Örebrobloggen

Jag har alltid varit historieintresserad och såhär kring jul finns det många mytomspunna karaktärer med historisk bakgrund som vi stöter på. Jag tänkte därför ge en liten kort bakgrund tre julanknutna företeelser.

Jultomten, som vi känner honom, kom till Sverige från Tysklands och USA:s Sankta Nikolaus (som var en helgonförklarad turkisk ärkebiskop från 300-talet) under andra halvan av 1800-talet. Och till följd av bland annat Viktor Rydbergs dikt om ”tomten” (1881) och Jenny Nyströms teckningar (1874) är tomten en av de starkaste symbolerna för julen som vi har idag. Men tomtar fanns det gott om redan i den svenska fornnordiska historiebeskrivningen. Men då var det ingen tjock liten farbror med röda kläder som kom med klappar och frågade om det fanns några snälla barn utan en hustomte vars uppgift var att vaka över gården där han bodde. Den fornnordiske tomten beskrivs som en kortväxt, vresig och gråklädd gammal gubbe med vitt skägg och luva som skötte om gården på nätterna när det vanliga husfolket sov och inte störde honom. Vissa beskriver att tomten var den förste ägaren till gården som fortsatte att rå om ”sin” gård även efter sin egen död. Om du misshagade tomten blev han arg och kunde få korna att bli sjuka och om han inte fick sin skål med gröt kunde det gå ännu värre. Tomten såg också till att drängar och pigor skötte sig och om han kom på någon med att han somnat under sitt arbete kunde de vakna av en örfil som tycktes komma från ingenstans. Tomten var i den fornnordiska mytologin en rådande husande och liknande karaktärer finns beskrivna i romersk, engelsk och rysk traditionsbeskrivning. I andra germanska och anglosaxiska kulturer beskrivs ”Yule” som en högtid som firades kring midvinter. I vissa av dessa kulturer anses tomten, eller Father Christmas, vara synonymt med asaguden Oden. När kristendomen kom till Sverige blev tomten mer eller mindre förbjuden. Det predikades i kyrkorna och skrevs bibelkommentarer och även den helige Birgitta har bland annat skrivit om, och varnat för, att hedra tomten.

Sammanfattningsvis kan man säga att dagens jultomte är en sammansmältning av många olika myter, legender och traditioner samt av säljande reklam från stora företag som Coca Cola och Disney som förstärkt den karaktär som vi idag så starkt associerar med julen.

Lucia, som vi känner henne, är likt jultomten en sammanblandning av olika myter och legender. Främst då från den Lucia av Siracusa som föddes på Sicilien i Lucia-13.12.06södra Italien i slutet av 200-talet. Roms dåvarande kejsare, Diocletianus, förföljde kristna och Lucia (som var kristen) blev dömd till att bli prostituerad på bordell. Lucia vägrade och blev då satt i fängelse. Enligt sägnen ska hennes uppgift då varit att gå med mat till de övriga fångarna och för att få med sig så mycket som möjligt i händerna hade hon ljus i en krona på huvudet för att på så vis lysa upp sin väg. Men Lucia är inte bara ett helgon från Italien utan också en del av den skandinaviska folktron. Där skulle alla julförberedelser vara klara till den 13:e december som var en av årets farligaste och längsta nätter. Enligt folktron kunde djuren börja tala den natten och många andra övernaturliga händelser ägde rum. Och det var också just denna natt som julegrisen skulle slaktas. I fornnorden var mörkret något som fruktades och därför var ljuset viktigt. Det finns berättelser om att de unga och modiga vågade sig ut just denna natt och vandrade med ljus mellan gårdarna. Någonstans här kommer också traditionen om en ljusbrud, eller ett lussetåg som skulle jaga bort mörkret in i historien och man tror att den har sitt ursprung i västra Sverige som sedan spritt sig. Den första gången en Lucia finns dokumenterad i Sverige är 1820 då en manlig karaktär med ljus på huvudet finns beskriven av en brukspatron i Skinnskatteberg och den första bild som finns dokumenterad på en lucia visar en manlig student vid lunds universitet 1874 med lång vit klänning och ljuskrona på huvudet.

Den lucia vi är vana vid kommer med ljus i håret för att berätta att julen är i antågande och är oftast en hon. Men av historien att lära kanske det egentligen inte spelar någon roll? Både män och kvinnor har genom åren varit lucior.

Julgranen har, precis som jultomten och Lucia, utvecklats ur både svensk folktro och andra utomstående traditioner. Den skandinaviska, ursprungliga, varianten var en gran som stod ute för att skydda mot mörkrets krafter. De nedersta grenarna skalades av och man behöll bara de översta kvar. Det blev alltså som en lång stör med en liten grantopp kvar. Dessa kunde sedan ställas bredvid ytterdörren. De grenar som skalats bort användes sedan att kliva på innan man gick in i huset. Att använda material från växtriket är en gammal tradition som lever kvar än i dag i form av påskris och midsommarruskor av björk. På 1400-talet började granen flyttas in, men det skedde i Tyskland och den första inomhusgranen i Sverige hittar vi först på 1700-talet. Kring 1800-talet slut började det finnas färdiga julgransprydnader att köpa i affärerna. Innan dess hade det varit hemmagjort pynt av trä och papper. Och levande ljus förstås.

Sammanfattningsvis kan man väl ändå säga att de traditioner som vi ser som självklara i Sverige idag ofta har ett ursprung som kan härledas från både folktro och utländska influenser som sedan smält samman och bildat det vi ser idag. Den mångkulturella effekten på tomten, lucia och julgranen har lett fram till de fina traditioner som vi idag kallar typiskt svenska.

Det tycker jag är fantastiskt!

Marcus julMarcus Folkö Müntzing

Legitimerad sjuksköterska

Vårdförbundet avd. Örebro