Örebrobloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
    • Kommentarspolicy
  • Vårdförbundetbloggen
Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Hjältar i juletid

24 december, 2020 by Åsa Mörner Leave a Comment

När snön gnistrar på tyngda grangrenar

Ett brådskande provsvar de analyserar

När julmaten avnjutes tillsammans med mor, far och bror

En kvinna räddas från virusets klor

När vinterkylan om dig griper

Maskinerna ljuder högt och det blinkar och piper

När snöflingorna sakta singlar ner

En livsavgörande undersökning på röntgen sker

När renarna den stora släden drar

En gammal man sitt sista andetag tar

När den istäckta sjön skimrar flott

En hand stryker hans kind och säger ”Sov Gott”

När stjärnorna blinka och sprider sin tröst

Ett nyfött barn läggs på sin moders bröst

När julenatten sprider frid

Vi är redo för strid

Ljusen glimmar i juletid

Men vi är alltid redo att rädda ditt liv

Till Er alla, oavsett om ni behöver vård i jul eller ej, från Oss alla, som kommer att finnas där oavsett om det är julafton eller nyårsdag, dag eller natt- En riktigt GOD JUL!

Åsa Mörner, legitimerad sjuksköterska, legitimerad barnmorska

Styrelseledamot Vårdförbundets förbundsstyrelse samt avdelning Örebro

Filed Under: Bloggkalender, Information, julblogg Tagged With: Barnmorska, Biomedicinskanalytiker, God Jul, Jul, julafton, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska

Till nattens hjältar

23 december, 2020 by Ann-Sofie Gustavsson Leave a Comment

I år tillönskas juldikten alla natthjältar som driver vården framåt när alla andra sover. Tack att ni finns. Ni är värda så mycket mer än ni får. #tackamedlön

Endast syster är vaken ( fritt efter V. Rydbergs Tomten)

“Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
människor vårdas, botas och föds
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
snön lyser vit på taken
endast syster är vaken

Står här i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
sköter som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen
Känner på pulsen, torkar en tår
bedömer och lyssnar, läker ett sår
proffsigt men trött uti kroppen
i själen, benen och knoppen


Ser på sin klocka återigen
allting alena bör hinnas
pengarna räckte endast till en
så Syster ska överallt finnas
Jobbar och sliter sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
munskydd, handsprit och pyssla
sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarastdrömmarna strandas
Patientsäkerhet ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön den är nu bister

Rusar till uppvaket för att se
fler som ska sova härinne
rusar till lab, har blod att ge
och allting ska hinnas var timme
Patienterna ringer, behöver ju nått
vaknar med smärta, ledsna så smått
Syster dem alla känner
ser smärta i opsår som bränner

Syster smyger till sist att se
de som sällan vill störa
tysta de väntat för att se
syster o be hen att höra
Frågor om sjukdom om liv o död
om att klara sig utan stöd
allting ska hinnas julnatten
vårda och ge lite vatten

Så har det varit  år efter år
Syster i tystheten sliter
proffsigt och uthålligt kämpar hen på
aldrig från omvårdnad smiter
timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas – och mår
gåtan som icke låter
Syster kommer ju åter

Vårda jobba och slita på
och alla sjuka besöka
resurser krymper sakta trots då
patienttalen de bara öka
Nattsyster kämpar, ensam allt bär
lönen hålls ned, alena hen är
att sjukhusnatten bevaka
kommer trots detta tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
människor vårdas, botas, ser ut
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
snön lyser vit på taken
natthjälten ensam är vaken”

Fotograf Ulf Huett

GOD JUL

Ann-Sofie Gustavsson
anestesisjuksköterska
avdelningsordförande

Filed Under: Arbetsmiljö, Arbetstid, julblogg, Villkor Tagged With: Barnmorska, Biomedicinskanalytiker, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska, storhelg, tackamedlön, Vårdhjältar

Saga i juletid

22 december, 2020 by Åsa Mörner Leave a Comment

Den dumsnåle Sten-Kalle von Roos hasade runt i de trasiga tofflorna i det pampiga palatset som var hans överdådiga bostad, medan snön yrde utanför de blyinfattade fönstrena. Ja, byggnaden må vara tjusig, stora vackra salar, exklusiva möbler och dyr konst på väggarna. Men palatset ekar ödsligt tomt.

Sten-Kalle, som kallas just Sten-Kalle för hans stenhårda förmåga att förhandla villkorslöst och alltid vinna, oavsett konsekvenserna, sparkade tjurigt av sig de trasiga tofflorna och kröp ner i sin himmelssäng. ”Jul, vad ska det vara bra för?” muttrade Sten-Kalle medan han fluffade kudden och tog en sipp ur vattenglaset som stod på nattduksbordet.

”Jul innebär bara en massa extra kostnader! Folk ska tydligen ha mer betalt bara för att de måste arbeta över jul och nyårshelgerna, och dessutom förväntar de sig nån sorts JULGÅVA av sin chef, dvs JAG”

Sten-Kalle sätter vattnet i vrångstrupen och sätter sig tvärt upp i sängen i en våldsam hostattack.

”Jävla juljävel!”

Väl medveten om att tankarna kring julens förfärligheter troligtvis kommer att förstöra en god natts sömn, tar Sten-Kalle fram sin kassabok för att inventera intäkter och utgifter. Plussaldot får honom alltid att somna gott. ”Det har varit ett bra år, inga större löneökningar till de trofasta eller storsatsningar på nyanställningar” Tankarna dröjer dock kvar vid ett osannolikt möte som Sten-Kalle råkat på tidigare under dagen. En före detta kollega, Sara-Klara Rindberg, hade uppenbarat sig, likt en vålnad, för Sten-Kalle. Sara-Klara, som varit död sedan en kortare tid tillbaka, stod framför Sten-Kalle, där han slumrat till i sin fåtölj och talade med bruten stämma:

”Sten-Kalle! Du måste lyssna på mig, jag har kommit för att varna dig! Du kommer att besökas av tre andar som ska visa dig konsekvenserna av hur du hanterar dina anställda, annars kommer ditt öde att bli som mitt!”

Sten-Kalle lyssnade storögt på Sara-Klara, som var klädd i en solkig särk med långa kedjor runt sin kropp. Lika snabbt som hon uppenbarat sig, så var Sara-Klara borta. Sten-Kalle gnuggade sig i ögonen och fräste högt:

”Nej, nu har jag börjat hallucinera, kanske dags att boka ett besök hos min privata doktor!”

Precis som alla kvällar i december, när frustrationen kring människors önskan om julefrid och familjekära sammankomster plågade den gamle mannen, så somnade Sten-Kalle gott efter att ha bläddrat en stund bland räkenskaperna.

Kvällstimmarna går över till en månklar natt. Med ett ryck vaknar Sten-Kalle von Roos av att någon står vid fotänden av hans paranta säng.

”Sten-Kalle, jag har kommit för att visa dig något”.

Figuren vid sängen håller fram en blek hand som Sten-Kalle, av någon osalig anledning, greppar tag om. Handen är iskall, och när Sten-Kalle närmar sig figuren ser han att det inte är en mänsklig individ.

”Du är en av andarna!” utbrister Sten-Kalle.
”Jag är den första av tre andar”, säger varelsen

Sten-Kalle förflyttas på ett obeskrivligt sätt, svävandes genom stadens torg och gator, fram till förlossningsavdelningen som ligger på sjukhuset mitt i staden, långt bort från byarna på landet där många familjer bor. Sten-Kalle leds in genom korridorerna och fram till personalrummet. Det är ett av Sten-Kalles sjukhus. En sjukhusklädd kvinna sitter i soffan med en tom blick. Plötsligt börjar anden att tala.

”Det här är Sanna. Sanna är barnmorska här på förlossningen sedan några år tillbaka. Hon är mycket duktig på sitt arbete och har alltid drömt om att bli barnmorska. Men tyvärr så har Sanna blivit sjuk av sitt arbete. Hon har arbetat treskift sedan hon anställdes och har inte hunnit återhämtat sig mellan arbetspassen så nu har hon drabbats av en utmattningsdepression. Sanna kommer inte att jobba på länge efter den här natten. Kanske aldrig mer. Tre av Sannas kollegor kommer att möta samma öde inom den närmaste månaden, en av dem får dessutom bröstcancer. Det kommer att vara så få barnmorskor kvar på sjukhuset så kvinnor kommer att hänvisas till att föda hemma med stöd av eventuella familjemedlemmar inom en snar framtid”

Sten-Kalle, som inte hunnit få på sig sina trasiga tofflor, svär över det kalla golvet och utbrister; ”Vi kan ju inte stänga på natten, det är väl bara att jobba på. Hon visste väl vilket yrke hon utbildade sig till!” Sten-Kalle ser den tomma blicken på Sanna och ryser, för ett ögonblick, till. ”Föda barn har kvinnor gjort i alla tider…”

Utan att veta hur, vaknar Sten-Kalle i sin himmelssäng morgonen därpå, och dagen passerar som vanligt, dock med en obeskrivlig känsla av barn som föds på stampade jordgolv och kvinnor som förblöder… Sten-Kalle tror att de konstiga tankarna kan bero på stress.

Dag blir till kväll. Med räkenskapsboken på bröstet somnar Sten-Kalle och snarkar gott när han åter väcks av en annan ande vid fotänden av hans säng.

I ett nafs så är Sten-Kalle och anden flyttade till stadens sjukhus. De svävar in på onkologavdelningen och in i ett av patientrummen. I rummet ligger en man nedbäddad i sängen och det som Kalle misstänker vara hans familj, sitter runt omkring honom. En sjuksköterska kopplar ett dropp och stryker mannen ömt över armen. Sten-Kalle ser att alla omkring mannen, en ung kvinna och tre barn, snyftar och är rödgråtna i ansiktet. Ande nummer två berättar med en konstig, plåtliknande stämma;

”Det här är Gustav. Gustav är döende pga en hjärntumör, han har inte långt kvar. Egentligen skulle han haft goda möjligheter att överleva, men eftersom det inte fanns tillräckligt med personal för att kunna söva, operera och vårda honom så blev operationen framskjuten. Tills det var försent”

Sten-Kalle känner att det hugger till i hjärttrakten, men tänker samtidigt att det ju tyvärr är sånt som kan hända. Särskilt om personalen bara vill ha mer och mer betalt! Men samtidigt så är det ju synd….äsch, personalen kan ju inte få allt de begär hela tiden!
En ljus dimma stiger upp i rummet och det blir allt svårare att se Gustav och hans gråtande familj som sitter runt hans dödsbädd.

Sten-Kalle vaknar i sin himmelssäng. ”Konstigt, jag känner mig kallsvettig och illamående”, tänker Sten-Kalle. “Och så har jag drömt om en ande igen.” Men det kändes inte som en dröm.

Möten avlöser varandra under arbetsdagen. Sten-Kalle känner sig okoncentrerad och har en envis huvudvärk som slår likt en hammare mot hjärnbarken. ”Tänk om det är en hjärntumör? Hur ska jag få behandling då, det är ju kö överallt? Fast jag har ju pengar så det ordnar sig alltid!”

Efter en inte helt tillfredsställande dag, hasar Sten-Kalle med sina trasiga tofflor genom den tomma korridoren ner till sitt gigantiska sovrum. ”Måtte jag inte behöva drömma om nån sabla ande inatt igen…”

Sten-Kalle vaknar av ett mullrande dån. Vid den högra sida av himmelssängen står en varelse, den otäckaste du kan föreställa dig, med bara ett kranium som ansikte, delvis täckt av söndrig, blodig hud, och med tomma ögonhålor som stirrar genomborrande på Sten-Kalle. Sten-Kalle försöker skrika men den ondsinta anden tar ett hårt grepp om Sten-Kalle och sveper iväg honom genom skuggor och mörker. I mörkret längs vägen skymtar sjuka människor som desperat sliter i Sten-Kalles morgonrock och ber om smärtlindring och tröst, glåmiga sjuksköterskor och hålögda barnmorskor släpar sig fram och kastar uppsägelser efter honom, och ljudet av hjärtmonitorer och EKG-apparater blandas med stön av smärtor och lidande.

”Vart för du mig?” vrålar Sten-Kalle till den monsterliknande anden.
”Jag för dig till din dödsbädd” svarar anden ondskefullt.

Det svartnar för ögonen på Sten-Kalle och han känner hur han ramlar genom en mörk bottenlös avgrund.
Sten-kalle ligger i sin gamla himmelssäng. Lakanen är smutsiga och runt omkring honom ligger tomma konservburkar och medicinförpackningar. De gamla trasiga tofflorna, som nu är ännu trasigare, ligger mitt på golvet. En råtta gnager på den ena toffeln. Helt plötsligt står Sten-Kalle bredvid den smutsiga bädden och stirrar ner på sin gamla uttorkade, tandlösa lekamen som ligger där och inväntar sin död.

”Du har legat här, utan att någon brytt sig om dig, väldigt länge. Ingen har hjälpt dig med hygienen, gett dig medicin eller kommit med mat. Du är helt ensam.” Andens röst ekar i rummet.

Sten-Kalle känner svettpärlorna rinna nerför ryggen och i pannan. Hjärtat bultar hårt i bröstet och andhämtningen är kraftig.

”Men, jag har ju pengar! Varför har ingen tagit hand om mig,, jag borde fått den allra bästa vården”!

Anden greppar tag om Sten-Kalles båda axlar och skakar om honom kraftigt;

”För det finns ingen som jobbar med vård eller med människor över huvud taget längre! Du kan använda dina pengar för att köpa en teknisk pryl eller mjukvaruuppdateringar. Men ingen jobbar längre med sjuka eller gamla människor. Ingen orkar eller klarar av det längre och ingen vill utbilda sig till ett yrke man blir sjuk av”

Sten-Kalle känner på nytt hur det svartnar för ögonen och börjar kippa efter andan. Smärtor i bröstet letar sig ut över hela kroppen och livsenergin håller på att sina. Sten-Kalle ligger i den smutsiga sängen igen

”Vad har jag gjort?”

Allt blir svart. “Är jag död?” undrar Sten-Kalle. Han slår upp sina ögon och blickar ut i sitt stora sovrum. Lakanen är rena och doftar nytvättat, allt i rummet ser prydligt ut, som vanligt. På nattduksbordet står ett vattenglas och bredvid glaset ligger den läderinbundna kassaboken. Solens vintersvaga strålar letar sig in genom springan vid sidan av rullgardinen och utanför ljuder en stämningsfull körsång om ”Jul, jul, strålande jul”. Sten-Kalle von Roos tar ett skutt ur sängen, och utan att ta på sig de trasiga tofflorna springer han med lätta steg nedför den svängda ståtliga trappan och kastar sig på telefonen ”Sven-Kasper, sammankalla alla omedelbart vi behöver ett akut möte innan jul!” Innan Sven-Kasper Rislund hunnit svara så rusar Sten-Kalle ut genom dörren, iförd morgonrock, och ilar snabbt mellan julklappshandlande barnfamiljer fram till huvudkontoret. ”Nu ska det bjudas på en riktig julklapp” Eter en lång mötesdag somnar Sten-Kalle nöjd i sin himmelssäng, utan att ens ögna igenom räkenskaperna.

Så slutar vår julsaga om Sten-Kalle. Men vad gjorde han på mötet egentligen?

Med en stadig signatur slöts avtal om att personalstyrkan skulle få arbetstider som inte gjorde dem sjuka med ordentligt med återhämtning så att de skulle kunna utföra sitt viktiga arbete utvilade och koncentrerade. Deras löner skulle ge utrymme för utveckling och lönespridning och man skulle också lyssna in de goda förlag som vårdens professioner hade för att förbättra vården. Inga fler patienter skulle behöva köa för att få vård, inga provsvar eller diagnoser skulle fördröjas eller utebli, ingen skulle behöva dö ensam hemma i sin säng och inga barn skulle tvingas födas i en snödriva längs vägen eller utan en barnmorskas vägledning ut i livet.

Sten-Kalle hade till och med köpt ett par nya tofflor.

Alla personer som beskrivs i denna julsaga är påhittade och all eventuell likhet med verkliga personer eller händelser är endast tillfälligheter.

(Vår julsaga har inspirerats av Charles Dickens mästerverk “A Christmas Carol”)

Sagoberättare Åsa Mörner (till vänster..)

Filed Under: Bloggkalender, Information, julblogg Tagged With: Bloggkalender, Dickens, Jul, julsaga, Saga

Se upp i backen annars får vi hål i nacken

21 december, 2020 by Eva Harrysson Leave a Comment

När jag var barn så minns jag så tydligt all fantastik snö.

Vintrarna var långa och härliga och pulkaåkning var det vi sysselsatta oss med hela gänget på gatan. För att påkalla att jag var på väg ner för så skrek vi se upp i backen fyra hål i nacken!!

Var det mer snö förr kanske bara är ett minne som jag har och med tiden så har det verkliga i den känslan kanske suddats ut. Det kanske bara är ett önsketänkande att det var bättre med snö förr i tiden.

Minnet är så starkt att snön låg både längre och djupare, Tanken slår mig att vår roll som sjuksköterskor också har förändrats med tiden var det enklare förr hade vi mindre innehåll i vårt uppdrag eller är även det bara en känsla eller verklighet.

Ser sjuksköterskans roll annorlunda ut idag än vad den gjorde förr.

När jag var ny i mitt yrke så upplevde jag att vår roll var mer tydlig och mer tid fanns till patient nära vård. Idag så är vi längre från patient och vad lägger vi vår tid på istället. I kommunen så sköter vi bilvård och i regionen så rengör vi sängar. Vad ska vi prioritera patient bil eller säng?

Svaret är enkelt självklart patienten.

Att använd kompetensen rätt är ett uttryck som finns hos ledningen pågår även en del projekt i detta ämne.

Frågan är nu så pass akut i vården idag och vi behöver mer händer hands on nära patienterna. Trots det så växer administration och alla kring uppgifter omkring oss.

Hur kan vi förändra tillsammans för att lyfta vår kompetens som vi har i vår utbildning i på rätt sätt. Jag tror att alla fackligt förtroende valda tillsammans med medlemmarna och arbetsgivare representanter behöver driva denna viktiga fråga tillsammans.

Att renodla vår roll och använda vår expertis inom våra expertområden ger en säkrare och bättre vård.

Att använda kompetensen rätt ökar förutsättningarna för att säkra fortsatt hög kvalitet i svensk hälso- och sjukvård.

Det finns många möjligheter genom att se över vem som gör vad och fördela arbetsuppgifter och roller på ett nytt sätt mellan olika yrkesgrupper.

Att använda medarbetarnas kompetens rätt är en väldigt viktig väg.

Vi är starka tillsammans förändra och kan förbättra vården för dem vi är tillför och då även förbättra vårdmiljön och det ger även en godare arbetsmiljö för oss alla.

Önskar nu er all en riktig God Jul & ett Gott Nytt år

Ser med tillförsikt på goda förändraringar under 2021.

Hoppas nu att snön faller så ni kan ta er ut i pulka backen vill bara tipsa om att det är en härlig känsla att svischa ned för backen både för gammal som ung.

Vid pennan
Med vänlig hälsning Eva Harrysson
Leg. Distriktssköterska
Huvudskyddsombud Örebro Kommun
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Filed Under: Bloggkalender, Information, julblogg Tagged With: Arbetsmiljö, Jul, kompetens

Julefrid, även i pandemitider!

20 december, 2020 by Karin Nordén Persson Leave a Comment

Vården pågår 365 dagar om året och dygnet runt. Det har den alltid gjort.

När andra tar julledigt funderar vårdens anställda på om de ska hinna ta lunch, äta den där beställda jultallriken och om det blir övertid på julaftons kväll?

Vad kommer Julen 2020 att ge för frågor inför jul-och nyårspassen?

-Har vi tillräckligt med skyddsutrustning?

-Har de bättre visiren hunnit komma?

-Kommer jag att få mat idag?

-Hur mycket övertid blir det?

-Kommer jag att kunna gå hem och fira Jul eller blir jag kvar över natten?

Hur alla vårdens hjältar fortfarande orkar med att både vårda Covid-patienter och driva den vanliga vården är en sällan skådad bedrift!

Jag önskar innerligt att ni kan få lite Julefrid!

God Jul och ett gott nytt år!

Karin Nordén Persson
Huvudskyddsombud/Regionalt skyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Filed Under: Bloggkalender, Information, julblogg, Villkor Tagged With: Arbetsmiljö, God Jul, Hälsosamma arbetstider

Ett år som inget annat

19 december, 2020 by Hans Nilsson Leave a Comment

Detta är mitt sista bidrag till julbloggen. Jag tänkte summera mitt år som förtroendevald och huvudskyddsombud i Region Örebro län.

Året startade med en väldigt ambitiös plan om hur vi skulle besöka arbetsplatser delta i medlemsmöten, få upp arbetsmiljön på agendan och sedan hade jag hoppats på att arbetsgivaren (i mitt fall Regionen) skulle värdesätta oss lönemässigt för vårt viktiga och svåra arbete.

Hur gick då kan man fråga sig?

I början av året kom information till oss att ett farligt virus började härja i Asien, med svåra symtom och hög dödlighet.
Sedan började snöbollen rulla i lavinfart mot Europa och Sverige. Man kan sammanfattningsvis säga att ingenting blev som vi tänkt oss.

I denna blogg väljer jag att lyfta fram de områden där vi som organisation har gjort skillnad.
1. Jag vill påstå att vi har blivit mycket tillgängligare för förtroendevalda och medlemmar tack vare att vi skapat digitala mötesplatser. I våras när vi hade utmaningar med att få skyddsutrustningen att räcka till när hela Regionen blev omställd till covidvård. Vi mötte förtroendevalda 2 ggr i veckan, vi höll medlemsmöten digitalt. I höst utökade vi med digitala medlemskaféer flera gånger i veckan.
2. Den andra punkten jag ser vi har haft framgång i är att arbetsmiljöarbetet har verkligen hamnat i centrum. Alla våra skyddsombud har slitit hårt och även tagit hjälp av oss huvudskyddsombud. Vi har mött arbetsgivaren på ett annat sätt och det har lett till bra lösningar för många medarbetare. Detta kanske kan låta lite konstigt då vi vet att många har slitit hund hela året med alldeles för kort återhämtning. Men jag vet att det kunde varit ännu värre om vi inte hade lagt ner det jobb vi gjort.

Men denna avstämning vill jag bara önska en riktigt god jul och gott nytt år från mig och mina kollegor på avdelningsexpeditionen.

Hans Nilsson
Huvudskyddsombud och arbetsmiljönörd

Filed Under: Arbetsmiljö, Information, julblogg, Medlemsmöte Tagged With: #geosrättvillkornu, Arbetsmiljöskuld, COVID19

Pandemins hjältar

18 december, 2020 by Nadya Lehto

Låter kanske som titeln till en Actionfilm. Och visst kan det vara action i vården alltid, men inte är det en film, det är verkligheten. Alltså verkliga hjältar av kött och blod. Och är man av kött och blod, så har man mänskliga behov också.

Så som tid för mat, dryck, toalettbesök, återhämtning och pauser.

Men hjältar är de! Det tycker nog alla som varit svårt sjuka, kanske med mycket symtom. Eller har någon nära och kär som blivit drabbad av en svår åkomma och fått hjälp, stöd, tröst och bot av dem.

Precis som filmens overkliga hjältar behöver de verkliga hjältarna värderas för sina livsviktiga insatser. Hjältarna behöver uppskattning i form av lön som speglar insatsen vad det gäller ansvar, avancerade arbetsuppgifter och kompetens för att klara av jobbet på ett säkert sätt. Ibland i väldigt pressade och stressade situationer. Vårdens hjältar behöver respekt från allmänheten att inte beté sig på ett sätt så att smittan sprider sig och vårdtyngden blir allt för pressad. Jag säger som IVA- sjuksköterskan Evelina Jacobson när hon var Sommarvärd i P1. -Fan ta er, alla ni som inte följer rekommendationerna.

Vårdens hjältar behöver bli sedda och hörda av sina arbetsgivare. Det går inte bara att lasta på mer och mer jobb, utan att tillsätta resurser eller ta bort arbetsuppgifter.

Jag vill tacka och hylla alla vårdens hjältar! Särskilt medarbetarna på Infektion på USÖ för den förträffliga vården av min man när han låg inne på grund av Covid-19. Han är idag helt återställd tack vara er!

Juliga hyllningar från mig! Särskilt till er som jobbar över julhelgerna.

Nadya Lehto
Leg. Sjuksköterska
Regionalt- och huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Filed Under: Arbetsmiljö, Bloggkalender, julblogg, Profession Tagged With: COVID19, hyllning, Stayathomeforus, tackamedlön, wegotoworkforyou

En sprillans ny Porsche, en lyxresa Jorden runt eller ett diamanthalsband från Tiffanys.

17 december, 2020 by Åsa Mörner

Tydligen ska en vara snäll för att få klappar. Men jag är förbannat trött på att vara snäll. Jag är urless på att sitta och vänta på att ett mirakel ska ske och jag är skittrött på att polletten ska trilla ner så att våra beslutsfattare och faktiskt samhället i stort ska inse att det inte håller längre.

Kanske krävs det en pandemi för att människor ska förstå. Media rapporterar hej vilt om att det är överfullt i vården, att personalen arbetar dubbla arbetspass och att det inte håller länge till. Är covid-19 vårt ”wakeup-call”?

På ett sätt så är det såklart bra om människor till slut inser att vi måste satsa mer på vården och på de som arbetar inom den.  Å andra sidan så är det rätt sjukt om det ska behövas en PANDEMI för att EVENTUELLT få folk att begripa att sanningen är att Sverige har lägst antal vårdplatser per capita i hela EU och övriga nordiska länder har betydligt fler sjuksköterskor per invånare än vad vårt land har. Och det går inte åt rätt håll.

Samtidigt som kraven i vården har ökat enormt det senaste decenniet; kraven på medicinsk-, teknisk- och omvårdnadskunskap blir allt högre i takt med att kunskapen om behandling och diagnostisering utvecklas och förbättras. Den enskilda individen ställer också höga krav på hur vården ska se ut och målet är såklart att kunna erbjuda en personcentrerad vård, även om det i nuläget är långt dit. Dessutom blir vår befolkning som räknas som äldre allt fler och det är just denna grupp som behöver högst tillgång till vård. Kraven på en exempelvis en sjuksköterska eller barnmorska är mycket höga.

Trots det så är utbildningslängden densamma som den varit under mycket lång tid. Faktum är att sjuksköterskeutbildningen var 3-årig (som grundutbildningen är idag) redan på 50-talet. Det innebär att utbildningen för flera av de legitimationsyrken som arbetar i vården skulle behöva förlängas. Det skulle således leda till att det tar längre tid att utbilda fler personer till den personalsuktande vården.

Om vi ska kunna erbjuda befolkningen 2020-talets vård så krävs det att det finns tillräckligt med resurser för att kunna anställa personal med rätt kompetens. Och med rätt kompetens så menar jag kompetens som är anpassad till de krav som finns i dagens och framtidens vård.

Jag är trött på att behöva argumentera med mindre vetande politiker som tror att lösningen till vårdens evighetslånga problem med bristande bemanning handlar om att snabbutbilda eller bara öka antalet utbildningsplatser. Jag är urless på att få småpengar i de årliga lönerevisionerna. Och jag är skittrött på att det ska vara så himla svårt att fatta. De motargument som ges om att det är “för dyrt” håller inte längre! Det har pandemin bevisat då miljardbelopp delats ut till krisande företag. Vården är också i kris-sedan länge!

Det handlar inte om en sprillans ny Porsche, en lyxresa Jorden runt eller ett diamanthalsband från Tiffanys. Snälla, försök att förstå vad som krävs för att du, jag, dina barn, din bästa vän och din mamma ska kunna få tillgång till rätt vård och behandling. Det är du och jag som beslutar om hur vården ska se ut i framtiden.

Det finns ingen julklapp i hela världen som kan ersätta den senaste, mest effektiva cancerbehandlingen, en livsavgörande operation till din pappa i rätt tid eller en plats på förlossningen och en närvarande barnmorska när ditt första barnbarn ska födas. Det skulle vara den allra finaste julklappen vi kan ge till oss själva.

Åsa Mörner, leg sjuksköterska, leg barnmorska

Filed Under: Bloggkalender, Information, julblogg, Politik, Profession, Villkor Tagged With: #geossrättvillkornu, Bloggkalender, COVID19, Jul, julklapp, pandemi, tackamedlön, Tomten, Villkor

Önskelista från en undervärderad sjuksköterska

16 december, 2020 by Hans Nilsson

Hej hopp i julstöket.

Det finns väl ingenting som är så aktuellt som lön i dessa tider

Har ni fått besked?

Jag gör inte vågen för årets lönerevision. Men ser inte att satsningen på oss erfarna avspeglar sig i årets lön heller. Hur får man de som lönesätter förstå att vi  med lång erfarenhet inte stannar kvar om man fortsätter att undervärdera oss.
Vårdförbundets mål med nuvarande avtal är att man under en karriär dubblar sin lön. Jag roade mig med att räkna ut hur min löneutveckling sett ut om jag utgick från en startlön på 25 000:-.

Jag har arbetat som sjuksköterska i snart 33 år och har 36 700:- i lön.

Detta ger den fantastiska summan 365,62 kr per år. Det skulle ta mig över 30 år till att nå Vårdförbundets mål med en dubbling av lön fram till pension. Frågan är om jag orkar med vårdjobbet fram till 86 års ålder?

Det är synd att Jobbet som sjuksköterska är fantastiskt roligt och ger mycket. Jag har haft många fantastiska år i yrket, men nu lider vården personalbrist, arbetsmiljöbrister och stor brist på löneutveckling för oss som arbetar patientnära. Känns det lockande?

Önskelista till tomten:
En lön värdig mitt yrke
Fler kollegor
En arbetsmiljö värd namnet

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska med lång erfarenhet

Filed Under: Arbetsmiljö, Bloggkalender, julblogg, Villkor Tagged With: Bloggkalender, Julblogg, önskelista

Sätta lön är väl inte så svårt??

15 december, 2020 by Helena Nyrén

Sätta lön, ja det verkar väl inte så svårt… Jag skulle vilja säga att om medarbetare visste hur mycket tid och tankar  1.a linje chefer la på det så skulle de bli förvånade.
Som chef under nästan 10 år så la iaf jag mycket tankar och funderingar runt detta ämne, just för att jag vet att det är så viktigt för medarbetarna.

Det är på det sättet de känner sig värderade.

Jag tyckte ibland att det kändes fånigt då det tyvärr många år rörde sig om för lite pengar, jag satt ibland och flyttade runt 50-lappar. Men det är aldrig fånigt för den enskilde.

Det kanske också därför det blir så väldigt svårt när arbetsgivaren säger att så här många kan inte vara särskilt yrkesskickliga, fast många chefer jag pratar med säger att  de har väldigt många med lång erfarenhet i sin arbetsgrupp som är just det.

Är de sen chefer på avdelningar med specialistsjuksköterskor så har de ofta arbetat länge och kanske stannat under lång tid på sin arbetsplats och viktiga för sin enhet. Ja då är det ändå svårare att behöva ”ta bort” någon man egentligen anser är SYS. Då är det viktigt att vi trycker på att det aldrig får vara ordet Särskilt yrkesskicklig som är det viktiga.
Alla är vi troligen yrkesskickliga men de med lång erfarenhet är (troligen) SÄRSKILT yrkesskickliga. Ändamålet är för att vi ska få en löneutveckling under hela yrkeslivet och inte stanna av vid 45 år. Jag brukar fundera på hur jag var efter 5-10 år efter min utbildning och hur jag är nu efter 20 år. Vad har hänt under de åren emellan? Spelar det någon roll egentligen om det hänt något, ska vi inte ha en viss löneutveckling under hela livet ändå? Ska vi ha ungefär lika lön efter 10 år som efter 25 år? Nej jag tycker inte det, men vi får ju tycka olika. Tack och lov lever jag i en demokrati!

Som avslut och med ett God Jul tipsar jag om Ernst goda kanelhjärtan. Enkla men ack så goda. Ha en fortsatt bra december fast solen verkar ha gått i strejk!

Gudomliga kanelhjärtan

Portioner: 20–30 stycken

1 1/4 dl socker
200 g smör
cirka 4 dl vetemjöl
cirka 1-1/2-2 dl snabbmarsánpulver
Till garnering:
1 ägg
2 tsk kanel
2 msk socker

1. Rör ihop socker och smör tills det blir vitt och fluffigt – krokarna på elvispen funkar fint till det momentet.

2. Blanda i mjöl och marsánpulver och arbeta ihop en smidig deg. Låt vila i kylen i cirka 30 minuter.

3. Sätt ugnen på 200 grader. Kavla ut till en platta, cirka fyra millimeter tjock. Ta ut hjärtan med pepparkaksmått. Pensla med uppvispat ägg. Blanda kanel och socker och doppa kakorna i blandningen. Lägg dem på en bakplåtspappersklädd plåt och grädda i 6–8 minuter eller tills kakorna får lite färg.

Receptet är hämtat ur boken “Jul med Ernst” (Ica Bokförlag).

Helena Nyrén
Förtroendevald/Chefsstöd
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

Filed Under: julblogg, Profession, Villkor Tagged With: lön, tackamedlön

Next Page »
Avdelningsstyrelsen i ÖrebroAvdelningsstyrelsen bloggar i Örebrobloggen

Sök

Senaste inläggen

  • Arbetsmiljö och lön hänger ihop, är det så svårt att förstå?
  • Vad är vårdskuld och vem är egentligen skyldig?
  • Den hektiska Nyårsnatten
  • Coronaskidor i pandemifjällen
  • Hjältar i juletid

Arkiv

Följ oss på facebook

RSS Nyheter från avd Örebro

  • Facklig grundutbildning 2021
  • Är du nöjd med din lön?
  • Välkommen till vårt digitala café
  • Webbinarium om försäkring och pension!
  • Var med och stötta Musikhjälpen!

Inloggning för redaktörer

Logga in

rss

  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Nödvändigt
Alltid aktiverad

Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.

Ej nödvändigt

Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.