Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Är det rimligt att ett välfärdsland som Sverige måste begära HJÄLP från andra länder för att kunna upprätthålla vården?

by

Är det rimligt att ett välfärdsland som Sverige måste begära HJÄLP från andra länder för att kunna upprätthålla vården i sommar?

Svar NEJ!

Ändå är det precis det som verkar behövas. “Det finns en ”extrem oro” inom sjukvården för hur sommarbemanningen ska lösas”, rapporterar SVT Nyheter.

“Klockan tickar. Vi behöver hjälp“, säger chefen för Karolinska sjukhusets operation- och intensivvård.

Hur galet får det egentligen bli?

Följande borde vara KRAV:

# Vården SKA vara dimensionerad för att kunna förse HELA vår befolkning med trygg ,säker och jämlik vård i hela vårdkedjan.

# Vården SKA vara tillgänglig HELA året. Inte bara under vissa årstider.

# Vårdens professioner SKA ha attraktiva villkor som möjliggör skälig löneutveckling, sund arbetsmiljö, hälsosamma arbetstider och schysst pension.

Vad kan DU göra för att det SKA vara som ovan nämnda punkter?

Nyttja din demokratiska rätt och gör DIN röst hörd! Sätt ner foten, kontakta styrande politiker, skriv insändare, protestera, demonstrera (när restriktionerna tillåter),engagera dig! Den här situationen är sannerligen helt oacceptabel!

Fyra veckors sammanhängande semester ska vara NORMALT. Inte medföra en jättekris med risk för både medarbetares hälsa och patienters liv. Att ens behöva poängtera det är ju helt befängt.

Åsa Mörner, leg sjuksköterska, leg barnmorska

Grattis alla sjuksköterskor på internationella sjuksköterskedagen

by

Idag firar vi internationella sjuksköterskedagen med 4 stycken sjuksköterskor som förtjänar extra uppmärksamhet.
Se nedan vem VF Örebro valt att uppmärksamma och motiveringen

Lina Adolfsson Specialistsjuksköterska
Akutmottagningen USÖ
Lina bidrar till en god stämning “på golvet” trots att läget varit och fortsatt är mycket ansträngt på akutmottagningen. Lina har alltid ett leende på läpparna och sprider en positiv anda även när det är som tuffast. Hon är väl värd att bli uppmärksammad och få uppskattning för allt hon gör för sina kollegor på akuten både som ledningssjuksköterska, kollega och förtroendevald/skyddsombud.
Nominerad av Carolina Classon

Ellenor Eriksson Specialistsjuksköterska IVA USÖ
Ellenor är en fantastisk intensivvårdssjuksköterska! Det är en person som i denna pandemi stöttar alla sina kollegor och alltid kollar en extra gång så man mår bra. Hon tar sig tid och engagerar sig för sina patienter och även för anhöriga så de känner sig trygga. Med Ellenor som kollega får man alltid sättning och pepp. Hon skojar och man får alltid ett leende på läpparna. I alla tuffa beslut och förutsättningar som är nu är hon en av dom som alltid nämner något positivt i det hela. Hon förtjänar verkligen att uppmärksammas för sitt stora engagemang på jobbet.
Nominerad av Frida Larsson

Ann-Christin Norberg Leg. Sjuksköterska avd 82 USÖ
Ann-Christin är en underbar kollega som finns alltid när man behöver henne. Har många års erfarenhet som sjuksköterska och delar med sig av sin kunskap. Alltid redo att hjälpa till och svara på frågor. En toppen bra mentor och ledningssjuksköterka. Gör alltid ett exemplariskt jobb och ställer upp när hon behövs. Bra bemötande gentemot patienter och kollegor. Avdelningen skulle aldrig klara sig utan henne. Hon är en pärla.
Nominerad av Regina Persson

Maria Johansson Leg. Sjuksköterska avd 93 USÖ
Efter mååånga år i yrket så är hon fortfarande patienternas kämpe. Hon *besitter stor kompetens, erfarenhet och empati *har alltid tid att lyssna *är hjälpsam *en solstråle *har blivit en fantastisk kollega och vän.
Nominerad av Helena Kristoffersson

Vårdförbundet avdelning Örebro gratulerar de ovanstående nominerade och alla andra kollegor som kämpar i vardagen

Fackligt arbete är oftast ingen quick-fix. Men ibland går det fort.

by

Vårdförbundets förtroendevalda tillika skyddsombud kämpar för våra yrkesgruppers villkor varje dag, året runt. Det är inte alltid ett tacksamt arbete. Vissa frågor kan man få kämpa med i flera år innan det händer något men under pandemin har vissa delar i framför allt skyddsarbetet gett utdelning nästan direkt.

Exempelvis så har Vårdförbundets skyddsombud lagt skyddsstopp på att gravida ifrån vecka 20 inte ska arbeta i patientnära vård, när man inte vet om patienterna har covid-19. Bakgrunden är Socialstyrelsens analys som visar på att covid-19 smittade gravida från vecka 22 och framåt riskerar att föda för tidigt.  Arbetsmiljöverket gick på skyddsombudens linje och det har lett till att flera arbetsgivare, bland annat Region Örebro län, omplacerar sina gravida medarbetare till administrativa tjänster.

Ett annat av Vårdförbundets skyddsombud gjorde en så kallad 66a anmälan om att de munskydd som används i äldreomsorgen inte skyddar de som vårdar patienter med covid-19. Munskydden hindrar partiklar som finns i utandningsluften. De skyddar alltså inte bäraren, utan snarare den som vårdas. Andningsskydd har ett filterskydd som gör att bäraren skyddas mot skadliga ämnen och partiklar. Detta skyddsombuds engagemang har lett till att flera smittskydd rekommenderar andningsskydd i stället för munskydd vid patientnära vård av misstänkt eller bekräftad covid-19 smittade, bland annat smittskydd i Örebro län.

Förtroendevalda i Örebro kommun har drivit frågan om AST (Akademisk specialisttjänstgöring) eller betald vidareutbildning för sjuksköterskor i många år.

Nu kan jag säga GRATTIS till oss!

För äntligen har Vårdförbundet fått med sig arbetsgivaren i frågan och vi är nu 12 personer som ska få läsa till specialistsjuksköterska med full lön. Troligtvis är det här ett erbjudande som kommer att löpa på flera år och förhoppningsvis kommer arbetsgivaren skriva ett kollektivavtal med Vårdförbundet om AST eller utbildningstjänst. 

Det här är bara ett axplock av fackliga segrar. Alla ni Vårdförbundets förtroendevalda/skyddsombud gör ett jätteviktigt jobb som inte alltid syns eller uppmärksammas men den här pandemin har verkligen belyst hur viktig rollen är när vården ställs på stora prövningar, flexibilitet och behov av snabba beslut. Så ett stort tack till er som vågar och orkar engagera er utifrån era förutsättningar. Och ni andra som inte är förtroendevalda/skyddsombud ni kan alltid backa erat lokala skyddsombud.

Vid tangenterna Nadya Lehto

Leg. sjuksköterska

Huvudskyddsombud och regionaltskyddsombud

Vårdförbundet avdelning Örebro

Barnmorska genom hela livet

by

När du tar ditt första andetag är du omfamnad av en barnmorskas händer. Barnmorskan är den första du möter, tillsammans med den eller de som är dina föräldrar/förälder. Barnmorskan har kunskap i neonatologi och anknytning och ser till så att du får den bästa starten, utifrån dina förutsättningar.

När du växer upp förändras din kropp och ditt sinne. Många tankar fyller ditt huvud; är jag kär, vem är jag, är jag normal, måste jag gå med på det här? På Ungdomsmottagningen och i skolan kan du få möta barnmorskan igen. Barnmorskan finns där som ett stöd och ett bollplank, som någon som lotsar dig fram. När du är redo så kan barnmorskan hjälpa dig med skydd mot graviditet och sexuellt överförbara sjukdomar. Eller bara lyssna på dig när du berättar om vad hjärtat är fullt av.

Det glömda pillret resulterade i ett jobbigt test hos barnmorskan. Men det var inte bara klamydiatestet som var positivt. Men barnmorskan stöttar i ditt val, du väljer själv- din kropp, ditt val. En avbruten, oönskad graviditet. Och en botad sexuellt överförbar infektion.

Barnmorskan finns där när du ska ta ett gynekologiskt cellprov. Och när svaret på provet visade på en cellförändring som behöver behandlas. Behandlingen kan vara jobbig och tung. Kanske gör den att du inte kan få barn på ett sådant sätt som du kanske tänkt dig?

I en kamp för att få ett barn möter du barnmorskan. Genom hormonregn och känslostormar, på en krokig väg med många uppfärdsbackar. Ett plus på stickan. Du är gravid.

Tack vare barnmorskan får du tillgång till regelbundna kontroller under graviditeten. Barnmorskan följer ditt fysiska och psykiska mående, iakttar och undersöker så att allt är normalt- åtgärdar om något avviker. Vid ultraljudet möts ni för första gången. Du och ditt barn. Och barnmorskan är där med dig och det lilla livet i din livmoder.

Lång väntan leder till en intensiv kamp. En kamp som känns som liv och död. Men som leder till liv. Genom smärta, hopplöshet och tårar. Till kraft, stryka och glädjetårar. Barnet läggs i din famn, tar och ser in i dina ögon för allra första gången.

Barnmorskan stöttar dig när brösten spänner, gör ont och känns som de ska gå sönder. Hormonerna dansar runt i hela din kropp och bråkar med dig medan tårarna trillar och lyckan är fullkomlig.

Livet går vidare. En djungel av preventivmedel ger dig huvudvärk. Men barnmorskan lotsar dig rätt. Nu har du kontroll över din kropp och bestämmer själv om du vill ha fler barn eller inte.

Det går fort när en har roligt; Livet. En ny tonårstid? Hormonerna svänger upp och ned, du är varm, kall, argsint, gråtmild, kan inte sova, brösten ömmar och magen känns stinn. Klimakteriet. Men barnmorskan ger dig råd, hjälper dig att hantera när kroppen gör uppror. Ett nytt skede. Livet rullar på.

Ålderdomen kommer härnäst. Men du är fortfarande en sexuell varelse med känslor och frågor, behov som pockar på; kroppsliga besvär eller relationsrelaterade funderingar.

Om du behöver stöd och råd så ska det finnas en barnmorska nära dig- någon som känner din kropp och som kan lyssna, stötta och pusha. Oavsett vilken ålder du är i. Genom hela livet! Det är precis det barnmorskan har kompetens för. En barnmorska under livet-Hela livet!

Grattis till alla er som haft möjligheten att nyttja en barnmorskas kunskap och kompetens! Idag hyllar vi alla barnmorskor på Internationella Barnmorskedagen! Ni är alldeles fantastiska!

Åsa Mörner, stolt legitimerad barnmorska

Varför satsa på oss som har burit vården sista året?

by

Förra veckan gick bla tidningar och radio ut med att region Örebro län kommer satsa 50 miljoner extra på löner…och de som skulle satsas på var vårdnära undersköterskor, specialistsjuksköterskor och vissa läkare…

Då frågar sig vän av ordning hur detta kommer fördelas?
Cheferna brukar säga att man ska få lön utifrån vad man bidragit med till verksamheten under året som varit. Herrejösses vad pengar vi kommer få då i år, tror jag många tänkt.

Förra året fick vi lön för vad som hänt året före och inte för covid, det sa arbetsgivaren flera gånger så vi inte skulle glömma det. Men nästa år, då räknas covid in. Blev det bättre? Kanske någon 0, procentenhet… och då för någon statlig ersättning som regionstyrelsen väljer att lägga ut på olika grupper. Eller hur är det? Kommer det bli bättre än förra året? Å vad jag hoppas!

Kan man säga att viss vårdnära personal bidrog mer eller mindre till verksamheterna under detta år som gått? Jag är inte specialistsjuksköterska själv men har ju svårt att inte se hur intensivvårdssjuksköterskorna har slitit under detta år. Kommer de bli premierade? Kommer biomedicinska analytikerna, som arbetat upp ett helt nytt flöde under året med alla tusentals analyser belönas med ett bra påslag i lönerevisionen?

Kommer röntgensjuksköterskorna, anestesisjuksköterskorna som arbetat på covid- IVA, ambulanssjuksköterskorna som hämtat svårt sjuka i hemmen, sjuksköterskorna som arbetat på covid-avdelningarna, sjuksköterskorna som flyttat till nya arbetsplatser och bytt arbetstider mm, kommer alla dom belönas med ett bra påslag på sin lön? Hoppas!

Förresten tror jag inte det skulle varit ett väldigt modigt eller kontroversiellt beslut om arbetsgivaren sagt att av alla specialistsjuksköterskor så är det IVA (och anestesi i viss mån) som satsas på i år! Allmänheten har fått upp ögonen att de är en viktig pusselbit i vården kring de som är allra svårast sjuka, och dessutom en brist på! Jag har inte velat vara i deras skor för ens en liten stund men jag beundrar att de står där och att de står kvar!

Jag önskar så att arbetsgivaren #tackarmedlön! Att de ser vad vi alla bidragit med till verksamheten under 2020, från april till april 2021!

Hälsningar från en medarbetare i RÖL , som troligen inte kommer vara en prioriterad grupp <3

En annan pandemi

by

Vi möter henne på akuten, som ett skrämt rådjur uppkrupen på en brits med en blåslagen kropp. Vi möter henne på röntgen och får rysningar när vi ser de gamla skadorna blandas med nya frakturer. Vi har henne framför oss på barnmorskemottagningen, gravid och rädd för vad som ska hända det ofödda barnet i hennes mage; Kommer han att skada barnet, när det är fött eller kanske redan nu, när det växer inne i min kropp? Eller kommer barnet kanske att förlora sin mamma eftersom barnets pappa slår ihjäl henne? Vi möter henne på gynakuten med skadat underliv , en sargad kropp och en trasig själ. Vi träffar henne på vår arbetsplats, i trapphuset, på middagsbjudningen, när vi hämtar barnen på dagis… Överallt, varje dag, hela livet.

Våldet mot kvinnor tycks vara en pandemi som aldrig försvinner.

Minnesbilderna av de utsatta kvinnorna som vi mött under våra yrkesliv etsar sig fast. Den unga kvinnan som hade med sig den ”orolige” pojkvännen när hon satt på vårdcentralen med sitt krossade näsben. Kvinnan i medelåldern som sitter framför mig på vårdcentralen och som behövde få sina sår omskötta när hon, återigen ”ramlat i trappan”. Tonårstjejen som blev rädd varje gång hennes mobil durrade till inne i väntrummet på ungdomsmottagningen.

Var tredje vecka dödas en kvinna av en man i Sverige. 39 200 misshandelsbrott och 8 690 våldtäkter mot kvinnor anmäldes under 2020.

Det är mer än en våldtäkt i timmen, dygnet runt, året om. BRÅ uppskattar att cirka 80 % av våld mot kvinnor aldrig anmäls. Mörkertalet är skrämmande. Hur många av de vi möter har utsatts för våld och hot egentligen? Och hur många av de män vi möter är det som våldtar, misshandlar och hotar kvinnor i sin närhet?

Under pandemin har våldet ökat med 30%. En av tre kvinnor i världen utsätts för fysiskt eller sexuellt våld under sitt liv. Bakom statistiken finns en människa, en kvinna med ett liv och ett namn. En annan pandemi. En pandemi av våld.

Men den pandemin talas det alldeles för tyst om och åtgärderna är tafatta och glesa. Var är strålkastarna, utredningarna och granskningarna? Var är krafttagen? Världen har (nästan) enats för att få bukt med coronaviruset. Men det virus som dödar kvinnor tycks få härja nästintill fritt. Hur länge ska vi låta pandemin fortgå? Hur länge till ska kvinnor behöva vara rädda?

De senaste tre veckorna så har fem kvinnor i Sverige blivit dödade av en manlig nuvarande eller före detta partner. Hon som var mamma, syster, dotter, väninna. Vi kan inte låta dessa kvinnor bara vara sorglig statistik eller kortvarigt mediabrus som varar i några veckor (om ens det). Dessa kvinnor har ett namn och ett människovärde och samhället borde vara skyldigt att agera. Och det är vi som är samhället.

Jag glömmer aldrig den rädda kvinnan som satt mittemot mig på barnmorskemottagningen. Jag är van vid att ge råd om preventivmedel, sex, graviditet och förlossning. Men den maktlöshet som uppfyllde mig under det här besöket är lika stark idag. Vad hände med henne? Lever hon ens idag?

Jag vill inte vara maktlös längre och jag vill inte blunda mer. Vi måste vi ta tag i den här våldspandemin en gång för alla, hedra offrena som fallit och förhindra att fler drabbas- Det är nog nu!

Åsa Mörner

Svensk vård har varit vilse länge nu, trots att det finns både karta och kompass.

by

Vi tycks kunna skrika oss hesa, blåa och halvdöda om att det inte går att byta ut rätt kompetens till lägre utbildad personal utan att riskera människors liv. Det har pågått länge nu, den här nedvärderande synen på att min kompetens kan kastas bort hur enkelt som helst, utan konsekvenser. Frågan är om vi ska ha en annan strategi för att kunna få effekt? En strategi som går ut på att få personer som tar tjänster som de egentligen inte har kompetens för, att sätta ner foten och säga tack, men nej tack; ”Jag vägrar ta en tjänst där det egentligen krävs specialistkunskap, både för min egen del eftersom jag riskerar att begå grava fel, men också för att mina medmänniskor som behöver vård förtjänar att vårdas av RÄTT kompetens“.

Handen på hjärtat- skulle du säga nej till ett arbete som egentligen kräver högre kompetens än vad du är utbildad till?

Barnmorskor ersätts av sjuksköterskor och undersköterskor på BB, gynekologiska cellprovsmottagningar och vid amningsrådgivning, trots att sjuksköterskor och undersköterskor inte har utbildning och specialistkompetens inom sexuell och reproduktiv hälsa.

Jag kan inte ens minnas när primärvården slutade att kräva att det var distriktssköterskor som sökte lediga tjänster på vårdcentralerna. Nu räcker det med ”sjuksköterska”; eller som den numera standardiserade jobbannonsen; ”Distriktssköterska/sjuksköterska sökes till….”. 

Eller på labb där det ”duger fint” med en undersköterska istället för en biomedicinsk analytiker. Ungefär som att en legitimerad biomedicinsk analytiker bara läser tre år på universitetet för att fördriva tid?

Och på mammografin kan du numera mötas av samma yrkeskategori, undersköterskor istället för en legitimerad röntgensjuksköterska som är utbildad för att arbeta säkert, tryggt och med en gedigen kunskapsbas som kvitto på att du får en rätt utförd underökning.

På Karolinska har de numera börjat anställa grundutbildade sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningarna, eftersom det är sådan ”brist” på intensivvårdssjuksköterskor. Det är väl bara att trycka på några knappar och blanda lite läkemedel ändå, va?

Det är så sjukt så jag blir galen. Det går tydligen att göra vad som helst för att försöka kringgå den verkliga orsaken till att det är svårt att anställa och bibehålla rätt professioner. Att erbjuda oss tillräckligt attraktiva villkor är tydligen svårare än att ta bilen till Månen.

Våra beslutsfattare tycks inte heller förstå vad dessa korkade beslut medför. Men vi vet.

Konsekvensen är att människor inte får rätt vård och att deras liv står på spel. Det innebär också att de som faktiskt har rätt kompetens för att arbeta på röntgen, IVA, BB eller labb får arbeta desto mer för att hålla den mindre vetande kollegan under armarna, fylla i där kompetensen brister och därigenom faktiskt tvingas arbeta ÄNNU mer. Ytterligare en anledning till att alltfler säger upp sig, vem orkar, förutom sitt eget arbete, täcka upp för kollegor som inte har rätt behörighet för att arbeta på enheten?

För att inte tala om förnedringen. Min utbildning och kunskap har degraderats och spolats ner i toaletten.  Resultatet blir såklart att ännu fler specialister, uppgivet lämnar sina arbetsplatser för att söka sig till en arbetsgivare som faktiskt värderar rätt kompetens (var är ni förresten?).

Så; ny strategi för att få bort den här befängda imbecilla ”lösningen” som numera sprider sig som ett oönskat, potentiellt dödligt virus. Vem är du som axlar en roll som du inte har kompetens för? Kan du stå för den vård, undersökning och råd du ger till människan du har framför dig? Och hur tänker du kring kollegan som får städa upp efter dig, kollegan som har rätt kompetens, till skillnad från dig?

Hur kan vi nå er och få er att förstå att ni inte ska ta dessa tjänster? Snälla, fundera ett varv till innan du tar dig an ett arbete som du saknar utbildning för. Att det ger dig spännande utmaningar är inte tillräckligt argument för att dränera vården och riskera att begå tjänstefel och skada människor.

Och till dig som söker vården eller är anhörig-våga fråga personen som undersöker, vårdar och ger dig råd om vilken kompetens hen har för sitt arbete? Du har faktiskt rätt att få trygg och säker vård!

Avslutningsvis till er beslutsfattare som inte tycks begripa vad konsekvensen blir av att ersätta rätt kompetens med fel: Vem vill du bli vårdad av- någon som kan jobbet och är utbildad för det, eller någon annan?

Det är nog nu, dags att sluta famla runt utan att veta åt vilket håll vi ska. Gör om och gör rätt, ge oss rätt villkor och sluta hitta på genvägar som bara leder in på villovägar. Svensk vård har varit vilse länge nu, trots att det finns både karta och kompass.

Åsa Mörner

Legitimerad sjuksköterska

Legitimerad barnmorska

Jag har haft covid!

by

Jag tycker jag har varit så försiktig, min bror kallade mig coronapolisen.
Men jag åkte på det läskiga viruset ändå. Vaknade med lite sträv hals, ska jag vara hemma? ”Ja det är väl bäst” och samtidigt bokade jag en testning. Åkte till teststationen med lite dåligt samvete, stackars alla som jobbar här, jag står här som en simulant, jag har väl bara lite ont halsen….

Döm om min förvåning att jag fick ett ”positivt” svar på em, dvs att jag hade detta otäcka virus, covid-19. Så det var bara att isolera sig hemma, skynda att beställa mat on-line så vi kunde få lite mat hem. Min man var tvungen att vara hemma från jobbet, och han skulle arbeta hela helgen på USÖ. Han var INTE glad… jag hade träffat 3 personer utöver honom under tiden smittspårarna uppgav som intervall. Ingen av dom var smittade som tur var men vem jag blev smittad av vet jag fortfarande inte. Över en vecka tidigare hade jag vaccinerat på Conventum, men det räknades som för länge sen. Enligt smittspåren jag pratade med så var det väldigt liten ”bubbla” jag levt i men det hjälpte ju inte! Det gör det bara väldigt tydligt att vi måste fortsätta att vara försiktiga hur vi lever.

Nu hade jag turen att jag inte blev speciellt sjuk, kände mig lite förkyld och sjukt trött i kropp och själ kan jag säga. Och faktiskt håller lite av tröttheten fortfarande i sig nu ca 4 veckor efteråt. När jag kände mig frisk försökte springa den runda jag sprang innan jag blev sjuk. Det var bara att glömma… Hälften funkade. Men det kommer fixa sig! Men en tankeställare fick jag ändå och lite rädd blev jag nog efter några dagar och skänkte ödmjukt tankar på alla de tusentals människor bara i Sverige som inte överlevt viruset. Dessutom till alla våra professioner som involverats, direkt eller indirekt av hela pandemin. Jävlar vad alla jobbat hårt!

I går var Internationella biomedicinska yrkesdagen, denna profession har verkligen visat hur viktiga de är i verksamheterna för att ställa diagnoser och provtagningar mm.

Naturligtvis har även våra övriga yrkesgrupper visat sig vara en grund för mycket av jobbet under denna pandemi. Jag hoppas arbetsgivare och politiker ”tackarmedlön”. Pratade med en IVA-ssk som uttryckte sin förhoppning att arbetsgivaren sett hur viktigt det är med en bra bemanning samt arbetsmiljö så personalen vill vara kvar i sitt yrke, och de vill bli värderade för det de bidrar med till verksamheten! Med det i bakgrunden så borde det bli en bra lönerevision i år eller???

Fungerar IVA-vården utan intensivvårdssjuksköterskor?

Roligt var även att hen lyfte fram att utan samarbetet de haft med anestesisjuksköterskorna som arbetat på covid- iva hade det” aldrig gått”. Härligt att höra att kollegor lyfter varandra mitt i allt elände <3

Jag la ut en bild 1 januari förra året på en glödande himmel och skrev att detta bådar gott. Det gjorde inte det! Jag tror inte Vårdförbundets medlemmar tycker att 2020 var ett toppenår rent yrkesmässigt. Hur blir resten av 2021????

Hälsningar en lite less Helena,
och med en önskan att alla blir vaccinerade snart så livet kan återgå till något sånär normalt snart. Men vad blir det nya normala, vet vi det? Hmm

Vi struntar i arbetsmiljön och kör på.

by

Vi får information om att spridningen av covid ökar i galopperande fart, många svårt sjuka måste vårdas på sjukhus. Personalen har gått på knäna i ett år och ska nu växla upp och jobba hårdare. Jag ser att många struntar rekommendationer som myndigheterna går ut med.
Oerhört respektlöst mot alla hårt slitande vårdarbetare som förutsätts att jobba mycket mer än 100 %

I mitt uppdrag som huvudskyddsombud pratar jag ett ental gånger om dagen med förtroendevalda om diverse arbetsmiljöproblem där covid är den direkta orsaken till medarbetare flyttas för att bemanna vården av de svårt sjuka covidpatienterna.
Arbetsmiljön för de som blir kvar i den ordinarie arbetsplatsen blir också sämre.

Som lök på laxen utarmar man hemavdelningarna på förtroendevalda vilket gör att övervakaren att arbetsmiljölagen följs inte finns på plats. Det har lett och kommer att leda till att viktiga arbetsmiljöfrågor inte lyfts och arbetas med. Det finns ett otaligt antal exempel beslut utan facklig medverkan lett till att man antingen blir sjukskriven eller säger upp sig.

Den fackliga organisationen bygger på att det finns en förtroendevald på varje arbetsplats, som har dialog med chef och arbetar för att medarbetarna ska må bra på arbetet.

Jag har jobbat en herrans massa år som sjuksköterska i lite olika roller och kan inte säga annat att det är ett fantastiskt yrke, men sista åren känns som vi på golvet kommer längre och längre ifrån besluten. En anledning är just det jag beskrivit ovan och att just samverkan med det så viktiga arbetsmiljöarbetet får en mer underordnad betydelse.

Recept för att få medarbetare att stanna kvar i vården och trivas är:

  1. Ge oss tillbaka möjlighet att påverka beslut och hur besluten ska genomföras
  2. Ta larmen om dålig arbetsmiljö på allvar
  3. Tid för återhämtning. Mina kollegor larmar om det inte blir 4 veckors semester i år heller så orkar man inte arbeta kvar
  4. Din viktigaste roll som chef borde vara att se till att dina medarbetare trivs och tycker det är kul på arbetet
  5. Löneutveckling. Varför finns det färre och färre erfarna kvar i vården?

Är det orimliga krav?
Eller är det ok att vi straffas lönemässigt för att vi arbetar patientnära?
Har regionen pengar för att behålla oss kvar i vården? Svar: Ja. Det har tillförts 50 miljoner från regeringen till RÖL för att lönesatsa på vårdnära yrken under 2021.

Har det jag skrivit med en bitter underton och många frågetecken. Ja, men det är hög tid att ta larmen från medarbetarna på allvar.

Hans Nilsson
Sjuksköterska med en herrans massa års erfarenhet
Huvudskyddsombud och avdelningsstyrelseledamot

Parkera kvasten och ställ in häxcirkeln

by

I år puttrar kitteln hemma och kvasten står parkerad hela Påsken, och förmodligen hela våren. Den tredje vågen sköljer över oss och vårdavdelningarna fylls återigen av svårt sjuka. Kvastlängds avstånd och inställd resa till Blåkulla i år också.

Men den senaste tiden har jag börjat höra uppgivna suckar blandas med himlande ögon och irriterande utrop som; ”Jag är så j-a trött på corona, jag orkar inte mer!”.

Coronatrötta. Är det dessa individer som fortfarande tycker att det är en mänsklig rättighet att åka skidor i Åre och ordna middagsbjudningar? Är det dessa personer som festar i studentkorridorerna och tar med sig hela familjen in på ICA?

Samtidigt som dessa ”coronatrötta” svenskar ignorerar faktum, att vi FORTFARANDE har en pandemi, för att de ”lessnat”, så kämpar någon för sitt liv. En annan dras med långvariga symtom och vill inget hellre än att bli som hen var innan viruset slog till. Och samtidigt som någon säger ”Skit i covid, jag är ju inte sjuk”, så sliter vårdpersonalen dag och natt för att hålla ihop både vården och sig själva. Är det några som ska vara ”coronatrötta” så är det de som arbetar i vården.

Samtidigt som vården har upplevt, och upplever, den tyngsta perioden den upplevt i modern tid, så har lönerevisionerna varit som ett slag i ansiktet för många som jobbar där. Kanske är det droppen, spiken i kistan, bägaren som rann över. Hur många kommer att lämna vården de närmaste åren? När inte ens en pandemi kan få beslutsfattare att begripa hur viktigt det är att erbjuda attraktiva villkor till undervärderade professioner i vården? För även om det kommer att ljusna avseende pandemin, i takt med att allt fler vaccineras, så finns ett snart obestigbart berg av inställda operationer och undersökningar som står och stampar och väntar på sin tur. Människor som lider av långvarig smärta och besvär, människor som fått stå tillbaka när de allra sjukaste fått gå före. Berget har blivit en hel bergskedja. Vem kommer orka jobba kvar i vården? Vem vill ens försöka?

Här kan vi snacka om coronatrött!

Jag är också trött. Trött på folk som tycker sig vara ”coronatrötta”, trots att de lever i ett av de länder i världen som har ”snällast” restriktioner”. Trött på personer som prioriterar sig själva och att fylla sitt nöjeskonto framför att skydda människor från svår sjukdom, komplikationer och död.

Det är nu vi ska hålla ihop. Hålla ihop för att stötta de som fallit offer för viruset, för de som förlorat en nära, för de som kämpar för att bli friska. Och för de som sliter för att hålla ihop vården och samhället.

Även om frustrationen och sorgen över att vi inte kan leva som vi brukar känns tung så måste vi hålla ut. Tillsammans.

När pandemin är över, för den kommer att ta slut, så kan vi festa, boka resor, och umgås tills det står oss upp i halsen. Men inte nu. I år ska vi parkera kvasten, undvika att träffa vännerna i häxcirkeln och strunta i Blåkulla helt och hållet.

Åsa Mörner, legitimerad påskhäxa (samt barnmorska och sjuksköterska)