Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Lucka nummer 22. Sten-Kalle Larssons julsaga

by

Den dumsnåle Sten-Kalle Larsson hasade runt i de trasiga tofflorna i det pampiga palatset som var hans överdådiga bostad, medan snön yrde utanför de blyinfattade fönstrena. Ja, byggnaden må vara tjusig, stora vackra salar, exklusiva möbler och dyr konst på väggarna. Men palatset ekar ödsligt tomt.

Sten-Kalle, som kallas just Sten-Kalle för hans stenhårda förmåga att förhandla villkorslöst och alltid vinna, oavsett konsekvenserna, sparkade tjurigt av sig de trasiga tofflorna och kröp ner i sin himmelssäng. ”Jul, vad ska det vara bra för?” muttrade Sten-Kalle medan han fluffade kudden och tog en sipp ur vattenglaset som stod på nattduksbordet.

”Jul innebär bara en massa extra kostnader! Folk ska tydligen ha mer betalt bara för att de måste arbeta över jul och nyårshelgerna, och dessutom förväntar de sig nån sorts JULGÅVA av sin chef, dvs JAG”

Sten-Kalle sätter vattnet i vrångstrupen och sätter sig tvärt upp i sängen i en våldsam hostattack.

”Jävla juljävel!”

Väl medveten om att tankarna kring julens förfärligheter troligtvis kommer att förstöra en god natts sömn, tar Sten-Kalle fram sin kassabok för att inventera intäkter och utgifter. Plussaldot får honom alltid att somna gott. ”Det har varit ett bra år, inga större löneökningar till de trofasta eller storsatsningar på nyanställningar” Tankarna dröjer dock kvar vid ett osannolikt möte som Sten-Kalle råkat på tidigare under dagen. En före detta kollega, Sara-Klara Lindberg, hade uppenbarat sig, likt en vålnad, för Sten-Kalle. Sara-Klara, som varit död sedan en kortare tid tillbaka, stod framför Sten-Kalle, där han slumrat till i sin fåtölj och talade med bruten stämma:

”Sten-Kalle! Du måste lyssna på mig, jag har kommit för att varna dig! Du kommer att besökas av tre andar som ska visa dig konsekvenserna av hur du hanterar dina anställda, annars kommer ditt öde att bli som mitt!”

Sten-Kalle lyssnade storögt på Sara-Klara, som var klädd i en solkig särk med långa kedjor runt sin kropp. Lika snabbt som hon uppenbarat sig, så var Sara-Klara borta. Sten-Kalle gnuggade sig i ögonen och fräste högt:

”Nej, nu har jag börjat hallucinera, kanske dags att boka ett besök hos min privata doktor!”

Precis som alla kvällar i december, när frustrationen kring människors önskan om julefrid och familjekära sammankomster plågade den gamle mannen, så somnade Sten-Kalle gott efter att ha bläddrat en stund bland räkenskaperna.

Kvällstimmarna går över till en månklar natt. Med ett ryck vaknar Sten-Kalle Larsson av att någon står vid fotänden av hans paranta säng.

”Sten-Kalle, jag har kommit för att visa dig något”.

Figuren vid sängen håller fram en blek hand som Sten-Kalle, av någon osalig anledning, greppar tag om. Handen är iskall, och när Sten-Kalle närmar sig figuren ser han att det inte är en mänsklig individ.

”Du är en av andarna!” utbrister Sten-Kalle.
”Jag är den första av tre andar”, säger varelsen

Sten-Kalle förflyttas på ett obeskrivligt sätt, svävandes genom stadens torg och gator, fram till förlossningsavdelningen som ligger på sjukhuset mitt i staden, långt bort från byarna på landet där många familjer bor. Sten-Kalle leds in genom korridorerna och fram till personalrummet. Det är ett av Sten-Kalles sjukhus. En sjukhusklädd kvinna sitter i soffan med en tom blick. Plötsligt börjar anden att tala.

”Det här är Sanna. Sanna är barnmorska här på förlossningen sedan några år tillbaka. Hon är mycket duktig på sitt arbete och har alltid drömt om att bli barnmorska. Men tyvärr så har Sanna blivit sjuk av sitt arbete. Hon har arbetat treskift sedan hon anställdes och har inte hunnit återhämtat sig mellan arbetspassen så nu har hon drabbats av en utmattningsdepression. Sanna kommer inte att jobba på länge efter den här natten. Kanske aldrig mer. Tre av Sannas kollegor kommer att möta samma öde inom den närmaste månaden, en av dem får dessutom bröstcancer. Det kommer att vara så få barnmorskor kvar på sjukhuset så kvinnor kommer att hänvisas till att föda hemma med stöd av eventuella familjemedlemmar inom en snar framtid”

Sten-Kalle, som inte hunnit få på sig sina trasiga tofflor, svär över det kalla golvet och utbrister; ”Vi kan ju inte stänga på natten, det är väl bara att jobba på. Hon visste väl vilket yrke hon utbildade sig till!” Sten-Kalle ser den tomma blicken på Sanna och ryser, för ett ögonblick, till. ”Föda barn har kvinnor gjort i alla tider…”

Utan att veta hur, vaknar Sten-Kalle i sin himmelssäng morgonen därpå, och dagen passerar som vanligt, dock med en obeskrivlig känsla av barn som föds på stampade jordgolv och kvinnor som förblöder… Sten-Kalle tror att de konstiga tankarna kan bero på stress.

Dag blir till kväll. Med räkenskapsboken på bröstet somnar Sten-Kalle och snarkar gott när han åter väcks av en annan ande vid fotänden av hans säng.

I ett nafs så är Sten-Kalle och anden flyttade till stadens sjukhus. De svävar in på onkologavdelningen och in i ett av patientrummen. I rummet ligger en man nedbäddad i sängen och det som Kalle misstänker vara hans familj, sitter runt omkring honom. En sjuksköterska kopplar ett dropp och stryker mannen ömt över armen. Sten-Kalle ser att alla omkring mannen, en ung kvinna och tre barn, snyftar och är rödgråtna i ansiktet. Ande nummer två berättar med en konstig, plåtliknande stämma;

”Det här är Gustav. Gustav är döende pga en hjärntumör, han har inte långt kvar. Egentligen skulle han haft goda möjligheter att överleva, men eftersom det inte fanns tillräckligt med personal för att kunna söva, operera och vårda honom så blev operationen framskjuten. Tills det var försent”

Sten-Kalle känner att det hugger till i hjärttrakten, men tänker samtidigt att det ju tyvärr är sånt som kan hända. Särskilt om personalen bara vill ha mer och mer betalt! Men samtidigt så är det ju synd….äsch, personalen kan ju inte få allt de begär hela tiden!
En ljus dimma stiger upp i rummet och det blir allt svårare att se Gustav och hans gråtande familj som sitter runt hans dödsbädd.

Sten-Kalle vaknar i sin himmelssäng. ”Konstigt, jag känner mig kallsvettig och illamående”, tänker Sten-Kalle. “Och så har jag drömt om en ande igen.” Men det kändes inte som en dröm.

Möten avlöser varandra under arbetsdagen. Sten-Kalle känner sig okoncentrerad och har en envis huvudvärk som slår likt en hammare mot hjärnbarken. ”Tänk om det är en hjärntumör? Hur ska jag få behandling då, det är ju kö överallt? Fast jag har ju pengar så det ordnar sig alltid!”

Efter en inte helt tillfredsställande dag, hasar Sten-Kalle med sina trasiga tofflor genom den tomma korridoren ner till sitt gigantiska sovrum. ”Måtte jag inte behöva drömma om nån sabla ande inatt igen…”

Sten-Kalle vaknar av ett mullrande dån. Vid den högra sida av himmelssängen står en varelse, den otäckaste du kan föreställa dig, med bara ett kranium som ansikte, delvis täckt av söndrig, blodig hud, och med tomma ögonhålor som stirrar genomborrande på Sten-Kalle. Sten-Kalle försöker skrika men den ondsinta anden tar ett hårt grepp om Sten-Kalle och sveper iväg honom genom skuggor och mörker. I mörkret längs vägen skymtar sjuka människor som desperat sliter i Sten-Kalles morgonrock och ber om smärtlindring och tröst, glåmiga sjuksköterskor och hålögda barnmorskor släpar sig fram och kastar uppsägelser efter honom, och ljudet av hjärtmonitorer och EKG-apparater blandas med stön av smärtor och lidande.

”Vart för du mig?” vrålar Sten-Kalle till den monsterliknande anden.
”Jag för dig till din dödsbädd” svarar anden ondskefullt.

Det svartnar för ögonen på Sten-Kalle och han känner hur han ramlar genom en mörk bottenlös avgrund.
Sten-kalle ligger i sin gamla himmelssäng. Lakanen är smutsiga och runt omkring honom ligger tomma konservburkar och medicinförpackningar. De gamla trasiga tofflorna, som nu är ännu trasigare, ligger mitt på golvet. En råtta gnager på den ena toffeln. Helt plötsligt står Sten-Kalle bredvid den smutsiga bädden och stirrar ner på sin gamla uttorkade, tandlösa lekamen som ligger där och inväntar sin död.

”Du har legat här, utan att någon brytt sig om dig, väldigt länge. Ingen har hjälpt dig med hygienen, gett dig medicin eller kommit med mat. Du är helt ensam.” Andens röst ekar i rummet.

Sten-Kalle känner svettpärlorna rinna nerför ryggen och i pannan. Hjärtat bultar hårt i bröstet och andhämtningen är kraftig.

”Men, jag har ju pengar! Varför har ingen tagit hand om mig,, jag borde fått den allra bästa vården”!

Anden greppar tag om Sten-Kalles båda axlar och skakar om honom kraftigt;

”För det finns ingen som jobbar med vård eller med människor över huvud taget längre! Du kan använda dina pengar för att köpa en teknisk pryl eller mjukvaruuppdateringar. Men ingen jobbar längre med sjuka eller gamla människor. Ingen orkar eller klarar av det längre och ingen vill utbilda sig till ett yrke man blir sjuk av”

Sten-Kalle känner på nytt hur det svartnar för ögonen och börjar kippa efter andan. Smärtor i bröstet letar sig ut över hela kroppen och livsenergin håller på att sina. Sten-Kalle ligger i den smutsiga sängen igen

”Vad har jag gjort?”

Allt blir svart. “Är jag död?” undrar Sten-Kalle. Han slår upp sina ögon och blickar ut i sitt stora sovrum. Lakanen är rena och doftar nytvättat, allt i rummet ser prydligt ut, som vanligt. På nattduksbordet står ett vattenglas och bredvid glaset ligger den läderinbundna kassaboken. Solens vintersvaga strålar letar sig in genom springan vid sidan av rullgardinen och utanför ljuder en stämningsfull körsång om ”Jul, jul, strålande jul”. Sten-Kalle Larsson tar ett skutt ur sängen, och utan att ta på sig de trasiga tofflorna springer han med lätta steg nedför den svängda ståtliga trappan och kastar sig på telefonen ”Sven-Kasper, sammankalla alla omedelbart vi behöver ett akut möte innan jul!” Innan Sven-Kasper Lund hunnit svara så rusar Sten-Kalle ut genom dörren, iförd morgonrock, och ilar snabbt mellan julklappshandlande barnfamiljer fram till huvudkontoret. ”Nu ska det bjudas på en riktig julklapp” Eter en lång mötesdag somnar Sten-Kalle nöjd i sin himmelssäng, utan att ens ögna igenom räkenskaperna.

Så slutar vår julsaga om Sten-Kalle. Men vad gjorde han på mötet egentligen?

Med en stadig signatur slöts avtal om att personalstyrkan skulle få arbetstider som inte gjorde dem sjuka med ordentligt med återhämtning så att de skulle kunna utföra sitt viktiga arbete utvilade och koncentrerade. Deras löner skulle ge utrymme för utveckling och lönespridning och man skulle också lyssna in de goda förlag som vårdens professioner hade för att förbättra vården. Inga fler patienter skulle behöva köa för att få vård, inga provsvar eller diagnoser skulle fördröjas eller utebli, ingen skulle behöva dö ensam hemma i sin säng och inga barn skulle tvingas födas i en snödriva längs vägen eller utan en barnmorskas vägledning ut i livet.

Sten-Kalle hade till och med köpt ett par nya tofflor.

 

Alla personer som beskrivs i denna julsaga är påhittade och all eventuell likhet med verkliga personer eller händelser är endast tillfälligheter.

(Vår julsaga har inspirerats av Charles Dickens mästerverk “A Christmas Carol”)

 

Sagoberättare Åsa Mörner

Lucka nummer 19. 2020, sjuksköterskans och barnmorskans år

by

I januari i år, föreslog verkställande kommittén för Världshälsoorganisationen (WHO) att 2020 utses till året för sjuksköterskan och barnmorskan på grund av de viktiga insatser sjuksköterskor och barnmorskor gör för människors hälsa världen över. År 2020 är också den 200: e årsdagen av Florence Nightingale födelse.

Medlemsstaterna godkände förslaget den 24 maj.

Jag tycker det ska bli intressant att följa detta firande under nästa år och hoppas att uppmärksamheten kommer leder till att dessa yrkesgruppers status ökar och med det får förbättrade villkor. Våra andra två yrkesgrupper, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor, är också livsviktiga för människors hälsa. Jag hoppas deras status ökar och deras villkor förbättras.

Juliga hälsningar från en evig optimist!

Med vänlig hälsning Nadya Lehto
Leg. sjuksköterska
Regionaltskyddsombud och Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Lucka nummer 17. Halkfraktur med juleströssel

by

December rusar fram i rask takt och julen står för dörren. På TV rullar julspecial med Ernst som kokar specialknäck, tidningarna fylls med recept på saftigaste skinkan och i sociala medier tävlas det om vem som har finaste julpyntet och snyggaste saffransbullarna. Många känner sig stressade och har inte alls en känsla av julefrid och harmoni. Men det finns enklare recept än att bygga pepparkakshus i slottsformat, stöpa egna ljus eller pynta granen med vintagekulor.
Här kommer de enda recepten som behövs!

Halkfraktur med juleströssel:
Ingredienser
1 st ogrusad trottoar, helst i en kommun där man sparat in rejält på halkbekämpning
1 st överfull frakturmottagning, gärna på ett sjukhus där det är omöjligt att hitta parkering
1 st röntgenmottagning, utan röntgensjuksköterskor (för de har sagt upp sig) OBS. Detta är det mest komplicerade momentet, för du behöver ringa Stålmannen och be om att få nyttja hans röntgenblick om du inte kan starta röntgenutrustningen själv.
1 st obeviljad sjukskrivning (det går fint att arbeta med en gipsad arm, oavsett vad du arbetar med, bara du lägger manken till)
1 st förpackning glittrigt strössel att strö ut över gipset (Obs, måste ske innan det stelnar!)

Så här gör du:
Gör en rejäl vurpa, svär över hur sabla ont det gör och följ sedan ingredienslistan. Lätt som en plätt!

Influensa med knorr (Lättlagat!)
Ingredienser
En (eller flera) H1N1, gärna i slemform från någon som nyser bredvid dig på bussen hem
Extra om du önskar: Lunginflammation som komplikation! Tänk vad många spännande blodprover du kan behöva ta på dig själv (eftersom alla biomedicinska analytiker har sagt upp sig) Den mer eller mindre röda färgen i provröret (om du lyckas få in något i provröret) är en riktig stämningshöjare på julens alla fester!

Så här gör du:
Låt bli att vaccinera dig och tvätta för guds skull inte händerna när du kommer hem!

Trafikskadad (älg)gryta med juliga dofter
Ingredienser
En styck fullgången graviditet
Minst 10 mil till närmaste förlossning
Flera (du kan höfta lite) små krokiga skogsvägar till sjukhuset
En styck älg som ska över till andra sidan vägen
Ett styck Förlossningskit att använda i väggrenen (OBS! En fördel att vara två vid dessa moment, men med rätt teknik kan det funka att göra det själv)
Glöm att ringa förlossningen om du undrar något (alla barnmorskor på förlossningen har ändå sagt upp sig). Kvinnor har fött barn i alla tider, så detta klarar du enkelt av.
Flera mackor och en st termos ifall älgen hann över innan du kommer körande i 150 knyck och krystvärkar.

Så här gör du:
Bli gravid och bo långt ifrån närmaste förlossningsavdelning. Se till att vara fullgången under vinterhalvåret, gärna i juletid. Pynta bilen med doftljus som får sprida en julig känsla i bilen.

Och så dags för julpyntet!

Julig operationssal
Det här behöver du:
Många meter glitter (går bra med kirurgtejp också)
Röda dukar och gardiner (går bra med gröna operationsdukar också)
En (eller flera) tomma operationssalar (eftersom alla specialistsjuksköterskor har sagt upp sig)

Så här gör du:
Sprid ut glittret (kirurgtejpen) i den tomma salen.
Häng upp de röda gardinerna och lägg ut de röda dukarna på operationsbordet (patienterna som skulle opereras har ju ändå fått åka hem igen) OBS! Det går som sagt lika bra med gröna operationsdukar.

Lycka till med julpysslet!

Åsa “Grinchen” Mörner

Lucka nummer 15. Tankar om att vara Särskilt Yrkesskicklig (SYS)

by

Nu har barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor fått sin nya lön för 2019. Ett av lönekriterierna i år var att du skulle bli lönesatt utefter din yrkesskicklighet (SYS).

När Vårdförbundet tittar på utfallet då kan jag säga att hurraropen uteblev………. Tror det är många av våra medlemmar som håller med mig.

Begreppet SYS är ett försök att vända blickarna till den erfarna personal som finns på många av våra arbetsplatser. De som har arbetat i många år, har varit med i många kniviga situationer och dragit lärdom av det, de som kan stötta och ge råd till de nya som börjar på arbetsplatsen men även ge stöd till de som har arbetat ett tag och behöver ”bolla” något klurigt med någon eller behöver få höra att de hanterade den svåra situationen bra, de som prioriterar och bortprioriterar.

Yrkesskicklighet är inget du kan läsa dig till, du måste ha varit där, i ditt yrke, i många timmar och nött in erfarenheten. Nu när jag har övningskört med min dotter, då tänker jag att det kan jämföras med att lära sig köra bil. Du kan lära dig vad alla skyltarna står för, att du ska blinka till höger och vänster, att det kan bli halka och vattenplaning. Men när du väl sitter där vid ratten då vet du inte hur du kommer att reagera i oväntade eller svåra situationer. Du har inte byggt upp en erfarenhetsbank. Det är bara timmarna på vägen och i olika situationer som gör att du blir bra förare. Det samma gäller i vården.

Det är när du har knutit ihop säcken med all din erfarenhet över lång tid, många timmar på golvet, många enkla och svåra situationer, många olika bedömningar, du har det i ryggmärgen.

Det är då du är SYS.

Jag vet att cheferna har haft ett svårt arbete och att de inte har kunnat ge all sin kompetenta personal den lön de har önskat. Jag vet att många av våra kompetenta medlemmar är riktigt besvikna. Och avtalet som vi gemensamt har signerat; Vårdförbundet och Sveriges kommuner och regioner (SKR), det har arbetsgivarna verkligen inte levt upp till.

Att arbetsgivaren väljer att förbise detta kommer med all säkerhet att drabba vården. Det drabbar vården redan nu när erfarna medlemmar lämnar sin plats för att söka någon annan som uppskattar deras unika kunskap och kompetens och de tar med sig, sin Särskilda yrkesskicklighet.

 

Jag önskar er alla en God Jul och Gott Nytt År
Rósa Ólafsdóttir
Leg. Sjuksköterska och Leg. Barnmorska

Lucka nummer 13. I den mörka, underbemannade korridoren hon skrider

by

Hon skrider snabbt genom natten i en vit skrud
och lyssnar efter minsta lilla ljud

En smärtpåverkad suck eller ett andfått flås;
Med rätt behandling en snabb effekt uppnås

I en tyst korridor hon nu stå
spejar runt in i minsta vrå

För att den sjuka ska känna sig trygg
en sjuksköterska är inte alls arbetsskygg!

Någon lussebullsfika hinns ej med
bristen på vårdplatser gör arbetsbelastningen sned

Nu finns ingen sängplats ledig
men tack vare att hon är så redig

Styrs politikernas misstag upp
men det skulle kanske behövas en kupp?

För att få den rätta lönen
mer jämlikt mellan könen

I väntan på bättre tider
hjälper hon de som lider

Utan det ljus som hon på avdelningen sprida
det skulle bli många som avlida

I sin vita skrud hon jobbar flitigt
Du ska veta att det är slitigt!

I den mörka, underbemannade korridoren hon skrider
plikttroget vid patientens sida hon förbliver

 

 

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska

Leg barnmorska

En vit jul

by

Efter en halkig, riskabel färd på cykel utan dubbdäck, flexar Sara in, samtidigt som hon smaskar i sig en lussebulle. Någon hade placerat en stor korg med de nybakade gula läckerheterna i fikarummet, och Sara kunde inte motstå den ljuvliga doften som spred sig. ”Lika bra att äta nåt medan man hinner…” tänkte Sara samtidigt som hon borstade bort smulorna som landat på den vita landstingspyjamasen.

Lugnet före stormen, sa hon högt för sig själv när hon passerar väntrum A, som endast innehåller en medelålders kvinna som nervöst fipplar med sin mobil. ”Hon ser ju inte direkt livshotande skadad ut..”, muttrade Sara. På en brits utanför expeditionen ligger en äldre man med en spypåse i handen. Han ser blek och tagen ut. Sara rynkar ihop pannan när hon går förbi mannen, som inte doftar vare sig nybakade bullar eller nyponrosor.

”Ok, vem har placerat den kräkande mannen ute i korridoren”, undrar Sara när hon kliver in till sina kollegor. Robin snurrar runt den gröna stolen och stirrar på henne. ”Har du tänkt på att det kan vara calici?”

Fast det är det inte. För på ett ögonblick har den illaluktande mannen börjat kräkas stora mängder blodblandad sörja och på några sekunder rullas mannen in på ett akutrum. Kräkningen luktar starkt av blod och alkohol.
Efter en intensiv insats av det sammansvetsade teamet så är mannen stabil och rullas iväg i korridoren med diverse slangar och droppåsar kopplade i sig. Det var i alla fall inte calici…tänker Sara.

Den nervösa kvinnan i väntrummet leds in i ett undersökningsrum. I det skarpa ljuset ser Sara en tärd, hålögd kvinna i 45 års-åldern framför sig. Hon har en blåtira, förmodligen inte färsk, runt höger öga och ett halvt ihopläkt sår i pannan. Kvinnan börjar gråta. Sara lägger armen om kvinnan som ryggar tillbaka av smärta. Uppenbarligen har hon ont över rygg och revben. Som ett rinnande vatten, börjar kvinnan berätta om hur hon misshandlats av sin alkoholiserade partner. Julhelgerna är den värsta tiden, berättar hon. Nu har hon svårt att dra djupa andetag. Sara undrar om den sargade kvinnan har någon hon kan ringa,  som kan komma hit. Med rädd blick skakar hon på huvudet och gör en grimas av smärta. Men hon tackar snabbt ja till att få kontakt med en kvinnojour som kan hjälpa henne med boende och annat stöd.

Sara lämnar kvinnan för en stund och ser hur tempot i korridoren har förändrats drastiskt. Den till synes lugna akutmottagningen som hon flexat in på, har nu blivit mer eller mindre kaosartad.
Siv ilar förbi ”Trafikolycka i hög hastighet, ankomst om 5 minuter. En man och ett litet barn”. Sara springer in i traumarummet och förbereder sig. Om det nu går att förbereda sig inför vad som komma skall…

Ambulanssirenernas gälla tutande närmar sig. Adrenalinet är maxat och koncentrationen på topp hos traumateamet som står prydligt uppställt. Nu börjar det.

Mannen som förs in har endast svaga livstecken. Flinka fingrar och välorganiserade röster koordinerar de åtgärder som behövs för att försöka rädda en människas liv.
Men insatserna är förgäves. Mannen återfår aldrig medvetandet och lämnar jordelivet på en hård brits under skenet av skarpa lampor i ett akutrum. Det är slangar, blod och diverse sjukvårdsmaterial i en enda salig röra i rummet. Uppgivna suckar hörs i rummet och besvikelsen över att inte ha kunnat rädda den skadade mannen lyser i ögonen hos alla som befinner sig där inne. Den döda mannen stinker av alkohol.

Som ett ljus i mörkret får det uppgivna teamet veta att den lilla tvååriga pojken som vårdas i rummet bredvid, är i princip helt utan skador. Han är ledsen och har ett skärsår på ena kinden. För övrigt hittas inga skador. Inte fysiskt i alla fall.

Pojkens mamma är på väg till akuten. Pojken ska observeras ett dygn på barnavdelningen, och självklart erbjuds mamman en plats.
Imorgon, på Juldagen, kommer hon att kunna åka hem med sin lilla pojke. Men hon kommer att åka hem utan sin make. Utan sitt barns pappa.

Sara flexar ut och trampar hem på sin cykel. Inne i de olika husen och lägenheterna gnistrar julstjärnor och adventsljusstakar. ”Undras hur många som är onyktra idag?”, tänker Sara när hon parkerar cykeln utanför det ljusgula hyreshuset. ”Undras hur många som far illa pga alkohol i jul och nyår…” säger Sara högt till sig själv när hon masar sig upp för trapporna. “Undras hur många som kommer till mitt jobb pga alkohol…” tänker hon när hon vrider om nyckeln i låset.

Alltför många. 

Med önskan om en Vit jul. På många sätt.
Åsa Mörner

Lucka nummer 10. Feminist, javisst

by

Är du feminist? Javisst säger jag. Vad menas med det då? Ursprungligen menades det som en målsättning är att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män, men man måste väl egentligen mena tvärtom också. Fast i världen är det ju oftare män som har fördelen tror jag.

Vårdförbundet säger ofta att det är en kvinnofälla att lönerna hålls ner, att din (oftast kvinnliga) arbetskamrat går ner i arbetstid för att ”rodda” runt familj( kanske också för att orka jobba kvar på arbetsplatsen) mm, vilket i sin tur visar sig i pensionskuvertet. Varför har våra professioner endast en löneutveckling på ca 10 000 kr från början av arbetslivet till slutet… varför har mer ”manliga yrken” med liknande utbildningsnivå en mycket större?

En föreläsning jag var på berättade att det är jättesvårt att få en kvinnlig ”expert” att uttala sig i media även om hon kan sitt ämne medans män gärna uttalar sig. Varför? Tror inte kvinnor på sig själva? Tror män för mycket på sig själva ha ha?

Kvinnor har oftare en högre utbildningsnivå än män men ändå är den genomsnittliga inkomsten lägre! Hur kommer det sig? . Vissa artiklar pekar på att kvinnor med gymnasieutbildning, tjänar mindre än män utan gymnasieutbildning. Många av de mer ”kvinnliga” yrken är dåligt betalda.

Enligt universitetskanslerämbetets rapport 2019 var 60% av de som började studera på universitet och högskolor i Sverige 2017/2018 kvinnor. Sen slutför de också sin utbildning i högre grad än männen. Stadsministern sa i en intervju jag hörde att skolan inte är anpassad för pojkars behov numera och vad vet jag, jag har inga barn… Men jag tror inte skolan någonsin anpassats för flickor utan många gånger har flickor anpassat sig…

Inte så juligt innehåll kanske men viktigt. Lika lön för lika arbete heter det ju. Och samma möjligheter ska vi väl ha oavsett om du är man eller kvinna, sen önskar jag mig av tomten att arbetsgivaren ser och lever upp till vårt avtal om att vi ska ha en löneutveckling under HELA vårt arbetsliv. Då kanske vi kan få en ok pension också!

Jag önskar er alla en jämställd God jul!

Helena Nyrén
Vårdförbundet avdelning Örebro

Lucka nummer 9. Ärligt talat!

by

Varför är det ingen som vill prata om det verkliga problemet?

Lön är viktigt eftersom pengar underlättar livet och är grunden till din pension.
Idag går det  inte att göra lönekarriär (det vill säga ha en normal löneutveckling hela yrkeslivet) om du arbetar med patienter. I alla fall inte om du tillhör Vårdförbundets yrkesgrupper.

Lön är en jämställdhetsfråga och jag påstår att det pågår en strukturell lönediskriminering av kvinnor i Sverige ( = läs Vårdförbundets yrkesgrupper). Politiker och arbetsgivaren (nu pratar jag inte om förstalinjens chefer) har inte tagit ansvar i lönefrågan för oss.

Helt ärlig – är det inte dags att ändra på det?

Avtalet som upprör och debatteras ( HÖK 19) är bra – om det följs!

Ann-Sofie Gustavsson
Avdelningsordförande Vårdförbundet Örebro
Leg. sjuksköterska specialistutbildning anestesi
Mamma mitt i livspusslet och julstressen

P:S
Jag vill möta rätt och bäst kompetens när jag eller mina anhöriga är sjuka.
Jag vill att alla som söker vård möter rätt kompetens.
Jag gissar att du också vill det?

 

Lucka nummer 7. Ett händelserikt år. Tillbakablick

by

Snön har töat bort men julen närmar sig ändå med stormsteg.

Lokalerna jag arbetar i ska ”storstädas” vilket innebär att jag måste röja mitt skrivbord.

Tro det eller ej, jag har koll 😉

Att städa ett skrivbord innebär att man påminns om vad man gjort och vad som står kvar på ”att göra listan”.

Det gångna året har varit intensivt! Det har bjudit på många utmaningar och jag har lärt mig mycket.

Det var inte helt lätt att planera verksamhetsåret i början av Januari eftersom 2019 rivstartade med uppsagt löneavtal, Vårdförbundet inledde centrala förhandlingar som drog ut på tiden. Vi jobbade intensivt med att förbereda oss på effektiva och strategiska åtgärder som skulle aktiveras om inte våra förhandlare hade lyckats bli eniga om ett nytt avtal. Det var många möten, både fysiska och via skype. Vi mötte politiker, bloggade och skrev på våra sociala medier för att försöka skapa förståelse för varför det är viktigt att värdera våra yrkesgrupper rätt och hur fel vår löneutvecklingskurva är i dag, #avtal2019. Vi som jobbar fackligt kände styrkan i att vara många medlemmar! Men det var med en lättnadens suck och god känsla som vi kunde informera alla våra medlemmar om att ett nytt avtal var tecknat den 16e maj, HÖK19.

Då började arbetet med att läsa detta nya avtal, vad står det och vad innebär det för oss medlemmar? Möten med Regionen och alla våra elva kommuner för att teckna LOKar. Nya möten med information till våra förtroendevalda och våra chefsmedlemmar. Nu skulle avtalet bli verkstad!  Möten med politiker och fortsatt spridning av vårt budskap om att våra yrkesgrupper är värda en lönekarriär under hela sitt yrkesliv! Utbildning, erfarenhet och yrkesskicklighet ska löna sig och värdesättas!

Sommaren närmar sig och det råder brist på personal, vi möter medlemmar och arbetsgivare. Semester och ledighet är det våra medlemmar önskar sig men för att få det måste de som är kvar på jobbet jobba extra. På vissa arbetsplatser så pass mycket extra att de kunde förhandlar fram extra ersättning för detta. Detta är inte hållbart i längden! Utan våra yrken stannar vården!

Arbetsgivaren vill omorganisera både här och där – vi säger Risk Och Konsekvens analys och betonar vikten av att personalen måste vara med! Parkeringsavgiften höjs.

Så kom sommaren och jag fick några veckors semester.

Hösten smyger sig på med planering och genomförande av Vårdförbundets årsmöte. Tack till alla er som kom på detta möte, utan er hade det inte blivit den trevliga och givande kväll som det blev. Vi fick många kloka inspel från er medlemmar om vad ni tänkte om begreppet och kriterier för ”särskilt yrkesskicklig”. Föreläsningen av Marika Carlsson bjöd på många goda skratt och jag gick därifrån med en god känsla, tillsammans är vi starka.

Nu börjar våra medlemmar få besked om sina nya löner och vi får många telefonsamtal och upprörda mail. Det tycks inte ha blivit som det var tänkt…. Vi börjar ha löneavstämningar med kommunerna med varierande resultat. Sist ut var löneavstämning med Regionen och vi kan konstatera att enligt våra beräkningar har inte lönespridningskvoten ökat nämnvärt – vi ser en ökning på tredje decimalen – det måste bli en bättring kommande år! Våra yrken är värda en lönkarriär under hela yrkeslivet!

Arbetsgivaren fortsätter med fler omorganisationer, tuffa scheman, nekar semestrar, höjer parkeringsavgiften ytterligare och drar in julklappar, jultallrikar och fruktkorgar. Vi måste spara pengar.

Vårdförbundet bjuder förtroendevalda på en heldag med temat arbetsmiljö, en föreläsning om ”de ekonomiska vinsterna med en god arbetsmiljö”. Att behålla erfarenhet i en organisation är = att spara pengar! – när jag skriver detta inser jag att det egentligen borde var politiker och arbetsgivare som vi skulle bjuda in till denna föreläsning!?

Inom kort ska julefriden sänka sig över oss, några måste jobba och jag önskar av hela mitt hjärta att ni alla får en riktigt God Jul både på arbetet och hemma.

Snart startar 2020, undrar vad detta år kommer att bjuda på?

 

//Ulrika Hedelind

Leg. sjuksköterska / anestesisjuksköterska

Vice ordförande Vårdförbundet avdelning Örebro

Det första ljuset brinner. Och det brinner starkt.

by

Just nu snurrar runt det på rätt utmanande i hälso- och sjukvården. Oavsett om den är kommun, regional, statlig eller privat så börjar det synas sprickor i väggarna både här och där.

På vissa håll må det fortsatt vara solida väggar, men på en del håll går det nästan att se rakt ut i decembermörkret och inne på kontor och i korridorer går vårdens professioner och vårdens chefer och gör allt de kan för att inte tredje person, personerna som vårdas, ska drabbas.

Just nu läser vi rubrik efter rubrik om uppsagd vårdpersonal på flera av Stockholms största sjukhus, tack och lov har vi ännu inte hamnat där i vår egen region. Samtidigt går Region Örebro län med ett omfattande underskott vilket gör att många av regionens verksamheter tvingas vända på de kronor de har och skära ner på de kostnader som skenat.

Till råga på allt skulle visst våra professioner få en löneökning även det här året. Det efter att Vårdförbundet, SKL och Sobona kommit överens om ett nytt löneavtal, HÖK19, som på pappret ser riktigt intressant ut. Äntligen finns det faktiskt möjligheter för arbetsgivarna att skapa lite differentiering i lönerna mellan de nya och de som jobbat länge. Äntligen finns det en möjlighet att faktiskt premiera de bland våra kollegor som är lite extra bra, de där särskilt yrkesskickliga kollegorna som vi går och frågar om råd när vi har något extra klurigt ärende eller de där särskilt yrkesskickliga kollegorna som vi helst skulle vilja jobba med en stökig lördagskväll när precis allt rör till sig.

Men det bygger ju också på att våra arbetsgivare möter upp i det avtal som de själva skrivit under. SKL var på förhand tydliga med att de inte behövde skjuta till några extra medel, de pengarna finns nämligen redan i arbetsgivarnas händer. De är bara tvungna att prioritera.

Tyvärr verkar det inte som att de gör det på särskilt många håll i vår närhet. Kumla kommun ser ut att vara ett positivt undantag, Lindesbergs och Askersunds kommuner likaså men Region Örebro län och Örebro kommun tyckts leva i tron att de inte behöver anstränga sig nämnvärt mer än vanligt. De är ju redan störst, bäst och vackrast. Eller?

Hur var det nu med vårdplatsläget? Hur kommer det sig att till och med arbetsgivaren beskrivit den gångna sommaren som extra svår? Hur kommer det sig att en arbetsgivare tvingats göra förändringar i sin nattorganisation för att kunna ge rätt vård i rätt tid? Hur kommer det sig att när arbetsgivarna söker efter våra professioner får de knappt några sökanden på sina annonser?

Och hur kommer det sig att det ”bara” är läkare, undersköterskor och administratörer som omfattas av varslen när det blir tal om uppsägningar?

Jo, därför att det redan är en enormt stor brist på våra professioner. Det finns helt enkelt för få av oss kvar för att vi ska kunna omfattas av några varsel.

När Vårdförbundet strejkade 2008 fick vi höra att vi var patientosäkra, idag har arbetsgivarna en situation där fler enheter är drabbade och där fler vårdplatser är stängda än vad vi någonsin kunde drömma om då. Allt för att arbetsgivaren, på generellt basis – det finns undantag, helt misslyckats med att inse att de måste jobba för att få sin personal att stanna, trivas och vara med och utveckla vården.

Lönen är en del, arbetsmiljö en annan, inflytande över arbetsuppgifter en tredje. Idag skulle jag vilja säga att vårt läns två största arbetsgivare har stora utmaningar inom alla dessa tre områden.

Årets lönerevision känns som ett skämt. Inte bara för de som får lönen utan också för våra chefsmedlemmar som ska sätta dem. Snacka om att sitta i ett Moment 22.

Arbetsmiljön därför att mer eller mindre varje arbetspass är en fråga om överlevnad, att inte missa något att få allt att rulla på. Extremt lite tid finns för att sitta ner och arbeta med verksamhetsutveckling eller förbättringsarbeten.

Inflytande över arbetsuppgifter därför att våren tycks ha fått dille på New Public Management där allt mer handlar om produktionstakt och nyckeltal än om att ge tid till mötet med den människa vi på ett eller annat sätt möter i våra yrkesutövningar.

I Region Östergötland har politikerna valt att satsa extra pengar i den kommande budgeten för att faktiskt kunna möta upp i lönefrågan.

Förhoppningsvis ger det ringar på vattnet som visar att fler Regioner och stor-Kommuner behöver följa efter.

Så detta blir en uppmaning till vårt läns politiker; kan du och ditt parti göra någonting för att förbättra situationen?

Den om arbetsmiljö och inflytande över arbetsuppgifter är frågor som kanske bäst hör hemma på APT, i yrkesgruppsträffar, i medarbetarsamtal och i olika samverkansforum.

Så detta blir också en uppmaning till vårt läns alla vårdchefer: kan du göra någonting i ditt uppdrag för att förbättra situationen?

Men detta riktar sig också till alla våra yrkesverksamma medlemmar i Vårdförbundet; kan du göra någonting för att förbättra situationen?

På ett sätt är det ingens ansvar att det ser ut som det gör, på ett annat sätt är det bara politikernas, eller bara chefernas ansvar. Men jag tänker istället att det är allas vårt ansvar att tillsammans göra det vi kan för att förbättra den situation där vi själva står.

Idag är en bra dag att börja.

Marcus Folkö Müntzing
Leg. Sjuksköterska