Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Helt sjukt att vi ska behöva försvara rätten till våra egna kroppar!

av Lämna en kommentar

Svenska kvinnors rätt till trygga, säkra aborter är i fara. De bakåtsträvande rösterna som propagerar för en inskränkt aborträtt är, lyckligtvis, i minoritet. Men de som jobbar för att försvåra tillgången till aborter hörs dessvärre tydligt i media och bygger sina antaganden på allt annat än fakta och forskning.

En grundläggande mänsklig rättighet är att äga rätten till sin egen kropp och ha makt över sin sexuella och reproduktiva hälsa. Svensk abortlagstiftning är väl utformad och utvärderas kontinuerligt av de professioner som har kompetens inom området. Den medicinska expertisen är överens. Sverige har en välfungerande abortlag som ger hälsomässiga fördelar för landets kvinnor.

Trots den enade expertisens kunskap kring sexuell och reproduktiv hälsa, så förs en debatt på politiskt nivå om att begränsa kvinnors möjligheter till abort. Argumenten för en inskränkt aborträtt baseras på ovetenskapliga antaganden och känsloyttringar, och har inte någon som helst verklighetsförankring eller koppling till vad forskning visar.

Trots detta så fortsätter debatten. Kvinnor som önskar avbryta sin graviditet är välinformerade och fattar de beslut som är rätt för just henne själv. Men politiska krafter med Sverigedemokraterna i spetsen vill införa någon sorts ”myndighet” som ska överpröva kvinnans egen vilja och rätt.

De flesta aborter i Sverige är så kallade tidiga avbrytanden. Men i vissa fall sker ett beslut om en abort en bit in i graviditeten, något som kan grunda sig i kvinnans fysiska eller psykiska hälsa, att hennes menstruation är oregelbunden och en graviditet har inte konstaterats tidigare, att en situation i livet fått kvinnan att ändra sig eller att en avvikelse, exempelvis grav missbildning har konstaterats på fostret vid ett tidigt ultraljud, tex KUB. OAVSETT anledning, så är det kvinnans val.

Men vissa politiska partier (Läs: SD) vill alltså att någon instans ska överpröva kvinnans beslut från graviditetsvecka 12. Ett beslut som kvinnan ju redan har fattat. Om henne själv.

Till vilket syfte ska kvinnans beslut överprövas?

  • Ska kvinnans kunna nekas abort?
  • Ska en myndighet i sådana fall tvinga landets kvinnor att genomgå potentiellt riskfyllda graviditeter och förlossningar och föda oönskade eller skadade barn?
  • Ska dessa kvinnor, alltså de som nekas abort, i sådana fall låsas in under återstoden av graviditeten så att de inte försöker avbryta på egen hand genom att exempelvis spruta in gift i livmodern eller peta in vassa föremål i underlivet? (som verkligheten ser ut i länder med strikta abortlagar eller totalförbud)
  • Eller är ”myndigheten” endast till för att bromsa så att aborten blir framskjuten och måste genomföras senare i graviditeten? Till vilken nytta är det?

Ytterligare en ytterst intressant fråga är; vem eller vilka ska den överprövande ”myndigheten” bestå av?

Att samma parti dessutom driver frågan om att barnmorskor ska ges rätt att vägra delta i aborter och faktiskt inte ens behöva delta i undervisning om abort under sin utbildning är inte bara provocerande utan också som ett hårt slag i ansiktet på de kvinnor som söker vård för att få råd och stöd.

Vårdförbundet och den övervägande majoriteten av landets legitimerade barnmorskor och sjuksköterskor som arbetar inom kvinnosjukvården tar starkt motstånd mot dessa inhumana förslag. Vi stödjer nuvarande abortlagstiftning och är stolta över att kunna bistå kvinnor med medicinskt och emotionellt stöd genom livets alla skeden.  Och detta inkluderar aborter. 

Tillgång till säkra aborter räddar liv!

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska och sjuksköterska

Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

Avdelningsstyrelseledamot Vårdförbundet Örebro

 

Politikernas placebo kan inte bota

av

Sjukvården har seglat upp till en förstaplats när det gäller vilka frågor väljarna anser vara viktigast inför valet. Vallöftena duggar tätt. Den ena efter den andra kommer med nya utspel om hur vården ska bli jämlik, att arbetsmiljön ska förbättras och att vårdköerna ska försvinna.

Precis som inför valet 2014 med andra ord.

Vårdkrisen har hängt med länge nu. Som en envis, molande tandvärk har den gnagt sig fast, ända in i benmärgen. Läge för en rotfyllning sedan lång tid tillbaka. Men de vallöften som gavs 2014 har ännu inte uppfyllts. Eller åtminstone inte lett till att fler vårdplatser kunnat öppnas. För krisen är numera avgrundsdjup och det kommer att ta lång tid att ta vården upp till en välfungerande nivå igen.

Vårdplatser och vårdköer. Flitigt använda ord av våra politiker. Kanske dags att byta ut dem mot brist på rätt villkor istället. För den verkliga orsaken till att avdelningar fått stänga och att köerna växt sig milslånga har ju faktiskt en orsak. Som stavas VILLKOR.

Det krävs ett statligt övergripande krafttag för att fylla igen hålet. Inga små kommunala eller regionala skvättar som dunstar bort en månad efter valet.

Nu vill vi inte ha fler meningslösa satsningar som inte leder någonvart. Inga fler tandlösa löften eller onödiga skrytbyggen. Vi vill ha löften som löser krisen. Vi vill ha medicin som botar, inga verkningslösa sockerpiller!

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska och leg barnmorska

Det borde inte vara så svårt

av

Förberedelserna på landets högskolor och universitet är i full gång. Studiehandledningar finputsas, lokalerna storstädas och kursmaterialet synas. Snart kommer de. Framtidens vård.

Studenterna. Lösningen på absolut HELA krisen i vården.

Åtminstone om vi ska tro på våra politiker. Universallösningen lyder: “Utbilda fler så kommer vi inte ha några vårdköer, vårdrelaterade patientskador eller ohälsosamma arbetstider!”
Hörde en siffra om att samtliga elever som går i gymnasiet skulle behöva välja en vård och omsorgsutbildning för att vi ens skulle vara i närheten av att klara av bemanningen i framtiden (P1 Morgon 180820). Som om det skulle hända?

Det krävs mycket för att klara av att utbilda sig på universitet och högskola, för att inte tala om hur mycket som krävs för att klara av yrket när du är färdigutbildad. Och det viktigaste borde väl vara att vi examinerar kompetenta professioner. Kvalitet före kvantitet. Det är dessutom dyrt, både för stat, universitet och studenten själv att lägga tid, energi och pengar på att påbörja men ej slutföra studier, eller ännu värre; påbörja sin yrkeskarriär utan att vara lämpad för yrket.

Krisen i vården kommer att finnas med oss i många år framöver, kanske tom decennier. Och ju längre tid det tar innan våra beslutsfattare kommer med realistiska förslag om hur vi kan påbörja arbetet för att uppnå trygg och säker vård där medarbetarna trivs och utvecklas, desto mer svårlöst blir det.

Självklart behöver vi utbilda. Men vi får aldrig tulla på kvalitén! God vård kräver kompetens, det är tom vetenskapligt bevisat. Och vårdkrisen består av så mycket mer än brist på personal. Innerst inne borde väl de flesta veta att det faktiskt handlar om brist på attraktiva villkor.

Steg nummer ett för att åtgärda krisen är alltså att förbättra villkor och lön. Svårare än så är det faktiskt inte.

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska och barnmorska

 

Du röstar väl i valet?

av

 

Det är drygt 3 veckor kvar till valet och en hel del vårdfrågor står i fokus.

Enligt statistik från OECD har Sverige lägst antal sjuksköterskor per 1000 invånare i norden.
Enligt Novus opinion kräver väljarna

  1. Snabbare behandling vid allvarliga sjukdomar
  2. Kortare vårdköer
  3. Högre löner till sjuksköterskor

Politikerna pratar om en ökad tillgänglighet, som framförallt ska ske i primärvården.
Vi ser svårigheter att rekrytera men framförallt behålla erfaren personal som gör att alla satsningar låter ihåliga, då sparspöket hela tiden gör sig påmind.

I Vårdförbundet avdelning Örebro har vi redan börjat med påverkansarbetet inför valet, med valstugebesök, möten med kommun och regionpolitiker och aktiviteter på sociala medier.

Nedan redovisas Vårdförbundets nollvision för svensk hälso- och sjukvård som är en del i vårt valmanifest som du kan läsa nedan.

https://www.vardforbundet.se/siteassets/fortroendevald/material/high_2018_vard-i-varldsklass_broschyr_150x150.pdf

Nollvisionen

  • Ingen ska behöva dö i kö
  • Ingen ska falla mellan stolarna
  • Ingen ska nekas att föda i Sverige
  • Ingen ska skadas av vård
  • Ingen ska behöva bli sjuk av att vårda andra

Med de utmaningar vi står inför måste vi ta plats i debatten. Häng med oss på sociala medier fram till valet, och besök gärna valstugorna själv och ställ frågor till politikerna om hur framtidens vård ska se ut.

Och det kanske viktigaste använd dig av din medborgerliga rättighet att rösta den 9 september, det gör skillnad.

 

Hans Nilsson
Politiskt intresserad
Vårdförbundet avdelning Örebro

Tänk om pengarna kunde gå direkt till dom som jobbar i vården!

av

Vi i avdelning Örebro har som mål att träffa så många medlemmar och potentiella medlemmar som möjligt, så vi försöker att bjuda in oss på arbetsplatser där våra professioner finns.

Många är positiva till att vi kommer och många tycker att medlemskap i Vårdförbundet är viktigt, att vi gör skillnad. Siffrorna visar detsamma, vi har hög anslutningsgrad i länet runt 81-82 % i anslutningsgrad. Vilket vi så klart är jätteglada för. Men vi träffar också personer som är missnöjda med Vårdförbundet och de flesta nämner anledningen lön, att Vårdförbundet har att misslyckats med att få upp lönen för våra professioner.
De är missnöjda för att lönen är för låg i förhållande till andra yrken med likvärdighet vad gäller kompetens och ansvar. De är också missnöjda över att löneutvecklingen är dålig, ibland obefintlig och i värsta fall helt upp och ner.

När vi möter beslutsfattare med våra medlemmars frustration över lönen, i samverkan med arbetsgivare eller i möten med politiker får vi ofta till svar. – Men ni har aldrig varit så här många. Personalkostnaderna har aldrig varit så här höga. Vi brukar också få till svar. – Ekonomin är inte i balans. Vi måste effektivisera och spara för att komma i budget/minska underskottet/vara i ekonomisk balans (kärt barn har många namn).

Vårdförbundets tidning ”Vårdfokus” redovisade nyligen en ökning av administrativ personal inom Sveriges landsting med 36 procent mellan 2010 och 2017, medan vårdpersonalen, som till exempel sjuksköterskor, ökat med två procent. Dessa siffror kan säkert appliceras på andra vårdgivare så som kommuner. Den reella ökningen som arbetsgivaren pratar om handlar alltså inte om de som faktiskt utför vården, utan andra administrativa tjänster. Minst sagt upprörande!! Det är knappast HR och konsulter som möter patienter, räddar liv och främjar hälsa.

När vi i samma möten tar upp den alarmerande arbetsmiljön som finns på våra medlemmars arbetsplatser, som många gånger beror på lön, dåliga villkor. Kan vi få till svar. – Vi tillsätter en utredning. Vilket brukar innebära att en eller flera konsulter hyrs in, alternativt ges uppdraget till personal inom organisationen. De skriver ihop en lunta papper som kan användas eller inte. Finns inga garantier där.

Tänk om dom pengarna kunde gå direkt till dom som jobbar i vården! Vore inte det bättre utnyttjande av våra gemensamma skattepengar?

 

Ha en riktigt skön sommar och tänk på att #viärvården

 

Vid tangenterna

Nadya Lehto

Leg. Sjuksköterska

Regionalt- och Huvudskyddsombud

Vårdförbundet avdelning Örebro

Enade för bättre villkor

av

Är det bra för professionen med ett konkurrerande förbund? Kommer politiker och arbetsgivare att skärpa till sig och deala med de olika förhandlingscheferna så den ena får ett bättre bud än den andra?

Den som lever får se. För om representanter i professionsföreningen för Sveriges barnmorskekår fattar beslut på sin förbundsstämma i höst om att starta ett fackförbund så kommer vi att bli varse.

”Konkurrens är något positivt”, brukar det sägas. Frågan är om det gäller inom den fackliga världen? Och om det är bra för barnmorskeprofessionen?

Oavsett så står vi inför det faktum att Svenska Barnmorskeförbundet fattat ett beslut om att utreda möjligheten om att bli ett fackförbund och i höst faller domen om det blir så eller inte.

Vi lever i ett fritt land och får välja om vi önskar medlemskap eller inte i ett fackförbund. Precis samma situation ställs alla fackligt intresserade barnmorskor inför om det kommer att bildas ett nytt fack. Vilket fackförbund vill jag tillhöra?

Läser någon kommentar om att det skulle handla om exklusivitet och småskalighet. Det är ju sant. Eftersom det skulle bli ett mycket mindre förbund än det existerande fackförbundet för barnmorskor. Betydligt mindre. Men är det bra att arbeta småskaligt när man vill påverka ledare och arbeta politiskt?

För mig är det jämförbart med det svenska valet i höst. Ju fler röster ditt parti får, desto mer har det att säga till om och desto större möjlighet att påverka och förändra. Inom politikens värld handlar det inte om att vara få. Inte heller i den fackliga. Vårdförbundet består av drygt 114 000 medlemmar. Det går inte att sia om hur många medlemmar ett eventuellt nytt fackförbund för enbart barnmorskor skulle få, men antalet medlemmar i Barnmorskeförbundet är i nuläget knappt 6000. Det handlar om att vara många, enade. Och barnmorskor blir ju dessutom allt annat än enade om de inte är samlade i samma förbund.

En sak kan vi i alla fall vara säkra på. Vi vill alla samma sak: förbättra villkoren för professionen. Men hur och vilken väg vi ska fortsätta på skiljer sig åt. Personligen önskar jag en enad kår i ett starkt förbund som arbetar gemensamt med professionsföreningarna. Mot samma mål. Enade för bättre villkor.

Åsa Mörner
Legitimerad sjuksköterska och barnmorska

Hur mycket kostar din semester?

av

Solen och värmen har åter hittat tillbaka till våra kalla, gråa breddgrader. Kön av husvagnar ringlar sig mil efter mil i riktning mot Ölandsbron. Samtliga stugor, pensionat och hotellrum på Västkusten är uppbokade sedan månader tillbaka och de omdebatterade flygresorna till Medelhavet går i skytteltrafik mellan Svedala och all-inclusiveresorterna på Kreta och Mallorca. Barnen har sprungit ut på sommarlov och nedräkningen till sista veckan på jobbet har pågått länge nu.

Äntligen dags för semester! Eller….? Nja, för om du jobbar inom vården så verkar det inte alls vara en självklarhet. Och frågan är om vi ens vill det själva?

Varje år rapporteras det om kaoset som stundar inför sommaren: ”I år blir det värre än någonsin”, ”Sjukhuset går på knäna”, ”Kirurgen tvingas stänga ytterligare vårdplatser i sommar”.
Och arbetsgivarens lösning är också densamma men av varierande karaktär: X antal kronor (FÖRE SKATT) för att flytta på din semester (annars blir det att beordra!).

Arbetsgivaren ”löser” problemen genom att nyttja sin redan utmattade personal för att dölja en brist på både bemanning, attraktiva villkor och god planering. Men alla vet ju att det inte är någon lösning eftersom det resulterar i att allt fler tjongar in näsan i sjukhusväggen eller kastar in handduken och säger upp sig framåt höstkanten.

Det är ett stort samhällsproblem. Men det finns en annan problematik.

Och det är vi själva.

Hur länge kan vi fortsätta sälja vår semester utan att det får långsiktiga konsekvenser? Hur mycket är din sommarsemester värd egentligen? Budskapet till arbetsgivaren blir ju att den faktiskt är till salu. Oftast handlar det inte om särskilt stora summor heller, men det är ju lätt att locka underbetalda professioner med ett tillskott i en knaper plånbok tyvärr.

”Men om jag inte säger ok till chefens erbjudande om ”Semesterbonus” så blir vi beordrade”.

Betyder det att vi måste säga ja till något som är så urbota dumt? Borde vi inte markera att vår sommarsemester faktiskt inte är till salu? Överhuvudtaget. Och att det verkligen inte är ok att arbetsgivare och politiker fortsätter att ignorera det faktum att vården är underdimensionerad och våra professioner gravt värdediskriminerade.

När resten av Sveriges arbetstagare stänger av datorn, sätter på sig flip-flopsen och firar in sommarens ljusa nätter tillsammans med familj och vänner, som också är lediga, så återkommer samma miserabla situation VARJE ÅR för 1000-tals sjuksköterskor och barnmorskor. Varför är det ingen självklarhet att vi också ska kunna vara lediga, utan att behöva brottas med dåligt samvete över att vår frånvaro riskerar både patienters och kollegors hälsa.
Och varför gör vi inget åt det? Tycker vi verkligen det är ok att vår semester är till salu?

Åsa Mörner
Legitimerad sjuksköterska , legitimerad barnmorska

Hur svårt kan det vara?

av

Hur ska krisen i vården lösas? Ja, våra politiker debatterar vitt och brett om ämnet men är det någon som har en lösning egentligen? En universallösning tycks vara ”att utbilda fler”. Jag bara undrar: vem är det som ska utbilda dessa mängder av studenter?

Våra politiker tycks ovetande om hur utbildningarna till exempelvis sjuksköterska och barnmorska ser ut. Vem är det egentligen som ska undervisa och vad krävs rent akademiskt? Det verkar som de tror att vem som helst kan undervisa på våra universitet och högskolor, eller att adjunkter, lektorer och professorer växer på träd.

Ledsen att göra er besvikna. Vi växer inte på träd. Faktum är att det är enorm brist på ovanstående kategorier. Och egentligen är det ju inte särskilt konstigt eftersom det faktiskt krävs att man ska vara just sjuksköterska respektive barnmorska med högre akademisk utbildning för att kunna arbeta på sjuksköterske- och barnmorskeprogrammen.

Och det är ju brist på dessa professioner, inte sant?

En stor del av utbildningen bedrivs dessutom inom verksamheterna på våra sjukhus och i våra kommuner och där måste det finnas handledare och kliniska adjunkter.

Ekvationen går alltså inte ihop.

Men det finns en modell som funkar. Och den stavas attraktiva villkor.

Steg 1 för att lösa krisen i vården handlar inte om att köpa in ny avancerad röntgenapparatur, bygga ut avdelningar eller öppna fler utbildningsplatser. Utan steg 1 kommer det ändå inte att fungera, för vem ska sköta tekniken på röntgen och vem ska arbeta på den utbyggda avdelningen eller undervisa på sjuksköterskeprogrammen?
Nej, det kommer inte att gå snabbt heller. Och ju längre tid det tar innan ni förstår detta, desto längre tid kommer det ta innan våra medborgare får trygg och säker vård.

Åsa Mörner
Leg. sjuksköteska, leg. barnmorska och medicine master

En dag i skorna hos sjuksköterskor på Karolina vårdcentral

av

Sista onsdagen i april blev för mig en mycket intressant dag på Karolina vårdcentral i Karlskoga. Med hjälp av Vårdförbundet hade jag blivit välkomnad till vårdcentralen av distriktssköterskan/diabetessköterskan Karin Andersson. Och Karin hade tagit fram ett ambitiöst program för dagen, som gav mig möjlighet att överblicka en större del av verksamheten. 

 Först fick jag följa med sjuksköterskan Cecilia Österman i akutteamets arbete. Genom akutteamet har Karolina vårdcentral organiserat sin mottagning så att sjuksköterskorna tar emot alla besök och konsulterar läkare efter behov. På så sätt nyttjar man sjuksköterskornas kompetens och de knappa läkarresurserna optimalt. Under förmiddagen tillsammans med Cecilia fick jag bland annat vara med i mötet med en ung patient med kliande utslag, som fick en ny salva att prova. En ung man med andningssvårigheter fick efter EKG en remiss direkt till akuten på Karlskoga lasarett.

 Till lunch fick jag lunchsällskap med verksamhetschefen Katrin Eriksson, sjuksköterskan Anki Swan och läkaren Henrik Ahlin. De gav mig en genomgång av vårdcentralens verksamhet och organisation, arbetet med akutteam och en ny, tidsbesparande process kring utskrivning av de sjukintyg till arbetsgivaren som anställda behöver ha för den andra sjukskrivningsveckan, dag 8-15.

 Karolina är en av de vårdcentraler som har 100 procents telefontillgänglighet – alla som ringer får en telefonkontakt samma dag. Anki förklarade för mig hur man, efter modellen från vårdcentralen i Lindesberg, har organiserat arbetet för att uppnå det. Efter lunch fick jag också lyssna med en stund på samtalen med de patienter som Anki ringde upp. Med en beräknad samtalssnittid på sex minuter och flera sjuksköterskor vid telefonen samtidigt blev det många patientsamtal avklarade på kort tid. 

 Dagen avslutade jag tillsammans med Karin i ett samtal om den senaste utvecklingen inom diabetesvården. Forskning och utveckling gör att vi blir allt bättre på att diagnostisera och behandla diabetespatienter. Vi pratade också om vikten av att hålla vikten, god (medelhavs)kost och motion. Och så fick jag möta en av de patienter som håller sina värden i schack just så, med koll på vikten, maten motionen och medicinen.

 Det var en riktigt bra dag för mig. Stort tack till Vårdförbundet och till personalen på Karolina vårdcentral som gjorde den möjlig!

 

Karin Sundin
Regionråd med ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor (S)

 

 

Legitimerad klok gumma som drar ut ungar

av

Barnmorska. Smaka på ordet en stund. Helt klart har det med barn att göra, eller hur? Men verkligheten ser annorlunda ut för en legitimerad barnmorska år 2018. Yrket är mångfacetterat och innefattar inte bara barn och barnafödande, utan allt och lite till som ryms inom sexuell och reproduktiv hälsa. Men benämningen ”barnmorska” kanske inte får dig att associera till spiraler, klamydia, cellprover och cancer, utan till just graviditet och förlossning. Kanske läge att byta titel på yrket?

En stor del av den legitimerade barnmorskans arbetsområde innefattar förlossning. Men det är, som sagt, bara en del av yrket. Kanske är det just yrkestiteln som får personer att söka sig till yrket, trots att de egentligen inte vill arbeta med allt som yrket innebär? Jag syftar såklart till de som vill hävda samvetsfrihet, eller vårdvägran som är en mer korrekt benämning på eländet.

Om jag presenterar mig som ”barnmorska” får jag nästan alltid en reaktion från den jag kommunicerar med som handlar uteslutande om förlossningar och nyfödda bebisar. ”Ååå jag vill också jobba på förlossningen” utbrister ofta en del. ”Jaså, du drar ut ungar” kläcker någon annan ur sig.

När mindre vetande individer funderar över sin framtida yrkeskarriär och står i valet och kvalet så verkar det finnas en grupp individer, om än en liten grupp så är det en högljudd och synlig grupp, som tror att yrket barnmorska handlar om något helt annat än vad det faktiskt är. Jag förstår verkligen lockelsen i att få arbeta och vara delaktig i ett nyfött barns första tid i livet, visst gör jag det. Men om lockelsen ligger i att arbeta med barn och hantera barn så är det förmodligen barnsjuksköterska som är den specialisering som ligger närmast till hands. Om det nu ska vara inom sjukvården överhuvudtaget.

Ett av skälen till en ny yrketitel är alltså att tydliggöra vad professionen egentligen är utbildad till och ansvarar för. Men det finns ett skäl till.

Barnmorska låter gammalmodigt. I mina öron förknippas det med just barnafödande och till en kvinna som hjälper andra kvinnor att föda barn. Men vi har ju redan konstaterat att yrket inte bara handlar om födande. Det går inte ens att påstå att barnmorskan arbetar med kvinnors hälsa, för vem har bestämt vad personen vi möter i preventivmedelsrådgivningen, cellprovsmottagningen eller förlossningssituationen identifierar sig som. Och vi kan väl dessutom vara helt överens om att det inte är ett yrke som kräver att man ska vara kvinna. Ändå signalerar titeln just det. Den engelska titeln ”midwife” (“mellan fruar”) är inte bättre. Inte heller den franska; “sage-femme” (vis kvinna) som inte är så långt från den gamla svenska benämningen “jordemor” eller “klok gumma”.

Jag är stolt över att vara legitimerad barnmorska. Men jag önskar att min yrkestitel inte förknippades med en gammalmodig förlegad syn. Kanske är det också en ny titel som krävs för att yrket ska värderas rätt? Jag har inget förslag på ny titel dock. Men kanske något med ”ingenjör”? Ordet härstammar från latinets “ingenium” som betyder “klokhet”. Då vore inte steget från ”klok gumma” så långt. Men bara klok, helt utan gumma.

Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska som önskar alla legitimerade och blivande barnmorskor grattis på Internationella Barnmorskedagen! För än så länge så heter det faktiskt barnmorska. Eller Legitimerad Klok Gumma.