Det blir svårare att hitta sjuksköterskor som kan skola in nyanställda på avdelningen. Erfarna handledare till studenter som behöver tips och stöd för att stå rustad inför starten i yrkeslivet saknas också.
Känns det igen?
En kollega säger att i deras verksamhet behöver hen som erfaren ta hand om minst tre inskolningar samtidigt för att täcka den mer än 30% omsättningen av vårdpersonal varje år. Krafttag mot hyrpersonal ger marginell effekt på läkarbristen i primärvården, samtidigt som marknaden för hyrsjuksköterskor aldrig varit större och visar inga tecken på minskning.
Då undrar vän av ordning varför inte marknaden för hyrpersonal minskat trots krafttag?
De erfarna i våra professioner hör av sig och säger att de snart inte orkar längre.
Om inget görs åt den allt snabbare omsättningen är erfarenhet ett minne blott.
Och idag vet vi att löneutvecklingen är nästan 0 efter 45 års ålder om man inte vill bli chef, byta bransch eller börja jobba som hyrsjuksköterska.
Är det rimligt?
Var finns moroten att göra det lilla extra? Känna att man blir premierad och uppskattad för att man väljer arbeta kvar och vara mentor och stöd till yngre kollegor.
Börjar arbetsgivaren inte arbeta med löneutvecklingen för de med lång erfarenhet kommer vården vara utarmad på erfarenhet.
Det känns som ledningen har som affärsidé att göra sig av med erfarenheten till förmån för de nyanställda. Jag tror inte att det är så, man ibland kan man undra.
Årets lönerörelse var tänkt att premiera de med lång erfarenhet. Men ack vad vi bedrog oss.
Hur ska vi få beslutsfattarna att inse att det är allvar och om än i 11 timmen, så tror jag att man kan reda upp kompetensbristen om man börjar jobba med frågan nu idag.
Har Regionen råd att spara på våra löner ytterligare? Svar: NEJ.
Hans Nilsson
Stolt men orolig Sjuksköterska
