Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Helt sjukt att vi ska behöva försvara rätten till våra egna kroppar!

av Lämna en kommentar

Svenska kvinnors rätt till trygga, säkra aborter är i fara. De bakåtsträvande rösterna som propagerar för en inskränkt aborträtt är, lyckligtvis, i minoritet. Men de som jobbar för att försvåra tillgången till aborter hörs dessvärre tydligt i media och bygger sina antaganden på allt annat än fakta och forskning.

En grundläggande mänsklig rättighet är att äga rätten till sin egen kropp och ha makt över sin sexuella och reproduktiva hälsa. Svensk abortlagstiftning är väl utformad och utvärderas kontinuerligt av de professioner som har kompetens inom området. Den medicinska expertisen är överens. Sverige har en välfungerande abortlag som ger hälsomässiga fördelar för landets kvinnor.

Trots den enade expertisens kunskap kring sexuell och reproduktiv hälsa, så förs en debatt på politiskt nivå om att begränsa kvinnors möjligheter till abort. Argumenten för en inskränkt aborträtt baseras på ovetenskapliga antaganden och känsloyttringar, och har inte någon som helst verklighetsförankring eller koppling till vad forskning visar.

Trots detta så fortsätter debatten. Kvinnor som önskar avbryta sin graviditet är välinformerade och fattar de beslut som är rätt för just henne själv. Men politiska krafter med Sverigedemokraterna i spetsen vill införa någon sorts ”myndighet” som ska överpröva kvinnans egen vilja och rätt.

De flesta aborter i Sverige är så kallade tidiga avbrytanden. Men i vissa fall sker ett beslut om en abort en bit in i graviditeten, något som kan grunda sig i kvinnans fysiska eller psykiska hälsa, att hennes menstruation är oregelbunden och en graviditet har inte konstaterats tidigare, att en situation i livet fått kvinnan att ändra sig eller att en avvikelse, exempelvis grav missbildning har konstaterats på fostret vid ett tidigt ultraljud, tex KUB. OAVSETT anledning, så är det kvinnans val.

Men vissa politiska partier (Läs: SD) vill alltså att någon instans ska överpröva kvinnans beslut från graviditetsvecka 12. Ett beslut som kvinnan ju redan har fattat. Om henne själv.

Till vilket syfte ska kvinnans beslut överprövas?

  • Ska kvinnans kunna nekas abort?
  • Ska en myndighet i sådana fall tvinga landets kvinnor att genomgå potentiellt riskfyllda graviditeter och förlossningar och föda oönskade eller skadade barn?
  • Ska dessa kvinnor, alltså de som nekas abort, i sådana fall låsas in under återstoden av graviditeten så att de inte försöker avbryta på egen hand genom att exempelvis spruta in gift i livmodern eller peta in vassa föremål i underlivet? (som verkligheten ser ut i länder med strikta abortlagar eller totalförbud)
  • Eller är ”myndigheten” endast till för att bromsa så att aborten blir framskjuten och måste genomföras senare i graviditeten? Till vilken nytta är det?

Ytterligare en ytterst intressant fråga är; vem eller vilka ska den överprövande ”myndigheten” bestå av?

Att samma parti dessutom driver frågan om att barnmorskor ska ges rätt att vägra delta i aborter och faktiskt inte ens behöva delta i undervisning om abort under sin utbildning är inte bara provocerande utan också som ett hårt slag i ansiktet på de kvinnor som söker vård för att få råd och stöd.

Vårdförbundet och den övervägande majoriteten av landets legitimerade barnmorskor och sjuksköterskor som arbetar inom kvinnosjukvården tar starkt motstånd mot dessa inhumana förslag. Vi stödjer nuvarande abortlagstiftning och är stolta över att kunna bistå kvinnor med medicinskt och emotionellt stöd genom livets alla skeden.  Och detta inkluderar aborter. 

Tillgång till säkra aborter räddar liv!

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska och sjuksköterska

Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

Avdelningsstyrelseledamot Vårdförbundet Örebro

 

Reproduktivt självbestämmande är en mänsklig rättighet

av

Vi kanske tar vissa saker för givet. Rösträtt, fria val och det fria ordet kanske känns så självklart att vi aldrig reflekterar över hur det skulle vara om det faktiskt var förbjudet i vårt land. Men i många länder råder diktatur, åsikter registreras och människor med olika politiska åsikter fängslas, torteras eller avrättas. 

I Sverige är det ingen som argumenterar om vi verkligen borde ha åsiktsfrihet och allmän rösträtt.
Men när det kommer till aborträtten så debatteras kvinnans rätt till sin egen kropp högt och lågt, kors och tvärs; en debatt som aldrig tycks sina.

Vi kanske inte ser Irland, Spanien eller Malta som något annat än trevliga, demokratiska semesterresmål  där människor lever i frihet med rätt att bestämma över sina egna liv. Men på Malta är det totalförbjudet med abort och i Irland är abort förbjudet och straffbart med upp till 14 års fängelse som påföljd. Där är det är också straffbart att ”främja och förespråka” abort, vilket alltså medför att sjukvården inte kan använda sin yttrande- och informationsfrihet. I Nordirland kan en kvinna som genomgått en abort dömas till livstids fängelse.

Irländska kvinnor kan söka vård utomlands för att genomgå en abort. Men det medför stora kostnader, både för resa, ledighet från skola/arbete samt själva sjukvårdskostnaden, vilket innebär att de mest utsatta kvinnorna, de som har ekonomiska svårigheter eller lever i fattigdom, helt saknar möjlighet att kunna avbryta en oönskad graviditet. I Nicaragua är det också totalförbjudet med abort och anses vara en kriminell handling vilket kan leda till långa fängelsestraff, även för sjukvårdspersonal som deltar vid aborter och abortrådgivning.

Men Spanien då? Nej det är inte förbjudet med aborter i Spanien. Efter en lång strid gav staten år 2010 tillbaka kvinnan hennes rätt till sin egen kropp. Innan dess rådde en av Europas strängaste abortlagar i Spanien. Sedan 2010 har dock konservativa politiker lagt fram flera förslag om att inskränka aborträtten men förslagen har kastats i soptunnan tack vare spanjorerna själva och Amnesty International. Även så nära som i Polen där man redan har en mycket sträng abortlagstiftning, har förslag om ytterligare åtstramningar och statligt övertagande av kvinnans rättigheter genom totalförbud förts. Tack vare massiva protester bromsades förslaget. Det lönar sig att protestera.

Och nej, inte ens här i trygga Svedala är rätten till din egen kropp något vi kan ta för givet. Det finns riksdagspartier som vill begränsa aborträtten radikalt, med motiveringen att ”det används som ett preventivmedel” (helt utan vetenskapliga belägg!).

I en optimal värld blir ingen ofrivilligt gravid. Men så ser inte verkligheten ut. Och länder med strikt abortlagstiftning har inte färre aborter. De har bara fler lemlästade och dödade kvinnor till följd av osäkra, illegala aborter.

Vi tror vi är jämlika i Sverige. Men det är ingen självklarhet att jag som kvinna kan ta för givet att jag äger rätten till min egen kropp.

 

Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska

http://www.september28.org/

https://www.womenonwaves.org/

Fördomar och ideologisk kamp är inte orsaken till barnmorskekrisen!

av

Det råder brist på barnmorskor i stora delar av vårt land. Debatten om förlossningsvården och den ojämlika vården har varit aktuell under lång tid nu. Störst är krisen i våra storstadsområden Stockholm, Göteborg och Malmö. Ursprunget till ”barnmorskekrisen” sträcker sig långt tillbaka och har flera olika orsaker. Enligt ett av våra riksdagspartier beror det på att barnmorskor inte får hävda samvetsfrihet. Rätt att vägra ge vård helt enkelt.

”Fördomar och ideologisk kamp” är enligt mindre vetande politiker anledningen till att det råder brist på barnmorskor. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Fast jag blir nog mest förbannad. Våra politiker har ett ansvar att vara pålästa och insatta i hur verkligheten ser ut. Självklart ser det olika ut hur pass insatta de olika politikerna är. Men att överhuvudtaget inbilla sig att tro att bristerna i svensk kvinnosjukvård beror på ”fördomar och ideologisk kamp” är så urbota dumt och tyder på stor okunnighet och avsaknad av verklighetsförankring.

I yrket barnmorska ingår sexuell och reproduktiv hälsa. Om man inte är intresserad av att arbeta med det som ingår i yrket så behöver man ju inte. Det råder inget ”yrkestvång” i Sverige, ingen bestämmer vilket yrke du ska utbilda dig till. Således står det inte en rad tveksamma individer som driver en ”ideologisk kamp” och köar för att få bli en sorts nedgraderad ”barnmorska light” utan yrkeslegitimation. Varför skulle det? Det finns ju en hel uppsjö med andra yrken där man slipper jobba med aborter, preventivmedel och komplicerade graviditeter. Eller har jag missat nåt?

Krisen i förlossningsvården beror inte på ”fördomar och ideologisk kamp”. Krisen i förlossningsvården beror på åratal av politiska misstag från samtliga politiska färgskalor med total avsaknad av förståelse för vad som krävs för att bedriva god och säker vård. Högutbildade kvinnoyrken såsom barnmorskor ligger kvar på en lönenivå som inte motsvarar vare sig utbildningsnivå eller yrkesansvar. Dessutom har våra styrande vägrat lyssna på vad som faktiskt krävs för att graviditeter och förlossningar ska vara trygga och säkra. Utmattade barnmorskor med blodsocker 0,2 och överfulla urinblåsor som springer maraton mellan födande kvinnor på överfulla förlossningsavdelningar ingår inte i säker vård.

Barnmorskekrisen beror på usel arbetsmiljö, otillräcklig löneutveckling och en tragisk politisk nonchalans till att ge professionen möjlighet att arbeta för att individen ska få den allra bästa vården. Inget annat.

Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska

#enbarnmorskaperfödande

Jag är barnmorska och jag är beredd att slåss för varje kvinnas rätt till sin egen kropp och för allas rätt till god och lika vård!

av

Det finns en bild på en kvinna som protesterar i Czarny. Hon är kanske i min ålder, hon ler skeptiskt och hon håller i en skylt som har setts bäras av kvinnor världen över i demonstrationssammanhang.

I CAN’T BELIEVE I STILL HAVE TO PROTEST THIS FUCKING SHIT

1975 födde jag mitt första barn. Jag var 20 år och det var en välplanerad och önskad graviditet. Han blev mitt första älskade barn och är idag pappa till mina första tre älskade barnbarn.
Han föddes samma år som vi fick fri abort i Sverige. Min första graviditet sammanföll med ett år som det fanns en engagerad debatt i samhället om reproduktiv hälsa och allt det präglade mig starkt. På Gotland fanns ett fantastiskt initiativ , Gotlandsprojektet som genomsyrade hela Gotland i ett abortförebyggande arbete.

Jag har alltid varit politiskt engagerad och kanske mest under den tiden. Det var samtiden, att detta hände samtidigt att jag var gravid för första gången, jag var lycklig över det och samtidigt drevs ett genomtänkt arbete för att förebygga aborter och att värna om kvinnors rätt till sina egna kroppar. Jag blev på något sätt medveten om vikten av att arbeta för kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar.

Det var då jag bestämde mig för att bli barnmorska och det blev jag.

1 § Begär en kvinna att hennes havandeskap skall avbrytas, får abort utföras om åtgärden vidtas före utgången av artonde havandeskapsveckan och den inte på grund av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Lag (1995:660).

Så står det i lagen.

Fri abort har alltid mött starka känslor och diskussioner. Det gjorde det även då. Det var väl det som gjorde att Gotlandsprojektet startade. Att tro att det är lätt för kvinnor att genomföra en abort, är att göra det enkelt för sig. Ibland brukar jag säga till mina patienter: ”Den här gången var det här det minst dåliga alternativet”.

Det här var det som flera eldsjälar på Gotland förstått och därför drev ett intensivt och mycket engagerat projekt med abortförebyggande arbete. Arbetet drevs av barnmorskor, fritidsledare skolsköterskor.

Det har funnits många fantastiska människor som kämpat för kvinnors rätt till sin sexualitet och sina liv och kroppar. Jag har ett minne av min fd mans mormor som berättade för mig om när hon födde sitt första och enda barn. Hon födde hemma på köksbordet, som man gjorde 1924. Hon blödde väldigt mycket och trodde själv att hon skulle dö. Man tillkallade en barnmorska som lyckades få stopp på blödningen, men Agnes bestämde sig för att: aldrig mer. Vad gjorde man 1924? Preventivmedel var förbjudet! Men det fanns modiga män och kvinnor. Elise Ottesen Jensen och Hinke Berggren var pionjärer som åkte runt och föreläste om preventivmedel. Efter föreläsningen provade Elise Ottesen Jensen ut pessar på kvinnorna på utedasset på Folkets Hus där föreläsningen hölls. Agnes var där och hon födde inga fler barn.

Som 62-åring kanske man nu ska se tillbaka på sitt yrkesliv. Jag har haft flera olika arbetsuppgifter. Jag har jobbat på förlossning BB och gyn. Jag har jobbat på barnmorskemottagningar och ungdomsmottagning. Under tidigt 90-tal så jobbade tillsammans med en skolkurator och hade ”Tjejgrupper”. Det är nog det absolut roligaste och jobbigaste som jag gjort. Det arbetet tog mest kraft och gav mig nåt otroligt mycket. Arbetet väckte starka känslor om kvinnors och unga tjejers och tom små flickors rätt att bestämma över sina egna kroppar.
Jag brukar säga att vi inte visste vad vi gav oss in på. Vi fick flera berättelser om sexuella övergrepp. Några ledde till åtal och fällande domar. Men vi fick också andra berättelser om män som överträdde gränser i kvinnors liv. Berättelser som för alltid präglat mig.

Jag har i mitt liv arbetat med just reproduktiv hälsa. Det viktigaste ledordet i det arbetet är kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar och liv. På senare tid har det dykt upp andra krafter som tror sig ha rätten att bestämma över andra kvinnors liv och kroppar. De pratar om samvete. Hur kan någon prata om samvete när man tar sig rätten att bestämma om andra kvinnors kroppar och liv?

Jag menar naturligtvis striden där några barnmorskor tagit sig rätten att hävda att de kan arbetsvägra på grund av samvetet. Hos mig väcker det en stark ilska. Att arbeta som barnmorska är ingen rättighet! De barnmorskorna har naturligtvis rätt till sin tro och sina åsikter men där går gränsen. I arbetet som barnmorska möter vi alla kvinnor som gjort en abort, vill göra en abort, gör en abort. Om man dessutom vägrar sätta in kopparspiraler för att de tycker att det är en abortmetod så inskränker det dessutom deras möjlighet att arbeta.

I vår profession ingår en människosyn där vi värnar om alla människors lika värde, att alla kvinnor bestämmer över sina egna kroppar och liv, rätt till god och lika vård och att vi respekterar och stöttar kvinnor i ibland svåra beslut. Vi är precis som många hävdar i #enannanbarnmorska trötta på att abortmotståndare lagt beslag på debatten.

Vi är många som står på våra patienters sida och är redo att ge kvinnor den vård som de enligt Sveriges rikes lag har rätt till. Vi ser aborträtten som en grundläggande del av kvinnors rättigheter och som en självklar del av svensk sjukvård som var och en som anser sig vara i behov av ska ha tillgång till utan att behöva oroa sig för stigmatisering, skuldbeläggande eller dåligt bemötande

Det här har hänt under min tid och jag har fått berättat för mig om historien inte allt för långt bort.
Det är rättigheter som vi har jobbat och stridit för.
Det är en människosyn, en samhällssyn som jag och många med mig är beredda att strida för.

Jag avslutar som min kollega och inspiratör, Åsa Mörner gjorde i tidigare inlägg med ett citat av Elise Ottesen Jensen:

”JAG DRÖMMER OM DEN DAG
DÅ ALLA BARN SOM FÖDS ÄR VÄLKOMNA,
ALLA MÄN OCH KVINNOR ÄR JÄMLIKA
OCH SEXUALITET ETT UTTRYCK FÖR
INNERLIGHET, ÖMHET OCH NJUTNING.”

Jag är barnmorska och jag är beredd att slåss för varje kvinnas rätt till sin egen kropp och för allas rätt till god och lika vård!

Ami Sundén

Legitimerad barnmorska

Den här bloggen fick jag inspiration till att skriva, av Åsa Mörners alla brinnande, engagerade, roliga, vassa och underbara bloggar. Jag fick ytterligare en spark framåt av Ulrica Oscarssons starka artikel där hon skriver om att hon är trött på abortmotståndet.

10 miljoner samveten

av

“NI FÖRESPRÅKAR MORD PÅ SMÅ OSKYLDIGA BARN OCH KALLAR MORDEN ABORT.

MORD ÄR LIVSTIDS FÄNGELSE”

Jag fick ett mail skrivet i versaler. Från en man med vidriga åsikter om kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter. En man. Faktum är att det oftast är just män som är abortmotståndare. Men uppenbarligen finns det kvinnor som också förespråkar inskränkningar i mänskliga rättigheter; rättigheter som kvinnor OCH män ha kämpat för under väldigt lång tid. Ungefär som att kacka i eget bo.

 

Idag segrade visheten när domen föll i Arbetsdomstolen. Som legitimerad barnmorska får man inte vägra vårdsökande kvinnor att få just den vården de har rätt till och riskera att få möta oprofessionell, oempatisk vårdpersonal. Det handlar såklart om så mycket mer än just aborter, samveten och kvinnors rätt till vård. Och självklart är det ett steg mot att försöka inskränka aborträtten, annars skulle inte USA´s största lobbyorganisation som arbetar för ett totalt abortförbud vara sponsor och beskyddare över vad som kan liknas vid en medeltida häxjakt.

Vad det egentligen handlar om är att en anställd profession faktiskt inte kan hävda att vissa arbetsuppgifter inte passar den personliga agendan, egna intresset eller politiska och religiösa åsikter. Det handlar om att sätta patientens rättigheter i centrum, inte den anställdes och det handlar om mänskliga rättigheter och att följa vår lagstiftning.

Att hävda att det fungerar i andra länder är inte korrekt. Och att ens yppa att det skulle ha med samvete att göra framkallar rysningar hos mig som legitimerad barnmorska.

Konsekvensen av så kallad ”samvetsfrihet”, vilket i fallet med Ellinor Grimmark handlar om vårdvägran och inget annat, är vida större än barnmorskeyrket, aborter och preventivmedel.

”Mitt (inskränkta) samvete förbjuder mig från att förlösa lesbiska par och utföra provtagningar på bögar”

”Mitt (inskränkta) samvete förbjuder mig från att köra personer i min taxi som är av annan religiös åsikt än min egen”

”Mitt (inskränkta) samvete tillåter inte kvinnor med korta kjolar i min affär”

”Mitt (inskränkta) samvete undervisar inte politiskt oliktänkande i skolan”

Hur kan man ens tänka tanken att vi ska låta 10 miljoner människors enskilda samveten styra vilka arbetsuppgifter som ska utföras eller inte?

Sverige är ett fantastiskt land. I vårt land har hon, hen och han lika rättigheter. Och vi får helt fritt välja vilket yrke vi ska utbilda oss till. 

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

 

Ja till livet betyder inte nej till abort!

av

img_20161003_220159De arbetsvägrande barnmorskorna som åberopar ”samvetsklausuler” som argument för att inte vara delaktiga i all vård som ingår i yrkets ansvar glömmer att det står alla fritt att välja ett annat yrke. Precis den jämförelsen går att göra med själva ingreppet i sig- Om du inte vill genomgå en abort så kommer ingen att tvinga dig. Och trots att statistiken visar på fakta där konsekvensen av abortförbud faktiskt inte minskar antalet aborter, utan endast skapar utrymme  för kvacksalvare att genomföra ingrepp utan någon som helst kompetens eller till att den ofrivilligt gravida försöker att göra sig av med den oönskade graviditeten på desperata, ödesdigra sätt, så finns det fortfarande människor som vill inskränka aborträtten. Det finns t. o.m länder som vill sträva bakåt, mot en tid då abort var förbjudet, återvända till en period av förtryck mot kvinnor och mot mänskliga rättigheter. Var finns etiken och moralen i att tvinga en kvinna att genomgå en graviditet och förlossning mot hennes vilja?

Argumenten från motståndarsidan handlar oftast om att visa upp blodiga bilder på foster. Jag har dock aldrig sett att förespråkare för rätten till abort trycker upp bilder på lemlästade döda kvinnor som fått sätta livet till pga illegala, osäkra ingrepp. Varför värnar abortmotståndarna om ett icke funktionsdugligt foster mer än om kvinnan?

Det handlar om makt. Makt över kvinnans fysiska och psykiska hälsa, makt utövad av religion, politik och det andra könet. För faktum är att de allra flesta abortmotståndarna är män som inte ens blir gravida, män som vill bestämma över förtryckta kvinnors kroppar, män som är dåligt upplysta om konsekvenserna av att införa abortförbud. Eller som åtminstone inte bryr sig.

Polen vill införa ett totalt abortförbud. Inte ens en graviditet som tillkommit av en våldtäkt är skäl nog att låta kvinnan ha makten över sitt liv, inte heller en allvarlig sjukdom hos kvinnan eller fostret ger det förtyckta kvinnokönet rätten att välja. Visste du förresten att innan abort blev tillåtet i Sverige 1974 så reste svenska kvinnor till just Polen för att kunna genomgå en abort? Känns väldigt främmande idag när Polen istället närmar sig ett medeltida mörker och inskränker mänskliga rättigheter…

Årligen dör ca 50 000 kvinnor pga illegala aborter och miljontals skadas och drabbas av infektioner pga osäkra ingrepp (WHO). De som drabbas hårdast är fattiga, utsatta kvinnor i utvecklingsländer, länder där abortförbuden haglar tätt eller där ingreppet kostar stora summor pengar. Ja till livet betyder verkligen inte nej till abort.

En hård abortlagstiftning ger dessutom inte färre aborter utan är lika vanliga i de länderna som i länder med liberal lagstiftning. Så vad vill man uppnå?

 

”JAG DRÖMMER OM DEN DAG,
DÅ ALLA BARN SOM FÖDS ÄR VÄLKOMNA,
ALLA MÄN OCH KVINNOR ÄR JÄMLIKA
OCH SEXUALITETEN ETT UTTRYCK FÖR
INNERLIGHET, ÖMHET OCH NJUTNING.”
(Elise Ottesen-Jensen)

Gör din röst hörd: protestera mot att vårt grannland i EU vill inskränka kvinnans rätt till sin egen kropp!

 

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

Abort-med livet som insats?

av

LedsenJag vet inte om jag ska bli ledsen eller arg. Antar att jag känner en blandning av båda känslorna, tillsammans med frustration, sorg och besvikelse. Varför anses kvinnor inte kunna fatta beslut själva om sin kropp? Vilken stat har den gudomliga makten att bestämma om kvinnan ska få skydda sig mot gravditet eller avbryta en oönskad sådan?

Genom historiens gång så har kvinnan setts som en varelse av mindre värde, som ett bihang till den högre stående mannen och hon har stått helt eller delvis utan de rättigheter som den andra hälften av befolkningen har fått åtnjuta. I en outhärdligt långsam takt har föraktet börjat luckras upp i vissa delar av världen och i många länder är det numera en självklarhet att kvinnor och män har samma rättigheter. Åtminstone på papper.

Man kan ju tro att västvärldens Europa, där de flesta länder ligger långt fram vad gäller ekonomi, infrastruktur och demokrati, skulle fortsätta att stega framåt för att nå ett jämlikt samhälle. Så vad är det då som händer i Polen? Och varför ökar abortmotståndet i Europa?

Faktum är att vi inte har kommit så himla långt när det gäller kvinnans rätt till sin egen kropp. Endast en tredjedel av världens länder tillåter aborter. Och vad händer i de länder där aborter är förbjudna? Är det en rosenskimrande tillvaro där alla kvinnor gladeligen föder barn på löpande band och får ett hett efterlängtat barn tillsammans med en lika barnsuktande partner? Eller ser det abortföraktande landet till att tvångsförse den ena delen av befolkningen med något mirakulöst hundraprocentigt preventivmedel (vilket inte finns!)? Kanske har man en idyllisk tanke om att det inte finns några oönskade graviditeter utan att alla ofrivilligt gravida gladeligen föder fram det oplanerade barnet och sedan, lika euforiskt, adopterar bort barnet till suktande barnlösa par.

Vakna upp ur sagovärlden! Fertila kvinnor riskerar att bli ofrivilligt gravida och kommer att göra allt i sin makt för att avbryta graviditeten; lagligt eller olagligt. Det vill säga, till varje pris, med livet som insats.

Illegala kliniker som profiterar på en utsatt del av befolkningen utan rättigheter till sin egen kropp försätter kvinnor runt om i världen i livsfara. 21 miljoner osäkra aborter genomförs årligen vilket medför att 50 000 kvinnor dör varje år pga metoder som äta råttgift eller använda sticknålar och andra spetsiga redskap för att bli kvitt det oönskade. Och om kvinnan överlever ingreppet riskerar hon att kastas i fängelse i uppåt 40 år i vissa länder.

Abort är inget preventivmedel. Det kräver eftertanke och, för de allra flesta, ångestfyllda beslutstaganden. Men att tro att kvinnan själv inte kan fatta ett genomtänkt beslut om en graviditet ska avslutas eller inte är grymt, omänskligt och oetiskt och leder till svåra skador eller död. Inte till glada familjer. Och det händer hela tiden i världen, även nästgårds, tvärs över Östersjön.

Vad är det som gör att man anser att den ofrivilligt gravida kvinnan är värd att offras?

 

Vill du vara med och protestera mot det polska förslaget om totalförbud mot aborter? Klicka här. Här kan du också se ett klipp av hur polska kvinnor lämnar en gudstjänst i protest mot den predikande prästen som förespråkar totalförbudet. Visa ditt stöd du också!

 

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

Evighetskriget för kvinnan

av

ÖgaStriden är inte över, men det här slaget är vunnet. Vilket krig är de jag talar om? Jag talar om kampen om kvinnans rätt till sin kropp, rätten till jämlik vård och hälsa, rätten till sin sexualitet. Rätten att inte behöva dö av illegala ingrepp.

Barnmorskan Ellinor Grimmark ville ursäktas från en del av hennes yrkesmässiga ansvar genom att hävda att det strider mot hennes religion att medverka vid viss lagstadgad kvinnosjukvård. Arbetsgivaren agerade, efter att ha konstaterat att denna form av arbetsvägran faktiskt inte är förenlig med deras syn på vad de önskar av sina anställda barnmorskor, med att förklara för den selektiva barnmorskan att hon inte uppfyller vare sig deras eller yrkeslegitimationens krav på professionen. Barnmorskan svarade med att stämma regionen då hon upplevde sig diskriminerad ”Ellinor Grimmarks rätt till samvetsfrihet och religionsfrihet har kränkts av region Jönköpings län i samband med nekad anställning och återtagande av anställning, genom indragen studielön, genom kränkande uttalande samt genom att ställa upp villkor för anställning” .

Förespråkarna för hennes vårdvägran pratar oftast inte om en inskränkning av aborträtten, utan om rätten att utöva sin religion. Men enligt mina uppgifter så har våra kommuner och lansting ingen religion, och patienterna som vårdas en mängd olika sådana, eller ingen alls. Alltså borde religion vara en ickefråga eftersom det är patienten som ska vara i fokus. Och i slutänden handlar det faktiskt om en indirekt inskränkning av abortlagstiftningen om vi skulle införa rätten att åberopa samvetsfrihet i vårt land. Om lagen godkänner att du som vårdgivare kan avstå från abortrelaterad vård så legitimerar vi ett abortmotstånd och därmed urholkas abortlagen.

Kvinnans sexualitet och rätt till sin egen kropp har begränsats och fjättrats i århundraden. Resultatet av en inskränkt aborträtt backar oss bakåt i tiden istället för framåt. Ett slag är vunnet i kampen för kvinnan. Men ett evighetskrig råder och striden är långt ifrån över.

Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska i kvinnors tjänst

Jag menar inte att vara tjatig

av

vardcentral_bmskaEftersom jag redan skrivit flera inlägg om samvete, samvetsfrihet, profession, religion, åsikter och delade meningar så kanske det känns som en dålig repetition när jag nu, återigen drar upp frågan om samvetsfrihet. Men det skiter jag i. Det kan få rulla som en oändlig repris i alla forum om det så behövs; att kunna åberopa samvetsfrihet som en dold agenda för arbetsvägran och inskränkta lagvidriga åsikter är, tragiskt nog, åter aktuellt. Fast det var nog aldrig inaktuellt….

För faktum är att det ständigt mullrar underifrån. Ja, jag säger underifrån, tycker att det passar bra, definitivt inte som en skänk från ovan i alla fall. Den vård vi förser vårt lands medborgare med ska inte vara färgad av religion, politik, rasism, könssegregation eller insnöade personliga åsikter. Vården vi bedriver ska vara jämlik, vetenskaplig, icke-fördömande, neutral, stöttande och personcentrerad. De som arbetar inom vården ska vara styrda utifrån dessa kriterier och inte sina egna val. Då får man starta en privat liten enhet i så fall. Men så länge du är anställd inom statligt finansierad vård ska inte dina arbetsuppgifter styras efter ditt enskilda mantra, vad det nu än må vara.

Det har heller inget med demokrati att göra. Vilka yrkeskunskaper du ska ha för att vara ett legitimerat yrke, eller vad du har för arbetsuppgifter på ditt jobb är inget du själv väljer.

Frågan handlar oftast om legitimerade barnmorskors rätt att vägra delta vid aborter och omvårdnaden kring ingreppet. Argumentet från ”samvetsfrihetsförespråkarna” menar på att man ju inte behöver arbeta på en avdelning som utför aborter. Man har nog helt glömt bort hur en anställning ser ut år 2015 i så fall. Oftast är man anställd inom en hel region och rotationstjänstgöring är numera standard på de flesta kliniker.

Så ledsen att göra era ”samveten” besvikna: om du bara vill ha arbetsuppgifter som känns ”bra i ditt hjärta” så vet jag inte vad du ska jobba med. Inte inom vården i alla fall. För som barnmorska, eller för den del vilken yrkeskategori som helst inom vården, träffar man människor av alla de slag, med olika bakgrund och bagage, heterosexuella relationer och samkönade relationer, upprepade aborter, olika religionsuppfattningar och förlossningar som inte alls är så himla ”gulliga så det känns bra i hjärtat”.

Jag är så förbannat trött på denna oprofessionella uppfattning att dina arbetsuppgifter skulle baseras på vad DU vill eller inte. Det är människan du har framför dig, människan du vårdar som betyder något, vad vill han, hon eller hen? Vad du vill och tycker kan du avhandla hemma vid middagsbordet, så länge du inte bryter mot lagen. Jag vill inte hantera ditt sköra ”samvete” på min arbetsplats, jag har fullt upp att vårda människan jag har framför mig.

Jag menar inte att vara tjatig.

Jo förresten; jag kan älta det här i all oändlighet.

 

Åsa Mörner

Leg barnmorska med gott samvete

 

I livets tjänst- med gott samvete?

av

untitled-blogg

Jag är legitimerad barnmorska. Under min utbildning ingick perinatal omvårdnad, reproduktiv hälsa, förlossningsvård, mödrahälsovård, preventivmedelsrådgivning, gynekologisk omvårdnad och rådgivning och omvårdnad kring abort. Jag är “I livets tjänst“.

Men livet kan vara många olika saker. Det är lätt att associera till graviditet och barnafödande när man tänker på en barnmorskas arbetsuppgifter-livet, att skapa liv, se ett nytt liv födas.

Men att skapa liv behöver inte handla om att sätta ett barn till världen när man är legitimerad barnmorska. Att vara i livets tjänst handlar också om att vårda kvinnor med gynekologiska sjukdomar, förskriva preventivmedel till de som faktiskt inte vill bli gravida och att stötta, vårda och ge råd till de som blivit ofrivilligt gravida eller som riskerar att föda ett svårt sjukt barn och därför väljer att avsluta graviditeten genom en abort.

Det är också att vara i livets tjänst. Vi barnmorskor vårdar sjuka kvinnor, vi förser kvinnor och män med kondomer, p-piller och spiraler, vi utför livsviktiga provtagningar såsom gynekologiska cellprover och HIVtest och vi är i livets tjänst när vi ger omvårdnad till kvinnor som genomgår en abort.

Jag kan inte avsäga mig en viss del av mitt yrke, i så fall är jag inte längre legitimerad barnmorska. Det INGÅR att jag ska kunna utföra dessa arbetsuppgifter, att jag ska bemöta med respekt, empati och kunskap kring allt detta. Att vara legitimerad barnmorska är inte bara att förlösa barn, mäta magar och lyssna på fosterljud.

Jag är i livets tjänst. På alla nivåer.

Jag blir förskräckt när diskussioner om inskränkningar i aborträtten dyker upp. Och det gör det, gång på gång- i olika delar av världen och i Sverige. Det är en grundläggande mänsklig rättighet att kunna välja abort.

Mitt inlägg handlar inte om att försvara aborträtten, vilket jag gör i allra högsta grad. Jag slåss med näbbar och klor mot den som skulle försöka inskränka den lagen.

“Att vara oönskat gravid drabbar de som lever i fattigdom hårdast. De har inte råd att betala för att avsluta oönskade graviditeter eller åka utomlands för att göra abort där det är lagligt. Många ser ingen annan utväg än att göra osäkra aborter med risk för liv och hälsa” (ur Aftonbladet Debatt 140928)

Jag blir förskräckt när jag ser att det läggs fram politiska förslag om att införa en samvetsfrihet som innebär att du kan vägra att utföra vissa uppgifter som legitimerad. Innebär det också att du kan hoppa över valda delar av din utbildning? Och i så fall-är du då legitimerad?

Om man väljer att studera till barnmorska så bör man först läsa utbildningsplanen för programmet. Om det är något i den som man upplever talar mot ens “samvete”, ja då ska man välja ett helt annat yrke.

 

Åsa Mörner

legitimerad barnmorska, som med gott samvete genomför alla de uppgifter som ingår i mitt yrke och därmed följer vår svenska lagstiftning.