Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Ordförande bloggar

by

Då har årets första månad passerat – det har gått med vindens hastighet i dubbel bemärkelse. Den fackliga vardagen bjuder på storm och dagar med endast lätt bris, det är dock sällsynt med helt vindstilla dagar.

Jag inleder detta inlägg med lite övergripande information om en stor ”facklig vinst”:

Den 27 december tecknades ”århundradets avtalspaket”. En paketlösning för ett hållbart arbetsliv, mellan arbetstagarorganisationerna inom den offentliga välfärdssektorn och SKR/Sobona. Avtalen innehåller:

· Höjda avsättningar till tjänstepension från 4,5 procent till 6 procent samt från 30 till 31,5 procent

· Ett nytt omställningsavtal med livslångt lärande och möjlighet att studera med ersättning upp till 44 veckor plus 88 veckor.

· Ett partsgemensamt arbete för friska arbetsplatser

· Konsekvensändringar i AB utifrån kommande förändringar i LAS, men där AB:s turordningsregler kvarstår. Ni kan läsa mer om detta på Vårdförbundets hemsida, https://www.vardforbundet.se/engagemang-och-paverkan/aktuellt/nyheter/avtalspaket-ger-hojda-pensionsavsattningar-livslangt-larande-och-friska-arbetsplatser/ och vi kommer förhoppningsvis få tillfällen att informera mer om det när vi så småningom kan mötas igen.

Uppsagt avtal

2021 avslutades med att Vårdförbundet sa upp HÖK19 vilket innebär att vi nu är inne i en avtalsrörelse. HÖK = Huvudöverenskommelse, är ett centralt kollektivavtal som bland annat innehåller vårt löneavtal och allmänna anställningsvillkor. Vårdförbundet har valt att säga upp avtalet för att vi ser att våra medlemmar har en ohållbar arbetsmiljö och inte värderas för det arbete de bidrar med! Vårdförbundets yrkande sätter nu fokus på ett jämställt och hållbart yrkesliv, jämställda livslöner, kompetensutveckling och chefers förutsättningar. Här kan ni läsa mer om detta: https://www.vardforbundet.se/engagemang-och-paverkan/aktuellt/nyheter/forhandlingar-for-battre-arbetsmiljo-och-villkor/ och ni kan följa förhandlingsutvecklingen i Vårdförbundets avtalsblogg: https://vardforbundetbloggen.se/avtalsbloggen/ .

Lokalt i avdelning Örebro

Löneuppstart: Eftersom vi nu är i avtalsrörelse, HÖK22, så har vi endast haft inledande samtal med arbetsgivaren kopplat till löneuppstart. Vårdförbundet anser att det är ok att chefer har medarbetarsamtal / lönesamtal med våra medlemmar för att ny lön ska kunna betalas ut så snart som möjligt när vårt nya avtal är på plats. Det förutsätter naturligtvis att det måste finnas möjlighet att få ytterligare ett samtal om så önskas beroende på resultatet av det nya avtalet.

Arbetsmiljö: När det gäller arbetsmiljö kan vi dessvärre bara hålla med om att många medlemmar och arbetsplatser även i avdelning Örebro signalerar om ohållbara arbetsvillkor med stor obalans mellan krav och resurser samt en etisk stress. Vi lyfter detta på samtliga samverkansnivåer och framför det till våra styrande politiker i både regionen och kommunen. Vi anser att en del av de ekonomiska ersättningar som regionen och kommunerna får måste gå till våra professioner!

I regionen kommer resultatet av medarbetar enkäten komma nu under februari och vi har tydligt framfört vikten av att man nu gemensamt arbetar med detta resultat. Låt det bli ett avstamp mot att arbeta för en bättre arbetsmiljö! Om jag tolkar regeringens uttalanden rätt så ska viss del av de ekonomiska ersättningarna som landets regioner och kommuner nu får gå till att förbättra arbetsmiljön!

Facklig vinst

En lokal ”facklig vinst” är att arbetsmiljöverket tillstyrker de tvärfackliga kraven på arbetsmiljöåtgärder som vi ställt på Akutmottagningen, USÖ. Om dessa inte åtgärdas kommer de få betala stora viten. Det är i och för sig tragiskt att pengar ska behöva blöda ut på detta vis men förhoppningsvis leder det till en bättre arbetsmiljö för Akutmottagningen samt även övriga arbetsplatser i regionen.

Förtroendevalda och fackligt arbete är fortfarande viktigt 2022! Har ni förtroendevald på din arbetsplats? Om inte så kan ni kontakta oss så kommer vi gärna och informerar om vad uppdraget innebär och hur ni kan gå tillväga för att välja förtroendevald hos er.

2022 blir ett spännande år! Vårdförbundet är i avtalsrörelse, vi har kongress
https://www.vardforbundet.se/engagemang-och-paverkan/kongress-2022/ och det är valår!

Ulrika Hedelind

Avd. ordförande

Adventshälsning från iskvaken

by

Att ta ett kallt bad har blivit trendigt och för mig har det blivit som en hälsodrog.

Det börjar redan när man åker hemifrån, jag vet att det kommer att vara kallt men jag har BESTÄMT mig! Jag SKA doppa mig! Jag VET att det är kommer kännas otroligt bra efteråt!

Det absolut kallaste momentet är att ta av sig kläderna och gå fram till vaken. Ta de få kliven ner på stegen, känna fötterna som bryter vattenytan och tillslut omsluts hela kroppen av det kalla vattnet. Fokuserar på att andas lugnt och känna in hela kroppen. Känner mig stark som har kontroll, och nu efter att ha gjort detta ett antal gånger, även njutning – det är en mäktig upplevelse, jag är liksom bara ”här och nu” med både kropp
och själ :-).

När det börjar pirra och sticka lite i kroppen tar jag stegen upp på bryggan igen, ställer mig på ullfilten och greppar handduken – men nu fryser jag inte. Det händer att jag kliver ner en gång till innan jag torkar mig  och tar på varma kläder. Känslan som infinner sig efter doppet är typ ”euforiskt tillfreds” och den sitter i flera timmar – så härligt.

” Vad är det egentligen som händer i kroppen när den kyls ned?

”När kroppen utsätts för kyla utlöser det en stressreaktion. Det sympatiska nervsystemet aktiveras, och hormonet noradrenalin får en ökad frisättning. Så med regelbunden exponering för kyla tränar du kropp och själ att hantera stress på ett bättre och enklare sätt. Huttunen förklarar också hur blodtrycket ökar i det kalla vattnet. Men med regelbunden exponering minskar blodtrycket både i kylan och i stressiga situationer i livet”.

När jag letade och läste fakta om kallbad så insåg jag att jag kanske behöver få till detta mer än en gång per vecka. Så nu har jag även börjat med att ta en snabb ”kall dusch” på morgonen. Även detta kräver beslutsamhet och kontroll samt är upp piggande men kanske inte fullt ut samma effekt som isvaken än så länge.

OBS! Den forskning som har gjorts om vinterbad har i huvudsak gjorts på redan friska personer. Så om du har högt blodtryck eller annan hjärt-kärlsjukdom så rådgör med din läkare innan du testar!

Vad har nu detta i Vårdförbundets blogg att göra? Som ordförande i Vårdförbundet tänker jag att dessa effekter gynnar mig i mitt uppdrag.

När vi BESTÄMT oss för att driva en fråga så vet vi att det kan mötas med protester och motstånd. Men vi SKA driva frågan för vi VET att det kan lyckas och då infinner sig den ”euforiska tillfreds känslan”! Ju fler vi är som tillsammans driver Vårdförbundets politik desto starkare blir vi.

God jul önskar jag er alla
Ulrika Hedelind
Ordförande Vårdförbundet avdelning Örebro

”Våga satsa oss ur krisen”

by

En kväll i mitten av november låg jag på kökssoffan och kollade på nyheterna. Covid 19, detta nya lilla virus som fått så stora konsekvenser för oss som individer, samhällen och nationer värden över.
Plötsligt blir det så tydligt hur viktig en fungerande hälso- och sjukvård är. Hur viktigt det är att det finns tillräckligt med exempelvis biomedicinska analytiker, IVA- och röntgensjuksköterskor. Nyheterna rapporterade om det en krisstödspaket efter det andra. Svenska staten skjuter till pengar – som egentligen inte finns(???) – till ett flertal branscher för att rädda Sverige. En av branscherna är hälso- och sjukvården.

Plötsligt ”finns” det pengar!!!

Jag kan inte så mycket om de övriga branscherna som får dessa bidrag men om sjukvården kan jag en del.

Jag vet exempelvis att det är viktigt med rätt kompetens. Forskning visar att vård skador ökar där sjuksköterskebanningen är låg. Naturligtvis är hela teamet runt patient viktigt! Men det finns en gräns för hur mycket vi kan tillåta oss att kompetensväxla och samtidigt behålla samma kvalitet i vården vi bedriver.
De senaste åren har sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker lämnat yrket och vården, både erfarna och nya i yrket, för att löneutvecklingen och övriga arbetsvillkor är för dåliga.  Det upplevs alltför ofta att man bara är ett huvud på en schemarad istället för att värderas och respekteras för den erfarenhet man har och den kompetens man bidrar med.

Jag vet också att vårdskador och inskolning av nya kollegor kostar pengar och inte är effektivt för vården, även detta finns det forskning och statistik på.

Dessa statliga bidrag är en kortsiktig lösning för att klara krisen här och nu genom att täcka extra utgifter kopplat till Covid19.

Tänk om staten kunde våga satsa långsiktigt – se till att våra yrken får en normal, långsiktigt god löneutveckling under hela yrkeslivet. Då skulle vi garanterat behålla fler i våra yrken och behovet av kortsiktiga krislösningar skulle minska.

Lockelsen att gå till bemanningsföretag skulle minska och yrkesstoltheten skulle öka. Jag som anestesisjuksköterska  skulle kunna säga att jag gör ett bra jobb och det värderas! Jag skulle vara stolt över det jag arbetar med och jag som erfaren skulle skola in nya kollegor och studenter med glädje! Jag skulle då också ärligt kunna säga till dem att de valt ett fantastiskt yrke där de har möjlighet att utvecklas och göra karriär.

Jag heter Ulrika Hedelind, är 50 år. Jag var nyutexaminerad sjuksköterska 1991 och har sedan specialistutbildat mig till anestesisjuksköterska. Min lön i skrivande stund är 37 500 kr / månad. En nyutexaminerad sjuksköterska får i dag ca 26 000 kr / månad. Är detta ett exempel på en rimlig löneutveckling????

Kära tomten – ge mig modiga och kloka politiker och arbetsgivare som inser att det lönar sig att satsa långsiktigt även på en kvinnodominerad arbetsplats som vården. Ge mig politiker och arbetsgivare som vågar styra om budgeten, från att bekosta vård skador, hyrpersonal och extrapass, till att bekosta den ordinarie personalen med en god löneutveckling under hela yrkeslivet, som vågar satsa oss ut ur krisen mot en långsiktig och hållbar lösning!

Detta tror jag mig veta att det skulle vara bra och gynnsamt för svensk hälso- och sjukvård!

// Tack tomten, för att du i alla fall försöker!

//Ulrika Hedelind, stolt(?) anestesisjuksköterska och vice ordförande Vårdförbundet avd. Örebro.

Lucka nummer 20. Veckan innan jul

by

Det lackar mot jul men vädret är så grått och milt att den rätta julkänslan har svårt att infinna sig. Märker av den mest i form av den tydliga ”stresskänslan” och hetsen som råder på stans gator när jag promenerar till och från diverse möten. Hade tänkt att denna vecka skulle vara lite lugnare på jobbet än vanligt, att jag skulle hinna rensa i mailboxen och komma i kapp med det som blivit liggande.

Veckan startar alltid med måndagsmöte där vi går igenom vad som står på agendan de kommande dagarna, fördelar arbetsuppgifter och diskuterar det som är aktuellt just nu. Eftersom det är många starka viljor runt bordet så är det inte helt ovanligt att det blir en del heta diskussioner, vilket är bra! Om alla tycker lika och ingen vågar ”sticka ut” sker ingen utveckling!

Måndagen fortsätter med en promenad till USÖ och samverkansmöte och därefter en promenad i regnet till Eklundavägen för att möta våra folkvalda regionpolitiker. Att sitta i samverkan och möta politiker är en viktig del i det fackliga arbetet. Även om förändring tar tid så är det så oerhört viktigt att fackförbund fortfarande finns i Sverige! Om det inte fanns så är jag helt säker på att vi hade haft sämre villkor och att politikerna skulle satsa än mindre på våra yrkesgrupper. Det är en styrka i att vara många medlemmar i ett fackförbund! Måndagens sista promenad var till bussen.

Tisdagen tillbringade jag hela dagen på kontoret. Regionen ska göra en ny lönekartläggning och det var en del underlag till den som skulle läsas och analyseras inför att vi tillsammans ska jobba vidare med den. Kontakt med medlemmar via telefon och diskussioner med ombudsman. Vårdförbundet har en styrka i att ha en lokal ombudsman som vi enkelt kan bolla diverse frågor och funderingar med. Det har vi för att vi är många medlemmar i Vårdförbundet. Dagens enda promenad var ToR busshållplatsen.

Onsdagen startar med lönestrategiskt möte och inledande diskussion om Regionens lönekartläggning. Efter lunch blev det en promenad till en arbetsplats för att möta och stötta en medlem. Även detta är en oerhört viktig del av mitt fackliga arbete. Att kunna stötta och coacha medlemmar och förtroendevalda i diverse situationer. Möjligheten att arbeta fackligt så att vi bl.a. kan stötta medlemmar har vi för att vi är många medlemmar i Örebro som i sig genererar den ”fackliga arbetstiden”.

Torsdagen inleds med skypemöte tillsammans med alla Vårdförbundets lokalavdelningar i Sverige. På agendan står löneavtal, HÖK19. Nu startar snart en ny löneprocess. Vi är många som är besvikna på hur våra arbetsgivare har valt att tolka avtalet i år. Men vi ger inte upp! Vi måste tillsammans rikta vår frustration åt rätt håll. Fortsätta påverka politiker och arbetsgivare. Dagen fortsätter med en tur till USÖ för att träffa medlemmar och prata om löneavtalet. På bussen hem börjar jag fundera på vad jag ska blogga om, kom fram till att ni som orkat läsa skulle få följa med på min arbetsvecka dagarna innan jul. Tror ingen av er har missat att jag tycker att det är viktigt att facket finns, att jag brinner för att påverka och försöka få till bättre villkor för alla medlemmar i Vårdförbundet. Det är tillsammans vi blir starka!

Fredag! Snart lite julledig – nästan så att jag skäms för att skriva det. Jag vet att det är många av er som önskat ledigt men inte får det.

Hoppas ändå att ni alla får en fin julhelg, både hemma och på arbetet.
Med detta önskar jag er alla en riktigt God Jul & Gott Nytt År

//Ulrika Hedelind

Lucka nummer 7. Ett händelserikt år. Tillbakablick

by

Snön har töat bort men julen närmar sig ändå med stormsteg.

Lokalerna jag arbetar i ska ”storstädas” vilket innebär att jag måste röja mitt skrivbord.

Tro det eller ej, jag har koll 😉

Att städa ett skrivbord innebär att man påminns om vad man gjort och vad som står kvar på ”att göra listan”.

Det gångna året har varit intensivt! Det har bjudit på många utmaningar och jag har lärt mig mycket.

Det var inte helt lätt att planera verksamhetsåret i början av Januari eftersom 2019 rivstartade med uppsagt löneavtal, Vårdförbundet inledde centrala förhandlingar som drog ut på tiden. Vi jobbade intensivt med att förbereda oss på effektiva och strategiska åtgärder som skulle aktiveras om inte våra förhandlare hade lyckats bli eniga om ett nytt avtal. Det var många möten, både fysiska och via skype. Vi mötte politiker, bloggade och skrev på våra sociala medier för att försöka skapa förståelse för varför det är viktigt att värdera våra yrkesgrupper rätt och hur fel vår löneutvecklingskurva är i dag, #avtal2019. Vi som jobbar fackligt kände styrkan i att vara många medlemmar! Men det var med en lättnadens suck och god känsla som vi kunde informera alla våra medlemmar om att ett nytt avtal var tecknat den 16e maj, HÖK19.

Då började arbetet med att läsa detta nya avtal, vad står det och vad innebär det för oss medlemmar? Möten med Regionen och alla våra elva kommuner för att teckna LOKar. Nya möten med information till våra förtroendevalda och våra chefsmedlemmar. Nu skulle avtalet bli verkstad!  Möten med politiker och fortsatt spridning av vårt budskap om att våra yrkesgrupper är värda en lönekarriär under hela sitt yrkesliv! Utbildning, erfarenhet och yrkesskicklighet ska löna sig och värdesättas!

Sommaren närmar sig och det råder brist på personal, vi möter medlemmar och arbetsgivare. Semester och ledighet är det våra medlemmar önskar sig men för att få det måste de som är kvar på jobbet jobba extra. På vissa arbetsplatser så pass mycket extra att de kunde förhandlar fram extra ersättning för detta. Detta är inte hållbart i längden! Utan våra yrken stannar vården!

Arbetsgivaren vill omorganisera både här och där – vi säger Risk Och Konsekvens analys och betonar vikten av att personalen måste vara med! Parkeringsavgiften höjs.

Så kom sommaren och jag fick några veckors semester.

Hösten smyger sig på med planering och genomförande av Vårdförbundets årsmöte. Tack till alla er som kom på detta möte, utan er hade det inte blivit den trevliga och givande kväll som det blev. Vi fick många kloka inspel från er medlemmar om vad ni tänkte om begreppet och kriterier för ”särskilt yrkesskicklig”. Föreläsningen av Marika Carlsson bjöd på många goda skratt och jag gick därifrån med en god känsla, tillsammans är vi starka.

Nu börjar våra medlemmar få besked om sina nya löner och vi får många telefonsamtal och upprörda mail. Det tycks inte ha blivit som det var tänkt…. Vi börjar ha löneavstämningar med kommunerna med varierande resultat. Sist ut var löneavstämning med Regionen och vi kan konstatera att enligt våra beräkningar har inte lönespridningskvoten ökat nämnvärt – vi ser en ökning på tredje decimalen – det måste bli en bättring kommande år! Våra yrken är värda en lönkarriär under hela yrkeslivet!

Arbetsgivaren fortsätter med fler omorganisationer, tuffa scheman, nekar semestrar, höjer parkeringsavgiften ytterligare och drar in julklappar, jultallrikar och fruktkorgar. Vi måste spara pengar.

Vårdförbundet bjuder förtroendevalda på en heldag med temat arbetsmiljö, en föreläsning om ”de ekonomiska vinsterna med en god arbetsmiljö”. Att behålla erfarenhet i en organisation är = att spara pengar! – när jag skriver detta inser jag att det egentligen borde var politiker och arbetsgivare som vi skulle bjuda in till denna föreläsning!?

Inom kort ska julefriden sänka sig över oss, några måste jobba och jag önskar av hela mitt hjärta att ni alla får en riktigt God Jul både på arbetet och hemma.

Snart startar 2020, undrar vad detta år kommer att bjuda på?

 

//Ulrika Hedelind

Leg. sjuksköterska / anestesisjuksköterska

Vice ordförande Vårdförbundet avdelning Örebro

Värdesätt oss rätt och rädda vården!

by

Onsdag en regnig dag i Oktober.

Väckarklockan ringer som vanligt 05:50, känner mig lite trött. Skjutsar ett av barnen till skolan och ska sedan hämta upp en kollega för att samåka till jobbet. Åker förbi den väg jag ska svänga in på (trots att det INTE är första gången jag åker till henne) så jag får hitta lämpligt ställe att vända på.

Resterande bilfärd går bra och vi hittar snabbt en parkering.

Kollar igenom mailen över en kopp kaffe. Sen ringer telefonen, det rör situationen på kvinnokliniken i Karlskoga. Nästa telefonsamtal rör IVA USÖ, därefter är det en mottagning på medicin kliniken USÖ och så ringer röntgen i Karlskoga.

Kan summera dem alla med att det handlar om villkor, schema / hälsosamma arbetstider och arbetsmiljö. En oro över att det nya löneavtalet inte kommer att gynna de med lång erfarenhet som jobbar kvar patientnära kommer upp i samtliga samtal. Alla rykten som går…

Ja vi vet alla att Region Örebro län går back ekonomiskt – men att inte värdesätta sin personal och den kompetens de bidrar med till verksamheterna de jobbar i – det kommer leda till ännu större förluster långsiktigt! Utifrån både perspektivet ekonomi, patientsäkerhet, tillgänglighet och produktion. Det sistnämnda ordet, produktion, kan jag personligen starkt ifrågasätta om det hör hemma inom vården!? Vad är det vi producerar? God hälsa?

Eftersom Vårdförbundets medlemmar inom Region Örebro län i dessa dagar väntar på att få besked om den årliga lönerevisionen går det som sagt många rykten. Dessvärre florerar rykten om att det kommer att vara en nästintill hånfull summa som vår arbetsgivare (ytterst är det våra folkvalda politiker) kallar satsning på prioriterade yrkesgrupper. Men eftersom Vårdförbundet inte haft löneavstämning med arbetsgivaren ännu så vet vi inte vad som stämmer. Förhoppningsvis är det bara rykten för våra yrkesgrupper är livsvikta för vården! När vi saknas innebär det ofta stängda vårdplatser, minskad tillgänglighet och ökande köer.

Som grädde på moset är det senaste telefonsamtalet från en journalist – Vad anser Vårdförbundets medlemmar om att de inte kommer att få någon julklapp från Regionen? Jaa vad ska jag svara på det? Det är faktiskt inte många som har hört av sig till oss angående detta. För de flesta medlemmarna betyder nog inte julklappen så mycket även om en del blir besvikna – de skulle hellre vara rätt värderade i lön! Försöker att förklara hur vår löneutveckling ser ut i dag. Att vi ser att de med lång erfarenhet och hög kompetens måste värderas högre! Det skiljer inte mycket mellan den som är ny i yrket och den som jobbat många år.

Avslutar detta samtal med att kräva att få läsa artikeln innan den går i tryck! Är fortfarande trött – men nu på ett annat vis – vart är vi på väg? 

Mitt nya slagord: Värdesätt oss rätt och rädda vården!

 

Ulrika Hedelind

Legitimerad sjuksköterska, anestesisjuksköterska

Vice ordförande Vårdförbundet avdelning Örebro

Nu är det jul igen….

by

Tomten ska organisera hela sin julverkstad och Regionen ska organisera sin verksamhet.

På avdelningarna ska personalen delas in i rätt ”nyckeltal” utifrån vårdtyngdsmätningar och ekonomi.

Man kan välja att se på detta som ett hot eller som en möjlighet.

Jag som tror gott om alla i grunden väljer att se det som en möjlighet!
Vården måste utvecklas och vara så effektiv som möjligt – så det gäller att använda kompetensen som finns i vården rätt.

Vårdförbundets medlemmar ska göra det vi är utbildade till att göra! Vi är arbetsledare som har omvårdnad som vår specialitet. Vi ska INTE fixa i kök, städa, bädda, kopiera/scanna… listan kan göras lång. Detta kan vi naturligtvis hjälpa till med om vi har tid över – men då tror jag någon räknat fel på ”nyckeltalen” för det är inte ekonomiskt försvarbart att använda våra resurser och vår kompetens på det viset. Vi ska vara arbetsledare i teamet som är närmst patienten. Vi ska leda och fördela det patientnära arbetet. Vi ska vara med och utveckla en god och säker vård för våra patienter – för vi kan vården!

Min förhoppning är att arbetsgivaren sneglar på de goda exempel som finns – där man lyckats skapa en bra ”kompetensmix” och dit man får sökande till sina lediga tjänster. Där har man börjat med blanka ark – vad ska en sjuksköterska göra och ansvara för? Vad ska en undersköterska göra, vad kan annan personal göra för att avlasta omvårdnadspersonalen? Ska man dessutom tänka in personcentrerad vård så lägger man till, vad kan patienten och anhöriga bidra med?

Det är teamet runt patienten som ska bli så effektivt och starkt som möjligt. Rätt kompetens på rätt plats. Utifrån detta kan man sedan se hur mycket vård man kan bedriva med de resurser man har. Det måste bli en balans mellan krav och resurser om man ska uppnå en ”god och säker vård”!

Vilka är det då som ska komma fram till resultatet? För mig är det självklart att det är på arbetsplatsträffen som man startar processen! Det är ju de som jobbar i verksamheten som kan den bäst!

Men jag har inte sagt att det kommer att vara enkelt – vi kan inte gå kvar i gamla fotspår. Vi måste inse att vi behöver tänka nytt och släppa på gamla vanor. ”Prestige kan fälla mycket tyvärr” som Helena Nyrén skrev i en av sina bloggar.

Vårdförbundets medlemmar ska vara stolta över den kunskap och erfarenhet vi besitter efter flera års universitetsstudier, den ska användas klokt och respektfullt när nyckeltalen ska räknas fram!

Med detta önskar jag er alla en riktigt God jul & ett spännande och prestigelöst Nytt år 2019.

Ulrika Hedelind
Leg. Sjuksköterska/Huvudskyddsombud
Vice ordförande avdelning Örebro

Stolt anestesisjuksköterska!

by

AnesthesiaJag har nog ett av de ”häftigaste” yrken som finns!

I grunden är jag legitimerad sjuksköterska, tre års högskole-/ universitetsstudier och så har jag en ettårig vidareutbildning från Örebro universitet till specialist inom anestesisjukvård.

Mitt jobb är att se till att mina patienter får en trygg och säker anestesi (=narkos) när de blir opererade. Med andra ord att de sover gott, är smärtfria och vaknar lugnt när operationen är färdig. Jag möter patienten vid dörren in till operationsavdelningen och får en kort rapport av avdelningssjuksköterskan. Jag tar i hand och presenterar mig.

Vi rullar vidare genom korridoren in mot operationssalen. Vi småpratar lite och jag väver in mina rutinfrågor. Patienten flyttar över till operationsbordet och vi kopplar upp vår övervakning. Jag observerar hur hjärtat slår, mäter blodtryck och saturation. Vi går igenom en checklista tillsammans med operations personalen. Nu är det dags för sövning!

Allt detta tar i genomsnitt ca 10 – 15 minuter. På detta korta möte måste jag bygga upp ett förtroende hos patienten. Man blir lite av en expert på korta möten! Denna patient ska ju nu faktiskt lägga sitt liv i mina händer! Är patienten ett barn så är det föräldrarna som också ska känna att det är, efter omständigheterna, ok att lägga sitt barns liv i mina händer!

Ansvaret är faktiskt precis så stort som det låter! Jag ska hålla patienten vid liv under anestesin! Det är mitt ansvar!

Vi söver patienten, det är jag och en anestesisjuksköterska eller jag och en anestesiläkare som gör det tillsammans. Vi är alltid två anestesipersonal vid nedsövning och väckning. Jag talar lugnt med patienten och berättar att jag kommer sitta hos hen under hela operationen, jag kommer att se till att hen sover gott och är smärtfri! Jag kommer att väcka hen när operationen är färdig… sov gott!

Under själva operationen sitter jag som anestesisjuksköterska som regel själv hos patienten och får ringa efter hjälp om jag anser att det behövs. Nu ser jag till att patienten sover lagom djupt, är smärtfri, andas och har ett bra blodtryck och cirkulation i kroppen. Jag gör allt det som jag lovat patienten att göra! Gör jag det bra så mår patienten så bra som den kan efter operationen! Jag har en hel del teknisk apparatur och övervakning till min hjälp, hela tiden har jag patienten i fokus. Läser av och tolkar alla värden och det som händer och sker. Jag ger läkemedel och justerar ventilation och pumpar. Skulle jag själv behöva gå på toaletten så måste jag först ringa efter en kollega som kan sitta hos patienten tills jag kommer tillbaka. Anestesisjuksköterskans jobb är viktigt! Vi kan aldrig lämna en sövd patient utan tillsyn!

Nästa häftiga moment är väckningen. Operationen är färdig, tarmarna är på plats i buken, magen är ihop sydd och bandagerad. Nu ska patienten väckas!

Med dagens moderna läkemedel går detta moment relativt fort. Det är inte helt ovanligt att patienterna är ganska vakna och ”pratbara” redan innan vi lämnar operationssalen. Ibland kan de till och med hjälpa till lite själva med att komma över till sin säng från operationsbordet. Får man ett leende och kommentaren; ”är det redan färdigt”?” Vad är klockan”? Eller att de fortsätter prata om det vi pratade om innan de sövdes, då känner man sig stolt! Det känns liksom som ett kvitto på en bra anestesi!

Nu rullar vi in till uppvakningsavdelningen, kopplar upp patienten till övervakning av hjärtrytm, blodtryck och saturation igen. Ger en rapport om vad vi gjort till personalen som ska ta över patientansvaret. Tar i hand igen och önskar patienten lycka till vidare.

Om patienten nu är smärtfri och inte mår illa så känner jag mig stolt som anestesisjuksköterska! Jag har gjort ett bra jobb! Dags för nästa patient!

På min önskelista står det i år:

Jag vill bli rätt värderad för den utbildning och den kompetens jag har!

Jag vill bli rätt värderad för det arbete jag utför och det ansvar jag har!

Jag vill ha en arbetsmiljö som ger mig förutsättningar för ett hållbart arbetsliv!

Ulrika julGod Jul & Gott Nytt År

Ulrika Hedelind

Ny på jobbet!

by

AnesthesiaAtt gå ifrån att vara anestesisjuksköterska och komma från en verksamhet som man kan på sina fem fingrar – där patientsäkerhet, produktion och effektivitet var huvudmål. Jag var lösningsorienterad och flexibel. Jag var den som handledde studenter och nya kollegor, både nya anestesisjuksköterskor och läkare. Jag kunde mitt jobb och jag var bra!

Till att nu ha tagit klivet in i en för mig helt ny värd! Jag sitter på Vårdförbundets kontor och jag är ny på jobbet!

Jag måste fråga om både det ena och det andra.

Jag har inte ens en helt klar syn på hur min arbetsdag förväntas se ut…..gör jag det jag förväntas göra???

Jag är ju van att bara fixa saker och ting, jag är ju den som brukar se lösningarna!

Frustration!!!

Jobbtelefon – ska jag få en personlig jobbmobil? Bara att beställa? …. Jag är inte van att få någonting på jobbet, blev glad för en bra penna. Nu är det ”barnslig” förtjusning över att få starta upp min egen jobbmobil!

Detta känns lyxigt för mig som sjuksköterska! Och egentligen är det ju bara materiella, fåniga små saker som är till för att underlätta mitt arbete. Men vi sjuksköterskor är inte bortskämda med ting som underlättar vår vardag! Det är inte ofta vi får känna ”vardagslyx” på jobbet!

Nu ska ju telefon och dator börja användas också! …. Hur ska jag svara när det ringer?…”Ulrika, Vårdförbundet” – ja det låter bra! Mejlsignatur, hur ska den se ut? Frågar om en mall….spanar in mina kollegors…formar min egen….känner mig lite nöjd! Skapar mejlkontakter, grupper allt tar frustrerande lång tid…strular lite…frågar,frågar, och frågar….får support och hjälp av goa kollegor som tycker att det är helt ok att jag är ny och frågar. Jag har tur som kommit till en tillåtande arbetsplats!

Och nu plingar det till i mejlboxen…jag ska blogga! Phuuu -Jag har aldrig bloggat tidigare! Total idé torka….men så kom det till mig. Du är ny på jobbet Ulrika, skriv om det! Och så fick det bli denna gång! Jag hade en lösning! Jag fixade det! Jag kanske tom kommer att blogga fler gånger! 🙂

Veckans visdomsord i min kalender; ”Vart du än går, ta med dig hela ditt hjärta.”

 

Ulrika julUlrika Hedelind

Legitimerad sjuksköterska / anestesisjuksköterska
Förtroendevald & Huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro