Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Grattis alla sjuksköterskor på internationella sjuksköterskedagen

by Leave a Comment

Idag firar vi internationella sjuksköterskedagen med 4 stycken sjuksköterskor som förtjänar extra uppmärksamhet.
Se nedan vem VF Örebro valt att uppmärksamma och motiveringen

Lina Adolfsson Specialistsjuksköterska
Akutmottagningen USÖ
Lina bidrar till en god stämning “på golvet” trots att läget varit och fortsatt är mycket ansträngt på akutmottagningen. Lina har alltid ett leende på läpparna och sprider en positiv anda även när det är som tuffast. Hon är väl värd att bli uppmärksammad och få uppskattning för allt hon gör för sina kollegor på akuten både som ledningssjuksköterska, kollega och förtroendevald/skyddsombud.
Nominerad av Carolina Classon

Ellenor Eriksson Specialistsjuksköterska IVA USÖ
Ellenor är en fantastisk intensivvårdssjuksköterska! Det är en person som i denna pandemi stöttar alla sina kollegor och alltid kollar en extra gång så man mår bra. Hon tar sig tid och engagerar sig för sina patienter och även för anhöriga så de känner sig trygga. Med Ellenor som kollega får man alltid sättning och pepp. Hon skojar och man får alltid ett leende på läpparna. I alla tuffa beslut och förutsättningar som är nu är hon en av dom som alltid nämner något positivt i det hela. Hon förtjänar verkligen att uppmärksammas för sitt stora engagemang på jobbet.
Nominerad av Frida Larsson

Ann-Christin Norberg Leg. Sjuksköterska avd 82 USÖ
Ann-Christin är en underbar kollega som finns alltid när man behöver henne. Har många års erfarenhet som sjuksköterska och delar med sig av sin kunskap. Alltid redo att hjälpa till och svara på frågor. En toppen bra mentor och ledningssjuksköterka. Gör alltid ett exemplariskt jobb och ställer upp när hon behövs. Bra bemötande gentemot patienter och kollegor. Avdelningen skulle aldrig klara sig utan henne. Hon är en pärla.
Nominerad av Regina Persson

Maria Johansson Leg. Sjuksköterska avd 93 USÖ
Efter mååånga år i yrket så är hon fortfarande patienternas kämpe. Hon *besitter stor kompetens, erfarenhet och empati *har alltid tid att lyssna *är hjälpsam *en solstråle *har blivit en fantastisk kollega och vän.
Nominerad av Helena Kristoffersson

Vårdförbundet avdelning Örebro gratulerar de ovanstående nominerade och alla andra kollegor som kämpar i vardagen

Fackligt arbete är oftast ingen quick-fix. Men ibland går det fort.

by Leave a Comment

Vårdförbundets förtroendevalda tillika skyddsombud kämpar för våra yrkesgruppers villkor varje dag, året runt. Det är inte alltid ett tacksamt arbete. Vissa frågor kan man få kämpa med i flera år innan det händer något men under pandemin har vissa delar i framför allt skyddsarbetet gett utdelning nästan direkt.

Exempelvis så har Vårdförbundets skyddsombud lagt skyddsstopp på att gravida ifrån vecka 20 inte ska arbeta i patientnära vård, när man inte vet om patienterna har covid-19. Bakgrunden är Socialstyrelsens analys som visar på att covid-19 smittade gravida från vecka 22 och framåt riskerar att föda för tidigt.  Arbetsmiljöverket gick på skyddsombudens linje och det har lett till att flera arbetsgivare, bland annat Region Örebro län, omplacerar sina gravida medarbetare till administrativa tjänster.

Ett annat av Vårdförbundets skyddsombud gjorde en så kallad 66a anmälan om att de munskydd som används i äldreomsorgen inte skyddar de som vårdar patienter med covid-19. Munskydden hindrar partiklar som finns i utandningsluften. De skyddar alltså inte bäraren, utan snarare den som vårdas. Andningsskydd har ett filterskydd som gör att bäraren skyddas mot skadliga ämnen och partiklar. Detta skyddsombuds engagemang har lett till att flera smittskydd rekommenderar andningsskydd i stället för munskydd vid patientnära vård av misstänkt eller bekräftad covid-19 smittade, bland annat smittskydd i Örebro län.

Förtroendevalda i Örebro kommun har drivit frågan om AST (Akademisk specialisttjänstgöring) eller betald vidareutbildning för sjuksköterskor i många år.

Nu kan jag säga GRATTIS till oss!

För äntligen har Vårdförbundet fått med sig arbetsgivaren i frågan och vi är nu 12 personer som ska få läsa till specialistsjuksköterska med full lön. Troligtvis är det här ett erbjudande som kommer att löpa på flera år och förhoppningsvis kommer arbetsgivaren skriva ett kollektivavtal med Vårdförbundet om AST eller utbildningstjänst. 

Det här är bara ett axplock av fackliga segrar. Alla ni Vårdförbundets förtroendevalda/skyddsombud gör ett jätteviktigt jobb som inte alltid syns eller uppmärksammas men den här pandemin har verkligen belyst hur viktig rollen är när vården ställs på stora prövningar, flexibilitet och behov av snabba beslut. Så ett stort tack till er som vågar och orkar engagera er utifrån era förutsättningar. Och ni andra som inte är förtroendevalda/skyddsombud ni kan alltid backa erat lokala skyddsombud.

Vid tangenterna Nadya Lehto

Leg. sjuksköterska

Huvudskyddsombud och regionaltskyddsombud

Vårdförbundet avdelning Örebro

Barnmorska genom hela livet

by Leave a Comment

När du tar ditt första andetag är du omfamnad av en barnmorskas händer. Barnmorskan är den första du möter, tillsammans med den eller de som är dina föräldrar/förälder. Barnmorskan har kunskap i neonatologi och anknytning och ser till så att du får den bästa starten, utifrån dina förutsättningar.

När du växer upp förändras din kropp och ditt sinne. Många tankar fyller ditt huvud; är jag kär, vem är jag, är jag normal, måste jag gå med på det här? På Ungdomsmottagningen och i skolan kan du få möta barnmorskan igen. Barnmorskan finns där som ett stöd och ett bollplank, som någon som lotsar dig fram. När du är redo så kan barnmorskan hjälpa dig med skydd mot graviditet och sexuellt överförbara sjukdomar. Eller bara lyssna på dig när du berättar om vad hjärtat är fullt av.

Det glömda pillret resulterade i ett jobbigt test hos barnmorskan. Men det var inte bara klamydiatestet som var positivt. Men barnmorskan stöttar i ditt val, du väljer själv- din kropp, ditt val. En avbruten, oönskad graviditet. Och en botad sexuellt överförbar infektion.

Barnmorskan finns där när du ska ta ett gynekologiskt cellprov. Och när svaret på provet visade på en cellförändring som behöver behandlas. Behandlingen kan vara jobbig och tung. Kanske gör den att du inte kan få barn på ett sådant sätt som du kanske tänkt dig?

I en kamp för att få ett barn möter du barnmorskan. Genom hormonregn och känslostormar, på en krokig väg med många uppfärdsbackar. Ett plus på stickan. Du är gravid.

Tack vare barnmorskan får du tillgång till regelbundna kontroller under graviditeten. Barnmorskan följer ditt fysiska och psykiska mående, iakttar och undersöker så att allt är normalt- åtgärdar om något avviker. Vid ultraljudet möts ni för första gången. Du och ditt barn. Och barnmorskan är där med dig och det lilla livet i din livmoder.

Lång väntan leder till en intensiv kamp. En kamp som känns som liv och död. Men som leder till liv. Genom smärta, hopplöshet och tårar. Till kraft, stryka och glädjetårar. Barnet läggs i din famn, tar och ser in i dina ögon för allra första gången.

Barnmorskan stöttar dig när brösten spänner, gör ont och känns som de ska gå sönder. Hormonerna dansar runt i hela din kropp och bråkar med dig medan tårarna trillar och lyckan är fullkomlig.

Livet går vidare. En djungel av preventivmedel ger dig huvudvärk. Men barnmorskan lotsar dig rätt. Nu har du kontroll över din kropp och bestämmer själv om du vill ha fler barn eller inte.

Det går fort när en har roligt; Livet. En ny tonårstid? Hormonerna svänger upp och ned, du är varm, kall, argsint, gråtmild, kan inte sova, brösten ömmar och magen känns stinn. Klimakteriet. Men barnmorskan ger dig råd, hjälper dig att hantera när kroppen gör uppror. Ett nytt skede. Livet rullar på.

Ålderdomen kommer härnäst. Men du är fortfarande en sexuell varelse med känslor och frågor, behov som pockar på; kroppsliga besvär eller relationsrelaterade funderingar.

Om du behöver stöd och råd så ska det finnas en barnmorska nära dig- någon som känner din kropp och som kan lyssna, stötta och pusha. Oavsett vilken ålder du är i. Genom hela livet! Det är precis det barnmorskan har kompetens för. En barnmorska under livet-Hela livet!

Grattis till alla er som haft möjligheten att nyttja en barnmorskas kunskap och kompetens! Idag hyllar vi alla barnmorskor på Internationella Barnmorskedagen! Ni är alldeles fantastiska!

Åsa Mörner, stolt legitimerad barnmorska

En annan pandemi

by Leave a Comment

Vi möter henne på akuten, som ett skrämt rådjur uppkrupen på en brits med en blåslagen kropp. Vi möter henne på röntgen och får rysningar när vi ser de gamla skadorna blandas med nya frakturer. Vi har henne framför oss på barnmorskemottagningen, gravid och rädd för vad som ska hända det ofödda barnet i hennes mage; Kommer han att skada barnet, när det är fött eller kanske redan nu, när det växer inne i min kropp? Eller kommer barnet kanske att förlora sin mamma eftersom barnets pappa slår ihjäl henne? Vi möter henne på gynakuten med skadat underliv , en sargad kropp och en trasig själ. Vi träffar henne på vår arbetsplats, i trapphuset, på middagsbjudningen, när vi hämtar barnen på dagis… Överallt, varje dag, hela livet.

Våldet mot kvinnor tycks vara en pandemi som aldrig försvinner.

Minnesbilderna av de utsatta kvinnorna som vi mött under våra yrkesliv etsar sig fast. Den unga kvinnan som hade med sig den ”orolige” pojkvännen när hon satt på vårdcentralen med sitt krossade näsben. Kvinnan i medelåldern som sitter framför mig på vårdcentralen och som behövde få sina sår omskötta när hon, återigen ”ramlat i trappan”. Tonårstjejen som blev rädd varje gång hennes mobil durrade till inne i väntrummet på ungdomsmottagningen.

Var tredje vecka dödas en kvinna av en man i Sverige. 39 200 misshandelsbrott och 8 690 våldtäkter mot kvinnor anmäldes under 2020.

Det är mer än en våldtäkt i timmen, dygnet runt, året om. BRÅ uppskattar att cirka 80 % av våld mot kvinnor aldrig anmäls. Mörkertalet är skrämmande. Hur många av de vi möter har utsatts för våld och hot egentligen? Och hur många av de män vi möter är det som våldtar, misshandlar och hotar kvinnor i sin närhet?

Under pandemin har våldet ökat med 30%. En av tre kvinnor i världen utsätts för fysiskt eller sexuellt våld under sitt liv. Bakom statistiken finns en människa, en kvinna med ett liv och ett namn. En annan pandemi. En pandemi av våld.

Men den pandemin talas det alldeles för tyst om och åtgärderna är tafatta och glesa. Var är strålkastarna, utredningarna och granskningarna? Var är krafttagen? Världen har (nästan) enats för att få bukt med coronaviruset. Men det virus som dödar kvinnor tycks få härja nästintill fritt. Hur länge ska vi låta pandemin fortgå? Hur länge till ska kvinnor behöva vara rädda?

De senaste tre veckorna så har fem kvinnor i Sverige blivit dödade av en manlig nuvarande eller före detta partner. Hon som var mamma, syster, dotter, väninna. Vi kan inte låta dessa kvinnor bara vara sorglig statistik eller kortvarigt mediabrus som varar i några veckor (om ens det). Dessa kvinnor har ett namn och ett människovärde och samhället borde vara skyldigt att agera. Och det är vi som är samhället.

Jag glömmer aldrig den rädda kvinnan som satt mittemot mig på barnmorskemottagningen. Jag är van vid att ge råd om preventivmedel, sex, graviditet och förlossning. Men den maktlöshet som uppfyllde mig under det här besöket är lika stark idag. Vad hände med henne? Lever hon ens idag?

Jag vill inte vara maktlös längre och jag vill inte blunda mer. Vi måste vi ta tag i den här våldspandemin en gång för alla, hedra offrena som fallit och förhindra att fler drabbas- Det är nog nu!

Åsa Mörner

Svensk vård har varit vilse länge nu, trots att det finns både karta och kompass.

by Leave a Comment

Vi tycks kunna skrika oss hesa, blåa och halvdöda om att det inte går att byta ut rätt kompetens till lägre utbildad personal utan att riskera människors liv. Det har pågått länge nu, den här nedvärderande synen på att min kompetens kan kastas bort hur enkelt som helst, utan konsekvenser. Frågan är om vi ska ha en annan strategi för att kunna få effekt? En strategi som går ut på att få personer som tar tjänster som de egentligen inte har kompetens för, att sätta ner foten och säga tack, men nej tack; ”Jag vägrar ta en tjänst där det egentligen krävs specialistkunskap, både för min egen del eftersom jag riskerar att begå grava fel, men också för att mina medmänniskor som behöver vård förtjänar att vårdas av RÄTT kompetens“.

Handen på hjärtat- skulle du säga nej till ett arbete som egentligen kräver högre kompetens än vad du är utbildad till?

Barnmorskor ersätts av sjuksköterskor och undersköterskor på BB, gynekologiska cellprovsmottagningar och vid amningsrådgivning, trots att sjuksköterskor och undersköterskor inte har utbildning och specialistkompetens inom sexuell och reproduktiv hälsa.

Jag kan inte ens minnas när primärvården slutade att kräva att det var distriktssköterskor som sökte lediga tjänster på vårdcentralerna. Nu räcker det med ”sjuksköterska”; eller som den numera standardiserade jobbannonsen; ”Distriktssköterska/sjuksköterska sökes till….”. 

Eller på labb där det ”duger fint” med en undersköterska istället för en biomedicinsk analytiker. Ungefär som att en legitimerad biomedicinsk analytiker bara läser tre år på universitetet för att fördriva tid?

Och på mammografin kan du numera mötas av samma yrkeskategori, undersköterskor istället för en legitimerad röntgensjuksköterska som är utbildad för att arbeta säkert, tryggt och med en gedigen kunskapsbas som kvitto på att du får en rätt utförd underökning.

På Karolinska har de numera börjat anställa grundutbildade sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningarna, eftersom det är sådan ”brist” på intensivvårdssjuksköterskor. Det är väl bara att trycka på några knappar och blanda lite läkemedel ändå, va?

Det är så sjukt så jag blir galen. Det går tydligen att göra vad som helst för att försöka kringgå den verkliga orsaken till att det är svårt att anställa och bibehålla rätt professioner. Att erbjuda oss tillräckligt attraktiva villkor är tydligen svårare än att ta bilen till Månen.

Våra beslutsfattare tycks inte heller förstå vad dessa korkade beslut medför. Men vi vet.

Konsekvensen är att människor inte får rätt vård och att deras liv står på spel. Det innebär också att de som faktiskt har rätt kompetens för att arbeta på röntgen, IVA, BB eller labb får arbeta desto mer för att hålla den mindre vetande kollegan under armarna, fylla i där kompetensen brister och därigenom faktiskt tvingas arbeta ÄNNU mer. Ytterligare en anledning till att alltfler säger upp sig, vem orkar, förutom sitt eget arbete, täcka upp för kollegor som inte har rätt behörighet för att arbeta på enheten?

För att inte tala om förnedringen. Min utbildning och kunskap har degraderats och spolats ner i toaletten.  Resultatet blir såklart att ännu fler specialister, uppgivet lämnar sina arbetsplatser för att söka sig till en arbetsgivare som faktiskt värderar rätt kompetens (var är ni förresten?).

Så; ny strategi för att få bort den här befängda imbecilla ”lösningen” som numera sprider sig som ett oönskat, potentiellt dödligt virus. Vem är du som axlar en roll som du inte har kompetens för? Kan du stå för den vård, undersökning och råd du ger till människan du har framför dig? Och hur tänker du kring kollegan som får städa upp efter dig, kollegan som har rätt kompetens, till skillnad från dig?

Hur kan vi nå er och få er att förstå att ni inte ska ta dessa tjänster? Snälla, fundera ett varv till innan du tar dig an ett arbete som du saknar utbildning för. Att det ger dig spännande utmaningar är inte tillräckligt argument för att dränera vården och riskera att begå tjänstefel och skada människor.

Och till dig som söker vården eller är anhörig-våga fråga personen som undersöker, vårdar och ger dig råd om vilken kompetens hen har för sitt arbete? Du har faktiskt rätt att få trygg och säker vård!

Avslutningsvis till er beslutsfattare som inte tycks begripa vad konsekvensen blir av att ersätta rätt kompetens med fel: Vem vill du bli vårdad av- någon som kan jobbet och är utbildad för det, eller någon annan?

Det är nog nu, dags att sluta famla runt utan att veta åt vilket håll vi ska. Gör om och gör rätt, ge oss rätt villkor och sluta hitta på genvägar som bara leder in på villovägar. Svensk vård har varit vilse länge nu, trots att det finns både karta och kompass.

Åsa Mörner

Legitimerad sjuksköterska

Legitimerad barnmorska

Vi struntar i arbetsmiljön och kör på.

by 1 Comment

Vi får information om att spridningen av covid ökar i galopperande fart, många svårt sjuka måste vårdas på sjukhus. Personalen har gått på knäna i ett år och ska nu växla upp och jobba hårdare. Jag ser att många struntar rekommendationer som myndigheterna går ut med.
Oerhört respektlöst mot alla hårt slitande vårdarbetare som förutsätts att jobba mycket mer än 100 %

I mitt uppdrag som huvudskyddsombud pratar jag ett ental gånger om dagen med förtroendevalda om diverse arbetsmiljöproblem där covid är den direkta orsaken till medarbetare flyttas för att bemanna vården av de svårt sjuka covidpatienterna.
Arbetsmiljön för de som blir kvar i den ordinarie arbetsplatsen blir också sämre.

Som lök på laxen utarmar man hemavdelningarna på förtroendevalda vilket gör att övervakaren att arbetsmiljölagen följs inte finns på plats. Det har lett och kommer att leda till att viktiga arbetsmiljöfrågor inte lyfts och arbetas med. Det finns ett otaligt antal exempel beslut utan facklig medverkan lett till att man antingen blir sjukskriven eller säger upp sig.

Den fackliga organisationen bygger på att det finns en förtroendevald på varje arbetsplats, som har dialog med chef och arbetar för att medarbetarna ska må bra på arbetet.

Jag har jobbat en herrans massa år som sjuksköterska i lite olika roller och kan inte säga annat att det är ett fantastiskt yrke, men sista åren känns som vi på golvet kommer längre och längre ifrån besluten. En anledning är just det jag beskrivit ovan och att just samverkan med det så viktiga arbetsmiljöarbetet får en mer underordnad betydelse.

Recept för att få medarbetare att stanna kvar i vården och trivas är:

  1. Ge oss tillbaka möjlighet att påverka beslut och hur besluten ska genomföras
  2. Ta larmen om dålig arbetsmiljö på allvar
  3. Tid för återhämtning. Mina kollegor larmar om det inte blir 4 veckors semester i år heller så orkar man inte arbeta kvar
  4. Din viktigaste roll som chef borde vara att se till att dina medarbetare trivs och tycker det är kul på arbetet
  5. Löneutveckling. Varför finns det färre och färre erfarna kvar i vården?

Är det orimliga krav?
Eller är det ok att vi straffas lönemässigt för att vi arbetar patientnära?
Har regionen pengar för att behålla oss kvar i vården? Svar: Ja. Det har tillförts 50 miljoner från regeringen till RÖL för att lönesatsa på vårdnära yrken under 2021.

Har det jag skrivit med en bitter underton och många frågetecken. Ja, men det är hög tid att ta larmen från medarbetarna på allvar.

Hans Nilsson
Sjuksköterska med en herrans massa års erfarenhet
Huvudskyddsombud och avdelningsstyrelseledamot

Parkera kvasten och ställ in häxcirkeln

by

I år puttrar kitteln hemma och kvasten står parkerad hela Påsken, och förmodligen hela våren. Den tredje vågen sköljer över oss och vårdavdelningarna fylls återigen av svårt sjuka. Kvastlängds avstånd och inställd resa till Blåkulla i år också.

Men den senaste tiden har jag börjat höra uppgivna suckar blandas med himlande ögon och irriterande utrop som; ”Jag är så j-a trött på corona, jag orkar inte mer!”.

Coronatrötta. Är det dessa individer som fortfarande tycker att det är en mänsklig rättighet att åka skidor i Åre och ordna middagsbjudningar? Är det dessa personer som festar i studentkorridorerna och tar med sig hela familjen in på ICA?

Samtidigt som dessa ”coronatrötta” svenskar ignorerar faktum, att vi FORTFARANDE har en pandemi, för att de ”lessnat”, så kämpar någon för sitt liv. En annan dras med långvariga symtom och vill inget hellre än att bli som hen var innan viruset slog till. Och samtidigt som någon säger ”Skit i covid, jag är ju inte sjuk”, så sliter vårdpersonalen dag och natt för att hålla ihop både vården och sig själva. Är det några som ska vara ”coronatrötta” så är det de som arbetar i vården.

Samtidigt som vården har upplevt, och upplever, den tyngsta perioden den upplevt i modern tid, så har lönerevisionerna varit som ett slag i ansiktet för många som jobbar där. Kanske är det droppen, spiken i kistan, bägaren som rann över. Hur många kommer att lämna vården de närmaste åren? När inte ens en pandemi kan få beslutsfattare att begripa hur viktigt det är att erbjuda attraktiva villkor till undervärderade professioner i vården? För även om det kommer att ljusna avseende pandemin, i takt med att allt fler vaccineras, så finns ett snart obestigbart berg av inställda operationer och undersökningar som står och stampar och väntar på sin tur. Människor som lider av långvarig smärta och besvär, människor som fått stå tillbaka när de allra sjukaste fått gå före. Berget har blivit en hel bergskedja. Vem kommer orka jobba kvar i vården? Vem vill ens försöka?

Här kan vi snacka om coronatrött!

Jag är också trött. Trött på folk som tycker sig vara ”coronatrötta”, trots att de lever i ett av de länder i världen som har ”snällast” restriktioner”. Trött på personer som prioriterar sig själva och att fylla sitt nöjeskonto framför att skydda människor från svår sjukdom, komplikationer och död.

Det är nu vi ska hålla ihop. Hålla ihop för att stötta de som fallit offer för viruset, för de som förlorat en nära, för de som kämpar för att bli friska. Och för de som sliter för att hålla ihop vården och samhället.

Även om frustrationen och sorgen över att vi inte kan leva som vi brukar känns tung så måste vi hålla ut. Tillsammans.

När pandemin är över, för den kommer att ta slut, så kan vi festa, boka resor, och umgås tills det står oss upp i halsen. Men inte nu. I år ska vi parkera kvasten, undvika att träffa vännerna i häxcirkeln och strunta i Blåkulla helt och hållet.

Åsa Mörner, legitimerad påskhäxa (samt barnmorska och sjuksköterska)

Sommarbemanning- halva styrkan med hela jobbet

by

Semesterplaneringen är i full gång på de flesta verksamheterna i vården. Med sommaren i antågande kommer inte bara sköna känslor för oss med anställning eller chefsuppdrag i vården.

Tankarna går inte bara till lata dagar i hängmattan eller vilka renoveringsprojekt på huset, lägenheten eller stugan som ska planeras.

Många av Vårdförbundets medlemmar vittnar faktiskt om en stark oro införsommaren. Hur kommer den att bli? Kommer jag att få ha ledigt tillsammans med nära och kära? Kommer jag att få min semester återkallad eller avbruten. När jag jobbar, kommer jag att ha tillräckligt med kolleger för att vi ska hinna med alla våra arbetsuppgifter? Kommer någon att byta av mig eller kommer jag få jobba över? De här frågorna och tankarna kan hålla en vaken på nätterna, för att man har varit med sådana somrar tidigare. Faktiskt även innan pandemin. Om vi inte får in några semestervikarier så kommer halva styrkan ha semester och halva styrkan vara i tjänst med i värsta fall hela jobbet kvar.

Hemvård

Kreativiteten hos våra arbetsgivare kan vara stor när det kommer till att lösa den lagstadgade semestern för sina anställda.
T ex underförstått att ALLA måste ställa upp och jobba extra för att alla ska få semester. Nej, vänta. Det är ju inte de anställdas problem att lösa sommarbemanningen, det är ju arbetsgivaren.
Ringlistor och skuggscheman i fall att man snabbt behöver få in någon. Nej, det behöver man inte ställa upp på. Är du ledig/ej schemalagd behöver du inte finnas tillgänglig för arbetsgivaren eller dina kolleger. Erbjudanden om att sälja semesterveckor för att ta ut vid annat tillfälle. När är annat tillfälle? Jul, höstlov eller när det passar verksamheten? Fundera på vad din tid är värd och om du nappar på ett sådant erbjudande, se till att få NEDSKRIVET datum när du kan ta ut resterande semester.

En arbetsgivare har ett erbjudande till sjuksköterskorna att flytta på sina semesterveckor mot betalning, men kravet för att få pengar var att man tar max två veckor semester under semesterperioden. Ja ni läste rätt. Så uppmaningen indirekt är att slitna och trötta ordinarie sjuksköterskor uppmanas att bara ta två veckor semester. Två veckors semester, då får man resa tillbaka till 1938 års semesterlagstiftning. Nej bättring arbetsgivare i vården, detta är inte ok. Det finns kompetent och villig personal där ute bara ni kan erbjuda goda villkor.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att alla hjältar i vården får den sommarsemester som hen vill och behöver!

Vid tangenterna Nadya Lehto
Leg. sjuksköterska
Huvud- och regionaltskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Ska polisen ta hand om dig när du är akut sjuk?

by

Under flertalet år så har psykisk ohälsa ökat i landet och under den pågående pandemin så har ökningen spätts på ytterligare. Men vad händer då en person med akut psykisk ohälsa behöver snabb vård? Tyvärr så blir det allt vanligare att dessa personer hämtas av polisen, något som polisen i Örebro har en märkbar känning av. Men är det rimligt att polisresurser används till akuta sjukdomstillstånd? Och ännu viktigare; är det rimligt att en sjuk person blir omhändertagen av polis, en myndighet som är till för att hantera kriminalitet?


Det finns flera regioner i landet som har psykiatriambulanser och frågan har varit aktuell även i Örebro län vid ett flertal tillfällen. Men dessvärre får den inget gehör hos våra beslutsfattare, som anser att det är för kostsamt i förhållande till befolkningsmängden att ha en ”ambulans som är fullt bemannad, dygnet runt”.


Men, har vi inte redan ambulanser som står tillgängliga dygnet runt?
Vi kanske inte måste avsätta en ambulans som ska stå givakt 24/7 för enbart patienter med psykiatriska diagnoser. Vad sägs om att istället tänka bredare när det gäller rekrytering till de olika klinikerna? Varför inte ha psykiatrisjuksköterskor anställda vid ”vanliga” ambulansen? Eller koppla in akutpsykiatrin så att någon har en form av ambulerande tjänstgöring under arbetspassen och därmed kan rycka ut tillsammans med ambulansen när det behövs? Det fungerar väl när det handlar om att ta med en barnmorska i ambulansen vid akuta förlossningar eller anestesisjuksköterska/anestesiolog när deras kompetens behövs.


Varför anses inte akut psykisk sjukdom vara i samma behov av specialistkunskap som somatisk sjukdom?


Som det ser ut idag så ser vi ingen minskning i sikte gällande psykisk ohälsa. Ska vi fortsätta att nyttja polisresurser för att ta hand om sjuka människor, samtidigt som polisen inte hinner med sitt vanliga polisarbete?


Vi måste tänka om. När du eller din vän, pappa eller partner får akuta bröstsmärtor kan du ringa 112 och får en ambulans till undsättning bemannad med specialistkompetens. Vore det inte rimligt att akut psykiskt sjuka personer kunde få samma möjligheter?

Enligt Vikram Patel, professor vid Harvard i USA, så har ”inget annat av mänsklighetens problem ignorerats så mycket som psykisk ohälsa”. I vårt land begick 1588 personer självmord under 2019. Men så många som minst 15 000 försöker att begå självmord årligen och uppskattningsvis så har 150 000 svenskar allvarliga självmordstankar. Hur kommer statistiken för suicid att se ut efter pandemin? Samhällskostnaderna är redan enormt höga. För att inte tala om det mänskliga lidandet, sorgen och förlusten.

Det finns inga geografiska gränser för var den psykiskt sjuka människan bor och en jämlik vård borde innebär att alla ska ha samma rättigheter till akut vård, oavsett var du bor.


2008 tog riksdagen beslut om att anta en nollvision för självmord. Effekten av det beslutet väntar vi fortfarande på.

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska, leg barnmorska

Sjuksköterska- livet som en Alladin-ask…

by

Har funderat mycket på vad jag skulle skriva denna gång i bloggen. Visste det var min ”tur” och då började tankarna gå. Hmm Erfarenhet kontra ny, lön, arbetsmiljö…
I dessa tider ska ju vi som kan arbeta hemifrån i så stor utsträckning vi kan och diskussionerna går i samverkansforum, media och inom olika professioner om hur arbetsmiljön blir när man sitter vid ett köksbord ex. Vilket naturligtvis är bra att lyfta.

Men HUR är arbetsmiljön för våra professioner som inte kan arbeta hemma?

De är tvungna att gå till arbetet oberoende vad som händer i samhället, eg kanske arbeta ännu mer då det fattats mycket personal pga sjukdom, omförflyttningar pga. covidsituationen. Visst, det diskuteras i media runt arbetsmiljö/ situationen för de som arbetar på Covid-IVA men det finns även avdelningar som ställt om till att bli nästan helt nya avdelningar med covid-patienter.
Dessa patienter kräver mer tid än ” vanliga” patienter och blir därför mer personalkrävande. Många medlemmar börjar höra av sig med oro om hur detta år ska bli. Semester, måste de byta avdelning, arbetstider mm. Det känns som det är extra viktigt detta år att en bra planering runt semestrarna. Att det finns erfarna kollegor kvar att skola in de nya kollegor som kommer!

Vårdförbundet var vid universitetet härom veckan och vi träffade de färskaste sjuksköterskestudenterna. Det var så kul! Glada, positiva och lite pirriga berättade de om att de skulle på fältstudier runt om i länet. Då vi var några stycken från Vårdförbundet där, så hade vi många minnen från flera arbetsplatser de skulle.- Å där var jag också som student, kul! -Ja bra med mindre sjukhus. –Spännande med specialistsjukvård! – Å där kommer du trivas! –det är min gamla avdelning!

Jag arbetar nu på facklig tid på Vårdförbundet tillsammans med min ” klasskamrat” från sjuksköterskeprogrammet. Vi har nog bara positiva minnen därifrån, eller vi kommer mest ihåg det som så iaf. Jag säger vi var 120 stycken i klassen, Anna kommer ihåg det som färre, men är vi på USÖ träffar vi alltid väldigt många av dom iaf…. Men kul hade vi , där är vi överens och efter nästan 20 år så började vi arbeta ihop som förtroendevalda. Så roligt.

Det är det som är så bra med vårt yrke, jag kan arbeta med många olika saker, gammalt- ungt, friskt- sjukt, -kvinnor-män ja mm. En ledsen medlem ringde och frågade mig om hen inte passade som sjuksköterska på en viss enhet och om hen skulle gå tillbaka till posten. Jag menade då att hen kan ju byta till nästan vad som helst. Alla behöver inte arbeta med akutsjukvård eller kirurgi bara för jag gillar det. Jag säger ungefär som Forrest Gumps mamma: Vi har en hel chokladask framför oss att bara välja på olika smaker, beroende på vad som man gillar, och gillar man inte den ena så kan man prova en annan. Ja ni förstår vad jag menar. Men den stora frågan blir då. Vem ska ta körsbäret i likör ha ha.

Det blev ungefär som en Aladdin-ask denna blogg, lite av varje…

Helena Nyrén, op-ssk, förtroendevald, styrelseledamot avd Örebro