Örebrobloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
    • Kommentarspolicy
  • Vårdförbundetbloggen
Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Stolt barnmorska. Stolt medlem. Stolt förtroendevald.

17 augusti, 2020 by Åsa Mörner

För mig som barnmorska är det självklart att vara medlem i ett fackförbund. Jag vill stötta den organisation som arbetar med att driva frågor som förbättrar för mig i mitt yrkesliv, som förser mig med förbättrade villkor. Vi har också en unik svensk modell när det gäller lönebildning och villkor- en modell som inte skulle existera om det inte fanns fackförbund. Vad skulle egentligen hända om fackförbund inte fanns?


I mitt fackliga engagemang så är jag också stolt över att arbeta sida vid sida med röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker. Deras yrkesprofessioner är, precis som min profession, värdediskriminerade legitimationsyrken som är livsnödvändiga för att patienten ska få en god vård och de är även centrala inom kvinnovården. Att vara i samma förbund som sjuksköterskor är så självklart så det knappt behöver nämnas; jag ÄR ju sjuksköterska likväl som jag ÄR barnmorska.


Jag är stolt över att ha fått möjligheten att aktivt arbeta för att våra fyra professioner ska slippa bli sjuka av sina arbeten och förnedras med att riskera att bli fattigpensionärer. Jag är stolt över att representera er som arbetar på labb, på röntgen, i hemsjukvård och på vård-och omsorgsboenden och på avdelningar och mottagningar på landets alla olika sjukhus och vårdcentraler. Jag är stolt över att representera er som undervisar, forskar och driver yrkena framåt. Jag är stolt över att representera er som är chefer och ledare och som leder vården. Och jag är stolt över alla ni som är studenter- jag hoppas att era yrkesliv kommer att innehålla goda, hållbara villkor när ni kommer ut i arbetslivet.


Idag är det ännu mer tydligt hur viktigt det är att vara medlem i Vårdförbundet. Det pågår en pandemi där Vårdförbundets medlemsgrupper är centrala för att människor ska få rätt vård och behandling. Samtidigt så har det aldrig tidigare varit så tufft, slitigt och kämpigt inom många delar av vård och omsorg än vad det varit under våren 2020. För att inte tala om den vårdskuld som nu växer sig allt större och som kommer att kräva enorma insatser av vårdens professioner. Tack vare fackförbundet så tecknades Krislägesavtal som åtminstone kunde kompensera en liten del av den insats som gjorts och som fortfarande görs. Men det krävs BETYDLIGT mer. Och det vill jag kämpa för, tillsammans med dig.


Tänk att jag representerar 114 000 medlemmar. STOLT.
#Vårdförbundet #barnmorska #sjuksköterska #biomedicinskanalytiker #röntgensjuksköterska #tackamedlön

Åsa Mörner, leg barnmorska och leg sjuksköterska

Förbundsstyrelseledamot samt avdelningsstyrelseledamot (avd Örebro) i Vårdförbundet #enbarnmorskaunderlivet

Filed Under: Information, Profession, Villkor Tagged With: #enbarnmorskaunderlivet, #geossrättvillkornu, Barnmorska, biomedicinsk analytiker, medlem, Röntgensjuksköterska, självklartmedlem, sjuksköterska, stolt, tackamedlön, Villkor

Vi är inga robotar!

21 april, 2020 by Åsa Mörner

Efter att ha stångats mot virusinvasionen i vården, med 12-timmarspass, trycksår i ansiktet av skyddsutrustning, evighetslånga arbetsveckor, bristande återhämtning och inställda ledigheter och inte minst, en djup etisk stress under lång tid, så är det många som har nedräkning till sommarsemestern. Att överväga att inte ge de hårt arbetande i vården semester, är såklart en desperat tanke hos våra beslutsfattare som famlar runt i mörkret när det gäller att lösa en akut brist på rätt kompetens och att få till en välfungerande vård även under sommarmånaderna. Men att förverkliga något sådant vore inte bara förödande. Det vore om något, djupt oetiskt och helt utan långsiktigt tänkande.

Hur länge orkar man arbeta i det tempo, med de extra timmar och med den press som många upplever runt om i vården nu? Hur mycket kan vi pressa en redan slimmad och stressad bemanning utan att tippa dem över kanten, utan att bägaren ska rinna över, utan att deras huvuden ska sjunka under vattenytan?

Vi har en kris, en global pandemi som vi inte erfarit tidigare i modern tid. Ett krig som bekämpas med vårdens professioner i frontlinjen. Ett krig där vi vill att så många som möjligt ska överleva. Vården måste bedrivas utifrån extraordinära omständigheter där ett så kallat krislägesavtal kan och i vissa fall, har aktiverats för att kunna bemanna verksamheter som fått fler vårdplatser och kräver mer personal än i normala fall.

Normala fall. Inte ens då är situationen i vården något som borde betraktas som “normalt”. I sådana fall skulle det inte vara ett problem med att lösa bemanningen inför varje sommarsemester. Och det skulle heller inte vara nästintill omöjligt att bli beviljad semester under resten av året heller. Så ser verkligheten ut för många som arbetar inom vården. Och år efter år så har de anställda pusslat, lappat och lagat och vänt ut och in på sig själva för att lösa de brister som uppstått pga en evighetslång ignorans från beslutsfattare. Vi har sålt semesterveckor, avstått från fester och bröllopsinbjudningar och gått miste om dyrbar tid med nära och kära.

Men vårdens medarbetare är inga robotar. Det går inte att bara olja upp muttrar och skruvar, byta batterier eller uppgradera programvaran. Och det går heller inte att betala tillräckligt mycket för att kompensera en förlorad hälsa.

Om vi inte kan erbjuda sjuksköterskor, barnmorskor, läkare, biomedicinska analytiker, undersköterskor, röntgensjuksköterskor och annan vårdpersonal en riktig semester så riskerar vi att en stor grupp blir sjukskrivna. Eller byter yrke.

Det har vi inte råd med.

Åsa Mörner

Legitimerad sjuksköterska, legitimerad barnmorska

Filed Under: Information, Politik, Profession, Villkor Tagged With: Barnmorska, biomedicinsk analytiker, COVID19, robot, Röntgensjuksköterska, semester, sjuksköterska, Stress, utmattning, vård, vårdpersonal

Grattis alla Biomedicinska analytiker

15 april, 2020 by Gästbloggare

Man skulle kunna se en patients vårdförlopp som en kedja där individuella länkar representerar hur hen ankommer till sjukhuset och tas hand om, hur patientens problem identifieras, hur behandling upptas och hur patienten tillfrisknar för att sedan återgå till sitt normala liv.

På denna kedja är det ett hårt tryck i dessa pandemiska tider. Tusentals patienter inkommer varje dag till sjukhus och vårdcentraler runt om i Sverige för att ta prover. Just nu ligger fokus särskilt på COVID, men det kan röra sig om allt från prover för diabetes till preoperativa bedömningar.

En ofta bortglömd, men oerhört viktig länk någonstans i mitten av kedjan består av en alldeles särskild arbetsgrupp. Det är vi som utför många av testerna på plats med patienten. Det är vi som tar emot proverna och utför analyser på dem.
Det är vi som är Biomedicinska Analytiker.

Vår länk i kedjan är lika viktig som alla de andra. Med oerhörd analytisk precision och noggrannhet arbetar vi för att på bästa sätt ta hand om de miljontals patienter, prover och material som analyseras varje år.

Just i dessa tider jobbar Biomedicinska Analytiker (BMA) kontinuerligt på sjukhusen runt om i Sverige med att hantera och analysera en allt större våg av COVID-prover. Dag ut och dag in levereras svar till avdelningar och andra beställare, både i form av svar på COVID-relaterade frågor och själva provsvaren från analyserna. Detta uppmärksammas allt mer i samhället och i media. Allt fler håller på att få upp ögonen för vilka vi är och vad vi gör.

Tyvärr är det första som kommer upp när man söker på “BMA” och “LÖN” en mycket nedslående historia. Med stora bokstäver står det att det i dagsläget “…tyvärr inte lönar sig att jobba inom hälso och sjukvården som BMA.”1 Med ett arbete som är så viktigt som vårt är det synd att det inte kan avspegla sig i budgeten uppifrån.

Denna lönesituation gäller egentligen all vårdpersonal, vi utför alla stordåd med de resurser vi har. Vi lägger alla ned ett enormt engagemang och självuppoffringar på jobbet i dessa tider för att hålla vården flytande genom att ta extrapass och jobba övertid. Vi arbetar alltid utifrån vad som är bäst för patienten.

Jag är Biomedicinsk Analytiker och jag är stolt över det jobb jag utför. Mitt jobb är för mina medmänniskor. Mitt jobb är ett av Sveriges viktigaste.

Filip Berner-Branzell
Leg BMA och förtroendevald för Vårdförbundet.

Källor:

1. SACO, Biomedicinsk analytiker – Information om lön, utbildning… Tillgänglig; https://www.saco.se/studieval/yrken-a-o/biomedicinsk-analytiker/ (Hämtad 20-04-12).

Filed Under: Bloggkalender, Information, Profession, Villkor Tagged With: biomedicinsk analytiker, min yrkesdag

Men det är ingen fara för patientsäkerheten!

7 november, 2019 by Åsa Mörner

Inställda behandlingar, försenade undersökningar, långa operationsköer och alldeles för få anställda med rätt kompetens. Under hösten tycks merparten av rikets kommuner och landsting dessutom gå på sparlåga och säger sig ha tomt i skattkistan. På Karolinska varslas nu 600 läkare och undersköterskor, efter att samma sjukhus varslat 550 administrativa tjänster senast i maj. Men patientsäkerheten, den drabbas aldrig. Åtminstone inte om du frågar någon av de som varit med och fattat besluten om att dra åt svångremmen i vård och omsorg runt om i vårt avlånga land.

I augusti gick Region Örebro ut med att det ska sparas 100 miljoner. Precis som i övriga delar av landet med stora sparbeting så är det ”inget som kommer att drabba vården”. Man kan ju undra vad alla dessa miljoner har använts till egentligen om pengarna ändå inte används till vård? Det är i alla fall ingen fara för patientsäkerheten.

En annan fundering som känns logisk i det här sammanhanget är hur man tänker sig att lösa den brist på rätt kompetens i vården, den som faktiskt orsakar att människor redan idag inte får provsvar i tid, utlovad behandling utifrån medicinska behov eller möjlighet att komma i kontakt med rätt instans i vården för att få stöd och råd? (Men det är ingen fara för patientsäkerheten!)

Enligt prognoser behövs följande för att täcka befolkningens behov av vård år 2035:

  • 40 % fler på specialistsjuksköterskeutbildningar (samtliga inriktningar) per år under 2021–2035 jämfört med antalet nybörjare 2018.
  • 48 % fler på röntgensjuksköterskeutbildningen per år under 2021–2035 jämfört med antalet nybörjare 2018.
  • 29 % fler på biomedicinska analytikerutbildningen per år under 2021–2035 jämfört med antalet nybörjare 2018.
  • 20 % fler på barnmorskeutbildningen per år under 2021–2035 jämfört med antalet nybörjare 2018.
    (Ur Vårdfokus)

Jag kanske är korkad men är det inte lite fel väg att SPARA in när det redan idag pga en enorm brist på flera av vårdens oumbärliga professioner orsakat att människor lider av att inte få rätt vård i rätt tid? Självklart påverkas inte patientsäkerheten, det får vi ju inte glömma!

Jag bara undrar: Vad är det egentligen som krävs för att patientsäkerheten ska påverkas? Det verkar ju inte handla om att det ska finnas utbildad vårdpersonal på sjukhus, i hemsjukvården, på mottagningsenheter eller på kommunala boenden. Eftersom det byggs diverse nya sjukhusbyggnader runt om i Sverige så kommer inte patientsäkerheten att påverkas om det inte finns exempelvis några sjuksköterskor i de nya, tjusiga sjukhuskropparna.

Så, vad är det som krävs för att en beslutsfattare ska våga yppa att rådande läge i svensk sjukvård orsakar att säkerheten för vårdsökande är i farozonen? Jag ser med spänning fram emot svaret! Men i nuläget kan vi således luta oss tillbaka, sippa på en kopp te och zappa mellan kanalerna. För det är INGEN fara för patientsäkerheten!

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska, leg barnmorska

Filed Under: Information, Patientsäkerhet, Politik, Profession, samhällsfara, Utbildning, Villkor Tagged With: Barnmorska, bemanning, besparingar, biomedicinsk analytiker, brist, ekonomi, Läkare, Patientsäkerhet, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska, Specialistsjuksköterska, undersköterska, vård, Villkor

Ge oss rätt villkor nu!

15 oktober, 2019 by Åsa Mörner

I länet basunerar ansvariga politiker ut att regionen räknar med ett underskott på 500 miljoner det här året. Och det är ju inte bara en region eller kommun som hävdar att de har tomt i skattkistan. Kan vi någon gång få höra att det finns gott om finansiella medel och därmed goda möjligheter att bota krisen i vården?

Hur kan det ens tillåtas bli sådana enorma underskott? Borde det inte göras en inventering av vad som går åt, på ett ungefär, och sedan tillsättas ekonomiska medel utifrån de nödvändiga behoven. Kanske funkar det inte att köpa in ny teknisk utrustning eller bygga ut en enhet just i år? Vilka prioriteringar är absolut nödvändiga egentligen? Och vore det inte smartare att se till att det finns rätt kompetens som kan bemanna vården så att länets medborgare får den vård de har rätt till och att de anställda får schyssta villkor.

När våra professioner ska lönesättas så är det alltid tomt i penningpåsen. Några få mynt skramlar runt på botten och ska fördelas solidariskt på medarbetarna. För nåde den som får mer än den andra….

Jag har några heta tips till våra budgetplanerare och beslutsfattare i sjukvårds-Sverige:• Gör en prioriteringslista. Vad står överst på den? Rätt kompetens och tillräckligt många anställda, eller hur? Vem bryr sig om en avancerad ny röntgenmanick, en ny förlossningssal eller ett avancerat labb om det inte går att bemanna det med personer som kan hantera de nya investeringarna.

  • På tal om investeringar: Se det som en investering när ni avsätter pengar till rejäla lönerevideringar till undervärderade anställda. En dag så ledsnar de som jobbar hos er på att ha usla villkor (om de inte redan har det..?) och säger upp sig, och det är riktigt svårt att exempelvis operera utan anestesisjuksköterskor och operationssjuksköterskor.
  • Se investeringen i goda villkor till era anställda som den bästa marknadsföringen ni kan få för pengarna. Nöjda medarbetare är mer effektiva i att sprida budskapet om en trivsam arbetsplats, än alla neonskyltar i världen.
  • När budskapet om en schysst arbetsplats sprider sig med era vandrande reklampelare, så kommer fler medarebetare gå att rekrytera. Då kan ni kan till exempel minska de ovärdiga vårdköerna till ett minimum.
  •  Vänta med att bygga det där nya sjukhuset tills ni faktiskt har bemanning till de befintliga. Vi kan ju ha roligare för våra skattepengar än att slänga dem i sjön, eller hur?

Nej, vi är inte beredda att stå tillbaka gällande våra krav på bättre villkor bara för att det gjorts felprioriteringar i budgeten år ut och år in. Vi vill inte höra fler bortförklaringar. Nu är det vår tur!

Ge oss rätt villkor nu!

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska, Leg barnmorska

Filed Under: Genus, Information, Politik, Villkor Tagged With: #geossrättvillkornu, Barnmorska, biomedicinsk analytiker, budget, dåliga ursäkter, livsviktiga yrken, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska, specialist, undervärderad, vårdkris, Villkor

En julsaga om snålhet

18 december, 2018 by Åsa Mörner

Den dumsnåle Sten-Kalle Larsson hasade runt i de trasiga tofflorna i det pampiga palatset som var hans överdådiga bostad, medan snön yrde utanför de blyinfattade fönstrena. Ja, byggnaden må vara tjusig, stora vackra salar, exklusiva möbler och dyr konst på väggarna. Men palatset ekar ödsligt tomt.

Sten-Kalle, som kallas just Sten-Kalle för hans stenhårda förmåga att förhandla villkorslöst och alltid vinna, oavsett konsekvenserna, sparkade tjurigt av sig de trasiga tofflorna och kröp ner i sin himmelssäng. ”Jul, vad ska det vara bra för?” muttrade Sten-Kalle medan han fluffade kudden och tog en sipp ur vattenglaset som stod på nattduksbordet.

”Jul innebär bara en massa extra kostnader! Folk ska tydligen ha mer betalt bara för att de måste arbeta över jul och nyårshelgerna, och dessutom förväntar de sig nån sorts JULGÅVA av sin chef, dvs JAG”

Sten-Kalle sätter vattnet i vrångstrupen och sätter sig tvärt upp i sängen i en våldsam hostattack.

”Jävla juljävel!”

Väl medveten om att tankarna kring julens förfärligheter troligtvis kommer att förstöra en god natts sömn, tar Sten-Kalle fram sin kassabok för att inventera intäkter och utgifter. Plussaldot får honom alltid att somna gott. ”Det har varit ett bra år, inga större löneökningar till de trofasta eller storsatsningar på nyanställningar” Tankarna dröjer dock kvar vid ett osannolikt möte som Sten-Kalle råkat på tidigare under dagen. En före detta kollega, Sara-Klara Lindberg, hade uppenbarat sig, likt en vålnad, för Sten-Kalle. Sara-Klara, som varit död sedan en kortare tid tillbaka, stod framför Sten-Kalle, där han slumrat till i sin fåtölj och talade med bruten stämma:

”Sten-Kalle! Du måste lyssna på mig, jag har kommit för att varna dig! Du kommer att besökas av tre andar som ska visa dig konsekvenserna av hur du hanterar dina anställda, annars kommer ditt öde att bli som mitt!”

Sten-Kalle lyssnade storögt på Sara-Klara, som var klädd i en solkig särk med långa kedjor runt sin kropp. Lika snabbt som hon uppenbarat sig, så var Sara-Klara borta. Sten-Kalle gnuggade sig i ögonen och fräste högt:

”Nej, nu har jag börjat hallucinera, kanske dags att boka ett besök hos doktorn!”

Precis som alla kvällar i december, när frustrationen kring människors önskan om julefrid och familjekära sammankomster plågade den gamle mannen, så somnade Sten-Kalle gott efter att ha bläddrat en stund bland räkenskaperna.

Kvällstimmarna går över till en månklar natt. Med ett ryck vaknar Sten-Kalle Larsson av att någon står vid fotänden av hans paranta säng.

”Sten-Kalle, jag har kommit för att visa dig något”.

Figuren vid sängen håller fram en blek hand som Sten-Kalle, av någon osalig anledning, greppar tag om. Handen är iskall, och när Sten-Kalle närmar sig figuren ser han att det inte är en mänsklig individ.

”Du är en av andarna!” utbrister Sten-Kalle.
”Jag är den första av tre andar”, säger varelsen
Sten-Kalle förflyttas på ett obeskrivligt sätt, svävandes genom stadens torg och gator, fram till förlossningsavdelningen som ligger på sjukhuset mitt i staden, långt bort från byarna på landet där många familjer bor. Sten-Kalle leds in genom korridorerna och fram till personalrummet. Det är ett av Sten-Kalles sjukhus. En sjukhusklädd kvinna sitter i soffan med en tom blick. Plötsligt börjar anden att tala.

”Det här är Sanna. Sanna är barnmorska här på förlossningen sedan några år tillbaka. Hon är mycket duktig på sitt arbete och har alltid drömt om att bli barnmorska. Men tyvärr så har Sanna blivit sjuk av sitt arbete. Hon har arbetat treskift sedan hon anställdes och har inte hunnit återhämtat sig mellan arbetspassen så nu har hon drabbats av en utmattningsdepression. Sanna kommer inte att jobba på länge efter den här natten. Kanske aldrig mer. Tre av Sannas kollegor kommer att möta samma öde inom den närmaste månaden, en av dem får dessutom bröstcancer. Det kommer att vara så få barnmorskor kvar på sjukhuset så kvinnor kommer att hänvisas till att föda hemma med stöd av eventuella familjemedlemmar inom en snar framtid”

Sten-Kalle, som inte hunnit få på sig sina trasiga tofflor, svär över det kalla golvet och utbrister; ”Vi kan ju inte stänga på natten, det är väl bara att jobba på. Hon visste väl vilket yrke hon utbildade sig till!” Sten-Kalle ser den tomma blicken på Sanna och ryser, för ett ögonblick, till. ”Föda barn har kvinnor gjort i alla tider…”

Utan att veta hur, vaknar Sten-Kalle i sin himmelssäng morgonen därpå, och dagen passerar som vanligt, dock med en obeskrivlig känsla av barn som föds på stampade jordgolv och kvinnor som förblöder… Sten-Kalle tror att de konstiga tankarna kan bero på stress.

Dag blir till kväll. Med räkenskapsboken på bröstet somnar Sten-Kalle och snarkar gott när han åter väcks av en annan ande vid fotänden av hans säng.

I ett nafs så är Sten-Kalle och anden flyttade till stadens sjukhus. De svävar in på onkologavdelningen och in i ett av patientrummen. I rummet ligger en man nedbäddad i sängen och det som Kalle misstänker vara hans familj, sitter runt omkring honom. En sjuksköterska kopplar ett dropp och stryker mannen ömt över armen. Sten-Kalle ser att alla omkring mannen, en ung kvinna och tre barn, snyftar och är rödgråtna i ansiktet. Ande nummer två berättar med en konstig, plåtliknande stämma;

”Det här är Gustav. Gustav är döende pga en hjärntumör, han har inte långt kvar. Egentligen skulle han haft goda möjligheter att överleva, men eftersom det inte fanns tillräckligt med personal för att kunna söva, operera och vårda honom så blev operationen framskjuten. Tills det var försent”

Sten-Kalle känner att det hugger till i hjärttrakten, men tänker samtidigt att det ju tyvärr är sånt som kan hända. Särskilt om personalen bara vill ha mer och mer betalt! Men samtidigt så är det ju synd….äsch, personalen kan ju inte få allt de begär hela tiden!
En ljus dimma stiger upp i rummet och det blir allt svårare att se Gustav och hans gråtande familj som sitter runt hans dödsbädd.

Sten-Kalle vaknar i sin himmelssäng. ”Konstigt, jag känner mig kallsvettig och illamående”, tänker Sten-Kalle. “Och så har jag drömt om en ande igen.” Men det kändes inte som en dröm.

Möten avlöser varandra under arbetsdagen. Sten-Kalle känner sig okoncentrerad och har en envis huvudvärk som slår likt en hammare mot hjärnbarken. ”Tänk om det är en hjärntumör? Hur ska jag få behandling då, det är ju kö överallt? Fast jag har ju pengar så det ordnar sig alltid!”

Efter en inte helt tillfredsställande dag, hasar Sten-Kalle med sina trasiga tofflor genom den tomma korridoren ner till sitt gigantiska sovrum. ”Måtte jag inte behöva drömma om nån sabla ande inatt igen…”

Sten-Kalle vaknar av ett mullrande dån. Vid den högra sida av himmelssängen står en varelse, den otäckaste du kan föreställa dig, med bara ett kranium som ansikte, delvis täckt av söndrig hud, och med tomma ögonhålor som stirrar genomborrande på Sten-Kalle. Sten-Kalle försöker skrika men den ondsinta anden tar ett hårt grepp om Sten-Kalle och sveper iväg honom genom skuggor och mörker. I mörkret längs vägen skymtar sjuka människor som desperat sliter i Sten-Kalles morgonrock och ber om smärtlindring och tröst, glåmiga sjuksköterskor och hålögda barnmorskor släpar sig fram och kastar uppsägelser efter honom, och ljudet av hjärtmonitorer och EKG-apparater blandas med stön av smärtor och lidande.

”Vart för du mig?” vrålar Sten-Kalle till den monsterliknande anden.
”Jag för dig till din dödsbädd” svarar anden.

Det svartnar för ögonen på Sten-Kalle och han känner hur han ramlar genom en mörk bottenlös avgrund.
Sten-kalle ligger i sin gamla himmelssäng. Lakanen är smutsiga och runt omkring honom ligger tomma konservburkar och medicinförpackningar. De gamla trasiga tofflorna, som nu är ännu trasigare, ligger mitt på golvet. En råtta gnager på den ena toffeln. Helt plötsligt står Sten-Kalle bredvid den smutsiga bädden och stirrar ner på sin gamla uttorkade, tandlösa lekamen som ligger där och inväntar sin död.

”Du har legat här, utan att någon brytt sig om dig, väldigt länge. Ingen har hjälpt dig med hygienen, gett dig medicin eller kommit med mat. Du är helt ensam.” Andens röst ekar i rummet.

Sten-Kalle känner svettpärlorna rinna nerför ryggen och i pannan. Hjärtat bultar hårt i bröstet och andhämtningen är kraftig.

”Men, jag har ju pengar! Varför har ingen tagit hand om mig,, jag borde fått den allra bästa vården”!

Anden greppar tag om Sten-Kalles båda axlar och skakar om honom kraftigt;

”För det finns ingen som jobbar med vård eller med människor över huvud taget längre! Du kan använda dina pengar för att köpa en teknisk pryl eller mjukvaruuppdateringar. Men ingen jobbar längre med sjuka eller gamla människor. Ingen orkar eller klarar av det längre och ingen vill utbilda sig till ett yrke man blir sjuk av”

Sten-Kalle känner på nytt hur det svartnar för ögonen och börjar kippa efter andan. Smärtor i bröstet letar sig ut över hela kroppen och livsenergin håller på att sina. Sten-Kalle ligger i den smutsiga sängen igen

”Vad har jag gjort?”

Allt blir svart. “Är jag död?” undrar Sten-Kalle. Han slår upp sina ögon och blickar ut i sitt stora sovrum. Lakanen är rena och doftar nytvättat, allt i rummet ser prydligt ut, som vanligt. På nattduksbordet står ett vattenglas och bredvid glaset ligger den läderinbundna kassaboken. Solens vintersvaga strålar letar sig in genom springan vid sidan av rullgardinen och utanför ljuder en stämningsfull körsång om ”Jul, jul, strålande jul”. Sten-Kalle Larsson tar ett skutt ur sängen, och utan att ta på sig de trasiga tofflorna springer han med lätta steg nedför den svängda ståtliga trappan och kastar sig på telefonen ”Sven-Kasper, sammankalla alla omedelbart vi behöver ett akut möte innan jul!” Innan Sven-Kasper Lund hunnit svara så rusar Sten-Kalle ut genom dörren, iförd morgonrock, och ilar snabbt mellan julklappshandlande barnfamiljer fram till huvudkontoret. ”Nu ska det bjudas på en riktig julklapp” Eter en lång mötesdag somnar Sten-Kalle nöjd i sin himmelssäng, utan att ens ögna igenom räkenskaperna.

Så slutar vår julsaga om Sten-Kalle. Men vad gjorde han på mötet egentligen?

Med en stadig signatur slöts avtal om att personalstyrkan skulle få hälsosamma arbetstider och ordentligt med återhämtning så att de skulle kunna utföra patientarbetet utvilade och nöjda. Lönen skulle ge utrymme för utveckling och lönespridning och man skulle också lyssna in de goda förlag som vårdens professioner hade för att förbättra vården. Inga fler patienter skulle behöva köa för att få vård, inga provsvar eller diagnoser skulle fördröjas eller utebli,  ingen skulle behöva dö ensam hemma i sin säng och inga barn skulle tvingas födas utan en barnmorskas vägledning ut i livet.

Sten-Kalle hade till och med köpt ett par nya tofflor.

Alla personer som beskrivs i denna julsaga är påhittade och all eventuell likhet med verkliga personer eller händelser är endast tillfälligheter.

(Vår julsaga har inspirerats av Charles Dickens mästerverk “A Christmas Carol”)

 

 

Filed Under: Bloggkalender, Information, Villkor Tagged With: Barnmorska, biomedicinsk analytiker, julsaga, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska, vård, vårdkris, Villkor

På spaning efter bättre villkor…eller åtminstone Lucia

12 december, 2018 by Åsa Mörner

“Last Christmas” skvalar ur högtalarna tills öronen blöder och i var och vartannat hörn står en kör och kvittrar om julefrid, tippande tomtenissar och stjärnor som gnistrar.

Men precis som när det handlar om villkoren i vården så blir det lätt tjatigt med samma visa år ut och år in. Usel arbetsmiljö, utsliten personal och ingen löneutveckling men det finns inte tillräckligt med pengar i potten för att förbättra…Någon som har hört den förut?

Imorgon är det dags att dra på sig det vita nattlinnet igen och då menar jag inte landstingspyjamasen.  Vore det inte käckt om vi åtminstone kunde förnya julsångerna en aning? Förmodligen sker det snabbare än en villkorsförändring….

Dags för luciatåg på avdelningen! 

 

Sancta Sjuksyster

/Melodi Sancta Lucia
Musik: Teodoro Cottrau

Vers:

Sancta Sjuksyster
Ljusklädda hägring
Sprid i vår sjukhusnatt
Omvårdnadsfägring

Ref:
Drömmar om arbetstid,
lön och pensioner
Iförd din vita skrud
Sancta Sjuksyter

Vers:
Kom i din vita skrud
Motvilligt nattpass
Skänk oss du vårdens brud
Smärtlindringsaning

Ref:
Drömmar om utveckling,
utbildningstjänster
Iförd din vita skrud
Sancta Sjuksyster

Vers:
Sprutor ska fyllas
Smärta ska lindras
Sällsynt som varelse
Utrotningshotad

Ref:
Drömmar om bättre lön,
hälsosamt schema
Iförd din vita skrud
Sancta Sjuksyster

 

Nej se på röntgen!

Melodi: Nej se det snöar
Musik: Felix Körling

Nej se på röntgen!
Ja, se på röntgen!
De har en röntgensyrra
En ensam sådan
Nu till beskådan
Medan det strålar hurra!
Hon rusar fram i hög fart
Bemöter oss snart
Och fixar bilden på skärmen: Vi får diagnos!

(Repetera)

 

Bereden en väg för barnmorskan

/Melodi Bereden väg för herran
Musik: Sv. Psalm 4.3 1,2 Arr A. Bond

Bereden en väg för barnmorskan
Hon kommer för att förlösa barn
Hon kommer för att lotsa
En ny världs-med-borgare
Hjälpa till med att andas
Kanske ge något annat
Välsignad vare hon
Som kommer med epidural

 

Jag såg honom på ett lab idag

Melodi: Jag såg mamma kyssa Tomten
Musik: Tommie Connor

Jag såg honom på ett labb idag
Tänk att han kan fixa ett provsvar
Inget är för svårt för han
Alla prover fixas fram
Trots konstigt yrkesnamn så verkar allt lätt som en plätt

Men sen kom lönen i ett tunt kuvert
Inte konstigt han blir lite tvär
För utan professionens hjälp
Blir sjukhuset helt stjälpt
Vi behöver ju er; BMA!

(Repetera från början)

Ja tungan vrickar nästan sig
Om vi uttalar ert namn
För det heter inte BMA!

 

Åsa Mörner

Filed Under: Bloggkalender, Information, Villkor Tagged With: Barnmorska, biomedicinsk analytiker, Jul, julmusik, julsånger, Lucia, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska, Villkor

M som i maskulin och lön

7 mars, 2018 by Ann-Sofie Gustavsson

Kommer du ihåg Hylands ABC-bok? En bok med rim och illustrationer, som såldes till förmån för leprasjuka barn. Det var med andra ord rim som “Maskulinum är ett kön som har mycket högre lön” och andra käcka uttryck som förgyllde min och andras barndom.

Lön är en av de viktigaste frågorna för våra medlemmar och jag hävdar envist att löneutvecklingen påverkas mycket av genusfrågan.

Handen på hjärtat så är det en bra bit kvar till jämställda löner i Sverige. Vi vet att kvinnor i allmänhet har lägre lön än män – för samma arbete. Kvinnodominerade yrken tjänar mindre än mansdominerade. Löneskillnaden  finns och påverkar tydligt både möjligheter och pension.

Det räcker inte med en årlig löneökning för att rätta till en livstids felvärdering. Vi tar små steg mot jämställda löner, men i nuvarande takt kommer kanske min dotter, som ännu inte börjat arbeta, få vara med när vi har jämställda löner.

För lönen spelar stor roll. Det är inte bara en fråga om rätt värdering och ett kvitto av din kompetens. Det handlar om pengar. Mängden pengar avgör, vad du kan göra, leva, åka på semester och din pension. Lönen spelar roll!

Imorgon uppmärksammar vi internationella kvinnodagen och att vi tagit oss ett par minuter närmare “lönheladagen”.

Ann-Sofie Gustavsson
Avdelningsordförande Vf Örebro

 

 

 

 

Filed Under: Genus, Information Tagged With: Barnmorska, biomedicinsk analytiker, jämställdhet, lön, Lönheladagaen, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska, Vårdförbundet

Enad front leder till framgång

15 november, 2017 by Åsa Mörner

Flera decennier av undervärdering och bristande insikt från politik och ledning har skapat en enorm frustration hos universitetsutbildade kvinnor inom vård, skola och omsorg. Bägaren rinner över, ner på bordet och över hela golvet.

Det har absolut hänt positiva saker som långsamt leder till en utjämning av en värdediskriminering som pågått under alltför lång tid. Med betoning på långsam.

För att synliggöra lönegapet mellan män och kvinnor i Sverige startades Lön hela dagen för drygt fem år sedan. Varje år i samband med Internationella Kvinnodagen presenteras vilket klockslag svenska kvinnor borde sparka av sig jobbskorna, springa mot flexklockan och lämna arbetet. Åtminstone om vi baserar arbetstiden på hur lönenivåerna ser ut i vårt land. Sedan rörelsen startade har klockslaget flyttats fram från klockan 15:51 till klockan 16:00. Med den förändringstakten på 1,8 minuter per år når vi jämställda löner om 33 år.

År 2050. Då har de flesta av dagens yrkesverksamma kvinnor gått i pension. Och en tunn budget väntar dem när de lämnar sina yrken och glider ner i gungstolen.

Klockslagen är såklart bara symboliska. Men siffrorna är inte det. Det är lätt att tappa hoppet och slå näven så pass hårt i bordet så man får åka och handla nytt på närmaste möbelvaruhus.

Den positiva utvecklingen som syns i procentuellt relativt stora lönepåslag de senaste åren, betalda specialistutbildningar och vissa arbetsgivares nytänk kring arbetstider och villkor hamnar lätt i skymundan pga den evinnerliga väntan på att få komma ikapp hur manligt dominerade tekniska yrken värderas.

Medan frustrationen blir till ilska bleknar omdömesförmågan och i vild desperation griper många efter halmstrån. När politiker och ledning tycks immuna mot alla larm om underbemanning, vårdplatsbrist och försummade patienter växer frustrationen ytterligare. Frågan är hur konstruktiv ilskan blir.

En sak är säker. Vi kommer mycket längre om vi enas och omvandlar vår ilska till konstruktiva idéer. Och ju fler vi är desto större chans har vi att kunna förändra. Vår samlade kunskap består av nära 115 000 medlemmar där vi har en styrka i den bredd som våra fyra professioner representerar. Låt inte frustrationen göra dig blind. Öppna ögonen och ta chansen och var med och påverka. Tillsammans har vi en unik möjlighet att förändra.

Åsa Mörner
Legitimerad sjuksköterska och legitimerad barnmorska
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

Filed Under: Genus, Information, Politik, Profession, Villkor Tagged With: Barnmorska, biomedicinsk analytiker, enade, fackförbund, Påverka, politik, profession, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska, Studenter, värdering, Vårdförbundet, vårdkris, Villkor

Det hjälper inte att vara negativ…

21 juni, 2017 by Åsa Mörner

…så därför tänkte jag vara positiv istället. Typ vända på steken och vinkla det på ett annat sätt.

# Flera barnavårdscentraler har stått helt utan personal då arbetsvillkoren har varit oacceptabla. Men istället för att krångla till det med att arbeta fram attraktiva villkor så jobbar arbetsgivaren med att plocka runt befintlig personal från andra vårdcentraler så att man kan upprätthålla en fasad av att allt verkar okej. Att flera specialistsjuksköterskor på BVC blivit sjukskrivna eller sökt sig till andra jobb kan säkert lösas med ytterligare ”omfördelning” av arbetsuppgifter till ”andra” BVC:n.

# Bristen på sjuksköterskor lamslår svensk sjukvård. Men några kreativa arbetsgivare i landet beslutar sig för att starta enheter helt utan sjuksköterskor istället! Hurra, då spelar det ju ingen roll att vetenskapen har bevisat att dödligheten ökar markant och risken för vårdskador eskalerar. Skönt att slippa tänka negativt.

# I Västerbotten tvistar man om vitsen med 4 veckors sammanhängande semester Troligtvis får de stridande barnmorskorna inte det men de får skadestånd och det kompenserar ju återhämtning, eller hur?

# Pga den ständiga bemanningsbristen har nästan hela styrkan av biomedicinska analytiker sagt upp sig från Kirunasjukhusets enhet för klinisk kemi och transfusionsmedicin. Men då kan man ju stänga och det sparar nog en del pengar!

# Pga nedläggningen av flera förlossningsavdelningar riskerar födande kvinnor att inte hinna fram till förlossningen. Men tänk vilken förlossningshistoria man kan berätta om när man fått föda sitt barn i bilen!

# ”Årets sommar i vården ser ut att bli jobbigare än i fjol. Personalbristen slår alla rekord och det drabbar framför allt förlossningsvården, operation och psykiatrin. På åtta år har vårdplatserna på landets sjukhus minskat med över tio procent till 18 800 bäddar.”

Rekord är ju alltid kul.

Visst känns det härligt att få vara lite positiv mitt i all vårdkris?

Nej det hjälper inte att vara negativ. Men inte kommer man nån vart med att vägra se verkligheten heller.

 

Åsa Mörner, leg sjuksköterska och barnmorska

Obs! Viss ironi kan förekomma i inlägget.

 

 

Filed Under: Arbetsmiljö, Information, Patientsäkerhet, Politik, Profession, Villkor Tagged With: Barnmorska, biomedicinsk analytiker, BVC, ironi, orepol, positiv, semester, sjuksköterska, svpol, vårdkris, vardpol

Next Page »
Avdelningsstyrelsen i ÖrebroAvdelningsstyrelsen bloggar i Örebrobloggen

Sök

Senaste inläggen

  • Ska polisen ta hand om dig när du är akut sjuk?
  • Sjuksköterska- livet som en Alladin-ask…
  • Lönekarriär till livsviktiga yrken!
  • Ut med det gamla och in med det nya
  • Varför finns det aldrig några pengar?

Arkiv

Följ oss på facebook

RSS Nyheter från avd Örebro

  • Digital mötesplats - för chef och ledare
  • Facklig grundutbildning 2021
  • Är du nöjd med din lön?
  • Välkommen till vårt digitala café
  • Webbinarium om försäkring och pension!

Inloggning för redaktörer

Logga in

rss

  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Nödvändigt
Alltid aktiverad

Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.

Ej nödvändigt

Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.