Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Skit i semestern

by

Ett tufft år i pandemins tecken lackar mot semester, och i år har ledningen lovat att alla ska få det man enligt lagen har rätt till nämligen 4 veckors semester.

Det känns bra i den fackliga ådran att arbetsgivaren så tydligt informerar att sommarsemestern för alla i hälso och sjukvården kommer att beviljas. Vi har efter förra kaosartade sommaren verkligen arbetat med och lyft semesterfrågan i alla samverkansforum och med våra folkvalda.

Så långt känns det som vi blivit hörda.

Vi vet att bemanningsläget rent generellt är skralt, med tanke på hur många medarbetare man flyttat runt för att få vårdplatserna att räcka till för de covidsjuka. Och nu när sommarsemestrarna är på gång så konstaterar man att vårdplatserna inte kommer att räcka till om alla ska få semester. Då har man kommit på att varje vårdlag på alla avdelningar måste kunna ta hand om fler patienter. För sängar finns, men bristen på sjuksköterskor är i många verksamheter mycket stor. Här har man hittat en väg att lösa både semesterproblematiken och ändå ha tillräckligt med vårdplatser under sommaren.

Det finns några faktorer man inte valt att se.

  1. Idag är alla patienter som blir inlagda riktigt sjuka och kräver avancerad medicinsk vård och behandling.
  2. Arbetsmiljön för den egentligen underbemannade skara blir inte bra

Jag ser med oro på att våra erfarna inte orkar arbeta kvar under de förhållanden som erbjuds. Det innebär att de nya medarbetarna har färre de kan få hjälp och stöd av den svåra första tiden efter examen.
Det innebär att även de söker sig vidare till slut om ingenting görs.

Avslutningsvis konstaterar jag man göra så omfattande förändringar som att färre sjuksköterskor ska ansvara för fler patienter än vad som är rimligt måste man göra riskbedömningar i god tid tillsammans med representanter för medarbetarna, annars chansen stor att arbetsmiljön blir ohållbar och patientsäkerheten hotas.

Med de tankarna önskar jag alla medlemmar en riktigt bra semester.

Hans Nilsson
Huvudskyddsombud/Styrelseledamot
Vårdförbundet avdelning Örebro

Fackligt arbete är oftast ingen quick-fix. Men ibland går det fort.

by

Vårdförbundets förtroendevalda tillika skyddsombud kämpar för våra yrkesgruppers villkor varje dag, året runt. Det är inte alltid ett tacksamt arbete. Vissa frågor kan man få kämpa med i flera år innan det händer något men under pandemin har vissa delar i framför allt skyddsarbetet gett utdelning nästan direkt.

Exempelvis så har Vårdförbundets skyddsombud lagt skyddsstopp på att gravida ifrån vecka 20 inte ska arbeta i patientnära vård, när man inte vet om patienterna har covid-19. Bakgrunden är Socialstyrelsens analys som visar på att covid-19 smittade gravida från vecka 22 och framåt riskerar att föda för tidigt.  Arbetsmiljöverket gick på skyddsombudens linje och det har lett till att flera arbetsgivare, bland annat Region Örebro län, omplacerar sina gravida medarbetare till administrativa tjänster.

Ett annat av Vårdförbundets skyddsombud gjorde en så kallad 66a anmälan om att de munskydd som används i äldreomsorgen inte skyddar de som vårdar patienter med covid-19. Munskydden hindrar partiklar som finns i utandningsluften. De skyddar alltså inte bäraren, utan snarare den som vårdas. Andningsskydd har ett filterskydd som gör att bäraren skyddas mot skadliga ämnen och partiklar. Detta skyddsombuds engagemang har lett till att flera smittskydd rekommenderar andningsskydd i stället för munskydd vid patientnära vård av misstänkt eller bekräftad covid-19 smittade, bland annat smittskydd i Örebro län.

Förtroendevalda i Örebro kommun har drivit frågan om AST (Akademisk specialisttjänstgöring) eller betald vidareutbildning för sjuksköterskor i många år.

Nu kan jag säga GRATTIS till oss!

För äntligen har Vårdförbundet fått med sig arbetsgivaren i frågan och vi är nu 12 personer som ska få läsa till specialistsjuksköterska med full lön. Troligtvis är det här ett erbjudande som kommer att löpa på flera år och förhoppningsvis kommer arbetsgivaren skriva ett kollektivavtal med Vårdförbundet om AST eller utbildningstjänst. 

Det här är bara ett axplock av fackliga segrar. Alla ni Vårdförbundets förtroendevalda/skyddsombud gör ett jätteviktigt jobb som inte alltid syns eller uppmärksammas men den här pandemin har verkligen belyst hur viktig rollen är när vården ställs på stora prövningar, flexibilitet och behov av snabba beslut. Så ett stort tack till er som vågar och orkar engagera er utifrån era förutsättningar. Och ni andra som inte är förtroendevalda/skyddsombud ni kan alltid backa erat lokala skyddsombud.

Vid tangenterna Nadya Lehto

Leg. sjuksköterska

Huvudskyddsombud och regionaltskyddsombud

Vårdförbundet avdelning Örebro

Jag har haft covid!

by

Jag tycker jag har varit så försiktig, min bror kallade mig coronapolisen.
Men jag åkte på det läskiga viruset ändå. Vaknade med lite sträv hals, ska jag vara hemma? ”Ja det är väl bäst” och samtidigt bokade jag en testning. Åkte till teststationen med lite dåligt samvete, stackars alla som jobbar här, jag står här som en simulant, jag har väl bara lite ont halsen….

Döm om min förvåning att jag fick ett ”positivt” svar på em, dvs att jag hade detta otäcka virus, covid-19. Så det var bara att isolera sig hemma, skynda att beställa mat on-line så vi kunde få lite mat hem. Min man var tvungen att vara hemma från jobbet, och han skulle arbeta hela helgen på USÖ. Han var INTE glad… jag hade träffat 3 personer utöver honom under tiden smittspårarna uppgav som intervall. Ingen av dom var smittade som tur var men vem jag blev smittad av vet jag fortfarande inte. Över en vecka tidigare hade jag vaccinerat på Conventum, men det räknades som för länge sen. Enligt smittspåren jag pratade med så var det väldigt liten ”bubbla” jag levt i men det hjälpte ju inte! Det gör det bara väldigt tydligt att vi måste fortsätta att vara försiktiga hur vi lever.

Nu hade jag turen att jag inte blev speciellt sjuk, kände mig lite förkyld och sjukt trött i kropp och själ kan jag säga. Och faktiskt håller lite av tröttheten fortfarande i sig nu ca 4 veckor efteråt. När jag kände mig frisk försökte springa den runda jag sprang innan jag blev sjuk. Det var bara att glömma… Hälften funkade. Men det kommer fixa sig! Men en tankeställare fick jag ändå och lite rädd blev jag nog efter några dagar och skänkte ödmjukt tankar på alla de tusentals människor bara i Sverige som inte överlevt viruset. Dessutom till alla våra professioner som involverats, direkt eller indirekt av hela pandemin. Jävlar vad alla jobbat hårt!

I går var Internationella biomedicinska yrkesdagen, denna profession har verkligen visat hur viktiga de är i verksamheterna för att ställa diagnoser och provtagningar mm.

Naturligtvis har även våra övriga yrkesgrupper visat sig vara en grund för mycket av jobbet under denna pandemi. Jag hoppas arbetsgivare och politiker ”tackarmedlön”. Pratade med en IVA-ssk som uttryckte sin förhoppning att arbetsgivaren sett hur viktigt det är med en bra bemanning samt arbetsmiljö så personalen vill vara kvar i sitt yrke, och de vill bli värderade för det de bidrar med till verksamheten! Med det i bakgrunden så borde det bli en bra lönerevision i år eller???

Fungerar IVA-vården utan intensivvårdssjuksköterskor?

Roligt var även att hen lyfte fram att utan samarbetet de haft med anestesisjuksköterskorna som arbetat på covid- iva hade det” aldrig gått”. Härligt att höra att kollegor lyfter varandra mitt i allt elände <3

Jag la ut en bild 1 januari förra året på en glödande himmel och skrev att detta bådar gott. Det gjorde inte det! Jag tror inte Vårdförbundets medlemmar tycker att 2020 var ett toppenår rent yrkesmässigt. Hur blir resten av 2021????

Hälsningar en lite less Helena,
och med en önskan att alla blir vaccinerade snart så livet kan återgå till något sånär normalt snart. Men vad blir det nya normala, vet vi det? Hmm

Coronaskidor i pandemifjällen

by

För många förknippas jul- och nyårshelgen med att packa bilen full och bege sig till Sälen, Idre eller Åre. Andra har det som tradition att kasta sig ut i backarna eller skida ut i spåren under sportlovet.

Men det är inte som vanligt i år. Inte under 2021 heller, åtminstone inte första halvan av året (sedan kan vi hoppas att vi kan leva mer ”normalt”, men det vet vi inte än). Och vi vill inte att ökad smittspridning, ytterligare överbelastad sjukvård och ännu fler döda ska ingå i vår fina fjällsemestertradition, eller hur?

Ortopedöverläkaren Lars Korsnes är orolig för att intensivvårdsplatserna inte räcker till när skidturisterna invaderar Åre; ”Vi är på bristningsgränsen”. Men i Åre ringlar sig liftköerna långa och det är nu lika många besökare som ett vanligt år.

Erika Sundberg är sjuksköterska i Åre och säger: “Tänk på konsekvenserna om du åker hit som turist, det är hårt tryck hos oss i Åre och pressad situation på sjukhuset i Östersund.“

Kom inte hit! Det är ett citat av  Anders Nystedt, smittskyddsläkare på region Norrbotten.

Vårdförbundet avd Dalarna vädjar till människor attt de ska avstå att resa till deras region.

“Inte i min vildaste fantasi tänkte jag att någon skulle resa eller att fjällen skulle öppna upp då det är så många ställen – som Österrike – som stängt ner,” säger Marion Vaeggemose som är Vårdförbundets ordförande i Dalarna.

Du kanske tänker att du ”bara ska vara i er stuga” ”att ni inte ska gå på restaurang” så det ”är nog ingen fara”? Men har du då tänkt på att ni alltså ska köra bil, kanske på hala vägar med tät trafik, stanna längs vägen för att gå in på mackar och butiker, köa i skidliften och ”bara köpa en liter mjölk i den lilla lokala närbutiken”?

Ju fler människor som ger sig ut på vägarna, desto större risk för trafikolyckor. Ju fler personer som går in på mackar, vägkrogar, butiker och står i liftkö, desto större risk för smittspridning. Ju fler personer som kastar sig nedför backen, desto fler brutna ben, krossade armbågar och inre blödningar. Och ju fler personer som struttar runt på gatorna runt om i våra skidorter, desto fler halkolyckor.

Vården är mer eller mindre dränkt av covidsjuka människor. De som arbetar i vården är utmattade och orkar snart inte längre. Men du bara måste åka skidor, även under en pandemi? Hur ska de hinna med ditt barns armfraktur som uppstod i pulkabacken? Hur ska de klara av den svåra frontalkrocken med flera svårt skadade? Hur ska de kunna ge dig och din familj vård om ni blir akut sjuka eller skadade?

Tycker du att det är värt att riskera en ökad smittspridning i samhället, bara för att få komma iväg en stund ”som ni brukar”?

Vården är redan pressad till max.

Ja, skidanläggningarna är öppna. Men det betyder inte att du måste åka dit mitt under en brinnande pandemi. Tycker du verkligen att det är lämpligt om du tänker efter ordentligt?

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska, leg barnmorska

Ett år som inget annat

by

Detta är mitt sista bidrag till julbloggen. Jag tänkte summera mitt år som förtroendevald och huvudskyddsombud i Region Örebro län.

Året startade med en väldigt ambitiös plan om hur vi skulle besöka arbetsplatser delta i medlemsmöten, få upp arbetsmiljön på agendan och sedan hade jag hoppats på att arbetsgivaren (i mitt fall Regionen) skulle värdesätta oss lönemässigt för vårt viktiga och svåra arbete.

Hur gick då kan man fråga sig?

I början av året kom information till oss att ett farligt virus började härja i Asien, med svåra symtom och hög dödlighet.
Sedan började snöbollen rulla i lavinfart mot Europa och Sverige. Man kan sammanfattningsvis säga att ingenting blev som vi tänkt oss.

I denna blogg väljer jag att lyfta fram de områden där vi som organisation har gjort skillnad.
1. Jag vill påstå att vi har blivit mycket tillgängligare för förtroendevalda och medlemmar tack vare att vi skapat digitala mötesplatser. I våras när vi hade utmaningar med att få skyddsutrustningen att räcka till när hela Regionen blev omställd till covidvård. Vi mötte förtroendevalda 2 ggr i veckan, vi höll medlemsmöten digitalt. I höst utökade vi med digitala medlemskaféer flera gånger i veckan.
2. Den andra punkten jag ser vi har haft framgång i är att arbetsmiljöarbetet har verkligen hamnat i centrum. Alla våra skyddsombud har slitit hårt och även tagit hjälp av oss huvudskyddsombud. Vi har mött arbetsgivaren på ett annat sätt och det har lett till bra lösningar för många medarbetare. Detta kanske kan låta lite konstigt då vi vet att många har slitit hund hela året med alldeles för kort återhämtning. Men jag vet att det kunde varit ännu värre om vi inte hade lagt ner det jobb vi gjort.

Men denna avstämning vill jag bara önska en riktigt god jul och gott nytt år från mig och mina kollegor på avdelningsexpeditionen.

Hans Nilsson
Huvudskyddsombud och arbetsmiljönörd

Pandemins hjältar

by

Låter kanske som titeln till en Actionfilm. Och visst kan det vara action i vården alltid, men inte är det en film, det är verkligheten. Alltså verkliga hjältar av kött och blod. Och är man av kött och blod, så har man mänskliga behov också.

Så som tid för mat, dryck, toalettbesök, återhämtning och pauser.

Men hjältar är de! Det tycker nog alla som varit svårt sjuka, kanske med mycket symtom. Eller har någon nära och kär som blivit drabbad av en svår åkomma och fått hjälp, stöd, tröst och bot av dem.

Precis som filmens overkliga hjältar behöver de verkliga hjältarna värderas för sina livsviktiga insatser. Hjältarna behöver uppskattning i form av lön som speglar insatsen vad det gäller ansvar, avancerade arbetsuppgifter och kompetens för att klara av jobbet på ett säkert sätt. Ibland i väldigt pressade och stressade situationer. Vårdens hjältar behöver respekt från allmänheten att inte beté sig på ett sätt så att smittan sprider sig och vårdtyngden blir allt för pressad. Jag säger som IVA- sjuksköterskan Evelina Jacobson när hon var Sommarvärd i P1. -Fan ta er, alla ni som inte följer rekommendationerna.

Vårdens hjältar behöver bli sedda och hörda av sina arbetsgivare. Det går inte bara att lasta på mer och mer jobb, utan att tillsätta resurser eller ta bort arbetsuppgifter.

Jag vill tacka och hylla alla vårdens hjältar! Särskilt medarbetarna på Infektion på USÖ för den förträffliga vården av min man när han låg inne på grund av Covid-19. Han är idag helt återställd tack vara er!

Juliga hyllningar från mig! Särskilt till er som jobbar över julhelgerna.

Nadya Lehto
Leg. Sjuksköterska
Regionalt- och huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

En sprillans ny Porsche, en lyxresa Jorden runt eller ett diamanthalsband från Tiffanys.

by

Tydligen ska en vara snäll för att få klappar. Men jag är förbannat trött på att vara snäll. Jag är urless på att sitta och vänta på att ett mirakel ska ske och jag är skittrött på att polletten ska trilla ner så att våra beslutsfattare och faktiskt samhället i stort ska inse att det inte håller längre.

Kanske krävs det en pandemi för att människor ska förstå. Media rapporterar hej vilt om att det är överfullt i vården, att personalen arbetar dubbla arbetspass och att det inte håller länge till. Är covid-19 vårt ”wakeup-call”?

På ett sätt så är det såklart bra om människor till slut inser att vi måste satsa mer på vården och på de som arbetar inom den.  Å andra sidan så är det rätt sjukt om det ska behövas en PANDEMI för att EVENTUELLT få folk att begripa att sanningen är att Sverige har lägst antal vårdplatser per capita i hela EU och övriga nordiska länder har betydligt fler sjuksköterskor per invånare än vad vårt land har. Och det går inte åt rätt håll.

Samtidigt som kraven i vården har ökat enormt det senaste decenniet; kraven på medicinsk-, teknisk- och omvårdnadskunskap blir allt högre i takt med att kunskapen om behandling och diagnostisering utvecklas och förbättras. Den enskilda individen ställer också höga krav på hur vården ska se ut och målet är såklart att kunna erbjuda en personcentrerad vård, även om det i nuläget är långt dit. Dessutom blir vår befolkning som räknas som äldre allt fler och det är just denna grupp som behöver högst tillgång till vård. Kraven på en exempelvis en sjuksköterska eller barnmorska är mycket höga.

Trots det så är utbildningslängden densamma som den varit under mycket lång tid. Faktum är att sjuksköterskeutbildningen var 3-årig (som grundutbildningen är idag) redan på 50-talet. Det innebär att utbildningen för flera av de legitimationsyrken som arbetar i vården skulle behöva förlängas. Det skulle således leda till att det tar längre tid att utbilda fler personer till den personalsuktande vården.

Om vi ska kunna erbjuda befolkningen 2020-talets vård så krävs det att det finns tillräckligt med resurser för att kunna anställa personal med rätt kompetens. Och med rätt kompetens så menar jag kompetens som är anpassad till de krav som finns i dagens och framtidens vård.

Jag är trött på att behöva argumentera med mindre vetande politiker som tror att lösningen till vårdens evighetslånga problem med bristande bemanning handlar om att snabbutbilda eller bara öka antalet utbildningsplatser. Jag är urless på att få småpengar i de årliga lönerevisionerna. Och jag är skittrött på att det ska vara så himla svårt att fatta. De motargument som ges om att det är “för dyrt” håller inte längre! Det har pandemin bevisat då miljardbelopp delats ut till krisande företag. Vården är också i kris-sedan länge!

Det handlar inte om en sprillans ny Porsche, en lyxresa Jorden runt eller ett diamanthalsband från Tiffanys. Snälla, försök att förstå vad som krävs för att du, jag, dina barn, din bästa vän och din mamma ska kunna få tillgång till rätt vård och behandling. Det är du och jag som beslutar om hur vården ska se ut i framtiden.

Det finns ingen julklapp i hela världen som kan ersätta den senaste, mest effektiva cancerbehandlingen, en livsavgörande operation till din pappa i rätt tid eller en plats på förlossningen och en närvarande barnmorska när ditt första barnbarn ska födas. Det skulle vara den allra finaste julklappen vi kan ge till oss själva.

Åsa Mörner, leg sjuksköterska, leg barnmorska

2020 året vi aldrig kommer att glömma

by

År 2020 blev ett år som ingen av oss kommer glömma. Det har varit ett år präglat av många nya utmaningar och ingenting är som det var innan pandemin slog till med full kraft.
Det har varit och fortsätter att vara tufft för vårdförbundets professioner, vi sliter dygnet runt med att ge den vård som våra medmänniskor förtjänar.

Det som just nu är tuffast är att vi ser hur människor i vårt samhälle slappnar av nu när vi bedöms befinna oss på en platå och spridningen i våran region åtminstone ser ut att ha stannat av i hastighet.

Våra professioner är trötta, personal som endast fick 3 veckors ledigt i somras har över året arbetat mycket hårt och behöver vila och återhämtning. Tyvärr ser den ut att dröja på obestämd tid. Nu kommer helgerna och vi alla önskar en jul som vi är vana att fira den, de flesta av oss kommer dock skruva på firandet och försöka göra det på avstånd och endast träffa några få utvalda med hänsyn till de kollegor som arbetar i dygnet runt verksamheter av olika slag.

Min förhoppning är att mina värdefulla kollegor fortsatt orkar kämpa för bättre villkor. Mitt löfte till er alla är att jag som förtroendevald och skyddsombud kommer fortsätta kämpa och arbeta så hårt jag kan för att påverka i de olika forum där jag får möjlighet att delta i diskussioner med arbetsgivare och beslutsfattare. Jag ger inte upp och jag vet att är vi många medlemmar på arbetsplatsen får jag och mina andra förtroendevalda kollegor större möjlighet till påverkan i olika frågor.

Nu till slutklämmen på det här inlägget. Jag är så oerhört stolt att vara en del av akutkliniken, för oavsett hur hårt trycket är och hur stressade vi blir så finns en stark anda av gemenskap där vi tillsammans löser problem, vi hjälper och stöttar varandra när det är tungt. Vi har många nya kollegor nu på kliniken och jag hoppas att även dom känner sig välkomna och omhändertagna när det krävs.

Jag vet att det är tungt just nu gällande massa olika saker. Så jag vill skicka med en bild som kom i mitt instagramflöde här om dagen, försöker man tänka så tror i alla fall jag att det känns lite lättare.

Bakom lucka 12 finns en önskan om bättre villkor och en skälig lönesättning, samt en skälig löneutveckling över hela yrkeslivet.

Med det sagt vill jag önska alla kollegor inom vård och omsorg en fin jul och jag hoppas att ni alla får möjlighet till lite ledighet och vila nu i helgerna. God Jul och Gott Nytt År

Carolina Classon Förtroendevald/ Huvudskyddsombud Ambulansen Universitetssjukhuset Örebro.

Skuld och Skam

by

Ärlig talat – när du lånar något ska du återlämna eller betala tillbaka. Punkt. Allt annat är oärligt eller stöld. Samhället fungera så. Det handlar om normer, social kompetens och i yttersta fall om lag och avtal.

Vem vill umgås mer oärliga och snåla personer?

Så varför fungerar inte samma princip i vården?

Med pandemin kom skuldfrågan som ett brev på posten. Vid sidan av coronakriget samlas skulder på hög. Vårdskuld och personalskuld (arbetsmiljöskuld). De växer och växer och nu under våg två är högarna nästintill oöverstiglig.

Vårdskulder är i form av behandlingar och operationer som ställts in och olika vårdköer som växer . Vård vi är skyldiga DIG. De som bestämmer är ytterst bekymrade över hur vi ska “beta av vårdskulden”. Så mitt under kriget arbetar alla som inte finns mitt i frontlinjen av covidvåg två med att arbeta av vårdskuldskön.

Personalskulden ( arbetsmiljöskulden) den vill ingen av de som bestämmer prata om, och jag ser inte att den betalas av. Det är en skuld till DIG som arbetar i vården under pandemikriget. Den fortsätter bygga på sig allteftersom personal arbetar långa pass, övertid, arbetar under stress, ändrar arbetsplats, ändrar scheman, betar av vårdskulder och haft förkortad semester. Striden mot corona pågår dygnet runt – med tid, hälsa och i värsta fall livet som insats.

Min spaning är att OM arbetsmiljöskulden inte betalas av så kommer personal säga upp sig och vården mister erfarenhet och kompetens. För vem väljer att hänga kvar på ett ställe som inte betalar tillbaka?

Den förlusten har vi INTE råd med!

Skulder ska betalas tillbaka. Med ränta. Även i vården.

Fotograf Ulf Huett

Ann-Sofie Gustavsson
anestesisjuksköterska
avdelningsordförande Örebro

P.S
Ta hand om varandra. Tänk klokt. Då kan förhoppningsvis många få fira en fin och god jul!
#Tacka med lön #viärvården

”Våga satsa oss ur krisen”

by

En kväll i mitten av november låg jag på kökssoffan och kollade på nyheterna. Covid 19, detta nya lilla virus som fått så stora konsekvenser för oss som individer, samhällen och nationer värden över.
Plötsligt blir det så tydligt hur viktig en fungerande hälso- och sjukvård är. Hur viktigt det är att det finns tillräckligt med exempelvis biomedicinska analytiker, IVA- och röntgensjuksköterskor. Nyheterna rapporterade om det en krisstödspaket efter det andra. Svenska staten skjuter till pengar – som egentligen inte finns(???) – till ett flertal branscher för att rädda Sverige. En av branscherna är hälso- och sjukvården.

Plötsligt ”finns” det pengar!!!

Jag kan inte så mycket om de övriga branscherna som får dessa bidrag men om sjukvården kan jag en del.

Jag vet exempelvis att det är viktigt med rätt kompetens. Forskning visar att vård skador ökar där sjuksköterskebanningen är låg. Naturligtvis är hela teamet runt patient viktigt! Men det finns en gräns för hur mycket vi kan tillåta oss att kompetensväxla och samtidigt behålla samma kvalitet i vården vi bedriver.
De senaste åren har sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker lämnat yrket och vården, både erfarna och nya i yrket, för att löneutvecklingen och övriga arbetsvillkor är för dåliga.  Det upplevs alltför ofta att man bara är ett huvud på en schemarad istället för att värderas och respekteras för den erfarenhet man har och den kompetens man bidrar med.

Jag vet också att vårdskador och inskolning av nya kollegor kostar pengar och inte är effektivt för vården, även detta finns det forskning och statistik på.

Dessa statliga bidrag är en kortsiktig lösning för att klara krisen här och nu genom att täcka extra utgifter kopplat till Covid19.

Tänk om staten kunde våga satsa långsiktigt – se till att våra yrken får en normal, långsiktigt god löneutveckling under hela yrkeslivet. Då skulle vi garanterat behålla fler i våra yrken och behovet av kortsiktiga krislösningar skulle minska.

Lockelsen att gå till bemanningsföretag skulle minska och yrkesstoltheten skulle öka. Jag som anestesisjuksköterska  skulle kunna säga att jag gör ett bra jobb och det värderas! Jag skulle vara stolt över det jag arbetar med och jag som erfaren skulle skola in nya kollegor och studenter med glädje! Jag skulle då också ärligt kunna säga till dem att de valt ett fantastiskt yrke där de har möjlighet att utvecklas och göra karriär.

Jag heter Ulrika Hedelind, är 50 år. Jag var nyutexaminerad sjuksköterska 1991 och har sedan specialistutbildat mig till anestesisjuksköterska. Min lön i skrivande stund är 37 500 kr / månad. En nyutexaminerad sjuksköterska får i dag ca 26 000 kr / månad. Är detta ett exempel på en rimlig löneutveckling????

Kära tomten – ge mig modiga och kloka politiker och arbetsgivare som inser att det lönar sig att satsa långsiktigt även på en kvinnodominerad arbetsplats som vården. Ge mig politiker och arbetsgivare som vågar styra om budgeten, från att bekosta vård skador, hyrpersonal och extrapass, till att bekosta den ordinarie personalen med en god löneutveckling under hela yrkeslivet, som vågar satsa oss ut ur krisen mot en långsiktig och hållbar lösning!

Detta tror jag mig veta att det skulle vara bra och gynnsamt för svensk hälso- och sjukvård!

// Tack tomten, för att du i alla fall försöker!

//Ulrika Hedelind, stolt(?) anestesisjuksköterska och vice ordförande Vårdförbundet avd. Örebro.