sjuksköterskor, men var finns alla erfarna, rutinerade? De trygga, stabila sjuksköterskorna som jobbat på avdelningen sedan medeltiden och som kan allt om avdelningen och de olika diagnoserna som behandlas där på sina fem fingrar?

Faktum är att dessa guldklimpar, för det är just vad de är, lyser med sin frånvaro på de allra flesta vårdavdelningarna som jag besökt under senare tid. Studenter som befinner sig på VFU, dvs ”praktik”, handleds av nyutbildade sjuksköterskor som i princip själva var studenter i förrgår. Den mest erfarna på avdelningen har max ett eller ett par år på nacken.

Det lönar sig inte att vara erfaren, att vara sin arbetsplats trogen genom att utvecklas och stanna kvar där. Det lönar sig inte att vara bäst.

Resultatet av det?
• Vården dräneras på erfarenhet och kompetens
• Risken för misstag som drabbar patienten ökar drastiskt
• Alltför få arbetar kvar i vården
• Vårdavdelningar kan inte hålla öppet pga för få anställda
• Vårdplatserna minskar pga brist på personal
• Vår befolkning får inte den vård de behöver

Det som är allra mest frustrerande är att det borde vara en enkel sak att lösa. Dessutom går det ju bra för Sverige. Åtminstone om man får tro våra politiker. Men när det handlar om att erbjuda attraktiva villkor till undervärderade barnmorskor så finns det aldrig pengar. Någon mer än jag som är less?

Vården klarar sig inte utan våra professioner. Vår befolkning klarar sig inte utan vård. Inte så avancerad vetenskap att begripa…

Nej, det är inte bara lönen som betyder nåt. Men genom högre löner kan vi rekrytera och behålla fler, vilket leder till högre bemanningstäthet och fler öppna vårdplatser. Det är en vinst för både anställda och för vår befolkning. Nu är det dags att öppna penningpåsen och fördela den dit det behövs. Det vore inte en dag för tidigt. Snarare flera år försent.

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska och leg barnmorska¨
Förbundsstyrelseledamot och avdelningsstyrelseledamot i Vårdförbundet

Ge oss den lön vi förtjänar

av

Nu Kräver Vårdförbundets medlemmar rätt värdering på arbetsmarknaden.

Sjuksköterskor, Barnmorskor, Röntgensjuksköterskor och Biomedicinska
analytiker behöver en uppriktig debatt om vår arbetssituation och lön.

 Vi kräver lön för det kvalificerade yrkesarbete vi utför och ett rättvist lönesystem och en god arbetsmiljö.
Det är inte logiskt att den som valt att vidareutbilda sig till specialist ska gå ner i lön och behöva bekosta sin specialistutbildning själv.
Allt tyder nu på att fler kommer lämna yrket eller känner sig tvingade att byta arbetsgivare för att höja sin lön.

 – Att så många av våra yrken inte är rätt värderade på arbetsmarknaden har även bidragit till en ökad personalomsättning och den minskade kontinuiteten har lett till fler stängda vårdplatsers samt uppskjutna operationer och behandlingar.

Vi känner oss särbehandlade och uteslutna när det gäller löneutvecklingen.
Vi är multikompetenta och får för varje år mer ansvar som vi tacksamt tar emot, men löneförhöjningarna uteblir.
Mångårig kompetens försvinner för att ersättas av personal som saknar kompetens och detta äventyrar patientsäkerheten.

En förbättrad löneutveckling under hela karriären är den i särklass viktigaste åtgärden för att fler sjuksköterskor ska bli rätt värderade på arbetsmarknaden.

Att öka antalet sjuksköterskor i den kliniska verksamheten är ytterligare en åtgärd som kan förbättra situationen.

 

Vid pennan Eva Harrysson en hoppfull legitimerad Sjuksköterska med specialist

utbildning till Distriktsköterska, Anställning i Örebro Kommun i hemsjukvården,

År i yrket 21 Lön 38850 Kr.

 

 

 

Hipp hipp hurra, det är våran dag idag!

av

Är du en av de ca 3,6 miljoner lyckligt lottade som har ett kollektivavtal på din arbetsplats? Grattis i så fall!

 

Du kanske tror att det är en självklarhet med kollektivavtal? Eller att det bara är nån sorts gråtrist överenskommelse mellan kostymklädda gubbar på ett kontor, något som egentligen inte har någons större inverkan på ditt liv? Fel Fel Fel!
När det finns kollektivavtal på din arbetsplats så betyder det att din arbetsgivare betalar en summa pengar till en försäkring som du som anställd har. Det handlar om tusentals kronor varje månad, alltså inga småsummor. När du erbjuds en tjänst på en arbetsplats med kollektivavtal så kan du nöja dig med att förhandla om vilken lön du ska ha, det andra förhandlas centralt så att man inte ska gå miste om de fördelar som ens anställning kan innehålla.

 

Har du ens tänkt på att du faktiskt får just fördelar i din tjänst om du har kollektivavtal, nämligen kollektivavtalad tjänstepension, bestämmelser om arbetstider och övertid, sjuklön, reseersättning och årliga lönerevisioner, för att nämna några. Det motsvarar en liten nätt summa på ca 80 000kr/ år. Utan kollektivavtal får du förhandla fram allt ensam. Och hur lätt är det? Kanske för vissa, med för de flesta är det definitivt inte det.

 

Det finns bara fördelar med ett kollektivavtal. Däremot finns det en del smutskastning angående kollektivavtal. Läs gärna mer om det här.
Den svenska partsmodellen är unik. Och avundsvärd (missa inte filmen “Like a Swede” via länken).

Fram med ballonger, tårta och fanfarer. Idag är det Kollektivavtalets dag; en dag helt klart värd att fira!

 

Fortfarande skeptisk till kollektivavtal? Hör av dig till oss eller få mer information via knegdeg.se

 

Åsa Mörner,

kollektivavtalad.

Jag är felvärderad

av

Jag blev glad när statsministern i regeringsförklaringen pratade om att villkor och arbetsmiljö måste förbättras i vården, för att fler unga ska söka sig dit och vilja stanna kvar.

Det är helt i linje med de diskussioner vi haft med politiker, ledare och medlemmar i Region och kommun.

Citat ur regeringsförklaringen ” Villkor och arbetsmiljö ska förbättras för anställda i vård och omsorg, så att fler unga vill söka sig dit och jobba kvar – i vetskapen om att jobbet inte bara är viktigt, utan också utvecklande. Fler ska kunna studera till specialistsjuksköterska med bibehållen lön.”

Men som alltid larmas det om stort underskott i budgeten. Argument som jag hört sedan jag började som sjuksköterska 1988. Skillnaden då mot nu var att arbetsmarknaden var mättad på våra professioner. Idag är det en skriande brist på all legitimerad personal i våra yrken, såväl grundutbildade som specialister.

Trots att de flesta i den offentliga debatten är överens om satsningar måste göras för att förbättra villkoren i vården, få personal att stanna kvar och locka till sig nya men det verkar inte nå fram till tjänstemännen och jag ser en viss handfallenhet inför situationen.

Därför har vårt uppsagda avtal och yrkanden riktat fokus mot bristen på löneutveckling och att man måste kunna ha en acceptabel löneutveckling och karriär när man jobbar patientnära.

I vården har termen ”produktion” kommit att bli väldigt viktig. Detta direkt hämtat ur produktionsindustrin.

Då säger jag att nu är det dags att ”marknadsanpassa” våra löner, då det egentligen inte finns något val om den nedåtgående spiralen ska brytas.

I privat verksamhet säger man att lönen är ett resultat av det arbete man utför.

Håller ni med?

Hans Nilsson
Samhällsintresserad
Lågt värderad Leg. Sjuksköterska

Kom och se biofilm med avdelning Örebro

av

Snart är det dags för Vårdförbundets årliga biokväll. Den brukar vara mycket uppskattad och den här gången bjuder vi på en förhandsvisning av filmen ”En kvinna bland män” samt popcorn och dricka. Innan filmen börjar ger vi dessutom information om aktuellt läge om vårt uppsagda löneavtal.

Torsdagen den 28 februari är det dags för Vårdförbundet avdelning Örebros årliga biokväll. Den här gången blir det en exklusiv förhandsvisning av filmen ”En kvinna bland män” som handlar om advokaten Ruth Bader Ginsburg som driver ett banbrytande fall som helt kan förändra hur domstolarna ser på könsdiskriminering i en tid då kvinnor inte fick plats i det mansdominerade amerikanska rättsväsendet.

Idag är Ruth Bader Ginsburg en av den amerikanska högsta domstolens ordinarie domare och filmen som vi ska få se bygger på verkliga händelser från hennes tidiga karriär.

Vårdförbundet bjuder dessutom på popcorn och dricka till filmen och innan filmen startar kommer vi att berätta och ge information med fokus på det löneavtal Vårdförbundet sagt upp.

Du anmäler dig via portalen för aktiviteter och utbildningar.

Välkommen!

 

Skräckblandad förtjusning inför examen

av

Med lite mindre än ett år kvar tills man kommer att gå ut genom dörrarna på Örebro universitet för sista gången och då som legitimerad sjuksköterska har en hel del saker passerat. Tentor, examinationer, VFU. En känslomässig berg och dalbana över studier samt den framtida yrkesrollen.

Fortfarande är tanken över legitimationen både skrämmande men välkomnande.

Dock kommer jag hela tiden tillbaka till tanken över att hur sjuksköterskeyrket kommer innebära att lära sig saker genom hela arbetslivet, att det kommer vara ok att inte veta allting, att det kommer vara ok att ställa alla dom där frågorna som kommer uppstå. Både under tiden som student och som legitimerad sjuksköterska. Och det är faktiskt en tanke som känns väldigt bra. Att veta att det är ok att inte ha svaren på allting och att hela det kommande yrkeslivet kommer leda till nya lärdomar.

Och fram till dess. En dag i taget, en uppgift i taget och ha en bra VF studentdag.

Björn Johansson
Sjuksköterskestudent vid Örebro Universitet.

Den obotlige optimisten

av

Nytt år med nya möjligheter

Hur svårt kan det vara? Att ge rimlig ersättning och skapa normal arbetsmiljö i vården?

Det är otroligt stimulerande att få arbeta i vården. I alla år har medarbetarna fått vara med och bidra med idéer som gett verksamheten en otrolig skjuts framåt i utvecklingen. Det har gjort många känt sig delaktiga och man har känt yrkesstolthet.

Idag ser arbetsmarknaden annorlunda ut. Våra yrken är bristyrken och man kan välja och vraka bland jobb, speciellt om man har specialistkompetens.
Arbetstakten har höjts och trenden är att man ska efterlikna industrin med hög produktionstakt, som blivit på bekostnad av arbetsmiljön då man konstant arbetat med för lite personal. Liten eller ingen tid för att tänka utveckling eller förändring.
Det har överlåtits till andra personer, strateger, samordnare etc. Allt för att bedsidearbetet inte ska störas, men det var just det som gjorde att det var så roligt att arbeta.

Det kanske inte är så konstigt att arbeta som hyrsjuksköterska kan tilltala. Där ser lönebilden bättre ut, och möjligheten att påverka arbetstiden är stor, dock på bekostnaden av kontinuitet och vi känsla i arbetsgruppen.

Det borde inte vara en utopi att erbjuda mer individuella arbetstidslösningar och ha en plan för att förbättra lönevillkoren för våra medlemmar.

Mitt förändrings och förbättringsförslag:

 

  • Värdesätt våra medlemsgrupper
  • Ha flexiblare arbetstidslösningar
  • Se och hör alla medarbetare. (lyft bort arbetsuppgifter från 1:a linjens chef så tid finns)
  • Låt medarbetarna vara med i förändringsprocesser. (De bästa förändringsförslagen kommer från ”golvet” är min erfarenhet)
  • Det måste finnas tid för reflektion (vi jobbar med människor inte maskiner)

Hälsningar från den obotlige optimisten.

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska
Yrkesstolt men orolig

Nu är det jul igen….

av

Tomten ska organisera hela sin julverkstad och Regionen ska organisera sin verksamhet.

På avdelningarna ska personalen delas in i rätt ”nyckeltal” utifrån vårdtyngdsmätningar och ekonomi.

Man kan välja att se på detta som ett hot eller som en möjlighet.

Jag som tror gott om alla i grunden väljer att se det som en möjlighet!
Vården måste utvecklas och vara så effektiv som möjligt – så det gäller att använda kompetensen som finns i vården rätt.

Vårdförbundets medlemmar ska göra det vi är utbildade till att göra! Vi är arbetsledare som har omvårdnad som vår specialitet. Vi ska INTE fixa i kök, städa, bädda, kopiera/scanna… listan kan göras lång. Detta kan vi naturligtvis hjälpa till med om vi har tid över – men då tror jag någon räknat fel på ”nyckeltalen” för det är inte ekonomiskt försvarbart att använda våra resurser och vår kompetens på det viset. Vi ska vara arbetsledare i teamet som är närmst patienten. Vi ska leda och fördela det patientnära arbetet. Vi ska vara med och utveckla en god och säker vård för våra patienter – för vi kan vården!

Min förhoppning är att arbetsgivaren sneglar på de goda exempel som finns – där man lyckats skapa en bra ”kompetensmix” och dit man får sökande till sina lediga tjänster. Där har man börjat med blanka ark – vad ska en sjuksköterska göra och ansvara för? Vad ska en undersköterska göra, vad kan annan personal göra för att avlasta omvårdnadspersonalen? Ska man dessutom tänka in personcentrerad vård så lägger man till, vad kan patienten och anhöriga bidra med?

Det är teamet runt patienten som ska bli så effektivt och starkt som möjligt. Rätt kompetens på rätt plats. Utifrån detta kan man sedan se hur mycket vård man kan bedriva med de resurser man har. Det måste bli en balans mellan krav och resurser om man ska uppnå en ”god och säker vård”!

Vilka är det då som ska komma fram till resultatet? För mig är det självklart att det är på arbetsplatsträffen som man startar processen! Det är ju de som jobbar i verksamheten som kan den bäst!

Men jag har inte sagt att det kommer att vara enkelt – vi kan inte gå kvar i gamla fotspår. Vi måste inse att vi behöver tänka nytt och släppa på gamla vanor. ”Prestige kan fälla mycket tyvärr” som Helena Nyrén skrev i en av sina bloggar.

Vårdförbundets medlemmar ska vara stolta över den kunskap och erfarenhet vi besitter efter flera års universitetsstudier, den ska användas klokt och respektfullt när nyckeltalen ska räknas fram!

Med detta önskar jag er alla en riktigt God jul & ett spännande och prestigelöst Nytt år 2019.

Ulrika Hedelind
Leg. Sjuksköterska/Huvudskyddsombud
Vice ordförande avdelning Örebro