Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Endast syster är vaken

by

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas och föds
nattens mörkaste timmar

Syster vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
sjuksyster ensam är vaken

Står här i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
Vårdar som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen

Känner på pulsen, torkar en tår
bedömer och lyssnar, läker ett sår
Proffsigt men trött uti kroppen
i själen, benen och knoppen

Tittar på klockan återigen
allting alena ska hinnas
Lönen räckte bara till en
så syster ska överallt finnas

Jobbar och sliter, sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
Arbeta, fixa och pyssla
sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarast-drömmarna strandas

Patientsäkerhet  är ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
Nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön är nu så bister

Rusar mot röntgen för att se
fler som ska vårdas härinne
Rusar till lab, hämta blod att ge
och allting ska kollas var timme

Patienterna ringer, behöver ju nått
vaknar med smärta, ledsna så smått
Omvårdnad allting känner
smärtan i opsåret bränner

Syster smyger till sist att se
alla som inte vill störa
Tysta de väntat för att be
syster att titta att höra

Hälsa, smärta sjukdom och död
oro ångest och andlig nöd
Allting ska hinnas på natten
vårda, läka, ge vatten

Så har det varit, år efter år
syster i tystheten sliter
Proffsigt och uthålligt kämpar hen på
aldrig från omvårdnad smiter

Timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas och mår
Gåtan som icke låter
för syster kommer ju åter

Jobba vårda och kämpa på
och alla sjuka besöka
Resurserna krymper sakta trots då
patientantalen de bara öka

Nattsyster strävar ensam allt bär
lönen hålls nere, alena hen är
Att sjukhusnatten bevaka
kommer trots slitet tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas lever och mår
i nattens mörkaste timmar

Syster vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
sjuksyster ensam är vaken

Dan före dan tillägnas dikten alla kollegor som driver vården nattetid!
Ni som arbetar dygnet runt, dag, kväll ,natt, helg och röda dagar.

Utan er stannar vården!

God Jul!

Ann-Sofie

Detta år, ett liv…

by

Ja så känns det. Så konstigt det kan bli så fort. Covid-19 slog till fort och för många ganska mitt i steget mot, ja vadå?! Vi inom sjukvården ställer inte in , vi ställer om. Kollegor fick byta arbetsplats, nya kollegor och ibland även arbetsuppgifter. För några var det stimulerande, självklart och tom nästan roligt att göra något annat och träffa nya kollegor, patientgrupper mm, men vi är olika. För flera är det näst intill förskräckligt med förändringar som man inte känner sig trygg med. Arbetsuppgifter man inte gjort förut och rädslan att göra fel. Inte ha kunskap om eller kollegor som man inte känner och kanske också helt nya arbetstider man inte valt att förändra.

Igår den 17 september, är Internationella patientsäkerhetsdagen där WHO i år har lyft fram de svåra arbetsförhållanden och pressade arbetssituation som Covid-19 inneburit för hälso- och sjukvårdspersonalen. Jag arbetar kliniskt varje sommar  under en vecka på min ordinarie arbetsplats och i år kändes det som jag var där både som operationssjuksköterska men också som styrelseledamot för Vårdförbundet lite extra.

ÅÅÅ vårdförbundet är här, sa de och så kom historier om hur de haft det i vår och försommar. Med arbete under sådana arbetsförhållanden så det var svårt för dom att beskriva det. Med väldigt sjuka patienter på nya avdelningar, med nya kollegor och med nya arbetsuppgifter som endel kände sig inte helt trygga med men tillsammans med vana kollegor av olika professioner gjorde de det, och de gjorde det så bra! Men inte utan ett avtryck hos dom i form av PTSS skulle jag nästan vilja säga. Flera historier var väldigt starka , det beskrevs om hur arbetstider förändrades från ena dagen till några dagar bort. Dagarbete blev nattarbete, operationspersonal blev Covid-IVA personal, nya lokaler där ingen visste var saker var mm mm. Men också många patienter de aldrig glömmer, några som blev bra och tyvärr också några som inte blev det…

Patientsäkerheten är något som alla pratade om! Vårdförbundets professioner vill göra rätt, man vill känna sig trygg i att man gör gott! En kollega som arbetat för hjälporganisationer i krig uppgav att hen kände sig som hen var tillbaka i krigszon. Och det kanske är det som Covid är! Ett slags krig…

Just för tillfället finns det endast några patienter i vår region inlagda på vårdavdelning och ingen på IVA( enl uppdatering på RÖL:s hemsida) men innebär det att kriget är vunnet? Är det vardag nu för våra professioner? Kan det bli vardag?  Jag hoppas att de som arbetat inom Covid vården och känner de behöver det, utnyttjat Vårdförbundets samarbete med Falck healthcare och samtalsstöd. Vissa arbetsplatser hade reflektionstid och erbjöd stödsamtal tidigt under våren men ibland kan behovet komma under tid. Så känner du att du behöver samtalsstöd, ta hjälp via företagshälsovården. Prata med din chef.

Sen kan jag säga att flera som varit kvar i ordinarie arbete sa till mig att de upplevde också viss stress fast på annat sätt än de som var mitt i covid vården. De var färre än vanligt, det kom vikarier till olika platser(ex jag till vårdavdelning 42) som inte var vana.
Kollegor kom tillbaka sen från covid vården med upplevelser de inte förstod riktigt. Man fick även arbeta fler helger och kvällar än vanligt, så slutsatsen är väl att alla inom hälso- och sjukvården har blivit ”drabbade” av covid-19.

Håll ut, håll i och håll avstånd så vinner vi kriget!

Helena Nyrén
Operationssjuksköterska och förtroendevald
Vårdförbundet avd Örebro

Lucka nummer 14.Vi förtjänar en god jul

by

Nu är det inte många dagar kvar till jul, och många kollegor är tvungna att jobba.
Min 55:e jul. Av de 31 år jag jobbat som sjuksköterska har jag nog arbetat 15 jular. Måste säga att det är inte kul att åka iväg men väl på plats så är det en speciell stämning. Jag trivdes med att jobba storhelgerna. Det blev lite högre ob, men framförallt var tempot inte så påställt som vanliga helger, och man hade lite tid att prata med varandra, förhoppningsvis.

Men om jag är ledig är det bästa enligt mig är maten, och framförallt att tillaga den. Det ska vara ett dignande bord med julskinka prinskorv och köttbullar lax och sill. Frun ska alltid ha ägghalvor.
Jag har dock tagit julbordet till version 2.0 i min matnördighet.
I år kommer det att serveras varm och kallrökt rådjur och en hel del andra delikatesser som funnits i skogarna runt Örebro.
Jag fick vid årets första julbord smaka på sojagravad lax. Och jag kan bara säga att det var en hit, och kommer att finnas med på bordet.
Och naturligtvis vill jag inspirera med ett superenkelt recept på ovanstående lax.

Vad behöver jag?
500g laxfilé
2 msk salt
2 msk socker
1 dl japansk soja

Gör så här:
Blanda salt och socker med sojan och koka upp. Låt svalna
Häll vätskan i en påse och lägg i laxen. Knyt ihop påsen och skaka/gnid in.
Lägg påsen på ett fat i kylen 4 timmar och vänd efter halva tiden. Önskas lite starkare sojasmak lått ligga i kylen lite längre.

Vill man stila lite gör man en Wasabimajonäs till men det är en annan historia.

Med detta önskar jag en riktigt god jul oavsett arbete eller ledighet.

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska och matnörd

 

Vad gör Vårdförbundet på sommaren?

by

Precis såsom vården i övrigt är vi färre personer i tjänst under sommaren på Vårdförbundets avdelningsexpedition.
Flera kollegor jobbar kliniskt under och även vi har rätt till 4 veckors sammanhängande semester.

Vad gör vi som är på plats då?

I den här avdelningen fokuserar vi på att besöka arbetsplatser under sommaren. Hittills har vi varit på  ca 100 enheter i kommun och Region.

Varför är det viktigt?
Jo, dels så kan vi föra ut de budskap vi har som exempelvis vår rekryteringskampanj, och tanken med vårt nytecknade löneavtal. (HÖK19)
Men det viktigaste är att vi får en bra inblick hur vården fungerar under sommaren. Ofrånkomligt är arbetsmiljö och arbetstider ett hett ämne när vi träffar kollegor i verksamheterna men även vilka rättigheter och skyldigheter vi har. Det är ibland ganska snårigt att veta vilka ersättningar man har rätt till och vilka lagar och avtal som gäller.

Vi får chansen att prata om vikten av att förbereda sig väl inför sitt lönesamtal med chefen. Här kan vi vara med och stötta i hur man ska tänka. Lönesättningen är individuell och det är du som ska beskriva för din chef vad du tycker att du bidrar med och anser dig vara värd. Sedan är det arbetsgivaren som väljer vilka  man ska satsa och hur mycket pengar som ska fördelas.
Jag har hört att en del kollegor tror att Vårdförbundet fördelar pengar, vilket alltså inte stämmer.

Vill ni att vi kommer och besöker din avdelning i sommar maila: info.orebro@vardforbundet.se

Finns det kollegor på avdelningen som inte är medlemmar, göm inte bort att fråga om de inte vill gå med. Både den som rekryterar och den som blir rekryterad får ett giftcard. Gå in på hemsidan och anmäl.

Med detta önskar jag en fortsatt trevlig sommar

Hans Nilsson
Förtroendevald och Huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Midsommar utan blommor och grodor

by

Louise drar en suck när hon kliver i flipflopsen och hoppar upp på cykeln. Egentligen så är det inte en suck pga missnöje över att behöva åka till jobbet, trots att det är Midsommarafton. Sucken handlar mer om den misär som Louise och hennes kollegor alltför ofta får se på akutmottagningen där hon arbetat de senaste åtta åren. Midsommar handlar inte bara om sill, blommor i håret och små grodorna…

Det är lugnt på akuten när Louise flexar in. ”Lugnet före stormen”, tänker hon, medan hon häller upp en kopp te. Kaffe har hon tvingast sluta med för längesen. Magen pallade inte stressen och kaffet gjorde det bara värre. ”Bäst att passa på att hänga en stund i soffan innan anstormingen”.

Stukad tumme, sår i pannan på treåring som ramlat av gungan, bröstsmärtor hos medelålders kvinna och en man som rabblar oavbrutet och vankar fram och tillbaka i den gråvita korridoren. ”När kommer psyk och hämtar tro….?” Det är ganska fullt på mottagningen redan, men situationen är ändå under kontroll. Än så länge.

Plötsligt vänder det. Det börjar strömma in människor med åkommor av alla de slag. Fylla, knivslagsmål, frontalkrock i hög hastighet, misshandel i hemmet… En kvinna står och gråter utanför det ena akutrummet medan en kollega till Louise försöker plåstra om ett ytligt sår i hennes panna. Hon håller ett litet barn i famnen som storögt skannar av Louise när hon ilar förbi in på nästa akutrum. Det ser ut som ett mindre blodbad där inne och Louise håller på att halka i en blodpöl på golvet. Mannen på britsen skriker ut sin smärta samtidigt som en stank av alkohol sprider sin unkna doft i rummet.

Midsommar på akuten är i full gång

Louise sveper ett glas vatten och konstaterar att hon inte hinner kissa trots en sprängfylld blåsa. Säkerhetsvakterna kommer rusande förbi och halva polisstyrkan är tydligen på plats också. Det årliga firandet i parken har förvandlats från fridfull familjepicknick till ett stort gängslagsmål med knivar och andra tillhyggen. Louise ryser till och minns sin egen barndoms idylliska Midsommarfiranden. ”Tänk om alla kunde ha det så”. 

Timmarna går snabbt. Louise byter arbetskläder för andra gången, efter att diverse kroppsvätskor spritt sig i ett mindre klädsamt mönster över den annars kritvita arbetsutstyrseln. En gammal dam har somnat sittandes på golvet i väntrummet. ”Om hon nu sover….?” Louise drar en suck av lättnad när hon lyckas väcka damen och hjälpa henne till en stol. Hon lägger en filt över den trötta damen. Väntrummet ser för övrigt ut som om en bomb briserat i det.

Dagpersonalen har kommit. Louise gnuggar sig i ögonen och känner sig mör i benen. Hon har inte suttit ner mer än fem minuter vid arbetspassets start i går kväll. Men trots det känns cykelturen hem lätt. Den friska morgonluften doftar sommarregn och nyklippt gräs. Men doften blandas med blod, urin och spyor, vars doftminnen dröjer sig kvar i näsan hos Louise.

Årets Midsommarafton är över. 

 

Tack till alla er som håller igång vård och omsorg, dygnets alla timmar, årets alla dagar. Ni är fantastiska!

Ibland känns det som att man tjänar mest på att arbeta så långt bort från patienten som möjligt. Är inte det helt tokigt?!

by

Vårdförbundet går in i en avgörande avtalsrörelse för första gången på flera år. Vad vill vi? Vad vill NI?

Yrkandet som Vårdförbundet lagt kommer från er medlemmar. Nästan hälften av alla motioner som kom in till kongressen förra våren handlade om lön och arbetstider och arbetsmiljö. Det måste få vara skillnad på lönen på nya och erfarna barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Det måste också vara skillnad på lön om man utbildat sig till specialistsjuksköterska. Hur ser din livslön ut? Vårdförbundet jobbar för ett hållbart yrkesliv men också att jämställda villkor gör att du får en rimlig pension och att lönen fortsätter utvecklas under hela yrkeslivet. Detta är också ett sätt att behålla kompetent och erfaren personal. Nu kan man ofta se att löneutvecklingen planar ut i 35-års åldern.

Ibland känns det som att man tjänar mest på att arbeta så långt bort från patienten som möjligt. Är inte det helt tokigt?!

För att få behålla personal och vara en attraktiv arbetsplats behöver man känna att en löneutveckling sker samtidigt som kompetens och erfarenhet tas till vara. Jag pratade med en förtroendevald häromdagen och vi diskuterade om hur man får engagerade medarbetare och vi kom fram till att det egentligen är ett hjul som det ena ger det andra. Man får engagerade medarbetare om arbetsplatsen arbetar med arbetsmiljön och sina villkor och kanske också tvärsom.

Jag lyssnade på regionfullmäktiges möte idag 12 februari, och det handlade till stor del om våra professioners arbetsvillkor och möjlighet till rekrytering (eller omöjlighet). De ser att vi behöver bli fler men de verkar inte se hur det ska gå till. Det borde inte vara så svårt att gissa att, ge oss betalt för det ansvar vi har och den kvalité vi ger så kommer många som slutat tidigare, tillbaka till vården.

Många av kongressens motioner handlade också arbetstider och scheman och beredskap. Som en kollega sa härom veckan, vi arbetar ju faktiskt på 2000-talet, då borde inte beredskap finnas i så stor utsträckning som det gör. Jag vet flera arbetsplatser som jobbar väldigt aktivt att få bort det (men också arbetsplatser där man absolut vill ha kvar det, konstigt nog). Vad krävs för att få bort beredskapen då? Jo att vi blir fler för att kunna lägga ett hälsosamt schema! Och hur var det nu igen? Hur blir vi fler? Jo betala oss det vi är värda! (Jag vet att det fungerar med beredskap på några ställen och att det är befogat att ha det pga. få inställelser. Men det är inte på så många ställen tyvärr).

Sen är inte allt pengar, vi vill ha en hållbar arbetsmiljö med utrymme för kompetensutveckling, möjlighet att få semester, tid till reflektion, verksamhetsutveckling och kvalitetsarbeten. Vi måste få tid för verksamhetsutvecklingsarbete under arbetstid, utan det stannar verksamheten upp!

PS. I dagens vård så pratas det alltid om produktion och produktionsplanering. Jag tror att vi absolut ska planera vår verksamhet och produktion men ibland tycker jag att det diskuteras om hälso- och sjukvården som vi är en fabrik. Fabriker har inte patienter, det har faktiskt vi! Och dessa ska tas omhand och bemötas på ett professionellt och individuellt sätt. Då kanske det inte fungerar med produktionstänket helt ut. Bara en tanke….

 

Helena Nyrén

Förtroendevald, avd Örebro, Vårdförbundet

Den obotlige optimisten

by

Nytt år med nya möjligheter

Hur svårt kan det vara? Att ge rimlig ersättning och skapa normal arbetsmiljö i vården?

Det är otroligt stimulerande att få arbeta i vården. I alla år har medarbetarna fått vara med och bidra med idéer som gett verksamheten en otrolig skjuts framåt i utvecklingen. Det har gjort många känt sig delaktiga och man har känt yrkesstolthet.

Idag ser arbetsmarknaden annorlunda ut. Våra yrken är bristyrken och man kan välja och vraka bland jobb, speciellt om man har specialistkompetens.
Arbetstakten har höjts och trenden är att man ska efterlikna industrin med hög produktionstakt, som blivit på bekostnad av arbetsmiljön då man konstant arbetat med för lite personal. Liten eller ingen tid för att tänka utveckling eller förändring.
Det har överlåtits till andra personer, strateger, samordnare etc. Allt för att bedsidearbetet inte ska störas, men det var just det som gjorde att det var så roligt att arbeta.

Det kanske inte är så konstigt att arbeta som hyrsjuksköterska kan tilltala. Där ser lönebilden bättre ut, och möjligheten att påverka arbetstiden är stor, dock på bekostnaden av kontinuitet och vi känsla i arbetsgruppen.

Det borde inte vara en utopi att erbjuda mer individuella arbetstidslösningar och ha en plan för att förbättra lönevillkoren för våra medlemmar.

Mitt förändrings och förbättringsförslag:

 

  • Värdesätt våra medlemsgrupper
  • Ha flexiblare arbetstidslösningar
  • Se och hör alla medarbetare. (lyft bort arbetsuppgifter från 1:a linjens chef så tid finns)
  • Låt medarbetarna vara med i förändringsprocesser. (De bästa förändringsförslagen kommer från ”golvet” är min erfarenhet)
  • Det måste finnas tid för reflektion (vi jobbar med människor inte maskiner)

Hälsningar från den obotlige optimisten.

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska
Yrkesstolt men orolig

Vad är viktigt för att orka ett helt yrkesliv?

by

Den här veckan har vi varit 85 förtroendevalda som fått ta del att den senaste forskningen om arbetstider kopplat till hälsa och säkerhet.

Sofia Westerlund, sjuksköterska och forskningsassistent vid Karolinska institutet delgav oss om hur bra och dålig schemaläggningen påverkar oss dygnets alla timmar.

Det som blev tydligt för mig är vikten av att tänka både arbete och fritid ur ett hälsoperspektiv. Vi måste bli bättre på detta om vi ska klara av att tjänstgöra dygnet runt, året runt arbete, under ett helt yrkesliv.

Forskningen visar att det är mycket viktigt att se på graden av arbetsbelastningen. Ju högre krav på säkerhet och kvalificerade arbetsuppgifter ju kortare arbetstid ska det vara. Idag är det många gånger tvärs om. Tex har arbetsuppgifterna på natten många gånger blivit exakt lika som på dagen, fast vi vet att vi inte har samma förmåga att ta rätt beslut, när tröttheten påverkar oss.

En ganska otäck bild som visades var en sömnkurva på en person som jobbade natt på ett kärnkraftverk. Den personen hade bevisligen somnat utan att veta om det!

Vi har alltså fortfarande de längsta passen och lägsta bemanningen när vi är som sämst att fatta rätt beslut. Hur ska vi komma tillrätta med detta?

Passar på önska er alla en riktigt God Jul och ett gott nytt år!

Till er som jobbar jul-och nyårshelgen skickar jag en särskild hälsning – Ni är hjältinnor och hjältar, jag hoppas verkligen att ni får en dräglig helg – både dag, kväll och natt!

Karin Nordén Persson
Leg. Sjuksköterska/Regionalt Skyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Vi ska arbeta patientsäkert, javisst! Men personalsäkert då?

by

I många verksamheter arbetas det långa arbetspass, dubbelpass eller arbete på beredskap under många timmar.

När ska man som legitimerad personal säga ifrån?
”Jag arbetar på min legitimation och nu känns det inte ok”. Vi kan kanske inte gå hem mitt i arbetspasset men borde använda de verktyg som finns i organisationerna, dvs avvikelsesystemen. Många gånger rapporteras det att avvikelser angående arbetsmiljö, är väldigt få. Varför är vi så mycket snabbare att rapportera om händelser, där det är saker som hände patienter som kunde ha blivit en vårdskada, men inte blev det? 
Att det är överbeläggningar med många patienter att vårda kan rapporteras, men att vi arbetar för långa arbetspass, tex 12-14 tim rapporteras väldigt sällan. Jag skulle vilja säga aldrig…

De flesta andra som arbetar inom kollektivaavtalade verksamheter har trots allt 38:25- 40 timmars veckor, inte 45 timmar eller mer. Varför ska vårdförbundet driva frågor angående arbetstidsförkortning om vi alltid ställer upp och arbetar mer utan att knota?
Använd också de kanaler som finns hos dig lokalt, ta upp frågorna på APT/ samverkan, prata med din förtroendevalda på avdelningen samt din chef. Det är tillsammans vi kan förändra! Finns det avvikelser kan det också underlätta i förändringsarbetet samt också för din chef att visa SINA chefer att arbetsmiljön/ patientsäkerheten  påverkas. Alla vill vara en attraktiv arbetsplats, personal ska inte bara vilja börja arbeta där, de ska ju helst också vilja stanna.

Helena Nyrén
Leg. Sjuksköterska
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Beredskapen ersätts av arbetstid

by

Resursbrist och brister i patientsäkerheten har lett till att ambulanssjukvården har blivit tvungna att växla in beredskap till arbetstid.

Att beredskapen försvinner har föregåtts av ett arbete där både Vårdförbundet och arbetsgivaren under flera år jobbat med frågan om att ha arbetstid istället för beredskap.
En av anledningarna är att antalet ambulanser kvällstid inte räcker till, och inställelsetiden är för lång vid beredskap.
Det har lett till resursbrist som i värsta fall kunnat leda till patientskada pg a att inga ambulanser finns att tillgå.

Vid samtal med arbetsgivaren anser de att beredskap är ett sätt att utnyttja sin personal, och att man inte är en attraktiv arbetsgivare.
Som sjuksköterska på ambulansen i Örebro arbetar vi varannan helg, rotation mellan dag och natt och i perioder är arbetet väldigt intensivt och möjligheten att ta rast uteblir. Fram till idag har vi därtill haft beredskap på schemat vilket inneburit ytterligare arbete utanför ordinarie veckoarbetstid.

Både fack och arbetsgivare är nöjda med förstärkning av resurserna och förbättring av villkoren.

Vi hoppas att fler verksamheter med beredskap i Regionen ser över sin verksamhet där beredskap tillämpas och förbättrar villkoren även där.

 

Hans Nilsson
Huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro