Sommar, sol och barnmorskekris. Som ett kliande myggbett, en slingrande huggorm längs benen eller en fästinginvasion i trädgården. Vissa delar av sommaren är inte lika härliga som bad, hängmatta och semester. Och det där med semester…Varje år står arbetsgivare runt om landet, kliar sig i huvudet och tycks lika förvånade varje år. VARJE ÅR!

”Herregud, ska de ha semester…nu igen?!”

På Universitetssjukhuset i Örebro fattas det 25 barnmorskor för att täcka de tomma arbetspass som skvalpat runt sedan flera månader tillbaka.  I Malmö har lika många barnmorskor sagt upp sig på kort tid och det fattas barnmorskor till 1900 förlossningar. I Västerbotten tvingas Lycksele BB att stänga under tre veckor i sommar eftersom det är brist på anställda barnmorskor. Fast det är inte stängt hävdar ledningen. Men du kan inte föda barn där utan får resa sisådär 40 mil för att få föda med stöd av en barnmorska. Ändå är det aldrig någon fara för de födande eller de väntade barnen.

 Arbetsgivaren är ju trygg med att den befintliga personalstyrkan, som är utmattad sedan länge, ska täcka upp för de brister som varit i flera år. Sälja semesterveckor, arbeta övertid och fullständigt vända ut och in på sig själva.

Ingen vet hur den här sommaren kommer att bli. Kommer någon att skadas, inte få den vård som hen behöver? Kommer amningen att fungera, finns det stöd om den inte gör det? Finns det plats till de födande eller tvingas de föda i en skrubb eller resa flera mil till nästa förlossningsklinik?

Kommer någon att dö?

Inte om du frågar de högst beslutsfattande i alla fall. Enligt våra förtroendevalda politiker så är det aldrig någon fara och alla får den vård de behöver. Precis som arbetsgivare hävdar så har det uppenbarligen ingen betydelse om det fattas 1, 14 eller 64 barnmorskor enligt de folkvalda.

Är det bara vi barnmorskor som är oroliga i onödan? Har inte vår kunskap, erfarenhet och legitimationsansvar någon betydelse?

Och det är inte bara i förlossningsvården som det är kris. Nej, födandet avstannar inte under sommarmånaderna. Men det gör heller inte behovet av graviditetsvård, preventivmedelsrådgivning eller tillgång till en abort. Behovet av barnmorskors kompetens är inte lägre under juni- juli och augusti. Men utifrån de förutsättningar som vi har i dagens kvinnovård så kan vi inte ens bedriva säker vård en vanlig vardag i november eller april. Och definitivt inte erbjuda en god arbetmiljö till barnmorskorna.

Jag är så otroligt trött på den här repiga skivan som hakat upp sig i en oändlighet. Som en utjatad låt om sommar. Vi vet att det går att lösa krisen i vården. Vi har faktiskt ett recept, som i och för sig omfattar flera olika mediciner och behandlingar, men som faktiskt kan bota den långdragna sjukdom som svensk hälso- och sjukvård lidit av alltför länge nu. Det är ingen kronisk åkomma!  

Vi vill inte längre höra att det inte finns några barnmorskor att anställa. Det gör det visst! Men många barnmorskor har lämnat yrket och vården helt och hållet pga de orimliga villkor som (fortfarande!!!) erbjuds. Och nära 60 % av alla barnmorskor arbetar deltid. Om vi kunde locka tillbaka de barnmorskor som gått ner i arbetstid för att orka hålla huvudet ovanför vattenytan så skulle vi få över 800 fler barnmorskor i tjänst! Sedan plussar vi på de som lämnat professionen och vården. Det blir en skaplig siffra i förhållande till att det endast finns totalt drygt 8000 barnmorskor i Sverige.

Men det är inte morötter ni ska locka med. Det är schyssta arbetsvillkor.