Då har vi då kommit fram till lucka nummer 24 och vi vill önska Er alla en RIKTIGT GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!
Tack alla ni som arbetar över jul och nyårshelger- er insats är ovärderlig!
Vi bjuder på några bilder från året som gått på förtroendevalda och medlemmar.
Vi bjuder också på axplock av dagens ros som ni har fått.
En riktigt god fortsättning önskar Styrelse och förtroendevalda på
Vårdförbundet avdelning Örebro
Här kommer en hälsning till alla hjältar och kollegor som arbetar i jul. Bloggdagen den 23.e är som vanligt tillägnad er! Ta hand om varandra och hoppas ni får en fin jul!
Endast syster är vaken ( fritt efter V. Rydbergs Tomten)
“Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas och föds
nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Syster ensam är vaken 
Står där i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
Sköter som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen
Känner på pulsar, torkar en tår
Bedömer och lyssnar, binder ett sår
Proffsigt med trötthet i kroppen
i själen, benen och knoppen
Tittar på klockan återigen
allting alena ska hinnas
Pengarna räcker bara till en
så syster ska överallt finnas
Jobbar och sliter, sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
Arbeta, fixa och pyssla
Sköta all denna syssla
Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarastdrömmarna strandas
Patientsäkerhet ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
Nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön den är nu bister
Rusar till post op och får då se
fler som ska sova härinne
Rusar till lab, har blod att ge
för allting ska hinnas var timme
Patienterna ringer, behöver ju nått
Vaknar med smärta, ledsna så smått
Syster dem alla känner
Smärtan i opsåren bränner
Syster smyger till sist att se
alla som inte vill störa
Tysta de väntat för att se
syster o be hen att höra
frågor om sjukdom, om liv o död
Kan jag klara mig utan stöd?
Allting ska hinnas på natten
vårda och ge lite vatten
Så har det varit, år efter år
syster i tystheten sliter
Proffsigt och uthålligt kämpar hon på
aldrig från omvårdnad smiter
Timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas – och mår
Gåtan som icke låter
Syster kommer ju åter
För att jobba och slita på
och alla sjuka besöka
resurser krymper sakta trots då
patienttalen bara öka
Nattsyster kämpar, ensam allt bär
lönen hålls ned, alena hen är
att sjukhusnatten bevaka
kommer trots detta tillbaka
Sjukhusnattens timmar är här
Nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas, ser ut
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken”
God Jul önskas speciellt till alla nattarbetande hjältar!
Ann-Sofie Gustavsson
Ordförande avdelning Örebro
Jag tycker att som medarbetare ingår att du ta reda på vilka rättigheter samt skyldigheter du har i ditt arbete. Vilka ersättningar ska jag ha- om jag tar extrapass? Om Arbetsgivaren vill att jag ska byta från dag till kväll?
Men det finns också skyldigheter i medarbetarskapet. Du är bl a skyldig att bidra till verksamhetens utveckling, så det ska vi alla göra.
Hoppas Ni får en fröjdefull jul och kan vara lite ledig också . Här kommer ett tips på gott julgodis. Lättlagat är det också, bra va!
• 50 g smör
• 2 dl strösocker
• 1 dl vispgrädde
• 50 g skumbananer eller skumtomtar (cirka 10-12 st)
• 150 g vit choklad
Gör så här:
• Blanda smör, socker och vispgrädde i en gryta.
• Klipp skumbananerna eller skumtomtarna i mycket små bitar och lägg i.
• Värm på svag värme tills allt är smält. Låt småputtra ytterligare i 10 min under omrörning.
• Rör i chokladen. Vispa tills massan blir blank. Tag av grytan från värmen. Rör tills massan blir svalare och ljusare.
• Häll upp massan i en form (smord eller med bakplåtspapper), 20×30 cm. Låt massan stelna, skär därefter i bitar.
Juliga hälsningar
Helena Nyrén
Operationssjuksköterska
Julgodismaker
När jag var barn så minns jag så tydligt all fantastik snö.
Vintrarna var långa och härliga och pulkaåkning var det vi sysselsatta oss med hela gänget på gatan. För att påkalla att jag var på väg ner för så skrek vi se upp i backen fyra hål i nacken!!
Var det mer snö förr kanske bara är ett minne som jag har och med tiden så har det verkliga i den känslan kanske suddats ut. Det kanske bara är ett önsketänkande att det var bättre med snö förr i tiden.
Minnet är så starkt att snön låg både längre och djupare, Tanken slår mig att vår roll som sjuksköterskor också har förändrats med tiden var det enklare förr hade vi mindre innehåll i vårt uppdrag eller är även det bara en känsla eller verklighet.
Ser sjuksköterskans roll annorlunda ut idag än vad den gjorde förr.
När jag var ny i mitt yrke så upplevde jag att vår roll var mer tydlig och mer tid fanns till patient nära vård. Idag så är vi längre från patient och vad lägger vi vår tid på istället. I kommunen så sköter vi bilvård och i regionen så rengör vi sängar. Vad ska vi prioritera patient bil eller säng?
Svaret är enkelt självklart patienten.
Att använd kompetensen rätt är ett uttryck som finns hos ledningen pågår även en del projekt i detta ämne.
Frågan är nu så pass akut i vården idag och vi behöver mer händer hands on nära patienterna. Trots det så växer administration och alla kring uppgifter omkring oss.
Hur kan vi förändra tillsammans för att lyfta vår kompetens som vi har i vår utbildning i på rätt sätt. Jag tror att alla fackligt förtroende valda tillsammans med medlemmarna och arbetsgivare representanter behöver driva denna viktiga fråga tillsammans.
Att renodla vår roll och använda vår expertis inom våra expertområden ger en säkrare och bättre vård.
Att använda kompetensen rätt ökar förutsättningarna för att säkra fortsatt hög kvalitet i svensk hälso- och sjukvård.
Det finns många möjligheter genom att se över vem som gör vad och fördela arbetsuppgifter och roller på ett nytt sätt mellan olika yrkesgrupper.
Att använda medarbetarnas kompetens rätt är en väldigt viktig väg.
Vi är starka tillsammans förändra och kan förbättra vården för dem vi är tillför och då även förbättra vårdmiljön och det ger även en godare arbetsmiljö för oss alla.
Önskar nu er all en riktig God Jul & ett Gott Nytt år
Ser med tillförsikt på goda förändraringar under 2019.
Hoppas nu att snön faller så ni kan ta er ut i pulka backen vill bara tipsa om att det är en härlig känsla att svischa ned för backen både för gammal som ung.
Vid pennan
Med vänlig hälsning Eva Harrysson
Leg. Distriktssköterska
Huvudskyddsombud Örebro Kommun
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro
Tomten ska organisera hela sin julverkstad och Regionen ska organisera sin verksamhet.
På avdelningarna ska personalen delas in i rätt ”nyckeltal” utifrån vårdtyngdsmätningar och ekonomi.
Man kan välja att se på detta som ett hot eller som en möjlighet.
Jag som tror gott om alla i grunden väljer att se det som en möjlighet!
Vården måste utvecklas och vara så effektiv som möjligt – så det gäller att använda kompetensen som finns i vården rätt.
Vårdförbundets medlemmar ska göra det vi är utbildade till att göra! Vi är arbetsledare som har omvårdnad som vår specialitet. Vi ska INTE fixa i kök, städa, bädda, kopiera/scanna… listan kan göras lång. Detta kan vi naturligtvis hjälpa till med om vi har tid över – men då tror jag någon räknat fel på ”nyckeltalen” för det är inte ekonomiskt försvarbart att använda våra resurser och vår kompetens på det viset. Vi ska vara arbetsledare i teamet som är närmst patienten. Vi ska leda och fördela det patientnära arbetet. Vi ska vara med och utveckla en god och säker vård för våra patienter – för vi kan vården!
Min förhoppning är att arbetsgivaren sneglar på de goda exempel som finns – där man lyckats skapa en bra ”kompetensmix” och dit man får sökande till sina lediga tjänster. Där har man börjat med blanka ark – vad ska en sjuksköterska göra och ansvara för? Vad ska en undersköterska göra, vad kan annan personal göra för att avlasta omvårdnadspersonalen? Ska man dessutom tänka in personcentrerad vård så lägger man till, vad kan patienten och anhöriga bidra med?
Det är teamet runt patienten som ska bli så effektivt och starkt som möjligt. Rätt kompetens på rätt plats. Utifrån detta kan man sedan se hur mycket vård man kan bedriva med de resurser man har. Det måste bli en balans mellan krav och resurser om man ska uppnå en ”god och säker vård”!
Vilka är det då som ska komma fram till resultatet? För mig är det självklart att det är på arbetsplatsträffen som man startar processen! Det är ju de som jobbar i verksamheten som kan den bäst!
Men jag har inte sagt att det kommer att vara enkelt – vi kan inte gå kvar i gamla fotspår. Vi måste inse att vi behöver tänka nytt och släppa på gamla vanor. ”Prestige kan fälla mycket tyvärr” som Helena Nyrén skrev i en av sina bloggar.
Vårdförbundets medlemmar ska vara stolta över den kunskap och erfarenhet vi besitter efter flera års universitetsstudier, den ska användas klokt och respektfullt när nyckeltalen ska räknas fram!
Med detta önskar jag er alla en riktigt God jul & ett spännande och prestigelöst Nytt år 2019.
Ulrika Hedelind
Leg. Sjuksköterska/Huvudskyddsombud
Vice ordförande avdelning Örebro
Just idag, den 17 december är det precis 100 år sedan Riksdagen tog beslutet som inledde övergången till allmän rösträtt även om det tog ytterligare några år fram till 1921 innan kvinnor fick rösta, till 1922 innan män som inte gjort värnplikt fick rösta, till 1937 innan personer som avtjänat fängelsestraff fick rösta och till 1954 innan personer som mottagit fattigvård (dåtidens socialbidrag) fick rösta i allmänna val.
Åldersgränsen för rösträtten ändrades från 23 år till dagens 18 år först 1989.
Men det första ordentliga steget på den resan togs alltså på den här dagen för exakt 100 år sedan då Hjalmar Branting (S) kom överens med den dåvarande stadsministern Nils Edén (L) om ett reformarbete kring rösträtten.
Det är värt att fira för alla som på något vis röstar eller är inblandade i organisationer som praktiserar de demokratiska principerna.
Vårdförbundet är en sådan och vi som är medlemmar har den rösträtten.
Som kuriosa kan tilläggas att en av de fem kvinnor som röstades in i Riksdagen vid det första valet 1921 (då kvinnor fick stå som valbara) var moderaten Bertha Wellin som var sjuksköterska.
Wellin var från 1914 till 1933 ordförande för Svensk Sjuksköterskeförening och stred länge för att sjuksköterskeyrket skulle vara ett kall och ”barmhärtighetsverk”, men när Svensk Sjuksköterskeförening, i början av 30-talet, började lyfta och driva frågor om anständiga löner lämnade Bertha Wellin ordförandeskapet och lämnade den förening hon varit aktiv i under nästan 30 år.
God jul
Marcus Folkö Müntzing
Leg. sjuksköterska/Huvudskyddsombud
I dag är det Tredje Advent och en dryg vecka till Julafton. Jag tänkte skriva några ord om etik och bemötande som är ganska passande i Juletider när alla fall jag får en känsla av godhet och ljus.
Alla våra möten med andra människor/patienter handlar till en stor del om bemötande och vad patienterna oftast klagar på, när de väljer att skicka vidare en anmälan angående vården, är bristfälligt bemötande.
Jag tänker ibland på, när jag i något sammanhang, sa till en kollega att vi borde sträva efter att bemöta andra som vi själva vill bli bemötta och hen röt emot att vi inte alls skulle göra det för att alla vill inte bli bemötta på mitt sätt. Jag tycker att vi båda har rätt.
För visst är det så i vården att alla vill bli omhändertagna av någon som är professionell och vet vad den gör och som samtidigt ser bara mig som patient och mina behov i vårdmötet. Vi skall inte behandla alla precis lika, göra precis det samma för alla som på en lista vi kan bocka av. Vi ska sträva efter att bemöta var och en, utifrån den personens behov av oss och vår kompetens i den situation vi befinner oss i. Det är det som kallas personcentrerad vård och det är det vi är bäst på, vi de 4 yrkesgrupperna i Vårdförbundet och det är en stor del av vår identitet. Det är också det som vi har så svårt att sätta ord på och förklara för någon som vill veta vad vi egentligen gör på jobbet utöver allt det tekniska, vår yrkeskunskap och vårt handlag.
Och det är kanske det som vi har allra svårast att få gehör för, när kraven på produktion i arbetet blir allt för övermäktiga och denna viktiga del av vårt arbete elimineras så att vi inte längre känner att vi bidrar med något för patienten. Det är då vi inte orkar arbeta kvar i vården.
Om vi hade velat arbeta inom industrin där det går på löpande band, då hade vi sökt oss till det arbetet. Men vi har valt att arbeta inom vården i en avancerad vårdmiljö med många komplicerade och livsviktiga åtgärder som bidrar till patientens liv och hälsa och det är detta möte med individen som får oss att lockas av just dessa yrken. Att kunna bidra till att någon annan får ett bättre liv, eller behåller livet i vissa fall, det är varför vi har valt vårt yrke.
Jag vill avsluta med Anna Forsbergs ord när hon föreläste om profession och etik. ” Vi är utbildade för att tjäna mänskligheten, inte primärt för att tjäna överheten”. Det kräver reflektion och kunskap men också en stark vilja att ta ansvar och ifrågasätta organisatoriska system som motverkar och hindrar våra möjligheter att främja hälsa”
Vården är inte till för att producera. Vården är till för att vårda människan som söker hjälp, stöd eller råd. Vi vill inte producera. Det ingår inte i vår profession utan är snarare en motsättning till våra etiska koder.
Jag önskar er alla en fantastisk Jul och Nyårshelg
Där vi alla tar hand om varandra med vårt bästa bemötande.
Rósa Ólafsdóttir
leg. sjuksköterska och leg. barnmorska
Midnatt råder tystnad är i husen.
Tyst i husen.
Alla sova släckta äro ljusen.
Äro ljusen
Tipp tapp tipp tapp tippe tippe tip tap.
Tipp tipp tapp.
Skälig lön för den utbildning och erfarenhet vi har. (Livslön)
Hållbara arbetstider.
En god arbetsmiljö.
Goda möjligheter till påverkan/samverkan.
AST till de som vill vidareutbilda sig.
Kompetensutveckling inom ramen för sin profession.
Och hoppas ni som jobbar och ni som har ledigt får en riktigt god jul
Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska/Huvudskyddsombud
Styrelseledamot avdelning Örebro
Jag har alltid varit historieintresserad och såhär kring jul finns det många mytomspunna karaktärer med historisk bakgrund som vi stöter på. Jag tänkte därför ge en liten kort bakgrund tre julanknutna företeelser.
Jultomten, som vi känner honom, kom till Sverige från Tysklands och USA:s Sankta Nikolaus (som var en helgonförklarad turkisk ärkebiskop från 300-talet) under andra halvan av 1800-talet. Och till följd av bland annat Viktor Rydbergs dikt om ”tomten” (1881) och Jenny Nyströms teckningar (1874) är tomten en av de starkaste symbolerna för julen som vi har idag. Men tomtar fanns det gott om redan i den svenska fornnordiska historiebeskrivningen. Men då var det ingen tjock liten farbror med röda kläder som kom med klappar och frågade om det fanns några snälla barn utan en hustomte vars uppgift var att vaka över gården där han bodde. Den fornnordiske tomten beskrivs som en kortväxt, vresig och gråklädd gammal gubbe med vitt skägg och luva som skötte om gården på nätterna när det vanliga husfolket sov och inte störde honom. Vissa beskriver att tomten var den förste ägaren till gården som fortsatte att rå om ”sin” gård även efter sin egen död. Om du misshagade tomten blev han arg och kunde få korna att bli sjuka och om han inte fick sin skål med gröt kunde det gå ännu värre. Tomten såg också till att drängar och pigor skötte sig och om han kom på någon med att han somnat under sitt arbete kunde de vakna av en örfil som tycktes komma från ingenstans. Tomten var i den fornnordiska mytologin en rådande husande och liknande karaktärer finns beskrivna i romersk, engelsk och rysk traditionsbeskrivning. I andra germanska och anglosaxiska kulturer beskrivs ”Yule” som en högtid som firades kring midvinter. I vissa av dessa kulturer anses tomten, eller Father Christmas, vara synonymt med asaguden Oden. När kristendomen kom till Sverige blev tomten mer eller mindre förbjuden. Det predikades i kyrkorna och skrevs bibelkommentarer och även den helige Birgitta har bland annat skrivit om, och varnat för, att hedra tomten.
Sammanfattningsvis kan man säga att dagens jultomte är en sammansmältning av många olika myter, legender och traditioner samt av säljande reklam från stora företag som Coca Cola och Disney som förstärkt den karaktär som vi idag så starkt associerar med julen.
Lucia, som vi känner henne, är likt jultomten en sammanblandning av olika myter och legender. Främst då från den Lucia av Siracusa som föddes på Sicilien i Lucia-13.12.06södra Italien i slutet av 200-talet. Roms dåvarande kejsare, Diocletianus, förföljde kristna och Lucia (som var kristen) blev dömd till att bli prostituerad på bordell. Lucia vägrade och blev då satt i fängelse. Enligt sägnen ska hennes uppgift då varit att gå med mat till de övriga fångarna och för att få med sig så mycket som möjligt i händerna hade hon ljus i en krona på huvudet för att på så vis lysa upp sin väg. Men Lucia är inte bara ett helgon från Italien utan också en del av den skandinaviska folktron. Där skulle alla julförberedelser vara klara till den 13:e december som var en av årets farligaste och längsta nätter. Enligt folktron kunde djuren börja tala den natten och många andra övernaturliga händelser ägde rum. Och det var också just denna natt som julegrisen skulle slaktas. I fornnorden var mörkret något som fruktades och därför var ljuset viktigt. Det finns berättelser om att de unga och modiga vågade sig ut just denna natt och vandrade med ljus mellan gårdarna. Någonstans här kommer också traditionen om en ljusbrud, eller ett lussetåg som skulle jaga bort mörkret in i historien och man tror att den har sitt ursprung i västra Sverige som sedan spritt sig. Den första gången en Lucia finns dokumenterad i Sverige är 1820 då en manlig karaktär med ljus på huvudet finns beskriven av en brukspatron i Skinnskatteberg och den första bild som finns dokumenterad på en lucia visar en manlig student vid lunds universitet 1874 med lång vit klänning och ljuskrona på huvudet.
Den lucia vi är vana vid kommer med ljus i håret för att berätta att julen är i antågande och är oftast en hon. Men av historien att lära kanske det egentligen inte spelar någon roll? Både män och kvinnor har genom åren varit lucior.
Julgranen har, precis som jultomten och Lucia, utvecklats ur både svensk folktro och andra utomstående traditioner. Den skandinaviska, ursprungliga, varianten var en gran som stod ute för att skydda mot mörkrets krafter. De nedersta grenarna skalades av och man behöll bara de översta kvar. Det blev alltså som en lång stör med en liten grantopp kvar. Dessa kunde sedan ställas bredvid ytterdörren. De grenar som skalats bort användes sedan att kliva på innan man gick in i huset. Att använda material från växtriket är en gammal tradition som lever kvar än i dag i form av påskris och midsommarruskor av björk. På 1400-talet började granen flyttas in, men det skedde i Tyskland och den första inomhusgranen i Sverige hittar vi först på 1700-talet. Kring 1800-talet slut började det finnas färdiga julgransprydnader att köpa i affärerna. Innan dess hade det varit hemmagjort pynt av trä och papper. Och levande ljus förstås.
Sammanfattningsvis kan man väl ändå säga att de traditioner som vi ser som självklara i Sverige idag ofta har ett ursprung som kan härledas från både folktro och utländska influenser som sedan smält samman och bildat det vi ser idag. Den mångkulturella effekten på tomten, lucia och julgranen har lett fram till de fina traditioner som vi idag kallar typiskt svenska.
Det tycker jag är fantastiskt!
Marcus julMarcus Folkö Müntzing
Legitimerad sjuksköterska
Vårdförbundet avd. Örebro
I dag ska vi stifta närmare bekantskap med ett barn, det är i alla fall det hon är enligt lagens mening. Hon är ännu inte 18 år men hon har en vuxens roll. Hon är mamma åt sin mamma.
Det är julafton och vår flicka har lagt sina sista pengar på mat och julklapp till sin mamma. Hur resten av månaden ska gå är det ingen som vet.
Hon sätter sig på bussen som så många andra denna julaftonsförmiddag, full av förväntan inför att få en bra dag med sin mamma. En dag när alkoholen inte tar över och förstör som så många andra dagar i vår flickas liv.
För mamma har lovat! Denna jul ska bli av, bara dom två, hela dagen. Inget överflöd för det finns det inga pengar till, men det spelar ingen roll för vår flicka. Hon vill bara ha sin mamma som hon är när hon är nykter.
Släpandes på påsen med mat och julklapp kliver hon av bussen, det är inte långt kvar hem till mamma, snart ser hon lägenheten. Inte en lampa lyser…
Hon ringer på, fler gånger till och med. Men ingen öppnar och det är helt tyst i lägenheten. Hon ropar genom brevinkastet men ingen mamma öppnar.
Med tårarna brinnande bakom ögonlocken och besvikelsen rusande genom kroppen vänder hon hemåt till ensamheten.
Skammen är total när hon kliver på bussen igen, chauffören är den samma som släppte av henne för en stund sen. Han är den enda som vet att hon inte får en trygg jul.
Vad vår flicka inte vet är att det ska bli många jular som denna, Jular som inte blir av.
Hon vet inte heller att denna jul och alla de andra för alltid kommer att lägga en tung känsla av sorg över julen för henne.
Julen är för många en högtid fylld av traditioner, kanske både bra och dåliga. Julen är ett känsligt ämne i många familjer och jag lägger mig inte i hur just du väljer att fira din jul.
Det finns många organisationer som arbetar för barn som vår flicka i berättelsen ovan. Gå gärna in på deras hemsidor och läs andra barns berättelser, för vår flicka är inte ensam, långt ifrån…
Vit jul anordnar aktiviteter runt om i landet för att barn ska få känna att julen är deras, bara deras.
Trygga barnen anordnar aktiviteter under hela året för att barnen ska få känna trygghet.
Med önskan om att alla får en vit trygg jul!
/En flicka i juletid, någonstans i Sverige
