Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Hjältar i juletid

by Leave a Comment

När snön gnistrar på tyngda grangrenar

Ett brådskande provsvar de analyserar

När julmaten avnjutes tillsammans med mor, far och bror

En kvinna räddas från virusets klor

När vinterkylan om dig griper

Maskinerna ljuder högt och det blinkar och piper

När snöflingorna sakta singlar ner

En livsavgörande undersökning på röntgen sker

När renarna den stora släden drar

En gammal man sitt sista andetag tar

När den istäckta sjön skimrar flott

En hand stryker hans kind och säger ”Sov Gott”

När stjärnorna blinka och sprider sin tröst

Ett nyfött barn läggs på sin moders bröst

När julenatten sprider frid

Vi är redo för strid

Ljusen glimmar i juletid

Men vi är alltid redo att rädda ditt liv

Till Er alla, oavsett om ni behöver vård i jul eller ej, från Oss alla, som kommer att finnas där oavsett om det är julafton eller nyårsdag, dag eller natt- En riktigt GOD JUL!

Åsa Mörner, legitimerad sjuksköterska, legitimerad barnmorska

Styrelseledamot Vårdförbundets förbundsstyrelse samt avdelning Örebro

Till nattens hjältar

by Leave a Comment

I år tillönskas juldikten alla natthjältar som driver vården framåt när alla andra sover. Tack att ni finns. Ni är värda så mycket mer än ni får. #tackamedlön

Endast syster är vaken ( fritt efter V. Rydbergs Tomten)

“Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
människor vårdas, botas och föds
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
snön lyser vit på taken
endast syster är vaken

Står här i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
sköter som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen
Känner på pulsen, torkar en tår
bedömer och lyssnar, läker ett sår
proffsigt men trött uti kroppen
i själen, benen och knoppen

Ser på sin klocka återigen
allting alena bör hinnas
pengarna räckte endast till en
så Syster ska överallt finnas
Jobbar och sliter sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
munskydd, handsprit och pyssla
sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarastdrömmarna strandas
Patientsäkerhet ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön den är nu bister

Rusar till uppvaket för att se
fler som ska sova härinne
rusar till lab, har blod att ge
och allting ska hinnas var timme
Patienterna ringer, behöver ju nått
vaknar med smärta, ledsna så smått
Syster dem alla känner
ser smärta i opsår som bränner

Syster smyger till sist att se
de som sällan vill störa
tysta de väntat för att se
syster o be hen att höra
Frågor om sjukdom om liv o död
om att klara sig utan stöd
allting ska hinnas julnatten
vårda och ge lite vatten

Så har det varit  år efter år
Syster i tystheten sliter
proffsigt och uthålligt kämpar hen på
aldrig från omvårdnad smiter
timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas – och mår
gåtan som icke låter
Syster kommer ju åter

Vårda jobba och slita på
och alla sjuka besöka
resurser krymper sakta trots då
patienttalen de bara öka
Nattsyster kämpar, ensam allt bär
lönen hålls ned, alena hen är
att sjukhusnatten bevaka
kommer trots detta tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
människor vårdas, botas, ser ut
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
snön lyser vit på taken
natthjälten ensam är vaken”

Fotograf Ulf Huett

GOD JUL

Ann-Sofie Gustavsson
anestesisjuksköterska
avdelningsordförande

Vad har en brosch med barnmorskor att göra?

by

Alldeles nyligen föddes en ny medlem in i Vårdförbundets familj. Men det är inte vilken medlem som helst; det är en Barnmorskebrosch som sett dagens ljus och som väntar på att få pryda alla barnmorskemedlemmars arbetskostymer!

Men varför kanske du undrar? Varför ska Vårdförbundet producera en brosch? Finns det inte redan en?

Alla fyra professioner i Vårdförbundet har en brosch som symboliserar just deras yrke och den unika kunskap som yrket har. Broscherna har varit kopplade till yrkenas professionsförbund. Men för snart två år sedan hände något som ledde till att en av Vårdförbundets professioner splittrades gällande facklig tillhörighet. Svenska barnmorskeförbundet blev en del av fackförbundet Srat och därmed ett konkurrerande förbund till Vårdförbundet. En konsekvens av detta var att för merparten av Sveriges barnmorskor, så upphörde möjligheten att vara medlem i ett professionsförbund, åtminstone på det sätt som det varit tidigare och som exempelvis sjuksköterskor har via Svensk sjuksköterskeförening.
En stor sorg för många.

Ytterligare en konsekvens blev att den brosch som symboliserat barnmorskeprofessionen nu blev kopplad till ett annat fackförbund istället för en professionsförening. Många barnmorskor som valde att fortsätta vara medlemmar i Vårdförbundet kände att den brosch de tidigare burit med stolthet, nu förlorade sitt syfte och tog av sig broschen. Det är inte konstigt eftersom få vill bära en brosch med en organisations namn på som du inte är medlem i. Om du inte är medlem i tex Liberalerna, PRO eller Svenska Kennelklubben så bär du kanske helt enkelt inte deras brosch.
Det fanns också ett krav på medlemskap i Srat för att ens kunna få köpa broschen, ett krav som slopats ungefär i samma veva som Vårdförbundets brosch släpptes.

Önskemålen om en brosch ekade högt och ljudligt bland barnmorskemedlemmar. Och efter en hel del klurande och krystande fram och tillbaka så har vi nu, äntligen fött fram en Barnmorskebrosch!

Barnmorskebroschen symboliserar både professionen, men också kvinnan, de som har en livmoder och barnet.
Broschen symboliserar helhet, solidaritet och kunskap. Vi barnmorskor stöttar genom hela livet; när livet känns som svårast och vid livets absoluta höjdpunkt.
Genom att bära den här broschen visar du inte bara att du är legitimerad barnmorska. Du stödjer också organisationen Kvinna till Kvinna och deras arbete för kvinnors rättigheter i världen.

Broschen är också en symbol för ditt medlemskap i Vårdförbundet som finns med dig i hela ditt yrkesliv.
Den vackra designen står Syster P för och den finns i silver och guld.

Oerhört stolt, glad och tacksam över vår nya Barnmorskebrosch!

Åsa Mörner, stolt legitimerad barnmorska
Styrelseledamot avd Örebro, Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

En barnmorska under livet- Hela livet!

Bär din brosch med stolthet! Självklart kan du fortfarande bära din gamla brosch också om du önskar.

Frågor och svar till en abortmotståndare

by

Idag är det Internationella dagen för säkra aborter. Runt om i världen manifesterar människor för rätten att bestämma över sin egen kropp och möjligheten till att få trygg och säker medicinsk vård i samband med en abort. I årtusenden så har flickor och kvinnor kämpat med näbbar och klor för att inte bli ägda av någon annan, för att ha rätt att välja hur de vill leva sina liv. Inte ens idag, år 2020, är det en självklarhet.

Är du emot tillgång till säkra aborter? Är du emot kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar? Här kommer en lista med frågor och svar till dig.

# Varför använder inte kvinnor preventivmedel så de inte behöver bli oönskat gravida?

  • Alla har inte tillgång till preventivmedel eftersom det kan vara dyrt, svårtillgängligt eller anses vara olämpligt av makthavare i samhället.
  • Dina föräldrar eller andra vårdnadshavare kanske inte tillåter dig att använda det
  • Alla kan inte använda preventivmedel av medicinska skäl. Kondom brukar ju funka för de flesta (med några undantag). Att skydda sig mot oönskade graviditeter är ju inte bara den ena partens ansvar.
  • Det finns inget preventivmedel som skyddar till 100%. Faktum är att inte ens en sterilisering gör det.

# Varför avstår du inte från sex?

  • Sex och närhet är ett mänskligt behov, precis som kärlek.
  • En oönskad graviditet kan uppstå efter ofrivilligt samlag i form av en våldtäkt

# Varför får man göra abort fram till graviditetsvecka 18 (i Sverige)?

  • Den medicinska och etiska expertisen är enade i att det är en rimlig begränsning. Efter graviditetsvecka 18 behövs ett tillstånd för att avsluta en graviditet)
  • Många grava fosteravvikelser upptäcks inte förrän graviditeten pågått en viss tid.

  • 85 procent av aborter i Sverige görs före graviditetsvecka 9 och 59 procent före graviditetsvecka 7.

# ”Jag anser att det är ett barn i befruktningsögonblicket”

  • Alla tycker inte som dig. Din personliga åsikt kan inte styra världen.
  • Det är enligt lag inte ett barn.
  • En ofrivilligt gravid ser det inte som ett barn, utan som just en ofrivillig graviditet

# Varför måste alla legitimerade barnmorskor kunna bistå vid en abort?

  • Därför att det är en del av att vara legitimerad barnmorska. Som barnmorska bistår man kvinnor genom livet och stöttar kvinnan i hennes val. Som officer kan du ju inte vägra att marschera, som busschaufför kan du inte vägra köra buss och som veterinär kan du inte vägra vårda katter.
  • Om du bara kan tänka dig vissa utvalda delar av yrkesansvaret, baserat på dina personliga åsikter, så är du ju inte legitimerad barnmorska. En legitimerad barnmorska stöttar kvinnans val. Inte sitt eget.
  • Det finne en hel uppsjö med yrken då man inte behöver befatta sig med sexuell och reproduktiv hälsa. Välj ett av dessa om du inte klarar av att ge preventivmedelsrådgivning eller informera eller stötta vid aborter.

# Varför ska det ingå i allmän sjukvård?

  • För att alla kvinnor ska ha samma rättighet och möjlighet att kunna få en säker abort. Det ska inte vara baserat på vilken inkomst du har.

# Men kvinnor borde må dåligt efter att ha genomgått en abort?

  • Både svensk och internationell forskning visar att väldigt få kvinnor får besvär efter abort och att de flesta upplever en lättnad. Forskning visar att det är tiden innan aborten som är de svåraste. Kanske mår en del kvinnor dåligt för att det finns abortmotståndare som skuldbelägger kvinnor som gör sina egna val?

# Påverkas förmågan att kunna bli gravid efter en abort?

  • Nej, inte om den sker med hjälp av medicinsk expertis.

# Är det förenat med många medicinska risken?

  • Nej, ytterst få.
  • Det är betydligt mer riskabelt att vara gravid och genomgå en förlossning.
  • Så länge aborten har skett på ett säkert och tryggt sätt och inte på en illegal klinik hos en kvacksalvare. Då är det förenat med livsfara.

  # Men är det inte ”ett liv” som aborteras?

  •  Nej, det är en cellbildning i kvinnans kropp som inte är livsdugligt utanför henne. Däremot så är den ofrivilligt gravida kvinnan ”ett liv” som har en egen vilja och som ska ha möjlighet att göra sina egna välinformerade val.

# Men varför behöver vi egentligen bry oss om aborträtt i Sverige? Här finns ju redan en liberal abortlagstiftning?

  • Vem har sagt att den är för evig? Innan vår abortlag infördes i mitten av 70-talet, reste svenska kvinnor till Polen för att kunna genomgå en abort. Idag har Polen en av Europas hårdaste abortlagstiftningar. I nuläget är abortmotståndet litet i Sverige. Men vem vet hur det ser ut i övermorgon?

En sak är helt säker; Restriktiva abortlagar eller förbud mot abort leder inte till färre aborter. Det leder enbart till fler osäkra aborter och därmed skadade eller dödade kvinnor. Och det kommer jag att kämpa mot så länge jag andas. Ingen ska bestämma över min kropp.

Åsa Mörner, legitimerad barnmorska

Stolt barnmorska. Stolt medlem. Stolt förtroendevald.

by

För mig som barnmorska är det självklart att vara medlem i ett fackförbund. Jag vill stötta den organisation som arbetar med att driva frågor som förbättrar för mig i mitt yrkesliv, som förser mig med förbättrade villkor. Vi har också en unik svensk modell när det gäller lönebildning och villkor- en modell som inte skulle existera om det inte fanns fackförbund. Vad skulle egentligen hända om fackförbund inte fanns?


I mitt fackliga engagemang så är jag också stolt över att arbeta sida vid sida med röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker. Deras yrkesprofessioner är, precis som min profession, värdediskriminerade legitimationsyrken som är livsnödvändiga för att patienten ska få en god vård och de är även centrala inom kvinnovården. Att vara i samma förbund som sjuksköterskor är så självklart så det knappt behöver nämnas; jag ÄR ju sjuksköterska likväl som jag ÄR barnmorska.


Jag är stolt över att ha fått möjligheten att aktivt arbeta för att våra fyra professioner ska slippa bli sjuka av sina arbeten och förnedras med att riskera att bli fattigpensionärer. Jag är stolt över att representera er som arbetar på labb, på röntgen, i hemsjukvård och på vård-och omsorgsboenden och på avdelningar och mottagningar på landets alla olika sjukhus och vårdcentraler. Jag är stolt över att representera er som undervisar, forskar och driver yrkena framåt. Jag är stolt över att representera er som är chefer och ledare och som leder vården. Och jag är stolt över alla ni som är studenter- jag hoppas att era yrkesliv kommer att innehålla goda, hållbara villkor när ni kommer ut i arbetslivet.


Idag är det ännu mer tydligt hur viktigt det är att vara medlem i Vårdförbundet. Det pågår en pandemi där Vårdförbundets medlemsgrupper är centrala för att människor ska få rätt vård och behandling. Samtidigt så har det aldrig tidigare varit så tufft, slitigt och kämpigt inom många delar av vård och omsorg än vad det varit under våren 2020. För att inte tala om den vårdskuld som nu växer sig allt större och som kommer att kräva enorma insatser av vårdens professioner. Tack vare fackförbundet så tecknades Krislägesavtal som åtminstone kunde kompensera en liten del av den insats som gjorts och som fortfarande görs. Men det krävs BETYDLIGT mer. Och det vill jag kämpa för, tillsammans med dig.


Tänk att jag representerar 114 000 medlemmar. STOLT.
#Vårdförbundet #barnmorska #sjuksköterska #biomedicinskanalytiker #röntgensjuksköterska #tackamedlön

Åsa Mörner, leg barnmorska och leg sjuksköterska

Förbundsstyrelseledamot samt avdelningsstyrelseledamot (avd Örebro) i Vårdförbundet #enbarnmorskaunderlivet

Barnmorska – världens häftigaste jobb

by

Att vara barnmorska är världens häftigaste jobb. Det innebär att möta alla sorters människor, från alla grupper i samhället genom alla olika skeden i livet. Som barnmorska får jag möta kvinnor, män, unga och gamla genom mitt arbete med förlossning samt med kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa. Jag sätter livsvillkoren för kvinnan och hennes barn i fokus, men arbetar tillsammans med hela familjen där jämlikhet och solidaritet genomsyrar mitt arbete.

Jag understödjer hälsan i hela samhället då jag arbetar både förebyggande och behandlande genom patientens hela livscykel från livets början till ålderdomen.

Som barnmorska arbetar jag patientcentrerat och främjar delaktighet och samspel i det korta mötet, och även i det längre perspektivet då jag får följa en kvinna t.ex. genom hela hennes graviditet. I mötet med patienten är det viktigt med god information, god kommunikation genom samtal där en trygg och lugn miljö skapas. Där i mötet med patienten förmedlar jag all min kunskap om den evidensbaserade vård och beprövade erfarenheten som jag lärt mig. Jag som barnmorska tröstar, peppar, håller, stärker och behandlar patienten med respekt och omtanke.

När jag berättar att jag arbetar som barnmorska så får omgivningen något vackert i blicken och de allra flesta ser detta yrke som något positivt. Vi kan alltid dela något minne förknippat till ”barnmorskeriet”, eller så samtalar vi om livet som människor i alla dess former.

Jag skulle önska att fler gjorde samma yrkesval som jag, då vi behöver fler barnmorskor i Sverige. Vi behöver bli fler barnmorskor för att alltid förbättra arbetsmiljön och för att se till att det ges hållbara villkor som skall kunna gälla för ett helt arbetsliv. Vi måste värna om kvinnors hälsa vilket är otroligt viktigt för hela samhället, ja faktiskt för hur vår nation skall utvecklas i framtiden. Vi skall tillsammans fortsätta verka för jämlikhet och kvinnors livsvillkor , inte bara lokalt utan även globalt.

Beda Blomqvist legitimerad Barnmorska sedan 2005

Ett ögonblick på covidmottagningen

by

Klockan är strax innan åtta och en efter en ramlar vi in i fikarummet. Vi som jobbar just idag är en spännande blandning av personal från vitt skilda delar av vården. Några kommer från asyl- och invandrarhälsan, några från psykiatrin, en från arbets- och miljömedicin, jag från ungdomsmottagningen och två barnmorskor som i vanliga fall forskar. Här finns också flera pensionärer som varit ifrån hälso- och sjukvården under kortare eller längre tid. De är såväl personal som tidigare jobbat på hjärtavdelning 63 som en operationssjuköterska. Leder verksamheten gör Eva som till vardags är chef på KTC.

Ingen av oss gör egentligen det vi brukar göra och här krävs ett prestigelöst och flexibelt arbetssätt där vi hjälps åt för att lösa de frågetecken som kommer upp och för att kunna hänga med i de rutiner och förhållningsreglerna som kan förändras flera gånger om dagen.

Just idag har vi fått veta att det från och med idag kommer att vara möjligt att se sitt provsvar via sin personliga 1177-sida, så nu gäller det att vi säger rätt till de vi provtar jämfört med det som gällde så sent som igår.

Vi jobbar i täta team där några agerar koordinatorer och tar emot alla bokningar, några registrerar och några tar prover i två snabbspår.

Idag tar vi de allra flesta prover utomhus och den skyddsutrustning vi använder är visir, förkläde och handskar utöver den vanliga, men kanske lite extra noggranna, basala handhygienen. Jag känner mig trygg med den nivån av skyddsutrustning speciellt med tanke på den typ av vård vi bedriver och att vi dessutom står utomhus. Inom andra delar av vården kan det se helt annorlunda ut.

Redan nu på morgonen har vi 30 patienter inbokade för provtagning. En vanlig dag tar vi cirka 120 tester.

Det är till 99% personal som vi testar här på covidmottagningen och på en presskonferens under tisdagen berättade smittskyddsläkaren Gunlög Rasmussen att ungefär 7% av alla personaltester som görs är positiva.

Vi jobbar i det som ska bli en del av den nybyggda akutmottagning i H-huset på USÖ-området. Lokalerna är inte avsedda för vår verksamhet, men de ställdes snabbt iordning för vår skull och de fungerar väldigt bra för vårt ändamål. När denna pandemi är över kommer denna del av akuten att vara avsedd för patienter som behöver sluss och på det sättet var det tur att den nya akuten inte kommit igång än eftersom att det ju gör att vi kunde få tillgång till dem så här snabbt.

För snabbt har det gått. För en knapp månad sedan var ingenting av detta i gång, jag tror knappt att tanken riktigt fanns ens.

Men så kom direktiven och ledningen på KTC fick i uppdrag att organisera och nu står vi här och har ett väl fungerande flöde.

Regionen ska vara mycket glada och stolta över att de har så kompetenta personer som tillsammans med oss som bemannar mottagningen har lyckats styra upp den här delen av Corona-situationen.

Själv är jag mest imponerad över hur lätt allting fungerar mellan oss som jobbar här. Vi känner knappt varandra, vi jobbar med saker som vi oftast inte gör i vanliga fall, i lokaler som vi inte är vana vid och som inte är avsedda för oss. Men vi gör det förbannat bra.

Är vi då idioter som ställer oss i frontlinjen och tar prover i näsan på folk där vi misstänker covid-19? Nej, vi är professionella yrkesutövare som drar våra strån till stacken.

Tillsammans med alla andra, som sliter på andra håll i vården, gör vi allt för att klara av den här pandemin.

Marcus Folkö Müntzing
Leg. Sjuksköterska

Vi är inga robotar!

by

Efter att ha stångats mot virusinvasionen i vården, med 12-timmarspass, trycksår i ansiktet av skyddsutrustning, evighetslånga arbetsveckor, bristande återhämtning och inställda ledigheter och inte minst, en djup etisk stress under lång tid, så är det många som har nedräkning till sommarsemestern. Att överväga att inte ge de hårt arbetande i vården semester, är såklart en desperat tanke hos våra beslutsfattare som famlar runt i mörkret när det gäller att lösa en akut brist på rätt kompetens och att få till en välfungerande vård även under sommarmånaderna. Men att förverkliga något sådant vore inte bara förödande. Det vore om något, djupt oetiskt och helt utan långsiktigt tänkande.

Hur länge orkar man arbeta i det tempo, med de extra timmar och med den press som många upplever runt om i vården nu? Hur mycket kan vi pressa en redan slimmad och stressad bemanning utan att tippa dem över kanten, utan att bägaren ska rinna över, utan att deras huvuden ska sjunka under vattenytan?

Vi har en kris, en global pandemi som vi inte erfarit tidigare i modern tid. Ett krig som bekämpas med vårdens professioner i frontlinjen. Ett krig där vi vill att så många som möjligt ska överleva. Vården måste bedrivas utifrån extraordinära omständigheter där ett så kallat krislägesavtal kan och i vissa fall, har aktiverats för att kunna bemanna verksamheter som fått fler vårdplatser och kräver mer personal än i normala fall.

Normala fall. Inte ens då är situationen i vården något som borde betraktas som “normalt”. I sådana fall skulle det inte vara ett problem med att lösa bemanningen inför varje sommarsemester. Och det skulle heller inte vara nästintill omöjligt att bli beviljad semester under resten av året heller. Så ser verkligheten ut för många som arbetar inom vården. Och år efter år så har de anställda pusslat, lappat och lagat och vänt ut och in på sig själva för att lösa de brister som uppstått pga en evighetslång ignorans från beslutsfattare. Vi har sålt semesterveckor, avstått från fester och bröllopsinbjudningar och gått miste om dyrbar tid med nära och kära.

Men vårdens medarbetare är inga robotar. Det går inte att bara olja upp muttrar och skruvar, byta batterier eller uppgradera programvaran. Och det går heller inte att betala tillräckligt mycket för att kompensera en förlorad hälsa.

Om vi inte kan erbjuda sjuksköterskor, barnmorskor, läkare, biomedicinska analytiker, undersköterskor, röntgensjuksköterskor och annan vårdpersonal en riktig semester så riskerar vi att en stor grupp blir sjukskrivna. Eller byter yrke.

Det har vi inte råd med.

Åsa Mörner

Legitimerad sjuksköterska, legitimerad barnmorska

Lucka nummer 4. Sorry det blev inga julklappar i år

by

Kvinna med 40 års erfarenhet, specialistutbildning, egen mottagning, stöd och bollplank till nya kollegor. Arbetar enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.

Kvinna med 35 års erfarenhet, labansvarig (swedac), arbetar med metodutveckling, stöttepelare till alla kollegor, nya som gamla. Som de flesta andra arbetar även hon enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.

Kvinna med 36 års erfarenhet, barnmorska i 16 år, bred erfarenhet, kompetenscv innehåller bl a handledning, amning och sexologi. Är aktiv i länsövergripande utbildning och riktlinjer för de som arbetar med amning. Även delaktig i familjecentralens verksamhet. Arbetar även hon enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, men även med och utvecklar riktlinjer.

Kännetecknande för dessa 3 ovanstående mycket kompetenta erfarna personer så har ingen av dessa ansetts som SYS. (särskilt yrkesskicklig)

Mycket märkligt kan jag tycka, med tanke på att det var just dessa personer jag tänkte på när jag skrev en motion till vår kongress som handlade om att vi måste arbeta för en ökad lönespridning i våra yrkesgrupper.

Varför då?

Alla borde ha en acceptabel löneutveckling över tid, och inte som idag ha nästan ingen efter 45 års ålder. På kongressen beslutades att vi måste låta de med lång erfarenhet och är ryggraden på arbetsplatsen få en ordentlig löneinjektion ( 10 000 kr) under kommande lönerevisioner.

Och vad hände? Ja inte blev det någon löneinjektion i alla fall. Vi har haft kontakt med väldigt många medlemmar i denna fråga och jag konstaterar löneinjektionen uteblev helt på de flesta arbetsplatserna.

Om arbetsgivaren inte börjar arbeta med lönebildning för våra yrkesgrupper på allvar så tror jag risken att både nya och erfarna söker sig bort från de arbetsplatser där man inte värderar sina medarbetare, och i förlängningen leder till dålig arbetsmiljö på grund av kompetensbristen.

Det är ett fantastiskt yrke men vi vill inte bli fattigpensionärer.
Vi vill kunna skämma bort våra barn och barnbarn med julklappar som pensionärer, låt oss kunna göra det.

Med detta inlägg önskar jag en god jul.

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska inbiten men stukad optimist

Överst på en barnmorskas önskelista

by

Snön ligger tungt över träden och luften är bitande kall. Vägbanan gnistrar i solljuset och påminner om en bottenfrusen sjö. Förmodligen vore skridskor det bästa färdmedlet.

En vit Volvo kommer slirandes över vägbanan. En man med stirrig blick och vitnande knogar som greppar hårt runt ratten, trycker ner gaspedalen i botten. Bredvid honom sitter en högröd kvinna som ser arg och förtvivlad ut.

“Blåste du ut adventsljuset? ” Mannen sneglar nervöst på kvinnan som gnyr något obegripligt till svar. Ett knorrande ljud hörs från någons mage. Mannen börjar rafsa i en påse som ligger inkilad i det öppna handskfacket och får till slut upp en saffransbulle som han snabbt slukar.

Termometern på instrumentpanelen visar på -24 grader och den täta granskogen ser sagolikt vacker ut i sin snöklädda skrud. Det är inte mycket dagsljus kvar och på himlen börjar tindrande stjärnor att anas.

En ilsken mobilsignal ringer högt i kvinnans jackficka. Hon svär en lång harang och svarar uppgivet. ”Vars är vi? Mamma undrar”, frågar hon den stressade mannen vid ratten.

”Jag vet inte riktigt”, svarar mannen svagt. ”Jag har inte kollat på vägskyltarna och det är glest mellan dem dessutom”.
”Vi är snart framme” hörs kvinnan säga till personen i telefonen.

Mannen himlar med ögonen och suckar högt medan han slår på radion.

” Stilla natt, heliga natt!
Allt är frid. Stjärnan blid
Skiner på barnet i stallets strå
Och de vakande fromma två.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.”

Kvinnan nynnar med men pausar emellanåt och flåsar. Hon har svettpärlor i pannan och håret ligger klistrat mot tinningarna.

En älg styr med bestämda steg upp på den snorhala skogsvägen. Vad gör man annars när man ska till andra sidan? Och vad gör man när man är mitt på den vintriga vägen, är 40+2, har krystvärkar och 15 mil kvar till förlossningen?

 

Överst på en barnmorskas önskelista:
Jag önskar att alla kvinnor fick möjlighet att föda med en barnmorska vid sin sida, inte i en snödriva i skogen.

Åsa Mörner, barnmorska