Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Helt sjukt att vi ska behöva försvara rätten till våra egna kroppar!

av

Svenska kvinnors rätt till trygga, säkra aborter är i fara. De bakåtsträvande rösterna som propagerar för en inskränkt aborträtt är, lyckligtvis, i minoritet. Men de som jobbar för att försvåra tillgången till aborter hörs dessvärre tydligt i media och bygger sina antaganden på allt annat än fakta och forskning.

En grundläggande mänsklig rättighet är att äga rätten till sin egen kropp och ha makt över sin sexuella och reproduktiva hälsa. Svensk abortlagstiftning är väl utformad och utvärderas kontinuerligt av de professioner som har kompetens inom området. Den medicinska expertisen är överens. Sverige har en välfungerande abortlag som ger hälsomässiga fördelar för landets kvinnor.

Trots den enade expertisens kunskap kring sexuell och reproduktiv hälsa, så förs en debatt på politiskt nivå om att begränsa kvinnors möjligheter till abort. Argumenten för en inskränkt aborträtt baseras på ovetenskapliga antaganden och känsloyttringar, och har inte någon som helst verklighetsförankring eller koppling till vad forskning visar.

Trots detta så fortsätter debatten. Kvinnor som önskar avbryta sin graviditet är välinformerade och fattar de beslut som är rätt för just henne själv. Men politiska krafter med Sverigedemokraterna i spetsen vill införa någon sorts ”myndighet” som ska överpröva kvinnans egen vilja och rätt.

De flesta aborter i Sverige är så kallade tidiga avbrytanden. Men i vissa fall sker ett beslut om en abort en bit in i graviditeten, något som kan grunda sig i kvinnans fysiska eller psykiska hälsa, att hennes menstruation är oregelbunden och en graviditet har inte konstaterats tidigare, att en situation i livet fått kvinnan att ändra sig eller att en avvikelse, exempelvis grav missbildning har konstaterats på fostret vid ett tidigt ultraljud, tex KUB. OAVSETT anledning, så är det kvinnans val.

Men vissa politiska partier (Läs: SD) vill alltså att någon instans ska överpröva kvinnans beslut från graviditetsvecka 12. Ett beslut som kvinnan ju redan har fattat. Om henne själv.

Till vilket syfte ska kvinnans beslut överprövas?

  • Ska kvinnans kunna nekas abort?
  • Ska en myndighet i sådana fall tvinga landets kvinnor att genomgå potentiellt riskfyllda graviditeter och förlossningar och föda oönskade eller skadade barn?
  • Ska dessa kvinnor, alltså de som nekas abort, i sådana fall låsas in under återstoden av graviditeten så att de inte försöker avbryta på egen hand genom att exempelvis spruta in gift i livmodern eller peta in vassa föremål i underlivet? (som verkligheten ser ut i länder med strikta abortlagar eller totalförbud)
  • Eller är ”myndigheten” endast till för att bromsa så att aborten blir framskjuten och måste genomföras senare i graviditeten? Till vilken nytta är det?

Ytterligare en ytterst intressant fråga är; vem eller vilka ska den överprövande ”myndigheten” bestå av?

Att samma parti dessutom driver frågan om att barnmorskor ska ges rätt att vägra delta i aborter och faktiskt inte ens behöva delta i undervisning om abort under sin utbildning är inte bara provocerande utan också som ett hårt slag i ansiktet på de kvinnor som söker vård för att få råd och stöd.

Vårdförbundet och den övervägande majoriteten av landets legitimerade barnmorskor och sjuksköterskor som arbetar inom kvinnosjukvården tar starkt motstånd mot dessa inhumana förslag. Vi stödjer nuvarande abortlagstiftning och är stolta över att kunna bistå kvinnor med medicinskt och emotionellt stöd genom livets alla skeden.  Och detta inkluderar aborter. 

Tillgång till säkra aborter räddar liv!

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska och sjuksköterska

Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

Avdelningsstyrelseledamot Vårdförbundet Örebro

 

Ja till livet betyder inte nej till abort!

av

img_20161003_220159De arbetsvägrande barnmorskorna som åberopar ”samvetsklausuler” som argument för att inte vara delaktiga i all vård som ingår i yrkets ansvar glömmer att det står alla fritt att välja ett annat yrke. Precis den jämförelsen går att göra med själva ingreppet i sig- Om du inte vill genomgå en abort så kommer ingen att tvinga dig. Och trots att statistiken visar på fakta där konsekvensen av abortförbud faktiskt inte minskar antalet aborter, utan endast skapar utrymme  för kvacksalvare att genomföra ingrepp utan någon som helst kompetens eller till att den ofrivilligt gravida försöker att göra sig av med den oönskade graviditeten på desperata, ödesdigra sätt, så finns det fortfarande människor som vill inskränka aborträtten. Det finns t. o.m länder som vill sträva bakåt, mot en tid då abort var förbjudet, återvända till en period av förtryck mot kvinnor och mot mänskliga rättigheter. Var finns etiken och moralen i att tvinga en kvinna att genomgå en graviditet och förlossning mot hennes vilja?

Argumenten från motståndarsidan handlar oftast om att visa upp blodiga bilder på foster. Jag har dock aldrig sett att förespråkare för rätten till abort trycker upp bilder på lemlästade döda kvinnor som fått sätta livet till pga illegala, osäkra ingrepp. Varför värnar abortmotståndarna om ett icke funktionsdugligt foster mer än om kvinnan?

Det handlar om makt. Makt över kvinnans fysiska och psykiska hälsa, makt utövad av religion, politik och det andra könet. För faktum är att de allra flesta abortmotståndarna är män som inte ens blir gravida, män som vill bestämma över förtryckta kvinnors kroppar, män som är dåligt upplysta om konsekvenserna av att införa abortförbud. Eller som åtminstone inte bryr sig.

Polen vill införa ett totalt abortförbud. Inte ens en graviditet som tillkommit av en våldtäkt är skäl nog att låta kvinnan ha makten över sitt liv, inte heller en allvarlig sjukdom hos kvinnan eller fostret ger det förtyckta kvinnokönet rätten att välja. Visste du förresten att innan abort blev tillåtet i Sverige 1974 så reste svenska kvinnor till just Polen för att kunna genomgå en abort? Känns väldigt främmande idag när Polen istället närmar sig ett medeltida mörker och inskränker mänskliga rättigheter…

Årligen dör ca 50 000 kvinnor pga illegala aborter och miljontals skadas och drabbas av infektioner pga osäkra ingrepp (WHO). De som drabbas hårdast är fattiga, utsatta kvinnor i utvecklingsländer, länder där abortförbuden haglar tätt eller där ingreppet kostar stora summor pengar. Ja till livet betyder verkligen inte nej till abort.

En hård abortlagstiftning ger dessutom inte färre aborter utan är lika vanliga i de länderna som i länder med liberal lagstiftning. Så vad vill man uppnå?

 

”JAG DRÖMMER OM DEN DAG,
DÅ ALLA BARN SOM FÖDS ÄR VÄLKOMNA,
ALLA MÄN OCH KVINNOR ÄR JÄMLIKA
OCH SEXUALITETEN ETT UTTRYCK FÖR
INNERLIGHET, ÖMHET OCH NJUTNING.”
(Elise Ottesen-Jensen)

Gör din röst hörd: protestera mot att vårt grannland i EU vill inskränka kvinnans rätt till sin egen kropp!

 

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

Abort-med livet som insats?

av

LedsenJag vet inte om jag ska bli ledsen eller arg. Antar att jag känner en blandning av båda känslorna, tillsammans med frustration, sorg och besvikelse. Varför anses kvinnor inte kunna fatta beslut själva om sin kropp? Vilken stat har den gudomliga makten att bestämma om kvinnan ska få skydda sig mot gravditet eller avbryta en oönskad sådan?

Genom historiens gång så har kvinnan setts som en varelse av mindre värde, som ett bihang till den högre stående mannen och hon har stått helt eller delvis utan de rättigheter som den andra hälften av befolkningen har fått åtnjuta. I en outhärdligt långsam takt har föraktet börjat luckras upp i vissa delar av världen och i många länder är det numera en självklarhet att kvinnor och män har samma rättigheter. Åtminstone på papper.

Man kan ju tro att västvärldens Europa, där de flesta länder ligger långt fram vad gäller ekonomi, infrastruktur och demokrati, skulle fortsätta att stega framåt för att nå ett jämlikt samhälle. Så vad är det då som händer i Polen? Och varför ökar abortmotståndet i Europa?

Faktum är att vi inte har kommit så himla långt när det gäller kvinnans rätt till sin egen kropp. Endast en tredjedel av världens länder tillåter aborter. Och vad händer i de länder där aborter är förbjudna? Är det en rosenskimrande tillvaro där alla kvinnor gladeligen föder barn på löpande band och får ett hett efterlängtat barn tillsammans med en lika barnsuktande partner? Eller ser det abortföraktande landet till att tvångsförse den ena delen av befolkningen med något mirakulöst hundraprocentigt preventivmedel (vilket inte finns!)? Kanske har man en idyllisk tanke om att det inte finns några oönskade graviditeter utan att alla ofrivilligt gravida gladeligen föder fram det oplanerade barnet och sedan, lika euforiskt, adopterar bort barnet till suktande barnlösa par.

Vakna upp ur sagovärlden! Fertila kvinnor riskerar att bli ofrivilligt gravida och kommer att göra allt i sin makt för att avbryta graviditeten; lagligt eller olagligt. Det vill säga, till varje pris, med livet som insats.

Illegala kliniker som profiterar på en utsatt del av befolkningen utan rättigheter till sin egen kropp försätter kvinnor runt om i världen i livsfara. 21 miljoner osäkra aborter genomförs årligen vilket medför att 50 000 kvinnor dör varje år pga metoder som äta råttgift eller använda sticknålar och andra spetsiga redskap för att bli kvitt det oönskade. Och om kvinnan överlever ingreppet riskerar hon att kastas i fängelse i uppåt 40 år i vissa länder.

Abort är inget preventivmedel. Det kräver eftertanke och, för de allra flesta, ångestfyllda beslutstaganden. Men att tro att kvinnan själv inte kan fatta ett genomtänkt beslut om en graviditet ska avslutas eller inte är grymt, omänskligt och oetiskt och leder till svåra skador eller död. Inte till glada familjer. Och det händer hela tiden i världen, även nästgårds, tvärs över Östersjön.

Vad är det som gör att man anser att den ofrivilligt gravida kvinnan är värd att offras?

 

Vill du vara med och protestera mot det polska förslaget om totalförbud mot aborter? Klicka här. Här kan du också se ett klipp av hur polska kvinnor lämnar en gudstjänst i protest mot den predikande prästen som förespråkar totalförbudet. Visa ditt stöd du också!

 

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

Ska den svenska vården vara en teokrati?

av

2000px-Religious_syms

Vi har religionsfrihet i vårt land. Det är en av de viktigaste grundläggande mänskliga rättigheterna och ska vara en självklarhet i en demokrati som Sverige. Men vad innebär egentligen religionsfrihet i praktiken?

”Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.”

Ingen religion har mer rätt att existera än den andra. I minoritet eller i majoritet-du har rätt att tro på vad du vill! Men det finns en klar definition av hur din enskilda rättighet att tro får inskränkas. Det handlar om hur du utövar den.

 

”Friheten att utöva sin religion eller trosuppfattning, till exempel genom iakttagande av religiösa sedvänjor, kan däremot under vissa förutsättningar inskränkas. Enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter kan friheten att utöva sin religion inskränkas endast om inskränkningen är föreskriven i lag och är nödvändig i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen, hälsa och moral samt andras fri- och rättigheter. ”

 

I min värld betyder det att lagen står över den enskildas trosuppfattning. Hur skulle samhället annars se ut? Skulle Sverige bestå av små isolerade öar med olika lagar och förordningar där de med likasinnade uppfattningar skulle få bo?

Vems religiösa tro får egentligen stå över den andres?

Det finns länder som styrs av religiösa uppfattningar. De kallas teokratier, eller ”Gudsvälde”. Där har inte förtroendevalda politiker makten, utan makten ligger hos prästerskapet, eller likvärdigt skrå för just den envåldshärskande religionen som styr landet.
Sverige är en demokrati som styrs av Sveriges Rikes Lag. Det är en mänsklig rättighet att tillbe vilken Gud eller Gudar du vill, men lagen står över i beslutsfattningar.

Det är ingen mänsklig rättighet att bli ett specifikt yrke.

 

Åsa Mörner, legitimerad barnmorska som respekterar min yrkesetik och stöttar patienten i dess enskilda val, så länge det är lagstadgat. Annars vore jag inte legitimerad barnmorska.

Jag menar inte att vara tjatig

av

vardcentral_bmskaEftersom jag redan skrivit flera inlägg om samvete, samvetsfrihet, profession, religion, åsikter och delade meningar så kanske det känns som en dålig repetition när jag nu, återigen drar upp frågan om samvetsfrihet. Men det skiter jag i. Det kan få rulla som en oändlig repris i alla forum om det så behövs; att kunna åberopa samvetsfrihet som en dold agenda för arbetsvägran och inskränkta lagvidriga åsikter är, tragiskt nog, åter aktuellt. Fast det var nog aldrig inaktuellt….

För faktum är att det ständigt mullrar underifrån. Ja, jag säger underifrån, tycker att det passar bra, definitivt inte som en skänk från ovan i alla fall. Den vård vi förser vårt lands medborgare med ska inte vara färgad av religion, politik, rasism, könssegregation eller insnöade personliga åsikter. Vården vi bedriver ska vara jämlik, vetenskaplig, icke-fördömande, neutral, stöttande och personcentrerad. De som arbetar inom vården ska vara styrda utifrån dessa kriterier och inte sina egna val. Då får man starta en privat liten enhet i så fall. Men så länge du är anställd inom statligt finansierad vård ska inte dina arbetsuppgifter styras efter ditt enskilda mantra, vad det nu än må vara.

Det har heller inget med demokrati att göra. Vilka yrkeskunskaper du ska ha för att vara ett legitimerat yrke, eller vad du har för arbetsuppgifter på ditt jobb är inget du själv väljer.

Frågan handlar oftast om legitimerade barnmorskors rätt att vägra delta vid aborter och omvårdnaden kring ingreppet. Argumentet från ”samvetsfrihetsförespråkarna” menar på att man ju inte behöver arbeta på en avdelning som utför aborter. Man har nog helt glömt bort hur en anställning ser ut år 2015 i så fall. Oftast är man anställd inom en hel region och rotationstjänstgöring är numera standard på de flesta kliniker.

Så ledsen att göra era ”samveten” besvikna: om du bara vill ha arbetsuppgifter som känns ”bra i ditt hjärta” så vet jag inte vad du ska jobba med. Inte inom vården i alla fall. För som barnmorska, eller för den del vilken yrkeskategori som helst inom vården, träffar man människor av alla de slag, med olika bakgrund och bagage, heterosexuella relationer och samkönade relationer, upprepade aborter, olika religionsuppfattningar och förlossningar som inte alls är så himla ”gulliga så det känns bra i hjärtat”.

Jag är så förbannat trött på denna oprofessionella uppfattning att dina arbetsuppgifter skulle baseras på vad DU vill eller inte. Det är människan du har framför dig, människan du vårdar som betyder något, vad vill han, hon eller hen? Vad du vill och tycker kan du avhandla hemma vid middagsbordet, så länge du inte bryter mot lagen. Jag vill inte hantera ditt sköra ”samvete” på min arbetsplats, jag har fullt upp att vårda människan jag har framför mig.

Jag menar inte att vara tjatig.

Jo förresten; jag kan älta det här i all oändlighet.

 

Åsa Mörner

Leg barnmorska med gott samvete