Jag arbetar som anestesisjuksköterska sedan åtta år tillbaka. Jag har drygt 4 års högskole-/universitetsutbildning. Färdig sjuksköterska har jag varit i snart 16 år och inom vården har jag jobbat i över 25 år. Jag har arbetat inom hemsjukvård, psykiatri, äldreomsorg, som personlig assistent, på vårdavdelning bl.a. på barn och jag har arbetat på akutmottagningen här på sjukhuset.

Som specialistutbildad sjuksköterska med inriktning på anestesisjukvård ingår jag i teamet runt patienten före, under och efter operationen. Jag ansvar för att patienten är sövd och smärtstillad enligt vetenskapliga och beprövade metoder. Det innefattar ansvaret för att patienten blir korrekt upplagd på operationsbordet så att skador inte uppstår, att medicinska ordinationer blir korrekt utförda, att övervaka och dokumentera patientens vitalparametrar vid sövning, under operation och vid väckning. Jag söver patienten innan operation. Med hjälp av anestesiapparaten styr jag andningen. Jag håller blodtrycket stabilt genom att optimera sömndjup. Smärtlindring och vätskebalansen, ibland med tillägg av blodtryckshöjande läkemedel. Jag övervakar patientens blodförlust, planerar för att patienten ska vakna säkert och kunna andas för egen hand, att patienten ska vara optimalt smärtlindrad inför det postoperativa förloppet. Ibland söver och väcker jag patienter tillsammans med en anestesiolog, ibland med en annan anestesisjuksköterska och ibland med en undersköterska. Jag är van att arbeta självständigt och ta egna beslut. Det är ett måste då jag sena kvällar och nätter är ensam i A-huset med en svårt sjuk patient och det kan ta tid innan någon kollega kan komma och hjälpa till.

I vårt arbete som anestesisjuksköterskor ingår även flera andra delar än att vara patientansvarig på operationssal. 

Handledning är en av dem. Det gäller både handledning av studenter som går sin specialistutbildning inom anestesi, studenter på fältstudier, nya anestesisjuksköterskor, AT-läkare, nya ST-läkare, hospiterande personal från andra enheter. Handledning är en rolig och en otroligt viktig del av vårt arbete. Det tar tid att handleda och det kan ibland vara påfrestande att samtidigt både handleda och att samtidigt ansvara för patienter. Tid för reflektion efter en dag med handledning finns det sällan tid för och vid dagens slut är jag ofta väldigt trött eftersom både själva handledningen kräver ett stort fokus likväl som att ansvara för patienten.

Ambulanstransport. Vi åker ambulans med svårt sjuka patienter när de behöver transport till eller från ett annat sjukhus. Då övervakar vi en sövd och intuberad patient alternativt övervakar en vaken patient där det finns en risk att patienten behöver sövas och intuberas vilket då blir vår uppgift. Dessa transporter kan ske på dygnets alla timmar.

Assistera. Vid sövning och väckning behöver vi vara minst två personer. När jag är placerad som ”ass” hjälper jag till vid sövning och väckning. Jag ser också till att utrustning använd utrustning är hel och ren. Jag hämtar material i förrådet för att fylla på inne på operationssalarna. Jag tar hand om disken. Jag löser mina kollegor för fika och lunch. Ofta är det två salar att ”assa” på och det händer att en av salarna är på plastik våning 3 och den andra på ögon våning 9. Dessa dagar blir det inte lätt att få ekvationen att gå ihop och det blir splittrat och tidskrävande att ”springa” upp och ner mellan våningarna.

Ansvarsområden. Många av oss som har arbetat några år har ett eller flera ansvarområden. Det kan vara att ansvara för någon av de enheter vi server och då ingår bl.a. att uppdatera våra vårdprogram samt att i samarbete med operationspersonalen se över rutiner kring ett speciellt ingrepp. Det kan också vara att uppdatera våra påfyllnadslistor och barnbord eller att vara ansvarig för miljö och hygien och då hålla sig uppdaterad på nya riktlinjer och att se vad vi kan göra för att förbättra dessa bitar.

TILDA. Vår utbildningsportal för ”körkort” på den teknisk utrustning vi använder. Dessa ska uppdateras en gång per år.

Vårt arbete är viktigt, utmanade, roligt MEN också väldigt krävande. Det är produktion som gäller. Mycket produktion. Vi har ofta inte tillräckligt med tid för våra arbetsuppgifter utanför salarna. Arbete som både gör att göra vården mer säker och effektiv samt vår arbetsmiljö bättre

Vi är MÅNGA som känner att vi snart inte orkar mer. Något radikalt måste göras både vad gäller vår ARBETSMILJÖ och våra LÖNER.

Tyvärr känns det ofta hopplöst att kunna påverka sådana saker då vi arbetar för en stor arbetsgivare. Känslan är att om VI inte orkar med vårt arbete eller inte är nöjda med vår lön är det VI som ska söka oss någon annanstans. Vi är utbytbara. En bricka i ett spel. När det gäller vår lön är det uppenbart att det inte lönar sig att läsa vidare lika lite som det lönar sig att ha med sig erfarenhet, att ta på sig extra arbetsuppgifter/uppdrag och att ”slita som en myra” på jobbet. Den individuella lönesättningen det så fint talas om existerar inte. Inte heller lönar det sig att vara lojal mot sin arbetsgivare och att troget slita på år efter år.

I Vårdfokus står det att SCB och Sveriges kommuner och landsting (SKL) har uppskattat bristen på sjuksköterskor till omkring 2 500. Det i sin tur leder till inställda operationer och andra behandlingar samt att uppskattningsvis 1 100 vårdplatser är stängda på landets akutsjukhus. Detta trots att det utbildas tillräckligt med sjuksköterskor. Hur kan det vara så? Uppskattningsvis har 45 000 utbildade sjuksköterskor lämnat vårdyrket enligt artikeln i Vårdfokus. Förutom det arbetar ungefär 10 % av alla aktiva sjuksköterskor i Norge, vilket innebär ytterligare ett bortfall på drygt 12 000 sjuksköterskor.

Akut stressreaktion är nu den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige. Vanliga orsaker till detta är en hög arbetsbelastning utan möjlighet till återhämtning och även problem i relationer på arbetsplatsen är vanliga orsaker. Vi som arbetar dygnets alla timmar i ansvarstyngda yrken och tillhör den främsta riskgruppen. De senaste åren har sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa ökat dramatiskt och kraven på att arbetsgivare ska ordna en god psykosomatisk arbetsmiljö har skärps.

Vid månadsskiftet mars-april 2016 började nya regler kring arbetsmiljö att gälla. Det är arbetsgivaren som är ytterst ansvarig för att resurser och krav väger jämnt. Arbetsgivaren är skyldig att ha kunskap om vilka krav som ställs på dig i ditt arbete. Det handlar både om arbetsuppgifter, arbetstider och arbetsmängd samt det psykosociala klimatet i stort — vilket även innefattar att förebygga och ingripa mot kränkande särbehandling och mobbning.

Arbetstidens förläggning är en jätteviktig fråga för att alla ska få tillräckligt med vila och återhämtning. På vår arbetsplats jobbar vi kvällar till klockan 21.15. Ofta är arbetet på kvällen både stressigt och tungt vilket innebär att det tar en stund att ”varva ner” efter arbetspassets slut för att komma sen komma till ro och sova innan nästa arbetspass börjar nästföljande dag någon gång mellan 7-7.30. Lägg på detta till transport till och från arbetet så blir det inte alltid så många timmars sömn. Vi har även beredskapsarbete på vår arbetsplats. Dessa timmar ligger utöver vår ordinarie arbetstid. I extrema fall kan vi efter ett kvällspass ”tvingas” jobba kvar under en hel natt vilken i värsta fall kan innebära ett arbetspass på cirka 19 timmar. Det tar flera dagar att återhämta sig efter ett sådant pass. Dagar vi vanligtvis tillbringar på vårt arbete i en stressig arbetsmiljö. Jag vet också att jag inte är ensam om att sova dåligt de nätter jag har beredskap. Vetskapen om att man när som helst kan bli inringd gör det svårt att slappna av. Detsamma gäller vår förmiddagsberedskap. Jag vaknar tidigt när beredskapen börjar. Förmiddagen blir inte så mycket värd då det aldrig går att veta OM och NÄR telefonen ska ringa.

Stressen handlar också om hur verksamheten planeras, bland annat gäller det att använda den kompetens som finns bland medarbetarna på rätt sätt. Är det rimligt att specialistutbildade sjuksköterskor förutom att vi har patientansvar med allt vad det innehåller även ska STÄDA och fylla på material på salarna samtidigt som vi känner stressen av att det är dags att ta emot nästa patient.

För den som drabbas av psykiska ohälsan kostar det. Sömnstörningar, depression och utmattningssyndrom får konsekvenser för arbetsliv likväl som för privatliv. Vägen tillbaka är både arbetsam och lång och det är en dålig affär även för arbetsgivare och för samhället.




De nya arbetsmiljöreglerna är en bra grund för att vi ska kunna fortsätta utveckla en hälsosam vårdmiljö där alla mår bra. Det gäller både oss personal men också de patienter vi är här för att hjälpa.

Med tanke på vår hälsa har jag länge funderat över hur det kommer sig att vi som dagligen jobbar med vård själva inte via vår företagshälsovård får gå på regelbundna hälsokontroller vilket är vanligt i den privata sektorn oavsett yrke. Utan att bli allt för personlig gällande mina hälsoproblem kan jag ändå berätta att jag vänt mig till Regionhälsan men blivit nekad att komma dit. De har hänvisat till Vårdcentralen som i sin tur hänvisat tillbaka Regionhälsan. Efter påtryckning från min närmsta chef har jag nu med viss vånda fått en tid där. Varför jag har vånda? Jo, för att jag vet att andra som besökt dem blivit ifrågasatta om de verkligen är på rätt plats. Är de så Regionen ska ta hand om sina anställda. Vore det inte bättre att om någon faktiskt BER om hjälp också får det? Innan man mår så dåligt att det blir en lång period av sjukskrivning istället för tidiga insatser!?

(Källa: https://www.vardfokus.se/tidningen/2016/nr-4-2016-4/skarpta-krav-forbattre-arbetsmiljo/)

Ann Johansson, vice ordförande i Vårdförbundet säger i en artikel SvD att det är underbetyg om personal väljer bort den svenska sjukvården för att den är för tuff att jobba i och att man inte blir tillräckligt värderad. Hon är förvånad över att våra svenska arbetsgivare inte funderar på det och tar till det som lockar i Norge, förutom lönen. Där finns lösningen på den svenska vårdkrisen menar hon. Med i snitt 10 000 kronor mer i månaden och bättre arbetsförhållanden kommer nog många tillbaka, säger hon.

(Källa: http://www.svd.se/norge-lockar–med-mer-an-hogre-lon/om/varlden)

Förutom att grundlönen i Norge är högre än i Sverige finns det andra anledningar till att svenska sjuksköterskor väljer att pendla till vårt grannland. Det är bättre bemannat och inte samma stress som hemma, säger sjuksköterskan Fredrik som i flera år valt bort att arbeta i Sverige. . Jag har tid på ett helt annat sätt för patienterna. Vi får också mer fortbildning och har större möjlighet att påverka.

Källa: http://www.hd.se/2014-12-28/han-fann-arbetsro-och-battre-villkor-i-norge

En nyutbildad anestesisjuksköterska som idag anställs på vår klinik får som lägst 30 200 kr i ingångslön. Min lön är idag 32 319 kr. Det innebär att min erfarenhet som anestesisjuksköterska inklusive de extra uppdrag jag idag arbetar med är värda knappa 265 kr/år. Då har jag inte ens räknat med vad mina erfarenheter INNAN jag var färdig specialistsjuksköterska kan vara värda. Kan tillägga att de främsta ansvarsuppgifterna jag har haft det senaste året är huvudhandledare för student, schemaansvarig, ansvarig på plastikoperation. Jag har även suttit med i lönemodellsgruppen.

På SCB:s står det att år 2014 var den genomsnittliga lönen vid eftergymnasial utbildning på MINDRE är tre 32 700 kr och att medellönen med en eftergymnasialutbildning på MER än tre år är 37 700 kr. Detta är två år sen och vi är inte i närheten av dessa löner med våra MINST fyra års högskolestudier. Rimligtvis borde jag enligt denna statistik nu ligga närmare 40 000kr i månadslön.

(Källa: http://www.sverigeisiffror.scb.se/loner)

 

Linn Jonsson, förtroendevald anestesisjuksköterska