Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Det borde inte vara så svårt

av

Förberedelserna på landets högskolor och universitet är i full gång. Studiehandledningar finputsas, lokalerna storstädas och kursmaterialet synas. Snart kommer de. Framtidens vård.

Studenterna. Lösningen på absolut HELA krisen i vården.

Åtminstone om vi ska tro på våra politiker. Universallösningen lyder: “Utbilda fler så kommer vi inte ha några vårdköer, vårdrelaterade patientskador eller ohälsosamma arbetstider!”
Hörde en siffra om att samtliga elever som går i gymnasiet skulle behöva välja en vård och omsorgsutbildning för att vi ens skulle vara i närheten av att klara av bemanningen i framtiden (P1 Morgon 180820). Som om det skulle hända?

Det krävs mycket för att klara av att utbilda sig på universitet och högskola, för att inte tala om hur mycket som krävs för att klara av yrket när du är färdigutbildad. Och det viktigaste borde väl vara att vi examinerar kompetenta professioner. Kvalitet före kvantitet. Det är dessutom dyrt, både för stat, universitet och studenten själv att lägga tid, energi och pengar på att påbörja men ej slutföra studier, eller ännu värre; påbörja sin yrkeskarriär utan att vara lämpad för yrket.

Krisen i vården kommer att finnas med oss i många år framöver, kanske tom decennier. Och ju längre tid det tar innan våra beslutsfattare kommer med realistiska förslag om hur vi kan påbörja arbetet för att uppnå trygg och säker vård där medarbetarna trivs och utvecklas, desto mer svårlöst blir det.

Självklart behöver vi utbilda. Men vi får aldrig tulla på kvalitén! God vård kräver kompetens, det är tom vetenskapligt bevisat. Och vårdkrisen består av så mycket mer än brist på personal. Innerst inne borde väl de flesta veta att det faktiskt handlar om brist på attraktiva villkor.

Steg nummer ett för att åtgärda krisen är alltså att förbättra villkor och lön. Svårare än så är det faktiskt inte.

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska och barnmorska

 

Villkor, villkor, villkor

av

I åratal har bristen på attraktiva villkor för sjuksköterskor totalignorerats, något som lett till en massiv brist på rätt kompetens i vården och därmed också allt färre vårdplatser. Hänger ni med? Det ena ledde till det andra som sedan gav det tredje. Inte så svårt att begripa, eller hur. Men någonstans finns ett enormt kunskapsglapp hos våra beslutsfattare som handlar om att inte kunna se samband överhuvudtaget. Det borde väl inte vara så svårt?

I Borås saknar var femte sjuksköterskestudent tillgång till VFU, eller ”praktikplats”. Eftersom sjuksköterskeyrket både är akademiskt och praktiskt så krävs verksamhetsförlagd utbildning, precis som på exempelvis läkar- eller sjukgymnastutbildningen. Ganska självklart. Vad som däremot inte verkar självklart är att dessa sjuksköterskestudenter måste ha en handledare, någon som faktiskt undervisar och lär ut under den verksamhetsförlagda utbildning.

Nu kommer vi till det kluriga. Eftersom villkoren för sjuksköterskor inte attraherat tillräckligt de senaste 100 åren eller nåt, så har färre lockats av att arbeta inom yrket i fråga och därmed har en sjuksköterskebrist uppstått. Och vem är det som ska handleda sjuksköterskestudenter? Legitimerade sjuksköterskor såklart!

Kanske börjar våra beslutsfattare inse att det krävs fler sjuksköterskor inom vård och omsorg. Jo det har de nog (förhoppningsvis) gjort ganska länge. Men finns det egentligen NÅGON som begriper VARFÖR det inte finns tillräckligt med sjuksköterskor? Med tanke på vilka beslut som fattats så svarar jag med ett rungande NEJ på den frågan.

Det är inte bara orimligt, utan dessutom korkat att lägga krutet på att öka intagningarna på sjuksköterskeprogrammen så länge det inte finns tillräckligt många legitimerade som kan handleda och utbilda. Villkorsfrågan måste komma först! För om den gör det så kanske vi kan locka tillbaka några av de som lämnat professionen pga just för dåliga villkor. DÅ, och först DÅ kan vi också utbilda fler.

Men det krävs inte bara antal. Det krävs kompetens och erfarenhet för att kunna handleda en blivande kollega. Är det rimligt att handledaren i princip är helt nyutbildad och fortfarande osäker i sin yrkesroll? Om vi vill bevara hög kvalité i vården, minska antalet vårdskador och fortsätta utveckla vården så måste vi ha hög standard inom utbildningens samtliga delar, i allra högsta grad den verksamhetsförlagda delen.

Det finns ingen snabblösning som går ut på att försöka ”massproducera” nya sjuksköterskor. Men om vi överhuvudtaget vill gå i rätt riktning så måste vi börja från rätt håll. Och det hållet stavas VILLKOR.

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska och barnmorska

 

Specialist javisst

av

50+ år, mer karriär bakom än framför sig.

Att göra karriär som sjuksköterska är inte alltid lätt. Ofta är drivkraften från början inte arbetsvillkor och lön, utan intresse för att möta och hjälpa människor.
Det visar sig att jobbet är betydligt mer komplext än vad man kan föreställa sig. När jag började på sjuksköterskeprogrammet var ett av antagningskraven att vara utbildad undersköterska.

Därför visste alla som började vad det innebar att utbilda sig till sjuksköterska.

Nästan hälften av utbildningen bestod av VFU. Man kände sig ändå som en nyböjare trots att man hade sin undersköterskeerfarenhet och en gedigen praktik under utbildningen, och de första åren krävde 100 % engagemang och läsa på inför nya arbetsuppgifter.

Idag är skillnaden att de flesta som börjar sjuksköterskeprogrammet har ingen tidigare vårderfarenhet och mötet med verkligheten under VFU inte överenstämmer med bilden som målas upp på universiteten.

Här har vi i vården en jätteviktig uppgift att fylla. Vi måste dels vara goda förebilder för våra studenter när det gäller själva hantverket i att jobba som sjuksköterska, men också förklara de utmaningar man kommer att ställas inför som nyutexaminerad. Jag upplever att många nya i yrket ger upp långt innan man gjort sina hundår. Det är först efter dessa som sjuksköterskeyrket blir roligt.

Om vi vänder på diskussionen, vad händer med oss som arbetat i många år och känner att det vore kul med att utmana sig själv med byta i riktning i karriären.

Bra säger arbetsgivaren, det finns en drivkraft att kompetensutveckla sig.
Fördelen med oss är att småbarnstiden är förbi. Det finns tonvis med erfarenhet. Det finns ofta kvar en nyfikenhet att lära sig något nytt.

Det är en Win Win situation för båda parter, eller hur.

Det är bara ett litet problem…… Jag som sjuksköterska med den äldre utbildningen måste komplettera med ungefär 1 års studier innan jag ens är behörig att ens söka något program till specialistsjuksköterska.
Det innebär att jag hunnit tappa sugen redan innan jag ens blivit behörig att söka. Ett helt år att komplettera upp till att bli behörig att söka specialistprogram och/eller kunna forska på fritid. Det är nästan en omöjlig ekvation att både jobba heltid och plugga samtidigt.

Lägg därtill att lönepåslaget efter utbildningen inte kommer att märkas gör att, drivkraft och motivation tappas ytterligare.

Har jag en äldre utbildning måste jag kunna tillgodogöra mig de kunskaper min utbildning inte gett mig inom ramen för specialistutbildningen. Vi är i dagsläget ganska många som inte är behöriga att söka pga att tidigare utbildning inte räknas. Har vi råd att dissa alla med “fel” behörighet i sitt CV. Jag är ju ändå legitimerad och jobbar som Sjuksköterska.

Det finns en hel del att göra när det gäller utbildnning.

Utbildning måste löna sig.

God jul

Hans Nilsson
Stolt sjuksköterska

Karriär Lön Villkor

av

  Vårdförbundet anordnade en karriärkväll för studenter och nya i yrket.

Föreläsare som Erik Westberg från Vårdförbundet i Stockholm kom och pratade om Lön, arbetsvillkor och karriärmöjligheter, och vilket stöd facket kan ge.
Sedan  berättade Ambulanssjuksköterskan Karin Hugelius vad som ledde fram till hennes disputation och om sitt arbete i katastrofområden världen över.

Kvällen avslutades med mingel. Där ställdes jobbrelaterade frågor såsom arbetstider, karriärmöjligheter och lön inom de olika specialitéerna.
Det var kvällen som inte riktigt ville ta slut med många frågor och givande diskussioner.

Det jag slås av är att de flesta kommer att byta karriärspår både en och två och kanske tre gånger under ett yrkesliv. Kraven på våra arbetsgivare kommer att förändras om man tänkt att behålla sin rutinerade personal.
Dagens studenter kan tänka sig att både byta arbetsplats och även byta arbetsort för att uppnå sina löne och karriärmål.  Kontentan blir att de arbetsgivare som erbjuder en god arbetsmiljö, hälsosamma arbetstider, möjligheter att göra karriär och lön kommer att vinna slaget om framtidens sjuksköterskor.

En brist på rutinerade ur våra professioner har börjat uppstå i flera verksamheter och det kommer på sikt bli  förödande. Vi måste precis som för våra nyanställda börja uppvärdera de med längre erfarenhet, dels för att få dem att stanna kvar och finnas som stöd och mentorer till nya men också för att bibehålla en hög patientsäkerhetsnivå. Det finns personer som kan göra karriär och ha en löneutveckling på en och samma arbetsplats. Artikel vårdfokus karriär

Lönespridningen är idag nästan obefintlig och därför ett hinder för att ha en löneutveckling över tid. Man måste kunna kompetensutveckla sig och bedriva förändringsarbete utan att behöva byta arbetsplats för att få en löneutveckling.

Hälsosamma arbetstider som gör att man orkar arbeta ett helt yrkesliv är också grundläggande, men också viktigt för att locka personer att söka och behålla våra professioner kvar i vårdyrket. Det finns forskning på området som jag anser att man ska stödja sitt schemaläggande på. Idag baseras schemaläggningen på att man har stora problem att bemanna nattjänsterna  och det får till följd att många måste jobba 3 skift. Enligt forskning ett av de sämsta alternativen.

Det finns en klar förbättringspotential i villkoren, och våra nya och äldre kollegor kommer inte acceptera dagens villkor.

Det finns många bra idéer på “golvet” så beslutsfattare ni är välkomna att lyssna på oss. Vi kan och lever i verksamheten.

Hans Nilsson
Leg. sjuksköterska/Huvudskyddsombud
Mångårig kollega med ett av de bästa yrken som finns

“Nya sjuksköterskor kan ingenting nuförtiden”

av

I dagarna fyller förväntansfulla studenter korridorer och föreläsningssalar runt om på landets universitet och högskolor. Spända och pirriga introduceras de till vad de kommande årens tillvaro kommer att fyllas med; nervösa tentor, kliniska examinationer och verksamhetsförlagd utbildning som genomförs med skräckblandad förtjusning.

Framtidens sjuksköterskor.

Mycket hopp står till dessa pigga, glada studenter. Vården fullkomligt skriker efter fler sjuksköterskor. Vårdplatser stängs på löpande band pga sjuksköterskebristen som tycks allt mer svårlöslig.

Tre år går fort. En nybakad sjuksköterska sveper in sig i arbetsgivarens klädkod, sätter fötterna i skor av den sort som tycks tåla milslånga vandringar, fäster namnskylten varsamt på bröstet:
Legitimerad sjuksköterska.

”Är jag färdig nu?”

Enligt legitimationen i alla fall. Men modern sjukvård är komplicerad och mångfacetterad. Vården utvecklas i ett rasande tempo och blir alltmer komplicerad. Inneliggande patienter på sjukhusen är svårt sjuka och i hemsjukvården bedrivs avancerad vård.

Under den tre år långa utbildningen ingår en stor del verksamhetsförlagd utbildning, ”praktik”. Men det finns ingen möjlighet i världen att få in alla olika verksamhetsområden som finns inom hälso- och sjukvården under utbildningstiden. Och dagens vård är verkligen specialiserad. Vården som bedrivs på njurmedicin är inte densamma som den på kardiologen. PM, riktlinjer, behandlingar och undersökningar skiljer sig åt beroende på vilken avdelning det handlar om. Att bli legitimerad sjuksköterska innebär inte att du har fått utbildning inom alla olika specialistområden.
Förr var vården annorlunda. Enklare kanske är ett dåligt ordval, men det går inte att jämföra avancerad hemsjukvård 2017 med hur vården bedrevs i hemmet under 70- och 80-talen. Detsamma gäller på en vårdavdelning inom slutenvården.

Den nyutbildade sjuksköterskan har fått sitt körkort. Men det betyder inte att hen har kört alla bilmärken på samtliga vägar som finns i vårt avlånga land.

”Nya sjuksköterskor kan ingenting nuförtiden” (vanligt förekommande uttalande från mindre förstående kollega).

Kanske dags att rannsaka hur mottagandet av våra nya kollegor ser ut istället? Hur strukturerad är introduktionen? Hur lång är den? Hur stor möjlighet finns att kunna fråga en äldre, erfaren kollega? (Och hur länge har den mest erfarna på avdelningen egentligen arbetat?)

Väldigt många vill bli sjuksköterskor. Inte så konstigt-det är ett fantastiskt yrke! Men det räcker inte att utbilda fler. Vi måste kunna behålla de som examineras och får anställning också. Hur tar du emot en nyutbildad kollega? Och hur mycket tid finns det egentligen för att introducera en nyutbildad sjuksköterska?

Åsa Mörner
Legitimerad sjuksköterska
Legitimerad barnmorska

Kom och köp oattraktiva villkor!

av

För att lyckas utbilda och rekrytera XXXXXX antal till vård och omsorg brukar många politiker och arbetsgivare yttra en önskan om att vi i vården ska bli lite med ”positiva”, kanske göra lite bättre ”reklam” för vården. Kan ju tyckas som ett omöjligt uppdrag om vi presenterar verkligheten som den ju faktiskt är, dvs underbemannad med överfulla avdelningar, utmattad personal och en undervärderad profession. Det är inte ett dugg svårt att sälja in yrket och professionen i sig. Men det är en helt annan femma att lura nån stackars sate att villkoren för yrket är toppen. Och det räcker ju inte att utbilda sig till sjuksköterska eller barnmorska, man måste ju faktiskt bli anställd någonstans.

Nyligen besökte jag en vårdavdelning på ett av länets sjukhus. Det är en tungt belastad enhet med stor brist på bemanning och ett ohanterligt antal patienter. Ingen direkt ljusning ses för tillfället och under ytan kokar det av oro, irritation och uppgivenhet. Inne i ett av hörnen i personalens fikarum sitter några sjusköterskestudenter och hämtar andan efter dagens intryck. Vad tänker de när de hör om hur hopplöst allt verkar?

”Vi hör det här överallt, vilket ställe vi än är på”, förklarar en av studenterna. Det är alltså inte den här avdelningen som är ”extra bitter”; verkligen ser ut så var än studenterna har sin kliniska placering. Hur påverkar det dem, vetskapen om vad som väntar dem?

De studenter jag har mött har en positiv anda och ser fram emot sin nya karriär. Men forskning visar att många upplever svår stress under studieperioden. Under det första yrkesåret är det så många som var tredje sjuksköterska som uppvisar tydliga tecken på utbrändhet. Risken för sjukskrivning är stor, visar forskningen. En av anledningarna uppges vara kraven i yrket, ohälsosamma scheman och låg lön samt att det saknas tillräcklig introduktion och handledning.

Ett år efter examen vill ungefär 10 % av de nya sjuksköterskorna lämna yrket helt. Efter fem år är det så många som 20 % som överväger att kasta in handduken. Och hur många är det egentligen som inte orkar arbeta heltid, trots att de är unga och friska?

Det finns välfungerande enheter som kan användas som goda exempel om hur man faktiskt borde arbeta för att kunna åstadkomma en förändring åt rätt håll. Men merparten av vårdens verksamheter ser inte alls ut som ett skinande, inbjudande alster från en hipp reklambyrå: ”Kom och jobba hos oss, allt är perfekt här!”

Anledningarna till att det är svårt att rekrytera och bibehålla personal inom vård och omsorg handlar inte om att yrket i sig brister eller är oattraktivt. Det handlar om otillräckligt attraktiva villkor. Och villkoren står våra arbetsgivare för. När ska arbetsgivaren börja göra ”reklam” för tillräckligt attraktiva villkor?

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska
Leg barnmorska

Röntgensjuksköterskan- en livsviktig profession i vården

av

RöntgenVarför blir man egentligen röntgensjuksköterska? Därför att det är ett fantastiskt yrke som kombinerar omvårdnad av människor med högteknologiskt kunnande och arbetsuppgifter som är i konstant utveckling! Röntgensjuksköterskan bidrar med både teknisk skicklighet och varmt omhändertagande av patienter i utsatta lägen. Yrket bidrar till att rätt diagnos och behandling ges och räddar liv!

Men många i vårt samhälle vet inte ens vad yrket är och vad som faktiskt krävs för att bli legitimerad röntgensjuksköterska. Det kanske till och med är så att många som arbetar inom vården inte heller vet vilken kompetens professionen har och hur de bidrar till en god och säker vård.

Media dränks av rapporter, insändare, dokumentärer och artiklar om sjuksköterskor. Och barnmorskor. Men röntgensjuksköterskor kan upplevas som en osynlig profession, några som bara finns där och knotar på. Det vill vi ändra på!

Mycket snack om specialistutbildade sjuksköterskor, men nu är det dags att lobba för röntgen! Den tekniska utvecklingen stormar fram i ljusets hastighet och allt högre krav läggs på röntgensjuksköterskans kunnande och profession. Nu är det dags för en specialistutbildning även för röntgensjuksköterskor:

• Införande av en reglerad specialistutbildning på avancerad nivå
• Huvudområdet är radiografi med en öppen inriktning
• En skyddad specialistbeteckning
• Du som student vet vilken status utbildningen har
• Akademisk specialisttjänstgöring ska införas i verksamheten

Om vården ska utvecklas och bedrivas säkert måste alla professioner involveras. Nu är det dags för alla röntgensjuksköterskor att kliva fram i rampljuset!

 

Åsa Mörner
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

 

Är du legitimerad röntgensjuksköterska eller studerar du till yrket? Vi vill gärna att du beskriver hur din yrkesdag ser ut, varför du valt att utbilda dig till just röntgensjuksköterska och hur du ser på yrkets utveckling. Hör av dig till oss så sprider vi budskapet om den livsviktiga röntgensjuksköterskan! Hör av dig till info.orebro@vardforbundet.se

Recept för att locka 180 000 till vårdyrken

av

Igår kom Vårdförbundets studentorganisation med en resultatrapport av den enkätundersökning som de gjort bland studenter som går sista terminen på sin utbildning. Undersökningen syftar till att få aktuell kunskap om hur studenterna upplever kvaliteten på den verksamhetsförlagda delen av utbildningen (VFUn).

De har också sammanställt en VFU-ranking för att lyfta de lärosäten som ger särskilt bra VFU, men också för att sporra de lärosäten som behöver förbättra sig.

Örebro Universitet hamnar på plats 18 av 25. Det vill säga på den undre halvan och borde alltså ses som ett lärosäte som behöver spotta upp sig. Men är det bara Universitet som behöver tänka till? Nej, även vår regions alla arbetsgivare behöver fundera över hur de kan bidra till att förbättra VFUn. Var 4:e student överväger nämligen att byta yrke efter någon av sina VFU-placeringar. Var fjärde! En av fyra.

Orsaken till att var fjärde student funderar på att byta yrke är, enligt undersökningen, dålig arbetsmiljö och hög stress på arbetsplatserna. Detta i kombination med att 34 % av undersökningens svarande beskriver att tiden för reflektion tillsammans med sin handledare väsentligt kan förbättras gör att studenterna funderar på om våra yrken verkligen är värda att satsa på. Och arbetsmiljön och stressen och tiden för reflektion tillsammans med sin handledare är inte Universitetets fel. Där har arbetsgivarna en stor del att fundera över.

Enligt SKL (Sveriges kommuner och landsting) behöver cirka 180 000 personer rekryteras till vård- och omsorgssektorn fram till 2019.

Om vi säger att var fjärde student gör verklighet av sina överväganden att byta yrke redan under den verksamhetsförlagda utbildningen behöver det alltså i runda slängar utbildas cirka fyra gånger fler för att motverka svinnet.

Det är 720 000.

Nu säger du säkert att ”sådär kan du inte räkna, det blir ju missvisande, de överväger ju bara att sluta, de kanske inte ens gör det till slut”. Och ja, det är ett bra argument. Men det är ändå en siffra som får det att hissnar. 720 000.

I Sverige utbildas det cirka 4 200 sjuksköterskor, 400 biomedicinska analytiker och ungefär lika många röntgensjuksköterskor varje år. Det är 50 000 på tio år. Därtill kommer såklart också andra yrken så som läkare och undersköterskor bland andra. Men vi kommer alltså inte ens nära SKLs egna uppskattningar om 180 000 fram till 2019.

Vårdförbundets förslag är istället att arbetsgivarna förbättrar villkoren (nattarbetstid, tid för återhämtning och lön) för sina anställda. På så vis kommer fler att stanna inom, samt återvända till, hälso- och sjukvården och då kommer arbetsmiljön förbättras och det kommer i sin tur göra att studenternas upplevelser av dålig arbetsmiljö, ökad stress på arbetsplatserna och den minskade tiden för reflektion tillsammans med sin handledare att förbättras.

En win-win situation för alla inblandade.

Vill du läsa hela Vårdförbundet students rapport så finns det mer att läsa här

 

Marcus Folkö Müntzing

Förtroendevald styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

Professionell klagan

av

Ibland (läs: ofta) så händer det att människor blir lite irriterade (läs: jävligt uppretade) över att till exempel sjuksköterskor och barnmorskor och annat löst folk som arbetar inom sjukvården ”talar ut” (läs: rapporterar uppenbara problem som allmänhet och beslutsfattare BÖR få kännedom om) angående vilka brister det finns inom vård och omsorg, hur det påverkar patienternas säkerhet och hur villkoren på arbetsplatserna bidrar till att många anställda inom vården känner att de inte orkar längre. Raden av gnölande professioner ringlar sig allt längre med artiklar, debatter och olika inlägg på sociala medier om ditten (läs: ickefungerande vård) och datten (läs: ett utdöende släkte av en hel yrkesprofession). Som en kö längs Klagomuren ungefär. Allt för att få beklaga sig över något som man egentligen får skylla sig själv för?

Man kan ju faktiskt fråga sig varför någon vid sitt sinnes fulla bruk väljer att utbilda sig till typ sjuksköterska eller barnmorska idag. Om man tänker sig att lönen stagnerar efter ett par tusenlappar, möjligheten till att söka ledigt minimeras för varje år som går, det etiska samvetet gnager hål i själen och att fler och fler av kollegorna väljer att kasta in handduken och ta jobb i närmaste grannlandet istället. Eller på ICA.

Så; varför finns det fortfarande människor som arbetar med vård? Och varför i hela friden väljer man att gå en vårdrelaterad utbildning på universitetet? Borde man inte blivit avskräckt av alla varningar om brister, stress och utbrändhet och satsa på, säg marknadsföring eller maskinteknik istället….

Det är ju just det. Att söka sig till 3 till 5 -åriga högskoleutbildningar inom vård och omsorg är inget kall. Men det ligger en djupt rotad humanism bakom valet, en tanke om att få arbeta med att hjälpa medmänniskor att må bättre och hålla sig friska som oftast präglar de personer som väljer en vårdprofession. Vi som söker oss till just sådana yrken är dessutom ofta plikttrogna och lojala samt känner ett stort ansvarstagande. Vi vill inte ge upp för att det är motvind. Inte ens när det blåser storm. Och vi ser det som vår skyldighet att delge det svenska folket om hur det egentligen ser ut på vårdcentralen, akutmottagningen eller på beroendeenheten.  En slags “professionell klagan”. För ni kommer inte se det i första taget eftersom vi gör allt för att sätta dig som patient eller anhörig i centrum. Vore det bättre om ingen faktiskt ville arbeta inom vård och omsorg? Eller är det bättre att de som gör det håller käft om vilka brister och fel som finns?

17096832777_85e80009e9_oMen visst vill du väl veta om hur verksamheten fungerar? Det är ju din privata investering vi talar om i och med att just dina skattepengar går till att finansiera vår svenska välfärd. Du vill väl ha aktieutdelning i form av tillgänglig vård och rätt behandling samtidigt som du vill få rapport om vad som funkar och vad som inte funkar. Du vill bevaka din investering helt enkelt.

Vi klagar inte för att få medlidande eller sympatigråt. Vi klagar för att vi vill att du som finansiär ska veta vilken valuta du får för dina investeringar, dvs trygg och säker vård. Och för att vi vill få en förändring.

 

“Bakom varje klagomål finns ett önskemål”

-Ben Furman

 

 

/Åsa Mörner

….. som inte planerar att sluta “klaga” förrän det sker en förändring

 

Det moderna facket- utan blod, fanor och kampsånger

av

The_hand_that_will_rule_the_worldFacket. Fackförening. Facklig kamp. Vi mot dem.
Kriget mellan arbetsgivaren och arbetstagaren; den utsugande direktören som fjättrar sina stackars utslitna arbetare och vägrar ge dem anständiga villkor.

Nej det speglar inte nutidens organisation och det är inte modern tids innebörd av ett fackförbund. Facket har stigmatiserats och färgats rött, på grund av ett historiskt skede då fackföreningen hade en tydlig partipolitisk förankring. Det finns fortfarande fackförbund som har det, men att vara medlem i ett fackförbund betyder inte att du sympatiserar med vare sig höger eller vänster, nord eller syd. Det handlar inte om att skapa motsättningar som garanterar en storstrejk; inte heller om en strid mellan ”det onda” och ”det goda”.

Ditt fackförbund arbetar för att skapa bättre förutsättningar för ett hållbart yrkesliv och för en dräglig tillvaro när du avslutar din anställning, vare sig det handlar om en uppsägning eller pension. Och alla kan hamna i trubbel; kanske har du begått ett tjänstefel eller så är det någon som åtminstone påstår det? Ditt fackförbund finns som ett stöd och kan erbjuda juridisk profession om det behövs. Är du sjukskriven en längre tid och känner dig ensam på alla evighetslånga möten med din chef och försäkringskassan så kan någon från ditt fackförbund fungera som ett stöd och som ett par extra öron och kanske förstärka din röst i en stund då du känner dig svag.

Ditt fackförbund arbetar för att ge dig bättre villkor. Ibland kan det tyckas som att det tar alltför lång tid-varför har jag inte högre lön och varför ser mina arbetstider ut som de gör? Men stenen urholkas långsamt. Det gäller bara att inte ge upp. Och det gör vi inte.

Kriget mellan arbetsgivare och arbetstagare är slut, om det någonsin ens existerat. Vi arbetar för att villkoren ska bli bättre och erbjuder dig stöd genom vår kunskap och närvaro. Det gynnar båda parter; både chef och anställd, om de anställda trivs med sitt arbete, har en schysst arbetsmiljö och goda anställningsförmåner.  Det handlar inte om motsättningar, utan om att påverka och visa på hur fördelarna har effekt. Det är enklare att sträva efter samma mål om vi är många än att varje enskild ska driva sin egen agenda.

Du behöver inte tillhöra en viss partifärg eller ens vara intresserad av partipolitik. Du kanske till och med är chef? Eller student? Oavsett så är du välkommen som medlem hos oss; vårdens största fackförbund. Dessutom är vi en demokratisk förening som du har möjlighet att påverka. Hur vill du driva vår organisation?

Häng med! Tillsammans kan vi göra skillnad! För alla parter!

 

Åsa Mörner
Förtroendevald styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro