Tomten ska organisera hela sin julverkstad och Regionen ska organisera sin verksamhet.
På avdelningarna ska personalen delas in i rätt ”nyckeltal” utifrån vårdtyngdsmätningar och ekonomi.
Man kan välja att se på detta som ett hot eller som en möjlighet.
Jag som tror gott om alla i grunden väljer att se det som en möjlighet!
Vården måste utvecklas och vara så effektiv som möjligt – så det gäller att använda kompetensen som finns i vården rätt.
Vårdförbundets medlemmar ska göra det vi är utbildade till att göra! Vi är arbetsledare som har omvårdnad som vår specialitet. Vi ska INTE fixa i kök, städa, bädda, kopiera/scanna… listan kan göras lång. Detta kan vi naturligtvis hjälpa till med om vi har tid över – men då tror jag någon räknat fel på ”nyckeltalen” för det är inte ekonomiskt försvarbart att använda våra resurser och vår kompetens på det viset. Vi ska vara arbetsledare i teamet som är närmst patienten. Vi ska leda och fördela det patientnära arbetet. Vi ska vara med och utveckla en god och säker vård för våra patienter – för vi kan vården!
Min förhoppning är att arbetsgivaren sneglar på de goda exempel som finns – där man lyckats skapa en bra ”kompetensmix” och dit man får sökande till sina lediga tjänster. Där har man börjat med blanka ark – vad ska en sjuksköterska göra och ansvara för? Vad ska en undersköterska göra, vad kan annan personal göra för att avlasta omvårdnadspersonalen? Ska man dessutom tänka in personcentrerad vård så lägger man till, vad kan patienten och anhöriga bidra med?
Det är teamet runt patienten som ska bli så effektivt och starkt som möjligt. Rätt kompetens på rätt plats. Utifrån detta kan man sedan se hur mycket vård man kan bedriva med de resurser man har. Det måste bli en balans mellan krav och resurser om man ska uppnå en ”god och säker vård”!
Vilka är det då som ska komma fram till resultatet? För mig är det självklart att det är på arbetsplatsträffen som man startar processen! Det är ju de som jobbar i verksamheten som kan den bäst!
Men jag har inte sagt att det kommer att vara enkelt – vi kan inte gå kvar i gamla fotspår. Vi måste inse att vi behöver tänka nytt och släppa på gamla vanor. ”Prestige kan fälla mycket tyvärr” som Helena Nyrén skrev i en av sina bloggar.
Vårdförbundets medlemmar ska vara stolta över den kunskap och erfarenhet vi besitter efter flera års universitetsstudier, den ska användas klokt och respektfullt när nyckeltalen ska räknas fram!
Med detta önskar jag er alla en riktigt God jul & ett spännande och prestigelöst Nytt år 2019.
Ulrika Hedelind
Leg. Sjuksköterska/Huvudskyddsombud
Vice ordförande avdelning Örebro
