Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

En titel att bära med stolthet

by

Förtroendevald. Det är väl ett fint ord? Att bli vald för att medlemmarna på din arbetsplats har förtroende för dig.
Personligen tycker jag att det är en titel att bära med stolthet. Det har jag själv gjort sedan jag tog examen som sjuksköterska 2014. Den hösten började jag på en vårdavdelning på USÖ där de var i skriande behov av en förtroendevald. Ärligt talat kommer jag inte ihåg om det saknades förtroendevald helt, eller om det behövdes en till. Kanske tjatade jag till mig min första skylt för jag tyckte att det behövdes en till med uppdraget. Det jag med säkerhet vet är att jag snabbt anmälde mitt intresse och att jag blev vald utan protester.
Medlemmarna tyckte säkerligen att det var bra att någon var intresserad av detta åtagande, hade nog inte så mycket att göra med om de hade förtroende för mig eller ej. Smickrar dock mig själv med att tro att deras förtroende för mig väcktes allt eftersom tiden gick.

Efter att en gång ha fått uppdraget som förtroendevald var jag såld.
Jag visste att det här är något som jag kommer att vilja fortsätta med om jag skulle byta arbetsplats. Vilket jag har gjort. Har bytt arbetsplats några gånger och har alltid fått möjligheten att fortsätta mitt uppdrag. Att få möjligheten att representera Vårdförbundet och mina medlemmar i små och stora möten med chef och arbetsgivare. Det som har gjort det mer intressant har varit att alla arbetsplatser har haft olika utmaningar. På ett ställe var det mycket fokus på att kunna få ut sina raster, på ett annat handlade det om schemaläggning.

Som förtroendevald har du möjligheten att driva frågor som är viktiga för dina medlemmar och arbetsplatsen.
Du får gå på utbildningar som Vårdförbundet håller i för att stärka dig i ditt uppdrag. Kunskapen om kollektivavtalen utökas, du får en förståelse för ”Huvudöverenskommelsen” och ”Allmänna bestämmelser” som gör att du får en stadig grund att stå på i kontakt med chefen eller arbetsgivaren i fackliga frågor. Du får chansen att lära dig en massa saker, om vilket ansvar chefen och arbetsgivaren har, men också vilket ansvar du själv har och framförallt vilka rättigheter du har. Att sedan förmedla detta till dina medlemmar och se hur de tar till sig det och använder kunskapen, kanske dagligen, kanske i ett möte med chefen, det är guld värt.

Att ha fått det här förtroendet av mina medlemmar på olika arbetsplatser, under olika förhållanden, har gjort att jag har växt som sjuksköterska, men även som person. Jag har lärt mig så mycket och har en helt annan kunskap om hur jag ska använda mig av allt jag har lärt mig som jag inte hade haft utan detta uppdrag.

Som lite kuriosa kan jag nämna att jag har ”Allmänna bestämmelser” nedladdat som en PDF. På mobilen. Vadå? Man vet aldrig när man kan behöva kolla upp hur det nu var med Kap. 6, §27, Mom. 5, högaktuellt för mig som fyllde 40 förra året.

Elin Jarmeby

Leg. sjuksköterska, Förtroendevald och styrelseledamot
Vårdförbundet avdelning Örebro

Hur kommer det sig att mina vänner gillar en mandarinand så mycket mer än en jämlik pension?

by

Funderingar så här i adventstid…Jag gick runt mina kvarter här i höstas och fick se den berömda mandarinanden som flugit fel och hamnat i Svartån. Ända från Kina hade hen flugit och måste ju tagit av lite fel, ca vid Turkiet kanske… vad vet jag.

Jag la glatt ut en bild på mina sociala medier och fick många ooohhh och aaahhh och gillningar, lite kul tyckte jag, anden var ju så fin. Sen började jag tänka på vad som mina vänner på Facebook och Instagram gillar. De tycker om när jag lägger ut fina bilder på solnedgångar, blommor och slottet förstås, jag får kanske 50-60 gillningar. Jag fullkomligt älskar att ta kort på Örebro slott., det är sedan länge känt!

Men när jag skriver om den dåliga löneutvecklingen inom vården så hade jag 2!!! Tummar på den och då ska det tilläggas att jag har 347 vänner på Facebook( ganska normalt tror jag) och av dom är drygt 75% inom vården skulle jag tro. Och då tänker väl vän av ordning att de flesta där vill ha en bra löneutveckling.

Ett annat exempel, ett inlägg om 9 september, en dag som visar skillnaden i pension mellan män och kvinnor. Omräknat till dagar så slutar kvinnor få pension den 9 september och män fortsätter få resten av året. Viktig skillnad och väldigt fel skillnad, det inlägget hade också 2 st bara uppmärksammat( min man och min bästa kollega J). Till och med en nästan helst svart bild( fin stjärnhimmel iof) gav väldigt många fler ”likes” och kommentarer.

Vad betyder då detta? Är detta den ”ökända” algoritmens fel? Syns inte de mer allvarliga inläggen? Är mina vänner bara ute på sociala medier för att scrolla lite för att förnöja sig en stund och inte vill läsa såna tråkigheter och orättvisor?

En anledning tror jag att det faktiskt är lite jobbigt att behöva klicka sig in på en blogg eller artikel och läsa innan de vill trycka nåt. Det kan ju vara nåt som man absolut inte står bakom. Tänk om den där Helena lagt ut nåt helknäppt? Eller hur??? Det skulle jag aaaldriiig.

Vad vill jag med detta då? Jaa, jag vill ju inte att ni slutar gilla mina ”fina” bilder på slott, fåglar och mina söta katter men egentligen bara visa på svårigheterna att skapa en meningsfull diskussion på sociala medier i frågor som jag tycker är viktiga, som lön, pension och jämställdhet. Och bara för att jag tycker dessa frågor är viktiga så är det ju faktiskt så att vi får tycka olika som tur är. Själv gillar jag blandningen av allvar och lättsamheten i såväl Instagram som Facebook, ibland en fin bild och ibland något mer allvar som till exempel om den ojämställda pensionen.

Kärlek åt er alla och en riktigt GOD JUL, särskilt till mina fina följare på sociala medier som jag hoppas få ha kvar trots denna blogg ha ha.

Helena Nyrèn
Förväntansfull Förtroendevald och huvudskyddsombud

Vem är den där Vårdförbundet alla pratar om?

by

Inte ovanligt att man som förtroendevald ofta hör kommentaren ”Men du som är Vårdförbundet” från medlemmar. Som ny förtroendevald fick jag ofta känslan att allt hängde på mig när medlemmarna kom med någon fråga eller något de ville lyfta. När jag gått min utbildning för förtroendevalda ljusnade det för mig. Det var INTE jag som bar allt på mina axlar. Även om jag tidigare redan förstått att allt inte var upp till mig utan att det var VI så kände jag att utbildningen verkligen stärkte min roll. Kanske har det lite med hur man är som person men även hur vi jobbar i professionen. Vi är så vana problemlösare så kanske det var därför min känsla var att jag skulle lösa allas problem. Ser med varmt hjärta tillbaka på förtroendevaldautbildningen. Den gav mig precis vad jag behövde som ny förtroendevald. Jisses vad roligt vi hade! Högt i tak och diskussionerna haglade. Blir så full i skratt när jag tänker tillbaka på rollspelet vi hade. Den som spelade förtroendevald gav mig verkligen nåt att bita i när min roll var arbetsgivare. Kände mig så påfylld och full av energi. Engagemanget växte ytterligare. Kommer än idag ihåg vilka jag gick min grundutbildning för förtroendevalda med. En av dom stöter jag frekvent ihop med och blir så glad när jag hör att personen ifråga är lika full av engagemang då som nu.

Under min fackliga tid i avdelning Örebro har jag nu fått möjlighet att själv vara utbildare. Först var känslan ”men ska lilla jag kunna utbilda…” Men även här växer man ju med uppgiften och utmaningar är ju roliga (har jag hört). Det jag som utbildare vill förmedla är ett öppet klimat, alla frågor är välkomnade och att ingen kan allt från början. Det jag även vill förmedla är att allt hänger inte på den förtroendevaldas axlar. Det är VI som tillsammans är Vårdförbundet och att man coachar medlemmarna. I mitt uppdrag som förtroendevald har jag alltid känt stor stöttning från mina kollegor på arbetsplatsen. Det har betytt oerhört mycket för mig. För det är ju trots allt de som valt mig.

Det är också okej att vara ny. Lika som man är ny på en arbetsplats får man vara snäll mot sig själv och tillåta sig själv att vara ny förtroendevald. Det tar tid att sätta sig in i allt och det är okej! Som sagt, det är trots allt VI som är Vårdförbundet tillsammans! Sen har en klok person i min närhet sagt att man ska fira fackliga segrar. Tänker också att detta är viktigt! Vi får inte glömma de små framstegen vi gör. Då växer vi ytterligare i vårt uppdrag och samtidigt påminns vi om att vi faktiskt tar oss framåt.

Anna Glader, Leg. Sjuksköterska och Barnsjuksköterska

Förtroendevald på facklig tid och en av utbildarna för nya förtroendevalda i avdelning Örebro

Vid regnbågens slut

by

Dagens Nyheter hade nyligen en uppmärksammad artikelserie om patienter som ”väljer bort” vårdpersonal som inte är etniskt svenska. Det vänder sig i magen på mig när jag läser om hur personer som arbetar med att hjälpa människor i nöd, som vill lindra och stötta genom sorg och smärta, bemöts på ett sånt vidrigt sätt. Tyvärr så kan jag intyga om att verkligheten faktiskt ser ut så. Och det är inte bara de med utländsk bakgrund som bemöts illa och hatiskt. Det handlar också om HBTQ-personer, hur du bemöter någon av ett visst kön eller någon som tillhör en viss religion.  

Eller någon som helt enkelt inte är som du.

För mig har det alltid varit en självklarhet att försöka bemöta människor utifrån deras behov och utan förutfattade meningar. Tyvärr är det nog i och för sig få människor som inte har några som helst förutfattade meningar (finns det ens?). Men det handlar om att ha en grundläggande, humanistisk syn på dina medmänniskor. Oavsett vilket kön en identifierar sig som. Oavsett eventuell religiös tillhörighet. Oavsett vilken färg huden har. Oavsett vem du älskar och åtrår.

Det ska väl ändå inte vara så förbannat svårt?

Ändå tycks det vara mission impossible för många. Vi ser det när vi vårdar och vårdas, i affären, på krogen, under familjemiddagen och när vi är ute och rastar jycken. Någon som tittar snett, viskar, kastar glåpord eller kanske rent av utsätter dig för fysiskt våld.

Bara för att du är kvinna. Bara för att din hud är mörk. Bara för att du bär slöja. Bara för att du är queer. Bara för att du håller din samkönade partner i handen.

Artikelserien i DN visar att vi faktiskt inte kommit så långt, inte ens i Sverige. Det händer här, hemma på din gata.  Och det går inte bara framåt i utvecklingen. Titta bara på Ungern. Eller Polen. De har rest bakåt i tiden, till en mörkare, dystrare och ondare värld istället för att ta kliv framåt, ut i ljuset till en bättre, vänligare värld.

Jag önskar att jag kunde garantera att du kommer att möta en professionell person när du behöver uppsöka vården. Någon som är fördomsfri och öppensinnad, med en holistisk och humanistisk syn på människor. Jag önskar också att du som söker vården är nöjd när du får möta en profession som är utbildad för att tillgodose dina vårdbehov. Oavsett om sjuksköterskan, läkaren eller undersköterskan är vit, gul eller svart, gay, straight eller bi, han, hon eller hen, religiös, ateist eller agnostiker.

Tyvärr kan jag inte garantera det. Men en sak kan jag garantera; Den dagen vi slutar bry oss, när vi säger att det ”inte går” eller att det ”inte är någon idé längre”– Då har de inskränkta vunnit. Därför ska vi fortsätta jobba med att förändra och bredda synen på det ”normala”, förändra våra normer och sprida budskapet om att vi alla är unika, utan färdiga mallar som definierar oss. Jag vet inte när vi är där, när vi nått målet. Men det kommer att hända, om vi fortsätter att kämpa för att det ska ske. Någon gång, någonstans vid regnbågens slut.

Vi måste fortsätta kämpa gemensamt för ett öppet samhälle och en tillåtande värld. En värld som låter dig vara den du är.

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska, leg barnmorska

Jag vill inte höra något sabla ”Grattis” idag

by

Woman is the N*gger of the World.

1972 släppte John Lennon låten med en titel som förmodligen än idag provocerar. Jag tänker inte analysera ordvalet i titeln. Men vad är innebörden egentligen?

”Kvinnan- Slavarnas slav”?

Förtrycket av kvinnan, oavsett inkomst, ursprung eller hudfärg har funnits där sedan urminnes tider. Genom historien så har kvinnor utnyttjats, förtryckts och berövats makt och rättigheter till förmån för mannen. Patriarkatet. Fortfarande, år 2021.

”Lilla gumman, du är ju bara barnmorska, du kan ju inte förvänta dig att tjäna särskilt bra. Varför läste du ens till det?” 4,5 år på universitet och dubbla legitimationer- bortkastade? Om jag hade fått en tia varje gång jag hört det så hade jag tjänat mig en rejäl hacka. Borde jag bli ingenjör, jobba med siffror eller data? Är det då jag kan få ”det jag förtjänar” i mitt land Sverige, en bra bit in i 2000-talet?

Kvinnor ska visa så mycket hud som möjligt, puffa upp brösten, ha trosor som formar höfter och mage och ett par skyhöga klackar för att få, till synes, slankare och längre ben. Fylla ut här, tunna ut där, sträva efter att vara så fuckable som möjligt. En rynka?! Gud, förbjude, ta bort den genast!

I en annan del av världen tvingas kvinnan skyla sig för att inte väcka mannens lustar. Inga synliga axlar eller ben, ingen får se hennes hår eller ana en kvinnlig skepnad. Helst ska hon hållas innanför husets fyra väggar. Utbildningsväsendet äger mannen, kvinnan behöver bara stå vid spisen och föda barn.

I ett land på andra sidan klotet så är det kvinnorna som har högst utbildning i samhället. Men de tjänar många miljoner mindre än det motsatta könet. Kvinnan har inte lika många ledande positioner i samhället, om vi inte ser till att lagstifta om kvotering. Varför skulle det behövas, vi borde väl automatiskt anställa den mest kvalificerade ändå? Men kvinnan förväntas föda barn och vara föräldraledig; så vem vill anställa henne? Och nåde den kvinna som ”överlåter” hälften eller ännu mer av föräldraledigheten till en manlig partner. Vill hon inte ens ha barn? Då är det något fel, hon kommer ångra sig. Utan barn är kvinnans liv inte fullkomligt.

Samtidigt någon annanstans försöker en ung kvinna desperat att avsluta en oönskad graviditet. På en bakgata hos en kvacksalvare eller hemma med ett vasst föremål, något som riskerar hennes framtida fertilitet eller till och med hennes liv. Några preventivmedel går inte att få tag på, de är för dyra, otillgängliga eller rent av förbjudna.  Men en kvinnas ska hålla på sig, blöda vid första samlaget på bröllopsnatten, inte känna lust eller njuta av sin kropp. Vara ett barnalstrande verktyg och tillfredsställa en man.  

I en annan del av världen torteras den lilla flickan och stympas när hon är ett litet barn. Hennes kön är hennes synd. Nu är det förstört. Om hon överlever överhuvudtaget.

Korsar planeten igen och ser en lukrativ miljardindustri där flickorna blir allt yngre och övergreppen grövre. Trafficking, prostitution och porr med renrakade, omopererade kön, silikonstinna bröst och fejkade rumpor och läppar.

 Horan eller Madonnan. Vem ska jag vara? Vem vill du att jag ska vara?

Var jag än bor, hur jag än klär mig, hur jag än gör. Jag är aldrig tillräcklig. För jag är kvinna.

En del lägger ut klämkäcka, fluffiga, blommor och önskar alla kvinnor grattis på Kvinnodagen. Men jag vill inte ha några sabla blommor, ballonger, grattishälsningar, rabatterbjudanden ”för att jag är kvinna” eller tårtor på Kvinnodagen. Jag vill ha vad vi skulle fått för tusentals år sedan; RESPEKT och JÄMLIKHET!

Woman is the n*gger of the world

Yes she is, think about it

Woman is the n*gger of the world

Think about it, do something about it

Åsa Mörner

Lika coolt som fotvårtor, blixthalka och klamydia

by

När partipolitiska ungdomsförbund försöker vara roliga så kan det gå fel. Väldigt fel. Och om Centerpartiets ungdomsförbunds intention inte var humor, utan faktiskt allvar så är det faktiskt ännu värre.

Häromdagen la CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, ut en bild på en knuten näve och en text som sa ”Fuck facken”. Det var inte den grönaktiga färgen på bilden som fick mig att bli lätt illamående. Budskapet från ungdomsförbundet kändes som en hälsning från en diktatur i ett fjärran land där facklig organisering är förbjuden och anställda behandlas som slavar utan några som helst rättigheter. Men det var faktiskt här, i Sverige som ett, för mig veterligen demokratiskt partis ungdomsförbund väljer att hoppa på organisationer som arbetar för att vi ska ha ett gott samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare, som strävar efter att balans ska finnas mellan arbete och fritid och som kämpar för att anställda, oavsett om det handlar om chef eller medarbetare, ska kunna bedriva sina arbeten på ett tryggt och säkert sätt utan att riskera sin hälsa.


Det är en mänsklig rättighet att gå med i en fackförening enligt FN´s deklaration om de mänskliga rättigheterna artikel tjugotre i fjärde underavdelningen. Det har dock inte alltid sett ut så och många människor har kämpat med sina liv som insats för att nå dit vi är idag.

I många delar av världen är facklig organisering förbjudet även nu i modern tid. I flera länder i Mellanöstern och Afrika är massarresteringar, begränsningar i strejkfrihet och våld mot fackliga nästintill vardagsmat. Under 2018 mördades 53 människor för att de var fackligt engagerade. Några av de värsta länderna för fackligt aktiva är Algeriet, Guatemala, Colombia, Kazakstan, Egypten, Saudiarabien och Turkiet.
Är det av beundran för någon av dessa länder som CUF delar den här bilden om fackförbund?

Jag vill inte tro att unga människor som är politiskt engagerade egentligen kan stå för det budskap som basunerades ut häromdagen. Någon har uppenbarligen tagit dem i örat också, eftersom bilden raderades efter en stund. Dock först efter att kommentarsfältet fyllts med arga kommentarer från personer, som liksom jag, blev djupt besvikna på att Centerpartiets ungdomsförbund kan stå för något så urbota dumt som bilden symboliserade. Bristen på kunskap är uppenbar….


Om ni som delade bilden på något vis tyckte att det var ett ”coolt” budskap ni delade så kan jag meddela att det var ungefär lika coolt som fotvårtor, blixthalka och klamydia


Sist vill jag bara säga: Fuck okunnighet!
Åsa Mörner. fackligt engagerad i Vårdförbundet

I stormens öga

by

Överskriften låter som en filmtitel, men ibland känns det som arbetsdagen är en triller, om än lite vid sidan om och ändå mitt i.

I slutet på förra året planerade vi hur vi på bästa sätt stötta medlemmar, utbilda och kompetensutveckla våra förtroendevalda bestämma hur vi skulle möta våra medlemmar, hur vi skulle växa som förbund, och sist men inte minst men ack så viktigt med vilken vårdpolitik vi skulle kunna förändra lönebild och arbetsmiljö i rätt riktning.

Inför 2020 hade vi stora planer och efter en rätt skral lönerörelse hittat en del förbättringsområden och kände oss taggade att ta oss an utmaningarna.

Och sedan kom Covid 19…..

Och resten är historia brukar man säga, men inte här utan vi är mitt i stormen.
Jag slås av att när krisen kommer så finns det personer som alltid kliver fram och tar ett otroligt ansvar.

Kollegan och förtroendevalda Hanna på IVA USÖ, jösses du finns där och tar hand om de svårast sjuka och orkar ändå på ett väldigt sunt sätt bedriva ett väldigt viktigt arbetsmiljöarbete.

Torben och Marielle mina chefer på Ambulansen USÖ har sedan dag 1 i stormen oförtrutet arbetat med att se till att helt nya riktlinjer arbetats fram och sett till att informationen blivit känd och allting i vardagen har fungerat och att medarbetarna känner sig trygga. Jag vet hur mycket tid ni lagt ner och jag skulle önska att jag på något sätt kunde se till att ni fick lite välbehövlig återhämtning. Och era medarbetare som verkligen ställer upp när det behövs.

Lina och Anette förtroendevalda på Akuten, vilken resa ni gjort och vilket fokus på att era kollegor ska ha en dräglig tillvaro på jobbet.

Jag ska inte bli för långrandig men jag måste nämna de 14 distriktssköterskor som arbetar i sorteringstältet utanför Akuten USÖ. På väldigt kort tid har ni lyckats bemanna ”tältet” dygnet runt. En arbetsmiljö helt ovan er vardag. Jag är väldigt imponerad.

Jag har skrivit om några personer jag imponerats av i min fackliga vardag men måste givetvis hylla alla som är med och bidrar i en svår tid. Vågar man önska glad påsk!!

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska och ärrad veteran med 32 års erfarenhet
Förtroendevald/Huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Du röstar väl i valet?

by

 

Det är drygt 3 veckor kvar till valet och en hel del vårdfrågor står i fokus.

Enligt statistik från OECD har Sverige lägst antal sjuksköterskor per 1000 invånare i norden.
Enligt Novus opinion kräver väljarna

  1. Snabbare behandling vid allvarliga sjukdomar
  2. Kortare vårdköer
  3. Högre löner till sjuksköterskor

Politikerna pratar om en ökad tillgänglighet, som framförallt ska ske i primärvården.
Vi ser svårigheter att rekrytera men framförallt behålla erfaren personal som gör att alla satsningar låter ihåliga, då sparspöket hela tiden gör sig påmind.

I Vårdförbundet avdelning Örebro har vi redan börjat med påverkansarbetet inför valet, med valstugebesök, möten med kommun och regionpolitiker och aktiviteter på sociala medier.

Nedan redovisas Vårdförbundets nollvision för svensk hälso- och sjukvård som är en del i vårt valmanifest som du kan läsa nedan.

https://www.vardforbundet.se/siteassets/fortroendevald/material/high_2018_vard-i-varldsklass_broschyr_150x150.pdf

Nollvisionen

  • Ingen ska behöva dö i kö
  • Ingen ska falla mellan stolarna
  • Ingen ska nekas att föda i Sverige
  • Ingen ska skadas av vård
  • Ingen ska behöva bli sjuk av att vårda andra

Med de utmaningar vi står inför måste vi ta plats i debatten. Häng med oss på sociala medier fram till valet, och besök gärna valstugorna själv och ställ frågor till politikerna om hur framtidens vård ska se ut.

Och det kanske viktigaste använd dig av din medborgerliga rättighet att rösta den 9 september, det gör skillnad.

 

Hans Nilsson
Politiskt intresserad
Vårdförbundet avdelning Örebro

Varför ska man vara med i facket?

by

Kollektivavtalets dag 17 mars!

Går man på knytkalas utan att ta med något? Inte jag..

Skämt och sido ni har väl alla hört att man får tidning, rådgivning, rabatter, försäkringar, medlemsstöd påverkan på politiken med mera. Listan blir faktiskt ganska lång när man tänker efter.

Och ni vet alla vad de som inte är med i facket säger. Jag får ju ändå ta del av det ni förhandlar fram.
Det är själva finessen med att ha kollektivavtal, att de omfattar även de som inte är med i facket.

Det innebär att du blir anställd i princip bara behöver komma överens om din lön när du tackar ja till en anställning, allt annat är redan klart och ingår i kollektivavtalet.

  • Lön: Rätt att årligen få en löneöversyn då det inte finns någon laglig rätt till löneökning.
  • Övertidskompensation: Hur du som anställd kompenseras vid bland annat övertid, restid och mertid.
  • Semester: I vårt kollektivavtal finns semester framförhandlad mellan 25 till 32 dagar per år. Det framgår även hur semesterlön räknas och om eventuell semesterersättning ska betalas ut.
  • Ledighet: Regler kring möjlighet till ledigheter och arbetsfria dagar. I kollektivavtal finns dessutom möjlighet till utfyllnad av föräldrapenningen med hjälp av föräldralön som arbetsgivaren betalar ett visst antal månader.
  • Uppsägning: Lagen om anställningsskydd (LAS) anger hur lång uppsägningstid du som anställd har rätt till om du blir uppsagd och även hur lång uppsägningstid du har om du själv säger upp dig. Kollektivavtal reglerar också uppsägningstider och dessa regler går då före lagens bestämmelser.
  • Pension: Att förhandla om tjänstepension kan vara svårt om du inte har någon kunskap om det. I kollektivavtalen finns det därför en tjänstepensionsplan som är framförhandlad av experter på området.

Detta är en del av alla de överenskommelser som avtalats fram inom ramen för vårt kollektivavtal.

Vårdförbundet har räknat ut att kollektivavtalen är värda 80000 kronor per år.

Min fråga är om vi har råd att avstå?

Ju fler medlemmar vi är desto bättre villkor kan vi förhandla fram.

 

Hans Nilsson
Medlem, förtroendevald och styrelseledamot

Floskler du kan få höra på ditt lönesamtal, och eventuella svar du kan ge!

by

Klicka här för att få upp floskel-bingobrickan!

”Du är jätteduktig, men jag har inte mer pengar”. – Kul att höra att mitt arbete uppskattas, dock skulle jag uppskatta än mer om detta även syntes i lönekuvertet.
”Min egen lön höjs inte heller så mycket”. – Jag trodde att detta samtal skulle handla om min löneutveckling. På vilket sätt har din lön med detta samtal att göra?

”Du fick ju så mycket förra året”. – Tack för det, men nu förstår jag inte? på vilket vis har jag misskött mitt arbete detta år?

”Du har ju inte arbetat här så länge”. – Hur tänkte du då när du anställde mig? är jag inte en person som du vill satsa på? Det borde ligga i ditt intresse att satsa på nyanställda om du vill få verksamheten att fungera på lång sikt.

”Om man tittar på genomsnittslönen ligger du högt”. – Det intresserar inte mig så mycket då vi jag ska bli bedömd individuellt.

”Jag måste satsa på några få så du får stå tillbaka i år”. – Vad har dessa personer utfört som inte jag har gjort? Är du på något vis missnöjd med mitt arbete?

”På andra kliniker har man inte så mycket som vi har här”. – Det är inte jag så intresserad av. Jag är intresserad av min lön och min löneutveckling, men jag ska absolut ringa till Vårdförbundet och kolla löneläget.

”Jämfört med andra ligger du bra till”. – Jämfört med andra tjänar jag på tok för lite för min utbildning och kompetens, att andra sjuksköterskor har haft en dålig löneutveckling i många år tycker jag är ointressant i sammanhanget.

”Alla är ju så kompetenta och duktiga”. – Det är ju roligt att ha kompetenta kollegor, då borde våra löner rimligtvis vara mycket höga då vi har individuell lönesättning, kompetens ska ge bra betalt. Så som våra löner ser ut kan man ju tro att vi inte kan någonting.

”Jag har delat in er i två grupper och du tillhör de som får mest”. – Intressant vilka är med i denna grupp? Och hur resonerade du när du delade upp oss? Dock vill inte jag bli jämförd med andra och smicker biter inte på mig i ett lönesamtal. Jag vill bli individuellt bedömd.

”Vi måste höja dem som fått låga ingångslöner”. – Det känns märkligt att ert beslut om att ge mina kollegor låga löner ska påverka min löneutveckling. Hur tänkte ni då? Planerar ni inte? Och vad för arbete har dessa personer gjort som inte jag har?

”Nästa år kanske jag kan satsa på dig”. – På så lösa löften känner jag mig inte uppskattad, nästa år kanske jag inte arbetar här. Jag vill arbeta på en arbetsplats där det satsas på mig, och där uppskattningen av mitt hårda arbete syns i lönekuvertet.

”Jag är ju alldeles ny som chef och känner inte alla”. – På vilket sätt är detta mitt problem? Är det inte ditt ansvar att då ta reda på hur jag skött mitt arbete. Vilken märklig sak att säga?!

”Tycker du att jag ska ta från andra och ge till dig?” – Nej jag tycker att du ska sköta ditt jobb, och inte använda förlegade härskartekniker för att få mig att känna skuld. Ska detta samtal ske på denna nivå vill jag boka en ny tid och ha en facklig representant med mig på mötet.

”Jag skulle gärna vilja ge dig mer men HR (personalavdelningen) säger nej”. – Vad har de med min lön att göra? Jag är anställd här av dig inte på HR-avdelningen och det är du som sätter och är ansvarig för min lön.

 

Några egna exempel…

”Du får se ansvarsuppgifterna som meriterande och roliga, tyvärr kan jag inte ge mer i lön på grund av dessa.” Jag ska absolut få mer i lön då jag hjälper till att driva verksamheten framåt! Vill du som chef inte ha någon lönehöjning? Du kanske ser ditt jobb som meriterande och roligt. Då behöver du därmed inte någon lönehöjning själv?

”När du går på kurser och läser på universitetet så är det andra som får jobba i ditt ställe. Tänk på de som alltid är kvar och jobbar.” Att gå på kurser eller inte är frivilligt. Men jag anser att det är flera som läser/går på kurser av mina kollegor. Ibland är jag kvar på jobbet och ibland går jag på kurser. Det kallas att ge och ta. Min kompetens ökar vilket är positivt för verksamheten då vården utvecklas

  (publicerades i vårdfokus år 2012)

Angelina Stridh

Leg. Röntgensjuksköterska

Styrelseledamot avdelning Örebro