Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Grattis till en evighetslång diskriminering! Låt oss äta tårta!

by

Fluffiga små budskap inlindade i blomgirlanger, rosa moln och bilder på glada kvinnor som skrattar och håller om varandra; Grattis på Internationella Kvinnodagen!

Grattis till evighetslång diskriminering som genomsyrar hela världen! Låt oss äta tårta!

Sverige ligger långt fram när det gäller jämlikhet. Om vi jämför med andra länder där flickor gifts bort i barndomen, tillgången till abort är inskränkt eller helt förbjuden, utbildningsmöjligheterna är knappa eller icke-existerande och lagen är endast skriven för och av män. Då har Sverige kommit väldigt långt.

Men om vi slutar att jämföra oss med skräckinjagande exempel och istället rannsakar oss själva utifrån vilka möjligheter som faktiskt finns här och hur vi istället borde ha det. Hur bra är vi då? Och ska vi nöja oss med den nivån vi har? Borde vi inte stäva efter att faktiskt bli jämställda- på riktigt?

Kvinnors löner är betydligt lägre än mäns löner. I den senaste rapporten från Jämställdhetsmyndigheten jämförs exempelvis en barnmorska med en civilingenjör, den ena professionen starkt kvinnodominerad, den andra manligt dominerad. För att nå en jämlik värdering av yrkena krävs en 30 % högre livslön för den kvinnodominerade professionen.

Kvinnor arbetar också betydligt mer deltid än män. Anledningen handlar ofta om en alltför pressad arbetsmiljö. Ungefär så som det ser ut i bland annt vård och omsorg där många kvinnor arbetar. Men det handlar också om att kvinnor fortfarande är den som tar störst ansvar i hemmet och därmed inte kan få ihop det berömda livspusslet. Och om någon ska gå ner i arbetstid så blir det ju den som oftast tjänar minst i familjen. Och vem är det tror ni?

Hur många manligt dominerade professioner har deltidsanställda män som inte orkar arbeta heltid pga usel arbetsmiljö och som inte kan få ihop livspusslet?

Kvinnor är också mer sjukskrivna, något som påverkar lön och pension, och lider mer av psykisk ohälsa. Inom sjukvården ökar den etiska stressen alltmer pga en konstant otillräcklighetskänsla. Och dessutom är arbetstiderna sjukdomsframkallande, något vi vet baserat på forskning. Oregelbunden arbetstid leder till en ökad risk för bla diabetes typ 2, högt blodtryck och förhöjt kolesterol samt till en ökad sjukfrånvaro.

Och trots att betydligt fler kvinnor än män är högutbildade så har vi fortfarande ett lönegap där svenska män hamnat på den sida som har högst löner.

Fler kvinnor än män är utsatta för misshandel och statistiken gällande mäns våld mot kvinnor går inte åt rätt håll enligt BRÅ. Samtidigt så är risken att dömas för våldtäkt minimal.

Något är allvarligt fel. Och det räcker faktiskt inte att slå sig för bröstet och hävda att Sverige är en av världens mest jämställda länder. För vi är inte jämställda.

Och samtidigt undrar många varför jag kallar mig feminist?

Jag vill inte se små gulliga meddelanden som gratulerar mig på kvinnodagen och jag vill inte ha tårta eller bakelser. Jag vill att kvinnor ska ha samma möjligheter och rättigheter som män! Det kan ingen marsipan, grädde eller fyllning i världen ersätta.

Åsa Mörner, leg sjuksköterska och leg barnmorska

Lön är inte en del i schyssta villkor eller???

by

Vårdförbundets professioner har jobbat hårt länge framför allt sedan pandemin drog igång, och gör det fortfarande för att ”jobba ikapp” den vård skuld som växt i kölvattnet av Covid.

20 september 2021 kunde man läsa i läkartidningen att regeringen tagit beslut att skjuta till extra pengar till vården. Bland annat skulle en del av pengarna gå till betald vidareutbildning och satsningar på goda villkor för vårdpersonal. 

“ En nygammal satsning på personalen görs med 2 miljarder kronor årligen under 2022 och 2023″.

Vi vet att personalen i hälso- och sjukvården har gjort fantastiska insatser under den här pandemin. Och för att vi både ska kunna attrahera och behålla kompetens krävs goda villkor, trygga anställningar, bra arbetsmiljö och utveckling i arbetet, sa Magdalena Andersson.”

“Regeringen föreslår också en fortsatt stärkt möjlighet till betald specialistutbildning för sjuksköterskor. Därför avsätts ytterligare 100 miljoner kronor för 2023, vilket gör att totalt 500 miljoner avsatts för detta ändamål.”

I en överenskommelse mellan SKR och regeringen vilken man redogjorde för på en pressträff 28 januari 2022 kan man även där läsa:

“ Goda förutsättningar för vårdens medarbetare är ett av fyra övergripande utvecklingsområden inom överenskommelsen God och nära vård 2022. Det omfattar totalt 2 963 miljoner kronor. Av dessa är 1963 miljoner kronor avsedda som stimulansmedel till regionerna och 150 miljoner kronor till kommunerna. 

Därutöver avsätts 400 miljoner kronor till regionerna och 100 miljoner kronor till kommunerna för att stimulera sjuksköterskor att vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska. Ytterligare 100 miljoner kronor avsätts till regionerna för att möjliggöra utvecklings- och karriärmöjligheter för specialistsjuksköterskorna.”

Denna läsning gav en kortvarig förhoppning att ”äntligen”, men den gnagande oron att detta ännu en gång blir ett slags ”luftslott” finns där. Det blir troligtvis återigen frågan om några hundralappar extra i plånboken efter kommande lönerevision, trots att många av vårdförbundets professioner arbetat bra mycket mer än heltid framförallt sista 2 åren. Besvikelse är bara förnamnet. 

Pratar man med politiker och arbetsgivare framhåller dom att lönen inte är en så viktig fråga för personalen och dom tycker inte lön kan ses som en faktor för goda villkor. Jämför man vårdförbundets professioner med andra yrken som kräver lika lång akademisk utbildning ligger vi efter i löneutvecklingen. 

Är det verkligen rimligt att en erfaren kollega med säg 25-30 års erfarenhet tjänar lika mycket eller mindre som andra på arbetsplatsen med max 10 års erfarenhet av vården? På min arbetsplats är detta en sanning tyvärr och det känns inte bra. 

Vårdförbundets professioner är samtliga yrken som till mångt och mycket bärs av erfarenhet. Vad händer då med patientsäkerheten när våra erfarna kollegor väljer att sluta för att dom inte värdesätts korrekt? En god löneutveckling över hela yrkeslivet borde vara en självklarhet. Idag kan du bara ”dra iväg” i lön genom att exempelvis välja att bli chef. Att arbeta nära patienten vilket var anledningen till att de flesta av oss läste grundutbildningen från början är inget man premierar, ju mindre patientkontakt desto mer i lönekuvertet.

I överenskommelsen mellan SKR och regeringen kan man vidare läsa

“Förstärkning av ambulanssjukvården är ett av fyra övergripande utvecklingsområden inom överenskommelsen God och nära vård 2022. Det omfattar totalt 85 miljoner kronor till regionerna. Regionerna ska genomföra insatser som syftar till att:

  • utveckla ambulanssjukvården
  • göra ambulanssjukvården mer jämlik och effektiv
  • anpassa den till de förändringar som omställning till god och nära vård innebär”

I gruppen yrkesverksamma på min arbetsplats är löneskillnaden i runda slängar 10 000 kronor från den som tog examen i januari 2022 och den som snart går i pension. Så här ser verkligheten tyvärr ut inom de flesta av vårdförbundets professioner idag, lång och trogen tjänst med gedigen erfarenhet lönar sig inte. 

Politiker i Region Örebro är detta verkligen rimligt? Jag har nu även fått höra ett rykte, vilket jag verkligen hoppas bara är ett just ett rykte, att de extra pengarna som fördelas till Region Örebro Län från denna tillskjutna budgeten kommer gå rakt in i ”allmän vårdbudget”, vad hände med betald vidareutbildning osv och satsning på specifika områden? Jag hoppas verkligen att ni kan motbevisa mig i frågan!

Carolina Classon
Förtroendevald och ambulanssjuksköterska

Är sjukvården ett sjunkande skepp?

by

Skriver denna blogg som en vädjan och ett rop från oss i sjukvården. Vi hoppas att det når er på beslutande nivå i Sverige och att ni tar detta på allvar. Tack att ni tar er tid att läsa och begrunda nedanstående.

Tyvärr känns vården som ett sjunkande skepp.
Alltfler säger upp sig, skolar om sig till annat yrke eller bara byter till någon annan form av arbete. Allt för att komma bort från vården. Samtidigt tycks det bli allt färre som väljer att studera vidare till t.ex. sjuksköterska samt röntgensjuksköterska. Frågan som ni i ledande position för vårt land måste ställa er och lösa är: Varför är det så här? Svaret behöver komma från de som arbetar ”på golvet”, dvs. de som är mitt i vårdarbetet, t.ex. röntgensjuksköterskor. Inte högt uppsatta chefer eller direktörer som inte vet hur det är att arbeta med patientnära arbete.

Trots mängder av valkampanjer och löften bakåt om att satsa på vården blir det bara sämre och sämre. Nu är det akut och nu behövs det verkligen en förändring. Viktiga punkter att lösa är hur arbetsmiljön, arbetsbelastningen och arbetstiderna är, samt hur lönesättningen och löneutvecklingen ser ut för sjuksköterskor/röntgensjuksköterskor.

Så länge som situationen ser ut som den gör kan arbetsmiljön och arbetsbelastningen inte lösas. Det är svårt att anställa utbildade personer som inte finns eller som inte vill söka tjänst inom vården. Att arbeta i ett så högt tempo som vi gör och samtidigt kontrollerat utföra alla arbetsuppgifter som kräver medicinskt ansvar för människors liv, det är inte hållbart. Det är inte ovanligt att tio schemarader som står tomma på olika vårdenheter. Utöver den vanliga heltidstjänstgöringen ska även dessa arbetspass täckas upp. Personalen orkar inte längre och allt detta innebär att det dagligen
är för få medarbetare i tjänst i förhållande till arbetet som ska utföras. Fler blir sjukskrivna samtidigt många söker sig bort från vården. Det blir en ond spiral som går nedåt. Intresset för att studera till t.ex. röntgensjuksköterska behöver stiga i vårt samhälle.

Vad tror ni helt ärligt att Sveriges medborgare ser som lockande när det kommer till att söka en utbildning eller ett arbete? Är det intressant att söka sig till ett yrke med en ohållbar arbetsbelastning och en underbetalad lön där löneutvecklingen är under all kritik? Det är tyvärr så den bistra
sanningen är med vården för t.ex. röntgensjuksköterskor idag. Läkarna är absolut en väldigt viktig och betydelsefull del av vården och de utför ett fantastiskt arbete. De har dock vad vi menar en bra lön och löneutveckling, vilket de absolut ska ha med sin bakomliggande utbildning och sitt
medicinska ansvar. Undersköterskorna är också lika betydelsefulla och absolut även de värda sin lön. Det som blir skevt är när gapet i lön mellan sjuksköterskor och läkare är så pass stort som det idag är. Därtill att det finns fall där undersköterskor tjänar samma eller mer än sjuksköterskor. Det är inte ok. En undersköterska ser nog ingen motivation att studera vidare till t.ex. röntgensjuksköterska när lönen är ungefär samma men det medicinska ansvaret blir så mycket större.

Vi sjuksköterskor behöver fler kollegor, behöver en drägligare arbetsmiljö och behöver en avsevärt bättre lön. Detta brev skrevs till er i ledande position i vårat land i hopp om att ni ska göra det ni så länge lovat: ATT SATSA PÅ VÅRDEN. Inte som tidigare utan på ett sätt som gynnar oss som dagligen sliter för att ta hand om alla sjukhuskrävande patienter. Vården är en så viktig del av vårt samhälle, det behöver märkas även i lönekuvertet. Om Regionen åter ska väcka intresse som arbetsplats, och även bibehålla befintlig vårdpersonal, behövs en stor och kontinuerlig satsning på vården. Tack för att ni tog er tid att läsa detta. Ser fram mot respons från er politiker som läst detta samt att ni satsar på vården på riktigt den här gången.

Med Vänliga Hälsningar
Personal på Röntgenkliniken vid Örebro Universitetssjukhus, Lindesbergs lasarett samt Karlskoga lasarett; Region Örebro Län

Löneutveckling som en civilingenjör

by

Jag har stångats i så många år om att det är dags att jämföra lönevillkoren för traditionellt manligt dominerade yrken såsom civilingenjörer med kvinnligt dominerade yrken som barnmorskor så att jag nästan blivit plattskallig på köpet. ”Men lilla gumman, inte kan du väl jämföra dessa yrken. Det fattar du väl?” Uttalanden av denna sort har haglat tätt genom åren och det har skrockats rejält på sociala medier när jag stuckit ut hakan och ”vågat” påstå att en liten barnmorska bör ha minst 10 000 mer i månadslön och förtjänar samma löneutveckling som Stig gör som civilingenjör .

…å så damp det ner en rapport från Jämställdhetsmyndigheten…

Det är verkligen på tiden att man jämför traditionellt manligt dominerade yrken som är högavlönade med yrken som är felvärderade och kvinnligt dominerade. Det kan vara ett bra sätt att belysa problematiken och att vi har ett ojämlikt samhälle med en snedvriden värdering

Det kan såklart upplevas som att jämföra äpplen med päron, eftersom det är så vitt skilda yrken som en jämförelse mellan en specialistsjuksköterska och en finansanalytiker eller en röntgensjuksköterska som jämförs med en flygledare. Men hur ska vi annars kunna förändra värderingen av kvinnligt dominerade professioner?

Jag får dock ett stort error i skallen när jag ser hur exempelvis en universitetslärare kategoriseras, dvs den yrkesgrupp som faktiskt utbildar och driver forskningen för bla biomedicinska analytiker. Om du är exempelvis sjuksköterska och blir universitetslärare genom att gå vidare med en magisterexamen och sedan tar ytterligare steg i en akademisk karriär genom att disputera och bli medicine doktor och anställs som universitetslärare så hamnar du i samma kategori som en grundutbildad sjuksköterska. Tillbaka på ruta 1. Hur tänkte Jämställdhetsmyndigheten här?

För att åtgärda krisen i vården OCH uppnå ett jämlikt samhälle så krävs att vi värderar kvinnligt dominerade professioner på samma sätt som manligt dominerade professioner. Det leder då till att fler erfarna stannar kvar i yrket och att fler vill utbilda sig. Men om fler ska vilja utbilda sig så måste vi ha fler som vill arbeta med just utbildning, både i den verksamhetsförlagda utbildningen i den kliniska vardagen med erfarna handledare, men också på våra högskolor och universitet. Det går inte att utbilda fler utan att ha fler som vill gå vidare med en akademisk karriär. Och vem vill det om det inte lönar sig?

Det är verkligen på tiden att förändra den förnedrande felvärderingen av våra professioner.  Jämställdhetsmyndighetens rapport är kanske en del av en stor verktygslåda som krävs för att vi ska kunna snickra om synen på olika utbildningar, yrken och arbetsuppgifter. Och nu är det verkligen dags att riva gamla byggnader och nyttja den där verkytygslådan och bygga upp en ny struktur. Jag är jävligt trött på att bli klappad på huvudet och kallad ”lilla gumman”. Jag är högutbildad och förtjänar respekt! Både av folk generellt och i mitt lönekuvert.

//Åsa Mörner, leg sjuksköterska, leg barnmorska, universitetslärare.

...för övrigt så undrar jag varfö inte alla specialistsjuksköterskor hamnar i samma kategori? Och varför är inte biomedicinska analytiker i samma kategori som sjuksköterskor?

Vilka villkor är viktigast?

by

Frågar vi arbetsgivaren är arbetsmiljön det som alla  medarbetare tycker är allra viktigast men det vi (Vårdförbundet) hör från medlemmar är att lön ligger i topp.

Men vad kommer först eller vad är viktigast?

Jag tror att blir det ena bättre så följer det andra med. Det systematiska arbetsmiljöarbetet är jätteviktigt och ska genomsyra verksamheten i de flesta frågor om inte alla. Om det blir mer attraktivt att vara i vården och stanna pga en  konkurrenskraftig löneutveckling så blir det fler som är kvar i vårdnära arbetet och hjälper till med introduktion samt handledning av våra kommande kollegor i form av ny personal och studenter. Detta gör i sin tur att fler får en bättre arbetsmiljö, om vi är fler. Och i sin tur kanske ”vårdplatsbristen” kunde minska då om det finns personal , blink,blink. 

Dessutom så är det rekryterande i sig om  ryktet sprider sig att en enhet är fullbemannad eller har en bra arbetsmiljö. Då är det oftast lättare att både behålla och få personal att komma. Hmm, låter ju inte jätte komplicerat, eller…. Sen vet jag av egen erfarenhet att det kan lika gärna gå åt andra hållet om någon slutar för att testa något annat jobb så kommer fler få samma idé. ”Jaha, hen ska testa att byta jobb, det kanske jag med ska”. Och det är ju inget onaturligt men det som är svårt är ju om det är så hela tiden och inte så många nya kommer. En enhet mår bäst om det är lagom med rotation av personal. En stabilitet av personal som jobbar för enhetens/ verksamhetens utveckling behövs för att driva viktiga frågor för både personalen och patienter.

Diskussionen om bemanningspersonal kommer alltid på tal när det pratas om brister av våra professioner. Min tanke är att det kanske är så att nu behövs det på vissa enheter. Alla ska väl ha rätt att få ut sin semester, ledigheter, vara sjuk utan att få dåligt samvete för sina kollegor, att vårdplatsbristen eg är personalbrist, det vet vi väl alla…

Region Örebro slår sig lite för bröstet och säger att de inte har bemanningspersonal… Inte helt sant, primärvården bemannas av läkare på detta sätt. Det förekommer sjuksköterskor som är eg bemanningspersonal men kallas timanställda… Vissa kliniker tar in hela team…. Detta är väl bemanning?!

Har vårdförbundets yrkesgrupper tjänat på att inte region Örebro län använt sig av bemanning (enl dom)? Nej, det tycker jag inte. Vårdförbundets professioner har inte haft en bättre löneutveckling än andra regioner som använder sig av bemanning.

Sen är ju diskussionen en annan om detta skulle förbättra arbetsmiljön för den befintliga personalen? Skulle det bli osämja och missnöje att lönerna är olika? Skulle fler sluta för att börja på bemanning? Skulle det driva upp lönerna för den ”fasta” personalen? Vem skulle arbeta med verksamhetsförbättringar/utveckling? Vem arbetar med verksamhetsförbättringar och utveckling i dessa verksamheter nu när det inte finns tillräckligt med våra yrkesgrupper?

Ja frågorna är många men finns det några svar? Ja några svar finns i alla fall. Värdera och betala Vårdförbundets professioner det som de är värda efter 3-4,5 års akademisk utbildning så kommer nog fler att välja att både komma till, och stanna i vården och därmed förbättras även arbetsmiljön som arbetsgivaren anser är det allra viktigaste för ALLA medarbetare.

Helena Nyrén
Från en som inte rätat ut alla frågetecken än till utropstecken…

Att arbeta som barnmorska är näst intill andligt

by

Jag började att jobba som barnmorska år 1998 då jag tog min examen, och har inte ångrat en dag över mitt val att över detta fantastiska yrke som är mycket gammalt.

Det är en stor gåva att få följa kvinnor i olika åldrar och genom olika skeenden och situationer som en kvinna hamnar i eller behöver hjälp och stöd med under livet.

Själv har jag fått möjligheten att jobba med många olika delar av barnmorskans yrkesinriktningar samt även fått vara patient själv och få ta del av upplevelsen utifrån detta perspektiv vilket också är mycket intressant och lärande.

Att vara ett stöd när kvinnan genomgår ett avbrytande av en graviditet.

Sedan jag var klar barnmorska har jag fått förmånen att arbeta med abortvården som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Att få vara med som ett stöd för kvinnan när hon går igenom denna upplevelse, som både kan vara emotionellt och fysiskt smärtsamt. Att få hjälpa patienten samt ev. hennes partner att ändå få denna dag att bli så bra som det går trots omständigheterna. Som professionell vårdare får du aldrig döma eller tycka, du måste sätta dina egna känslor åt sidan och vara en god hjälpare. Barnmorskans roll är att stötta kvinnan i hennes eget beslut och hjälpa henne att lindra smärtan som hon går igenom.

Att gå igenom ett avbrytande handlar inte alltid om kvinnans eget beslut, ibland har graviditeten gått förlorad men kroppen har ej har stött ut fostret och även detta är en stor sorg att behöva gå igenom. Som barnmorska måste jag känna in och finnas för kvinnan i den svåra stund hon befinner sig, det kan även handla om att ta bort ett foster som inte kommer att födas livsdugligt.

Att även få vara med och se att patientens sorg och känslor gör att det även ibland går lite trögt framåt på grund av att patienten innerst inne inte vill genomgå detta, utan hellre vill vakna upp ur sin jobbiga situation. Men omständigheterna i kvinnans liv och hennes situation, gör det omöjligt för henne att fullfölja graviditeten.

Det finns även situationer där man som barnmorska stöter på kvinnor som ofrivilligt förlorar sin graviditet, på grund av att det blir en komplikation i tidig graviditet och gör att graviditeten måste avbrytas. Sorgen av att behöva gå igenom detta för paret är tung men återigen en del av barnmorskans vardag. Självklart erbjuds kurator till alla patienterna om önskemål finns.

Har även en fantastisk fin berättelse att dela med mig av. Återigen en dag då jag skall ta hand om en kvinna som valt att göra en abort, så kände jag av att kvinnan var så sorgsen och även om hon inte berättade detta till en början så förstod jag det. Vi samtalade om situationen och hon berättade till slut att hon inte klarade av att gå igenom avbrytandet utan att det slutade med att hon valde att behålla graviditeten och hon åkte hem. Även om hon inte visste till 100 % på hur utgången av graviditeten skulle sluta. 6 månader senare när jag arbetade på BB som barnmorska med nyförlösta, fick jag återigen träffa denna kvinna och hennes nyfödda barn, där allt gått bra och lyckan var så stor. Även inom mig fick jag en inre frid av att veta hur det hela hade gått och hur det slutade, då även denna kvinna hade funnits med mig i mitt sinne.

Tack och lov har kvinnan rätt till sin kropp och att vi har rätt till fri abortvård i Sverige. Visst är detta ett etiskt dilemma men det finns många etiska aspekter inte bara inom abortvården, utan även inom vården i stort.

När jag går hem efter ett arbetspass då jag under dagen har arbetat med någon som genomgår ett avbrytande av graviditeten, så försöker jag att släppa detta men visst finns det vissa människor, situationer som berört mig starkt genom åren, detta har påverkat mig som barnmorska och som den människa jag är. Jag är ju trots allt fylld av tankar, känslor som även berör mig som barnmorska och som jag måste hantera på ett professionellt sätt.

Ville bara dela med mig av detta som är en del av barnmorskans vardag och yrkesuppgifter. Ett ärofyllt och fantastiskt arbete.

Tack för ordet, önskar er alla en fantastisk dag

Susan Olausson
Leg. Sjuksköterska och Leg. Barnmorska

Ordförande bloggar

by

Då har årets första månad passerat – det har gått med vindens hastighet i dubbel bemärkelse. Den fackliga vardagen bjuder på storm och dagar med endast lätt bris, det är dock sällsynt med helt vindstilla dagar.

Jag inleder detta inlägg med lite övergripande information om en stor ”facklig vinst”:

Den 27 december tecknades ”århundradets avtalspaket”. En paketlösning för ett hållbart arbetsliv, mellan arbetstagarorganisationerna inom den offentliga välfärdssektorn och SKR/Sobona. Avtalen innehåller:

· Höjda avsättningar till tjänstepension från 4,5 procent till 6 procent samt från 30 till 31,5 procent

· Ett nytt omställningsavtal med livslångt lärande och möjlighet att studera med ersättning upp till 44 veckor plus 88 veckor.

· Ett partsgemensamt arbete för friska arbetsplatser

· Konsekvensändringar i AB utifrån kommande förändringar i LAS, men där AB:s turordningsregler kvarstår. Ni kan läsa mer om detta på Vårdförbundets hemsida, https://www.vardforbundet.se/engagemang-och-paverkan/aktuellt/nyheter/avtalspaket-ger-hojda-pensionsavsattningar-livslangt-larande-och-friska-arbetsplatser/ och vi kommer förhoppningsvis få tillfällen att informera mer om det när vi så småningom kan mötas igen.

Uppsagt avtal

2021 avslutades med att Vårdförbundet sa upp HÖK19 vilket innebär att vi nu är inne i en avtalsrörelse. HÖK = Huvudöverenskommelse, är ett centralt kollektivavtal som bland annat innehåller vårt löneavtal och allmänna anställningsvillkor. Vårdförbundet har valt att säga upp avtalet för att vi ser att våra medlemmar har en ohållbar arbetsmiljö och inte värderas för det arbete de bidrar med! Vårdförbundets yrkande sätter nu fokus på ett jämställt och hållbart yrkesliv, jämställda livslöner, kompetensutveckling och chefers förutsättningar. Här kan ni läsa mer om detta: https://www.vardforbundet.se/engagemang-och-paverkan/aktuellt/nyheter/forhandlingar-for-battre-arbetsmiljo-och-villkor/ och ni kan följa förhandlingsutvecklingen i Vårdförbundets avtalsblogg: https://vardforbundetbloggen.se/avtalsbloggen/ .

Lokalt i avdelning Örebro

Löneuppstart: Eftersom vi nu är i avtalsrörelse, HÖK22, så har vi endast haft inledande samtal med arbetsgivaren kopplat till löneuppstart. Vårdförbundet anser att det är ok att chefer har medarbetarsamtal / lönesamtal med våra medlemmar för att ny lön ska kunna betalas ut så snart som möjligt när vårt nya avtal är på plats. Det förutsätter naturligtvis att det måste finnas möjlighet att få ytterligare ett samtal om så önskas beroende på resultatet av det nya avtalet.

Arbetsmiljö: När det gäller arbetsmiljö kan vi dessvärre bara hålla med om att många medlemmar och arbetsplatser även i avdelning Örebro signalerar om ohållbara arbetsvillkor med stor obalans mellan krav och resurser samt en etisk stress. Vi lyfter detta på samtliga samverkansnivåer och framför det till våra styrande politiker i både regionen och kommunen. Vi anser att en del av de ekonomiska ersättningar som regionen och kommunerna får måste gå till våra professioner!

I regionen kommer resultatet av medarbetar enkäten komma nu under februari och vi har tydligt framfört vikten av att man nu gemensamt arbetar med detta resultat. Låt det bli ett avstamp mot att arbeta för en bättre arbetsmiljö! Om jag tolkar regeringens uttalanden rätt så ska viss del av de ekonomiska ersättningarna som landets regioner och kommuner nu får gå till att förbättra arbetsmiljön!

Facklig vinst

En lokal ”facklig vinst” är att arbetsmiljöverket tillstyrker de tvärfackliga kraven på arbetsmiljöåtgärder som vi ställt på Akutmottagningen, USÖ. Om dessa inte åtgärdas kommer de få betala stora viten. Det är i och för sig tragiskt att pengar ska behöva blöda ut på detta vis men förhoppningsvis leder det till en bättre arbetsmiljö för Akutmottagningen samt även övriga arbetsplatser i regionen.

Förtroendevalda och fackligt arbete är fortfarande viktigt 2022! Har ni förtroendevald på din arbetsplats? Om inte så kan ni kontakta oss så kommer vi gärna och informerar om vad uppdraget innebär och hur ni kan gå tillväga för att välja förtroendevald hos er.

2022 blir ett spännande år! Vårdförbundet är i avtalsrörelse, vi har kongress
https://www.vardforbundet.se/engagemang-och-paverkan/kongress-2022/ och det är valår!

Ulrika Hedelind

Avd. ordförande

Vi orkar inte med fler tomma löften eller missriktade satsningar

by

Det är såklart bra att det görs satsningar och att budgeten höjs för vård och omsorg. Men har vi inte hört den sagan tidigare? I åratal så har vi fått höra om ”budget hit och budget dit” som kommer att ”lösa kaoset i vården”.

Ja. Vi behöver fler vårdplatser.

Ja. Vi behöver en bättre arbetsmiljö

Ja. Vi behöver fler sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor i vården.

Men att det ska vara så svårt att förstå hur vi får det är faktiskt obegripligt. Hur många gånger ska vi behöva förklara det?

Ge oss rätt villkor så har vi kommit mer än halvvägs!

En populär lösning för att lösa vårdkrisen, som ju härjat fritt som en oändlig pandemi i decennier, är att ”utbilda fler”. Men då har man ju inte lyssnat alls! Hur ska vi göra för att ni ska förstå?

Otillräckligt attraktiva villkor i form av lön, löneutveckling och utvecklings-och karriärmöjligheter leder till:

Att vårdpersonal säger upp sig och antingen byter arbetsgivare eller yrke vilket leder till:

Att det blir för få i personalstyrkan kvar i tjänst samt att vården dräneras på erfarenhet och kunskap vilket leder till:

Att det finns färre anställda på plats som ska täcka verksamhetens behov, behov som ökar allt mer i takt med vårdens snabba utveckling, vilket leder till:

Att de som finns kvar i vården går ner i arbetstid för att orka med sitt arbete fysiskt och psykisk vilket leder till:

Att det blir ännu färre i tjänst eftersom så pass många arbetar deltid, vilket leder till:

Att ännu fler säger upp sig vilket leder till:

Att det inte går att hålla tillräckligt många vårdplatser öppna eftersom det inte finns tillräckligt mycket kvalificerad bemanning i tjänst, vilket leder till:

Att det inte går att ta emot alla studenter som behöver komma ut i verksamhetsförlagd utbildning eftersom det inte finns tillräckligt många erfarna handledare i tjänst eftersom de har slutat arbeta i vården, vilket leder till:

Att utbildningen för exempelvis sjuksköterskor inte kan bedrivas på ett bra sätt eftersom studenter behöver möjlighet till en erfaren handledare (med handledarutbildning och en gedigen yrkeserfarenhet och god kännedom om den specifika enheten som studenten ska vara på) samt möjlighet till reflektion och pedagogiskt utbyte tillsammans med sin handledare (som inte hinner med det pga alltför pressad arbetsmiljö), vilket leder till:

Att studenterna inte blir tillräckligt rustade för att möta de orimliga utmaningarna som väntar dem i vården när de examineras, vilket leder till:

Att många lämnar yrket efter endast en kort tid i vården då de inser att det inte är hållbart att arbeta under sådana villkor ända till pension, vilket leder till…

Att vi hamnar tillbaka på ruta 1, dvs:

Otillräckligt attraktiva villkor i form av lön, löneutveckling och utvecklings-och karriärmöjligheter leder till:

VÅRDKRIS!

Det börjar bli tröttsamt att höra samma visa igen. Det går inte att lösa krisen i vården utan att öronmärka rejäla satsningar på att förbättra villkoren för de som under en evighetslång tid undervärderats och samtidigt burit bördan av en gravt underfinansierad vård på sina axlar. Och vilka är det egentligen som skulle utbilda fler? Mig veterligen så är det sjuksköterskor som utbildar sjuksköterskor, sjuksköterskor som dessutom ska ha en högre akademisk nivå i form magister eller masterexamen eller ännu högre utbildning i form av lektorer och professorer. Var ska de extra resurserna för att kunna utbilda fler komma från?

Vi orkar inte med fler tomma löften eller missriktade satsningar. Snälla, lyssna på vad vi säger! Det är allvar nu!

Åsa Mörner, leg sjuksköterska och leg barnmorska

Wow, 20 år!

by

17 januari 2002 klev jag och min klass ut från Olaus Petri kyrkan i Örebro med ett examensbevis i handen! Vi var nu äntligen sjuksköterskor!

3 år på Örebro universitet gick fort (i alla fall som jag tycker såhär i efterhand) och några av mina kursare är än idag mina vänner. Där och då förstod jag nog inte vilken bedrift detta var. 20 år senare är jag otroligt stolt över min sjuksköterskeexamen och har inte för en sekund ångrar mitt yrkesval.

Som nyutexaminerade sjuksköterskor begav jag och min närmsta vän oss till andra sidan jorden. Våra andra kursare började jobba omedelbart medan vi levde livets glada dagar i Australien i 2 månader innan vi skulle in i vuxenlivet på riktigt. När det väl var dags att lämna Australien blev det en ”miss” av flygbolaget och vi kom inte med planet hem till Sverige. Nope, fanns inte ett enda flygplan som kunde ta oss hem fick vi höra av incheckningen. Men vill ni inte stanna kvar en extra vecka med full betalt uppehälle i Sydney? Nej absolut inte blev vårt svar. Vi SKA hem!! Men Hong-Kong? Har ni varit där? ”NEEEEJ! You have to help us home! We are going to start to work as registered nurses in just a couple of days” nästan gråt vi fram!

Ni som känner mig och Sara vet att det kanske var mer jag än hon som stod för dramatiken och krokodiltårarna. Vi skulle hem till varje pris och gav oss inte! Vi var ju sjuksköterskor och jobbet väntade på oss. Jag skulle börja på Barnkliniken och Sara på Neurologen. Så här 20 år i efterhand vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt det. Skulle vilja resa tillbaka till 25-åriga Anna och viska i hennes öra, res till Hong-Kong, ha kul och lev livet! Ni behöver inte ha så brått, ni kommer få jobba hårt till pension. Njut nu av friheten! Någon vänligt själ där i Sydney såg i alla fall att det inte var någon idé, det bästa är nog att sätta dessa två svenskor på första bästa plan hem mot Europa annars kommer vi ha dom här tjatande vid incheckningen.

Och det är väl ungefär där ribban legat för mig under mitt yrkesliv! Lojal medarbetare och stolt sjuksköterska.
Som sagt har jag inte för en dag ångrat mitt yrkesval. Var egentligen ingen stor fråga vad jag skulle välja att plugga till. Sjuksköterska var det självklara valet. Hade läst omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och vården kändes som rätt plats för mig. Min framtid var självklar. Strax innan vår examen skreks det efter sjuksköterskor. Jag och mina kursare hade i princip varje dag post från något sjukhus som försökte locka. De allra flesta av oss valde att stanna kvar i Örebro och många av oss fick direkt fast tjänst på Regionen.

Att löneförhandla var det inte frågan om. 14200:- erbjöds det. Och jag var nöjd. Jag hade ett jobb och en utbildning i ryggsäcken. Vad mer kunde jag begära?! De som tog examen terminen efter oss nöjde sig inte utan fick en femhundring mer. Det gjorde att vi fick åka ”räkmacka” och vår lön höjdes direkt. Jag var än en gång nöjd. Nöjd, glad och tacksam att ha ett jobb. Lite så var min uppfostran ut i arbetslivet. Att jag dessutom fick jobba på Barnkliniken var en stor bonus för mig. 20 år senare…

Glad? Absolut! Tacksam? Ja, arbetsgivaren ska vara tacksam att få ha en så kompetent, erfaren och trygg barnsjuksköterska i sin verksamhet och jag är tacksam att jag har ett jobb jag fortfarande älskar. Nöjd? Nja… Inte så himla nöjd längre. Som jag sa så älskar jag verkligen mitt jobb, men ser tyvärr att samvetsstressen äter upp oss inifrån.
Vi prioriterar bort vår egen hälsa för den ökade arbetsbelastningen och försämrade arbetsmiljön och att vi fortfarande inte lyckas bli värderade för den kompetens vi besitter dränerar oss.

Skulle jag välja mitt yrke idag? Alla dagar i veckan!
Trots allt som dränerar oss så anser jag att det är världens bästa yrke men arbetsvillkoren måste förändras, arbetsmiljön måste blir mer hållbar och löneutvecklingen behöver ses över rejält. Görs inte detta så är jag rädd för att vi snart står utan vår kompetens och får vård därefter.

Stort GRATTIS till alla ni nyblivna sjuksköterskor till er examen! Och Hurra till oss som får nya kollegor. Ni är såååå efterlängtade och välkomna! Vi behöver tyvärr vara många för att förändra våra villkor. Men tillsammans kanske vi tillslut lyckas göra våra röster hörda!

Jag vill också passa på att gratulera alla mina kursare från VK-99, Örebro Universitet!

20-års jubileum är något stort att uppmärksamma. Grattis till oss! Ett gäng erfarna, trygga och troligtvis särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor. Många av oss med en specialistutbildning i ryggen, några chefer och kanske några som redan gått i pension. Undrar dock nyfiket hur många av oss som bedömdes särskilt yrkesskickliga av arbetsgivaren och har lyckats att få en lön som gör att det blir en något högre avkastning till tjänstepension…?

Anna Glader, Leg. Sjuksköterska, Barnsjuksköterska och som firar 20-år som sjuksköterska

Föräldralediga= orsak till underfinansierad vård och värdediskriminerad profession

by

Läser vad en tyckare skriver i en debattartikel tidigare i veckan. Att vi bör montera ner svensk föräldraförsäkring ”så den blir som i andra länder”. Varför skulle vi försämra något kan man ju undra? Jo, därför att då kan vi slippa krisen i vården, skriver tyckaren.

Ursäkta?

Tydligen beror krisen i vården på att ”det är så många som är föräldralediga”. Och genom att försämra möjligheten att få ut sin föräldraledighet och, ja försämra hela baletten förresten, så får vi bukt med den allt djupare vårdkrisen. Tänker tyckaren.

Som anställd i vården så ska du alltså inte bara behöva stå ut med en usel arbetsmiljö, obefintlig löneutveckling och en ständig etisk stress. Du ska även nekas din lagstadgade rätt till föräldraledighet.

Redan idag så är det många som lämnar sjukvården pga otillräckligt attraktiva villkor. Om vi ska vända på skutan så vore det väl lämpligt med MER attraktiva villkor. Inte tvärtom.

”Kom och jobba hos oss! Här får du slita ihjäl dig, balansera patientsäkerheten på en skör tråd och få några hundralappar i löneökning när du arbetet sisådär 15-20 år på enheten. Dessutom så slipper du vara föräldraledig eftersom just DU ska stå tillbaka och bära skulden för decennier av en underfinansierad vård och värdediskriminerad kvinnodominerad profession. Välkommen med din ansökan!”

”Föräldraledigheten har blivit ett sätt för vuxna att få lika långa jullov som sina barn. Det är en bidragande orsak till kaoset vi nu ser på akutmottagningar och vårdavdelningar.”

Förnedringen och dumheten i det här påståendet är total. Att en ”välfärdsansvarig” (och läkare) kan komma med sådana uttalanden är obegripligt.

Att välja att ta ut sin föräldraledighet i samband med barnens ledighet från skolan och när ens partner ofta också har en större sammanhängande ledighet är såklart fullkomligt normalt när man är en familj. Föräldraledigheten är ju till för att man ska vara med sitt barn och om det finns en andra förälder så är det ju sunt att båda tar ansvar för sin avkomma.

I en kvinnodominerad sektor som vården så är föräldraledighet troligtvis en större fråga än i en manligt dominerad sektor. För i patriarkatets värld så tjänar fortfarande den ena föräldern oftast mer, vilket ofta leder till ett alltför stort tapp av hushållets totala inkomst vid ett lika stort uttag av föräldraledighet.

I patriarkatets värld så är det också, fortfarande, oftast den ena föräldern som tar det största ansvaret, som sköter ruljangsen i vardagen. Och det är också den föräldern som traditionellt arbetar i den kvinnodominerade vården, som går ner i arbetstid för att hinna med livet och för att ens orka med blotta tanken att arbeta till pension.

Istället för att förändra föräldraförsäkringen, som är en grundpelare och en stolthet i den svenska välfärden, så kommer en annan lista (än den som föreslås av tyckaren som går ut på att försämra föräldraförsäkringen) på åtgärder för att få bukt med krisen i vården:

  • Se till så att yrket är tillräckligt attraktivt så att arbetsgivare kan rekrytera och behålla sin personal i vården

Resultatet blir då att fler attraheras av yrket och arbetsplatsen, något som möjliggör att kunna anställa fler. Med fler anställda kan ett hälsosammare, luftigare schema erbjudas vilket gör att färre blir sjuka och en bättre arbetsmiljö skapas och många fler kan då arbeta heltid. I och med fler kollegor på plats kan också stressen minska och effektiviteten öka hos de anställda vilket leder till en högre patientsäkerhet, kortade vårdköer och en ökad tillgänglighet.

Då är föräldraledighet ett ickeproblem, vilket det såklart ska vara i ett jämlikt och jämställt välfärdssamhälle som Sverige bör kunna vara år 2022.

Åsa Mörner

Legitimerad sjuksköterska, legitimerad barnmorska